Albert Engström


Bild:AE Strix 1907.jpg 1907.]]
Fil:AE Strix Jubileum 1917.jpg
Bild:Albert Engstrom-1920.jpg
Fil:Sandhamn.jpg. Verner von Heidenstam och Gustaf Fröding poserar med Albert Engström i bakgrunden.]]
Fil:Kräftor kräva dessa drycker.jpg i samband med Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922 är gjord av Albert Engström]]
Fil:Engström ateljen.jpg i Grisslehamn.]]
''Albert'' Laurentius Johannes Engström, född 12 maj 1869 i Bäckefall i Lönneberga församling, Kalmar län, död 16 november 1940 på S:t Görans sjukhus i Stockholm (begravd i Hult, Eksjö kommun), var en Sverige konstnär, tecknare och författare.

Biografi


Han föddes i Lönneberga socken men större delen av sin barndom bodde han i Hult, Eksjö kommun, ett litet stationssamhälle i närheten av Eksjö, där hans far var stins.
Engström kom in i fjärde klassen på Norrköpings högre allmänna läroverk 1882, tog studenten den 11 juni 1888 och skrev därefter vers och prosa i Eksjötidningen och Smålands Allehanda. På hösten 1888 svarade han på en tidningsannons och fick plats som informator hos familjen Norström i Mullsjö, vid Smålandsgränsen. I september 1889 kom Engström till Uppsala för studier i latin och grekiska och skrevs då in i Östgöta nation. Under studietiden blev han god vän med Bruno Liljefors. Efter fyra terminer slutade han sina studier i Uppsala och reste på våren 1891 hem till Hult. Tiden i Uppsala ägnade han åt nationslivet, där han blev både klubbmästare och ''Rolighetsminister'' i Östgöta nation. Den 21 maj 1890 inkallades Engström till exercis på Hultsfreds slätt i Södra Vedbo kompani, vilken varade till 14 juni. I mitten av mars 1892 började Engström som frielev hos Carl Larsson på Konsthögskolan Valand i Göteborg. Han stannade där fram till vårterminens slut den 6 maj 1893. 1895 gick Engström på Konstakademins etsarskola och tog lektioner för professor Axel Tallberg. Samma år blev han även medlem i Publicistklubben i Stockholm.
I augusti 1893 återvände Engström till Göteborg, där han bodde i sin gamla bostad ''Ullstorp'' vid Örgrytevägen. Han påbörjade en beställning han fått på rekommendation av Carl Larsson, att för Ölhallen Weise måla en fris med grotesker, som skulle bli en meter hög och 40 meter lång. Redan 24 augusti kunde han meddela Carl Larsson, att han fullbordat målningen och fått 500 kronor i arvode.
Engström var en mycket skicklig tecknare, och hans skämtteckningar med figurer som ''Kolingen'' och ''Bobban'' publicerades i tidningar som ''Söndags-Nisse'' och sedermera den egna tidningen ''Strix'', och blev på detta vis mycket kända. Han gjorde många karikatyrer av dåtidens överheter - präster, borgare och officerare. Man kan där se ett tydligt släktskap med Döderhultarn. Som författare debuterade han 1905 med ''En bok''.
År 1925 blev Engström tillförordnad professor i teckning vid Konsthögskolan och fungerade där till år 1935.
Engström var engagerad i Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922. Hans sympatier låg hos nej-sidan, ett engagemang som resulterade i affischen ''Kräftor kräva dessa drycker!''.
Engström inträdde i Svea Orden 1917 och stannade som broder resten av livet.
I samband med hans 60-årsdag öppnades en jubileumsutställning i Konstakademien med teckningar och akvareller. Med anledning av firandet gav han ut en berättelsesamling, "Vid en milstolpe".
Engström tillbringade under några år mycket tid på Gotska Sandön, och han har skrivit ett av de mest omfattande verken om ön. Han har även gjort många akvareller och teckningar från Roslagen, där han hade en ateljé på en klippa i Grisslehamn.
På våren 1938 försämrades Engströms syn så starkt att han successivt tvingades sluta arbeta.
I samband med hundraårsdagen av Engströms födelse gav Postverket ut två frimärken med ett självporträtt av honom. Det finns Albert Engström-museum i Albert Engström-museum och Grisslehamn.

Utmärkelser


Engström intogs 1901 i stockholmslogen Carl Michael av Samfundet SHT, där han fick namnet Strix. Han invaldes i Konstakademien 1919 och var ledamot av Svenska Akademien från 1922, då han ersatte Oscar Montelius på stol nr 18. Han invaldes 1926 i Sällskapet FebruariGubbarna, stiftat 1852, ett sällskap med "kulturella intressen i angenäm och kamratlig samvaro".
Engström blev filosofie hedersdoktor i Uppsala universitet 1927, tillsammans med Bruno Liljefors.

Familj


Engström var son till lantbrukaren Laurentius (''Lars'') Erhard Engström (född 1841 i Vånga, Östergötlands län, död 1926 i Hult, Jönköpings län) och Antigonia Margareta (''Gonny'') Lindner (född 1843 i Vena, Kalmar län, död 1924 i Hult). Fadern blev sedermera tjänsteman vid Tändsticksfabriken i Mariannelund och senare stationsinspektor vid Nässjö-Oskarshamns järnväg, först i Bohult och därefter i Hult från 1878 och fram till sin död.
Engström träffade Sigrid Sparre i slutet av februari 1892, förlovar sig med henne samma år och de gifter sig 23 september 1894. Barn: Malin (1897-1967), Lisa (1901-1982) och Lars-Bruno (1910-1972). Malin var under åren 1916-1918 förlovning med Evert Taube.
Engströms kända syskon var år 1890: ''Antigonia Maria Hildegard'', född 1873 i Hässleby, Jönköpings län, ''Signe Antigonia Eleonora'', född 1879 i Hult, Jönköpings län samt ''Torbjörn Lars Einar'', född 1887 i Hult.¹
Albert Engström begravdes söndagen den 24 november 1940 på Hults kyrkogård bredvid sina föräldrar. Jordfästningen förrättades av hans gamle vän, hovpredikanten Gustaf Malmberg, som bland annat sa: "''I denna bygd har hans vagga stått. Nu kommer han åter från det skiftande livet för att gå till vila vid fars och mors sida. Ett människoliv är avslutat, rikt och sällsamt som en saga, underbarare än den, som spände sin skimrande himmel över den lille läsande gossen i stationshuset...''".

Taube om Engström


"''Han hade ett egenartat ansikte med Ögon som Minervas fågel under en högvälvd tung panna med lugg... Hans hårda men känsliga ciselerade näsa, faunmunnen som omgavs av stripigt franskt bockskägg, med ett ord: hans ansikte fängslade svenskarna till den grad att alla måste titta ditåt där han satt. Han gick mjukt och tyst som en björn och hade en småländsk sjömans gängliga figur. Man kom att tänka på skeppsbrott och slädfärder när han kom in i ett rum. Men han förde tanken till annat också. Han kunde le precis som Velázqueź vingud och gapskratta som en rallare...''"

Bibliografi


''Vänner och bekanta uppsnappade i förbifarten'' 1896.
''En gyldenne Book.'' 1897.
''Druvklasar och fikonkvistar i Strix´ lustgård.'' 1898.
''Medmänniskor.'' 1899.
''Bland kolingar, bönder och herremän.'' 1900.
''Bladnegrer och annat folk. En samling vidriga fysionomier, kärleksfullt återgifna.'' 1901.
''Tokar, kloka som folk är mest. Teckningar med text.'' 1901.
''Öfver ett halfttjog vackra smålandsvisor och en vals. Med teckningar och musik av Albert Engström och Nalle Halldén.'' 1902.
''Tråkmånsar och gyckelbockar. Teckningar med text''. 1904.
''En bok.'' 1905.
''Riksdagsgubbar.'' 1906, 1915.
''Mitt lif och leverne.'' 1907.
''Äventyr och hugskott.'' 1908.
''Ett tjog teckningar ur Albert Engströms portfölj.'' 1908.
''En bok till.'' 1909.
''Väggprydnader och bordsdekorationer.'' 1909
''Min 5: te bok.'' 1910.
''Grandet och bjälken. Teckningar'' 1910.
''Genom mina guldbågade glasögon.'' 1911.
''Kryss och landkänning.'' 1912.
''Åt Häcklefjäll.'' 1913.
''Bläck och saltvatten.'' 1914.
''Riksdagsgubbar.'' Med hexameter. 1915.
''Hemma och på luffen.'' 1916.
''Medan det jäser.'' 1918.
''Tio teckningar.'' 1919.
''Min 12: te bok.'' 1919
''En gyldenne Book'', 1919. Andra upplagan i format 22 gånger 29 cm, med Företal av AE.
''Ränningehus.'' 1920.
''Hemspånad och taggtråd.'' 1921.
''Adel, präster, smugglare, bönder.'' 1923, 1935.
''Xylografen. Ett porträtt i 10 litografier.'' 1923.
''August Strindberg och jag.'' 1923. Nyutgåva 1986.
''Moskoviter.'' 1924.
''Agnarna och vetet.''1925.
''En konstig blandning.'' 1925.
''Gotska Sandön.'' 1926.
''Med penna och tallpipa.'' 1927. Nyutgåva 1953.
''Ur mina memoairer.'' 1927.
''Anders Zorn.'' 1928.
''Ur mina memoarer och annat.'' 1929.
''Smålandshistorier.'' 1929.
''Vid en milstolpe.'' 1929.
''Bouppteckning.'' 1930.
''Mot aftonglöden.'' 1932.
''Naket o.s.v.'' 1934.
''Med Kaaparen till Afrika.'' 1937.
''Läsebok för svenska folket.'' 1938.
Postumt utkom:
http://runeberg.org/aesjalvd/ ''Självdeklaration.'' 1944.
''Roslagsberättelser.'' 1942.
''Smålandsberättelser.'' 1942.
''Lukas Mosak'', Albert Engströms första bok. Med ett förord av Ernst Malmberg.1944.
''Pyttans A-B och C-D-lära eller Antibarbarus diktad i augusti 1896 av farbror Acke, farbror Albert, farbror Verner… Med teckningar av Albert Engström.'' 1946.
''Siktat och sammalet.'' Redigerad av Helmer Lång. 1952.
;Skrifter (28 delar, 1939-1941; flera nya upplagor de följande åren)
1. http://runeberg.org/leverne/ ''Mitt liv och leverne''
2. http://runeberg.org/enbok/ ''En bok''
3. http://runeberg.org/aoh/ ''Äventyr och hugskott''
4. http://runeberg.org/eboktill/ ''En bok till''
5. http://runeberg.org/femte/ ''Min 5:e bok : berättelser och stämningar''
6. http://runeberg.org/guldglas/ ''Genom mina guldbågade glasögon''
7. http://runeberg.org/kryss/ ''Kryss och landkänning''
8. http://runeberg.org/bos/ ''Bläck och saltvatten''
9-10. http://runeberg.org/hackle/ ''Åt Häcklefjäll''
11. http://runeberg.org/luffen/ ''Hemma och på luffen''
12. http://runeberg.org/detjaser/ ''Medan det jäser''
13. http://runeberg.org/tolfte/ ''Min 12:te bok''
14. http://runeberg.org/taggtrad/ ''Hemspånad och taggtråd''
15. http://runeberg.org/ranninge/ ''Ränningehus''
16. http://runeberg.org/adelpsb/ ''Adel, präster, smugglare, bönder''
17. http://runeberg.org/konstigb/ ''En konstig blandning''
18. http://runeberg.org/moskovit/ ''Moskoviter''
19. http://runeberg.org/ummoa/ ''Ur mina memoarer och annat''
20. http://runeberg.org/tallpipa/ ''Med penna och tallpipa''
21. http://runeberg.org/milstolpe/ ''Vid en milstolpe''
22. http://runeberg.org/boupp/ ''Bouppteckning''
23. http://runeberg.org/motaft/ ''Mot aftonglöden''
24. http://runeberg.org/naketosv/ ''Naket o. s. v.''
25. http://runeberg.org/kaaparen/ ''Med Kaaparen till Afrika''
26. http://runeberg.org/lfsf/ ''Läsebok för svenska folket''
27. http://runeberg.org/gotska/ ''Gotska Sandön''
28. http://runeberg.org/engzorn/ ''Anders Zorn'' (första upplagan 1928)

Referenser


Noter

Tryckta källor


''Händelser man minns - en krönika 1920-1969'', fil dr Harald Schiller 1970
''Antologia Engstroemiana'', red. Agne Rundqvist, Rundqvists Boktryckeri, Göteborg 1991

Webbkällor


http://www.albertengstrom.se/ Albert Engström Sällskapet

Externa länkar


http://runeberg.org/engstrom/ Albert Engströms samlade, på Projekt Runeberg
http://www.albertengstrom.se/ Albert Engström sällskapet
http://www.eksjomuseum.se/ Albert Engström på Eksjö museum
http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16170 Albert Engström i Svenskt biografiskt lexikon
http://litteraturbanken.se/forfattare/EngstromA Albert Engström, författarpresentation på Litteraturbanken
Kategori:Födda 1869
Kategori:Avlidna 1940
Kategori:Albert Engström
Kategori:Ledamöter av Svenska Akademien
Kategori:Svenska komiker
Kategori:Hedersdoktorer vid Uppsala universitet
Kategori:Män
Kategori:Södermalmsprofiler
Kategori:Svenska skämttecknare
Kategori:SBH
Kategori:Hedersledamöter vid Östgöta nation
da:Albert Engström
en:Albert Engström
eo:Albert Engström
it:Albert Engström
no:Albert Engström

Alvar Jansson

Alvar Jansson, född 1922 i Kiruna, död 1991, var en svensk konstnär (målare).
Alvar Jansson växte upp i en gruvarbetarfamilj i Kiruna och om man var gruvararbetarson däruppe, hade man, enligt honom själv, endast två arbetsplatser att välja på gruva eller järnväg. Alvar valde järnvägen men han stannade endast ett år. Hans stora intresse var att teckna och måla och under några semesterdagar i december 1941 reste han till Stockholm, tog kontakt med Isaac Grünewald, (det var den konstnär som han kände till i Stockholm), för att få råd av honom ifall hans anlag och talang var tillräckligt stora för att ägna sig åt ''konstnärskallet''. Grünevald tyckte att hans kvaliteter dög och skrev ett rekommendationsbrev om 6 månaders tjänstledighet. Detta beviljades dock inte och Alvar sa upp sig och började på Grünevalds målarskola januari 1942, nästan tjugo år gammal.
Efter kriget 1947 började han på Konstakademien där han bland annat fick Ragnar Sandberg som lärare. Redan vid denna tid hade Alvar Jansson en klar uppfattning om att inte låta sig påverkas och styras av trender och tidsanda. På sina första utställningar i Stockholm 1955, 1957 och 1960, blev han betraktad som en enstöring, som målade tvärtemot alla rådande konstriktningar. Han skildrade realistiskt och i dämpade färger människor, djur och natur. De ämnen han då valde, återkom i hans motivval under hela hans liv. Ofta var det ''hemmiljön i Kiruna, gruvarbetare på hemväg från arbetet, gruvarbetarnas omklädningsrum med gamla och helt unga arbetare, en skadad arbetare som bärs iväg av sin arbetskamrater.'' Men även inträngande porträtt och sensuella modellmålning utgör en viktig del av hans produktion.
Alvar Janssons måleri kan kallas ''realistiskt'', ett klassiskt måleri med inspiration och idéer från de stora mästarna Tizian, El Greco, Chardin, Goya eller Edvard Munch, med vilka han också kände sig besläktad och han hävdade: ''"Nej, jag har inte upptäckt något nytt - men jag har upptäckt något gammalt"''. Han avfärdade den nya konsten som ''spekulativ'', för att den sneglar mot åskådaren och kräver dess medverkan istället för att vara sig själv nog. ''"Måleri"'', sa han "''har mer att göra med en slags psykisk geometri och mekanik i ett ogripbart rum där en kålrot inte är en rund form, inte en färgyta, inte en volym, inte ens en kålrot - utan något så konstigt som en målad kålrot"''. Det som var drivkraften för Alvar Jansson var ''glädjen att se, lusten att återge det sedda''.
1974–1976 var Jansson föreståndare för Valands konstskola i Göteborg och 1978–1984 var han professor i måleri vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm.

Representerad


Moderna Museet
Statens porträttsamling
Göteborgs Konstmuseum
Borås Konstmuseum
Norrköpings Konstmuseeum
Skövde konstmuseum
Sundsvalls museum
Bonniers porträttsamling
Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Svenska professorer i måleri
Kategori:Professorer vid Kungliga Konsthögskolan
Kategori:Män
Kategori:Födda 1922
Kategori:Avlidna 1991

Användarnamn

Ett användarnamn, (ibland login-namn eller bara login) är i datorsammanhang det namn som identifierar en person eller en grupp av personer för en dator i något sammanhang. Ofta måste även ett lösenord anges för att säkerställa identiteten. Vanligen är användarnamnet knutet till ett användarkonto.
Användarnamnet fungerar i vissa fall även som en pseudonym, till exempel på ett community.

Se även


Användare
Administratör
Kategori:Datasäkerhet
es:Identificador de usuario

Axel Nilsson

Det finns flera Axel Nilsson:
Axel Nilsson Banér född 1513.
Skådespelare född 1876, se Axel Nilsson (skådespelare)
Riksdagsman för folkpartiet (1882-1961), se Axel Nilsson i Lennartsfors
Ishockeyspelare född 1904, se Axel Nilsson (ishockeyspelare)
Konstnären och målaren, se Axel Nilsson (konstnär)
Svensk museiman född 1875, se Axel Nilsson (museiman)

Anders Isaksson (Banér)

Anders Isaksson, död efter 1445 (tidigast), väpnare till Östanå slott. Han är adelsätten Banérs stamfader. Han var innehavare av Östanå slott säteri på 1430-talet.
Kategori:Svenska väpnare
Kategori:Män
Kategori:Födda 1300-talet
Kategori:Avlidna 1400-talet

Axel Nilsson (Banér)

Axel Nilsson (Banér (släkt)), riddare, född 1513 i Djursholm, död 2 februari 1554. Ägde bl.a. godset Djursholms slott dit även Lidingö kommun hörde fram till 1774.
Hans föräldrar var Nils Eskilsson (Banér) och Ingeborg Larsdotter Tott.
Gift år 1538 med Margareta Pedersdotter Bjelke (1510-1557).
Barn:
# Ingeborg och Anna, tvillingar födda 1545.
# Peder Banér (Axelsson) (år 1540 - år 1565)
# Sten Banér (Axelsson) (år 1546 - år 1600, avrättad vid Linköpings blodbad) )
# Gustaf Banér (Axelsson) (år 1547 - år 1600, avrättad vid Linköpings blodbad)
# Per Banér (Axelsson)

Se även


Banér (släkt)
Kategori:Svenska riddare
Kategori:Män
Kategori:Födda 1513
Kategori:Avlidna 1554

Abborrfiskar


Abborrfiskar (Percidae) är en familj (biologi) i Ordning (biologi) abborrartade fiskar som lever i sött och bräckt vatten på norra halvklotet.
Kroppen är hoptryckt från sidorna och beklädd med hårda kamfjäll. Tänderna är starka och spetsiga. De har två ryggfenor som kan vara förenade, dock med en tydlig gräns. Bukfenorna är belägna under bröstfenorna. Familjen omfattar 10 släkten med omkring 200 arter, av vilka abborre, gärs och gös förekommer i Sverige.

Släkten


sanddartersläktet (''Ammocrypta'') <small>David Starr Jordan, 1877.</small> 5 arter
kristalldartersläktet (''Crystallaria'') <small>David Starr Jordan and Charles Henry Gilbert in Jordan, 1885.</small> 1 art
slätbuksdartersläktet (''Etheostoma'') <small>Constantine Samuel Rafinesque-Schmaltz, 1819.</small> 135 arter
gärssläktet (''Gymnocephalus'') <small>Marcus Elieser Bloch, 1793.</small> 4 arter
abborre (''Perca'') <small>Carl von Linné, 1758.</small> 3 arter
percarinasläktet (''Percarina'') <small>Alexander von Nordmann, 1840.</small> 1 art
strävbuksdartersläktet (''Percina'') <small>Samuel Stehman Haldeman, 1842.</small> 38 arter
aspretesläktet (''Romanichthys'') <small>M Dumitrescu, P Banarescu and N Stoica, 1957.</small> 1 art
gössläktet (''Sander'') <small>Lorenz Oken, 1817.</small> 5 arter
strebersläktet (''Zingel'') <small>Hippolyte Cloquet, 1817.</small> 4 arter
Kategori:Abborrartade fiskar
ca:Pèrcid
en:Percidae
es:Percidae
fa:سوف‌ماهیان
fi:Ahvenet
fr:Percidae
hu:Sügérfélék
gl:Pércidos
it:Percidae
lt:Ešerinės
lv:Asaru dzimta
nl:Echte baarzen
nn:Åborfamilien
no:Abborfamilien
pl:Okoniowate
pt:Percidae
ru:Окуневые
uk:Родина Окуневі
zh:河鱸科

Abraham Eriksson Leijonhufvud

Abraham Eriksson Leijonhufvud kan syfta på
Abraham Eriksson Leijonhufvud d.ä., riddare död 1556
Abraham Eriksson Leijonhufvud d.y., friherre död 7 oktober 1618

Abraham Kristiernsson (Leijonhufvud)

Abraham Kristiernsson (Leijonhufvud), död någon gång mellan 1496 och 1501, riksråd.
Son till Kristiern Gregersson (Leijonhufvud), och skrev sig som fadern till gården Brunsberg på Selaön.
Omtalas första gången 1462 och förde då vapen, han var alltså vuxen. 1471 ger han i stället för en tidigare morgongåva på 600 mark sin hustru Birgitta Månsdotter (Natt och Dag), gården i Brunsberg och två andra gårdar. 1491 och 1493 omtalas han som riksråd.
Far till Erik Abrahamsson (Leijonhufvud).
Kategori:Svenska riksråd
Kategori:Leijonhufvud
Kategori:Män
Kategori:Födda 1400-talet
Kategori:Avlidna okänt år
Kategori:Personer i Sverige under 1400-talet

Abraham Pedersson Brahe

Abraham Pedersson Brahe, född 25 mars 1569, och död 16 mars 1630, var en svensk greve, riksråd, till Per Brahe d.ä. och Beata Gustavsdotter Stenbock.
Abraham Brahe föddes på Rydboholm som den yngste av den mäktige Per Brahes söner. Som sina bröder vacklade han i början i lojalitet mellan Sigismund och Karl IX. Han deltog i krigståget 1598 på Sigismunds sida. Han försonade sig dock därefter med hertigen och satt med i domstolen i Linköping 1600. 1602 utnämndes han till hovråd och därefter till riksråd. Han blev därefter lagman över Västmanland och Dalarna, samtidigt som han fick behålla det tidigare ståthållarskapet över Gävle slott och Norrland. Brahe var även 1607–1622 Uppsala universitets kansler och blev 1614 bisittare i Svea hovrätt. Trots sina många uppdrag levde han mest på sin gård Rydboholms slott och var en driftig hushållare.
Abraham Brahe är känd som författare av ''Abraham Brahes Tidebok'', en slags dagboksanteckningar, som trots sina ganska korthuggna formuleringar utgör en viktig källa för kännedomen och bakgrunden till 1500-talets svenska politiska liv.
Gift 1599 med Elsa Gyllenstierna (1577–1650)
Barn:
# Ebba Abrahamsdotter Brahe (1600–1638)
# Per Brahe d.y. (1602–1680)
# Margareta Brahe (1603–1667)
# Nils Brahe d.ä. (1604–1632)

Källor


''Svensk uppslagsbok''. Malmö 1939.
Kategori:Svenska grevar
Kategori:Lagmän i Dalarna
Kategori:Lagmän i Västmanland
Kategori:Svenska riksråd
Kategori:Universitetskanslerer i Sverige
Kategori:Svenska ståthållare
Kategori:Svenska Braheätten
Kategori:Födda 1569
Kategori:Avlidna 1630
Kategori:Män
fi:Abraham Pietarinpoika Brahe

Absalon

Absalon kan avse:
Absalom, en son till kung David
Absalon Hvide (ca. 1128 – 1201), dansk ärkebiskop och statsman
Julien Absalon (född 1980), fransk mountainbikecyklist
''Absalon fili mi'' ("Absalon min son"), ett musikalverk
HDMS Absalon (L16), danskt örlogsfartyg av Absalon-klass
da:Absalon (flertydig)
de:Absalon
en:Absalon (disambiguation)
fr:Absalon
nds:Absalon (Mehrdüdig Begreep)
pl:Absalon

Spricklavar


Spricklavar, ''Acarospora'', är ett släkte av lavar. Lavarna utmärks bland annat av mångcelliga sporsäckar, så kallade asci, med runda sporer. Det finns cirka 40 arter i Sverige.

Släktet Acarospora indelas i följande arter


Acarospora argillacea (Arnold) Hue
Acarospora assimulans Vain.
Acarospora atrata Hue
Acarospora badiofusca (Nyl.) Th. Fr.
Acarospora bella (Nyl.) Jatta
Acarospora bohlinii H. Magn.
Acarospora boliviana H. Magn.
Acarospora boulderensis H. Magn.
Acarospora brevilobata H. Magn.
Acarospora bullata Anzi
Acarospora caesiofusca (Müll.Arg.) H. Magn.
Acarospora carnegiei Zahlbr.
Acarospora cervina A. Massal.
Acarospora cervinoides H. Magn.
Acarospora charidema
Acarospora chrysops (Tuck.) H. Magn.
Acarospora commixta H. Magn.
Acarospora convoluta Darb.
Acarospora crozalsii de Lesd.
Acarospora depressa H. Magn.
Acarospora discreta (Ach.) Arnold
Acarospora dissipata H. Magn.
Acarospora epithallina H. Magn.
Acarospora euganea
Acarospora franconica H. Magn.
Acarospora friesii H. Magn.
Acarospora fuscata (Schrad.) Th. Fr. (Svenska: ''Brun spricklav'')
Acarospora gallica H. Magn.
Acarospora geophila H. Magn.
Acarospora glaucocarpa (Wahlenb. ex Ach.) Körb.
Acarospora glypholecioides H. Magn.
Acarospora gobiensis H. Magn.
Acarospora gwynnii Dodge & Rudolph
Acarospora helvetica H. Magn.
Acarospora heppii (Nägeli ex Hepp) Nägeli in Körb.
Acarospora heufleriana Körb.
Acarospora hilaris (Dufour) Hue
Acarospora hospitans H. Magn.
Acarospora immersa Fink ex Hedr.
Acarospora impressula Th. Fr.
Acarospora insolata H. Magn.
Acarospora intermedia H. Magn.
Acarospora interrupta
Acarospora interspersa H. Magn.
Acarospora invadens H. Magn.
Acarospora irregularis H. Magn.
Acarospora jenisejensis H. Magn.
Acarospora laqueata Stizenb.
Acarospora lorentzii (Müll. Arg.) Hue
Acarospora macrospora (Hepp) Bagl.
Acarospora malmeana H. Magn.
Acarospora marcii H. Magn.
Acarospora maroccana de Lesd.
Acarospora massiliensis (Harm.) H. Magn.
Acarospora mendozana H. Magn.
Acarospora mexicana
Acarospora microcarpa (Nyl.) Wedd.
Acarospora modensis H. Magn.
Acarospora molybdina (Wahlenb.) A. Massal.
Acarospora mongolica H. Magn.
Acarospora moraviae H. Magn.
Acarospora murorum
Acarospora nitida H. Magn.
Acarospora nitrophila H. Magn.
Acarospora nodulosa (Dufour) Hue
Acarospora obpallens (Nyl.) Zahlbr.
Acarospora oligospora (Nyl.) Arnold
Acarospora oxytona (Ach.) A. Massal.
Acarospora paupera H. Magn.
Acarospora peliscypha Th. Fr.
Acarospora perpulchra
Acarospora persimilis H. Magn.
Acarospora pitardi
Acarospora placodiiformis H. Magn.
Acarospora pleistospora
Acarospora praeruptarum H. Magn.
Acarospora pulvinata H. Magn.
Acarospora pyrenopsoides H. Magn.
Acarospora radicans H. Magn.
Acarospora reagens Zahlbr.
Acarospora rehmii H. Magn.
Acarospora rhagadiza (Nyl.) Hue
Acarospora rosulata (Th. Fr.) H. Magn.
Acarospora rugulosa Körb.
Acarospora sandwicensis H. Magn.
Acarospora sarcogynoides H. Magn.
Acarospora scabrida Hedl. ex H. Magn.
Acarospora schleicheri (Ach.) A. Massal.
Acarospora scotica Hue
Acarospora scrobiculata H. Magn.
Acarospora scyphulifera Vain.
Acarospora similis
Acarospora sinopica (Wahlenb.) Körb. (Svenska: ''Rostspricklav'')
Acarospora smaragdula (Wahlenb. in Ach.) A. Massal.
Acarospora solitaria H. Magn.
Acarospora sp. indet.
Acarospora sparsa H. Magn.
Acarospora sphaerospora H. Magn.
Acarospora stapfiana (Müll. Arg.) Hue
Acarospora strigata (Nyl.) Jatta
Acarospora subcontigua H. Magn.
Acarospora sulphurata (Arnold) Arnold
Acarospora superans H. Magn.
Acarospora suprasedens H. Magn.
Acarospora suzai H. Magn.
Acarospora tenebrica H. Magn.
Acarospora terrestris (Nyl.) H. Magn.
Acarospora terricola H. Magn.
Acarospora thelococcoides (Nyl.) Zahlbr.
Acarospora tuberculata H. Magn.
Acarospora tuberculifera H. Magn.
Acarospora tyroliensis H. Magn.
Acarospora umbilicata Bagl.
Acarospora umbrina H. Magn.
Acarospora variegata H. Magn.
Acarospora veronensis A. Massal.
Acarospora verruciformis H. Magn.
Acarospora verruculosa H. Magn.
Acarospora versicolor Bagl. & Carestia
Acarospora wahlenbergii H. Magn.
Acarospora xanthophana (Nyl.) Jatta
Kategori:Lavar

Arter

#OMDIRIGERING art

Acer

Acer kan syfta på;
växtsläktet lönnar
Acer Inc., en datortillverkare.
Acer (motortillverkare)
bg:Acer
ca:Acer (desambiguació)
cs:Acer
da:Acer
de:Acer (Begriffsklärung)
en:Acer
es:Acer
fr:Acer
id:Acer
it:Acer
nl:Acer
pl:Acer (ujednoznacznienie)
pt:Acer
ro:Acer (dezambiguizare)
ru:Acer (значения)
sk:Acer
fi:Acer
tr:Acer (anlam ayrımı)
uk:Acer (значення)
vi:Acer (định hướng)

Aceridae

#OMDIRIGERING Kinesträdsväxter

Adalvard

Adalvard kan syfta på:
Adalvard den äldre, biskop i Skara år 1060–1064
Adalvard den yngre, biskop i Sigtuna 1060 och i Skara under perioden ca 1066–1068
en:Adalvard
it:Adalvard

Adam av Bremen

Adam av Bremen (latin ''Adamus Bremensis''), död före 1095, var en författare och historiker verksam på 1000-talet i Bremen. Adam var sannolikt från södra Tyskland, möjligen Bamberg. Han kom till Bremen 1066, alternativt 1067, möjligen för att verka som lärare (kallas 1069 ''magister scolarum'') vid domskolan där, i ärkebiskop Adalbert av Hamburg-Bremen tjänst.
Adam skrev en bok om Hamburg-Bremen historia, ''Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum'' ("De hamburgska ärkebiskoparnas stora gärningar"). Utifrån muntliga meddelanden och gamla handskrifter framställde han ärkestiftet Hamburgs historia från 788 till ärkebiskop Adalberts död, 1072. Boken innehåller också många upplysningar om livet i Skandinavien. Den danske kungen Sven Estridsson, en för sin tid lärd herre, lämnade värdefulla bidrag till detta arbete avseende de danska, de svenska och de norska förhållandena. Adam av Bremen författade till yttermera visso även ett betydande geografiskt arbete över Norden, ''De situ Daniae et reliquarum quæ trans Daniam sunt regionum natura.''

Adam av Bremen om nordborna


Danskarna hade enligt Adam samlat på sig mycket guld genom sjöröveri. De danska vikingarna betalade skatt till danernas kung för rätten att ta byte av barbarerna omkring det Norska havet. De missbrukade dock ofta denna rätt och angrep sina egna landsmän. "Och så snart någon har tillfångatagit sin granne säljer han honom obarmhärtigt som träl till antingen vän eller främmande." Adam berättar vidare: "Kvinnor säljs genast om de bedrivit otukt, men om männen anklagas för majestätsbrott eller tas på in flagrante delicto med något annat olagligt, så vill de hellre halshuggning än piskas."
"De känner inte till andra straff än yxa och träldom och även när en man är dömd anses det som en heder att vara glad, för tårar, klagan och andra tecken på ånger, som vi anser rätt, avskyr danskarna till den grad att det inte ens är tillåtet för någon att gråta över sina synder eller över sina kära avlidna."
"Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bävrar- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre äktenskapr samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga."
"De söner som de får räknas som äktfödda. Med dödsstraff däremot den som har samlag med nästas hustru eller våldtar en jungfru eller plundrar grannens egendom eller gör honom orätt. Även om nordbor utmärker sig för gästfrihet, ligger svenskarna ett steg före. De räknar det som den värsta skam att neka resande gästvänskap, ja, det härskar en ivrig kapplöpning om vem som anses värdig att mottaga gästen. Där visas denna all möjlig vänlighet och så länge han önskar stanna förs han hem till den ena efter den andra av värdens vänner. Sådana vackra drag finns det bland deras sedvänjor."
"Svenskarna består av många Stam (samhällsvetenskap) som utmärker sig i såväl i styrka som i beväpning, förutom att de är lika framstående krigare till häst som till sjöss. Därför ser man att de har makt att hålla ordning på de andra nordiska folken. De har kungar av gammal släkt, men deras makt begränsas av folkens vilja. Vad alla gemensamt bestämt det ska kungen stadfästa, såvida inte hans uppfattning verkar bättre, då kan de stundom, om än ogärna, följa den. I fredstid passar det dem utmärkt att på detta sätt vara jämlika, men i krig lyder de blint konungen eller den som han sätter över dem som den dugligaste."
"Kommer de i nöd under striden anropar de en av sina många gudar och efter segern är de sedan guden tillgivna och föredrar honom."
Om norrmännen meddelar Adam bland annat följande: "De klarar sig med det de får från sin boskap, i det att de använder dess mjölk till föda och ullen till kläder. Därför fostrar landet mycket tappra krigare som oftare angriper än själva blir angripna, för de har inte förvekligats genom rikliga skördar. De lever på god fot med svenskarna, men ibland angrips de, dock inte ostraffat, av danskarna, som är lika fattiga som de själva.
De är också mest förnöjsamma och sätter största värde på enkelhet och måtta i både mat och seder."
"På många håll i Norge och Sverige anses herde som mycket förnäma personer som lever på Patriark (kyrkligt ämbete) sätt och av sina händers arbete."
Finland har i hans verk fått benämningen ''Terra feminarum'', latin för "kvinnornas land". Detta har utgjort grund för tolkningen "amasonernas land", men är egentligen en felöversättning av kvänernas land.

Litteratur


Magnus Alkarp: ''Det Gamla Uppsala - berättelser & metamorfoser'', avhandling, Occasional Papers in Archaeology 49, Uppsala 2009
Henrik Janson: ''Templum Nobilissimum. Adam av Bremen, Uppsalatemplet och konfliktlinjerna i Europa kring år 1075'', avhandling, Göteborg 1998.

Källor


Externa länkar


http://hem.passagen.se/a8145/ ADAMI Canikens i Bremen; BESKRIFNING Om Swerige, Danmark och Norige
http://fornvannen.se/pdf/1990talet/1997_155.pdf Källan, lunden och templet - analys av Gesta av arkeologen Magnus Alkarp
http://fornvannen.se/pdf/1980talet/1985_285.pdf Mäster Adam Bremen och Sveriges sveoner och götar - recension och diskussion av Åke Hyenstrand, Riksantikvarieämbetet
Kategori:Personer under vikingatiden
Kategori:Tyska krönikeskrivare
Kategori:Män
Kategori:Födda 1000-talet
Kategori:Avlidna 1000-talet
ar:آدم البريمني
bg:Адам Бременски
bs:Adam von Bremen
ca:Adam de Bremen
cs:Adam Brémský
da:Adam af Bremen
de:Adam von Bremen
et:Adam Bremenist
en:Adam of Bremen
es:Adán de Bremen
eo:Adamo de Bremeno
eu:Adam Bremengoa
fr:Adam de Brême
fy:Adam fan Bremen
hr:Adam Bremenski
it:Adamo da Brema
la:Adamus Bremensis
lv:Ādams no Brēmenes
lt:Adomas Brėmenietis
hu:Brémai Ádám
nl:Adam van Bremen
ja:ブレーメンのアダム
no:Adam av Bremen
nn:Adam av Bremen
nds:Adam vun Bremen
pl:Adam z Bremy
pt:Adão de Bremen
ru:Адам Бременский
sk:Adam Brémsky
sh:Adam iz Bremena
fi:Adam Bremeniläinen
uk:Адам Бременський

Allan Edwall


Johan ''Allan'' Edwall, född 25 augusti 1924 i Hissmofors, Rödöns socken i Jämtland, död den 7 februari 1997 i Stockholm, var en svenskar skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, musiker, visdiktare och barnboksuppläsare.
Edwall växte upp i det jämtska brukssamhället Hissmofors, idag en del av tätorten Krokom, som son till Carl Anselm Irenius Olsson-Edvall och Magdalena Edvall (f. Jonsson) från släkten Tangen (av Malin Carlsdotter). Han gick på Dramatens elevskola 1949–1952, bland klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Han var 1957–65 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han har även sonen Michael från ett tidigare äktenskap.
Edwall har en gata uppkallad efter sig i Örnsberg inom Stockholms kommun. Allan Edwall-stipendiet delas sedan 1990 ut varje trettondedag jul på Folkets hus i Hissmofors till hans minne.
Allan Edwall avled i prostatacancer.

Skådespelaren


Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, som fick sitt stora folkliga genombrott i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs ''Hemsöborna'', där han spelade den tragikomiska drängen Carlsson. Han spelade också bildhuggaren Olle Montanus i ''Röda rummet''. På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i ''Fanny och Alexander'' och som den frikyrklige bonden Danjel i ''Utvandrarna (film)''-filmerna.
Anmärkningsvärt är att Edwall var med i så gott som alla filmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrens böcker. För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga, som Paradis-Oskar, Rasmus på luffen (film) luffande vän, Madickens granne farbror Nilsson, Bröderna Lejonhjärta (film)s låtsasfarfar Mattias och gammelrövaren Skalle-Per i ''Ronja Rövardotter (film)''.

Regissören


Själv skrev Edwall manus till och regisserade en handfull långfilmer, bland annat ''Åke och hans värld'' och ''Mälarpirater (film, 1987)''. På Kungliga Dramatiska Teatern och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. År 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som idag är dess konstnärliga ledare.
1987 promovering Edwall till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet.

Författaren


Edwall skrev fyra romaner: ''Protokoll'' (1954), ''Ljuva läge'' (1967), ''Engeln'' (1974) och ''Limpan'' (1977). Två av romanerna har blivit film – ''Engeln'' (TV-film 1974 och uppföljare 1976) och ''Limpan (film)'' (1983).

Musikern


Edwall skrev även egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor ''Grovdoppa'' (1979), ''Färdknäpp'' (1981), ''Gnällspik'' (1982), ''Ramsor om dom och oss'' (1982), ''Vetahuteri'' (1984) och postuma ''Aftonro'' (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundström på cd:n ''Sundström spelar Allan'' (2002). Två av hans mest kända visor är ''Förhoppning'' och ''Årstider''. Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på jämtska. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen eller tillbakablickar på livet såsom det blev, vanliga teman i Edwalls visor.
2002 tog det nystartade skivbolaget National hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen ''Den lilla bäcken - Allans bästa'', som sålde mer än 24&nbsp;500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.
2006 vann Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och CD-boxen ''Alla Allans visor''. Motivering löd "På ''Alla Allans visor'' träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".
Hans vän Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"

Filmografi

Film


Filmåret 1989 – ''Resan till Melonia'' (röst, Prospero)
Filmåret 1987 – ''Mälarpirater (film, 1987)'' (Frans i Flinta)
Filmåret 1986 – ''Offret'' (Otto)
Filmåret 1984 – ''Åke och hans värld'' (rektor Godeman) (Skalle-Per)
Filmåret 1983 – ''P&B'' (Bendel)
Filmåret 1983 – ''Limpan (film)'' (Sture Charles 'Limpan' Lindberg)
Filmåret 1982 – ''Fanny och Alexander'' (Oscar Ekdahl)
Filmåret 1981 – ''Sopor (film)'' (Thorbjörn Fälldin) (Paradis-Oskar)
Filmåret 1981 – ''Tuppen'' (Thorsson)
Filmåret 1980 – ''Mannen som blev miljonär'' (Persson)
Filmåret 1980 – ''Sverige åt svenskarna'' (doktor Karl-Otto)
Filmåret 1980 – ''Madicken på Junibacken'' (farbror Nilsson)
Filmåret 1979 – ''Du är inte klok, Madicken'' (farbror Nilsson) (Mattias)
Filmåret 1977 – ''Måndagarna med Fanny'' (chaufför) (Markel)
Filmåret 1976 – ''Elvis! Elvis!'' (farfar)
Filmåret 1974 – ''Kulstötaren'' (Johan)
Filmåret 1973 – ''Emil och griseknoen'' (Anton Svensson)
Filmåret 1973 – ''Vem älskar Yngve Frej?'' (Skomakare Gustafsson) (Anton Svensson) (Danjel) (Anton Svensson) (Danjel)
Filmåret 1970 – ''Ministern'' (Lindbaum)
Filmåret 1969 – ''Klabautermannen'' (Tor) (Jacob)
Filmåret 1969 – ''Eriksson'' (Eriksson)
Filmåret 1967 – ''Människor möts och ljuvlig musik uppstår i hjärtat'' (berättare)
Filmåret 1967 – ''Mördaren – en helt vanlig person'' (Wilhelmsson)
Filmåret 1966 – ''Här har du ditt liv'' (August)
Filmåret 1966 – ''Träfracken'' (Falk)
Filmåret 1965 – ''Djävulens instrument'' (berättare)
Filmåret 1965 – ''Festivitetssalongen'' (doktor)
Filmåret 1965 – ''Mitt hem är Copacabana'' (berättare)
Filmåret 1965 – ''4 x 4'' (barnvakten)
Filmåret 1965 – ''Uppehåll i myrlandet''
Filmåret 1965 – ''Hängivelse'' (okänd roll)
Filmåret 1964 – ''För att inte tala om alla dessa kvinnor'' (Jillker)
Filmåret 1963 – ''Nattvardsgästerna'' (Algot Frövik)
Filmåret 1962 – ''Kort är sommaren'' (doktor)
Filmåret 1961 – ''Briggen Tre Liljor'' (Simon)
Filmåret 1961 – ''Ljuvlig är sommarnatten'' (Hobo)
Filmåret 1960 – ''På en bänk i en park'' (man på restaurang)
Filmåret 1960 – ''Djävulens öga'' (örondemonen)
Filmåret 1960 – ''Bröllopsdagen'' (kyrkoherde)
Filmåret 1960 – ''Tärningen är kastad'' (Dag Seren)
Filmåret 1960 – ''Jungfrukällan'' (berättare)
Filmåret 1957 – ''Ingen morgondag'' (poet) (Ullas man)
Filmåret 1955 – ''Vildfåglar'' (Fiorentino)
Filmåret 1954 – ''Dans på rosor'' (journalisten Olsson)
Filmåret 1954 – ''Gud Fader och tattaren'' (Natan)
Filmåret 1953 – ''Resan till dej''

TV


TV-året 1991 – ''Duo jag (TV)'' (den gamla pojkvännen)
TV-året 1990 – ''I morgon var en dröm'' (Markus)
TV-året 1983 – ''Hustruskolan'' (Arnolphe)
TV-året 1978 – ''Bröllopsfesten (TV-serie)''
TV-året 1976 – ''Engeln II'' (Engeln)
TV-året 1974 – ''Engeln'' (Engeln)
TV-året 1973 – ''Vem älskar Yngve Frej (film)'' (Gustafsson)
TV-året 1972 – ''Barnen i höjden'' (professor)
TV-året 1972 – ''Spöksonaten (TV)'' (den gamle mannen)
TV-året 1970 – ''Röda rummet (TV)'' (Montanus)
TV-året 1968 – ''Slättemölla by''
TV-året 1966 – ''Hemsöborna (1966)'' (Carlsson)
TV-året 1965 – ''Hans nåds testamente (TV)'' (Vickberg)
TV-året 1965 – ''Gustav Vasa (TV)'' (Engelbrekt)
TV-året 1965 – ''En Florentinsk tragedi'' (Simone)
TV-året 1965 – ''Thérèse Raquin (TV)'' (Camille)
TV-året 1965 – ''Janus (TV)'' (Denny)
TV-året 1964 – ''Henrik IV (TV)'' (Enkel)
TV-året 1963 – ''Ett drömspel (1963)''
TV-året 1963 – ''Topaze'' (Albert Topaze)
TV-året 1963 – ''Misantropen (TV)'' (Acaste)
TV-året 1962 – ''Kvartetten som sprängdes (1962)'' (Fogel)
TV-året 1962 – ''Stolarna'' (gammal man)
TV-året 1961 – ''Mr Ernest'' (doktor Chasuble)
TV-året 1959 – ''Lilith (TV)'' (teaterregissör)
TV-året 1958 – ''Hughie'' (Charlie Hughes)

Regi


TV-året 1986 – ''Den nervöse mannen'' (TV)
TV-året 1984 – ''Svenska folkets sex och snusk'' (TV)
Filmåret 1984 – ''Åke och hans värld''

Filmmanus


TV-året 1986 – ''Den nervöse mannen'' (TV)
TV-året 1985 – ''Det är mänskligt att fela'' (TV)
TV-året 1984 – ''Svenska folkets sex och snusk'' (TV)
Filmåret 1984 – ''Åke och hans värld''
Filmåret 1983 – ''Limpan (film)''
TV-året 1976 – ''Engeln II'' (TV)
TV-året 1974 – ''Engeln'' (TV)

Bibliografi


Litteraturåret 1954 – ''Protokoll''
Litteraturåret 1967 – ''Ljuva läge''
Litteraturåret 1974 – ''Engeln''
Litteraturåret 1977 – ''Limpan''
Litteraturåret 1993 – ''Mellan liv och död''

Diskografi


1979 – ''Grovdoppa''
1981 – ''Färdknäpp''
1982 – ''Gnällspik''
1982 – ''Ramsor om dom och oss''
1984 – ''Vetahuteri''
1991 – ''Edwalls blandning''
2002 – ''Den lilla bäcken – Allans bästa'' (postumt)
2005 – ''Aftonro'' (postumt)
2005 – ''Alla Allans visor'' (postumt)
2005 – ''Allans allra bästa'' (postumt)

Musiktryck


Grovdoppa : visor. Göteborg : Ejeby, 1993.

Utmärkelser


1981 – Litteris et Artibus
1987 – Hedersdoktor vid Umeå universitet
1990 – Natur & Kulturs kulturpris

Referenser


Norrländsk uppslagsbok, Band 1, 1993
http://runeberg.org/vemardet/1993/0258.html Edwall, J Allan, Vem är det, s258, 1993

Noter

Vidare läsning


Externa länkar


http://smdb.kb.se/catalog/search?q=allan+edwall Allan Edwall på Svensk mediedatabas
http://www.national.se/index.php?option=com_content&view=article&id=300&Itemid=104&lang=sv Allan Edwall på National
Kategori:Svenska skådespelare
Kategori:Svenska viskompositörer
Kategori:Hedersdoktorer vid Umeå universitet
Kategori:Födda 1924
Kategori:Avlidna 1997
Kategori:Jämtar
Kategori:Män
Kategori:Guldbaggevinnare
Kategori:Grammis-vinnare
de:Allan Edwall
en:Allan Edwall
fr:Allan Edwall
hu:Allan Edwall
no:Allan Edwall
ru:Эдвалль, Аллан
fi:Allan Edwall

Adel


Fil:Ubior Szlachty.jpg adelsmän, tidigt 1600-tal.]]
Adel är en samhällsgrupp som äger lagstadgade, vanligtvis ärftliga privilegier av ekonomisk, politisk och social karaktär. Adelskapet kan vara förenat med Titel och särskilda Heraldik rangtecken. Adelsprivilegier kan vara mycket betydande och innebära till exempel skattefrihet och företräde till statliga ämbeten, främst inom militären.
En ''adelsman'' är i regel en man som antingen blivit adlad eller som är inomäktenskaplig son till en adelsman. Motsvarigheten på damsidan är en ''adelsdam''. Adelsdam är den kvinna som är född i en adlig familj, som genom giftermål blivit upptagen i en adelsätt eller själv blivit adlad.

Etymologi


Ordet adel kommer från lågtyskan och betyder 'härkomst', 'börd'. I svenska språket kom det in som lånord mot slutet av 1400-talet. I samtida dokument förekommer omväxlande termerna "frälsemän", "frälset", "adeln" och "ridderskapet". Frälse syftar här på det privilegium som en gång gav upphov till adeln som en särskild samhällsklass genom att den enskilde som åtog sig att fullgöra vapentjänst i gengäld gavs frihet (= frälse) från att erlägga skatt. Liknande skattefrihet åtnjöt även kyrkans män och kvinnor. Personer som inte tillhörde någon av dessa grupper kallades för ofrälse.

Historia


Antiken


Olika slags adelskap har funnits inom de flesta kulturer ända sedan de gamla egyptierna. Redan under arkaisk tid fanns det i de grekiska stadsstaterna grupper i samhället som hade högre status än övriga medborgare; i Aten behärskade de så kallade eupatriderna det politiska maskineriet suveränt före tyrannernas maktövertagande och demokratins införande. I det gamla Rom utgjordes adeln av patricierna, de enda invånarna i den tidiga republiken som hade full medborgarrätt. Senare, då de högsta ämbetena som en följd av ståndsstriderna öppnats för plebejer, framväxte med tiden en ny patricisk-plebejisk adel, ''nobilitas'', vars medlemmare benämndes ''nobiles''. Senrepublikens politiska gruppering ''optimates'', som bekämpade de så kallade ''populares'', dominerades av denna ämbetsaristokrati.

Medeltiden


På 800-talet under den europeiska medeltiden växte feodalstater fram i Europa. I början handlade det mest om att förläningar av jord delades till riddare. Riddaren var sen oftast skyldig att ställa upp med soldater när fursten behövde det. När det frankiska riket uppstod under ledning av ett allt mäktigare kungadöme fick kungens tjänare snart en ansedd och upphöjd ställning och bildade så en tjänsteadel som sammansmälte med den gamla bördsadeln. Inom andra europeiska länder gjordes på samma sätt. Längre fram fanns länsväsendet, det vill säga en form av avlöning för krigstjänsten till häst, vilket utbredde sig till hela adeln.

Förhållanden


Adeln slapp ursprungligen att betala statlig skatt mot att man satte upp beridet krigsfolk åt kungen (staten). I vissa fall kunde adeln också själv driva in skatt till olika lokala ändamål. Adeln hade även andra privilegier. Tidvis var det bara adliga som kunde bli officerare i krigsmakten, varför förtjänta underofficerare som skulle höjas upp till officerare adlades till exempel Silfverlood på Västgöta Ryttare eller Erik Dahlberg. Adeln hade länge ensamrätt på jakt och fiske, något som kung Gustaf III ändrade på. I vissa byar så kunde bara adeln äga en kvarn som andra fick betala avgift för när de ville använda.

Förändring


Adelns betydelse och inflytande ändrades successivt med början under den senare delen av medeltiden. Det första steget var under den så kallade militära revolutionen. Adelns skyldighet att ställa upp med trupper försvann successivt när stater började skapa egna arméer. Med de ekonomiska förändringarna under renässansen och framväxten av rika handelsmän och borgare förändrades adelns inflytande ytterligare, vilket fortsatte och förstärktes av den industriella revolutionen. De adelsfamiljer som tog del i den nya tidens former för ekonomisk tillväxt behöll och rent av förstärkte sin särställning i staten.

Nutid


Adeln i Sverige har som sådan aldrig avskaffats. Däremot upphörde de sista återstående av adelns privilegier den 1 juli 2003. Detta hade dock inte någon praktisk betydelse, främst då de flesta av rättigheterna i privilegierna sedan länge utsträckts till alla invånare som till exempel rätten att bedriva handel utanför städerna eller rätten att resa utomlands. Samtidigt avskaffades Riddarhusets offentlig rätt ställning, och det blev därmed juridiskt likställt med vilken förening som helst. Nyadlande förekommer alltjämt i Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Storbritannien. I Sverige avskaffades formellt kungens nobiliteringsrätt i samband med antagandet av 1974 års regeringsform. Den siste att adlas blev Sven Hedin 1902.

Se även


Adeln i Sverige
Adeln i Finland
Adeln i Danmark
Adeln i Norge
Adeln i Frankrike
Adeln i Europa
Feodalsamhälle
Adelsätter
Stånd (samhällsklass)
Pärsvärdighet
Reduktion (historia)

Källor


;Noter

Externa länkar


http://www.hulthenhem.se/titlar.htm Adliga och kungliga titlar på olika språk
http://www.regeringen.se/content/1/c4/08/21/7a224166.pdf Regeringens proposition 2002/03:34 om adelns offentligrättsliga status
http://www.riddarhuset.se Riddarhuset
Kategori:Adel
Kategori:Feodalism
als:Adel
ar:نبل
bjn:Kasuma
zh-min-nan:Hôa-cho̍k
be:Дваране
bs:Plemstvo
ca:Noblesa
cs:Šlechta
da:Adel
de:Adel
et:Aadel
en:Nobility
es:Nobleza
eo:Nobelo
eu:Noblezia
fa:نجیب‌زادگی
fr:Noblesse
fy:Eallju
gl:Nobreza
gan:貴族
ko:귀족
hr:Plemstvo
io:Nobeleso
id:Bangsawan
is:Aðall
it:Nobiltà
he:אצולה
ka:თავადაზნაურობა
la:Nobilitas
lb:Adel
hu:Nemesség
ms:Golongan bangsawan
nl:Adel
nds-nl:Adel
ja:貴族
no:Adel
nn:Adel
oc:Noblesa
pl:Szlachta
pt:Nobreza
ru:Дворянство
sq:Adel
simple:Nobility
sk:Šľachta
sl:Plemstvo
sr:Племство
fi:Aateli
tr:Asalet
uk:Знать
vec:Nobiltà
vi:Phong tước
zh:貴族

Adelaide av Ungern

Adelaide av Ungern eller ''Adelaide Arpad'', född kring 1039 och död 27 januari 1062, var en hertiginna av Böhmen. Hon föddes i Ungern och var dotter till Andreas I av Ungern och Anastasia av Kiev. Hon gifte sig med Wratislav II av Böhmen år 1057.
Wratislav hade sökt stöd av hennes far och levde i landsflykt vid dennes hov under en konflikt med sin regerande bror i Böhmen, och äktenskapet arrangerades som en allians mellan Ungern och Wratislav, som 1061 återvände till Böhmen och efterträdde sin bror som dess monark. Adelaide var Wratislavs andra maka; hans första hustru, en okänd adelsdam, hade blivit kvar i Böhmen, där hon fängslats av Wratislavs bror och dött i fängelse. Adelaide avled troligen av de försämrade hälsa hon fick av sina täta graviditeter och förlossningar.

Barn


#Judyta av Böhmen
#Bretislav II av Böhmen
#Ludmila
#Vratislav (död i barndomen)

Källor


Kategori:Ungerns kungligheter
Kategori:Födda 1039
Kategori:Avlidna 1062
Kategori:Huset Árpád
Kategori:Kvinnor
Kategori:Hertiginnor
bg:Аделаида Арпад
cs:Adléta Uherská
en:Adelaide of Hungary
fr:Adélaïde de Hongrie
id:Adelaide dari Hongaria
nl:Adelheid van Hongarije
pl:Adelajda węgierska (zm. 1062)
ru:Аделаида Венгерская