Bamse


Bamse är en svensk tecknad barnserie skapad av Rune Andréasson. Den första serien om Bamse kom Serieåret 1966 och Serieåret 1973 fick serien sin egen tidning. Bamse finns även i bland annat filmer och bilderböcker.
Lista över figurer i Bamse#Bamse är en liten brunbjörn som blir världens starkaste björn när han äter Lista över figurer i Bamse#Farmor dunderhonung. Övriga centralgestalter i serien är den lättskrämde kaninen Lista över figurer i Bamse#Lille Skutt och den kloke sköldpaddan Lista över figurer i Bamse#Skalman. De bor på tre kullar, och Bamses gamla Farmor bor på det högsta och smalaste av dem, ''Höga Berget''.
Rune Andréasson inspirerades av kullarna från Taormina på Sicilien under ett besök i mars 1963, och till Höga Berget från den närliggande byn Castelmola.

Historik


Fil:Taormina-vista02.jpg på Sicilien inspirerade Rune Andréasson till kullarna där Bamse bor.]]

Föregångare (1940/50-tal)


Innan Rune Andréasson skapade Bamse hade han prövat lyckan med åtskilliga andra serier. Flera av dem – "Brum (serie)", "Nalle ritar och berättar" och "Teddy (serie)" – handlade om björnar. "Teddy" hade underrubriken "världens starkaste björn" och ett karaktärsgalleri som påminde mycket om de figurer som sedermera dök upp i Bamse, med både en tidig Skalman och en lite stöddigare brun kanin vid namn Lasse Skutt.
Andréasson ångrade att han gjort Teddy så stark utan att ge honom någon svaghet. För att serien skulle bli spännande var han ofta tvungen att söva ned Teddy, och det blev till sist väldigt tjatigt. Så föddes idén till Bamse – en liten björn som bara är stark när han har ätit dunder-honung, som klarar det mesta men inte allt.
Namnen Brum, Teddy och Nalle inspirerade senare till namnen på Bamses ungar Brum, Teddy och Nalle-Maja.

De svartvita filmerna (1966)


Bamse gjorde sin debut som titelfigur i sex tecknade svartvita filmer i Sveriges Television, med start den 29 oktober TV-året 1966. (De sex svartvita filmerna finns sedan 2006 på samlings-DVD:n ''Bamse: De första äventyren''.) Vid samma tid kom de första pysselböckerna med Bamse-figurerna.

Veckoserien (1966-1970)


Två dagar efter att den andra filmen hade visats, den 7 november Serieåret 1966, utkom ''Allers'' nummer 46 med inledande avsnittet av Bamse-veckoserien. Denna fortlöpte under 3,5 år med Rune Andréasson som ensam upphovsman. I Allers nummer 12 1970 avslutades det fjortonde och sista Allers-äventyret. Under perioden utgavs den första Bamse-sagoboken.

Färgfilmerna (1972-1973; 1981; 1991)


Efter att Bamse slutat som serie i Allers visades sju nya kortfilmer, denna gång i färg, i Sveriges Television vintern TV-året 1972-TV-året 1973. Filmerna har sedan kommit att repriseras ett flertal gånger, och utökades med ytterligare tre avsnitt.

Serietidningen (1973-)


Från och med januari Serieåret 1973 (tidsmässigt sammanfallande med de nya Bamse-färgfilmerna) fanns tidningen ''Bamse - världens starkaste björn'' i tidningsställen. Tidningen kom sedermera att bli en av de bäst säljande serietidningarna i Sverige.

Nya tecknare kommer in i bilden (1976-)


Från utgivningsåret Serieåret 1976 tecknades serierna av spanjoren Francisco Torá, från Serieåret 1983 även av svensken Bo Michanek, med Andréasson som fortsatt ensam manusförfattare. År Serieåret 1990 pensionerade sig Andréasson från tidningsproduktionen (dock inte fullständigt; han fortsatte teckna framsidan till tidningen i ytterligare några år) och lämnade över tidningen till nuvarande Egmont Kärnan vars Bamse-redaktion anslöt ytterligare frilansare på både manus- och tecknarsidan. I dag (december 2011) består Bamse-redaktionen av Joakim Gunnarsson, Lise Jörgensen, Anna Bergström och Charlotta Borelius.

Seriens karaktär


Serien, i grunden en komisk äventyrsserie, blev med tiden känd för att ta upp viktiga rättvisefrågor för barn, inklusive sociala frågor såsom mobbning, rasism, barnmisshandel, funktionsnedsättning, droger och jämställdhet. Under 1970-talet ansåg många att serien hade en tydlig politisk vänsterinriktning. År 1982 skaffade Bamse familj, vilket ledde till att allt fler historier började kretsa kring barnen.

Persongalleri

Bamses moral


Under den tid Rune Andréasson skrev serien följde Bamse som barnserie en tydligt uttalad, genomtänkt moral som ofta citerades i serierna.
"Ingen blir snäll av stryk."
"Många små svaga tillsammans kan besegra den starke."
"Det är modigt att våga säga att man är rädd."
"Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare."
Serien har alltid haft en tydlig uppfostrande karaktär. Ämnen som tagits upp i serien är mobbning, misshandel, jämställdhet, samarbete, alkoholism, demokrati, solidaritet, vapenhandel, antivåld och motstånd mot krig och vapen, drogmissbruk, främlingsfientlighet, socialt ansvar, djur- och miljövård, användning av hjälm och av Säkerhetsbälte, samt vikten av att skaffa sig kunskap. Tidningen har också kritiserat astrologi.

Kritik


Bamse har genom åren kritiserats för att uttrycka en politisk vänsterinriktning, och har av moderata ungdomsförbundet anklagats för att vara kommunism. 1998 skrev Joakim Nilsson (ledarskribent) studentuppsatsen ''Bamse - en uppsats om världens starkaste björn och hans politiska värderingar'' där han noterade att det kommunistiska Kina, i serien "Bamses skola", prisades för sina insatser för vanligt folk, till synes helt ovetande om de övergrepp och våldshandligar som ägde rum under det stora språnget och kulturrevolutionen:
Trots den medieuppmärksamhet som väcktes tog Andréasson aldrig offentligt avstånd ifrån detta uttalande. När det här avsnittet repriserades, i nr 15/2004, efter Andréassons död, var det påtagligt redigerat och nedtonat. Avsnittet var nedkortat från ett uppslag till en sida, och alla kontroversiella påståenden om Mao var borttagna.
Lista över figurer i Bamse#Vargen blev snäll enbart genom snällhet. Den enda riktigt ohjälpliga figuren tycks vara Lista över figurer i Bamse#Krösus Sork, (möjligen med undantag av räven Lista över figurer i Bamse#Reinard, en figur som inte uppfunnits av Rune Andreasson) en kapitalist som gör vad som helst för pengar - fast i ett avsnitt om "Hur Krösus blev rik", visas det på att händelser i Krösus bakgrund till del kan förklara hans snikenhet och hänsynslöshet. Kritiken mot Krösus i serien har en del menat skulle göra serien fientlig mot arbetsgivare och företagare men då har man inte tagit hänsyn till att Lista över figurer i Bamse#Bröderna Bäver är positivt skildrade representanter för tillverkningsindustrin. Även Bamses mormor Lista över figurer i Bamse#Anna-Cilla presenteras som en positivt skildrad egenföretagare inom detaljhandel och arbetsgivare för Lista över figurer i Bamse#Brummelisa.
Rune Andréasson menar att Krösus Sork snarare representerar girigheten och vulgärkapitalismen än en person: "Krösus blir aldrig snäll, för då kommer det bara en ny Krösus i hans ställe".
Efter Andréasson lämnade över serien i andras händer har den tydliga politiska vänsterhållningen påtagligt tonats ner.

Trollkarlens röda blomma


I serien "Trollkarlens röda blomma", som publicerades för första gången i Bamse nr 10/1988, träffar Skalman figurerna Eragord, Nifrom och Nioreh, vars namn baklänges blir drogare, morfin och heroin. Eragord ger Skalman en dryck gjord på blommor som ger "vackra drömmar och tankar". Skalman hallucination och tycker att allt ser vackert ut. Senare i serien bränner Skalman ner de fält där Eragord odlar de blommor som drycken består av.
Trots att serien tar tydligt avstånd mot droger, fick den kritik av föräldrar och av barnombudsmannen Lena Nyberg när den publicerades på nytt 2001. Tidningens ansvarige utgivare Jan Magnusson försvarade dock serien och menade att den visar på hur lätt det är att bli missbrukare och att man inte ska fördöma dem som hamnat i missbruk.

Bamse förklarar asylprocessen


I april 2011 lanserade Migrationsverket i samarbete med Egmont Kärnan en Bamsetidning med syfte att utgöra informationsmaterial för barn om asylprocessen. Två barnfamiljer kommer till Bamses land; en får stanna och en blir utvisad. I sista serierutan möts den senare familjen av kramar när de åtvänder och blir lyckliga i det land de nyss flytt ifrån. Materialet har därför kritiserats för att skönmåla asylprocessen. Med i en referensgrupp för uttagning av materialet var bland annat organisationen Individuell Människohjälp, som fortfarande säger sig stå bakom materialet, men inte svensk flyktingpolitik. Andra deltagare i referensgruppen var Röda Korset, Rädda Barnen, BRIS och Malmö Högskola.

Manusförfattare och tecknare


Andréasson tecknade serien på egen hand fram till Serieåret 1975, skrev manus till Serieåret 1990 (Bamse 7/90) och var sedan konsult och omslagstecknare under två års tid (t o m Bamse 7/92). Därefter hade han ingen direkt inblanding i produktionen av serietidningen men fortsatte att hålla sitt vakande öga över innehållet fram till sin död 1999.
Francisco Tora var den ende tecknaren på serien mellan 1976 och 1982, och var tillsammans med Bo Michanek den ende som tecknade serien under Rune Andreassons tid som manusförfattare. Idag görs Bamse av en stab av tecknare och författare.
Bland alla de serieskapare som har skrivit eller tecknat "Bamse" genom tiderna kan, förutom Rune Andréasson själv, nämnas:
Rune Andréassons redaktörstid (1973-1990): Francisco Tora, Bo Michanek.
Jan Magnussons redaktörstid (1990-2002):
Francisco Tora, Bo Michanek, Tony Cronstam, Thomas Holm, David Liljemark, Johan Wanloo, Olof Siverbo, Claes Reimerthi, Joakim Gunnarsson, Lars Bällsten, Andreas Qassim m.fl.
Lisbeth Wrembys redaktörstid (2002-2008): Tony Cronstam, Olof Siverbo, Joakim Gunnarsson, Lars Bällsten, Andreas Qassim, Susanne Adolfsson, Mårten Melin, Adam Blomgren, Ted Johansson.
Charlotta Borelius redaktörstid (2008-): Susanne Adolfsson, Jens Hansegård, Kenneth Hamberg, Simon Bülow, Hedvig Häggman-Sund, Lars Bällsten, Andreas Qassim, Ted Johansson, Thomas Holm m.fl.
Under 1990-talet fortsatte Rune att skriva 61 manus avsedda för publicering efter hans bortgång. Det sextioandra påbörjades men avslutades aldrig; serien slutar tvärt mitt i en dramatisk scen på seriens fjärde sida. Den första av dessa serier publicerades i Bamse 1/01 och i dagsläget (juni 2006) har man publicerat drygt hälften av dessa serier, som i tidningen är märkta ''RAPM'' i sin första ruta - en förkortning för ''Rune Andréasson Post Mortem''.

Filmerna

Svartvita filmer (1966)


Världens starkaste björn
Skalmans märkliga bil
Ett lejon har rymt från en cirkus (del 1 av 2)
Afrikaresan (del 2 av 2)
Resan till Badköping
Nu är det vinter

Färgfilmer (1972–1991)


Skattkartan (1972, del 1 av 2)
Skattsökarfärden (1972, del 2 av 2)
Vulkanutbrottet (1972, del 1 av 2)
Den hungriga draken (1972, del 2 av 2)
Vargen äter dunderhonung (1972)
Den flygande mattan (1972, del 1 av 2)
Trollkarlen (1972, del 2 av 2)
Den lilla åsnan (1981, del 1 av 2)
Den stora kapplöpningen (1981, del 2 av 2)
Bamse i trollskogen (1991)

Långfilm


I oktober 2006, 40 år efter att Bamse skapades, berättade Ola Andréasson, son till Rune Andréasson, att man kommer att göra en långfilm. Filmen beräknas ha en budget på runt 25 miljoner kronor. I mitten av maj 2012 kom det ut en titel till den framtida filmen, ''Bamse och tjuvstaden''.

Serietidningarna


Bamse - världens starkaste björn


Huvudtidningen har kommit ut sedan 1973, vilket innebär att den numera ligger på tiotopplistan över Sveriges äldsta fortfarande publicerade serietidningar. För närvarande ges den ut med 18 nummer per år, och totalt har mer än 530 tidningar givits ut.
Tidningen har utgetts på följande förlag:
Williams förlag 1/73-5/76
Semic Press 6-10/76
Atlantic förlag 1/77-4/82
Rune A-serier 5/82-7/88
BAMSE Förlaget 8/88-7/90
Egmont Kärnan 8/90-
Tidningen har tryckts på följande platser (listan är ej komplett):
1973, nr 1-2: Italien(Nr 1 har ingen uttrycklig information om detta, dock står det på sida 3 i nr 2). Tryckeriets namn ej angett.
1973, nr 3-12: AB Rotopress, Stockholm.
1974, nr 1-10: AB Rotopress, Stockholm.
1974, nr 11-12: Milano i Italien. Tryckeriets namn ej angett.
1975, nr 1-6: Okänt.
1975, nr 7-12: Vilppula i Finland. Tryckeriets namn ej angett.
1976, nr 1-5: Exprint, Vilppula, Finland.
1976, nr 6-10: Okänt, ev. Exprint
1977, nr 1-6: Okänt.
1977, nr 7-11: Ungern. Tryckeriets namn ej angett.
1977, nr 12: Finland. Tryckeriets namn en angett.
1978, nr 7-11: Ungern. Tryckeriets namn ej angett.
1978, nr 12: Finland. Tryckeriets namn ej angett.
Upplagor av Bamsetidningen:
Serieåret 1973 36 000 exemplar
Serieåret 1977 ca 100 000 ex.
Serieåret 1982 ca 150 000 ex.
Serieåret 1984 ca 200 000 ex.
Serieåret 1989 ca 220 000 ex.
Serieåret 1995 ca 150 000 ex.
Åren 1984-1992 hade tidningen sin största popularitet, räknat i upplagesiffror. Under denna period låg tidningens upplaga på över 200.000 ex per nummer, därmed tidvis högre än störste konkurrenten Kalle Anka & C:o.
Bamse utgavs Serieåret 1993 på elva språk, och hade en tryckupplaga på 1,5 miljoner exemplar världen över. Bara Norge har varit med sedan starten.

Andra Bamseutgåvor


Bamses Bästa
Albumserie som gavs ut med två nummer 1980; ''Jorden Runt med Bamse'' och ''Bamse och Billy Boy''. Innehöll reprisserier. Ytterligare en tidning med titeln Bamses Bästa gavs ut 1997. 2005 och 2006 utkom två inbundna böcker med samma titel. Se nedan under ''Bamse-biblioteket''.
Bamses Julalbum
Album som ges ut vi jultid varje år sedan 1991, innehållande en mix av reprisserier och nytt material. Notera att 1977 och 1978 gav respektive års tjocka julnummer av tidningen även ut i en albumliknande utgåva utan nummer på framsidan - innehållet var dock det samma.
Bamse-Extra
Tjockare tidning som gavs ut med 30 nummer mellan 1992 och 2005. Innehöll i huvudsak reprisserier, ofta med ett tema i varje nummer.
Bamses Äventyr
Ersatte 2006 Bamse-Extra. Innehållet är liknande men en tydligare fokus mot en vuxenpublik märks, bl.a. genom artiklar och införandet av Rune Andréasson klassiska serie Lille Rikard och hans katt som biserie. Ges ut 6 ggr/år.
Bamses Pyssel
En pysseltidning som mestadels innehåller pyssel men även någon serie. Började ges ut i slutet av 2003 och ges för närvarande ut varannan månad. Innehållet har hittills varit pyssel och spel som konstruerats och ritats av Rune Andréasson.
Bamsebiblioteket
En serie av inbundna böcker som återtrycker och samlar en halv årgång Bamse per bok. Förutom serierna återfinns här även artiklar och diverse illustrationer.
Dessutom finns några specialutgåvor, som till utförande och layout följer huvudseriens upplägg; ''Bamsebiblioteket - Så började det'' - två volymer som utgavs 2003 och 2004 och samlar serier som behandlar om persongalleriets ursprung - samt ''Bamsebiblioteket - Bamses Bästa'' - två volymer, utgivna 2005 och 2006, som samlar utvalda Bamseserier från 1973-1988 respektive 1988-2006.
Följande utgåvor finns i skrivande stund (man ger alltså kontinuerligt ut nya utgåvor av Bamsebiblioteket):
Bamsebiblioteket volym 1: nummer 1-6 Serieåret 1973.
Bamsebiblioteket volym 2:nummer 7-12 Serieåret 1973.
Bamsebiblioteket volym 3: nummer 1-6 Serieåret 1974.
Bamsebiblioteket volym 4: nummer 7-12 Serieåret 1974.
Bamsebiblioteket volym 5: nummer 1-6 Serieåret 1975.
Bamsebiblioteket volym 6: nummer 7-12 Serieåret 1975.
Bamsebiblioteket volym 7: nummer 1-5 Serieåret 1976.
Bamsebiblioteket volym 8: nummer 6-10 Serieåret 1976.
Bamsebiblioteket volym 9: nummer 1-6 Serieåret 1977.
Bamsebiblioteket volym 10: nummer 7-12 Serieåret 1977.
Bamsebiblioteket volym 11: nummer 1-6 Serieåret 1978.
Bamsebiblioteket volym 12: nummer 7-12 Serieåret 1978.
Bamsebiblioteket volym 13: nummer 1-5 Serieåret 1979.
Bamsebiblioteket volym 14: nummer 6-9 Serieåret 1979.
Bamsebiblioteket volym 15: nummer 1-5 Serieåret 1980.
Bamsebiblioteket volym 16: nummer 6-10 Serieåret 1980.
Bamsebiblioteket volym 17: nummer 1-4 Serieåret 1981.
Bamsebiblioteket volym 18: nummer 5-8 Serieåret 1981.
Bamsebiblioteket volym 19: nummer 1-6 Serieåret 1982.
Bamsebiblioteket volym 20: nummer 7-12 Serieåret 1982.
Bamsebiblioteket volym 21: nummer 1-6 Serieåret 1983.
Bamsebiblioteket volym 22: nummer 7-12 Serieåret 1983.
Bamsebiblioteket volym 23: nummer 1-6 Serieåret 1984.
Bamsebiblioteket volym 24: nummer 7-12 Serieåret 1984.
Bamsebiblioteket volym 25: nummer 1-6 Serieåret 1985.
Bamsebiblioteket volym 26: nummer 7-12 Serieåret 1985.
Bamsebiblioteket volym 27: nummer 1-6 Serieåret 1986.
Bamsebiblioteket volym 28: nummer 7-12 Serieåret 1986.
Bamsebiblioteket volym 29: nummer 1-6 Serieåret 1987.
Bamsebiblioteket volym 30: nummer 7-12 Serieåret 1987.
Bamsebiblioteket volym 31: nummer 1-6 Serieåret 1988.
Bamsebiblioteket volym 32: nummer 7-12 Serieåret 1988.
Bamsebiblioteket volym 33: nummer 1-6 Serieåret 1989.
Bamsebiblioteket volym 34: nummer 7-12 Serieåret 1989.
Bamsebiblioteket volym 35: nummer 1-6 Serieåret 1990.
Bamsebiblioteket volym 36: nummer 7-12 Serieåret 1990.
Bamsebiblioteket volym 37: nummer 1-6 Serieåret 1991.
Bamsebiblioteket volym 38: nummer 7-12 Serieåret 1991.
Bamsebiblioteket volym 39: nummer 1-6 Serieåret 1992.
Bamsebiblioteket volym 40: nummer 7-12 Serieåret 1992.
Bamsebiblioteket Bamses bästa volym 1: innehåller utvalda serier från 1973-1988.
Bamsebiblioteket Bamses bästa volym 2: innehåller utvalda serier från 1988-2006. Utgiven 2006. ISBN 91-7134-364-4.
Bamse - Den kompletta veckoserien 1966-1970
Bok som samlar samtliga 176 Bamse-avsnitt som Andréasson ritade och skrev för veckotidningen Allers under 1960-talet, innan serietidningen hade lanserats. Utgiven av Egmont Kärnan i samband med Bamses 40-årsjubileum 2006. ISBN 9171343652.
Små sagor och Små serier
Böcker i Pixiböcker-format, utgivna sedan 2002 - se ''Små serier - serier för de allra minsta''.

Engångspublikationer


Bamse på Sagornas Ö - seriealbum utgivet av Egmont Kärnan 2003.

Informations- och reklampublikationer


Bamse och Kalle Svartskalle - gratistidning utgiven av Statens Invandrarverk vid två tillfällen, 1988 och 1993. Serien hade tidigare publicerats i Bamse 1980, och behandlar rasism.
Bamses brandskola - gratistidning utgiven av Räddningsverket 1996, och i flera nyutgåvor. Informerar barn och föräldrar om hur man förhindrar brand och agerar när det börjar brinna. Tidningen delades ut som pris i en serieteckningstävling i Bamse 1997.
Bamse och bråkstaken - gratistidning utgiven av Rädda Barnen 1996. Serien behandlar barn och konfliktlösning.
Bamse restidning - serietidning utgiven av Fritidsresor 2005.
Bamse - pysseltidning utgiven av SJ 2005.
Bamse tandskola - serietidning utgiven av GlaxoSmithKline 2005.
Bamse och Alfred Nobel - serietidning utgiven av Nobelmuseet 2006.
Bamses hjärnskola - serietidning utgiven av Hjärnfonden 2010.

Bilderböcker


Av Rune Andréasson


''Bamse'' (ca 1968)
''Bamse och sjörövarna'' (ca 1971)
''Bamse och lejonet'' (ca 1971)
''Bamse i Vilda Västern'' (ca 1971)
''Bamse åker till månen'' (ca 1971)
''Bamse och den lilla åsnan'' (1992)
''Bamse i Trollskogen'' (1992)
''Brum och Filiokus'' (1994)
''Teddy går vilse i natten'' (1994)
''Nalle-Maja och dunder-honung (1994)
''Brumma och tigern'' (1994)
''Bamse och Regnbågs-Nuttarna'' (1996, musiksaga)
''Mini-Hopp på cirkus'' (1997)
''Mini-Hopp i Sagolandet'' (1997)
''Mini-Hopps födelsedag'' (1997)
''Mini-Hopp som sjörövare'' (1997)
''Bamse och Bronto'' (2001)
''Bamse och Lyckans Dörr'' (2002)
Samlingsvolymer:
''4 Bamseäventyr'' (1983; böckerna från 70-talet)
''Jag Bamse'' (1989; böckerna från 60- och 70-talet)
''Bamse: Sagostunden'' (2005; fyra av böckerna från 90-talet - ''Bamse i Trollskogen'', ''Brum och Filiokus'', ''Teddy går vilse i natten'' och ''Mini-Hopp i Sagolandet'')

Av andra författare


Jan Magnusson (text) och Lars Bällsten (bild):
''Bamse och hans vänner'' (2001)
Jan Magnusson/Dan Andréasson (text) och Kenneth Hamberg/Kerstin Hamberg (bild):
''Brumma: Klurerna'' (2004)
''Skalman: Trollfen'' (2004)
''Katten Janson: Studsbollen'' (2004)
''Vargen: Det stora kalaset'' (2004)
''Vad är det som prasslar? '' (2004, tygbok)
''Farmor och Fumler'' (2005)
''Skalman och Rabba'' (2005)
''Nalle-Maja och Fnittra'' (2005)
''Bamse och Stampa'' (2005)
''Bamse och Skalman'' (2006)
''Bamse och Lille Skutt'' (2006)
''Bamse och dunder-honungen'' (2006)
''Bamse och Billy Boy'' (2006)
Mårten Melin (text), Adam Blomgren (bild) och Kerstin Hamberg (tusch):
''Bamse och Reinard Räv'' (2007)
''Bamse och de elaka poliserna'' (2007)
''Bamse och luringarna från Galna Galaxen'' (2008)
Mårten Melin (text), Ted Johansson (bild) och Kerstin Hamberg (tusch):
''Bamse och det märkliga huset'' (2008)
Lisbeth Wremby (text), Andreas Qassim (bild) och Kerstin Hamberg (tusch):
''Bamse och Gluff-Gluff'' (2008)

Andra produkter


Rune Andréasson hade under lång tid bestämt sig för att inte licensera ut Bamse till alla möjliga produkter, för att inte bli alltför kommersiell. Det finns dock gosedjur och sällskapsspel samt plåster och tandhygieniska produkter:
Det finns plastfigurer med Bamse från 1980-talet samt en upplaga av figurer från 2002/2003.
Det finns olika Bamseprodukter på apoteket speciellt avsedda för att brukas av barn, som Bamses schampo, balsam, solskydd och hudlotion. Det finns även sockerfria tuggummin och plåster med bamsefigurer på. Bamses barntandkräm är en tandkräm som fabrikeras av företaget Sensodyne, och påstås lämpa sig för barn mer än andra tandkrämer. På tubens framsida figurerar Bamse.
Ett spel till Game Boy med titeln ''Bamse'' släpptes på 1990-talet, och hade Bamse som huvudfigur. Detta spel var en porting av ett spel vid namn Baby T-Rex där man helt enkelt bytt ut spelkaraktären. Därför hade spelet inga som helst kopplingar till Bamses tecknade serier annat än ett par korta filmsekvenser där Bamse, Skalman, Lille Skutt och Vargen syntes till, samt att Bamse hade rollen som huvudperson och man samlade in burkar med dunderhonung. Dessa burkar var dock inte till för att förse Bamse med stärkande dunderhonung, utan enbart för att kastas på spelets allehanda fiender tills dessa dog, vilket gick emot Bamses icke-våldsvärderingar. (Dessutom gavs ingen förklaring till varför Bamse skulle kasta bort värdefull dunderhonung han kunde ha ätit.) Spelets bakgrundshistoria gick ut på att Bamse, Lille Skutt och Skalman åkte tillbaka till dinosauriernas tid med en tidsmaskin (som setts i nummer 1/73 av Bamse). Vargen följde med som fripassagerare. När de väl var framme i dinosauriernas tid kidnappade Vargen Skalman och berättade att han fört denne till sitt dödsdömda slott och att Bamse och Skutt därmed var fast i forntiden för alltid. (Ingen förklaring gavs till varför Vargen hade ett slott i forntiden, eller till hur ett slott skulle kunna vara dödsdömt, inte heller förklarades det varför Vargen skulle vilja stranda sig själv i forntiden.) Spelet gavs betyget 2/10 när det recenserades i Nintendomagasinet.
Ett spel om Bamse kom även 2007, ''Bamse i Egypten'' till PC.
Ytterligare ett spel om Bamse kom 2011, ''Bamse och Sjörövarskatten'' till Nintendo DS/DSi.
Bamse var den nu nerlagda hamburgerkedjan Clocks ansikte utåt mot barnen. Bland annat sålde företaget Bamsemeal, en liten pappersbox prydd av Bamsemotiv bestående av en hamburgare, pommes frites, liten läsk samt en leksak. Exempel på leksaker som ingick var pins föreställande Bamse, Skalman, Vargen och Lille skutt. Vid en del barnkalas klädde sig en Clockanställd i en Bamsekostym och skojade med barnen.
Fritidsresor använder sig av Bamse för att marknadsföra sig mot barnfamiljer. Bland annat har de en klubb för barn som heter Bamseklubben.
Lindex har numera en kollektion barnkläder med Bamsemotiv.

Se även


Bamses Värld, en temapark i Kolmårdens djurpark.

Källor

Externa länkar


http://www.bamse.se/ Bamse.se - officiell webbplats
http://www.bamsesamlarna.com/ Bamsesamlarna
http://www.seriesam.com/guide/bamse.htm Alla omslag 1973-2005
http://www.student.nada.kth.se/~me99_sgl/bamse/ Bamse — Åttiotalets moderna fabel — analys på gymnasial nivå av bland annat Bamses moralpoänger
http://www.svet.lu.se/Staff/Personal_pages/Joakim_Nilsson/Bamseuppsats%20Joakim.pdf Bamse — en uppsats om världens starkaste björn och hans politiska värderingar — uppsats i statsvetenskap på universitetsnivå om Bamse ur ett filosofi/politik perspektiv.
Kategori:Bamse
Kategori:Svenska serier
Kategori:Svenska seriefigurer
Kategori:Fiktiva björnar
Kategori:Serietidningar startade 1973
Kategori:Fiktiva antropomorfiska figurer
Kategori:Seriefigurer introducerade 1966
Kategori:Svenskspråkiga serietidningar‎
Kategori:Svenska serietidningar
da:Bamse (tegneserie)
de:Bamse
en:Bamse
fa:بامزی
fr:Bamse
hu:Berci
nl:Bamse
no:Bamse (tegneserie)
fi:Bamse

Bletchley Park

Fil:Bletchley Park.jpgBletchley Park ligger i Buckinghamshire i England, en bit norr om London.
Under andra världskriget var det ett centrum för kryptoanalys, särskilt Enigma (krypteringsmaskin) och Lorenz som användes av nazityskland.
En av de som jobbade där var Alan Turing. 1943 byggde man kodknäckningsdatorn Colossus.
Vid slutet av kriget förstördes mycket av utrustningen och dokumentationen på order av Winston Churchill och det var först på 1970-talet som händelserna där kom till allmänhetens kännedom.
Bletchley Park inhyser numera ett museum.

Externa länkar


http://www.bletchleypark.org Officiell webbplats
Kategori:Militära anläggningar under andra världskriget
Kategori:Byggnader i Storbritannien
Kategori:Museer i Storbritannien
Kategori:Ej längre existerande brittiska underrättelseorgan
ar:حديقة بلتشلي
ca:Bletchley Park
cy:Parc Bletchley
da:Bletchley Park
de:Bletchley Park
el:Μπλέτσλεϊ Παρκ
en:Bletchley Park
es:Bletchley Park
fr:Bletchley Park
it:Bletchley Park
he:בלצ'לי פארק
hu:Bletchley Park Múzeum
nl:Bletchley Park
ja:ブレッチリー・パーク
no:Bletchley Park
pl:Bletchley Park
pt:Bletchley Park
ro:Bletchley Park
ru:Блетчли-парк
simple:Bletchley Park
fi:Bletchley Park
tr:Bletchley Park
zh:布萊切利園

Bifrost

Fil:Suðuroy rainbow2.jpg, den som ansågs vara vägen till gudarnas boning. (Foto: Erik Christensen)]]File:Heimdall an der Himmelsbrücke.jpg
Bifrost (uttal ''biv-råst'', Kognat (lingvistik) med en icke belagd svensk form
''Bävrast''; "den darrande vägen", "den flammande bron") eller Bilröst var i nordisk mytologi en bro som ledde från jorden till himlen och slutade i Asgård där Heimdall bodde.
Varje dag red asarna över bron till Urdarbrunnen under Yggdrasil. Bron hade tre färger och sas vara mycket solid. Den brukar identifieras med regnbågen eller Vintergatan.
På modern isländska heter den ''Bilröst'' i Poetiska Eddan och ''Bifröst'' i Snorres Edda.

Företeelser uppkallade efter Bifrost


Det finns mängder av platser, organisationer och annat som är uppkallade efter Bifrost eller någon av dess namnvarianter. De som räknas upp här är bara några exempel.
Bifrost är en stadsdel i Mölndal. Där finns en låg- och mellanstadieskola som heter Västerbergsskolan samt Ekhagaskolan som är för högstadiet. Bostadstypen i Bifrost är lägenheter.
Bifrostorden är ett svenskt ordenssällskap grundat 1925.
Det finns även ett norskt Modern asatro vid namn Åsatrufellesskapet Bifrost. De har varit officiellt godkänt samfund sedan 1996.
:en:Bifrost (operating system) är en Linux-distribution för routrar och brandväggar, från början utvecklat på Sveriges lantbruksuniversitet.
Bifrost är även en trojansk häst.
Bifrost är en dansk organisation för föreningar som sysslar med lajv och rollspel, motsvarande svenska Sverok.
http://bifrostglas.se/ Bifrost Stockholm är en svensk leverantör och webshop med brett utbud av glas och verktyg för lampworking

Referenser

Se även


Gjallarbron
Kategori:Platser i nordisk mytologi
ar:بيفروست
br:Bifrost
ca:Bifrost
cs:Bifröst
da:Bifrost (nordisk mytologi)
de:Bifröst
en:Bifröst
es:Bifrost
eu:Bifrost
fa:بیفروست
fr:Bifröst
ko:비브로스트
hr:Bifrost
is:Bifröst (norræn goðafræði)
it:Bifröst
lv:Bivrests
nl:Bifröst
ja:ビフレスト
no:Bifrost
nn:Bivrost
pl:Bifrost
pt:Bifrost
ru:Биврёст
simple:Bifröst
sk:Bifröst
sh:Bifröst
fi:Bifrost
uk:Біфрост
vi:Bifröst
zh:彩虹橋 (北歐神話)

Blotlag

Ett blotlag är en mindre sammanslutning av asatroende eller utövare av forn sed som träffas och blotar tillsammans.
Inom Samfundet Forn Sed Sverige (tidigare Sveriges Asatrosamfund) kan medlemmar sluta sig samman i blotlag som då fungerar som lokala grupper inom samfundet. Blotlagen bestämmer själva hur de vill organisera sin verksamhet, så länge som man följer samfundets stadgar och värderingar. Två sådana blotlag som är officiellt knutna till samfundet är Forn Sed Stockholm och det västsvenska Härden (blotlag).
Det finns också ett antal helt fristående blotlag i Sverige, som inte tillhör något samfund. Exempel på sådana blotlag är Regin (blotlag), som tidigare var del av Nätverket Forn Sed, Agnefit (blotlag) i Södermanland och UrNaud (blotlag) i Göteborg.

Externa länkar


http://agnefit.folktro.org/ Blotlaget Agnefit
Kategori:Typer av organisationer
Kategori:Modern asatro

Birger Persson (Finstaätten)


Fil:Birger Peterssons grafsten i Uppsala, Nordisk familjebok.png
Birger Persson (även Petersson) till Finstaätten, död 1327, var svensk storman, riksråd, Upplands första lagman och medförfattare till Upplandslagen samt far till heliga Birgitta. Han förde som vapen (heraldik) två nedfälla vingar.

Biografi


Birger Petersson nämnes tidigast 1280, blev riddare och riksråd mellan 1285-91 och var 1293 lagman i Tiundaland i Uppland. Han påbörjade 1293 som huvudman samlandet och kodifierandet av de tre uppländska folklandens, (Attundaland, Tiundaland, Fjädrundaland), rättssedvänjor till en gemensam lagbok, Upplandslagen, som den 2 januari 1296 kunde tas i bruk, och i denna lagsaga han blev den första lagmannen.
Birger Petersson, som var en av kung Birger Magnussons
närmaste män, fick 1303, tillsammans med ärkebiskopen och Andreas And, i uppdrag att vara skiljedomare mellan kungen och hans bror Erik Magnusson av Södermanland i en tvist om en del uppländska gårdar, vilket blev början till den följande brödrastriden mellan kung Birger, hertig Erik och Valdemar Birgersson. Som Upplands lagman och rikets största jordägare hade Birger Persson en ledande roll under dessa strider. Uppgörelsen 1308, som återgav kungen friheten men medförde rikets delande, gjorde Birger till hertigarnas undersåte. Han var snart dessas mest betrodde anhängare, och han lånade ut stora summor pengar till hertigarna.
Birger var en av de personer som bevittnade hertigarnas testamente, som upprättades den 18 januari 1318. Efter hertigarnas död år 1318 tog han, jämte Mats Kettilmundsson, ledningen i upproret mot kung Birger som ledde till att hertig Eriks treårige son Magnus Eriksson valdes till kung följande år. Birger fick den 13 december 1320 gården Älgö i Överselö i gåva av hertiginnorna Ingeborg.
Den 22 juli 1321 påbörjade herr Birger en pilgrimsfärd, varpå han den 1 oktober samma år befinner sig i påvestaden Avignon. Han var senare i Santiago de Compostela och var åter i Sverige den 4 juni 1322, lagom för att i Skara delta i den grupp rådsherrar som gjorde slut på Ingeborg Håkansdotter makt och i stället tog kung Magnus förmyndarstyrelse i egna händer.
Birger skrev den 21 oktober 1326 sitt testamente på sätesgården Finsta i Skederid. Han var på sin tid en av Sveriges största godsägare och säkerligen en av landets rikaste män. Han innehade åtskilliga gårdar i bland annat Uppland, Närke, Småland, Södermanland och Östergötland. Birger Petersson dog 3 april 1327 och begravdes i Uppsala domkyrka.

Gravstenen i Uppsala domkyrka


I Uppsala domkyrka#Finstakoret i Nikolaikapellet i norra delen av korets kapellkrans vilar det förnämsta gravmonument vi känner från vår medeltid.
Gravstenen har beställts i den nordfranska, nu belgiska staden Tournai, som var berömd för sina konstnärliga arbeten i traktens svarta marmor.
Stenen är nu mycket skadad i ytan men den fragmentariskt bevarade ristningen ger ännu ett begrepp om teckningens elegans och sirlighet, utförd i den höggotiska stilens idealiserade manèr, rofylld och monumental och samtidigt med en utsökt förfining i arkitekturens graciöst genombrutna former. Riddarparet vilar med knäppta händer och öppnade ögon, i from begrundan och i den dräkt som var deras i livstiden. Birger Persson bär en ringbrynja från topp till tå och ärmlös vapenrock – det breda bältet kring höfterna bär svärdet och en sköld med två vingar, hans ättevapen. Mellan de sporrklädda fötterna vilar ett hopkrupet lejon, tapperhetens symbol. Fru Ingeborg bär huvudet täckt av en slöja enligt de gifta kvinnornas sed och vid mantel med nedfälld kapuschong över axlarna. Den fotsida klänningen faller i breda veck och ger gestalten dess harmoniska resning. Vid fru Ingeborgs fötter står en liten knähund, trohetens symbol.
Både lagmannen och hans hustru räknade med en salig död, och denna förväntan uttrycktes symboliskt i den scen, som upprepas över deras huvuden i baldakinens tornliknande krön: deras själar återgivna som små nakna barn burna i täckelse i fader Abrahams sköte, medan heliga svänger rökelsekar i ömse sidor som lovsång och tacksägelse till den Högste och därmed anger framställningens paradisiska karaktär.
Gravstenen är sannolikt beställd av lagman Birger efter hans frus död år 1314, och i de smala sidopartiena av baldakinen har han låtit framställa parets sju barn, alla med utsatta namn, pojkarna vid pappans sida, Petrus, Benedictus och Israel, och flickorna vid mammans sida, Birgitta, Katerina, Margareta och Ingrid. Alla barnen är återgivna i from bedjande ställning, i en ideal tonårsålder, och det är tydligt, att det inte är fråga om porträtt, lika lite som i fråga om föräldrarnas gotiskt idealiserade anletsdrag. Gravstenen ger däremot en genealogisk redovisning av Birger Persson och Ingeborg och deras barn. Birgers vapensköld och de ristade texterna är lika viktiga om inte viktigare än den poetiskt sköna bildframställningen.
Runt gravstenens ytterkant löper följande text i gotisk majuskelskrift:
:HIC . IACET . NOBILIS . MILES. DOMINVS . BIRGERVS . PETRI . FILIVS . LEGIFER . VPLANDIARVM . ORATE. PRO . NOBIS . ET . EIVS . VXOR . DOMINA . INGIBVRGIS . CVM . FILIIS . EORVM . QVORUM . ANIME . REQVIESCANT . IN . PACE
:''Här vilar välbördig riddare herr Birger Persson, lagman i Uppland – bedjen för oss – och hans hustru Ingeborg med deras barn, vilkas själar vila i frid.''
När gravstenen kom till, var endast tre av barnen i livet: Israel, Birgitta och Katerina.

Familj


Birger Petersson var son till riddaren Peter Israelsson (Finstaätten). Birger Petersson var gift första gången med Kristina Johansdotter (Elofssönernas ätt) och andra gången med Ingeborg Bengtsdotter (Folkungaätten) av Folkungaättens lagmansgren.

Barn med Ingeborg Bengtsdotter


#Peter Birgersson. Död ung.
#Bengt Birgersson. Död ung.
#Israel Birgersson (Finstaätten). (Inga nu levande släkt.)
#Ingrid Birgersdotter. Död ung.
#Margareta Birgersdotter. Död ung.
#Katarina Birgersdotter (Finstaätten).
#Birgitta Birgersdotter (Finstaätten) (1303–1373) kallad heliga Birgitta.

Referenser


Michael Nordberg: ''I kung Magnus tid.'' Stockholm: Nordstedts, 1995. ISBN 91-1-952122-7.

Litteratur


Yngve Brilioth, "Birger Petersson", ''Svenskt biografiskt lexikon'', bd 4, s. 436–439.
Bengt Hildebrand, "Finsta-ätten", ''Svenskt biografiskt lexikon'', bd 16, s. 51 f.
Jarl Gallén med bidrag av A. Filip Liljeholm, "Finstaätten", ''Äldre svenska frälsesläkter'', bd 1:1 (1957), s. 34–38.
Kategori:Födda 1200-talet
Kategori:Avlidna 1327
Kategori:Svenska riddare
Kategori:Lagmän i Uppland
Kategori:Lagmän i Tiundaland
Kategori:Finstaätten
Kategori:Svenska riksråd
Kategori:Män
Kategori:Personer i Sverige under 1200-talet
Kategori:Personer i Sverige under 1300-talet
be:Біргер Персан

Balder


Fil:Baldur.jpg
Balder (fornnorska/fornisländska Baldr, isländska Baldur), vilket betyder "den lysande" eller "herren", är en gud i nordisk mytologi.
Son till Oden och Frigg, make till Nanna (nordisk mytologi) och far till Forsete ("Forseti").
Balder bodde i Breidablick.
Balder sades vara bäst av asar. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt, men hans domar ägde inte bestånd. De andra gudarna brukade säga, att så länge de hade kvar Balder, så kunde det inte gå alltför illa för dem. Därför blev de mycket rädda, när han började drömma mardrömmar om att han skulle bli mördad. Och trots alla deras ansträngningar blev det också så till slut (mer om detta nedan). Efter Ragnarök skall dock Balder komma tillbaka från dödsriket tillsammans med sin bror Höder för att styra den nya världen.

Balders död


Fil:Faroe stamp 434 The Death of Baldur.jpg frimärke föreställandes Balders död]]
Fil:Loki and Hod.png lurar Höder att skjuta Balder.]]
File:Baldr's death by Doepler.jpg
Balders död har på två sinsemellan väldigt skilda sätt skildrats av såväl Snorre Sturlasson som Saxo Grammaticus.
Snorres berättelse börjar med att Balder får en rad onda drömmar, vilket gjorde asarna så oroliga att Oden sadlade Sleipner och red till Hel. Där sökte han upp en völva, som avslöjade att en boning i dödsriket redan hade ställts i ordning åt Balder, då han snart skulle komma dit. Oden återvände till Asgård, varpå hans hustru och Balders mor Frigg färdades vida omkring och bad allt hon såg att lova med helig ed att inte skada hennes son. Löftet gavs överallt. Därmed tycktes bekymret vara ur världen, och gudarna roade sig med att samlas och skjuta på Balder, och kasta spjut och stenar mot honom, eftersom han nu var osårbar.
Alla väsen älskade Balder, utom Loke. Han förklädde sig nu och sporde Frigg om hon verkligen tagit löfte av ''allt''. Hon svarade ja, med ett enda litet betydelselöst undantag: väster om Valhall hade hon sett en liten mistel (''mistilteinn''), som hon tyckte var för ung för att avkrävas ed. Då gav sig Loke av, plockade misteln och skar till en pil av den. Sedan gick han fram till Balders blinde bror Höder, som stod sysslolös litet avsides, och frågade honom varför han inte roade sig som de andra. Höder svarade att det var därför att han inte kunde se att skjuta eller kasta. Loke gav honom då mistelpilen och hjälpte honom att sikta, vilket blev Balders bane.
Balder fick en ståtlig begravning i sitt eget skepp Ringhorne (''Hringhorni''). Det skulle skickas till havs och stickas i brand men ingen kunde rubba det. Gudarna blev tvungna att skicka efter jättinnan Hyrrokkin, som kom ridande på en varg med en huggorm som töm. Hon behövde bara knuffa till skeppet en gång, så gled det ut till havs. Tor ville då dräpa Hyrrokkin med Mjölner men de andra gudarna vädjade för henne.
När Balders kropp lades på bålet brast hans hustru Nannas hjärta, och hennes kropp lades bredvid Balders, liksom Balders häst. Oden lade dit sin guldring Draupner, källa till oändlig rikedom då därifrån var nionde natt dröp nio andra ringar, lika tunga som den själv. I Balders öra viskade Oden någonting, och vilka hans ord till sonen var i den stunden är en av de eviga gåtorna, ty den röjde han inte för någon.
Till slut vigde Tor skeppet med sin hammare, och det började brinna.
Men ännu gav gudarna inte upp. Oden hade ännu en son som hette Hermod (''Hermodhr''). Denne skickades till Hel, med tillsägelse att göra allt som stod i hans makt för att föra Balder åter till de levandes land. Nio dagar och nio nätter red han, genom mörka dalar och över de dödas flod. Han kom utan faror fram till Hel, där han såg att Balder bodde och blev väl behandlad. Hermod talade med Hel, som sade att hon skulle låta Balder återvända, på ett villkor: att varje ting och varje väsen i världen, både levande och döda, skulle begråta honom. Och det gjorde alla men än en gång med ett enda undantag: en gammal jättinna som sade sig heta Töck, som sade sig gjuta torra tårar för Balder då han ingen glädje givit henne. Därmed var Balder dömd att stanna i Hel till Ragnarök men då skall han återvända för att tillsammans med Höder styra nästa världsålder.
Myten om Balders död slutar dock inte med Balders död, ty i den gamla religionen var blodshämnden en helig plikt, för gudar likaväl som för människor. Balders direkte baneman var Höder; visserligen ofrivilligt men det brydde sig den tidens rättsuppfattning inte om. Balders indirekte baneman var Loke, och dessutom troddes Töck vara Loke i förklädnad, så han var skyldig även till Balders fortsatta bortovaro.
Ytterst hade dessutom alla gudar del i skulden, ty deras dåraktiga lek hade givit Loke hans tillfälle. Därför var ingen av dem lämpad att dräpa Höder. En ny hämnare måste avlas, och den saken åtog sig Oden.
En jättejungfru fanns som hette Rind (''Rindr''). Med hjälp av sin slughet lyckades Oden närma sig henne, trots att hon var väl vaktad; sedan var hon inte längre jungfru, och nio månader sedan föddes Odenssonen Vale (''Váli''). En natt gammal, innan han hunnit tvätta händerna eller kamma håret, sände han Höder till Hel. Där blev han lika väl mottagen som Balder, och därifrån skall han som sagt återvända tillsammans med denne.
Även Loke fick sitt straff; han fjättrades och kommer inte att komma lös förrän Ragnarök.
Saxo Grammaticus version av Balders död skiljer sig väsentligt från Snorres: Här är Balder och Höder två jordiska krigare som slåss om Nannas hand. Höder kommer över ett magiskt svärd med vilket han dräper Balder (se Mistelten). Därefter åtföljs, precis som i Snorres version, Balder till underjorden av en stor skara krigare.
Dessutom är det bara Snorre som skriver att Höder var blind – andra källor säger att han blundade när han dödade Balder.

Balder och Kristus


Det finns flera likheter mellan traditionen om den vite Balder och Vite Krist (Balder beskrevs till exempel som "''den vitaste av asar''" och Kristus kallades Vite Krist). Båda är framställda som goda och lidande gudar, båda dör och blir begråtna; kristendomens dualism motiv, kampen mellan gud och djävul, kan återfinnas i konflikten mellan Balder och Loke. I enlighet härmed skulle Balder i Snorres version vara en kristianiserad asagud. Sambandet är dock omdiskuterat, och källorna är alltför motstridiga för att någon entydig tolkning ska kunna göras. Balder framstår som den kanske mest svårtolkade av asalärans gudagestalter.
Förmodligen är det befintliga materialet sprunget ur flera traditioner. Enligt viss forskning ska Balder utgöra en nordisk uttolkning av den orientaliske fruktbarhetsguden, vilket i korthet innebar att han var en av Odens krigare, som offrades för att grödan skulle komma tillbaka på våren.

Se även


Balder (berg- och dalbana)
Ásmegir
Nordisk mytologi
Lista över mytologiska gestalter i tematisk ordning#Dömda hjältar
Nidhögg
Adonis

Referenser


Noter


Kategori:Gudar i nordisk mytologi
als:Balder
ar:بالدر
bg:Балдур
bar:Baldr
bs:Balder
ca:Bàlder
cs:Baldr
da:Balder
de:Balder
et:Baldr
el:Μπαλντρ
en:Baldr
es:Balder
eo:Baldr
eu:Baldr
fa:بالدر
fr:Baldr
gl:Balder
ko:발데르
hr:Baldr
id:Balder
is:Baldur
it:Baldr
he:בלדר
ka:ბალდრი
lv:Baldrs
lt:Baldras
hu:Baldr
arz:بالدر
nl:Baldr
ja:バルドル
no:Balder
nn:Balder
oc:Baldr
pl:Baldur
pt:Balder
ro:Baldur
ru:Бальдр
simple:Baldur
sl:Baldur
sr:Балдер
sh:Balder
fi:Balder
tr:Balder
uk:Бальдр
vi:Balder (thần thoại)
vls:Baldr
zh:巴德爾

Bure (nordisk mytologi)

Fil:Manuscript Audhumla.jpg slickar fram Bure ur en sten. Isländsk handskrift från 1700-talet.]]
Bure var ett urtidsväsen i nordisk mytologi. Som far till Bor (mytologi) och farfar till gudarna Oden, Vile och Ve kan han räknas som asarnas stamfader.
Bure skapades genom att urtidskon Audhumbla slickade fram honom ur en sten. Bure betyder "fager att skåda, stor och väldig".

Se även


Kung Bore
Bureätten, innefattande Bure (adlig släkt)

Källor


Snorre Sturlason, Snorres Edda
Kategori:Nordisk mytologi
bs:Buri (nordijska mitologija)
ca:Buri (mitologia)
da:Buri
de:Buri (Mythologie)
el:Μπούρι
en:Búri
es:Buri
eu:Buri
fr:Búri
gl:Búri
ko:부리 (신화)
hr:Buri (mitologija)
is:Búri
it:Búri
lv:Būri (dievs)
lt:Būris
nl:Búri
ja:ブーリ
no:Bure
pl:Búri
pt:Búri
ru:Бури (мифология)
simple:Búri
sr:Бури (митологија)
sh:Búri
fi:Búri
zh:布利

Bo Jonsson (Grip)

Fil:Blason Bo Jonsson Grip, Sénéchal hériditère de Suède (selon Gelre).svg
Bo Jonsson (Grip (adelsätt)), född senast i början av 1335, död 20 augusti 1386, var väpnare, riksråd, drots och därmed under sin levnad en av de mäktigaste i Sverige näst kungen, Magnus Eriksson och senare kung Albrekt av Mecklenburg. Hans föräldrar var Jon Tomasson (Grip) och Ingeborg Bosdotter (Natt och Dag). Han har gett namn åt Gripsholms slott.

Biografi


Fil:Bo jonssons län sverige.jpg
Bo Jonsson föddes senast i början av 1335 (hans far var död 24 maj 1334). Han tillhörde den äldre grenen av Grip (adelsätt). Bo nämns första gången i samtida källor 1354 då han redan var myndig. Han utsågs till riksråd senast 1359, fogde i Stockholm 1364, lagman i Östergötland 1366, kung Albrekt av Mecklenburg högste ämbetsman (''officialis generalis'') 1369, drots 1371, hövitsman i Finland 1371 och lagman där 1380, häradshövding i Tjust från 1381 till sin död. Innehade också flera andra häradshövdingeposter under sin karriär, bland annat i Dalarna. Bo Jonsson begravdes i Vadstena klosterkyrka 25 augusti 1386.
Bo Jonsson var den störste icke kungliga jordinnehavaren någonsin i Sverige. Hans godsmassa, till största delen bestående av pantlän, omfattade över 1/3 av Sverige och hela Finland. Bo Jonsson som kom från en rik adelssläkt, lånade ut stora summor pengar till kung Magnus Eriksson och när kungen inte kunde betala tillbaka fick han istället jordegendomar. Bo Jonsson blev med tiden starkt kritisk mot hur Magnus Erikssons styrde landet. Han gillade inte de allt högre skatterna och adelns minskade inflytande. Detta ledde till att han till slut tog initiativet till ett uppror mot kung Magnus. Han åkte själv ned till Mecklenburg för att kalla in Albrekt till Sverige som ny kung. Det är uppenbart att de stora summor Bo Jonsson lånade ut till kronan för de län och stora gods han fick inte kunde härröra sig från hans ärvda förmögenhet som enligt hans testamente inte var särskilt stor. Ett konsortium av inflytelserika frälsemän, förmodligen medfinansiärer till de stora lånen, kan identifieras genom testamentet där tio exekutorer namnges. Bo Jonssons godsförvärv måste ses i ett politiskt sammanhang. Avsikten var inte att utöka hans privata förmögenhet, utan att skapa en maktbas för att hindra den Mecklenburgska dynastin från att upprätta ett permanent maktinnehav i Sverige. Bo Jonsson gjorde därför i sitt testamente en klar åtskillnad mellan sin privata godsegendom (huvudsakligen i Småland, Västergötland och Halland) och de med politiska syften förvärvade pantgodsen i övriga riket. Han kom mot slutet av sitt liv att äga över 1500 lantegendomar runt om i Sverige och byggde flera egna borgar, däribland Gripsholm som var en sätesgård, namngiven efter ätten Grip, och Bjärkaholm vid Bjärka-Säby säteri.

Bo Jonssons fastighetsförvärv 1381


Bo Jonsson förvärvade under året 1381 en rad gods och gårdar runt om i Sverige inom en snäv tidsperiod vilket finns belagt i olika köpehandlingar. 1381 köpte han en del av Herrborums gods i Östergötland. Kopplingen till Herrborums gods kom via Birger Ulfsson, son till den Heliga Birgitta och Ingegärd (vars mormor var den Heliga Birgitta). Ingegärd skänkte en del av Herrborum till Vadstena Kloster år 1374, samma år som den Heliga Birgittas kvarlevor fördes till klostret. Strax efter, inleddes en rad snabba förvärv där exempelvis samtliga lantgårdar på Lidingön, som färvärvades under tidsperioden 1376-1381 och som sammantaget antas ha omfattat i stort sett hela Lidingölandet även inbegripet öarna Stora och Lilla Höggarn och Fjäderholmarna samt den största gården "Wiby" som man antar motsvarade nuvarande Bo Gård i stadsdelen Bo, Lidingö vid Kyrkviken. 1384 bytte han bort Lidingö till sin släkting Finvid Finvidson d.y. Vissa uppgifter gör gällande att Bo Jonssons förvärv ofta var förknippat med hot om de inte gick med på att sälja, vilket beläggs av att många köp gjordes under en mycket kort tidsperiod på vitt skilda platser i Sverige som exempelvis under året 1381, där det inte kan ha handlat om en förhandling om köp, vilket hade tagit betydligt längre tid.

Bo Jonsson och Vadstena kloster


Bo Jonsson hade goda relationer med Vadstena kloster (där han också är begraven) genom goda relationer till Birger Ulfsson (son till den Heliga Birgitta) som också kom att fungera som en av Bo Jonssons testamentsexekutorer. Enligt Vadstenadiariet var Bo Jonsson på sin tid politiskt så stark att ''"mot denne kunde inte ens kungen, herr Albrekt, hävda sig i något avseende, fast han ibland försökte".''

Bo Jonsson som privatperson


När det gäller Bo Jonssons privatliv har ett par händelser lyfts fram i litteraturen som bevis på hans förmenta girighet och grymhet, nämligen det kejsarsnitt som utfördes på hans första hustru efter hennes död, samt dråpet på frälsemannen Karl (Niklisson) Nilsson i Gråbrödraklostret i Stockholm. Det för tiden obligatoriska förfarandet att genom kejsarsnitt försöka rädda det ofödda barnets liv och själ har i litteraturen vänts mot Bo Jonsson genom det ogrundade påståendet att operationen utfördes endast för att han skulle kunna ärva barnet (om barnet var levande skulle det ärva sin mor, varefter fadern skulle ärva barnet vid dess död, men om det var dödfött skulle arvet gå till moderns släktingar). Omständigheterna kring dråpet på Karl Nilsson är inte närmare kända. Genom det urfejdebrev som hans arvingar utfärdade till Bo Jonsson vet man dock att en Förlikning (civilrätt) måste ha ägt rum.
Bo Jonsson lät översätta Alexandersagan till svenska, en bok om Alexander den store som styrde över ett välde som enligt sagan innefattade bland annat Grekland, Egypten och Italien.

Äktenskap


# Margareta Petersdotter (Porse), dotter till riddaren Peter Porse, död i september 1360 i barnsäng.
# Margareta (Greta) Lambrektsdotter Dume, dotter till väpnaren Lambrekt Dume.

Barn


# Jon, född i september 1360, död senast 15 mars 1361.
# Knut Bosson (Grip), död 1406.<br />
# Margareta, gift med Detlef Bylow.<br />
# flera till namnet okända döttrar, en av dem ''möjligen'' identisk med den ''Katarina'' som var gift med Bo Jonssons fogde Bo Jönsson (Jöns Götessons ätt).

Referenser och fotnoter


Sten Engström, ''Bo Jonsson till 1375'' (Uppsala 1935), doktorsavhandling.
Holger Rosman, ''Bjärka-Säby och dess ägare'' (Uppsala 1923), innehåller bl a Bo Jonssons testamente.
Äldre svenska frälsesläkter, vol II:1
Nationalencyklopedin

Externa länkar


http://home.planet.nl/~artrako/Scandinavie/ZwAdel-EN.html
http://www.wisthbf.se/slott-torp/allmaent/Rosman-BS-del1-139.pdf
http://www.wisthbf.se/slott-torp/allmaent/Rosman-BS-del1-281.pdf
http://www.wisthbf.se/slott-torp/allmaent/Rosman-BS-del1-243.pdf

Se även


Grip (adelsätt)
Kategori:Födda 1330-talet
Kategori:Avlidna 1386
Kategori:Svenska väpnare
Kategori:Riksdrotsar
Kategori:Män
Kategori:Svensk adel
Kategori:Svenska ståthållare i Viborg
Kategori:Personer i Sverige under 1300-talet
da:Bo Jonsson (Grip)
de:Bo Jonsson Grip
en:Bo Jonsson (Grip)
fr:Bo Jonsson Grip
no:Bo Jonsson (Grip)
fi:Bo Joninpoika Grip

Bjärkaholm

Fil:Bjärkaholm_Rekonstruktion.jpgBjärkaholm var en medeltida borg uppförd någon gång mellan 1367 och 1370 av Bo Jonsson (Grip) på Bosholme (eller Bos Holme) i Stångån, ungefär en kilometer norr om nuvarande Bjärka-Säby i Östergötland.

Historia


Fil:Bjärkaholm_Översikt.jpgNamnet "Bierkaholm" är tidigast belagt år 1370 i ett brev skrivet därifrån av Bo Jonsson (Grip). Denne hade år 1367 förvärvat Bjärka gård i Vist socken i Östergötland, Bjärkaholm bör därför ha uppförts någon gång mellan dessa årtal. Strax norr om den förmodade platsen för Bjärka gård, på Bosholme i Stångån (vilken inte ska förväxlas med Bosholme i Stora Rängen, drygt en kilometer därifrån), finns lämningarna efter ett antal befästa stenbyggnader, vilket är den plats som idag identifieras med Bjärkaholm.
Bjärkaholm bestod i väster av en 10 gånger 19 meter stor byggnad (vanligtvis betecknad som "borgen") som bör ha bestått av flera våningar samt ett vakttorn. En brunn var inbyggd i muren. Cirka 20 meter nordost om borgen, nära den östra stranden, låg ett antal ekonomibyggnader i sten och trä omgivna av en ringmur och möjligtvis en träpalissad med en port på sydöstra sidan. Bredvid ringmuren finns en stensättning som troligtvis har tjänat som brofäste.
Enligt Holger Rosman (1923) valde Bo Jonsson (Grip) att bygga en fästning på just denna plats på grund av dess strategiska läge i Stångån nära handelsvägen mellan Östergötlands städer och Kalmar. Han hade vid denna tid inte börjat sitt stora förvärv av egendomar, och var i behov av en befäst borg som skydd.
Det är inte känt hur länge Bjärkaholm var i bruk. Bo Jonsson (Grip) författade ett brev på Bjärkaholm 1385, året före sin död. Den sista kända källan som omnämner Bjärkaholm är ett brev därifrån skrivet av Ulf Jonsson (Aspenäsätten) och daterat 1390. I september 1396 beslutades det att de slott som den nykrönte kungen Erik av Pommern och hans moder Drottning Margareta ej önskade bevara, skulle rivas. Möjligtvis raserades Bjärkaholm som en följd av detta. Inget tyder på att Bjärkaholm skulle ha raserats i samband med strid.

Utgrävningar


Fil:Bjärkaholm_Borgen.jpgPå 1880-talet gjordes en undersökning av Bosholme då lämningarna efter borgen frilades. De senaste utgrävningarna av Bjärkaholm påbörjades år 1914 och leddes i början av dr. Otto Jansel. Efter 1915 togs arbetet över av Sven Brandel, vilken också har skrivit den mest utförliga redogörelsen om arkeologiska fynd från Bjärkaholm. Brandel anger inte när utgrävningarna avslutades men de bör inte ha pågått längre än till 1928 eftersom han färdigställde verket ''Bo Jonssons borg vid Bjärka-Säby'' det året (publicerad 1929).
Vid utgrävningarna hittades bland annat enstaka mynt, nycklar, låsfragment, pilspetsar, knivblad, delar av rustningar, krukskärvor och brynen. Brandel anger att fynden förvaras på Bjärka-Säby slott, med vilket han troligtvis menar Bjärka-Säby gamla slott.

Bjärkaholm idag


Fil:Bjärkaholm_Brunnen.jpgNär Kinda Kanal byggdes på 1850-talet sänktes vattennivån i Stångån, och flodbädden nordost om Bosholme torrlades. Det är idag alltså möjligt att gå torrskodd till lämningarna efter Bjärkaholm. Platsen är dock övervuxen av tät och svårframkomlig lövskog och det är svårt att få god överblick av området. Även om stengrunder och rester av murar finns kvar har mycket av det ursprungliga byggnadsmaterialet uppenbarligen fraktats därifrån, vilket enligt Lundberg (1981) förklaras av en muntlig tradition som säger att stenar från Bjärkaholm användes för att bygga gamla slottet på Bjärka-Säby.

Källor


|utgivare=Riksantikvarieämbetet|hämtdatum=2009-07-04|titel=Vist 53:1|verk=Fornsök}}
Kategori:Byggnader i Linköpings kommun
Kategori:Borg- och slottsruiner i Östergötland

Bjärka-Säby slott

:''Se även: Bjärka-Säby gamla slott''
Fil:Bjärka Säby 2.jpg
Bjärka-Säby är ett slott i Vists socken, Östergötland, Hanekinds härad i Östergötland. Det är beläget i den mindre orten med samma namn (Bjärka-Säby), 2 mil sydöst om Linköping, resp. 4 kilometer norr om Bestorp inom Linköpings stift.

Slottsbyggnad


Bjärka-Säby slott är en slottsbyggnad i prunkande barockstil med säteritak, belägen i ett östgötskt lövängslandskap öster om Stora Rängen, 250 meter nordöst om Bjärka-Säby gamla slott. Interiören har däremot karaktär av sent 1700-talet.
Slottet ägs av Pingstkyrkan, Linköping, och fungerar som kurs-, konferens-, församlings- och retreatgård. Verksamheten har en klar ekumenisk inriktning.
I slottet har även Pilgrim (tidskrift) sin bas. Slottet är tillgängligt för besök och visningar anordnas. Ett slottscafé öppet för allmänheten finns i slottets lokaler.

Historik


Fil:Bjärka Säby.jpg
Fil:Bjärka-säbys_ladugård.jpg
På uppdrag av Germund Ludvig Cederhielm utarbetade arkitekten Fredrik Magnus Piper (1746-1824) en serie förslag till manbyggnad i nyklassicistisk stil i enlighet med byggherrens speciella önskemål. Bygget kom igång 1791 och blev klart strax innan sekelskiftet 1799 /1800. Det omgivande landskapet omgestaltades till en engelsk park. När det gällde trädgårdsarkitektur var Piper rätt man på rätt plats. Han var den tidens främste trädgårdsarkitekt, mer känd som sådan än som byggnadsarkitekt.
År 1872 övertogs godset av konsul Oscar Ekman (1812-1907). Han och hans son Oscar utvecklade godset till ett mönsterjordbruk. Familjen Ekman uppförde skola, ålderdomshem, sjukstuga och arbetarbostäder. Intresset för bygdens historia var stort och mycket av äldre tids bebyggelse finns idag bevarat.
En ombyggnad skedde 1894-1898 av slottsarkitekten Agi Lindegren. Han genomförde då den höga takresningen, som gör att slottet fick ett barockmässigt utseende som skiljer sig från Pipers formspråk och som påminner om Riddarhuset i Stockholm. Även tornet är en skapelse av Lindegren.
Under godsets ägor fanns ett stort antal gårdar och torp.
Efter förslag av professor Jon Sigurd Curman och arkitekt Erik Fant utfördes 1920-1921 en restaurering av interiören, så att denna åter speglar det sena 1700-talet. Exteriören har däremot fått behålla utseendet från Agi Lindgrens ombyggnad.
Familjen Ekman donerade slottet och slottsparken till Sionförsamlingen i Linköping, som äger det sedan 1 april 1980. Slottet är säte för en kristen ekumenisk kommunitet.

Bjärka-Säby slottskapell


I Nya Slottets östra flygel inreddes år 1878 ett slottskapell (byggnad). Det rektangulära rummet med kor i norr invigdes till gudstjänstlokal år 1884. Kapellet är utfört i en enkel nyklassicistisk stil med stora rundbåge fönster inramade med pilaster och plant tak med dekorativa målningar. Altartavlan, också mellan tvenne pilaster, visar Kristus som förlossare. I taket åskådliggörs den första nattvarden och korsbärandet. Predikstolen står till vänster i koret, på kapellets evangeliesida.

Orgel


År 1841 fanns en piporgel som på 1840-talet(!?) såldes till Hospitalskyrkan i Linköping.
År 1986: Uppsättning här av ett mekanik orgelverk, som tidigare har ägts av Sture Petri. Instrumentet består av äldre material. Väderlådan och Flöjt Amabile 8’ kommer från en orgel i Barkeryds kyrka, Småland, byggd 1873 av Sven & Erik Nordström. Ny fasad från 1986.
Disposition:

Slottspark


Kring slottet finns ett herrgårdspräglat landskap. Den stora mängden gamla ekar gör att här finns en mycket rik Vegetation och fauna. Forskning har här bedrivits på dårgräsfjärilen och läderbaggen.

Referenser


Tryckta källor


Gunnar Lindqvist (museiman): ''Vists kyrka & Bjärka Säby slottskapell'', Linköpings stiftsråds kyrkobeskrivningskommitté, Linköping, 1965
Tore Johansson (red.): ''Inventarium över svenska orglar, 1991:II Frikyrkor II'', Förlag Svenska orglar, Tostared 1991,

Webbkällor


http://www.nyaslottet.se/ Nya Slottet Bjärka-Säbys officiella webbplats
http://www.kulturnat-ostergotland.com/default.asp?ClientID=13420&CategoryID=1687&Municipality=&FreeText=&mnuParID=4673&mnuSubID=0 Bjärka Säby slott (Kulturnät Östergötland)
http://www.edu.linkoping.se/satra/hembygdsboken/bjarkasaby/bjarkasaby.htm Bjärka Säby slott (Marie Boström, Sätra skola)
Kategori:Slott i Östergötland
Kategori:Byggnader i Linköpings kommun
Kategori:Orgeldispositioner
Kategori:Byggnadsminnen i Östergötlands län
de:Schloss Bjärka-Säby
et:Bjärka-Säby loss
en:Bjärka-Säby Castle
fr:Château de Bjärka-Säby
fi:Bjärka-Säbyn linna

Barbados


Barbados är en självständig östat i ögruppen Små Antillerna i Västindien. Det är en av världens mest tätbefolkade stater. Ön ligger 434,5 kilometer nordost om Venezuela. De närmaste grannöarna är Saint Lucia respektive Saint Vincent och Grenadinerna, som båda ligger väster om ön.
Barbados är ungefär 430 km² stort och består främst av lågland, med några högre regioner i inlandet. Barbados har troligen inte bildats av ett vulkanutbrott; berggrunden består främst av kalksten och korall. Det finns stora sockerplantager på ön och betesområden nära havet.
Barbados har bland de högsta levnadsstandarderna och läskunnighetsnivåerna i den tredje världen och ligger enligt UNDP på fjärde plats bland alla världens utvecklingsländer. Ön är också ett stort turistmål.

Historia


Portugal och Spanien kom som de första européerna till Barbados på 1500-talet. Under deras tid utrotades den indianska urbefolkningen (en del fördes som slavar till Haiti). Storbritannien fortsatte kolonisationen på 1600-talet.
Storbritannien började bosätta sig där 1627 och införde sockerplantager, där slavar arbetade till 1834, då slaveriet förbjöds. Sociala och politiska reformer genomfördes gradvis under 1940- och 1950-talen och ledde till självständighet från Storbritannien 1966.
De första som bosatte sig på Barbados var nomadiska indianer. Tre immigrantgrupper flyttade norrut mot Nordamerika. Den första gruppen var jordbrukare, fiskare och keramiker som anlände med kanot från Sydamerika omkring 350 e.Kr. Arawakfolket var den andra gruppen att anlända från Sydamerika omkring 800 e.Kr. Några arawakbosättningar på ön är Stroud Point, Chandler Bay, Saint Luke's Gully och Mapp's Cave. Enligt ättlingar till arawakier var Barbados ursprungliga namn ''Ichirouganaim''. Under 1200-talet anlände karibier från Sydamerika, vilka var den tredje vågen. Under de närmaste århundradena levde de tre olika grupperna isolerade från varandra.
Namnet "Barbados" kommer från en portugisisk utforskare vid namn Pedro Campos, som kallade ön ''Los Barbados'' ("de skäggiga"), då han 1536 såg öns fikonträd med långa hängande rötter, som liknade skägg. Mellan 1536 och 1550 tillfångatog spanjorerna många karibier på Barbados och använde dem till slavarbete på sockerplantager. Många karibier flydde i samband med detta från ön.
Brittiska sjömän som landsteg på Barbados på 1620-talet, vid dagens Holetown, fann ön obebodd. Från det att de första britterna anlände 1627, fram till självständighetsförklaringen 1966, var Barbados under oavbrutet brittiskt styre. Dock åtnjöt Barbados stor lokal autonomi.
Många kelter skickades till Barbados för att fungera som slavar, och under flera århundraden fungerade kelterna som en buffert mellan plantageägarna och de afrikanska slavarna. De var antingen en del av den koloniala milisen eller så kämpade de för afrikanerna i olika upplopp. Giftermål mellan kelter och afrikaner var vanliga och eftersom afrikanerna kunde motstå tropiska sjukdomar och klimatet bättre än de vita, och då många vita slavar emigrerade om de fick möjlighet, gick Barbados från att ha en keltisk majoritetsbefolkning på 1600-talet till att ha en övervägande svart befolkning på 1900-talet.
Efter en fredlig och demokratisk process blev Barbados självständigt den 30 november 1966, under premiärminister Errol Barrow.

Geografi


Fil:Barbados-CIA WFB Map.png
Barbados är en relativt platt ö, som stiger något in mot höglandet i centrala delen av landet. Den högsta punkten är Mount Hillaby, som når 336 meter över havet. Ön ligger i Atlanten, öster om de övriga Karibien öarna.
Den enda staden på Barbados är Bridgetown, och den kallas oftast helt enkelt "The City" eller "Town", det vill säga "staden". Andra orter på ön är Holetown, Oistins och Speightstown.
Ön är 23 kilometer bred vid sin bredaste plats, och ungefär 34 kilometer lång.
Naturtillgångar på ön är petroleum, fisk och naturgas.

Klimat och miljö


Klimatet på Barbados är tropiskt klimat, med en regntid som varar från juni till oktober. Med oregelbundna mellanrum förekommer orkaner. Tack vare öns placering drabbas den dock inte av orkaner och andra tropiska stormar så ofta som man kunnat tro, eftersom den ligger precis öster om orkanbältet.
De största miljöproblemen är att kustvattnet förorenas av avfall från fartyg, att sopor dumpas där det är risk för förorening av dricksvattnet och erosion.

Administrativ indelning


Barbados administrativa enheter (''parishes''): Christ Church, Saint Andrew, Saint George, Saint James, Saint John, Saint Joseph, Saint Lucy, Saint Michael, Saint Peter, Saint Philip och Saint Thomas. Staden Bridgetown kan komma att bli en egen enhet.

Ekonomi


Landets ekonomi var beroende av socker, Rom (spritdryck) och melass under större delen av 1900-talet. Under 1990-talet blev turism och produktionsindustri ekonomiskt viktigare än sockerindustrin. För att minska arbetslösheten uppmuntrar regeringen utländska investerare. Destilleriet Mount Gay, grundat 1703, är fortfarande verksamt på ön.
Den fortsatta ekonomiska utvecklingen är starkt beroende av ekonomin i USA och Europa.
All elektricitet framställs av fossila bränslen, såsom petroleum, som man utvinner.

Demografi


Barbados har en befolkning på ungefär 270 000 invånare, och en befolkningstillväxt på 0,33% (2005 års uppskattning). Nära 90 % av alla barbadianer är av afrikanskt ursprung, de flesta är ättlingar till slavarbetare på sockerplantager. Resten av befolkningen utgörs av europa, asien och en relativt stor andel personer av syrianskt och libanesiskt ursprung.
Officiellt språk på ön är engelska, medan lokalspråket kallas bajanska och är ett engelskbaserat kreolspråk. Barbados tar i dagsläget emot många invandrare från Guyana. 67 % av befolkningen är protestanter, 4 % är katoliker, 17 % bekänner sig inte till någon religion och 12 % övriga. Jehovas vittnen är representerade med ett 30-tal församlingar.
Medelåldern på ön är 33,3 år (2002).

Politik


Generalguvernör: Clifford Husbands

Internationella rankningar

Källor

Externa länkar


http://www.barbados.org/ Barbados Tourism Encyclopedia
http://www.accessbarbados.com Barbados Vacation Travel Guide & Business Directory
http://www.totallybarbados.com Totally Barbados Holidays, Tourism and Business Guide
Kategori:Barbados
Kategori:Nordamerikas länder
Kategori:Västindiens länder
Kategori:Östater
Kategori:Samväldet
Kategori:Små Antillerna
Kategori:Tidigare brittiska besittningar
Kategori:Stater och territorier bildade 1966
af:Barbados
als:Barbados
am:ባርቤዶስ
ang:Barbados
ar:بربادوس
an:Barbados
roa-rup:Barbados
frp:Barbâda
ast:Barbados
az:Barbados
bn:বার্বাডোস
zh-min-nan:Barbados
be:Барбадас
be-x-old:Барбадас
bcl:Barbados
bg:Барбадос
bo:བར་བ་ཌོ་སི།
bs:Barbados
br:Barbados
ca:Barbados
ceb:Barbados
cs:Barbados
cy:Barbados
da:Barbados
de:Barbados
dv:ބާބަޑޮސް
nv:Hashkʼaan Bikéyah
dsb:Barbados
et:Barbados
el:Μπαρμπάντος
en:Barbados
es:Barbados
eo:Barbado
ext:Barbaus
eu:Barbados
ee:Barbados
fa:باربادوس
hif:Barbados
fr:Barbade
fy:Barbados
ga:Barbadós
gv:Barbados
gag:Barbados
gd:Barbados
gl:Barbados
xal:Барбадосин Орн
ko:바베이도스
hy:Բարբադոս
hi:बारबाडोस
hsb:Barbados
hr:Barbados
io:Barbados
ig:Barbados
ilo:Barbados
bpy:বার্বাডোস
id:Barbados
ia:Barbados
os:Барбадос
is:Barbados
it:Barbados
he:ברבדוס
jv:Barbadhos
kn:ಬಾರ್ಬಡೋಸ್
pam:Barbados
ka:ბარბადოსი
kk:Барбадос
kw:Barbados
rw:Barubadosi
sw:Barbados
ht:Lababad
ku:Barbados
mrj:Барбадос
la:Barbata
lv:Barbadosa
lb:Barbados
lt:Barbadosas
lij:Barbados
li:Barbados
ln:Barbados
lmo:Barbados
hu:Barbados
mk:Барбадос
ml:ബർബാഡോസ്
mr:बार्बाडोस
xmf:ბარბადოსი
arz:باربيدوس
ms:Barbados
mdf:Барбадос
mn:Барбадос
nah:Barbados
na:Barbadot
nl:Barbados
ne:बार्बाडोस
new:बार्बाडोस
ja:バルバドス
ce:Барбадос
frr:Barbados
no:Barbados
nn:Barbados
nov:Barbados
oc:Barbados
mhr:Барбадос
or:ବାରବାଡସ
uz:Barbados
pnb:باربادوس
pap:Barbados
ps:باربادوس
pms:Barbados
nds:Barbados
pl:Barbados
pt:Barbados
crh:Barbados
ro:Barbados
rm:Barbados
rue:Барбадос
ru:Барбадос
sah:Барбадос
se:Barbados
sa:बार्बाडोस
sco:Barbados
sq:Barbadosi
scn:Barbados
simple:Barbados
ss:IBhadosi
sk:Barbados
sl:Barbados
szl:Barbados
so:Barbados
ckb:باربادۆس
sr:Барбадос
sh:Barbados
su:Barbados
fi:Barbados
tl:Barbados
ta:பார்படோசு
tt:Барбадос
te:బార్బడోస్
tet:Barbadus
th:ประเทศบาร์เบโดส
tr:Barbados
uk:Барбадос
ur:بارباڈوس
ug:باربادوس
vec:Barbados
vep:Barbados
vi:Barbados
vo:Barbadeän
fiu-vro:Barbados
wa:Barbåde
war:Barbados
wo:Barbados
yo:Bárbádọ̀s
zh-yue:巴巴多斯
diq:Barbados
bat-smg:Barbaduosos
zh:巴巴多斯

Bönhas

Bönhas var under skråväsen tid detsamma som en obehörig hantverkare, det vill säga någon som utövade ett hantverk utan att vara medlem av hantverkets skrå. "Bönhaseri" var intrång i skrånas privilegium och således förbjudet och bestraffades oftast med böter.
När skråsystemet upphävdes genom lag år 1846 försvann givetvis även bönhasarna. Uttrycket används dock ännu idag om hantverkare utan ordentlig utbildning.

Källor


http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/43/10873.html Bönhas i Svenska Akademiens ordbok
Kategori:Historiska yrken
Kategori:Hantverk
da:Bønhase
de:Bönhase
nds:Böhnhaas
nl:Beunhaas

Civilisation


Fil:80 - Machu Picchu - Juin 2009 - edit.jpg byggdes av Inkariket.]]
Fil:Staten Island Ferry terminal.jpg. Mänsklig civilisation karaktäriseras av Stad.]]
Civilisation, från latinets ''civilis'', ytterst från ''civis'', "medborgare", i betydelsen stadsbildning, innebär vanligen detsamma som Samhälle (sociologi) men är stundom specifik benämning på en, i äldre tid, kultur som inte var barbarisk. Den grekiska motsvarigheten är "polis". De tidigaste civilisationerna inkluderar Mesopotamien mellan 8&nbsp;000&nbsp;f.Kr., Egypten mellan 5&nbsp;000–3&nbsp;000&nbsp;f.Kr., Indusdalen mellan 2&nbsp;600–2&nbsp;400&nbsp;f.Kr., norra Kina mellan 3&nbsp;000–2&nbsp;000&nbsp;f.Kr., Mellanamerika mellan 3&nbsp;000–500&nbsp;f.Kr. och Peru mellan 2&nbsp;500–500&nbsp;f.Kr.
För Antikens Grekland var det självklart med en högre organisation som grund för deras grekisk civilisation. För romerska riket var det grekiska och det romerska samhället det som utgjorde civilisationen.

Civilisationens vagga


Fil:Map of fertile cresent.svg är mest ansedd av västerländska och Mellanösterns lärda som civilisationens vagga.]]
Civilisationens vagga är någon av de möjliga platser där civilisationen uppstod. Vanligtvis lokaliseras den till Antika Främre orienten under kalkolitikum, perioden ubaid, kulturen Naqada, speciellt i bördiga halvmånen (speciellt Levanten och Mesopotamien) men även olika platser i Armenien, Kykladisk civilisation och den iranska platån bredvid andra asiatiska kulturer som ligger längs de stora floddalarna, såsom Indusfloden i Sydasien och Gula floden i Kina.
Civilisationen förutsätter ofta närvaron av agrikultur och stad, och är som sådan en konsekvens av den Neolitikum#Den neolitiska revolutionen. Detta förutsätter att det inte finns någon enda "vagga" men flera olika utvecklingar av civilisationer, där Främre Orienten under Neolitikum var först. Om skrift tas som en förutsättning för civilisation är den tidigaste vaggan den hos sumerna.

Definition


Vad som kännetecknar en civilisation gentemot icke-civiliserade samhällen kan sägas vara följande;
# jordbruk och föda
# Stad och urbanisering i motsats till nomadliv; arkitektur
# Skriftsystem; siffror/matematik
# Ekonomisk och politikisk centralisering, och utbyte av varor
# Organiserad religion
# Organiserat "försvar", det vill säga krigsapparat/militär
# Utvecklande och främjande av teknologi
# Klasssamhällen, som aristokrati, teokrati eller byråkrati

Respons


Kritiker av främst vänstern bakgrund menar att civilisationen förstör människors relationer och naturen genom införandet av hierarkier och abstrakta koncept för att styra dessa såsom privat egendom, intellektuell egendom och arbetskraftsfördelning. Vidare påpekar dessa kritiker det ironiska i att Alexander den store och Julius Caesar, som ansåg sig vara civiliserade, gick till motförsvar mot "barbarerna" när de gick bärsärkagång.
Förespråkare av civilisationen menar att den leder till lägre förlossning, ökad livslängd, frånvaro av svält samt upplysning istället för vidskepelse.

Civilisationernas kamp


Fil:Clash of Civilizations.png
Francis Fukuyama gav 1992 ut den uppmärksammade boken ''Historiens slut och den sista människan'' där han hävdade tesen att historien var slut i och med de Västvärlden demokratiernas seger över kommunismen i kalla kriget. Som en motreaktion skrev Samuel P. Huntington 1996 ''Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning''. (ny utgåva 2002, svensk översättning 2006). Denna bok blev mycket uppmärksammad, diskuterad och i många fall kritiserad.
Huntingtons huvudtes i boken var att det faktum att endast en ideologi och ett ekonomiskt system tycktes stå till buds efter det kalla krigets slut inte innebar något slut på historien eller storskaliga konflikter, utan endast att världen hade återförts till ett normaltillstånd av kamp mellan kulturer eller civilisationer. Enligt honom kommer konflikter mellan civilisationer att ersätta konflikter mellan nationalstater och ideologier som karaktäriserade 1800-talet och 1900-talet. Således menade han att Fukuyama och andra missade framtida konfliktorsaker, och att de viktiga byggstenarna i världspolitiken och det internationella systemet efter kalla kriget består av civilisationer snarare än stater. Han menar därför att konflikter under 2000-talet kommer att uppstå mellan dessa civilisationer snarare än mellan stater, och att världsreligionerna har en viktig betydelse.
Den definition av en civilisation som Huntington ger i sin bok är "den mest övergripande kulturella grupptillhörigheten och den mest allmänna nivån av kulturell identitet människor kan ha gemensamt". Samuel P. Huntington sade att 2000-talets kännetecken kommer vara civilisationernas kamp. Synsättet har ifrågasatts av personer som Edward Said och Muhammed Asadi. Ronald Inglehart och Pippa Norris har menat att den "sanna civilisationernas kamp" mellan muslimer och västvärlden orsakas av det muslimska avvisandet av västvärldens mer liberala sexuella värden, snarare än en skillnad i politisk ideologi.

Framtiden


Vissa miljöforskare menar att världen går in i en civilisationsfas, som kännetecknas av ändring från självständiga, frikopplade nationalstater till en värld full av utökad global sammankoppling med globala institutioner, miljöutmaningar, ekonomiska system, och medvetenhet. I ett försök att bättre förstå hur en sådan civilisationsfas kan se ut som i kontext av minskande mängder naturliga resurser och ökande konsumtion har Global scenario group använt scenarioanalys för att få fram tre arketypiska framtider: Barbarisering, där ökande konflikter antingen resulterar i en skogsvärld eller total samhällelig nedbrytning; Konventionella världar, där marknadskrafter eller policyreformer långsamt utlöser mer hållbara vanor; och en stor övergång, där antingen summan av fragmenterade ekokommunalismrörelser bidrar till en hållbar värld eller globalt koordinerade försök och initiativ som resulterar i en ny hållbarhetsparadigm.

Se även


Barbar
Civilisationskritik
Civilisationernas kamp, bok av Samuel P. Huntington
Kultur
Världens historia

Referenser


Delar av artiklarna http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Cradle_of_civilization&oldid=381793221 Cradle of civilization och http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Civilization&oldid=382600618 Civilization på engelskspråkiga Wikipedia.
Kategori:Samhällstyper
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
Kategori:Antropologi
Kategori:Statsvetenskap
ar:حضارة
an:Civilización
az:Sivilizasiya
be:Цывілізацыя
be-x-old:Цывілізацыя
bg:Цивилизация
bs:Civilizacija
ca:Civilització
cs:Civilizace
cy:Gwareiddiad
da:Civilisation
de:Zivilisation
et:Tsivilisatsioon
el:Πολιτισμός
en:Civilization
es:Civilización
eo:Civilizo
eu:Zibilizazio
fa:تمدن
hif:Sabhyata
fr:Civilisation
gl:Civilización
gan:文明
gu:સંસ્કૃતિ
hak:Vùn-mìn
ko:문명
hi:सभ्यता
hr:Civilizacija
id:Peradaban
is:Siðmenning
it:Civiltà
he:ציוויליזציה
jv:Peradaban
kn:ನಾಗರೀಕತೆ
krc:Цивилизация
ka:ცივილიზაცია
kk:Шағын (жергілікті) өркениеттер
sw:Ustaarabu
la:Civilizatio
lv:Civilizācija
lb:Zivilisatioun
lt:Civilizacija
hu:Civilizáció
mg:Haifomba
ml:നാഗരികത
arz:حضاره
ms:Tamadun
mwl:Ceblizaçon
mn:Соёл иргэншил
nl:Beschaving
ja:文明
nap:Civìltà
no:Sivilisasjon
nn:Sivilisasjon
oc:Civilizacion
uz:Tamaddun
pnb:رہتل
pap:Sivilisashon
ps:تمدن
pl:Cywilizacja
pt:Civilização
ro:Civilizație
qu:Hawaykawsay
rue:Цівілізація
ru:Цивилизация
sah:Цивилизация
sa:सभ्यता
sq:Qytetërimi
si:ශිෂ්ටාචාරය
simple:Civilization
sk:Civilizácia
sl:Civilizacija
sr:Цивилизација
sh:Civilizacija
fi:Sivilisaatio
tl:Kabihasnan
ta:நாகரிகம்
te:నాగరికత
th:อารยธรรม
tr:Uygarlık
uk:Цивілізація
ur:تہذیب
vec:Siviltà
vi:Văn minh
fiu-vro:Tsivilisats'uun
war:Sibilisasyón
wo:Xay
yi:ציוויליזאציע
zh-yue:文明
diq:Sivilizasyon
bat-smg:Cėvėlėzacėjė
zh:文明

Carl XVI Gustaf


Carl XVI Gustaf, ''Carl Gustaf Folke Hubertus'', född 30 april 1946 på Haga slott i Solna kommun, Stockholms län, är Sveriges konung och statschef sedan 15 september 1973 då han efterträdde sin farfar Gustaf VI Adolf. Han är den sjunde regenten av Kungahus Bernadotte samt den sjuttiofjärde av Sveriges lista över Sveriges regenter. Carl Gustaf är son till prins Gustaf Adolf (svensk arvprins) och prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha av Sachsen-Coburg-Gotha. Under skoltiden förekom smeknamnet "Tjabo".
Carl Gustaf Bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath den 19 juni 1976 med Drottning Silvia, som därigenom blev Lista över Sveriges regentgemåler. De är sedan 1981 bosatta på Drottningholms slott och har tillsammans barnen kronprinsessan Victoria, prins Carl Philip och prinsessan Madeleine.

Uppväxt och utbildning


Fil:Sibylla med Prins Gustaf Adolf och alla barnen.jpg
Carl Gustaf föddes klockan 10.20 den 30 april 1946 på Haga slott i Solna, Stockholms län, som ende son till arvprins Gustaf Adolf (svensk arvprins) och prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha, och fick titlarna Arvfurste#Svenskt bruk och Sveriges hertigdömen#Modern tid. Den 7 juni 1946 döptes han under namnen ''Carl Gustaf Folke Hubertus'' av Sveriges ärkebiskop Erling Eidem i Slottskyrkan, Stockholm, framburen av sin far och farfars far, Gustaf V, som önskade: ”Måtte hertigen av Jämtland bli till nytta och glädje för sitt svenska folk!”. ''Carl'' och ''Gustaf'' var gamla kunganamn - bland andra den tyske morfadern Karl Eduard av Sachsen-Coburg Gotha och farfarsfar Gustav V, farfar Gustav VI Adolf och fadern Gustav Adolf. Namnet ''Folke'' är efter Folke Bernadotte och ''Hubertus'' var en hedersbevisning till modern Sibyllas älsklingsbror som stupade under andra världskriget. Han döptes i Karl XI:s dopfunt, som stod på Gustav III:s matta och han låg i Karl XI:s vagga med Oscar II:s Sveriges riksregalier#Övriga kronor (hertig-, hertiginne- och prinsesskronor) bredvid sig. Samma dopklänning i vit linnebatist som prinsen bar hade burits av hans far 1906 och skulle senare bäras av hans tre barn. Hans faddrar var kung Gustaf V, kronprins Gustaf Adolf, kronprinsessan Louise Mountbatten, hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha av Sachsen-Coburg-Gotha, kronprins Fredrik IX av Danmark och kronprinsessan Ingrid av Sverige av Danmark, kronprins Olav V av Norge av Norge, prinsessan Juliana av Nederländerna av Nederländerna, greve Folke Bernadotte af Wisborg och grevinnan Maria Bernadotte af Wisborg.
Fil:Carl XVI Gustaf of Sweden ca 1950.JPG.]]
Den 26 januari 1947 omkom prins Gustaf Adolf i Flygolyckan vid Kastrup 1947 utanför Köpenhamn. Efter detta flyttade 1950 Sibylla, Carl Gustaf och hans äldre systrar, prinsessorna prinsessan Margaretha, prinsessan Birgitta, prinsessan Désirée samt prinsessan Christina från Haga slott till sedermera ''prinsessan Sibyllas våning'' på Stockholms slott.
Det första offentliga uppdraget hade Carl Gustaf redan när han var ett halvt år, då han tog emot en silverbägare från den franske politikern Justin Godart som tack för den svenska hjälpen under andra världskriget. Hans barnskötare under alla år var Nenne Björnberg, som anställdes 1938 och stannade hos kungafamiljen under nästan femtio år.
Den unge Carl Gustaf tillbringade sina somrar på slottet Solliden, strax söder om Borgholm på Öland, som han senare ärvde av sin farfar. Han började spela munspel som treåring. Detta intresse har hållit i sig till vuxen ålder. Kungen var hedersvargunge från födseln, och blev vargunge i S:ta Klara kyrka 1956 med namnet ''Mowgli''. Scout blev han vid fyra års ålder, han är hedersscout i Svenska Scoutförbundet, och även ordförande i World Scout Foundation.
Vid kung Gustaf V:s död 29 oktober 1950 steg Carl Gustafs farfar Gustaf VI Adolf upp på tronen och den då fyraårige hertigen av Jämtland blev då Sveriges kronprins. Vid Riksdagens högtidliga öppnande 1965 avlade han sin tro- och huldhetsed, vilket innebar att han lovade att vara konungen trogen, iakttaga riksdagens friheter och i övrigt verka i överensstämmelse med Sveriges grundlag. Kronprins Carl Gustaf konfirmation 1962 i Borgholms kyrka på Öland.
Sin grundläggande skolutbildning fick han vid Broms skola, och studentexamen tog han den 22 april 1966 vid Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk, där han installerade sig i månadsskiftet augusti-september 1959. I samband med studentexamen fick han sin första egna bil, en ljusblå Volvo P1800. Den blivande kungens fortsatta utbildning organiserades därefter av en grupp som bestod av: prins Bertil; Sibyllas kammarherre, IBM-chefen Gösta Lewenhaupt som varit kompis med kronprinsens pappa; civilingenjör Bo Ekelund; generalmajor Malcolm Murray; universitetskansler Nils Gustav Rosén; major Hans Skiöldebrand; baron Hans Beck-Friis; civilekonom Lennart Ekelund samt överstelöjtnant Harald Smith. Till gruppen var dessutom ett antal resurspersoner knutna; amiral Stig H:son Ericson, överståthållare Allan Nordenstam, Cellulosakoncernens chef Eje Mossberg och rektorn för Stockholms universitet Håkan Nial.
Därefter genomförde han militärtjänstgöring samt tog sjöofficersexamen 1968, varpå han gick Försvarshögskolans chefskurs. Inledningsvis blev han löjtnant i Svea Livgarde, i Jämtlands fältjägarregemente, i flottan och i flygvapnet. År 1968 installeras kronprinsen i en våning vid Luthagsesplanaden i Uppsala för studier i sociologi, statskunskap, finansrätt och ekonomi vid Uppsala universitet. På studentrummet höll han även sin första presskonferens för massmedia 1968. Studierna var upplagda som en orientering - några prov förekom inte och han tog ingen examen. Senare läste han nationalekonomi vid Stockholms universitet. Innan kronprinsen efterträdde sin farfar hade han graden kapten i Sveriges flotta, Sveriges armé och Sveriges flygvapen.
Som kronprins genomgick Carl Gustaf ett specialkomponerat program med studiebesök vid olika svenska statliga, sociala och kommunala instanser och vid företag i Sverige samt deltog i den svenska representationen vid bland andra FN, Sida (myndighet), Hambros Bank och Svenska Handelskammaren. Under en längre tid befann han sig i London. Kronprinsen ryckte in som riksföreståndare första gången vid konseljen i september 1971, som ersättare för Gustav VI Adolf som var på semester i Italien.
Carl XVI Gustaf har dyslexi, liksom kronprinsessan Victoria och prins Carl Philip.

Trontillträde


När Gustaf VI Adolf avled den 15 september 1973 klockan 20:35, blev Carl XVI Gustaf, 27 år gammal, Sveriges konung. Han hade vakat vid sin farfars dödsbädd i Helsingborg och samma dag som Riksdagsvalet i Sverige 1973 hölls, ankom han till huvudstaden som regent den 16 september på Bromma flygplats, där Sveriges statsminister Olof Palme, Sveriges finansminister Gunnar Sträng, Landshövdingen i Stockholms län Hjalmar Mehr och tusentals andra tog emot den unge kungen. När han steg ut på slottsbalkongen samma dag för första gången som regent, skedde detta inför mer än 25&nbsp;000 människor. Han antog då "För Sverige - i tiden" som valspråk.
Den 19 september avlade han sin konungaförsäkran som förestavades av Sveriges justitieminister Lennart Geijer under en extra konselj och därefter framträdde han inför Sveriges riksdag, diplomatiska kåren, hovstaterna, etc i rikssalen på Stockholms slott och höll traditionsenligt ett minnestal över den avlidne monarken, i enligt med sedvana samt med 1809 års regeringsform. Konseljen samt ceremonin från Rikssalen direktsändes i Sveriges Television. Vid konseljen förklarade Konungen att hans namn skulle vara Carl XVI Gustaf och att titeln skulle vara ''Sveriges konung'', inte såsom före honom ''Kungadömet av Guds nåde Sveriges, Götes konung och Vendes konung konung''.
Vid ceremonin satt kungen då han höll tal på Drottning Kristinas silvertron, precis som man gjorde under de former som 1809 års regeringsform gjorde gällande för Riksdagens högtidliga öppnande. Liksom sina två närmaste föregångare på tronen (Gustaf V samt Gustaf VI Adolf) avstod han från att låta kröning sig, och bär därför heller aldrig Sveriges riksregalier#De enskilda regalierna eller övriga riksregalier.
Sitt första statsbesök som kung avlade han den 8 oktober 1974 i Oslo. Han företog även de närmast följande statsbesöken i grannländer och andra länder som Bernadotterna har nära band med, till Finland (december 1974), Danmark, Island, Storbritannien 1975.
Vid Carl XVI Gustafs trontillträde gällde ännu 1809 års regeringsform, som formellt innebar en rätt betydande makt för kungen. Enligt denna grundlags §&nbsp;4 ägde kungen fram till 1969 "att allena styra riket på det sätt denna regeringsform föreskriver." 1969 slopades dock denna mening i paragrafen och ersattes överst med "Konungen skall utnämna ett statsråd, vartill Han kallar kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade, infödde svenske medborgare", en mening som delvis kom från andra delar av samma paragraf. I §&nbsp;107 hade dessutom samma år införts en bestämmelse att inga statsråd fick sitta kvar om riksdagen misstroendeförklaring mot dem. I och med det hade man skrivit in parlamentarismen i svensk grundlag. Ändå innebar den gamla grundlagen bland annat att det rent formellt var kungen som utsåg och entledigade regeringen och själv fattade alla beslut i regeringsärenden, vilka dock skulle förberedelse och kontrasigneras av statsråden. I praktiken, enligt praxis, var dock kungens maktbefogenheter starkt begränsade. 1975 trädde en regeringsformen i kraft genom vilken kungens funktion till stor del förlades till representativa och ceremoniella uppgifter.

Åren som Sveriges kung


Fil:Carl XVI Gustaf and Ronald Reagan.jpg hos USA:s president Ronald Reagan och hans hustru Nancy Reagan, 1988-04-11.]]
Carl XVI Gustaf gjorde sin första eriksgata i sitt titulärhertigdöme Jämtland första året som kung, och den sista genomfördes 1989, då till Härjedalen. Han hade då gjort en resa i varje Sveriges län.
Konungen ingick äktenskap med Silvia Sommerlath den 19 juni 1976. Senare samma år beviljade han prins Bertil att ingå äktenskap med prinsessan Lilian och samtidigt behålla prinsvärdigheten. Han fick även mycket stöd i sina beslut kring prins Bertil och dennes prinsvärdighet av sin tidigare personliga rådgivare Birgitta von Dahlberger.
Han var närvarade vid förlossningarna när barnen föddes. När kvinnlig tronföljd återinfördes i Sverige 1980 invände kung Carl Gustaf, inte mot principen, men mot den detaljen att hans son då fråntogs den position och titel som kronprins som denne hade haft sedan han föddes.
Under sina första år som kung flyttade han monarkins fokus från den kulturella sfären till ett ökat engagemang för näringsliv, teknik, samhällsliv miljöfrågor.. Carl XVI Gustaf har företagit Lista över statsbesök av Carl XVI Gustaf av Sverige i olika länder till exempel Egypten, Kina, Sydafrika och Tanzania. Efter sina första statsbesök i de Norden och Storbritannien, ett informellt besök i USA 1976 (f.ö. första gången en sittande USA:s president och en regerande svensk kung möttes), företog kungaparet 1978 två statsbesök till kommunistiska stater, först till Leonid Brezjnev i Sovjetunionen och sedan till Titos Jugoslavien. Det förra statsbesöket väckte mycket kritik men Thorbjörn Fälldins regering var fast besluten att resan skulle bli av. Med på resan var bland annat Sveriges utrikesminister Karin Söder. I Jugoslavien möttes kungaparet av jättelika porträtt av kungen och Tito. Presidentgemålet Jovanka befann sig dock vid tillfället i husarrest sedan ett år. Under sina första tio år som monark gjorde kungen statsbesök som första svensk monark någonsin i Japan (april 1980) och i Afrika (Tanzania, februari 1981). Efter ett statsbesök i Saudiarabien i februari 1981 sade kungen att svenska exportföretag måste ”ta sig i kragen, agera mer professionellt” för man ”kan inte komma till till exempel Saudi eller Jemen och tala om för dem vad de vill ha”. Uttalandet väckte mycket stor uppmärksamhet. Han har också som förste svensk monark närvarat vid en gudstjänst i en moské (i Egypten) och har gjort statsbesök i Vatikanstaten.
Carl XVI Gustaf kom att beundra Olof Palme mycket, och när Palme mördades 1986 beslöt kungen enväldigt att Kungliga Slottet skulle flagga på halv stång, en hedersbevisning som normalt bara tillkommer kungafamiljen.

Publiceringen i ''FIB aktuellt'' 1974


I augusti 1974 publicerade ''FIB aktuellt'' en artikel om "Kungens hemliga kärleksnästen". Flera av personerna som förekom i artikeln kom 2010 även att finnas med i boken ''Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken''.
Publiceringen fick stark kritik för att tidningen skrivit på det sätt som de gjort. Journalistförbundet tog avstånd från tidningens journalistik och förlaget Åhlén & Åkerlunds förlag stoppade löpsedlarna och reklamen för numret. Prinsessan Christina, fru Magnuson kommenterade publiceringen i en artikel i ''Expressen'' under rubriken "Nu får det vara nog" och det blev första gången som hovet tog itu med en publicering genom att ge sitt samtycke till att Pressombudsmannen tog upp saken. Artikeln fälldes i Pressens opinionsnämnd och historien blev, i klimatet som rådde, pinsam för Bonnierkoncernen som ägde tidningen. Kritiken ledde till att förlagets VD Lukas Bonnier i ett brev bad kungen om ursäkt, trots att artikeln inte var ett så stort problem internt på Bonniers som det verkade utåt. Kungen utfärdade en kommuniké om publiciteten kring hans person, Publicistklubben diskuterade i januari 1975 hur kungen skulle bevakas och en pressetisk debatt blossade upp om hur pressen skulle förhålla sig till kungahuset.

Kungens kritik mot Gro Harlem Brundtland 1989


Under ett statsbesök i Nya Zeeland uttalade Carl XVI Gustaf följande i samband med en då pågående debatt om den norska säljakten: Brundtland var Norges dåvarande statsminister. Detta ledde till omfattande kritik av kungen både i Sverige och Norge då det ansågs att han agerat utöver vad som är lämpligt. Uttalandet av kungen föregicks av en norsk film som sändes på TV i Sverige, som visade hur sälungar klubbades ihjäl, vilket hade väckt anstormningar av upprörda svenska tittare. Kungen, svensk ordförande i Världsnaturfonden, fällde då detta yttrande, om vilket han sade senare under året att han inte ångrade ett ord av vad han hade sagt. Kontroversen, som spreds till norska stortinget, blev internationellt uppmärksammad och därmed frågan om säljakten också. Under slutet av året beslutade stortinget att ihjälklubbning av sälungar skulle förbjudas 1989. I samband med detta stärktes synen på kungen som miljökämpe internationellt.

Kungens jultal 2002


Kungen höll ett tal där han pratade om "stekta sparvar", vilket kritiserades; uttrycket kommer från sagan om lättinglandet Schlaraffenland:

Statsbesöket i Brunei, februari 2004


Under ett statsbesök hos sultan Hassanal Bolkiah i Brunei i februari 2004 uttalade sig kungen i Dagens eko:
Detta uttalande kom att bli mycket kritiserat. Svenska Amnestys generalsekreterare Carl Söderbergh menade att kungens uttalande gjort stor skada och gjorde det svårare för människorättsorganisationer. Statsvetaren Olof Petersson ansåg att uttalandet skulle bli slutet för monarkin och att kungen borde abdikera. Herman Lindqvist däremot menade att diskussionen var en storm i ett vattenglas.
Enligt Elisabeth Tarras-Wahlberg beklagade kungen sitt uttalande och menade att han inte syftat till att kommentera Bruneis statsskick, utan vad han tyckte om sultanen personligen. Vad som inledningsvis inte framgick var att kungens uttalande nästan ordagrant återgav det svenska officiella förhållningssätt mot Brunei som Utrikesdepartementet hade formulerat.
Den svenska regeringen menade att kungen i samma pärm som han fick promemorian inför Bruneiresan även fick en rapport om bristen på mänskliga rättigheter i Brunei och att all information i pärmen måste ses i ett sammanhang. Utrikesminister Laila Freivalds sade att "det gäller att hantera ... materialet med insikt".

Talet 2005 efter katastrofen i Sydostasien 2004


Vid en ceremoni i Stockholms stadshus den 10 januari 2005 höll Carl XVI Gustaf ett tal över de avlidna och saknade i katastrofen i Sydostasien, där han uttryckte sin sorg på ett personligt sätt. Han beskrev sig som "en sörjande, sökande medmänniska" och uppmanade män i sin egen generation som hade svårt att visa känslor att "våga visa svaghet, värme och känslor". Han nämnde även sin egen erfarenhet av att växa upp faderlös. Här följer ett utdrag ur talet:
Till skillnad från tidigare kontroverser kring kungens uttalanden togs detta tal emot mycket positivt i Sverige, i ett läge då den dåvarande svenska Regeringen Persson fick utstå hård kritik för sitt agerande. Kungen uppfattades som en samlande och helande kraft i ett sörjande Sverige som var chockat efter tsunamikatastrofen. Kungens popularitet stärktes mätbart efter det talet i Stockholms stadshus och stödet för monarkin ökade.

''Den motvillige monarken'' 2010


Den biografiska boken ''Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken'' av Thomas Sjöberg (journalist), Deanne Rauscher och Tove Meyer uppfattades som kontroversiell och kommenterades av kungen vid en presskonferens 4 november 2010 med "Vi vänder blad och går vidare".
I en TT-intervju den 30 maj 2011 tog kungen helt avstånd ifrån alla graverande anklagelser som riktats mot honom i frågan. Den påstådda existerande bilden som låg till grund för påståenden i boken, kom att visa sig vara ett falsarium, av fyra olika tekniska undersökningar utomlands och i Sverige samt Expressens egen bildanalays tillsammans med KTH Kungliga Tekniska Högskolan. Man konstaterade att det påstådda bildbeviset var en manipulerad bild.
Fil:Vladimir Putin 8 October 2001-4.jpg Vladimir Putin i Kreml, 2001-10-08.]]

Uppgifter och åtaganden


Fil:Carl XVI Gustaf.jpg
Som statschef har Carl XVI Gustaf ett löpande arbete med bland annat Sveriges riksdags talman, Sveriges regering, akademier och lärda samfund, Sverige och Svenska kyrkan.
Varje år gör Carl Gustaf studiebesök vid flera svenska företag. På juldagen håller han sitt årliga jultal i Sveriges Radio P1.
Bland kung Carl Gustafs offentliga åtaganden hör flera miljörelaterade engagemang. Som exempel har han startat Kung Carl Gustafs Miljötävlan och den internationella miljökonferensen Royal Colloquium. Han är även ordförande för den svenska avdelningen av Världsnaturfonden sedan 1988.
I egenskap av Sveriges kung är kung Carl Gustaf stormästare (orden) över Serafimerorden och Nordstjärneorden samt herre och mästare över Svärdsorden, Vasaorden och Carl XIII:s orden. I denna egenskap innehar han den högsta graden inom varje orden. Han utdelar Serafimer- och Nordstjärneordnarna, Carl XIII:s orden samt de Svenska kungliga riddarordnar och kungliga medaljer.

Familj och släkt


Familj


Fil:Kings of Sweden.jpg.]]
Den 19 juni 1976 firades bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath, från Heidelberg, Tyskland, dotter till direktör Walther Sommerlath och Alice Sommerlath. Vigseln skedde i Stockholms Storkyrkan. Förlovningen hade Eklatering den 12 mars samma år och paret träffades under Olympiska sommarspelen 1972.
Kungaparet har tre barn och ett barnbarn:
# Kronprinsessan Victoria, hertiginna av Västergötland (född 1977)
##Prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland (född 2012)
# Prins Carl Philip, hertig av Värmland (född 1979)
# Prinsessan Madeleine, hertiginna av Hälsingland och Gästrikland (född 1982)

Släktskap med andra regerande europeiska monarker


Drottning Margrethe II av Danmark – kusin.
Harald V av Norge – dubbel brylling och Gustaf Adolf (svensk arvprins) syssling.
Juan Carlos I av Spanien – dubbel brylling. Hans hustru Sophia_av_Grekland - dubbel brylling.
Albert II av Belgien – Gustaf Adolf (svensk arvprins) syssling.
Beatrix av Nederländerna – brylling.
Elizabeth II – dubbel brylling. Hennes make Prins_Philip,_hertig_av_Edinburgh - dubbel brylling.
Henri av Luxemburg – brylling.
Albert II av Monaco – sjumänning.
Hans Adam II – Gustaf Adolf (svensk arvprins) sexmänning.

Anfäder


Se Carl XVI Gustafs härstamning (ofullständig antavla).

Titlar och heraldiskt vapen


Fil:Coat of Arms of Sweden.svg är även Konungens personliga heraldik.]]
Carl XVI Gustafs valde vid sitt trontillträde att anta konungatiteln ''Sveriges Konung''. Den traditionella konungatiteln hade dittills varit ''Kungadömet av Guds nåde, Sveriges, Götes konung och Vendes konung'' vilken kunde härledas tillbaka till de medeltida kungarna. Titeln "Vendes konung" antogs av Gustav Vasa i rivalitet med Kristian III av Danmark som lagt "Goters konung" (gotlänningars) till den danska kungatiteln. Vid sitt trontillträde 1972 avsade sig drottning Margrethe II av Danmark alla titlar förutom ''Danmarks Drottning'' vilket, tillsammans med Carl XVI Gustafs val av titel, satte punkt för en 450-årig tvist.
Han tilltalas/omtalas formellt som ''Ers/Hans Majestät''.
Från sin födsel till och med 1950 var Carl XVI Gustaf prins med titeln ''arvfurste#svenskt bruk''. Från 1950 till 1973 då han uppsteg på tronen bar han titeln ''Sveriges kronprins''. Vid födseln utnämndes han till ''Hertig av Jämtland,'' en titel han brukade fram till trontillträdet.
Kungens personliga vapen är enligt lag det samma som Sveriges riksvapen#Stora riksvapnet.

Utmärkelser och uppdrag


Fil:CarlXVIGustafiLund1990.jpg doktorspromotionen vid Lunds universitet 1990. Till höger om konungen universitetets dåvarande rektor Håkan Westling.]]
Carl XVI Gustaf innehar den militära graden amiral i Sveriges flotta samt general i Sveriges armé och Svenska flygvapnet. Av tradition är han dock inte general i amfibiekåren (tidigare Kustartilleriet (Sverige)).
Han är hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Kungliga tekniska högskolan (KTH), Handelshögskolan i Stockholm samt Åbo akademi i Finland. Sedan 1977 är kungen även hedersordförande i Scouting samt Förtroenderådets ordförande i svenska Världsnaturfonden (WWF).
Han blev även utnämnd till årets ölänning 1996.
Carl XVI Gustaf är beskyddare för ett flertal olika organisationer, se Carl XVI Gustafs beskyddarskap.
Under åren som monark har kung Carl Gustaf tilldelts inte mindre än 24 utländska statsordnar, bland annat Elefantorden, Finlands vita ros, Hederslegionen och Strumpebandsorden.
Med anledning av att Carl XVI Gustaf firade sitt 10-årsjubileum som kung 1983, fick Sverige ett nytt minnesmynt i maj samma år. Valören var 200 kronor, och upplagan var begränsad till 100&nbsp;000 exemplar. Framsidan på myntet visar kungen i profil och frånsidan riksvapnet utan vapenmantel. Myntet utarbetades på uppdrag av Myntverket av konstnären Marita Norin. Storlek och metallinnehåll var samma som 1980 års minnesmynt, utgivet med anledning av att kvinnlig tronföljd då infördes. Diametern är 36 millimeter.

Ordnar


Svenska ordnar

Utländska ordnar


Norden

Övriga

Andra utmärkelser


Hedersamiral i Storbritanniens flotta (utnämnd den 25 juni 1975)

Intressen


Kungens intressen är natur, konst, matlagning, resa, jakt, scouting och bilar. Tre gånger har han åkt Vasaloppet, han kör en Volvo PV 60 i Svenska Kungsrallyt på Öland och deltar årligen i älgjakt i Bergslagen och i andra jakter, bland annat inom ramen för ''Konungens jaktklubb'', där han själv är ordförande. Kungen är även intresserad av skidåkning och brukar vistas under World Cup Final i Falun. Kungen kom tidigt i kontakt med ishockey och "tränades" 1956 på Stockholms stadion av Lasse Björn och Sven Tumba, som skrev i sina memoarer; "''Kronprinsen var en lovande liten pys med bra blick för spelet''".
Fritiden tillbringar kungafamiljen ofta tillsammans i den privata sportstugan de ärvt i Storlien eller i Villa Mirage i franska Sainte-Maxime. Om somrarna bor kungafamiljen traditionellt på Solliden på Öland. Kungen arrenderar Stenhammars slott, där han bedriver ekologiskt jordbruk, med skogsbruk, växtodling och djurhållning. Han föder där i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet upp nötkreatur av den egna korsningsrasen Simgus, en korsning av Simmentalkor och Aberdeen Angus.
Carl XVI Gustaf är beskyddare och förste hedersledamot i idrottsföreningen AIK, trots att han enligt en intervju i tidningen Kalmarposten håller på Djurgårdens IF.

Se även


Kungafamiljen
Svenska Kungliga Riddarordnar och kungliga medaljer
Akademier och lärda samfund i Sverige
Carl XVI Gustafs beskyddarskap
Lista över statsbesök av Carl XVI Gustaf av Sverige
Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken

Referenser

Noter


<div class="references-small" style="-moz-column-count: 3; column-count: 3;">
</div>

Tryckta källor


, utgiven av Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha till förmån för Barnens Dag och Scouting.

Webbkällor


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=232302 DN: Statsbesöket i Brunei

Externa länkar


http://www.kungahuset.se/ Kungliga Hovstaterna
http://www.scout.org/en/information_events/news/2008/scout_foundation_leaders_visit_united_arab_emirates Scout.org: Scout Foundation leaders visit United Arab Emirates
Kategori:Huset Bernadotte
Kategori:Svenska amiraler
Kategori:Svenska generaler
Kategori:Män
Kategori:Födda 1946
Kategori:Riddare av Strumpebandsorden
Kategori:Personer med anknytning till scouting
Kategori:Alumner från Uppsala universitet
Kategori:Hedersdoktorer vid Handelshögskolan i Stockholm
Kategori:Hedersdoktorer vid Kungliga Tekniska högskolan
Kategori:Hedersdoktorer vid Sveriges lantbruksuniversitet
Kategori:Hedersdoktorer vid Åbo akademi
Kategori:Mottagare av hederslegionen
Kategori:Sveriges regenter
Kategori:S:t Eriksmedaljörer
Kategori:Stockholmare
Kategori:Levande personer
Kategori:FinlVRO
Kategori:KMO
Kategori:RCXIII
Kategori:Elefantorden
Kategori:Dannebrogsorden
Kategori:Ledamöter av Kungliga Musikaliska Akademien
Kategori:Hedersledamöter vid Stockholms nation
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
Kategori:Personer i Sverige under 2000-talet
Kategori:Mottagare av Serafimerorden
af:Carl XVI Gustaf van Swede
ang:Carl XVI Gustaf Swēona Cyning
ab:Карл XVI Густав
ar:كارل السادس عشر غوستاف
an:Carlos XVI Gustavo de Suecia
az:XVI Karl Qustav
zh-min-nan:Carl 16-sè Gustaf
be:Карл XVI Густаў
be-x-old:Карл XVI Густаў
bg:Карл XVI Густаф
bs:Carl XVI Gustaf, kralj Švedske
ca:Carles XVI Gustau de Suècia
cs:Karel XVI. Gustav
da:Carl 16. Gustav af Sverige
de:Carl XVI. Gustaf
et:Carl XVI Gustaf
el:Κάρολος ΙΣΤ΄ Γουσταύος της Σουηδίας
en:Carl XVI Gustaf of Sweden
es:Carlos XVI Gustavo de Suecia
eo:Karolo la 16-a Gustavo (Svedio)
eu:Karlos XVI.a Gustavo Suediakoa
fa:کارل گوستاف شانزدهم
fr:Charles XVI Gustave de Suède
gl:Carlos XVI Gustavo
ko:칼 16세 구스타프
hr:Carl XVI. Gustaf
io:Karl 16ma Gustaf
id:Carl XVI Gustaf dari Swedia
is:Karl 16. Gústaf
it:Carlo XVI Gustavo di Svezia
he:קרל השישה עשר גוסטב, מלך שבדיה
jv:Carl XVI Gustaf saka Swedia
ka:კარლ XVI (შვედეთი)
sw:Carl XVI Gustaf wa Uswidi
la:Carolus XVI Gustavus (rex Sueciae)
lv:Kārlis XVI Gustavs
lt:Karolis XVI Gustavas
hu:XVI. Károly Gusztáv svéd király
mr:कार्ल सोळावा गुस्ताफ, स्वीडन
arz:كارل الستاشر جوستاف ملك السويد
ms:Carl XVI Gustaf
nl:Karel XVI Gustaaf van Zweden
ja:カール16世グスタフ (スウェーデン王)
no:Carl XVI Gustav av Sverige
nn:Carl XVI Gustaf av Sverige
nrm:Charle XVI dé Suède
oc:Carles XVI Gustau
pms:Carl XVI Gustaf dla Svessia
pl:Karol XVI Gustaw
pt:Carlos XVI Gustavo da Suécia
ro:Carl XVI Gustaf al Suediei
ru:Карл XVI Густав
se:Carl XVI Gustaf
sco:Carl XVI Gustaf
simple:Carl XVI Gustaf of Sweden
sk:Karol XVI. Gustáv
sr:Карл XVI Густаф
fi:Kaarle XVI Kustaa
th:สมเด็จพระราชาธิบดีคาร์ลที่ 16 กุสตาฟแห่งสวีเดน
tr:XVI. Carl Gustaf
uk:Карл XVI Густаф
vi:Carl XVI Gustaf của Thụy Điển
yo:Carl 16k Gustaf ilẹ̀ Swídìn
zea:Kârel XVI Gustaaf
zh:卡尔十六世·古斯塔夫

Carl Milles


:''Milles leder hit. För andra betydelser, se Milles (olika betydelser)''
Carl Emil Wilhelm Milles, född ''Andersson'' 23 juni Konståret 1875 i Lagga socken i nuvarande Knivsta kommun, död 19 september Konståret 1955 på Lidingön, var en svensk skulptör. Carl Milles var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han är känd för sina fontäner och andra verk i monumentalformat.

Ungdomsår och utbildning


Fil:ET_1939.jpg
Fil:Fontaine Poséidon.jpg
Fil:Milles Orfeus 2008a.jpg
Fil:Milles Pegasus 2008.jpg
Fil:Solsangaren 2006.jpg
Fil:Aenglar 2007.jpg
Fil:Guds hand 2007.jpg
Fil:Milles Sjogud 2008b.jpg
Carl Milles var son till löjtnanten ''Emil "Mille" Andersson'' och hans hustru ''Walborg Tisell''. Modern avled i barnsäng år 1875. Carl Milles hade då två syskon och fick sedan hans far gift om sig tre halvsyskon. Två av Carl Milles syskon arbetade inom konstområdet: systern Ruth Milles (1873–1941) blev skulptör och halvbrodern Evert Milles (1885–1960) blev arkitekt. En broder, Stig Milles, var en av pionjärerna bakom sportstugeområdet Trolldalen på Lidingö.
År 1892 började Carl Milles en snickarlära efter tidigt avslutad skolgång och deltog på kvällarna i undervisningen i Tekniska skolan i Stockholm, där han även blev elev på heltid från 1895. År 1897 fick han ett stipendium på 200 kronor av Svenska Slöjdföreningen med dessa pengar reste han till Paris. Där stannade han i flera år och försörjer sig som bland annat ornamentsnidare. I Paris studerade han anatomi på Ecole des Beaux-Arts och tog starka intryck av den Frankrike skulptören Auguste Rodin. Två år senare gjorde sitt första framträdande på Parissalongen (''Salon des artistes français''). På världsutställningen i Paris, Exposition Universelle 1900, fick han en silvermedalj. I Paris bytte han efternamn, inspirerad av faderns smeknamn "Mille", som bättre passade det franska språket.

Liv och verk


Efter hemkomsten från Paris fortsatte han med studieresor till Tyskland (München), Nederländerna och Belgien. År 1902, efter en tävling som hade utlysts 1901, fick han uppdraget att skapa Sten Sturemonumentet i Uppsala (invigd 1925), vilket blev mycket uppmärksammat och räknas som Milles stora genombrott som skulptör. 1904 bosatte han sig i München, där han 1905 gifte sig med den Österrike porträttmålaren Olga Milles (1874–1967), som var konstnärskamrat sedan åren i Paris och som han träffade första gången 1899. I sina tidiga brev kallade han henne, på ej helt korrekt tyska, ''”Mein kleines Hasselnuss”'' (Min lilla Hasselnöt). Äktenskapet blev barnlöst.
År 1906 återvände paret Milles till Sverige och utförde bl a första versionen av Gustav Vasa (skulptur) för Nordiska Museet, där Olga Milles stod för färgsättningen. 1908 började de bebygga sin tomt på Lidingön, med Millesgården, en villa med bostad och ateljé efter ritningar av studiekamraten från Tekniska skolan Karl M. Bengtson. Fram till 1913 anses att Milles genomgick en period av stilsökande då han bl. annat skapade porträttskulpturer eller stramt formade djurgrupper. Omkring 1913 inleddes en ny fas i hans konstnärskap med intryck av äldre grekisk kultur. Betoningen av siluetten är ett genomgående drag i Milles svävande gestalter placerade på höga piedestaler. Milles hade ständigt stora framgångar, bland annat på Baltiska utställningen i Malmö 1914, men kritiserades också ibland av samtidens konstmecenater, där exempelvis konstsamlaren Klas Fåhraeus på Lidingö, vid ett tillfälle när han analyserade tidens stora konstnärer, skrev att Milles var ''"ett storvulet skötebarn av sin tid"''.
Mellan åren 1920 och 1931 var han verksam som professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Under hela perioden fick han löpande stora beställningsarbeten för olika svenska städer. Det följde utställningar i Lübeck och Hamburg. 1927 hade han en separatutställning på Tate Gallery i London. 1929 besökte han USA för första gången. Milles hade, inte minst genom framgången på Tate Galleri, blivit internationellt uppmärksammad och tanken att emigrera hade han burit med sig i flera år. En bidragande orsak var även, att Olga Milles inte trivdes i Sverige.
Eftersom Milles hade många uppdrag i USA och han blev erbjuden en professur där, flyttade han 1931 med sin hustru Olga Milles till förorten till Detroit, ''Bloomfield Hills'', i USA:s delstat Michigan. Här fanns ''Cranbrook Foundation'' som hade grundats några år tidigare av tidningsmannen George G. Booth. I Cranbrook öppnade 1926 ''Cranbrook Academy of Art'', lärare i arkitektur var Milles vän finländaren Eliel Saarinen. Milles själv övertog facket i skulptur som han innehade till 1951. Ett av hans uppmärksammade verk i USA är Fredsmonumentet, även ''Indiansk fredsgud'', en skulptur i vit onyx, som han skapade mellan 1932 och 1936 för ''Sankt Paul City Hall'' i Saint Paul, Minnesota och fontänen ''Flodernas möte'' (1940) i Saint Louis, Missouri.
År 1945 blev han amerikansk medborgare. Några av somrarna från och med 1945 tillbringade han i Sverige på Millesgården, som han redan 1936 hade skänkt till svenska folket och som sedan många år är ett museum med skulpturpark. Efter tjugo år i USA flyttade paret Milles tillbaka till Europa där de bosatte sig i Rom, och där ''Cranbrook Academy of Art'' kostnadsfritt för resten av hans liv ställt en bostad och ateljé till skulptörens förfogande.
Ett av hans sista arbeten var ''Aganippefontänen'' som uppsattes år 1956 i Metropolitan Museum of Art i New York. Det sista fullbordade verket blev ''Sankt Martins fontänen'', en skulpturgrupp i brons som Carl Milles skapade mellan åren 1950–1955 för Kansas City, Missouri och avtäcktes tre år efter hans död. Milles avled 1955 och ligger begraven i Millesgårdens ''Lilla Skogskapellet'' tillsammans med hustrun Olga som dog 1967.

Milles och Nazityskland


Carl Milles har tydligt uttryckt beundran för Nazityskland och Hitler, likaså av Mussolini och Franco. Till vännen Frances Rich utropade han ''“Jag älskar människor som städa upp sina hem och som har söndagsfint. Jag bryr mig inte om vad man kallar dem men jag hatar oordning…”.'' Till Olga Milles, som efter anslutningen (Anschluss) av Österrike till Tyska Riket, blev kvar ett tag i Graz, skickade Carl begeistrade "Heil Hitler"-hälsningar. Dock var Milles tveksam angående metoderna "att städa upp". 1938 skrev han till sin syster Ruth: ''"... men hur skicklig han (Hitler) än är att klara Tyskland, skramlar han väl mycket men kanske är det enda sättet att lära de andra förstå...".''
Milles var likt många intellektuella i Sverige vid denna tid även med i uppropet till den ''Riksföreningen Sverige-Tyskland''. Föreningen bildades 1937 för att visa sitt stöd till Tyskland, och som en motreaktion till den svenska journalistiken som för det mesta ställde sig negativ till det växande nazistiska Tyskland. Milles uppfattning var att den svenska pressen riskerade att dra in Sverige i kriget och menade: ''“Pressens okunniga skribenter, som uppfantiseradt sina små hjärnor till äcklig nidskriveri om ett stort folk som kämpar sig upp till oberoende från svält och kommunism…”''

Övrigt


Carl Milles är bland annat upphovsman till Poseidon i Göteborg, Orfeusgruppen framför Stockholms konserthus, Guds hand (skulptur) i Stadsparken i Eskilstuna samt Folke Filbyter i Linköping, vilken också finns på ett frimärke från 1975 – 100-årsminnet av Milles födelse. 1953 skapade han ett nytt emblem åt kören Orphei Drängar, som då firade 100-årsjubileum. Förlagan var den lyra som Orfeus håller i handen på Orfeusfontänen framför konserthuset i Stockholm. 1953 blev Milles hedersdoktor vid Stockholms högskola.
Den största samlingen av Milles skulpturer utanför Millesgården finns vid Cranbrook Academy of Art i USA, där det finns ett drygt sextiotal av hans skulpturer.

Skulpturer i urval


I bokstavsordning, med årtal för utförande och plats eller platser där de finns representerade. Vissa större namngivna skulpturgrupper eller fontäner har mindre namngivna skulpturer som då är uppräknade tillsammans med skulpturgruppen.
''Aganippefontänen'', 1955, Metropolitan Museum of Art i New York och Millesgården
''Bågskytten (skulptur)'', utanför Liljevalchs konsthall och Waldemarsudde i Stockholm
''Danserskorna (skulptur i Göteborg)'', 1915, Göteborgs konstmuseum
''Delawaremonumentet'', 1938, Wilmington, Delaware, USA.
''Dianafontänen I'', 1927–1928, på Tändstickspalatsets innergård i Stockholm
''Dianafontänen II'', 1929–1930, på Skytteholm, Ekerö kommun
''Dödsängeln (Milles)'', 1921, Skogskyrkogården i Stockholm, Ekerö
''Europa och Tjuren'', 1926, Stora Torg i Halmstad och Millesgården
''Industrimonumentet'', 1926, utanför KTH, Stockholm.
''Flöjtspelande ängel'', Lidingö och i Skövde
''Flygarmonumentet'', 1931, Karlaplan, Stockholm
''Folkungabrunnen'', 1927, fontän i svart granit, med ''Folke Filbyter till häst'', staty i brons, på Stora torget, Linköping
''Fredsmonumentet'' eller ''Indiansk fredsgud'', 1936, St. Paul, Minnesota, USA
''Genius (skulptur)'' eller ''Lyrspelande ängel'', 1932–1940, gravmonument för Gösta Ekman d.ä., Stockholm och Millesgården
''Gud Fader på Himmelsbågen'', eller ''Gud Fader på Regnbågen'' bronsskiss 1946, Nacka Strand 1995
''Guds hand (skulptur)'', 1954, Utfördes ursprungligen för Eskilstuna, finns även i bl.a. USA, Japan, Australien, Indonesien.
''Indian med kanot'' eller ''Spirit of Transportation'', 1954, Detroit, USA och Millesgården
''Johannes Rudbeckius (staty)'', 1923, Västerås, vid Västerås domkyrka och Rudbeckianska gymnasiet.
''Jona och valfisken'', 1932, Eskilstuna, Millesgården och Cranbrook Academy of Art i USA
''Lilla Tritonen'', 1916, Waldemarsudde i Stockholm.
''Musicerande änglar'', 1949–50, flera städer i USA och Stadsträdgården i Gävle, samt på Millesgården
''Människan och Pegasus'', 1950, bl.a. i Malmö och på Skytteholm, Ekerö kommun samt på Millesgården
''Lilla Najaden'' eller ''Najad med snäckor i händerna'', 1916, Millesgården samt Slottstorget, Gävle
''Orfeusgruppen'' eller ''Orfeusgruppen'', 1926–36, Hötorget i Stockholm
''Poseidon (skulptur)'', 1927 & 1930, Göteborg och en replik på Millesgården
''Sankt Martins fontänen'' eller ''Sankt Martinsmonumentet'', 1950–1955, avtäckt 1958, bl.a. Kansas City, Missouri och Millesgården
''Sjöguden (skulptur)'', 1913, rest 1930 Skeppsbron, Stockholm
''Skridskoprinsessan'', 1948, bl.a. på Skytteholm, Ekerö kommun, på Millesgården
''Solglitter'' eller ''Najad på delfin'', 1918, bl.a. vid Länssjukhuset Gävle, på Skytteholm, Ekerö kommun, på Millesgården, utanför badhuset i Trelleborg och på Råsunda (stadsdel) i Solna
''Solsångaren'', 1926, längst ut på udden på Strömparterren i Stockholm
''Sten Sturemonumentet'', påbörjat 1902, invigd 1927, Uppsala
''Till en annan värld'', 2008, på rondellen i korsningen Södra Kungsvägen-Lejonvägen på Lidingö kommun
''Två vildsvin eller Vildsvin (skulptur)'', 1929, Ulriksdals slott
''Gustav Vasa (skulptur)'', 1907 och 1925, i Nordiska Museet i Stockholm
''Vingarna (skulptur)'', 1908–10, Göteborg, Uppsala, Stockholm

Noter

Litteratur och källor


''Millesgården, Arkitektur & trädgård'', Atlantis Stockholm 2004

Se även


Olga Milles, Carl Milles hustru
Ruth Milles, Carl Milles syster
Evert Milles, Carl Milles halvbror
Millesgården, paret Milles' hem, numera museum

Externa länkar


http://www.millesgarden.se/ Millesgårdens hemsida
Kategori:Svenska skulptörer
Kategori:Svenska konstmecenater
Kategori:Födda 1875
Kategori:Avlidna 1955
Kategori:Män
Kategori:Lidingös historia
Kategori:Hedersledamöter vid Upplands nation
Kategori:KNO
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
da:Carl Milles
de:Carl Milles
en:Carl Milles
es:Carl Milles
fr:Carl Milles
it:Carl Milles
nl:Carl Milles
no:Carl Milles
pl:Carl Milles
ru:Миллес, Карл
fi:Carl Milles
uk:Карл Міллєс

Carola

Carola är ett kvinnonamn, en femininform av det latinska ''Carolus'' som motsvarar Karl. Det traditionella och språkhistoriskt korrekta uttalet är ká:rola med betoning på första stavelsen och i likhet med mansnamnet ká:rolus. Genom artisten Carola Häggkvist har uttalet karå:la med långt och betonat å-ljud för yngre personer fått allmännare spridning från mitten av 1980-talet. Betydelsen är 'fri kvinna'. Namnet stavas mindre ofta Karola.
Namnet var speciellt populärt på 1960-talet men har sedan dalat i topplistorna. Den 31 december 2009 fanns det totalt 9 169 personer i Sverige med namnet Carola/Karola, varav 4 824 med det som tilltalsnamn/förstanamn. År 2003 fick 34 flickor namnet men ingen fick det som tilltalsnamn.
Namnsdagar i Sverige: 20 maj, (1993-2000: 3 december).

Personer med namnet Carola


Carola Anding, tysk skidåkare
Carola Cederström, svensk skulptör
Carola Hansson, svensk författare
Carola Häggkvist, svensk artist
Carola Magnusson, svensk kokboksförfattare
Carola Standertskjöld, finländsk jazz- och schlagersångerska
Carola Szücs, svensk sångerska
Carola Söberg, svensk fotbollsspelare
Carola Vasa, drottning av Kungariket Sachsen

Referenser


Kategori:Kvinnonamn
br:Carola
de:Carol
en:Carola
fr:Karolin
it:Carola
la:Carola
hu:Karola
nl:Carola
nn:Carola
pl:Karola
sr:Карола

Cell


Fil:HeLa Hoechst 33258.jpgn har färgats blå.]]
Cellen är den funktionella och strukturella enheten i alla levande organismer; den kallas ibland för "livets byggsten". Vissa organismer, till exempel bakterier, består av endast en cell vardera. Andra organismer, till exempel människa, består av flera miljarder celler vardera.
Alla celler kommer från redan existerande celler. De förökar sig och blir flera genom att dela upp sig i två stycken, ibland i fyra. På detta sätt blir många celler snabbt flera, medan andra dör och upplöses.
En normal cell upprätthåller självständig ämnesomsättning (metabolism) och cellen innehåller all den ärftliga information som krävs för att bilda en ny identisk cell. I cellens inre finns strukturer som kan betraktas som cellens egna inre organ, organeller. De är lösta i cellvätska, cytosol. Cytosolen och de organeller som finns i den kallas gemensamt för cytoplasma. Celler förökar sig genom celldelning. Sådant som har med celler att göra benämns ''cellulärt''. Sådant som finns inne i en cell är ''intracellulärt''; motsatsen är ''extracellulärt''.
Ordet "cell" kommer från latinets ''cellula'', som betyder "litet rum".

Översikt


Varje cell är mer eller mindre självständig i den mening att den oberoende av andra celler tar upp näring och omvandlar näring till energi; den utövar specialiserade funktioner och reproducerar sig om så är nödvändigt. Varje cell innehåller alla instruktioner som krävs för att utföra dessa uppgifter.
Fil:Cellsize.jpg som odlats i en cellkultur. Dessa växer i stora klumpar men varje enskild cell är inte större än 10 mikrometer i diameter. En mikrometer är en miljondels meter.]]
Alla celler delar vissa egenskaper:
Reproduktion via celldelning (även kallad mitos eller binär fission).
Använder enzym och andra proteiner som kodas av gener via Transkription (cellbiologi) och Ribosom.
Metabolism, det vill säga nedbrytning av näringsämnen från omgivningen för att omvandla kemiska föreningar till energi, och därefter bygga upp nya biologiska föreningar.
Den kan svara på externa och interna signaler, till exempel temperatur, pH och förändringar i näringsnivåer.
Cellens barriär mot omgivningen är cellmembranet som består av ett dubbellager av fosfolipider.
Vissa prokaryotiska och eukaryotiska celler skiljer sig på flera punkter. Bland annat har eukaryota celler organeller vilket prokaryoter saknar.

Cellens uppbyggnad


Det finns två grundläggande typer av celler: eukaryota och prokaryota. Prokaryota celler är vanligtvis encelliga organismer, medan eukaryota celler ofta är delar i en multicellulär organism.

Prokaryota celler


Fil:Bakterie swe 290507.png
Prokaryoter skiljer sig från eukaryoter i flera avseenden. Prokaryoten saknar cellkärna och har sitt DNA i form av en packad kromosom fri inne i cellens cytosol (denna region kallas nukleoid). Vidare saknar prokaryoter intracellulära organeller såsom det endoplasmatiska nätverket, Golgiapparaten, mitokondrier och lysosomer. Prokaryoter har ofta en kapsel som består av ett kolhydratskikt som omger cellen och skyddar den mot omgivningen. Flagell och pilus är två andra vanliga komponenter; dessa är former av utskott från prokaryoten bestående av protein. En flagell är en form av molekylär motor som under inverkan av ett komplicerat inre system av proteiner kan rotera, och därmed förflytta prokaryoten i en vattenlösning. En pilus är en receptor, med vars hjälp bakterien kan binda till en yta. Liksom eukaryoter har prokaryoter även ribosomer.
Övriga skillnader mellan prokaryoter och eukaryoter:
De flesta prokaryoter har en cellvägg (dock finns undantag, till exempel mykoplasma). Cellväggens kemiska struktur är uppbyggd som en polymer bestående av peptider som alterneras med mindre kolhydratgrupper. Cellväggen utgör en barriär mot framförallt osmos som annars riskerar att spränga cellen, eftersom den intracellulära miljön har en högre koncentration av partiklar i förhållande till den yttre miljön. Dock förekommer cellväggar hos vissa eukaryota växtceller och svampar men sammansättningen är olika.
Den prokaryota kromosomen är cirkulär och inte linjär som ofta är fallet i eukaryoter. Prokaryoter har dessutom ofta enbart en kromosom. Det är även vanligt att prokaryoter är bärare av mindre cirkulära DNA-molekyler kallade för plasmider. Sådana plasmider innehåller ofta ett tiotal gen och kan överföras bakterier emellan.

Eukaryota celler


Fil:Biological cell.svg (2) Cellkärna (3) Ribosom (4) Vesikel (5) Korniga endoplasmatiska nätverket (6) Golgiapparaten (7) Cellskelettet (8) Glatta endoplasmatiska nätverket (9) Mitokondrie (10) Vakuol (11) Cytoplasma (12) Lysosom (13) Centriol ]]
Eukaryota celler är ungefär 10 gånger större i jämförelse med prokaryota celler och kan ha en volym som är uppemot 1000 gånger större. Den huvudsakliga skillnaden mellan prokaryoter och eukaryoter är det faktum att eukaryoter innehåller mindre rum inne i cellen som omges av membran, så kallade organeller. Dessa organeller har ofta specifika funktioner i cellens ämnesomsättning (metabolism). När det gäller den eukaryota cellens DNA består den av linjära kromosomer med bundna histoner. Alla kromosomer finns inne i cellkärnan och är därmed separerad från cytosolen.

Organeller


Cellmembranet omsluter cellen och reglerar vilka kemiska föreningar som får komma in och ut, samt reglerar cellens insida.
Cellskelettet utgörs av strukturer inuti cellen som tillsammans håller uppe cellen och ger den dess form.
Cytoplasma - materialet mellan cellmembranet och cellkärnan, består mest av vatten.
Cellkärna - här lagras DNA, det genetiska materialet. Prokaryoterna saknar cellkärna och har DNA fritt i cytosolen.
Ribosomer - i dessa tillverkas cellens proteiner genom att aminosyra kopplas ihop efter hänvisningar från generna.
Endoplasmatisk retikulum - ett membransystem som bland annat transporterar kemiska föreningar inom cellen.
Mitokondrie - cellens ”kraftverk”, förbränning av olika molekyler, till exempel socker, som ger energi till cellens arbete (cellandning).
Golgiapparaten - sätter på "adresslappar" på färdiga protein som visar vart i cellen de ska transporteras.

Cellens komponenter


Fil:Pro eu swe 290507.png
Alla celler har, oavsett om det gäller en prokaryot eller eukaryot cell, ett cellmembran som omsluter cellen, och skiljer den interna miljön från den externa. Cellmembranet reglerar upptaget av ämnen från omgivningen samtidigt som det upprätthåller elektriska potentialskillnader eftersom det är impermeabelt för joner. Alla celler innehåller DNA som är det ärftliga material som gener består av. RNA är en annan universell företeelse som är grunden för genernas uttryck.

Cellmembran


Fil:Endomembrane system diagram en.svg
En tunn hinna som håller ihop och skyddar cellen. Membranet fungerar som portvakt. Det släpper igenom nyttiga ämnen, till exempel vatten och syre. Många skadliga kemikalier kan däremot inte komma in i cellen. Cellens cytoplasma omges av ett ''plasmamembran''. Ordet plasmamembran används synonymt med cellmembran. Hos växtceller och prokaryoter omges plasmamembranet av en cellvägg. Plasmamembranet skyddar cellen från den omgivande miljön och består av fosfolipider i ett dubbelt lager. Olika former av biologiska molekyler är inbäddade i membranet, bland annat många typer av proteiner. Vissa membranproteiner fungerar som kanaler för joner och andra mindre vattenlösliga molekyler. Eftersom vissa substanser kan passera cellmembranet, medan andra inte kan det, kallas membranet för 'semi-permeabelt'. Proteiner i cellmembranet kan även vara receptorer för signalering in till cellen.

Cytoskelettet


Cytoskelettet upprätthåller cellens morfologi, det vill säga dess form och utseende. Dessutom ger cytoskelettet stöd åt organeller, förmedlar endocytos och celldelning. Det eukaryota cytoskelettet består av mikrofilament, intermediära filament och mikrotubuli. Många olika typer av proteiner deltar i uppbyggnaden av cytoskelettet. Även prokaryoter har ett cytoskelett, som forskningen inte har fokuserat lika mycket kring.

Genetiskt material


Två olika typer av genetiskt material existerar: DNA och RNA. De flesta organismer använder DNA för sin långsiktiga informationslagring. De undantag som existerar är vissa virus (retrovirus) som enbart använder RNA som sin primära lagringsform för genetisk information. All biologisk information som en organism innehåller finns i den genetiska koden, det vill säga i DNA. RNA är huvudsakligen en tillfällig överföringsform av genetisk information, som existerar under korta tidsperioder när en gen ska omvandlas till ett protein. Sådant RNA kallas för budbärar-RNA (förkortat mRNA, av engelska ''messenger RNA'').
Det prokaryota genetiska materialet är organiserat i enklare och mindre DNA-strukturer. Detta bakterie-DNA ligger i en region hos den prokaryota cellen som kallas för nukleoid. Nukleoiden är dock enbart en region i cellen och är inte att förknippa med den eukaryota cellkärnan. 99,9 % av det genetiska materialet i den eukaryota cellen finns i cellkärnan - undantaget är en mindre mängd mitokondriellt DNA som ligger inne i mitokondrierna. Det mitokondriella DNA:t utgör en mycket liten del av cellens totala DNA.
Mänskliga celler har 46 linjära DNA-molekyler (kromosomer). Antalet kromosomer varierar mellan arterna och har ingenting att göra med organismens komplexitet.

Cellens funktioner


Fil:proteinsyntes swe pic 010607.pngn (ljusblå i bilden) sker Transkription (cellbiologi) av gener till RNA. Det transkriberade RNA:t är föremål för post-transkriptionella modifieringar vilket resulterar i ett moget mRNA. mRNA transporteras därefter ut från kärnan till cytoplasman där det genomgår translation till protein. mRNA översätts av ribosomer som matchar tre-bas kodon i mRNA:t till tre-bas antikodon på lämpligt tRNA. Nysyntetiserade proteiner modifieras ofta efter translationen, så kallade post-translationella modifieringar.]]

Celltillväxt och metabolism


Mellan celldelningar växer cellen genom cellulär metabolism. Cellmetabolism är den process varigenom enskilda celler bearbetar näringsämnen. Metabolism delas upp i katabolism, som innebär nedbrytandet av strukturellt komplexa molekyler för att utvinna energi, anabolism är tvärtom uppbyggande reaktioner som skapar nya byggstenar i cellen. Under normala förhållanden är kolhydrater den vanligaste energikällan i cellen. Komplicerade kolhydratföreningar bryts ner till den enklare formen glukos. Inne i cellen bryts glukos ner till adenosintrifosfat.
ATP bildas via två huvudsakliga biokemiska nedbrytningsvägar, varav den första är glykolysen och kallas för anaerob metabolism, därför att den inte kräver syre. I prokaryoter är glykolys den enda process som framställer energi som cellen kan tillgodogöra sig.
Den andra biokemiska nedbrytningsvägen är citronsyracykeln, även kallad för ''Krebs cykel''. Citronsyracykeln sker inne i mitokondrieerna och genererar mer ATP än glykolysen.

Cellbildning


Celldelning involverar en enda modercell som delar sig till två dotterceller. I prokaryoter kallas celldelningen för binär fission medan den i eukaryoter kallas för mitos som följs av cytokines. Könsceller delar sig genom en process som kallas för meios.
DNA-replikering är den process varvid cellens kromosomer dupliceras, vilket är nödvändigt inför varje celldelning.

Syntes av proteiner


Alla celler är kapabla att syntetisera nya proteiner, som är nödvändiga för att kontrollera och tillgodose cellens aktivteter och behov. Proteinsyntesen innebär att nya proteiner byggs upp från enklare byggstenar, så kallade aminosyra, via transkription och translation.
Transkription är den process varvid genetisk information i DNA används för att producera en komplementaritet (biologi) RNA-sträng. Den RNA-strängen är sedan bearbetad för att ge upphov till mRNA, som sedan migrerar genom cellen. mRNA binder till protein-RNA komplex kallade för ribosomer som finns i cytosolen bundna till det endoplasmatiska nätverket. mRNA översätts i ribosomerna till polypeptider - translationen.

Generna styr proteintillverkningen


Generna spelar sin huvudsakliga roll när cellen tillverkar en sorts molekyler som kallas proteiner. Genen innehåller den information som avgör hur proteinerna ska bli. Cellerna är de allra minsta självständiga delarna i organismer. En människokropp innehåller många miljarder celler, medan mycket små organismer, till exempel bakterier, består av en enda cell vardera. En cell är som en mycket liten och mycket komplicerad fabrik som kan tillverka alla beståndsdelar som behövs för att bygga upp en kopia av fabriken själv. Precis detta inträffar när cellen celldelning.
Den principiella arbetsuppdelningen i celler är enkel - generna innehåller instruktionerna för arbetet och proteinerna utför arbetet. Uppgifterna kan till exempel bestå i att bygga en ytterligare kopia av cellen eller att reparera skador i den. Varje proteintyp är en utpräglad specialist och utför endast ett visst speciellt jobb. Så när en cell ska förändra sina aktiviteter måste den tillverka nya typer av proteiner. Om en cell ska gör någonting snabbare eller långsammare kan den reglera detta genom att skapa fler proteiner för den uppgiften (snabbare) eller färre (långsammare).
Därför varierar uppsättningen proteiner i cellen från tid till annan. Men generna för alla proteinerna finns alltid tillgängliga.
Fil:Genetic code.svg
Protein består av långa kedjor av aminosyra. Kedjorna tillverkas som pärlband. En aminosyra i taget läggs till i ena änden. Varje gång en aminosyra ska läggas till finns 20 olika att välja mellan. Det är genen som avgör vilken aminosyra läggs till. Ordningsföljden mellan nukleotider i DNA bestämmer ordningsföljden mellan aminosyror i proteinet. Proteinet viker sedan ihop sig till en kompakt form, lite grand som ett oordnat nystan. Den proteinveckning som proteinet då får bestäms av den ordningsföljd som aminosyrorna sitter i längs kedjan och det är denna form som i sin tur bestämmer vad proteinet kan göra, vad det har för funktion. En del protein har till exempel inbuktningar och utbuktningar som stämmer precis med ytan på ett annat protein. Det gör att de två proteinerna häktar fast i varandra och bildar en större enhet tillsammans. Andra proteiner är enzymer, det vill säga fungerar som små maskiner som ändrar andra molekyler till exempel genom att ta isär dem.
Fil:DNA_replication_split.svg
Informationen lagras i DNA i form av en ordningsföljd av nukleotider längs DNA-kedjan. Fyra olika nukleotider kommer här till användning: adenin (A), Tymin (T), guanin (G) och cytosin (C). Dessa översätts till en sekvens av aminosyror. De regler som översättningen följer kallas den genetiska koden. När en gen ska användas kopieras DNA-sekvensen först till den mycket likartade molekylen RNA. Detta görs på det mycket korta delavsnittet av DNA där en viss gen finns. Denna speciella kopieringsprocess kan också kallas transkription (cellbiologi). RNA-kopian förs sedan genom ett mycket stort molekylkomplex som kallas ribosom. Här översätts nukleotidsekvensen i RNA till en motsvarande sekvens av aminosyror enligt den genetiska koden. Den här procesen kan också kallas proteinsyntes. Det nya proteinet vecklas sedan ihop till den form det ska ha för att kunna fylla sin uppgift.
Om sekvensen av nukleotider förändras så förändras också genen. Detta kan också få till följd att den motsvarande sekvensen av aminosyror i proteinet blir annorlunda. Om en del av genen tas bort blir proteinet kortare och kanske inte fungerar. Detta är förklaringen till att organismer med olika alleler kan ha olika egenskaper, motsvarande proteiner fungerar olika. Som exempel beror hårfärgen på hur mycket melanin (mörkt pigment) som byggs in i håret när det växer fram. En person med normal uppsättning gener för tillverkning av melanin får mörkt hår. Men om en av allelerna har en sekvens som är så annorlunda att motsvarande protein inte fungerar, då produceras mycket mindre melanin, och personen blir ljushårig.

Cellsignalering


De flesta celler ingår i ett större nätverk, för att detta nätverk ska fungera måste cellerna kunna kommunicera med varandra. Kommunikationen behövs för att reglera antalet celler och vilken typ av celler som behövs. Fel i kommunikationen kan leda till ohämmad celltillväxt (dvs. cancer).
Celler kommunicerar med varandra genom att utsöndra olika ämnen, primitiva celler (ex. jästceller) kommunicerar med hjälp av små peptider medan celler i djur kan använda sig av många olika typer av signal molekyler som proteiner, peptider, aminosyror, steroider, retinoider, gaser (kväveoxid och koloxid) och fettsyraderivat.

Se även


Bakterie
Cellcykeln
Cellandning
Cellteorin
Determinering
Eukaryot cell
Prokaryot cell
Växtcell

Externa länkar


http://www.studiodaily.com/main/searchlist/6850.html Cellens inre liv (eng), en Adobe Flash som visar vad som händer inne i en cell
http://www.ibiblio.org/virtualcell/tour/cell/cell.htm Den virtuella cellen (eng)
http://www.cellsalive.com/ Cells Alive! (eng)
http://brainmaps.org/index.php?q=cell Högupplösta bilder av Neuron (eng)

Referenser


Kategori:Cellbiologi
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
kbd:Уэтэ
af:Sel
am:ህዋስ
ang:Līfclēofa
ar:خلية
an:Celula
az:Hüceyrə
bn:কোষ (জীববিজ্ঞান)
zh-min-nan:Sè-pau
ba:Күҙәнәк
be:Клетка
be-x-old:Вуза
bg:Клетка
bs:Ćelija
br:Kellig
ca:Cèl·lula
cs:Buňka
sn:Dowo
cy:Cell (bioleg)
da:Celle (biologi)
de:Zelle (Biologie)
et:Rakk
el:Κύτταρο
en:Cell (biology)
es:Célula
eo:Ĉelo (biologio)
ext:Célula
eu:Zelula
fa:یاخته
hif:Cell
fo:Kykna
fr:Cellule (biologie)
ga:Cill (bitheolaíocht)
gv:Killag
gl:Célula
hak:Se-pâu
ko:세포
hy:Բջիջ
hi:कोशिका
hr:Stanica
io:Celulo
id:Sel (biologi)
ia:Cellula (biologia)
is:Fruma
it:Cellula
he:תא
jv:Sèl (biologi)
kn:ಜೀವ ಕಣ
pam:Cell
ka:უჯრედი
kk:Жасуша
sw:Seli
ht:Selil
ku:Şane
ky:Клетка
lbe:Жаннакъатта
la:Cellula
lv:Šūna
lt:Ląstelė
jbo:ji'esle
hu:Sejt
mk:Клетка
ml:കോശം
arz:خليه
ms:Sel (biologi)
mn:Эс
my:ကလာပ်စည်း
nah:Achyolli
nl:Cel (biologie)
ne:कोशिका
ja:細胞
frr:Sel
no:Celle
nn:Celle
nrm:Aître
oc:Cellula (biologia)
mhr:Илпарчак
uz:Hujayra
pnb:ولگن
ps:ژونکه
pl:Komórka
pt:Célula
ro:Celulă (biologie)
qu:Kawsaykuq
rue:Бунка (біолоґія)
ru:Клетка
sah:Саанык
stq:Sälle (Biologie)
sq:Qeliza
si:සෛලය
simple:Cell
sk:Bunka
sl:Celica
so:Unug
ckb:خانە
sr:Ћелија (биологија)
sh:Ćelija (biologija)
su:Sél (biologi)
fi:Solu
tl:Selula
ta:உயிரணு
tt:Күзәнәк
te:జీవకణం
th:เซลล์ (ชีววิทยา)
tr:Hücre
uk:Клітина
ur:خلیہ
vec:Sèłuła
vi:Tế bào
war:Selulá
yi:צעל
yo:Àhámọ́
zh-yue:細胞
bat-smg:Lāstelė
zh:细胞

Ceremoni

En ceremoni är en händelse av ritual betydelse, utförd vid ett särskilt tillfälle.
En ceremoni kan markera en övergångsrit, såsom vid dop, bröllop, födelsedag eller begravning.
En statsceremoni berör i regel en statschef i rollen som statens formella överhuvud. Exempel på statsceremonier är: kröningar, installation och avläggande av ämbetsed, trontal, statsbesök och statsbegravning. I militära sammanhang förekommer också inspektion av honnörsvakt och flottrevy.

Se även


Militära hedersbetygelser
kult
kultfunktionär
rit
ritual
Kategori:Ceremonier
zh-min-nan:Lé-sio̍k
ca:Cerimònia
cs:Obřad
cy:Seremoni
da:Ceremoni
de:Zeremonie
el:Τελετή
en:Ceremony
es:Ceremonia
eo:Ceremonio
fr:Cérémonie
gl:Cerimonia
io:Ceremonio
id:Upacara
it:Cerimoniale
he:טקס
mk:Церемонија
nl:Ceremonie
no:Seremoni
nn:Seremoni
pl:Ceremonia
simple:Ceremony
fi:Seremonia
tt:Мөрәсим
uk:Церемонія

C++


C++ är ett programspråk med stöd för dataabstraktion, objektorienterad programmering och generisk programmering. Språket utvecklades i början på 1980-talet av Bjarne Stroustrup vid Bell Labs. I dag är det ett av de populäraste programspråken och används inom allt från datorspel till konsumentelektronik.
C++ är baserat på C (programspråk) och har anammat många begrepp och konstruktioner från det. Dock har man i C++ valt att stödja objektorienterad programmering genom att implementera bland annat klass (programmering). C++ omfattar inte C i strikt mening då det finns flera skillnader i semantik mellan C och den delmängd av C++ som motsvarar C.
C++ används i allt större utsträckning där C traditionellt har använts.

Översikt


Språkets syntax bygger på C men har utökats för att stödja fler programmeringsparadigmer. Även om syntaxen i C++ påminner starkt om den i C är programmen ofta uppbyggda på annorlunda sätt.
För att stödja objektorientering implementerades klassbegreppet genom att utöka syntaxen för strukturer och tillåta både funktioner och data att vara medlemmar i en struktur. Språket har dessutom stöd för konstruktorer, destruktorer, arv (programmering), Funktion (programmering)#Virtuell funktion samt överlagring av operatorer.
En kraftfull sida hos C++ är ''templates''. Dessa är en syntax som möjliggör återanvändning av samma kod men för olika datatyper. Precis som man brukar undvika att hårdkoda data i sin kod kan man använda templates för att undvika att hårdkoda datatyper. Templates kan göras mycket avancerade, till den grad att det finns hela böcker om ämnet. Det finns ett antal Standard Template Library, till exempel listor, köer och tabeller för olika datatyper (heltal, flyttal, Sträng (data) etc.).
Typsystemet är mer stringent än för C och förbjuder åtskilliga av de implicita typkonverteringar som C tillåter. Som exempel kan nämnas att konverteringen från <code>void&nbsp;*</code> till andra pekartyper är förbjuden i C++ men tillåten i C.

Historia


Stroustrup påbörjade sitt arbete med språket 1979, inspirerad av bland annat Simula och FORTRAN 77, och det började användas inom AT&T i augusti 1983. Den ursprungliga kompilatorn kallades "CFront" och var en förkompilator till C som genererade C-kod.Den första kommersiellt tillgängliga kompilatorn kom i oktober 1985. En internationell standardisering av C++ kom 1998 (ISO/IEC 14882:1998) och har uppdaterats två gånger: 2003 och 2011.

Kodexempel


Hello World


Exempelkod för Hello World, som Bjarne Stroustrup presenterar i sin bok ''The C++ Programming Language'':
<source lang="cpp">
#include <iostream>
int main() { std::cout << "Hello World!" << std::endl; return 0;
}
</source>

I/O och sortering


Programmet läser in en serie tal, sorterar dem, och skriver ut dem.
<source lang="cpp">
#include <iostream>
#include <vector>
#include <algorithm>
using namespace std;
int main() { vector<int> vektor; int tal; while(cin >> tal) { vektor.push_back(tal); } sort(vektor.begin(), vektor.end()); for (vector<int>::const_iterator i = vektor.begin(); i != vektor.end(); ++i) { cout <<
i << endl; } return 0;
}
</source>

Grafisk programmering


C++ innehåller inget grafiskt bibliotek då standarden är menad att vara portabel och ej bunden
till en specifik plattform. Däremot finns det ett flertal tilläggsbibliotek som kan användas
för att utveckla grafiska användargränssnitt.
Vill man skriva portabla grafiska program finns till exempel Qt, som är ett ramverk för utveckling av grafiska program i C++ som numera ägs och utvecklas av Nokia. Qt finns för GNU/Linux, Microsoft Windows, Mac OS X, Embedded Linux och för Windows CE. Det finns också bindningar för GTK+ som kan användas för utveckling av grafiska program under GNU/Linux, Windows, Mac OS X, SkyOS och OS/2. Både Qt och GTK+ finns tillgängliga under Fri programvara Programvarulicens.
I Microsoft Windows är det möjligt att programmera direkt i Win32-API:t, vilket är ett gränssnitt direkt mot operativsystemet. Detta ger dock av naturliga skäl icke portabel kod. Dessutom består det till stor del av C-funktioner och -strukturer och inte av C++. Klassbiblioteket MFC (''Microsoft Foundation Class Library'') är ett bibliotek vilket är tänkt att kapsla in dessa funktioner i C++-klasser.
Direct X brukar ofta förknippas med C++ och är ett spelutvecklingsbibliotek utgivet av Microsoft. Det har en direkt koppling till Win32-API:t i form av att många basoperationer för fönster fortfarande sker genom det.
Simple DirectMedia Layer (''Simple DirectMedia Layer'') är ett API för grafik som är ganska lätt att använda. Det har inte lika många funktioner som Direct X och Win32-API:t men det tenderar att gå snabbare att programmera i och ger till skillnad från de tidigare nämnda alternativen portabel kod.

Noter

Externa länkar


http://www.infa.abo.fi/~chakie/kurser/c++/html/book1.html C++-manual
http://www.cppreference.com/index.html C/C++ Reference
http://cplusplus.com/ cplusplus.com
http://www.libsdl.org/ SDLs egen hemsida
Kategori:Programspråk
af:C++
ar:سي++
an:C++
az:C++
bn:সি++
be:C++
be-x-old:C++
bg:C++
bs:C++
br:Areg C++
ca:C++
cv:Си++
cs:C++
da:C++
de:C++
et:C++
el:C++
en:C++
es:C++
eo:C++
eu:C++
fa:سی++
fr:C++
ga:C++
gl:C++
gan:C++
ko:C++
hy:C++
hi:सी++
hr:C++
id:C++
ia:C++
is:C++
it:C++
he:C++
jv:C++
ka:C++
ky:C++
la:C++
lv:C++
lb:C++
lt:C++
hu:C++
mk:C++
ml:സി++
mr:सी प्लस प्लस (आज्ञावली भाषा)
arz:سى++
ms:C++
my:C++
nl:C++
new:सी++
ja:C++
no:C++
nn:C++
oc:C++
uz:C++
pnb:سی++
pl:C++
pt:C++
kaa:C++
ro:C++
ru:C++
sah:C++
sq:C++
simple:C++
sk:C++
sl:C++
sr:C++
sh:C++
fi:C++
ta:சி++
te:సీ ప్లస్ ప్లస్
th:ภาษาซีพลัสพลัส
tg:C++
tr:C++
tk:C++ programmirleme
bug:C++
uk:C++
vi:C++
yi:++C
yo:C++
zh-yue:C++
bat-smg:C++
zh:C++

Cirkus (olika betydelser)

Fil:Zirkus Barum 01 KMJ.jpg
Ordet cirkus kommer av latinets ''circus'' ('krets', 'cirkel') och kan bland annat avse:
en konstform med betoning på nöje, se cirkus
en romersk rännarbana, se Circus Maximus
en scen på Djurgården, se Cirkus, Stockholm
en tidigare scen i Lorensbergsparken i Göteborg, se Lorensbergs Cirkus
en film från 1928 av/med Charlie Chaplin, se Cirkus (film)
en bok av Alistair MacLean, se Cirkus (bok)
en låt av Britney Spears, se Circus (sång)
ett album av Britney Spears, se Circus (Britney Spears-album)
cs:Circus
da:Circus
de:Circus
et:Circus
en:Circus (disambiguation)
es:Circus
eu:Circus
fr:Circus
ko:서커스 (동음이의)
it:Circus
he:Circus
nl:Circus
ja:サーカス (曖昧さ回避)
pl:Circus
pt:Circus
ru:Circus (значения)
sk:Cirkus
fi:Circus
tr:Circus (anlam ayrımı)
uk:Circus
zh:Circus (消歧義)