Sandvikens Gymnasieskola

Fil:Bessemergymnasiet.JPG
Sandvikens Gymnasieskola är en av två (den andra är Göranssonska Skolan) gymnasieskola i Sandvikens kommun. Skolan har idag 17 nationella program med olika inriktningar, dessutom är skolan riksidrottsgymnasium för både bandy och orientering samt andra diverse lokala individuella inriktningar. Idag ryms det ungefär 1500 elev samt 200 medarbetare på skolan. Skolan är belägen på Industrivägen 7 i Sandviken. Hösten 2008 flyttades det samhällsvetenskapliga programmet från tidigare Hammargymnasiet till skolans lokaler på Bessemergymnasiet. Det estetiska programmet flyttade från Hammargymnasiet till Bessemergymnasiet hösten 2009.

Gymnasieprogram


Följande gymnasieprogram finns på skolan:
Barn- och fritidsprogrammet (BF)
Byggprogrammet (BP)
Elprogrammet (EC)
Elprogrammet med IT-inriktning (ECIT)
Estetiska programmet (ES)
Fordonsprogrammet (FP)
Handelsprogrammet (HP)
Hotell- och restaurangprogrammet (HR)
Husvärdsprogrammet (SMEN)
Individuella programmet (IV)
Industriprogrammet (IP)
Medieprogrammet (MP)
Naturvetenskapliga programmet (NV)
Omvårdnadsprogrammet (OP)
Samhällsvetenskapliga programmet (SP)
Specialutformat handelsprogram (SMHP)
Specialutformat samhällsvetenskapligt program (SMSP)
Teknikprogrammet (TE)

Källor


http://www.sandvikensgymnasieskola.se/ Sandvikens Gymnasieskola
http://www.sandvikensgymnasieskola.se/programinfo.4.7b7b111015cc8f43f80001086.html Information om befintliga program

Externa länkar


http://www.sandvikensgymnasieskola.se/ Sandvikens Gymnasieskola
http://www.bandygymnasiet.se/ Bandygymnasiet
http://www.orienteringsgymnasiet.se/ Orienteringsgymnasiet
Kategori:Gymnasieskolor i Sverige
Kategori:Sandviken

Svenska Dagbladets guldmedalj


Svenska Dagbladets guldmedalj eller bragdguldet har sedan år Sportåret 1925 delats ut av Svenska Dagbladet.
Medaljen ges till "''årets främsta svenska idrottsbragd''". Enligt stadgarna ska medaljen delas ut i november eller december och kan ges till ett lag eller en individuell idrottare. En individuell idrottare kan dock bara tilldelas medaljen totalt två gånger. Detta har skett tre gånger, Ingemar Stenmark (1975, 1978), Björn Borg (1974, 1978) samt Anja Pärson (2006, 2007).

Svenska Dagbladets guldmedaljörer


Fil:Anja Pärson Semmering 2008.jpg blev den första som tilldelades bragdguldet två år i följd – 2006 och 2007.]]

2010-talet


Sportåret 2011 – Therese Alshammar, simning
Sportåret 2010 – Sveriges herrstafettlag i längdskidåkning, längdåkning (Marcus Hellner, Johan Olsson (längdåkare), Daniel Richardsson, Anders Södergren)

2000-talet


Sportåret 2009 – Helena Jonsson, skidskytte
Sportåret 2008 – Jonas Jacobsson, sportskytte (handikappidrott)
Sportåret 2007 – Anja Pärson, alpin skidsport
Sportåret 2006 – Anja Pärson, alpin skidsport
Sportåret 2005 – Kajsa Bergqvist, friidrott
Sportåret 2004 – Stefan Holm, friidrott
Sportåret 2003 – Carolina Klüft, friidrott
Sportåret 2002 – Susanne Ljungskog, cykel
Sportåret 2001 – Per Elofsson, längdåkning
Sportåret 2000 – Lars Frölander, simning
Fil:Jan-Ove Waldner Olympia-2004.jpg fick bragdguldet individuellt 1992 och i lag 1989.]]

1990-talet


Sportåret 1999 – Tony Rickardsson, speedway
Sportåret 1998 – Sveriges herrlandslag i handboll
Sportåret 1997 – Ludmila Engquist, friidrott
Sportåret 1996 – Agneta Andersson och Susanne Gunnarsson, kanot
Sportåret 1995 – Annika Sörenstam, golf
Sportåret 1994 – Sveriges herrlandslag i fotboll
Sportåret 1993 – Torgny Mogren, längdåkning
Sportåret 1992 – Jan-Ove Waldner, bordtennis
Sportåret 1991 – Pernilla Wiberg, alpin skidsport
Sportåret 1990 – Stefan Edberg, tennis
Fil:Björn Borg.jpg tilldelades bragdguldet två gånger under sin karriär.]]

1980-talet


Sportåret 1989 – Bordtennislandslaget (Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Erik Lindh, Peter Karlsson)
Sportåret 1988 – Tomas Gustafson, skridsko
Sportåret 1987 – Sveriges herrlandslag i ishockey och Marie-Helene Westin, längdåkning
Sportåret 1986 – Tomas Johansson (brottare), brottning
Sportåret 1985 – Patrik Sjöberg, friidrott
Sportåret 1984 – Gunde Svan, längdåkning
Sportåret 1983 – Håkan Carlqvist, motocross
Sportåret 1982 – Mats Wilander, tennis
Sportåret 1981 – Annichen Kringstad, orientering
Sportåret 1980 – Thomas Wassberg, längdåkning (avstod från att ta emot medaljen)
Fil:Jonny Nilsson in Innsbruck 1964.jpg tilldelades bragdguldet efter tre VM-guld 1963 på 5 000 och 10 000 meter och sammanlagda poäng.]]
Fil:Gilmar and Agne Simonsson.jpg priset.]]

1970-talet


Sportåret 1979 – Malmö FF, fotboll
Sportåret 1978 – Björn Borg (tennisspelare), tennis och Ingemar Stenmark, alpin skidsport
Sportåret 1977 – Frank Andersson, brottning
Sportåret 1976 – Anders Gärderud, friidrott och Bernt Johansson, cykel
Sportåret 1975 – Ingemar Stenmark, alpin skidsport
Sportåret 1974 – Björn Borg (tennisspelare), tennis
Sportåret 1973 – Rolf Edling, sportfäktning
Sportåret 1972 – Ulrika Knape, simhopp
Sportåret 1971 – Stellan Bengtsson, bordtennis
Sportåret 1970 – Gunnar Larsson (simmare), simning

1960-talet


Sportåret 1969 – Ove Kindvall, fotboll
Sportåret 1968 – Toini Gustafsson-Rönnlund, längdåkning
Sportåret 1967 – Bröderna Fåglum (Erik_Pettersson_(cyklist), Gösta Pettersson, Sture Fåglum Pettersson och Tomas Fåglum), cykel
Sportåret 1966 – Kurt Johansson, skytte
Sportåret 1965 – Kjell Johansson (bordtennisspelare), bordtennis
Sportåret 1964 – Rolf Peterson, kanot
Sportåret 1963 – Jonny Nilsson, skridsko
Sportåret 1962 – Assar Rönnlund, längdåkning
Sportåret 1961 – Ove Fundin, speedway och Sten Lundin, motocross
Sportåret 1960 – Jane Cederqvist, simning

1950-talet


Sportåret 1959 – Agne Simonsson, fotboll
Sportåret 1958 – Richard Dahl, friidrott
Sportåret 1957 – Dan Waern, friidrott
Sportåret 1956 – Lars Hall (idrottsman), modern femkamp och Sixten Jernberg, längdåkning
Sportåret 1955 – Sigge Ericsson, skridsko
Sportåret 1954 – Bengt Nilsson (höjdhoppare), friidrott
Sportåret 1953 – Bertil Antonsson, brottning
Sportåret 1952 – Valter Nyström, friidrott
Sportåret 1951 – Rune Larsson (friidrottare), friidrott
Sportåret 1950 – Lennart Bergelin, tennis
Fil:ArneAndersson&GunderHagg1942.jpg (t.h.) fick bragdguldet 1942 och Arne Andersson (idrottare) (t.v.) 1943.]]
File:Bundesarchiv Bild 102-12803, Gilles Grafström.jpg

1940-talet


Sportåret 1949 – Gert Fredriksson, kanot
Sportåret 1948 – William Grut, modern femkamp
Sportåret 1947 – Gösta Frändfors, brottning
Sportåret 1946 – Arvid Andersson (tyngdlyftare), tyngdlyftning
Sportåret 1945 – Claes Egnell, modern femkamp
Sportåret 1944 – Nils 'Mora-Nisse' Karlsson, längdåkning
Sportåret 1943 – Arne Andersson (idrottare), friidrott
Sportåret 1942 – Gunder Hägg, friidrott
Sportåret 1941 – Alfred Dahlqvist, längdåkning
Sportåret 1940 – Henry Kälarne, friidrott och Håkan Lidman, friidrott
Fil:Per-Erik Hedlund in St Moritz 1928.jpg tilldelades bragdguldet 1928 efter att ha vunnit femmilen i OS samma år.]]

1930-talet


Sportåret 1939 – Sven Selånger, backhoppning
Sportåret 1938 – Björn Borg (simmare), simning
Sportåret 1937 – Torsten Ullman, skytte
Sportåret 1936 – Erik "Kiruna-Lasse" Larsson, längdåkning
Sportåret 1935 – Hans Drakenberg, sportfäktning
Sportåret 1934 – Harald Andersson (idrottsman), friidrott
Sportåret 1933 – Sven "Sleven" Säfwenberg, bandy
Sportåret 1932 – Ivar Johansson (brottare), brottning
Sportåret 1931 – Sven Rydell, fotboll
Sportåret 1930 – Johan Richthoff, brottning

1920-talet


Sportåret 1929 – Gillis Grafström, konståkning och Sven Utterström, längdåkning
Sportåret 1928 – Per-Erik Hedlund, längdåkning
Sportåret 1927 – Sven Salén, segling
Sportåret 1926 – Arne Borg, simning och Edvin Wide, friidrott
Sportåret 1925 – Sten Pettersson, friidrott

Källor


Fotnoter

Externa länkar


http://www.svd.se/sport/bragdguldet/bragdmedaljorer-genom-tiderna_485089.svd Alla medaljörerna på svd.se
Kategori:Svenska medaljer
Kategori:Svenska sportpriser
Kategori:Priser och utmärkelser instiftade 1925
da:Svenska Dagbladets guldmedalje
de:Svenska-Dagbladet-Goldmedaille
en:Svenska Dagbladet Gold Medal
it:Medaglia d'oro dello Svenska Dagbladet
no:Svenska Dagbladets gullmedalje
pl:Svenska Dagbladets guldmedalj
fi:Svenska Dagbladetin kultamitali

Boll


Fil:Generic football.png
En boll är något man kan sparka på till exempel en fotboll alternativt en basketboll man kastar. En boll behöver inte vara klotformad eller ellipsformad men är oftast det. Det kan vara allt från en hård boll till en mjuk boll.
Bollar av olika typer används i diverse lekar, spel, och sporter. Under århundradenas lopp har otaliga bollekar med olika regler uppfunnits.

Se även


Bandyboll
Badboll
Bollspel
Biljardboll
Jongleringsboll
Klot
Spelredskap
Golfboll
Fjäderboll (Badmintonboll)
Basketboll (boll)
Handboll
Fotboll (boll)
Innebandyboll
Puck

Externa länkar


Kategori:Bollar
ang:Þōðer
an:Pilota
gn:Apu'apopo
az:Top (idman)
bg:Топка
bs:Lopta
br:Polotenn
ca:Pilota
cv:Пӳске
ceb:Bola
cs:Míč
da:Bold
de:Ball
et:Pall
el:Μπάλα
en:Ball
es:Pelota
eo:Pilko
eu:Baloi
fa:توپ (ورزش)
fr:Ballon (sport)
fur:Bale
ga:Liathróid
gd:Bàlla
gl:Pelota
gan:球
ko:공 (운동 기구)
hy:Գնդակ (մարզական)
hr:Lopta
io:Bulo
id:Bola
it:Palla (sport)
he:כדור משחק
jv:Bal
kk:Доп
ku:Gog
lez:Туп
la:Pila
lv:Bumba
lb:Ball
lt:Kamuolys
hu:Labda
ml:പന്ത്
ms:Bola
mn:Бөмбөг
nl:Bal (voorwerp)
ne:भकुण्डो
ja:ボール
no:Ball
nn:Ball
uz:Toʻp (sport)
pl:Piłka
pt:Bola
ro:Minge
qu:Piluta
ru:Мяч
sah:Мөкүчүк
sco:Baw
nso:Kgwele
sq:Lojërat me top
scn:Badda
sk:Lopta
sl:Žoga
szl:Bala
ckb:تۆپ (یاری)
sh:Lopta
fi:Pallo (peliväline)
ta:பந்து
te:బంతి
th:ลูกบอล
tg:Тӯб
tr:Top (spor)
bug:ᨁᨚᨒᨚ
uk:М'яч
vi:Bóng
vo:Ball
fiu-vro:Pall
war:Bola
zh-yue:波
zh:球 (體育)

Bredstorps IP


Bredstorps IP är en idrottsplats i Tranås i Sverige. Anläggningen består av en konstfrusen bandy, som stod klar 1969 och invigdes den 30 januari 1970. Anläggningen består även av en ishall, en tennis/badmntonhall, en friidrottsanläggning samt ett antal bollplaner. En konstgräsplan för fotboll invigdes på Bredstorps IP den 1 augusti 2008. Den är hemmaplan för Tranås FF. Bredstorps IP är bland annat hemmaplan för Tranås BoIS i bandy och Tranås AIF i ishockey.
Kategori:Sportanläggningar i Sverige

Boulevardteatern


Fil:Boulevardteatern 2010a.jpg
Boulevardteatern är en teater vid Götgatan 73 på Södermalm i Stockholm.
Boulevardteatern startade 1984 på Götgatan 73 på Södermalm i Stockholm av Tidningsteatern. Lokalen är en ombyggd biograf - Söderbio.
Teatern invigdes den 10 januari 1985 med en nyskriven pjäs av Michael Segerström ''Teaterterroristerna'', som handlade om en liten teatergrupp i svårigheter som börjar tvivla på sitt eget existensberättigande, man har sedan starten gjort ett tjugotal uppsättningar, bland andra ''Revisorn, Onkel Vanja'' och ''Den Girige.'' På hösten 2002 spelades ''Clownen luktar bensin.''
Boulevardteatern inrymdes från 1943 i en NTO-lokal på Ringvägen 125 i Stockholm. Från 1946 drevs den av Karl-Axel Forssberg, som gav en djärv repertoar bl.a. med pjäser av Ingmar Bergman, J. B. Priestley, Thornton Wilder och revyer av Rune Moberg (Förbjudet nöje, 1950), 1957-64 höll Nöjeskatten under Arne Källerud och Carl-Gustaf Lindstedt till i samma lokaler.

Boulevardteaterns teaterskola


Boulevardteaterns teaterskola är en yrkesinriktad eftergymnasial teaterskola startad i Stockholm 2010 av teaterchef Roger Westberg. Skolan bedrivs i nära samarbete med Boulevardteatern. Övriga lärare är verksamma skådespelare, mimare, dramaturger, improvisatörer, och sång och talpedagoger.

Externa länkar


http://www.boulevardteatern.se/ Boulevardteatern
Kategori:Fria teatergrupper
Kategori:Teatrar i Stockholm
Kategori:Södermalm
en:Boulevardteatern

Borlänge Tidning

bild:Borlänge Borlänge tidning.JPG
Borlänge Tidning är en sexdagarstidning inom medieföretaget Dalarnas Tidningar. Tidningen har spridning i Borlänge, Hedemora och Säter. Tidningen är opolitisk men delar ledar- och debattsida med liberala Falu-Kuriren.
Borlänge Tidning grundades 1885 av Axel Lidman och hade 2005 en upplaga på 15 600 exemplar. Borlänge Tidning ingår idag i Dalarnas tidningar.

Externa länkar


http://www.dt.se/nyheter/borlange Borlänge Tidning
Kategori:Dagstidningar startade 1885
Kategori:Svenskspråkiga dagstidningar
en:Borlänge Tidning
fi:Borlänge Tidning

Blasieholmen


Fil:Blasieholmen_2009a.jpgs höjder.]]
Blasieholmen är en halvö på Norrmalm i Stockholms innerstad, väster om Nybroviken och öster om Strömmen och Gamla stan och sträcker sig söderut till Skeppsholmsbron. Blasieholmen var fram till början av 1700-talet en ö och skildes från Norrmalm av vattendraget Näckström.
På Blasieholmen återfinns bland annat Nationalmuseum, Grand Hôtel, Stockholm och Hotel Strand, Stockholm, Svenska Frimurare Orden, Wallmans salonger samt Mathias Dahlgren (restaurang) och Wedholms fisk restauranger.
Basområdet Blasieholmen hade år 2005 endast elva boende men 5385 arbetande.

Avgränsning


Blasieholmen saknar formell avgränsning men gränsar till vatten i tre väderstreck: Saltsjön och dess vikar Ladugårdslandsviken och Nybroviken. En vanlig avgränsning mot Stockholms city i nordväst är sträckningen Grevgränd / Arsenalsgatan / Nybrokajen. En annan möjlig något snävare avgränsning är Stallgatan. Söder om Blasieholmen återfinns Skeppsholmen som nås via Skeppsholmsbron och vidare till Kastellholmen.

Historik och etymologi


Fil:Blasieholmen 1650.jpg.]]
Fil:Stockholm karta 1642, detalj.jpg
Fil:Kastellholmen Skeppsholmen 1700.jpg mot Blasieholmen i bakgrunden. Skeppsholmen mitt i bild. 1690-tal.]]
Det äldsta kända namnet på denna lilla holme är ''Käpplingen'' (''Käplingen'') och det förekommer i den medeltida berättelse om den händelse som brukar kallas ''Käpplingemorden''. Den berättar om hur ett antal stockholmsborgare togs tillfånga av tyskar och brändes inne i ett hus. Detta skulle ha inträffat 1389 eller 1392 men det är osäkert om historien är sann.
Vid mitten av 1500-talet bytte holmen namn. Orsaken var att en Stockholms örlogsvarv som tidigare legat vid slottet Tre Kronor på 1550-talet flyttades över till denna holme som därmed kom att kallas ''Skeppsholmen'' ''(Skiipholman år 1565)'' och stundom endast ''Holmen''. På 1640-talet började man anlägga ett nytt varv på nuvarande Skeppsholmen, som därmed även också fick överta namnet. På Blasieholmens äldsta kända karta från 1650-talet visas en ny tomtindelning efter att marinen hade lämnat holmen. Kartan är med all sannolikhet upprättad av stadsingenjören Anders Torstensson. Den tidigare Skeppsholmen omtalades framgent som ''Gamble Skepzsholmen''. Hur gammalt namnet Blasieholmen är måste betecknas som mycket ovisst.
De två namnen ''Gamla Skeppsholmen'' (''Gamble Skepzholmen'') och ''Blasieholmen'' levde vid sidan av varandra fram till 1670-talet då det senare namnet tog över. Det är inte helt klarlagt vem denne Blasius var som gav namn åt holmen. Två namn har cirkulerat i historien; (1) Stadskrivaren (stadssekreteraren) Blasius Olsson Rask som verkade i Stockholm 1544-1567, som även var skeppsredare och (2) Blasius Dundej, med de olika stavningarna på efternamnet: Dunday, Dondy, Dundej, Dundee eller Dundie, en framgångsrik affärsman av skotsk härstamning, som på 1590-talet som ägde många fastigheter i Stockholm och som en tid kallades Johan III:s köpman.
Den del av nuvarande Blasieholmen där Nationalmuseum ligger var tidigare en kringfluten holme vars äldsta kända namn var ''Myntholmen''. År 1634 färdigställdes en kyrka där för amiralitetets räkning. Holmen kom därefter att kallas ''Kyrkholmen''. Kyrkan brann år 1822. I samband med uppförandet av Nationalmuseum (invigt år 1866), utfylldes det smala kanalen som skilde Kyrkholmen från Blasieholmen. Åren 1865-67 uppfördes Blasieholmskyrkan, vilken revs 1964.
Den nordöstra delen av Blasieholmen användes tidigt som ett område för mottagning och upplag av fisk kallat ''Sillhofvet''. Beslutet att reservera området för hanteringen av fisk togs av stadsledningen 1789 och upphävdes först 1871. Kvarteret har fortfarande kvar benämningen med den moderniserade stavningen Sillhovet.

Bilder


<center>Blasieholmen från söder och från norr</center>

Byggnader


Fil:Nationalmuseum stockholm 20050902 001.jpg.]]
Fil:Grand hotel November 2011.jpg.]]
Fil:Strömmakanalbåtar i Nybroviken 02.JPG och Hotel Strand, Stockholm (till vänster).]]
På Blasieholmen ligger:
Bolinderska palatset
Bååtska palatset
Douglaska palatset
Drottning Victorias Örlogshem
Fersenska palatset
Hellstrandska huset
Nybrokajen 11
Grand Hôtel Stockholm
Hotel Strand, Stockholm
Utrikesministerhotellet
Nationalmuseum
SAF-borgen
Stora Sällskapet
Tullhuset, Blasieholmen

Tidigare byggnader


Blasieholmskyrkan
Kyrkholmen
Norska Ministerhotellet
Svenska teatern, Stockholm

Gator, broar och torg


(Årtal i parentes anger när nuvarande namn gavs)
Arsenalsgatan (1857); går från Kungsträdgårdsgatan till Nybrokajen.
Blasieholmstorg central belägen plats mellan Arsenalsgatan och Stallgatan.
Blasieholmsgatan(1806); går från Hovslagargatan till Stallgatan.
Grevgränd (1806); går från Arsenalsgatan till Södra Blasieholmshamnen.
Hovslagargatan (1806); går från Nybrokajen till Södra Blasieholmshamnen.
Museikajen (1963); går från Södra Blasieholmshamnen till Nybrokajen.
Museiparken, Stockholm (1925); parken ligger norr om (bakom) Nationalmuseum.
Nybrokajen (1933); går från Raoul Wallenbergs torg till Museikajen, kallades tidigare ''Norra Blasieholmshamnen''.
Skeppsholmsbron; går mellan Blasieholmen och Skeppsholmen.
Stallgatan (1806); går från Södra Blasieholmshamnen till Nybrokajen.
Södra Blasieholmshamnen (1876); går från Strömgatan till Skeppsholmsbron och Museikajen; kallas även ''Strömkajen''.
Teatergatan; går från Nybrokajen till Blasieholmsgatan.
Våghusgränd; går längs Museiparkens södra sida till Hovslagargatan.

Noter


Externa länkar


Kategori:Blasieholmen
nl:Blasieholmen
no:Blasieholmen
fi:Blasieholmen

Blå Tåget (musikgrupp)


Blå Tåget är ett Sverige proggband. Gruppen hette ursprungligen ''Tjalles Horizont'' för att sedan bli ''Gorillaorkestern'', ''Sound of music'', och från 1969 ''Gunder Hägg''. I januari 1972 tvingades gruppen byta namn till ''Blå Tåget'', på grund av en namnstrid med friidrott Gunder Hägg.

Historia


Gruppens ursprung kan härledas från att Leif Nylén, Torkel Rasmusson, Tore Berger och Mats G. Bengtsson brukade träffas i Tore Bergers atelje kring Musikåret 1967 för att spela ihop. Efter ett tag anslöt sig även improvisationsmusikern Roland Keijser och Göran von Matérn.
Gruppens första egentliga framträdande skedde på vernissagen av Andy Warhol-utställningen på Moderna Museet i Stockholm i februari Musikåret 1968. ''Tjalles Horizont'', som bandet kallade sig för kvällen, hade fått tillåtelse att spela i en av huvudattraktionen Pärson Sounds pauser. Bandet hade för denna enda spelning förstärkts av pianisten Torsten Ekbom. Snart bytte bandet namn till Gorillaorkestern.
Under våren 1968 åkte gruppen, som nu kallade sig för ''Sound of Music'', på en miniturné till Lunds konsthall och Göteborgs Konsthall, nu med Leif Nyléns fru Elisabet Nylén på violoncell. Torkel Rasmusson hade komponerat en vinjettmelodi som hette ''Come to where the flavour is / come to Sound of Music'' och de framförde låtar som ''Teddy Bear Baby'', ''Vetekatten'' och ''Låt mig få leva''.
I maj 1968 anslöt sig Urban Yman och Kjell Westling och gruppen började transformeras från att ha varit en anarkistisk experiment-popgrupp till att bli en av grupperna inom vänsterrörelsen med politiskt medvetna texter. I och med detta bytte gruppen namn till ''Gunder Hägg''.
Till hälften finansierad med Tore Bergers pengar gav ''Gunder Hägg'' 1969 ut sin första LP, ''Tigerkaka (musikalbum)''. Det var på det nybildade skivbolaget Music NetWork (MNW) i Vaxholm, som var föregångaren till Musiknätet Waxholm. Merparten av materialet till skivan hade skapats till en radiopjäs som handlade om Saltsjöbadsavtalet. Med materialet från den nya skivan drog de ut på sin första riktiga turné och i juni 1970 deltog de exempelvis på den första festen på Gärdet.
Samma år kom LP:n ''Vargatider'' och Musikåret 1971 LP:n ''Glassfabriken''. Musikåret 1972 bytte gruppen namn till Blå Tåget och spelade samma år in dubbel-LP:n ''Brustna hjärtans hotell''. Musikåret 1974 kom LP:n ''Slowfox (album av Blå Tåget)'', varefter gruppen plötsligt upplöstes. Under perioden 1968 till 1974 hade då bandet spelat något så när regelbundet ihop. Göran von Matérn och Roland Keijser hade lämnat gruppen efter ett tag medan Carl Johan De Geer hade anslutit sig.
Under några år under andra hälften av 70-talet spelade Nylén, Rasmusson och Berger tillsammans i gruppen Stockholm Norra. Gruppen gav ut en LP och singeln "Vad önskar du dig för nånting i julklapp?", vars baksida var "Den nyaste regeringen".
I början av 1980-talet samlades man till en serie konserter som resulterade i liveskivan ''Blå Tåget på Fågel Blå''. Sedan hände just ingenting förrän Musikåret 1996, då en rad spelningar på Mosebacke Etablissement väckte tanken på att göra en skiva igen. Det fanns ett tiotal nyskrivna låtar och fler kom till innan det blev dags att ännu en gång gå in i MNW-studion i Vaxholm. 1999 släpptes comebackskivan ''Moderna material'' och samma år spelade bandet på Hultsfredsfestivalen.
Mest känd av deras låtar är troligtvis "Den ena handen vet vad den andra gör", som Ebba Grön gjorde en coverversion på med namnet "Staten & Kapitalet" (vilket även var vad låten kallades internt inom Blå Tåget på 1970-talet).

Medlemmar


Mats G. Bengtsson (1944–2005) – klaviatur
Torkel Rasmusson (f 1941) – sång, munspel
Tore Berger (f 1938) – sång, klarinett
Urban Yman (f 1939) – bas, fiol
Leif Nylén (f 1939) – trummor
Kjell Westling (1942–2010) – blåsinstrument, gitarr, fiol
Carl Johan De Geer (f 1938) – trombon, sång, medverkar endast sporadiskt från 1990-talet
Göran von Matérn (1941–2002) – gitarr på ''Tigerkaka''
Roland Keijser (f 1944) – flöjt, saxofon 1967-1972

Diskografi


Studioalbum

Livealbum

Samlingsalbum

Singlar


Musikåret 1999 - ''Blå Tåget & The Hellacopters'' (split-7" med The Hellacopters. Blå Tåget medverkar med låten "Den ena handen vet vad den andra gör", Hasans vänner mot våld och rasism)

Medverkan på samlingsskivor


Musikåret 1972 - ''I ditt liv'' ("I Hagalund", MNW)
Musikåret 1979 - ''Musiknätet Vaxolm 10 år'' ("Uppå landet", MNW)
Musikåret 1980 - ''Tonkraft 1972-1974'' ("I hajars djupa vatten", Tonkraft)
Musikåret 1989 - ''Proggen slår till'' ("Den ena handen vet vad den andra gör", MNW)
Musikåret 1989 - ''Kyssar från MNW 1969-1989'' ("Den ena handen vet vad den andra gör", MNW)
Musikåret 1993 - ''Progghits!'' ("Den ena handen vet vad den andra gör", MNW)
Musikåret 1994 - ''Kick Off: svensk rock 1970-1994'' ("Den ena handen vet vad den andra gör", MNW)
Musikåret 1996 - ''Populärmusikens historia 1'' ("Den ena handen vet vad den andra gör", MNW)
Musikåret 1999 - ''Gränslösa 99'' ("Gamla Miss Ellen", Hasans vänner mot våld och rasism)
Musikåret 2000 - ''Volym #1'' ("Den ena handen vet vad den andra gör", MNW)
Musikåret 2000 - ''Progghits'' ("Den ena handen vet vad den andra gör", MNW)
Musikåret 2003 - ''Proggklassiker'' ("Den ena handen vet vad den andra gör", MNW)
Musikåret 2007 - ''Proggen'' ("I Hagalund" och "På väg till koppargruvan", MNW)
Musikåret 2010 - ''För full hals'' ("Den ena handen vet vad den andra gör" och "Hälsa Gud", MNW)

Referenser


Källor


http://209.85.135.104/search?q=cache:5LdYBIIe92EJ:tmb.herlin.se/texter/SoundOfMusicHagalund.pdf+%22sound+of+music%22+%22tjalles+horisont%22&hl=sv&gl=se&ct=clnk&cd=2 Tore Berger: Sound of music i Hagalund
http://www.progg.se/band.asp?ID=12&bild=12 www.progg.se - Blå Tåget
Leif Nylén, ''Ett begagnat trumset för 800 kronor'', ur antologin ''Elektriska drömmar'', red. Dick Schyberg, Förlaget Rockmani, 1982, ISBN 91-970424-0-4
Tore Berger, Leif Nylén, Torkel Rasmusson. I Tidens Rififi - Historier om Blå tåget. Norstedts förlag 2012 ISBN 978-91-1-304084-4

Externa länkar


http://www.aftonbladet.se/noje/9808/30/blataget.html Aftonbladet Blå tåget
http://www.geocities.com/proggmusik/blatag.html Proggmusik Blå tåget
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=5252612 Program på Sveriges Radio
Kategori:Musikgrupper inom proggrörelsen
Kategori:Musikgrupper från Stockholm
en:Blå Tåget
no:Blå Tåget

Backavallen

Backavallen är en bandyarena och fotbolls/friidrottsarena i Katrineholm. Den är hemmaarena för Katrineholm Värmbol BS i bandy och, sedan 2009, både för Värmbols FC och Katrineholms SK i fotboll.
Det finns en A-plan (naturgräs), B-plan (naturgräs), F-plan (två planer för 7-manna/en plan för 11-manna, naturgräs) och så även en konstgräsplan som under hösten 2008 invigdes för huvudsakligen för 11-mannafotboll men planen har även linjer för 7-mannaspel.
Bandybanan blev konstfryst Sportåret 1964#Bandy. Publikrekordet lyder på 8 536 personer och noterades Sportåret 1967#Bandy på matchen KSK Bandy-Hälleforsnäs IF.
Här finns även konstfrusna banor för bandy, ishockey och allmänhetens åkning. Sedan 2006 finns här även en ishall, Woodyhallen.

Källor


Fotnoter


Kategori:Sportanläggningar i Sverige
Kategori:Sport i Katrineholm
ru:Баккаваллен

Berguv Nord

Berguv Nord är ett projekt bildat 1977 som arbetar för en förstärkning av Ugglor i Norrland.

Externa länkar


http://www.hkust.se/berguvnord/ Berguv Nord

Källor


Kategori:Fågelskydd
Kategori:Djurorganisationer
Kategori:Organisationer i Sverige
Kategori:Organisationer bildade 1977

Berguv Småland

Berguv Småland är ett projekt som arbetar för en förstärkning av uvstammen i Småland.
Berguv Småland fick första avelsparet 1981 och de första ungarna släpptes 1983. Uvprojektet inom Emådalens Naturskyddsförening startade 1987 och ingår i Berguv Småland. Vid starten fanns ett avelspar i en voljär (flygbur). Nu omfattar verksamheten tre avelspar i lika många voljärer. Sedan starten har föreningen släppt 53 ungfåglar från de tre voljärerna.
Uv finns i alla tre smålandslänen. Det har noterats att smålandsuvarna har kontakt med artfränderna i grannlänen, vilket är av största betydelse för att ånyo få en livskraftig uvstam. År 1994 konstaterades arton vilda häckningar i Småland.

Se även


Berguv
Kategori:Fågelskydd
Kategori:Djurorganisationer

Berguv

</ref>
| image = Bubo bubo domesticated.jpeg
| image_caption =
| range_map = Bubu bubo dis.png
| range_map_caption = Berguvens utbredning markerad med grön färg.
| image2 =
| image2_caption =
| domain_sv = Eukaryoter
| domain = Eukaryota
| regnum_sv = Djur
| regnum = Animalia
| phylum_sv = Ryggsträngsdjur
| phylum = Chordata
| subphylum_sv = Ryggradsdjur
| subphylum = Vertebrata
| classis_sv = Fåglar
| classis = Aves
| ordo_sv = Ugglor
| ordo = Strigiformes
| familia_sv = Äkta ugglor
| familia = Strigidae
| genus_sv =
| genus = Bubo
| species_sv = Berguv
| species = B. bubo
| taxon = Bubo bubo
| taxon_authority = (Carl von Linné, 1758)
| synonyms =
''Strix bubo'' <small>Linné, 1758</small>
''Bubo ignavus'' <small>Brehm, 1896</small>
}}
Berguv (''Bubo bubo'') är en fågelart i släktet ''Bubo'' och Europas största samt en av världens största ugglor. Den är en stannfågel, som förekommer i större delen av Europa och Asien. Den har en massiv kropp och ett påfallande kraftigt huvud med örontofsar. Ögonen är orangegula, fjäderdräkten mörkfläckig och bröst och mage är ljusare än ryggen. Den häckar främst i skogiga bergsområden, på klippöar och mer sällan i byggnader.

Utseende


Fil:Bubo bubo winter 1.jpg
Berguven är 59–73&nbsp;cm lång och dess vingspann är 138-170&nbsp;cm.<ref name="Fågelguiden"></ref> och väger 2-4 kilo. Den benämns ofta som världens största och tyngsta uggla men den ungefärligen jämnstora ostasiatiska arten Blakistons fiskuv (''Ketupa blakistoni'') är i genomsnitt något större och lappugglan kan vara längre och kategoriseras därför ibland som den största.
Utmärkande för berguven är dess tydliga örontofsar och orange Regnbågshinna, samt det stora huvudet och den yviga Fjäder (biologi). Örontofsarna hålls lågt åt sidorna när uven är avspänd eller orolig, uppresta när uven ropar eller är upprörd. Örontofsarna syns inte när den flyger. I flykten, som är kraftig och stadig, kan den påminna om en stor vråk men till skillnad från vråkarna är berguvens vingar mer kupade i glidflykten. Bröstet är kraftigt svartstreckat ovanpå en gulbrun grundton. Magen är rostgul med smala, svarta streck. Ovansidan är mörkbrun och har grova fläckar samt en tvärvattring i svart. Vingen har ett svartvitt band. Strupen är vit och ses bara när fågeln ropar. Tarsen och klorna är grova.
Nykläckta ungar har en ljusgrå dundräkt. Denna dräkt Ruggning (biologi) och efter bara några veckor är deras fjäderdräkt nästan färdigbildad, dock är huvudet fortfarande beklätt med dun och de kan igenkännas genom sina relativt små tofsar.

Läte


Sången framförs av hanen och hörs främst på vårvintern (men även ibland på hösten) och är ett mycket djupt tvåstavigt hoande, "oo-hoo". Andra stavelsen på ropet är betydligt lägre. Sången kan höras upp till 4 kilometer vid goda väderförhållanden. På det längsta höravståndet hörs endast den första tonen. På nära håll kan den låta förvånansvärt lågmäld. Locklätet hörs av honan och är ett skrovligt skällande läte, ''rhäeff'' , den har också ett trutlikande orosläte. Varnar gör fågeln med ett skällande ''ka''. Ungarna tigger efter mat med ett ljudligt ''tju'ysch''', som hörs under nätter i augusti.

Utbredning och taxonomi


Berguven har en Eurasien utbredning och förekommer i Nord- Öst- och Sydeuropa samt i större delen av Asien. För eventuell utbredning i Nordafrika ''se nedan''. Berguven är huvudsakligen en stannfåglar men ungfåglar kan göra milslånga förflyttningar. I Sverige häckar berguven i lokalt i södra och mellersta Sverige, på Gotland och i stora delar av Norrland, men främst i kustlandet.<br />''För beståndsutveckling, se Berguv#Status och hot''

Taxonomi


Berguven beskrevs taxonomiskt första gången 1758 i Carl von Linnés tionde upplaga av Systema naturae där han förde den till släktet ''Ugglor''.
Dess närmsta släktingar anses vara den amerikanska virginiauven (''Bubo virginianus'') och taxonet klippuv (''Bubo bengalensis'') som återfinns kring den Indiska subkontinenten ''(läs mer nedan)''. Berguven förs idag till släktet ''Bubo'', som beskrevs av Andre Marie Constant Dumeril 1805, och som omfattar ett 20-tal arter. Vissa taxonomer slår dock ihop släktet ''Bubo'' med fiskuvarna i släktet ''Ketupa''. Det finns fossila fynd av släktet ''Bubo'' som är över 40 miljoner år gamla.
Det finns en mycket stor mängd beskrivna lokala populationer av berguv. Den delas därför upp i en mängd underarter, upp till ett femtontal eller mer, där vissa taxa är omdiskuterade huruvida de borde kategoriseras som distinkta arter eller ej. Följande listan följer Clements Checklist (nov 2008):.
Fil:Bubo bubo sibiricus4.jpg
''B. b. hispanus'' - häckar på Iberiska halvön. Häckade tidigare i Algeriet, i Nordafrika.
''B. b. bubo'' - nominatformen häckar från Skandinavien, söderut till norra Spanien och österut till västra Europeiska Ryssland.
''B. b. ruthenus'' - häckar i sydöstra Ryssland från Volga och österut till 52 grader östlig longitud.
''B. b. interpositus'' - häckar i Rumänien, Ukraina, Kaukasus, Mindre Asien, Syrien, norra Israel och nordvästra Iran.
''B. b. sibiricus'', inkl ''baschkiricus'' - häckar i västra Sibirien, från Uralbergen österut till floden Ob och västra Altaibergen.
''B. b. yenisseensis'', inkl ''zaissanensis'' - häckar i centrala Sibirien, från floden Ob, österut till Bajkalsjön, och söderut till Altaibergen och norra Mongoliet.
''B. b. turcomanus'', inkl ''tarimensis'' - häckar från Volga och Uralfloden österut till Transbajkal.
''B. b. omissus'' - häckar i Turkmenistan och österut till västra Kina.
''B. b. hemachalana'', inkl ''tibetanus'' - häckar i västra Tien Shan och västra Himalaya, österut till Himachal Pradesh, och i centrala och östra Tibet österut till Gansu.
''B. b. nikolskii'' - häckar i östra Irak, Iran, Afghanistan och norra och västra Pakistan.
''B. b. jakutensis'' - häckar områdena kring övre och mellersta delarna av Lena (flod), österut till Ochotska havet och norut till Kurilerna.
''B. b. ussuriensis'', inkl. ''dauricus'' & ''borissowi'' - häckar i kring nedre Amur, i Primorje kraj, norra Mongoliet, på stäpperna i Transbajkal i nordöstra Kina, i Sachalin och södra Kurilerna.
''B. b. kiautschensis'', inkl ''jarlandi'', ''setschuanus'', ''inexpectatus'' & ''tenuipes'' - häckar i centrala och östra Kina, österut till Manchuriet och Korea, och söderut till sydöstra Yunnan och Sichuan.
''B. b. swinhoei'' - häckar i sydöstra Kina
Taxonet ''bengalensis'' som häckar i Pakistan, Indien och västra Burma behandlas ofta som en underart men bedöms av vissa som den allopatriska arten klippuv (''Bubo begalensis''). Klippuven är bara 80% så stor som nominatformen och Hybrid (biologi) förekommer i Kashmir
Taxonet ''ascalaphus'' som häckar i Nordafrika och i Mellersta östern kategoriseras ibland som en underart till berguv, ''B. b. ascalaphus'' men numera oftast som den allopatriska arten ökenberguv (''Bubo ascalaphus''). Hybrid (biologi) förekommer i Jordandalen och i Irak mellan taxonen ''ascalaphus'' och ''interpositus'' men det förekommer också områden där de häckar sympatriskt utan tecken på hybridisering.. Tidigare överlappade även utbredningen av ''hispanus'' med ''ascalaphus'' i norra Algeriet utan hybridisering. Ökenberguv är mycket ljusare och bara 75% så stor som nominatformen.

Inplanterade populationer


Danmarks ursprungliga population av berguv dog ut runt 1850 och saknades som häckfågel under lång tid i landet. Efter att man planterat in fåglar så häckar nu arten i Danmark sedan 1985 och 1997 fanns det 25-30 par.

Ekologi


Berguven är nattaktiv. Normalt blir den runt 20 år men i fångenskap kan den leva betydligt längre, troligen upp till 60 år.

Biotop


Berguven trivs i bergiga skogstrakter, på stupande bergsbranter och klippiga skärgårdsöar och kan dagtid ses sitta stilla på något undangömt ställe. Trots att fåglarna förknippas med vildmark förekommer de även i städer och då främst i industriområden eller i närheten av soptippar. Sedan 2005 har exempelvis åtminstone fem par setts häcka i centrala Helsingfors.

Föda


Berguven brukar jaga mest nattetid och lever främst av gnagare som brunråtta och vattensork. Den tar också byten som hare, kaniner, änder, kråkfåglar- och måsfåglar. Fisk, grodor och olika tättingar är annan populär föda. Ibland kan berguven ta andra ugglor samt rovfåglar.

Häckning


Det är inte känt när berguven blir könsmogen men förmodligen häckning de första gången runt 3-4 års ålder. Ungfåglarna lever ett kringströvande liv och söker då efter en lämplig partner och häckningsrevir.
Fil:Bubo bubo - 01.jpg
När berguven väl etablerat ett revir, blir fåglarna starkt bundna till detta. Reviret omfattar i regel 4-6 kvadratkilometer med ett mycket varierat landskap. Boet läggs ofta på en klipphylla med ett stup nedanför, samt en utskjutande vägg som skydd. Boplatsen väljs ut av hanen. Redet är enkelt och består av en bale av material som skrapats upp från marken tillsammans med rester av spybollar som bomaterial. Den kan också häcka i övergivna rovfågelbon.
Berguven har en utdragen häckning som sträcker sig från slutet av februari till början av september. Den lägger 2-3 ägg i mars-april som ruvas av honan i drygt en månad. Under denna tid förser hanen honan med mat. Hanen fortsätter sedan att ensam försörja familjen de första veckorna efter ungarnas kläckning. Dålig väderlek och rovdjur som exempelvis mård, räv och grävling kan utgöra hot mot kullen.
Efter två månaders ålder börjar ungarna göra sina första flygturer men det dröjer ytterligare minst ett par månader innan de är helt mogna att försörja sig själva.

Berguven och människan


Status och hot


Fil:Uhu.jpg
Utsläpp av exempelvis kvicksilver och DDT anrikas i näringskedjan och lagras i höga halter i detta topprovdjur som sedan föder förlamade ungar, blir sterila eller helt enkelt dör. Negativa effekter av skogsbruk kan vara störningar vid häckningsplatser medan positiva effekter är att kalhyggen ökar tillgången på gnagare.
Förr jagades fågeln hårt eftersom den ansågs konkurrera om småviltet.
Idag kan det ökande friluftslivet utgöra ett störningsmoment för häckande fåglar och arten är utsatt för tjuvjakt, illegal handel med ägg och ungar samt handel med uppstoppade fåglar. Uvar förolyckas även i kollisioner med kraftledningar, vindkraftverk, bilar och tåg. Även taggtråd kan skada fågeln.

Status i Sverige


I Sverige var berguven förr ganska allmänt förekommande i skogstrakter och skärgårdar över så gott som hela landet ända upp till Karesuando. De senaste 150 åren har stammen gått tillbaka dramatiskt. Skottpengar utgick till och med 1925. Under tio år vid förra sekelskiftet utbetalades det bara i Västerbottens län skottpengar för 565 uvar.
Berguven fridlysning i Sverige 1950 men någon ändring i den nedåtgående trenden kunde inte skönjas. Det fick ornitologer i sydvästra Sverige att i slutet av 1960-talet starta det första berguvsprojektet. Detta omfattade Göteborg, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Småland väster om E4:an. Projektet var så framgångsrikt att det avvecklades 1983. Avelsparen överfördes till andra berguvsprojekt i landet. I dag pågår berguvsprojekt från Skåne till övre Norrland. Se Berguv Småland och Berguv Nord.
I början av 2000-talet uppskattades populationen bestå av cirka 500 frihäckande par&nbsp; men den är fortfarande upptagen på Naturvårdsverkets Rödlistning som missgynnad (NT).

Folktro


Fil:EagleOwlLyd.jpg
Berguven är en sägenomspunnen fågel och den har väckt både skräck och hat. Förr ansågs dess hoande förutspå både oväder och olyckor och därför förbjöd man exempelvis barn att härma uven.
En sägen berättar från Norge Telemark fylke :
En svensk sägen berättar att ringduvan och berguven en gång bytte ungar och därför klagar duvan: "Får jag tillbaka mina sju, sju, så får jag mina tu, tu".
I övriga Europa sågs berguven som en underjordisk fågel. I Ryssland var uven en demon som kunde skada barnen. Där sågs han också som Satan själv som hade förklätt sig till fågel. I antikens Grekland förutspådde berguven krig och motgångar i strider, och den som hörde fågeln på Sicilien skulle dö inom tre dygn.

Bygdemål


Berguven har genom tiderna givits en rad olika dialektala namn. Exempelvis ''Hejske-uv'' och ''Hornuv'' i Blekinge och ''Hässleuv'' och ''Hässelhu'n'' i Småland.

I kulturen


Berguven är landskapsdjur och Landskapsfåglar för Dalarna.
I juni 2007 landade en berguv, som kom att kallas ''Bubi'', på en fylld Helsingfors Olympiastadion under EM-kvalmatchen mellan Finland och Belgien. Matchen avbröts i sex minuter.

Referenser


Noter

Källor


http://www.sofnet.org/index.asp?lev=1970
Lars Larsson (2001) ''Birds of the World'', CD-rom
http://www.sofnet.org/index.asp?lev=1970&typ=1 Sveriges Ornitologiska Förening
http://www.dofbasen.dk/ART/art.php?art=07440 Dansk ornitologisk forening

Externa länkar


http://www.lintukuva.fi/lajikuvat/bubbub Bilder och läte
http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3275 Sveriges Radio: P2-fågeln http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3275&grupp=6546&artikel=2777873 Berguv http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1472522&BroadcastDate=&IsBlock=0 Läte
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen
Kategori:Egentliga ugglor
Kategori:Hotade arter i svensk flora och fauna
als:Uhu
ar:بعفة
az:Adi yapalaq
ba:Өкө
be:Пугач
be-x-old:Пугач
bg:Бухал
bar:Auf
br:Toud meur
ca:Duc (ocell)
cv:Ӳхĕ
cs:Výr velký
da:Stor hornugle
de:Uhu
et:Kassikakk
en:Eurasian Eagle-Owl
myv:Булдыгай
es:Bubo bubo
eo:Gufo
eu:Hontz handi
fa:شاه‌بوف
fr:Hibou grand-duc
fy:Oehoe
gl:Bufo real
ko:수리부엉이
io:Gufo
it:Bubo bubo
he:אוח מצוי
kn:ಕೊಂಬಿನ ಗೂಬೆ
kk:Үкі
ku:Şakund
mrj:Ӱнгӹ
lb:Uhu
lt:Didysis apuokas
hu:Uhu
mk:Був
mn:Эгэл шар шувуу
nl:Oehoe
ja:ワシミミズク
no:Hubro
koi:Сюзь
pl:Puchacz zwyczajny
pt:Bufo-real
rue:Пугач
ru:Филин
sah:Модьугу
se:Lidnu
sk:Výr skalný
sl:Velika uharica
fi:Huuhkaja
tr:Bayağı puhu
uk:Пугач звичайний
vep:Hübj
vi:Bubo bubo
zh:雕鸮

Bubo bubo

#OMDIRIGERING Berguv
Kategori:Bubo

Brukslidens IP

Brukslidens IP är en idrottsplats i Ankarsrum i Västerviks kommun i Sverige.
Den är belägen alldeles intill infarten från riksväg 40. Det är en elbelyst bandybana med omklädningsrum i klubbhuset.
Brukslidens IP är hemmabana för Ankarsrums IS i bandy och fotboll.
Kategori:Sportanläggningar i Sverige
Kategori:Västerviks kommun

Bengalisk tiger

</ref>
| image = Orange bengal tiger at Cougar Mountain Zoological Park headshot 2.jpg
| image_caption =
| range_map = Koenigstiger map.png
| range_map_caption = Utbredningsområde
| image2 = Panthera tigris tigris.jpg
| image2_caption =
| domain_sv = Eukaryoter
| domain = Eukaryota
| regnum_sv = Djur
| regnum = Animalia
| phylum_sv = Ryggsträngsdjur
| phylum = Chordata
| subphylum_sv = Ryggradsdjur
| subphylum = Vertebrata
| classis_sv = Däggdjur
| classis = Mammalia
| ordo_sv = Rovdjur
| ordo = Carnivora
| familia_sv = Kattdjur
| familia = Felidae
| genus_sv =
| genus = Panthera
| species_sv = Tiger
| species = P. tigris
| subspecies_sv = Bengalisk tiger
| subspecies = P.t. tigris
| taxon = Panthera tigris
| taxon_authority = Linné, 1758
}}
Bengalisk tiger (''Panthera tigris tigris''), eller indisk tiger är en underart till tiger. De flesta finns i Indien och Bangladesh men finns också i Nepal, Bhutan och västra Burma. Arten kallas även kungstiger eller bengaltiger.

Artbeskrivning


De vilda hannarna väger ungefär 200-230 kilo medan honorna väger cirka 140 kilo. 1967 sköts en tiger i Uttar Pradesh med en uppmätt vikt på 389 kg, vilket är den högst uppmätta vikten för en individ hos samtliga underarter av tiger.<ref></ref> Den bengaliska tigern fanns tidigare i två färgvarianter: den gula med svarta ränder och inslag av vitt i ansiktet, på bringan och buken samt gula ögon och den sällsynta vita tigern, som har vit grundfärg, bruna ränder, blå ögon och rosa nos och trampdynor.
Honan får 2-4 ungar och det är 2-2½ år mellan kullarna. Den bengaliska tigern jagar och äter Hjortdjur, buffel, gaur (djur), antiloper, vildsvin och apor. Den är orangebrun med svarta ränder.

Utbredning


Tigern lever i varierade områden som till exempel subtropisk och tropisk regnskog, savanner eller olika skogstyper. Enligt en uppskattning med hjälp av bilder tagna med automatiska kameror som utfördes 2007 av ''Wildlife Institute of India'' är den vilda populationen 1&nbsp;300 till 1&nbsp;500 individer.
Den första vita tigern i en djurpark - Mohan - fångades som nio månader gammal unge av maharadjan av Rewa 1951.
På grund av djurets sällsynthet får det inte jagas.

Referenser


Noter

Externa länkar


http://www.imponline.se/FactsAndTips/Wild%20Life%20and%20Nature/Bengal-tiger.aspx En enkel sammanfattning kring Bengalisk tiger
Kategori:Tigrar
az:Benqal pələngi
bn:বেঙ্গল টাইগার
bg:Бенгалски тигър
ca:Tigre de Bengala
cs:Tygr indický
da:Bengalsk tiger
de:Königstiger
dv:ރޯޔަލް ބެންގާލް ޓައިގަރ
en:Bengal tiger
es:Panthera tigris tigris
fa:ببر بنگال
fr:Tigre du Bengale
ko:벵골호랑이
hi:बंगाल बाघ
hr:Bengalski tigar
id:Harimau Benggala
it:Panthera tigris tigris
he:טיגריס בנגלי
lv:Bengālijas tīģeris
lt:Bengalinis tigras
mk:Бенгалски тигар
ml:ബംഗാൾ കടുവ
ms:Harimau Benggala
mn:Бенгалын бар
nl:Bengaalse tijger
no:Bengaltiger
oc:Tigre de Bengala
pa:ਬੰਗਾਲ ਟਾਈਗਰ
pnb:بنگال دا شیر
pl:Tygrys bengalski
pt:Tigre-de-bengala
ro:Tigru bengalez
ru:Бенгальский тигр
sq:Tigri i Bengalit
simple:Bengal tiger
sk:Tiger džungľový indický
sr:Бенгалски тигар
fi:Intiantiikeri
tl:Panthera tigris tigris
ta:வங்காளப் புலி
th:เสือโคร่งเบงกอล
tr:Bengal kaplanı
uk:Бенгальський тигр
vi:Hổ Bengal
zh:孟加拉虎

Bengalisk Tiger

#OMDIRIGERING Bengalisk tiger

Bengt Skytte

Bengt Skytte af Duderhof född 30 september 1614 i Stockholm, död 23 juli 1683 var svenskt riksråd och Landshövdingar i Sverige.

Privatliv


Han var son till riksrådet Johan Skytte (grundaren till den Skytteanska professuren vid Uppsala universitet) och Maria Näf samt far till Maria Skytte. Han gravsattes i Skytteanska gravkoret i Uppsala domkyrka

Befattningar


1633 Kammarherre hos drottning Kristina
1637 Assessor
1638 Revisor i räknekammaren
1640 Kammarråd
1646 Landshövdingar i Sverige i Uppsala län
1648 Riksråd samt kansler för Dorpats akademi
1649 Avgår som landshövding

Se även


Landshövdingar i Uppsala län
Landshövdingar i Stockholms län
Kategori:Landshövdingar i Uppsala län
Kategori:Svenska riksråd
Kategori:Estlands guvernörer
Kategori:Födda 1614
Kategori:Avlidna 1683
Kategori:Män
Kategori:Svenska hovmän
Kategori:Personer från Stockholm
Kategori:Personer under stormaktstiden
et:Bengt Skytte
en:Bengt Skytte

Baronessa

Baronessa, tilltalsform för friherrinna. I Sverige används dock inte ''baronessa'' utan enbart ''friherrinna''.

Referenser

Se även


Baron
Greve
Grevinna
Hertig
Hertiginna
Kategori:Adelstitlar

Binära talsystemet


Fil:Oudjat.svg öga som användes av egyptierna för att räkna binärt.]]
Det binära talsystemet är en representation av tal med hjälp av talbasen två, vilket innebär att enbart två siffror används, noll och ett. Binära tal används praktiskt taget av alla datorer eftersom dessa nyttjar digital elektronik och boolesk algebra eller ''binär algebra'' som den också kallas. I Europa var Juan_Caramuel_y_Lobkowitz först med att beskriva det binära talsystemet som han då kallade Dyadik, medan Gottfried Leibniz gjorde det känt för en bredare publik. Talsystemet uppfanns dock långt tidigare av matematikern Pingala och blev inte känt i västerlandet förrän omkring 200 efter Kristus.
Det binära talsystemets talföljd kan således skrivas med hjälp av endast två olika siffror, 0 och 1.
Talen 0 till och med 16 i det decimala systemet kan alltså skrivas som:
: 0, 1, 10, 11, 100, 101, 110, 111, 1000, 1001, 1010, 1011, 1100, 1101, 1110, 1111, 10 000.
Egyptierna använde det binära talsystemet för att skriva bråktal i decimalform. De använde sig dock inte av nollor och ettor, utan av en symbol kallad 'Horus öga'. Olika delar av symbolen motsvarade olika positioner på höger sida om kommatecknet. Om just den delen ritades ut motsvarade det en etta på den positionen, om den utelämnades motsvarade det en nolla.
Liksom i det decimala talsystemet är siffran längst till höger minst signifikant. Med enbart den siffran kan talet 0 och 1 skrivas. För att skriva talet 2 måste ytterligare en siffra skrivas till vänster om den första, det vill säga '10', varpå talet 3 följer representerat som '11', etcetera.
Exempel på hur man kan skriva för att konvertera ett binärt tal till decimaltal:
Om det binära talet är 10101101 så motsvaras det av det decimala talet 1·2<sup>7</sup> + 0·2<sup>6</sup> + 1·2<sup>5</sup> + 0·2<sup>4</sup> + 1·2<sup>3</sup> + 1·2<sup>2</sup> + 0·2<sup>1</sup> + 1·2<sup>0</sup> = 128 + 0 + 32 + 0 + 8 + 4 + 0 + 1 = 173
Om ett binärkomma finns i talet så representeras siffrorna till höger om detta av 2-potenser med negativ exponent. Exempel: 11,001<sub>2</sub> = 1·2<sup>1</sup> + 1·2<sup>0</sup> + 0·2<sup>-1</sup> + 0·2<sup>-2</sup> + 1·2<sup>-3</sup> = 2 + 1 + 0 + 0,125 = 3,125<sub>10</sub></sup>
Datorer använder dock ofta andra representationer för decimaltal, vanligast flyttalsrepresentation.

Horners metod


En intressant egenskap i det binära talsystemet är att en multiplikation med två erhålles genom att helt enkelt skifta alla siffror en plats åt vänster och sätta dit en nolla. Denna egenskap ger följande intressanta variant av Horners metod: För att enkelt beräkna det decimala värdet av ett binärt tal i huvudet behöver du bara läsa talet från vänster och multiplicera varje delsumma med två; om den binära siffran är en etta så addera dessutom en etta till summan. Man börjar med summan 0. Med samma exempelsträng som ovan (10101101) blir det så här: 0·2+1=1 , 1·2=2, 2·2+1=5, 5·2=10, 10·2+1=21, 21·2+1=43, 43·2=86, 86·2+1=173

Se även


Positionssystem
Bit
BCD (binärkodad decimal)
Graykod

Andra talsystem


Negabinära talsystemet
Oktala talsystemet
Decimala talsystemet
Hexadecimalsystemet

Referenser


Kategori:Binär aritmetik
Kategori:Talbaser
af:Binêre getallestelsel
ar:نظام عد ثنائي
bn:বাইনারি সংখ্যা পদ্ধতি
be:Двайковая сістэма злічэння
bg:Двоична бройна система
bs:Binarni numerički sistem
ca:Sistema binari
cv:Иккĕллĕ шутлав йĕрки
cs:Dvojková soustava
sn:Muravanembiri
da:Binære talsystem
de:Dualsystem
et:Kahendsüsteem
el:Δυαδικό σύστημα
en:Binary numeral system
es:Sistema binario
eo:Duuma sistemo
eu:Zenbaki-sistema bitar
fa:دستگاه اعداد دودویی
fr:Système binaire
fur:Sisteme binari
gl:Código binario
ko:이진법
hi:द्वयाधारी संख्या पद्धति
hr:Binarni brojevni sustav
id:Sistem bilangan biner
ia:Systema binari
is:Tvíundakerfi
it:Sistema numerico binario
he:בסיס בינארי
jv:Sistem wilangan binèr
ka:თვლის ორობითი სისტემა
kk:Санаудың екілік жүйесі
ht:Sistèm binè
la:Systema numericum binarium
lv:Binārā skaitīšanas sistēma
lt:Dvejetainė skaičiavimo sistema
lmo:Còdas binari
hu:Kettes számrendszer
mk:Бинарен броен систем
ml:ദ്വയാങ്കസംഖ്യാവ്യവസ്ഥ
mr:द्विमान पद्धत
ms:Sistem angka perduaan
mn:Хоёртын тооллын систем
nl:Binair
ja:二進法
no:Binært tallsystem
nn:Totalssystemet
mhr:Кокытан чотрадам системе
pl:Dwójkowy system liczbowy
pt:Sistema de numeração binário
ro:Sistem binar
ru:Двоичная система счисления
nso:Binary
sq:Sistemi binar
si:ද්විමය සංඛ්‍යා පද්ධතිය
simple:Binary numeral system
sd:انگن جو ڏونائي سرشتو
sk:Dvojková číselná sústava
sl:Dvojiški številski sistem
sr:Бинарни систем
sh:Binarni sistem
su:Sistim panomeran binér
fi:Binäärijärjestelmä
th:เลขฐานสอง
tr:İkili sayı sistemi
uk:Двійкова система числення
ur:ثنائی اعداد کا نظام
vi:Hệ nhị phân
vls:Binair reeknn
yi:בינארישע סיסטעם
zh:二进制

Bergsvikt


Bergslagsvikt, Bergsvikt, Bergs- och hammarvikt var ett viktsystem för vägning av bergsprodukter i bergslagerna, som upphörde att tillämpas 1863 i samband med övergången till decimalsystemet. Ett skeppund bergsvikt (150 kilogram) var 20 pund, 1 pund bergsvikt (7,5 kilogram) var 20 mark.
Enligt av regeringen under 1660-talet utfärdade instruktioner skulle bergsvikt för ifrågavarande ändamål gälla även i städerna Falun, Hedemora, Säter, Lindesberg, Nora, Filipstad, Karlstad, Kristinehamn och Örebro. Systemet är ett led i proportionerade överviktssystem, som fastslogs i Johan III:s fogdeinstruktion för järnbergslagen av år 1583 och sedan bekräftades upprepade gånger. När ett skeppund stångjärn vägdes i exporthamnen (till exempel på stora järnvågen i Stockholm), skulle det i förhållande till den på produktionsorten åsatta vikten visa en övervikt av 2 lispund; avsikten var att man med övervikten skulle täcka transportkostnaderna till exporthamnen och sålunda kunna sätta samma pris på skeppundet bergsvikt och skeppundet stapelstadsvikt. Ett skeppund bergsvikt skulle sålunda väga lika mycket som 22 lispund stapelstadsvikt men härtill kom ett remedium för viktlödja slitning av 2 mark, vilka kallades för slitningsmarker.
Viktlödjorna var från 1730-talet till skillnad från viktualieviktens vikter sexkantiga och stämplade med trekantiga stämplar.
Kategori:Viktmått
Kategori:Bergsbruk
Kategori:Sveriges industrihistoria