Film


Film är rörliga bilder som skapas genom att en sekvens av ögonblicksbilder presenteras i ett tempo som skapar en illusion av rörelse. Ordet härstammar från den Film (foto) på vilken bilderna är exponerade. Specifikt framställningen av film kallas ''kinematografi''.
De stillbilder som utgör filmens komponenter kan antingen vara fotograferade vid en filminspelning i samma tempo som de senare kommer att visas i eller fotograferade en och en och sammanfogade till en sekvens; eller en kombination av dessa grundläggande tekniker.
De flesta spelfilmer är filminspelning efter ett filmmanus, med skådespelare som framför manusets dialog och handlingar. Regissören styr över agerandet, som bevaras med hjälp av filmkamera och diverse ljudutrustning. Resultatet i form av scener, filmklippning till en helhet, som ofta avses att visas på biograf eller på tv. Det finns dock andra typer av filmer, såsom animerad film där de enskilda stillbilderna utgörs av teckningar eller avfotograferade modeller, och dokumentärfilm där avsikten är att avbilda verkligheten.
Numera är filmindustrin en av världens största industrier, med Hollywood i USA och Bollywood i Indien i spetsen.

Filmhistoria


Tekniken att visa film utvecklades ur olika visuella uppfinningar, till exempel zoetropen och stillbildskameran, i slutet på 1800-talet. Den första officiella filmvisningen utfördes av Auguste och Louis Lumière i Paris 1895, men den som anses ha fångat de första rörliga bilderna på film var Louis Aimé Augustin Le Prince. Tyvärr finns bara två korta filmer bevarade.
Efter bröderna Lumière kom flera stumfilmer där klipptekniken förfinades (se till exempel den ryska filmen Pansarkryssaren Potemkin), och skillnaderna från teatern etablerades tydligt i och med att det fanns begränsat med utrymme för repliker på de skyltar som representerade dialogerna. Så småningom kombinerades Lumières teknik med fonograftekniken, så att bild och ljud presenterades samtidigt. Den första animerade långfilmen - ''El Apóstol'' - gjordes 1917 av Quirino Cristiani, 20 år innan Walt Disneys Snövit och de sju dvärgarna, som dock har blivit mer berömd.
Från 1920-talet har Hollywood dominerat den internationella marknaden, och även den tekniska utvecklingen. Den första ljudfilm var ''Jazzsångaren (1927)'' från 1927, i USA. Efter det har filmtekniken utvecklats i ett par steg: färgfilmen fick sitt genombrott med ''Borta med vinden (film)'' från 1939, olika metoder för att visa film i 3D utvecklades under 1950-talet, och ungefär samtidigt fyrkanalsljudet. Under stora delar av filmens historia har den konkurrerat med TV:n.

Filmproduktion


De flesta filmer är filminspelning efter ett filmmanus, med skådespelare som framför manusets dialog och handlingar. Regissören styr över agerandet, som bevaras med hjälp av filmkamera och diverse ljudutrustning. Resultatet i form av scener, filmklippning till en helhet, som ofta avses att visas på biograf eller på tv. Det finns dock andra typer av filmer, såsom animerad film där de enskilda stillbilderna utgörs av teckningar eller avfotograferade modeller, och dokumentärfilm där avsikten är att avbilda verkligheten.
Numera är filmindustrin en av världens största industrier, med Hollywood i USA och Bollywood i Indien i spetsen.
Filmer är i regel baserade på ett filmmanus, som är uppdelad på scener, och förutom dialog anger om det är interiör- eller exteriörtagning, om det är dag eller natt, och om det krävs vissa processer. Arbetet börjar med att en manusförfattare pitchar (presenterar) sin idé för ett produktionsbolag eller en filmproducent. Om idén blir köpt utvecklas den till ett manus. Manuset får sedan en filmregissör och en ansvarig producent som tillsammans tillsätter resten av produktionsteamet, bland andra fotograf, ljud- och ljustekniker, scenograf och kostymör/sminkansvarig. Under tiden rollbesättning manuset, det vill säga en audition hålls och/eller passande skådespelare väljs. Samtidigt gås manuset igenom inför inspelningen, ritas eventuellt om till storyboard, och bedöms ur budgetsynpunkt. Slutligen byggs dekorer upp och rekvisitan ställs på plats.
Under inspelningen är det regissören som har det övergripande konstnärliga ansvaret och står för huvuddelen av personregin. Det kan också finnas en regiassistent och/eller en inspelningsledare som har till uppgift att koordinera skådespelare, statister, ljud, bild, och resten av teamet.
Efter inspelningen filmklippning de filmade tagningarna ihop, ljudeffekter och musik läggs till. När allt efterarbete är klart görs visningskopior för distribution. Biografvisningen får en allt mindre betydelse, många filmer går direkt till DVD och Bluray, följt av kabel-TV och TV.

Yrken inom filmen


Förutom en films skådespelare, statister och stuntman arbetar en mängd människor med att framställa en film. Regissören har det övergripande konstnärliga ansvaret för filmen. Han iscensätter det manus som manusförfattaren har skrivit, och har övertygat en Filmproducent att producera filmen, eller har blivit anställd av producenten för att göra det. Scenografen är konstnärlig utformare av filmens fysiska miljö, rekvisitören förser skådespelarna med deras rekvisita och kostymtecknare designar skådespelarnas kläder. Bland de filmarbetare som arbetar med att tekniskt framställa filmen finns till exempel filmfotografen, elektrikern och ljudteknikern. För animerad film är regissören huvudanimatör, men har vanligen också en mängd andra animatörer till sin hjälp.

Filmformat och bildformat (film)


När filmmediet uppfanns av bland andra Thomas Alva Edison 1892, var bredden på filmremsan 35 mm. 1909 enades industrin om 35 mm som standard. På remsan exponeras bilderna i kameran, men det finns också utrymme för de perforerade hål (vanligtvis fyra för varje ruta) som behövs för att mata filmen framåt i kameran eller projektorn. När ljudfilmen kom, användes också en del av remsan för ett optiskt ljudspår, och senare för ett magnetiskt ljudspår.
1923 introducerade Eastman Kodak ett mer ekonomiskt filmformat – 16 mm. Förutom att det gick åt mindre film, var kameran betydligt lättare att bära och 16 mm slog därför igenom som dokumentär- och reportageformat. Innan videobandspelaren uppfanns, var 16 mm televisionens främsta bildbärare.
1932 använde Eastman Kodak 16 mm film som bas för ett filmformat inriktat på amatörfilmare. Kameran exponerade bara den ena halvan av remsan i kameran. När rullen var slut, vändes filmen för att den andra halvan skulle kunna exponeras. Vid framkallningen delades sedan 16 mm-filmen i två, varvid det nya formatet 8 mm uppstod. Med tanke på processen kallades också formatet dubbel 8.
1965 utvecklades amatörformatet med en film som hade bredden 8 mm redan i kameran. Genom att göra perforeringshålen mindre, kunde det nya formatet använda en större del (cirka 40 %) av remsan åt den exponerade bilden. Två olika format introducerades: super 8 och singel 8. Skillnaden var att filmen i super-8 låg i en kassett på en enda (s.k. koaxial) rulle medan den i singel 8 låg på två rullar. Det betydde att singel 8-filmen kunde backas i kameran för effekter som övertoningar, medan detta var nästan omöjligt med super-8-kassetten. Trots det blev super 8 det överlägset populäraste amatörmediet ända till den portabla hemvideon slog igenom.
När biograffilmen fick televisionen som konkurrent på 1950-talet, satsade filmproducenterna på effekter som teven saknade. Till exempel färg, stereo och vidfilm. Sedan filmens barndom hade förhållandet mellan den projicerade filmens bredd och höjd varit 1,33:1. Med vidfilmen ökades den nu till allt bredare format som 1,66:1, 1,85:1 och som mest Cinemascope. Dessutom återuppstod 70 mm film, ett system som fanns redan innan ljudfilm men som då inte hade någon framgång. Ett dyrbart format, Cinerama, arbetade med en kamera som spelade in tre filmer synkront i bredd och behövde tre projektorer vid biografvisningen. Bara ett fåtal spelfilmer gjordes innan Cinerama lades ner.
De olika filmformaten påverkar inte nödvändigtvis innehållet, men den varierande bildkvalité som kommer av de olika formaten brukar användas till olika saker. I filmen The Blair Witch Project användes till exempel förutom 16 mm film även Hi8-videokameror för att ge en dokumentär känsla.

Olika typer av filmer


Film kan delas in i många olika typer av undergrupper. Den huvudsakliga typen av indelning är efter vad filmen handlar om, det vill säga filmens genre, till exempel skräckfilm eller actionfilm. Genrebegreppet är inlånat från litteratur- och teatervärlden, men efter hand har unika filmgenrer utvecklats, såsom spaghetti-western.
Andra typer av indelningar kan göras efter vilken produktionsmetod som använts, eller hur lång speltid filmen har.

Kategorier efter filmteknik


Fil:Charlie Chaplin.jpg var en av de största stumfilmsstjärnorna.]]

Stumfilm


:''Huvudartikel: Stumfilm''
Stumfilm är film som är inspelad utan tal eller ljudeffekter. Eftersom tekniken för ljudinspelning hade många brister var det så den mesta filmen gjordes fram till slutet av 20-talet.
Den tidiga stumfilmen ackompanjerades oftast av levande musik.
Många stumfilmer innehåller textkort, skyltar med text som täcker hela bildrutan, och återger filmens dialog samt annan information av narratologisk betydelse.

Animerad film


:''Huvudartikel: Animerad film
Animerad film, eller animation, är ett samlingsnamn för tecknad film, datoranimering och olika typer av stop motion-animerad film.
Tecknad film består av långa sekvenser av bildrutor, vanligen tecknade för hand, men mot slutet av 1990-talet blev det allt vanligare att även bilder framtagna i datorer användes, inte minst för miljö- och bakgrundsbilder. Den store pionjären inom den tecknade filmen var Walt Disney, vars film Snövit och de sju dvärgarna från Filmåret 1937 innebar det definitiva genombrottet för den animerade filmen i Hollywood. Disney var dock inte den förste att jobba med tecknad film.
Datoranimering film syftar på filmer som är helt skapade i datorn, genom 3D-program - så kallad Computer Generated Imagery-teknik. Den första helt datoranimerade långfilmen var ''Toy Story'', producerad av Pixar Animation Studios, från Filmåret 1995. Idag är denna teknik på väg att helt ta över marknaden.
Stop motion-tekniken, som är den äldsta animationformen och framför allt kommit att användas i specialeffektssyfte i filmer som bland annat 1933 års version av King Kong (1933), innebär att en illusion av rörelse skapas med sekvenser av foton på "döda" objekt med sinsemellan små positionsvariationer. Huvudsakliga material som används är lerfigurer (leranimation - ex. Wallace & Gromit), dockor (dockanimation - ex. Corpse Bride) och utklippta bilder eller foton (cutoutanimation - ex. Monty Python).

Icke-fiktiva filmer


Det görs många filmer som inte har till syfte att berätta en fiktiv historia. Syftet kan istället vara att informera om och belysa ett samhälleligt skeende. Det kan också vara att skildra ett mänskligt öde. Grundtanken med dokumentärfilmer är för många att beskriva en oregisserad verklighet, helt utan subjektiva värderingar. Dokumentärfilmare har dock ofta kritiserats för att i sin beskrivning av verkligheten samtidigt regissera den. Exempelvis Michael Moore har anklagats för att försöka anpassa verkligheten efter egen agenda. Redan i dokumentärfilmens barndom var sanningshalten ofta satt på undantag, som i Robert Flahertys Nanook of the North (1922) där filmteamet själva lät uppföra särskilda igloor så att de bättre skulle kunna filma inuiten Nanooks vardag. Filmare, som Dziga Vertov och Chris Marker, har länge undersökt och problematiserat den ibland godtyckliga gränsen mellan det fiktiva och det dokumentära.
Journalfilmer är ett slags dokumentärfilmer om aktuella händelser och var vanliga under 1900-talets första hälft innan televisionens genombrott. Propagandafilmens syfte är att påverka åskådarens politiska åsikter och är inte nödvändigtvis sanningsenlig. Informationsfilm och instruktionsfilmer används för att förmedla kunskap, skapa insikt och ger åskådaren möjlighet att relatera till det berörda ämnet.

Kortfilmer och novellfilmer


Till skillnad från vanliga långfilmer, vars längd brukar vara omkring 80-180 minuter, är kortfilmer vanligen inte mer än en 30 minuter. Novellfilmer är ett mellanformat, som brukar vara mellan 30 och 60 minuter. Både kort- och novellfilmer har egna festivaler, och brukar även sägas ha en egen dramatisk uppbyggnad: de flesta har en enda intrig och skildrar en enda situation, ungefär som en novell eller en enaktare.
Reklamfilmen kan också berätta kortare historier och kännetecknas av sitt kommersiella budskap.

Film och andra medier

Film och litteratur


Film har sedan länge använt litterärt källmaterial: flera av Shakespeares dramer har filmats flera gånger. I Sverige blev det tidigt populärt att filmatisera olika Nobelpristagares verk, till exempel gjorde Victor Sjöström 1921 en berömd filmatisering av Selma Lagerlöfs Körkarlen. Att förvandla en roman eller pjäs till film kallas adaption, och har en egen kategori på Oscarsgalan.
Efter 1960-talet blev det motsatta också verklighet: storfilmer kom ut i bokform, ofta i rätt billiga upplagor med filmens affisch på framsidan, och några bilder ur filmen samlade i ett särtryck inuti boken. Exempel på sådana är Tid för hämnd (bok) och flera av James Bond-filmerna med Pierce Brosnan i huvudrollen.

Film och drama


Film (framför allt spelfilm) är liksom scenkonst i grunden ett dramatiskt medium. Båda bygger på en i förväg bestämd intrig som är indelad i scen (sekvens), med likaledes förutbestämda rollfigurer och repliker. Dock skiljer sig filmproduktion på flera sätt från en teaterproduktion bland annat i och med att agerandet bevaras på fotografisk film eller lagras digitalt. Sedan tidigt 1900-tal har regissörer dessutom arbetat med olika bildutsnitt (till exempel närbilder), montagetekniker och filmmusik som ska skapa stämning.

Film och radio


Radion hade tidigare varit familjens samlingspunkt, och även om den behöll den ställningen tills in i 1940-talet, var det filmen som övertog många av dess funktioner: filmen blev det främsta nyhetsmediet (I Sveriges Television visas till exempel fortfarande ibland repriser av SF-Journalen som var den svenska varianten), filmen tog med hjälp av billiga filmer över äventyrsberättelsen (se Nickelodeons och B-film), och kanske framför allt kändisarna, som via filmen fick ännu större genomslagskraft.

Film och TV


Film och TV var länge konkurrenter. I USA till exempel producerades länge film på västkusten (i Hollywood utanför Los Angeles) och TV på östkusten (i New York). Teknikmässigt utvecklades filmen tidigare och snabbare. Men redan 1927 sändes de första TV-bilderna över Atlanten, och därefter insåg många fördelen med att vara hemma och titta på TV, framför att trängas med andra.
När konkurrensen väl hade börjat ökade den. Det var sällan filmskådespelare frivilligt gick över till TV, och TV-skådespelare hade rätt liten chans att lyckas inom film, även om det naturligtvis finns undantag. TV gjorde en del serier baserade på berömda filmer: M*A*S*H (TV-serie) till exempel, medan film bara undantagsvis ville vidröra något som hade figurerat på TV. Det är först under 1980-talet, när TV-serien Star Trek lyckas ta steget över till film och lyckas sälja mycket biobiljetter, som trenden började vända. Numera figurerar till och med kända filmstjärnor i TV-serier som C.S.I. och Vita huset. Samarbetet har delvis också berott på att fler och fler film- och TV-produktionsbolag har samma ägare.

Film och datorspel


Sedan datorspelens barndom på 1980-talet har det varit vanligt med filmbaserade datorspel. Några filmer och filmserier som gett upphov till många datorspel är Star Wars, Indiana Jones och Matrix. Vissa datorspel har också blivit filmatiserade, men dessa har sällan fått vare sig goda försäljningssiffror (undantag finns, som Tomb Raider) eller recensioner.

Filmpriser och filmfestivaler


Fil:Academy Awards 1988.jpgsgalan med den berömda statyetten är ett av filmvärldens största priser.]]
Särskilt uppmärksammade filmer visas ofta på speciella filmfestivaler, såsom Festival de Cannes. En annan stor festival är den som årligen hålls i Berlin. Vissa filmer har å andra sidan sina premiärer på stora festivaler för att skapa intresse. Många festivaler har även prisutdelningar baserade på juryomröstningar.
Det mest berömda av alla filmpriser är amerikanska Academy of Motion Picture Arts and Sciences ''Academy Award'', vanligen kallat Oscarsstatyetten. Det har delats ut sedan Filmåret 1929. Den svenska motsvarigheten heter Guldbagge (filmpris).

Film i världen

Amerikansk film


Sedan 1920-talet har USA dominerat globala filmindustrin med ett brett utbud av filmer som varit både konstnärliga och tekniskt banbrytande. Detta har bidragit till att det i den amerikanska kulturen finns en ingrodd filmentusiasm.

Fransk film


Många av filmens pionjärer kom från Frankrike: Auguste och Louis Lumière, Émile Cohl, samt Georges Méliès som gärna använde trickfotografering. Under 1960-talet kom den franska nya vågen, främst kännetecknad av François Truffauts och Jean-Luc Godards filmograf att bli en av de viktigaste strömningarna i filmen. Idag säljer den franska biografbranschen mest biobiljetter i Europa.

Film i Hongkong


Hongkong var länge världens tredje största filmindustri, efter Bollywood och Hollywood, men håller för tillfället på att återhämta sig efter den filmkris som den drabbades av i mitten av 1990-talet.
Klart lysande stjärnor som Bruce Lee och Jackie Chan har gjort Hong Kongs filmindustri framgångsrik internationellt, särskilt de filmer som innehåller Kung Fu Pian och annan action.

Indisk film


Bollywood kallas den Indien filmindustrins huvudstad i Bombay (numera officiellt ''Mumbai''). Här produceras flest filmer i hela världen. De flesta filmerna är på hindi och ofta musikaler. Redan på 1950-talet etablerade sig emellertid den indiske regissören Satyajit Ray som kommit att betraktas som en av 1900-talets viktigaste auteurer.

Japansk film


Den japanska filmen har på den internationella marknaden gjort sig känd bland annat genom regissören Akira Kurosawa, monsterfilmer som Godzilla, tecknad film (anime) och skräckfilmer som Ringu och Förbannelsen - The Grudge.

Rysk film


En känd rysk regissör är Andrej Tarkovskij, som bland annat regisserat den svenska filmen Offret (1986). Sergej Eisenstein gjorde ett antal banbrytande filmer under sovjettiden, bland annat Pansarkryssaren Potemkin (1925). Sergej Eisenstein har blivit kallad "montagets mästare" och är ansedd som en av de främst filmteoretikerna, han grundlade montagets teori samt den om det audiovisuella. Eisensteins teorier fick sin plats främst i hans film oktober.

Svensk film


Svensk film har funnits sedan tidigt 1900-tal. Svensk films giganter under stumfilmsåren var på regissörssidan Victor Sjöström och Mauritz Stiller, som båda senare värvades till Hollywood, den senare med Greta Garbo i släptåg. Bland andra välrenommerade svenska regissörer under 1900-talet kan Alf Sjöberg, Jan Troell, Mai Zetterling och Bo Widerberg nämnas. Två internationellt kända regissörer idag är Ingmar Bergman och Lasse Hallström.
Filminstitutet och Svensk Filmindustri gör svenska filmer.

Tysk film


Den mest kända strömningen i tysk 20-talsfilm var expressionism (film), som inleddes 1920 med Das Cabinet des Dr. Caligari (av Robert Wiene). Den avslutades 1927 med Fritz Langs Metropolis, en film som beundrades av Hitler, vilket fick Lang att fly till USA så småningom. Både Lang och andra filmare använde expressionistiska inslag i sina filmer senare, men själva strömningen var över.
Neue Sachlichkeit, inom konsten, litteraturen och filmen, bidrog till att expressionismen dog ut. Berlin Alexanderplatz (bok av Alfred Döblin 1929, film av Piel Jutzi 1931) är ett typiskt exempel från kategorin. Ofta hade filmerna gatan som tema, t ex G W Pabsts Den glädjelösa gatan (1925) med Greta Garbo och Asta Nielsen.
Andra trender under tidigt 20-tal var Kammerspiel, t ex Murnaus Der letzte Mann (1924) och Spektakelfilmer, ofta regisserade av Ernst Lubitsch. Men de allra flesta tyska filmer som spelades in under 1920-talet var helt vanliga filmer, som inte tillhörde någon strömning eller trend.
Leni Riefenstahl började som dansare och skådespelare innan hon gick över till regi. Hon är i dag mest känd för propagandafilmer som Viljans Triumf och Olympia.
På senare tid har Werner Herzog gjort Aguirre - Guds vrede.

Studiet av film


Det akademiska studiet av film kallas filmvetenskap. Dessutom finns filmkritik och filmskolor.

Källor


Guinness bok Film (1980)

Se även


Filmgenre
Filmfestivaler
Kinematografi

Externa länkar


http://www.imdb.com Internet Movie Database
http://allmovie.com/ All Movie Guide
http://www.svenskfilmdatabas.se/ Svensk Filmdatabas
http://svt.se/2.97209/film_och_drama Film & Drama på SVT
Kategori:Film
Kategori:Konstarter
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
af:Film
als:Film
am:ፊልም
ar:فلم
an:Cine
as:চলচ্চিত্ৰ
ast:Película
gn:Ta'ãngamỹi
az:Film
bjn:Pélém
zh-min-nan:Tiān-iáⁿ
be:Фільм
be-x-old:Фільм
bg:Филм
bo:གློག་བརྙན།
bs:Film
br:Sinema
ca:Pel·lícula
ceb:Sine
cs:Film
co:Sinemà
cy:Ffilm
da:Film
de:Film
et:Film
el:Κινηματογράφος
en:Film
es:Película
eo:Filmo
ext:Cini
eu:Film
fa:فیلم
hif:Sakis
fo:Filmur
fr:Cinéma
fy:Filmkeunst
fur:Cine (art)
ga:Scannán
gv:Fillym
gd:Film
gl:Filme
gan:電影
hak:Thien-yáng
ko:영화
hy:Կինոնկար
hi:फ़िल्म
hr:Film
io:Cinemo
id:Film
ia:Cinema
is:Kvikmynd
it:Film
he:סרט קולנוע
jv:Film
kn:ಸಿನಮಾ
csb:Film
kk:Кино
sw:Filamu
ht:Sinema
ku:Fîlm
ky:Кино
lo:ຮູບເງົາ
la:Pellicula
lv:Kinofilma
lb:Film
lt:Filmas
li:Film
ln:Sindemá
jbo:skina
hu:Film
mk:Филм
mg:Sinema
ml:ചലച്ചിത്രം
mt:Ċinema
mr:चलचित्र
arz:فن السينيما
ms:Filem
mwl:Cinema
mn:Кино
my:ရုပ်ရှင်
nah:Īxiptlayōlli
nl:Film (cinematografie)
nds-nl:Film (cinematografie)
cr:ᑳᒋᐦᑳᔥᑌᐦᑎᐦᒡ
ne:चलचित्र
ja:映画
nap:Pellicula
frr:Film
no:Film
nn:Film
nrm:Cinnéma
oc:Cinèma
uz:Film
pnb:فلم
pap:Pelikula
ps:فلم
pcd:Chinéma
nds:Filmkunst
pl:Film
pt:Filme
ro:Film
qu:Kuyu walltay
ru:Фильм
sah:Киинэ
rue:Філм
sa:चलच्चित्रम्
sc:Cìnema
sco:Film
sq:Filmi
scn:Pillìcula
simple:Movie
sk:Film
sl:Film
sr:Филм
sh:Film
su:Filem
fi:Elokuva
tl:Pelikula
ta:திரைப்படம்
te:సినిమా
th:ภาพยนตร์
tg:Синамо
tr:Film
uk:Кінофільм
ur:فلم
vec:Cine
vi:Điện ảnh
fiu-vro:Film
wa:Fime
war:Sine
wuu:电影
ts:Film
yi:פילם
zh-yue:電影
bat-smg:Films
zh:电影

Falu BS BK


Falu BS BK är bandy i den Sportåret 1935 bildade idrottsföreningen Falu BS i Falun. Samtliga fyra klubbar som medverkade i sammanslagningen, Falu BK, Holmens IF, Falu SK och IFK Falun, hade var för sig bandy på programmet.
Bland dessa fyra hade Falu BK nått den största framgången med en plats i Division I i bandy 1934 som höjdpunkt. Sportåret 1936 inledde den nya klubben Falu BS spelet i division II. Man använde sig då av Falu BK:s gamla kopparbruna tröjor med texten "FALUN" mitt på bröstet. Matcherna spelades på Främbyviken eller Kvarnbergsplan (som senare fick namnet Kopparvallen, Falun).
Säsongen Division I i bandy 1940 spelade laget för första gången i Division I. Man kom tvåa i sin serie efter Sandvikens AIK Bandy. Nu hade man bytt till de "klassiska färgerna", blå tröjor med gul krage och gula manschetter. Den första allsvenska tiden blev kortvarig. Efter en sjätte och sista plats, blev det respass nedåt direkt.
Det gick sedan lite upp och ned ett tag fram till början av 1970-talet. Höjdpunkterna kom med SM i bandy åren Division I i bandy 1970/1971 och år Division I i bandy 1973/1974. SM-final spelade man också Allsvenskan i bandy 1998/1999, där man förlorade med 2-3 mot Västerås SK Bandyklubb.
Utöver detta har man även en seger i World Cup i bandy World Cup i bandy 1998.
Falu BS deltog även i den då nyinrättade Elitserien i bandy säsongen Elitserien i bandy 2007/2008, där man slutade sist och därmed flyttades ner till Allsvenskan i bandy kommande säsong. Från Allsvenskan säsongen Elitserien i bandy 2008/2009 gick man vidare till kvalspel, och kvalificerade sig där återigen för Elitserien efter att ha slutat på andra plats i den norra kvalgruppen till Elitserien.

Externa länkar


http://www.falubsbandy.com Falu BS webbplats
Kategori:Bandyklubbar i Sverige
Kategori:Föreningar i Falu kommun
Kategori:Sportklubbar bildade 1935

Friherre

Friherre (av tyska ''Freiherr'') är en Adel titel som också benämns friherrlig värdighet. Benämningen uppkom på 1000-talet inom det Tysk-romerska rikets Feodalism och betecknade då en läntagare, ''ein freier Herr'' (svenska 'en fri herre') direkt lydande under Tysk-romersk kejsare. Närmaste internationella motsvarighet, utanför det tysktalande området, är baron.

Sverige


I Sverige är friherrlig värdighet den näst högsta adliga värdigheten efter greve (båda högadel) men i rang före obetitlad adel, så kallad lågadel. Titeln infördes vid Erik XIV:s kröning 1561, då nio personer upphöljdes till friherrlig värdighet. Under åren 1625–1886 introducerades 406 friherrliga ätter (Oscar Dickson upphöjdes 1885 till friherrlig värdighet av Oscar II). År 1991 fortlevde 124 av dessa, varav nio är utgångna på Agnatisk härstamning. Friherrar har rätt till titeln högvälborne, såsom ''Högvälborne Herr Friherre Lilliehöök''.
I Sverige tituleras en friherre muntligt som "baron", men hans hustru alltid "friherrinna". Baron är en titel som egentligen saknas i Sverige, eftersom den bara används i talspråk. Trots detta existerar ett svenskt baroni: ''Baroniet Adelswärd'' på huvudgården Adelsnäs i Östergötland.
Drottning Kristina dubbade under sin 10-åriga regeringstid omkring 50 personer till friherrar.

Externa länkar


Riddarhuset – http://www.riddarhuset.se/jsp/index.jsp?id=650 Historia
Kategori:Adelstitlar
bg:Фрайхер
da:Friherre
de:Freiherr
en:Freiherr
es:Freiherr
et:Vabahärra
simple:Freiherr
fi:Vapaaherra
fr:Freiherr
lt:Freiheras
nl:Freiherr
no:Friherre
pl:Freiherr
pt:Freiherr
ro:Freiherr
ru:Фрайхерр

Fairlight

:''För företaget Fairlight, se Fairlight (företag)''.
Fairlight (FairLight, ”FLT”) är en warez och demogrupp med ursprung i Sverige. Fairlight grundades 1987. Den 21 april 2004 greps flera högt uppsatta medlemmar ur gruppen i en operation ledd av FBI, kallad Fastlink. Enligt ett rykte skedde razzian precis innan Fairlight skulle släppa storspelet Hitman: Contracts. Dock var Fairlights ISO-del tillbaka på scenen i oktober 2006.
Fairlight har även scendivisioner som arbetar med demoscenen på plattformarna C64 och pc. Denna verksamhet är inte kriminell.

Källor


Jazzcat (pseudonym), "The Delight of Eternal Might - The History of Fairlight"

Externa länkar


ftp://ftp.scene.org/pub/music/groups/fairlight Musik från Fairlight (FTP)
ftp://ftp.scene.org/pub/demos/groups/fairlight Demos från Fairlight (FTP)
http://www.fairlight.to/ Fairlights egen sida
Kategori:Demoscenen
de:Fairlight (Gruppe)
en:Fairlight (group)
fr:Fairlight (groupe)
ms:Fairlight
fi:Fairlight (ryhmä)

Förstärkare

Fil:Sansui.jpg 9090DB förstärkare.]]
Förstärkare används för att öka amplitud (multiplikation) hos en signal utan att i övrigt förändra dess utseende. Förstärkare är vanliga i radio- och television-apparater för att öka amplituden (spänningen) eller strömstyrkan hos en signal och har i dessa sammanhang reglerbar förstärkningsgrad. Förstärkare är också en viktig del av all telekommunikation- och datakommunikation.

Klassificering


Förstärkarsteg indelas i klasser beroende på arbetssätt:

Klass A


Fil:Electronic_Amplifier_Class_A.png
Förstärkarsteget är ledande 100% av signalens period. Klass A-förstärkare har låg verkningsgrad: maximalt 50% vid full utstyrning (med sinusvåg) och mycket lägre vid liten utstyrning. Den används mest i High-end och andra småsignalsammanhang, där verkningsgraden och vikten är oviktig. Effektförlusterna omvandlas till värme som måste kylas bort med tyngande flänsar eller fläkt.

Klass B


Fil:Electronic_Amplifier_Class_B.png
Fil:Electronic_Amplifier_Push-pull.png
Förstärkarsteget leder under 50% av signalens period. Vanligt är att man har två klass B-element i mottaktkoppling (eng. ''push-pull) där den ena förstärker den negativa delen av signalen och den andra den positiva delen. Detta är det vanligaste arbetssättet för effektförstärkare för audio. Verkningsgraden hos klass B-steg är ganska god (70% för sinusvåg) och är mindre beroende av utstyrningsgraden än klass A.

Klass AB


Är ett mellanting mellan klass A och klass B, där förstärkarsteget leder mer än 50% men mindre än 100% av perioden.

Klass C


Är ett förstärkarsteg som leder mindre än 50% av signalperioden. Används främst i radiofrekvenstillämpningar.

Klass D


Arbetar med så kallad switchteknik. Steget är antingen "på" eller "av" under en godtycklig del av signalperioden, man kan säga att det är digitalt. En verkningsgrad på runt 90% är normalt.

Receiver


Är en förstärkare med inbyggd radiomottagare. Men kan även avse en enhet avsedd för "hemmabio" tillämpningar, där även multikanalsförstärkare oftast ingår (5.1). Stöd för S/P-dif (digital ingång), Dolby Pro, DTS mm brukar ingå i de enheter som är avsedda för hemmabio.

Se även


Förförstärkare
Effektförstärkare
Effektsteg
Slutsteg
Signalförstärkare
Signalförstärkning
Operationsförstärkare
Rörförstärkare
Sourceföljarsteg - Förstärkarsteg uppbyggd med en fälteffekttransistor.
Nätverksanalysator
Accuphase, japanskt företag.

Externa länkar


http://www.amplifiersite.com/ Översikt för de vanligaste förstärkartyperna (engelska)
:en:Electronic amplifier
Kategori:Ljudteknik
ar:مضخم
bg:Усилвател
ca:Amplificador de potència
cs:Zesilovač
de:Kraftverstärker
et:Võimendi
en:Amplifier
es:Etapa de potencia
eo:Amplifilo
eu:Potentzia etapa
ko:앰프
hi:प्रवर्धक
hr:Pojačalo
id:Penguat
is:Magnari
it:Amplificatore
he:מגבר
kn:ವರ್ಧಕ
hu:Erősítő
ms:Penguat
frr:Ferstarker
no:Forsterker
pt:Amplificador
ru:Усилитель
stq:Ferstäärkere
simple:Amplifier
sr:Појачавач
sh:Pojačalo
fi:Vahvistin
ta:பெருக்கி
uk:Підсилювач
zh:放大器

Faxevallen


Faxevallen är en bandyanläggning i Söderhamn, Sverige, som åren Sportåret 1930#Bandy-Sportåret 1976#Bandy var hemmaplan för Broberg/Söderhamn Bandy.
I juli Sportåret 1930#Bandy sattes arbetet igång med idrottsplatsen Faxevallen. Med frivilliga insatser schaktade man och skottade grus. Faxevallen blev den stora vändningen för Brobergs IF. Brobergs IF spelar sedan Sportåret 1977#Bandy på den nyare arenan Hällåsen.

Externa länkar


http://www.brobergsoderhamn.se/forening/default.asp?inc=historik Broberg/Söderhamn Bandy - Broberg/Söderhamn Bandy - ''Historik''
Kategori:Bandyanläggningar i Sverige
Kategori:Sport i Söderhamn

Frisksport


Frisksport är livsföring ursprungligen syftande till bevarad hälsa och fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande genom enkelt och sunt kosthåll, friluftsliv och kroppsövningar.

Historia


Fil:Grimstafältet 1988.jpg är ett exempel för ett frisksportsfält i västra Stockholm.]]
Fil:Lida friluftsgård 2010.jpg är ett exempel för en anläggning för friluftsliv i södra Stockholm.]]
Ordet frisksport användes första gången år 1924 i tidningen Swing av konstnären Marcus Hentzel. Marcus och hans bror Roland Hentzel blev rörelsens pionjärer i Sverige. Deras inspirationskälla var den amerikanska Physical Culture-rörelsen som bildats av Bernarr MacFadden vid sekelskiftet. Även den tyska Wandervogel-rörelsen med dess betoning på det enkla livets värden togs som föredöme för den svenska frisksporten. Physical Culture-rörelsen beskrev "vår kropp som vår underbaraste egendom" och var helt inriktad på vikten av kroppens skötsel. Denna inställning kom i början av 1900-talet att prägla rörelsen även i Sverige med muskeldyrkan och frigymnastik. Friluftsliv och camping omhuldades redan från starten.
Ett första landsförbund, Svenska Frisk och Kraftsportarförbundet bildades i Stockholm år 1928 men fick en kort livslängd. År 1931 bildas ett nytt frisksportförbund, Järnringen, med en kvinnlig motsvarighet i Silverringen. Ingen av rörelserna hade någon större framgång under sina första år. Det rådde en splittring mellan anhängarna så ytterligare en riksorganisation bildades år 1935, Förbundet för Fysisk Fostran. En stark muskeldyrkan och interna stridigheter präglade den första tiden. År 1936 slogs Järnringen, Silverringen och Förbundet för Fysisk Fostran ihop och bildade Svenska Frisksportförbundet.
Stridigheterna var dock inte över. År 1935 presenterade Are Waerland en Vegetarian näringslära. Han förespråkade kokt potatis, råa grönsaker, frukter och kruska (en hälsogröt bestående av korngryn, vetekli, russin och vatten). Waerland och hans anhängare bröt sig efter långvariga diskussioner ur Frisksportförbundet och bildade ''Allnordisk frisksport'', senare omdöpt till ''Allnordiska förbundet för folkhälsa'' och sedan 1958 verksamt som Hälsofrämjandet.

Se även


Lista över sporter och idrotter
Friluftsliv

Externa länkar


http://www.frisksport.se Svenska Frisksportförbundet
Kategori:Friluftsliv
en:Physical culture
ky:Дене тарбия
pl:Kultura fizyczna
ru:Физическая культура
uk:Фізична культура

Förslag


Förslag kan betyda följande:
Proposition från regering eller styrelse.
Motion från medlem av beslutande församling.
Förslag (musik), ton före huvudton.
Kategori:Associationsrätt

Franz Kafka


Franz Kafka, född 3 juli 1883 i Prag, död 3 juni 1924 i Kierling, Österrike. Han anses som en av 1900-talets mest inflytelserika tyska författare. Hans huvudverk utgörs av tre romaner, eller romanfragment, (''Processen'', ''Slottet'' och ''Amerika (roman)'') ett stort antal noveller, liksom brevväxlingen med Felice Bauer och Milena Jesenská.
Till största del publicerades Kafkas verk först efter hans död och mot hans uttalade vilja, av Max Brod, en författarkollega och nära vän. ''Beim Bau der Chinesischen Mauer'', första bandet av Max Brods utgivande av Kafkas efterlämnade verk (1931), med titeln hämtad från en fragmentarisk berättelse från 1917, brändes under bokbål i Nazityskland runt om i Nazityskland 1933.
Kafka ligger begraven på Neuer Jüdischer Friedhof, Prag i Prag.

Biografi


Kafka föddes den 3 juli 1883 i en tyska, judar familj i Prag i Böhmen, i det dåvarande Österrike-Ungern (dagens Tjeckien). Kafkas modersmål var tyska men han talade också flytande tjeckiska och jiddisch samt kunde även en del franska. Han var intresserad av den franska kulturen; en av hans favoritförfattare var Gustave Flaubert och Kafka hade ett sentimentalt förhållande till Napoleon I.
Kafkas far, Hermann Kafka (1852–1931), var handelsman i prydnadsvaror. Hans mor hette Julie Kafka, född Löwy, (1856–1934). Kafka fick under sin ungdom en komplicerad relation till sin far som han upplevde som en despot. Fadern har betraktats som själva urbilden för den dömande och straffande makten i sonens prosa. Kafka hade två bröder, Georg och Heinrich som båda dog innan de fyllt två, och tre systrar, Elli, Valli och Ottla.
Åren 1889–1893 gick Kafka på den tyska pojkskolan i Fleischmarkt i Prag och tog sin studentexamen 1901. År 1902 lärde han känna poeten Max Brod. Kafka studerade därefter juridik och utexaminerades 1906. Mellan 1907 och 1922 var Kafka anställd vid ''Arbeiter-Unfall-Versicherungs-Anstalt für das Königreich Böhmen'' (Arbetsplatsolycksfallsförsäkringsanstalt för det böhmiska kungariket) medan han skrev på sin fritid. I sitt arbete utförde Kafka säkerhetsanalyser avseende identifierande av förebyggande åtgärder för minskning av arbetsplatsolyckor.
År 1917 insjuknade Kafka i tuberkulos och blev därefter sjukskriven och tvingades tillbringa perioder på sanatorier och han tillbringade tiden där med att skriva, vilket var hans stora passion. Under dessa perioder fick han ekonomiskt stöd av sin familj, i första hand sin syster Ottla som stod honom mycket nära.
Kafka hade ett antal kärleksrelationer med kvinnor, var förlovad, men gifte sig aldrig, då förlovningen bröts efter att fästmöns vän fått ett brev från Kafka där han delgav sitt tvivel inför äktenskapet.
Till stor grund för den så kallade kafkastämningen ligger Franz Kafkas känsla av utanförskap. Eftersom han var tyskspråkig var han utanför den tjeckiska kulturen, på grund av att han var jude var han utfryst ur stadens tyska koloni och eftersom han inte var troende stod han även utanför det judiska församlingslivet.
Kafkas relation till fadern var komplicerad och smärtsam. Det har tvistats om huruvida novellen ''Domen'', som handlar om en man som döms till döden av sin fader, skulle handla om Kafkas egna relation till fadern. Vissa kafkakännare hävdar dock att fadern i novellen snarare representerar skrivandet och gör man en sådan tolkning kommer novellen snarast behandla Kafkas kluvenhet inför sitt eget författarskap och dess motsättning familjelivet. ''Domen'' var den första novell som Kafka blev någorlunda nöjd med och utgör en viktig punkt i Kafkas författarskap.

Författarskap


Fil:Pomnik Franze Kafky v Praze, autor Jozef Rona.jpg
Fil:Grave of Kafka.JPG
Kafka ansåg att världen är absurd och ogripbar. "Människorna är grymma, onåbara och samtidigt offer för all slags tarvlighet och ondska." Han såg tillvaron som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg. Det finns också kafkaforskare som anser att Kafkas texter till största del ska ses som en metafor för hans försök att äntra skrivandets sfär, en sfär som han aldrig ansåg sig värdig. Många av Kafkas tankar anknyter till August Strindberg, Søren Kierkegaard, Otto Weininger och Sigmund Freud, av vilka Kafka fick många idéer som visar sig i hans verk i form av modernism. Det bör dock tilläggas att inte alla av dessa anknytningar är säkerställda; även om man exempelvis relativt enkelt kan dra kopplingar till Freud i Kafkas texter så sa han sig själv inte vara inspirerad av dennes tankar. Han förkastade i själva verket en psykoanalystisk tolkning som Freud gjort av novellen ''Förvandlingen''.
Kafka utvecklade under sitt författarskap en metod att skriva som något förenklat kan beskrivas som ett skrivande utan paus. Hans metod var att skriva såsom i ett flöde snarare än att i förväg ha hela historien klar för sig. Efter många misslyckade försök och återupprepad besvikelse lyckades han slutligen raffinera denna metod och resultatet blev ''Domen''. Alla hans texter var mer eller mindre skrivna i ett svep, även romanerna som skrevs var kapitel för sig. Denna metod är antagligen anledningen till att romanerna aldrig blev riktigt slutförda.
Kafka led hela sitt liv av starka tvivel inför sitt författarskap och bad att allt material skulle brännas efter hans död. Trots att Max Brod talade om för Kafka att han inte tänkte infria denna önskan fick han ändå fortsatt förtroende att ombesörja arkiven.
Kafkas samtliga tre stora verk är ofullbordade. Efter hans död gjorde vännen Max Brod stora ansträngningar för att sammanställa kvarlåtenskapen för utgivning. Även Kafkas brev och dagböcker finns utgivna. Romanen ''Slottet'' sägs vara ett försök till en självbiografi.

Personliga åsikter


Kafka var inte formellt engagerad i judiskt religiöst liv, men han visade stort intresse för judisk kultur och andlighet. Han var djupt fascinerad av judarna i östra Europa som han ansåg hade ett mer intensivt andligt liv som västerländska judar inte hade. Men han var vid olika tidpunkter fjärmad från judendomen och judiskt liv: "Vad har jag gemensamt med judarna? Jag har knappt något gemensamt med mig själv, och borde ställa mig helt stilla i ett hörn, nöjd med att jag kan andas."
Under senare delen av sitt liv utvecklade Kafka ett intresse för att flytta till Brittiska Palestinamandatet. Han drömde om att åka med Dora Diamant för att skapa ett nytt sorts liv där.

Bibliografi


Romaner


Litteraturåret 1925 – ''Processen'' – ''(Der Prozeß)''
Litteraturåret 1926 – ''Slottet'' – ''(Das Schloß)''
Litteraturåret 1927 – ''Den försvunne'' — mest känd under titeln ''Amerika (bok)'' – ''(Der Verschollene/Amerika)''
Dessa tre verk kallas ibland för "ensamhetens trilogi".

Noveller i urval

Kafka inom teatern


Milan Richter: ''Från Kafkas helvetesparadis'', 2006 – teaterpjäs, översatt från slovakiska till engelska, norska, spanska (ADE-Teatro, Madrid, 2009), tyska, serbiska och bulgariska.
Milan Richter: ''Kafkas andra liv'', 2007 – teaterpjäs, översatt från slovakiska till engelska, norska, tyska, serbiska (Naš trag, 2010) och spanska (ADE-Teatro, Madrid, 2009).

Källor


''Bonniers författarlexikon över utländsk litteratur'', 2002
Torsten Ekbom, ''Den osynliga domstolen'', Natur och Kultur 2004, ISBN 91-27-07789-6 http://libris.kb.se/bib/9681535 Libris

Vidare läsning


Manfred Engel, Bernd Auerochs (ed.): ''Kafka-Handbuch. Leben - Werk - Wirkung''. Stuttgart, Weimar: Metzler 2010. ISBN 978-3-476-02167-0
Hamalian, Leo (Ed.). 1974. ''Franz Kafka: A Collection of Criticism''. New York: McGraw-Hill. ISBN 0-07-025702-7.
Karl Vennberg: ''Franz Kafka'', essä i ''Horisont (litterär kalender)'' 1944, omtryckt i ''Kritiskt 40-tal'', Bonniers 1948. http://libris.kb.se/bib/305350 Libris

Se även


Franz Kafka-priset
Kafkastämning

Referenser


Fotnoter

Externa länkar


http://www.franzkafka-soc.cz/index.php?lang=en Franz Kafka-sällskapet
http://www.bakhall.com/kafka.html Bakhåll Printers&Publishers: Franz Kafka
http://www.kafka.org/ Das Kafka Projekt
http://www.xlibris.de/Autoren/Kafka/Kafka-Biographie.htm Die Deutschen Klassiker: Kafka
Kategori:Födda 1883
Kategori:Avlidna 1924
Kategori:Män
Kategori:Tyskspråkiga författare
Kategori:Österrikiska författare
Kategori:Tjeckiska författare
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
Kategori:Personer från Prag
af:Franz Kafka
ab:Франц Кафка
ar:فرانتس كافكا
an:Franz Kafka
ast:Franz Kafka
az:Frans Kafka
bn:ফ্রান্‌ৎস কাফকা
zh-min-nan:Franz Kafka
be:Франц Кафка
be-x-old:Франц Кафка
bg:Франц Кафка
bs:Franz Kafka
br:Franz Kafka
ca:Franz Kafka
cs:Franz Kafka
cy:Franz Kafka
da:Franz Kafka
de:Franz Kafka
et:Franz Kafka
el:Φραντς Κάφκα
en:Franz Kafka
es:Franz Kafka
eo:Franz Kafka
eu:Franz Kafka
fa:فرانتس کافکا
hif:Franz Kafka
fo:Franz Kafka
fr:Franz Kafka
fy:Franz Kafka
ga:Franz Kafka
gd:Franz Kafka
gl:Franz Kafka
gan:卡夫卡
ko:프란츠 카프카
hy:Ֆրանց Կաֆկա
hi:फ्रैंज काफ्का
hr:Franz Kafka
io:Franz Kafka
ilo:Franz Kafka
id:Franz Kafka
os:Кафка, Франц
is:Franz Kafka
it:Franz Kafka
he:פרנץ קפקא
jv:Franz Kafka
kn:ಫ್ರ್ಯಾನ್ಝ್ ಕಾಫ್ಕ
ka:ფრანც კაფკა
kk:Франц Кафка
sw:Franz Kafka
ku:Franz Kafka
mrj:Кафка, Франц
la:Franciscus Kafka
lv:Francs Kafka
lb:Franz Kafka
lt:Franz Kafka
hu:Franz Kafka
mk:Франц Кафка
ml:ഫ്രാൻസ് കാഫ്‌ക
mr:फ्रांत्स काफ्का
xmf:ფრანც კაფკა
arz:فرانز كافكا
mzn:فرانتس کافکا
ms:Franz Kafka
mwl:Franz Kafka
mn:Франц Кафка
my:ဖရန့်ဇ်ကဖ်ကာ
nl:Franz Kafka
ne:फ्रान्ज काफ्का
ja:フランツ・カフカ
no:Franz Kafka
nn:Franz Kafka
oc:Franz Kafka
mhr:Франц Кафка
uz:Franz Kafka
pa:ਫਰੈਂਜ਼ ਕਾਫਕਾ
pag:Franz Kafka
pnb:فرانز کافکا
ps:فرانتس کافکا
pms:Franz Kafka
nds:Franz Kafka
pl:Franz Kafka
pt:Franz Kafka
kaa:Franz Kafka
ro:Franz Kafka
qu:Franz Kafka
rue:Франц Кафка
ru:Кафка, Франц
sah:Франц Кафка
sq:Franz Kafka
scn:Franz Kafka
simple:Franz Kafka
sk:Franz Kafka
sl:Franz Kafka
ckb:فرانز کافکا
sr:Франц Кафка
sh:Franz Kafka
fi:Franz Kafka
tl:Franz Kafka
ta:பிராண்ஸ் காஃப்கா
tt:Франц Кафка
th:ฟรานซ์ คาฟคา
tr:Franz Kafka
uk:Франц Кафка
ur:فرانز کافکا
vec:Franz Kafka
vi:Franz Kafka
vo:Franz Kafka
war:Franz Kafka
yi:פראנץ קאווקא
yo:Franz Kafka
zh-yue:卡夫卡
diq:Franz Kafka
bat-smg:Franz Kafka
zh:弗朗茨·卡夫卡

Institutet för de inhemska språken

Institutet för de inhemska språken (enaresamiska: ''Päikkieennâm kielâi tutkâmkuávdáš'', finska: ''Kotimaisten kielten keskus'', nordsamiska: ''Ruovttueatnan gielaid guovddáš'', romani: ''Finnosko tšimbengo instituutos''), till och med 2011 Forskningscentralen för de inhemska språken (Focis), (enaresamiska: ''Päikkieennâm kielâi tutkâmkuávdáš'', finska: ''Kotimaisten kielten tutkimuskeskus'', nordsamiska: ''Ruovttueatnan gielaid dutkanguovddáš'', romani: ''Finnosko tšimbengo instituutos''), är ett forskningsinstitut underställt undervisningsministeriet i Finland. Institutet inrättades 1976, då ett flertal fristående forsknings-, ordboks- och språkvårdsprojekt förenades till ett statligt institut.
Chef för Institutet för de inhemska språken (2012) är professor ''Pirkko Nuolijärvi''.
Institutet för de inhemska språken bedriver forskning i finska, svenska, samiska, finländskt teckenspråk och romani samt med finskan besläktade språk utarbetar ordböcker över såväl modernt skriftspråk som äldre språkformer och dialekter ger rekommendationer och upplysningar om finskt, svenskt och samiskt språkbruk och namnskick samt om finländskt teckenspråk och romani upprätthåller omfattande språkliga arkiv och ett stort offentligt specialbibliotek med finsk-ugrisk och annan språkvetenskaplig litteratur.
Forskningsprojekten sträcker sig över ett brett fält, från lexikologi, lexikografi och semantik till dialektologi, namnforskning, grammatik, textanalys och pragmatik. Föremål för forskningen är både äldre och nutida språkformer.

Svenska avdelningen


Svenska avdelningen (f.d. Svenska språkbyrån) är avdelningen för svenskspråkig språkvård inom Institutet för de inhemska språken. Svenska avdelningen ansvarar för vården av svenska språket i Finland och kan anses som Finlands officiella språkvårdsorgan för svenska språket.
Svenska avdelningens viktigaste uppgift är att vara ett stöd för dem som ska använda svenska i sitt arbete i Finland och behöver råd. Som ett led i arbetet att lämna råd ger Svenska avdelningen inom Institutet för de inhemska språken ut ordbok, ordlistor och handböcker. Dessutom ger Svenska avdelningen råd både per telefon och per e-post. Svenska avdelningen ger också ut en tidskrift, ''Språkbruk''. Den innehåller artiklar, informerar om litteratur inom språkvårdens område, ger råd och rekommendationer i språkliga frågor. Chef för Svenska avdelningen (2012) är fil.dr ''Nina Martola''.

Se även


Institutet för språk och folkminnen
Finlandssvenska
Statsrådets svenska språknämnd

Källor


http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv Institutet för de inhemska språken Läst 11 januari 2012.
;Noter
Kategori:Finlands etnologi
Kategori:Finska
Kategori:Språkvårdande organisationer för svenska
Kategori:Romani
Kategori:Finländska forskningsinstitut
Kategori:Språknämnder
Kategori:Samiska
Kategori:Organisationer bildade 1976
af:Svenska språkbyrån
en:Institute for the Languages of Finland
ga:Lárionad Taighde na dTeangacha Dúchasacha (An Fhionlainn)
io:Centro di la Finlandala Lingui
no:Svenska språkbyrån
nn:Institutet för de inhemska språken
pl:Instytut badawczy języków Finlandii
rmy:Finnosko tšimbengo instituutos
se:Ruovttueatnan gielaid guovddáš
fi:Kotimaisten kielten keskus
vec:Kotimaisten kielten tutkimuskeskus

Falugrafikerna

Falugrafikerna var en grupp grafiker från området kring Falun i Sverige, bestående av de fem konstnärerna Stig Borglind, Bertil Bull Hedlund, Hans Norsbo, David Tägtström och Helge Zandén.
Begreppet ''Falugrafikerna'' skapades år 1942 då utställningen ''"Fem Falugrafiker"'' anordnades av Dalarnas Konstförening. Det som förenade gruppen var egentligen endast att de var någorlunda jämnåriga, hade utbildat sig på 1910-talet och framförallt att alla hade anknytning till Falun. De var en grupp individualister med helt olika stilar men som hade grafiken som gemensamt konstnärligt uttrycksmedel. Genom sina verk har de gjort Falun till ett begrepp inom den grafiska konsten.
En vanlig missuppfattning är att Axel Fridell tillhörde gruppen. Detta beror ofta på att han var verksam samtidigt och att även han kom från Falun. Han var konstnärligt sett en ledande gestalt för de andra, men han tillhörde aldrig gruppen.

Se även


Axel Tallberg
Konstnär

Externa länkar


http://www.grafikenshus.se/ Grafikens hus i Mariefred
http://www.dalarna.se/kulturidalarna/sv/grafik.html Kultur i Dalarna - Grafik

Litteratur


Rune Bondjers: ''Falugrafikerna'', 1990
Kategori:Konstnärsgrupper i Sverige

Fredrik Blom

Fil:Sölvesborg Rådhuset.jpget i Sölvesborg, ritat av Fredrik Blom]]
Fredrik Blom, född 1781 i Karlskrona, död 1853, överste, arkitekt, professor och överintendent.
I officersutbildningen vid svenska flottan ingick i äldre tider ritnings- och konstruktionslära, men det är få officerare som har blivit lika framstående arkitekter som Fredrik Blom. Inte heller finns det många arkitekter som kan förknippas med en sådan stor mängd arbeten inom såväl Flottans verksamhet som i Stockholms stadsbild liksom i det övriga landet. Hans yngre bror var Gustav Adolf Blom, även han verksam som arkitekt vid Flottan.

Biografi


Fil:Galär kyrk 2009a.jpg]]
I slutet av 1700-talet började Fredrik Blom sin bana som lärling hos en bildhuggare i Karlskrona, vilket så småningom förde honom vidare till Konstakademien i Stockholm. Bloms mentor var amiral Carl August Ehrensvärd (1745-1800), som under en period var utbildningschef för svenska marinen i Karlskrona. Under kriget mot Ryssland kom Blom 1808-1809 trots sin ställning som officer inte i direkt kontakt med krigshändelserna. Däremot kom han att ingå i Curt von Stedingks stab vid förhandlingarna med Ryssland efter det svenska nederlaget i Finland. Denna position förde Blom till S:t Petersburg och tsar Alexander I av Ryssland hov (uppvaktning), vilket måste imponerat på den unge Karlskronabon.
Fortifikationsingenjörerna stod för huvuddelen av dåtidens statliga projektering av byggnader. Bland 1800-talets militärarkitekter var Fredrik Blom en av de mest framträdande. Bloms stora genombrott kom 1817, när han dels blev professor i byggnadskonst vid Konstakademien, dels chef för byggnadsdepartementet vid Arméns flottas eskader i Stockholm med titeln överstelöjtnant mechanicus. Blom var en av den svenska empirestilens främsta företrädare och han var produktiv i hela landet. Han ligger begravd på Galärvarvskyrkogården och på hans gravsten står:

Verk och liv


Fil:Skeppsholmskyran 2011.jpg]]
Fil:Kastellholmen Stockholm.jpg]]
Fil:Kungliga borgen 2011a.jpg på Gärdet]]
I Stockholm är några av byggnaderna på Skeppsholmen ritade av Fredrik Blom. Han svarade för ritningarna till Skeppsholmskyrkan, som påbörjades 1824. Kyrkan invigdes 1842 med det officiella namnet Karl Johans kyrka; Kastellet, den kasern som i dag, efter en omfattande ombyggnad på 1950-talet hyser Konsthögskolan; den byggnad, som var Flottans exercishus och som i dag inrymmer delar av Arkitekturmuseet samt ombyggnaden 1844-46 av det tegelröda Amiralitetshuset.
Bland hans övriga verk finns till exempel Carl Johans kyrka i Göteborg, Norra kyrkogården, Lund i Lund, monumentet över Karl XIV Johan landstigning som blivande kronprins i Helsingborg samt mängder av byggnader för militära ändamål, som ''Blomska förrådet'', fältförrådsbyggnaden i Kristianstad, som uppfördes på 1850-talet och är statligt byggnadsminne.
Mycket känd för sin samtid blev Blom för sin idé med prefabrikation av trähus, de flyttbara husen. Husens stomme bestod av dubbla brädväggar med lufttät papp emellan. Väggar, golv och tak transporterades i delar, som genom sin spontning var lätta att sammanfoga. Husen, som fanns i olika storlekar, var försedda med flyttbara kakelugnar och spiraltrappa. Dessa hus exporterades bland annat till Ryssland och Frankrike.
Rosendals slott byggdes 1823-1827 som Karl XIV Johans lustslott och ligger på Djurgården i Stockholm. Även om det inte byggdes för att flyttas användes en snarlik teknik. Det är ett trähus i empirestil, klätt med fasadtegel. Matsalen, som är placerad i flygeln, är inredd för att ge en känsla av en fältherres härläger. I byggnaden finns även vad som bör vara en av landets första hissar. Inredningsarkitekt var Emanuel Limnell. Till slottet hör en del samtida paviljonger. I slottets närhet finns ett senare byggt orangeri.
Blom var arkitekten bakom flera av de byggnader som en gång tillhörde Kungliga lantbruksakademien vid Frescati, Stockholm, nuvarande Stockholms universitet. I dag finns Lantbruksakademiens huvudbyggnad, "Stora huset" ("Bloms hus") kvar (1837-38), och där huserar universitetets rektor och universitetsledningen sedan 1976.
En stor mängd byggnader på Södra Djurgården är ritade och/eller ombyggda av Fredrik Blom, som till exempel muren till Galärvarvskyrkogården med den götiska portalen, stenvillan på Beckholmen och Fjeldstuen, som byggdes för den norske ministern Fredrik Due. Blom erhöll 1827 ett område där han skapade en pittoresk sommarstugebebyggelse, som han namngav efter det ''Framnäs'' som förekommer i Esaias Tegnér ''Frithiofs saga'', utgiven 1827.
Bloms uppfinning av flyttbara hus lämpade sig ypperligt till mindre sommarpaviljonger. Karl XIV Johan hade ofta behov av snabbt uppförda byggnader och paviljonger. Kungen var en flitig beställare och det kungliga föredömet gjorde snabbt "de Blomska husen" à la mode. Blom är även känd för flera små och eleganta lusthus; ett är bevarat på Skansen.
Bloms karriär var anmärkningsvärd och han kom under sin livstid att ägna sig åt många skilda arbetsområden. Åren efter hans död ansågs hans arkitektur torr och fantasilös, men hans tekniska lösningar och grundliga kännedom om ovanliga arbetsmetoder kom att betyda mycket för den moderna stadens framväxt.

Byggnader i urval


File:Fria Konsternas Akademi Stockholm.jpg som det såg ut efter Bloms renovering fram till 1890-talet.]]
I Stockholm:
Kammarrättens hus, 1804, med Carl Fredrik Bouck
Regementsbyggnaderna för Livgardet till häst i Kvarteret Krubban, 1805-1818
Kungliga borgen, monteringsfärdigt hus 1818
Oakhill, monteringsfärdigt hus 1820
Kungliga posthuset, ombyggnad 1820-1825
Rosendals slott, 1823-1827
Skeppsholmskyrkan, 1824
Konstakademiens hus, ombyggnad 1842-1846
Amiralitetshuset, ombyggnad 1846 (senare ombyggt)
Kastellet på Kastellholmen, 1846-1848
Övriga landet:
Börsen i Göteborg
Carl Johans kyrka i Göteborg
Norra kyrkogården, Lund i Lund

Källor


"Fredrik Blom", manuskript av fil.lic. Carine Lundberg

Vidare läsning


Externa länkar


Kategori:Svenska arkitekter
Kategori:Svenska militärer
Kategori:Svenska professorer i byggnadskonst
Kategori:Födda 1781
Kategori:Avlidna 1853
Kategori:Män
Kategori:Ugglan
de:Fredrik Blom
en:Fredrik Blom
fi:Fredrik Blom

Falu ättika

Falu ättika är ett tidigare varumärke för ättika som tillhör Perstorp AB, men som inte längre saluförs. Falu ättika tillverkades sedan c:a 1910 vid Falu koppargruva och bestod av svavelsyra från gruvan och kaliumacetat från kolugnar i Domnarvet, och tillverkningen pågick där till 1970-talet. På etiketten såg man sedan 1945 en bild av Falujungfrun, som var en svarvad docka som man kunde köpa i staden på 1800-talet. Denna har nytillverkats sedan 1941 och göres nu av Kulturarvet i Falun. Sedan 2005 saluförs inte längre Falu ättika av Perstorp AB, utan företaget säljer endast Perstorp ättika. Bilden av jungfrun är också borta från etiketten.

Källor


2. Made in Dalarna - Dalarnas Hembygdsförbunds årsbok 2000
Kategori:Varumärken för dagligvaror
Dalarna 2000, Dalarnas Hembygdsförbunds årsbok

Falukorv

Fil:Falukorv.jpg
Falukorv är en korv och köttprodukt. Som typiskt svensk ingrediens ingår den i många maträtter och är namnskyddad sedan 1973. Falukorv måste till minst 40 procent bestå av nötkött och fläskkött. Många falukorvar innehåller dock mer kött än så.
Vid Falu koppargruva användes linor av tvinnad oxhud för att hissa upp kopparmalmen. Oxe kom från bland annat Småland i stora konvojer och slaktades vid framkomsten till Falun. Köttet saltades sedan, och röktes. Under 1500-talet- och 1600-talet lärde Tyskland, som hade stort inflytande vid gruvan, svenskarna att göra god korv av det rökta oxköttet.
På 1870-talet tog Anders Olsson, far till Melker Olsson, upp traditionen att röka kött i sitt enkla slakteri. Den rökta korven utvecklades omkring 1890 till ''falukorv''. Melkers är än idag ensamma om att tillverka falukorv i Falun.
Namnskyddet inom EU, där falukorven godkändes som Garanterad traditionell specialitet (GTS), trädde i kraft 2001 och ersatte det tidigare svenska skyddet.
I samband med Falukalaset firas Falukorvens dag i Falun.

Se även


Lyoner

Referenser


Kategori:Korv
Kategori:Svenska maträtter
Kategori:Charkvaror
de:Falukorv
en:Falukorv
es:Falukorv
fr:Falukorv
nl:Falukorv
no:Falukorv
nn:Falukorv
pl:Falukorv
zh:法倫香腸

Falu koppargruva

Fil:Stora Kopparberg 1288.jpg
Falu gruva är en tidigare koppargruva belägen cirka en kilometer sydväst om Falun. Gruvan var Sveriges största gruvor och är sedan år 2001 ett världsarv. Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.
Falu gruva var ett eget bergslag och bergmästardöme, Stora Kopparbergets bergslag, tills Bergskollegium avvecklades. Till dess avgjordes brottmål i Gruvrätten.

Historik


Arkeologiska och geologiska undersökningar har visat att gruvan börjat brytas mellan 850 och 1080 e. Kr. Spektralanalyser av bronsföremål på Gotland har visat att koppar troligen hämtades från Falufyndigheten redan på 800–900-talet. När gruvan för första gången träder fram i skrivna dokument år 1288 hade den redan blivit ett riksintresse. Arbetet bedrevs i ett slags bolag där andelar i gruvan kunde köpas och säljas. De första kända privilegierna fick kopparberget av kung Magnus Eriksson år 1347 och gruvan bidrog under medeltiden till två tredjedelar av Europas kopparproduktion. Det var dock under 1600-talet som gruvbrytningen fick sin största omfattning. Gruvan kallades under medeltiden för ''Tiskasjöberg''.
Då man år 1719 tömde en 500 fot djup sänkning, Mårdskinnsgruvan, som i många år stått under vatten, påträffades där liket av en gruvarbetare Mats
Israelsson, vanligen kallad Fet-Mats, som 42 år tidigare begivit sig ensam ned i tunna och då omkommit. Vid upptagandet var den av det vitriolhaltiga vattnet genomlakade kroppen ännu mjuk. Han blev sedan hård som sten och förvarades i många år som en stor kuriositet, men började omsider sönderfalla och blev då med mycken heder begraven i Stora Kopparbergs gamla kyrka år 1749. Vilan varade inte länge, man skulle göra om kyrkgolvet och var tvungen att flytta på Fet-Mats. Hans ben lades i en låda som en flyttades upp på vinden där han glömdes bort. På 1930-talet hittade man lådan med Mats när man gjorde om vinden och han fick sin begravning år 1934.

Stora Stöten


Den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter resulterade i det stora raset på S:t Davids dag den 25 juni år 1687. Ett ras 1655 hade redan fått flera av de äldre gruvhålen att smälta ihop. En stor del av gruvan rasade ihop och tre stora dagbrott förenades och bildade den jättelika ''Stora Stöten'', som är 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djupt. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom helgdagar, bönedagar och söndagar var arbetsfria vid gruvan. I början av 1700-talet utrustades gruvan med maskiner som tillverkades av Christopher Polhem. Nya ras 1833 och 1876 utvidgade stora stöten ytterligare.

Gruvan idag


Sedan år 1970, då gruvan öppnades för allmänheten, har nära två miljoner besökare tagit hissen ner i gruvan, 67 meter under jord. Den del av gruvan som visas har bearbetats från medeltiden och in på 1800-talet. Man räknar med att gruvan består av mer än 4000 schakt, orter och arbetsrum, där vart och ett fått sitt eget namn. Julklappen är namnet på ett av arbetsrummen där gruvväggen blivit gästbok för kungliga besökare. I dag är gruvans enda industriella produkt pigment för framställning av Falu rödfärg.
Vid en ceremoni 8 december 1992 sköts den sista salvan i gruvan. Dåvarande ordföranden i Stora Kopparbergs Bergslags AB, Peter Wallenberg tryckte på utlösningsknappen och därmed upphörde malmbrytningen i gruvan där bergsmännens gruvdrängar med Kil (enkel maskin), knoster och brytstång under århundraden skattade berget på dess rikedomar.
Lokalt har Falu gruva även smeknamnet ''Gamla mormor''.
Den 31 december 2001 blev Falu gruva ett Unesco världsarv tillsammans med Falun och Kopparbergslagen. År 2002 invigde Carl XVI Gustaf världsarvet i Falun.

Bilder


<gallery widths=180px heights=130px>
Fil:Falu koppargruva.jpg|Falu koppargruva och Stora stöten
Fil:Falun Gruvmuseum 2010.jpg|Gruvmuseet
Fil:Falu gruva 1.jpg|Gruvan
Fil:Falu_gruva4.jpg|Gruvgång
</gallery>

Se även


Falun och Kopparbergslagen
Falu rödfärg
Kopparberget
Stiftelsen Stora Kopparberget
Stora Kopparbergs Bergslags AB
Stora Stöten
E.T.A. Hoffmann
Johann Peter Hebel

Referenser

Vidare läsning


Externa länkar


http://www.falugruva.se/ Falugruva.se
http://www.algonet.se/~hk-kyhle/stories/wagner2.html Richard Wagner och Falun
Kategori:Sveriges industrihistoria
Kategori:Gruvor i Dalarna
Kategori:Byggnadsminnen i Falu kommun
Kategori:Falu koppargruva
de:Bergwerk von Falun
en:Great Copper Mountain
es:Gran Montaña de Cobre de Falun
fr:Grande montagne de cuivre de Falun
hr:Veliko brdo bakra
it:Falu koppargruva
ka:ფალუნის საბადო
pl:Kopalnia w Falun
vi:Núi đồng lớn Falun

Frilufsfrämjandet

#OMDIRIGERING Friluftsfrämjandet

Svenskt Friluftsliv

Svenskt Friluftsliv är de ideella friluftsorganisationernas samarbetsorgan. Svenskt Friluftslivs viktigaste uppgifter är att bevara och utveckla förutsättningarna för friluftsliv, verka för att friluftslivets status höjs i samhället och att allemansrätten ska finnas kvar.
Svenskt Friluftsliv (då med namnet Frisam) bildades 22 februari 2000 som en ideell förening och har idag 15 medlemsorganisationer, som representerar 1&nbsp;700&nbsp;000 medlemmar.
Svenskt Friluftsliv har till syfte att utifrån de enskilda medlemsorganisationernas målsättningar, genom samarbete och samverkan, bevara och utveckla förutsättningarna för friluftsliv och rekreation i vid bemärkelse.
Svenskt Friluftsliv skall därför bevaka och företräda friluftslivets olika intressen gentemot Sveriges regering, myndigheter och andra organisationer.

Se även


Vid en extra årsstämma som hölls 21 november 2006 beslutades att FRISAM skulle byta namn till Svenskt Friluftsliv. Namnskiftet trädde i kraft den 1 januari 2007.
Svenskt Friluftsliv består numera av 19 medlemsorganisationer och representerar omkring 1,7 miljoner medlemmar. Några av de stora organisationerna är STF, http://www.frilufts.se Friluftsfrämjandet, Scouterna och Jägarförbundet.

Externa länkar


http://www.svensktfriluftsliv.se/ Svenskt Friluftslivs webbplats
Kategori:Friluftsliv

Farsta gymnasium


Bild:Farsta_gymnasium.jpg
Farsta gymnasium är en kommunal gymnasieskola belägen i Farsta i Stockholms kommun.
Farsta gymnasium byggdes år 1963. Skolan har ca 800 elever och erbjuder följande gymnasieprogram:
Barn- och fritidsprogrammet
Samhällsvetenskapsprogrammet
Naturvetenskapsprogrammet
Handels- och administrationsprogrammet
Idrottsprogrammet
Individuella programmet
Farsta gymnasium är också ett Lokalt idrottsgymnasium där eleverna kan välja att träna fotboll, handboll, ridsport, basket, orientering, innebandy eller golf ungefär sex timmar i veckan. Skolan har en utpräglad hälsoprofil med en modern hälsostudio som förestås av skolans hälsopedagog där både elever och personal kan få hjälp med individuellt anpassade träningsprogram. Staffan Olsson har verkat som handbollstränare på Idrottsprogrammet sedan 2004, men från 2007 är Ulf Nyström huvudinstruktör.
År 2006 startade ett IT-projekt med trådlöst nätverk i hela skolan samt en bärbar dator per elev och lärare. År 2007 vann Farsta gymnasium Arlas Guldkotävling som Sveriges bästa matglädjeskola.
Sedan 2009 samverkar lärarna mer systematiskt med temaarbeten, ämnesövergripande samarbeten vilket bland annat resulterar i att elevernas schema består av längre lektionspass och inte så många olika kurser och ämnen varje vecka.
Lärlingsutbildningar för elever på Barn- och fritidsprogrammet och Handels- och administrationsprogrammet finns också.

Galleri


<gallery widths=180 heights=100>
Bild:Farsta gymnasium sydvästra fasaden.jpg|Sydvästra fasaden (baksidan)
Bild:IMG 2803 Farsta gymnasium särskrivning.jpg|Lokalt svenskundervisningmateriel
</gallery>

Externa länkar


http://www.farstagymnasium.se/ Skolans webbplats
http://www.arlafoods.se/upload/Press/Pressreleasedokument/NO1_Skola_Farsta%20gymn_07.pdf Priset som bästa matglädjeskola
http://www.stockholm.se/ Stockholm stad
Kategori:Farsta (stadsdelsområde)
Kategori:Gymnasieskolor i Stockholm

Fysik

Fil:BlackHole.jpg:s konstnärliga skildring av ett svart hål.]]
Fil:PulleyShip.JPG och talja är exempel på tillämpningar av klassisk mekanik.]]
Fil:Ant SEM.jpg, betraktad genom ett svepelektronmikroskop, en tillämpning av våg-partikeldualismen.]]
Fil:Supernumerary rainbow 01 contrast.jpg är ett exempel på hur ljus bryts i övergången mellan vatten och luft.]]
Fil:Magnet 4.jpg som svävar över en supraledare, vilket demonstrerar Meissnereffekten.]]
Fil:Castle Romeo.jpgen är ett exempel på de väldiga krafter som fysiken har bemästrat under 1900-talet.]]
Fysik (från grekiska φυσικός eller ''physikos'', "naturlig") är vetenskapen om naturen i dess vidaste bemärkelse. Fysiken handlar om de beståndsdelar som bygger upp universum, de fundamental kraft som verkar mellan dessa beståndsdelar, och de resultat som dessa krafter ger. Fysiker studerar dessa problem på alla storleksskalor, från de minsta beståndsdelarna på subatomär nivå (partikelfysik och kärnfysik) till universums struktur på den allra största skalan (kosmologi). Däremellan studeras forskningsfält från atomfysik, molekylfysik och fasta tillståndets fysik via mekanik, strömningsmekanik, elektromagnetism, termodynamik och plasmafysik, till rymdfysik och astrofysik. Biofysik och geofysik är andra exempel på forskningsfält.
De viktigaste begreppen inom fysiken är symmetrier och bevarandelagar, och på en mer abstrakt nivå skulle man kunna säga att fysiken är studiet av dessa begrepp och hur de appliceras på energi, rörelsemängd, laddning, paritet och så vidare.

Fysik och andra vetenskaper


Fysikens resultat kommer till användning inom alla andra fält inom naturvetenskapen eftersom den studerar de grundläggande lagarna för naturen. Vissa fysikaliska fenomen, som lagens om energins bevarande, gäller för alla system och kallas naturlagar. Fysiken sägs ibland vara den fundamentala vetenskapen, eftersom alla andra naturvetenskaper (exempelvis kemi, biologi och geovetenskap) behandlar system som lyder under fysikens lagar. Kemin, till exempel, behandlar molekyler och de ämnen som de bildar. Dessa ämnens egenskaper bestäms av egenskaperna hos de atomer och molekyler som de består av, och dessa i sin tur beskrivs av ämnen inom fysiken som kvantmekanik, elektromagnetism och termodynamik. Detta betyder inte att all naturvetenskap är fysik. I själva verket vore det mycket opraktiskt att försöka använda fysikaliska beskrivningar ''direkt'' för att beskriva kemiska reaktioner, men ''i princip'' skulle dessa kunna härledas från fysiken.
Fysik har en nära relation till matematik och alla fysikaliska lagar beskrivs som matematiska relationer. Matematiken ger ett ramverk som kan användas för att uttrycka fysikens teorier och ge kvantitativa förutsägelser.
En viktigt skillnad mellan fysik och matematik är dock att fysiken syftar till att i slutändan beskriva hur naturen fungerar, medan en matematiker beskriver abstrakta strukturer som inte behöver ha någon fysikalisk tillämpning. Skillnaden är inte alltid skarp, och nya matematiska rön får ofta tillämpningar inom fysiken, och ibland ger upptäckter inom fysiken ny förståelse inom matematiken. Forskningsfältet matematisk fysik syftar till att utveckla den matematiska strukturen hos fysikaliska teorier.
Fysik står också nära ett flertal ingenjörsvetenskaper, där till exempel elektroteknik behandlar tillämpningar av elektromagnetismen, statik, en underdisciplin av mekaniken, används i brobygge samt teorier från fasta tillståndets fysik används för att beskriva dopning (fysik) halvledare. Därför finns det också ett betydande överlapp mellan ingenjörsvetenskap och tillämpad fysik.

Metoder


Då fysiken är en vetenskap tillämpas den vetenskapliga metoden, med uppställande av hypoteser som antingen förkastas eller antas för att sedan möjligen förfinas. Eftersom fysik oftast beskrivs i hög grad av matematik är det ofta nödvändigt att ha ett bra grepp om sådan för att kunna tillföra något till fysikämnet; vissa discipliner som strängteori är idag snarast ett mellanting mellan fysik och matematik än ett fysikaliskt forskningområde. Fysiker måste dessutom – beroende på område – ha god kännedom om statistik, då sådan krävs för att analysera resultat från experiment, eller till och med krävs för att kunna beskriva verkligheten på ett korrekt sätt.
Fysiker använder dessutom något som kallas dimensionsanalys, vilket i grund och botten är insikten att en storhet – till exempel massa eller längd – inte utan vidare låter sig utbytas mot en annan; en mening som "den här stången är fem kilo lång" tycks ju vara rent nonsens. Om man däremot vet att en stång av det materialet och med den diametern har massan 10 kilogram per meter, kan man lätt byta mellan massa och längd, och kan se att om stången har massan 5 kilogram så är den en halv meter lång. För det mesta tillämpas dock dimensionsanalys på långt mer komplexa system, och kan då vara en god hjälp för att till exempel kunna säga vilka parametrar som inte spelar roll.

Teori och experiment


Fysiken skiljer sig delvis från andra vetenskaper då teori och experiment anses som delvis skilda fält. Från och med nittonhundratalet har de flesta fysiker specialiserat sig på antingen teoretisk fysik eller experimentell fysik. I kontrast till detta står biologin och kemin, där de flesta framgångsrika teoretiker också varit experimentalister, även om detta börjat förändras på sista tiden.
Teoretiska fysiker försöker att använda abstraktioner och matematiska modeller för att beskriva och tolka befintliga experimentella resultat och sedan använda dessa metoder för att generalisera till nya teorier och från dessa förutse resultatet av framtida experiment. Experimentalister försöker komma på sätt att utföra experiment som kan påvisa nya fenomen eller testa teoretikernas förutsägelser. Även om dessa områden stundom kan utvecklas separat är de starkt knytna till varandra. Framsteg inom fysiken sker oftast när experimentalister får fram ett resultat som befintliga teorier inte kan förklara, vilket gör att nya teorier måste tas fram. Ibland utvecklas teorier istället självständigt och verifieras sedan experimentellt – ett exempel på detta är Albert Einsteins allmän relativitetsteori.

Fenomenologi


Vissa teorier och modeller i fysiken är ''fenomenologiska''. Med detta menas att även om de är baserade på ett fysikaliskt systems verkliga beteende är de inte härledda ur mer grundläggande teorier. Vanligt är att det finns flera parametrar som kan anpassas till olika specialfall. Ett exempel på en sådan teori är Einsteins teori för den fotoelektrisk effekt, som trots att den bland annat bygger på antagandet att energin i en metall är kvantiserad, även antar att metallen har ett utträdesarbete som vid denna tid inte kunde beräknas teoretiskt utan endast mätas experimentellt. Ett annat exempel på en fenomenologisk teori är termodynamik.

Centrala teorier


Eftersom fysiken i princip inte begränsar sig alls i fråga om vad den studerar har det uppstått en mängd mer eller mindre separata delområden, ofta med delvis skilda betraktelsesätt och terminolgier.
Den klassisk mekanik är fysikens beskrivning hur olika makroskopiska objekt förhåller sig till och växelverkar med varandra, vid hastigheter långt under ljushastigheten. Varje fysiskt objekt har ett antal mätbara egenskaper som position, hastighet och massa. Ur dessa kan man sedan härleda andra storheter som energi och rörelsemängd. Newtons rörelselagar utgör fundamentet för hela området. Hållfasthetslära och strömningsmekanik är viktiga underdiscipliner.
Klassisk elektrodynamik är en teori som beskriver elektromagnetismen, en av universums fundamentala krafter, som förenar elektriska och magnetiska fenomen till en sammanhängande teori som beskrivs av Maxwells ekvationer. Den förmedlas av fotoner och växelverkar med alla laddade partiklar. Den elektromagnetiska kraften är ansvarig för i princip alla fenomen i vår vardag förutom gravitationen. Centrala begrepp är elektrisk laddning, ström, elektrisk spänning och elektromagnetiskt fält.
Termodynamiken är läran om energi, hur denna omvandlas, och hur man kan utvinna arbete. Även värme spelar stor roll. entropi (termodynamik), temperatur och tryck är centrala införda storheter. Termodynamiken utgår från system i termodynamisk jämvikt. Den empiriska grunden är termodynamikens huvudsatser.
Kvantmekaniken studerar hur mikroskopiska objekt beter sig, vilket oftast är radikalt annorlunda mot hur makroskopiska objekt beter sig. Schrödingerekvationen spelar motsvarande roll som Newtons rörelslagar har inom den klassiska fysiken, vilken kan härledas ur kvantmekaniken (den så kallade klassiska gränsen). Kvantmekaniken har också många storheter och begrepp gemensamt med klassisk mekanik, även om läge och hastighet inte längre kan beskrivas exakt som en följd av Heisenbergs osäkerhetsrelation och därför ersätts det förra av vågfunktionen. Dessutom tillkommer begreppet spinn, som helt saknar motsvarighet inom klassisk mekanik.
Relativitetsteori, eller mer specifikt de speciell relativitetsteori och allmän relativitetsteori grundar sig på att ljushastigheten är konstant för alla observatörer respektive att acceleration och gravitation är ekvivalenta, vilket leder till att den klassiska mekanikens fundamentala begrepp som massa och rörelsemängd, tid och rum måste ges nya definitioner, samt att energi och massa är ekvivalenta.

Viktiga områden


Inom fysiken finns flera viktiga områden som studerar fenomen där två eller flera av ovanstående teorier är nödvändiga för att ge en komplett bild av området.
Astrofysiken studerar hur astronomiska objekt beter sig. Detta inbegriper fenomen som stjärna och planeter, svart hål och neutronstjärna, supernova och galaxer. En viktig underdisciplin är kosmologin, som befattar sig med universum som helhets historia och framtid.
Den Kondenserade materiens fysik behandlar egenskaper av olika material, där ett stort antal atomer som är starkt bundna till varandra. I underområdet fasta tillståndets fysik gäller det till exempel metaller, magneter och halvledare, men även mer exotiska materieformer som Bose-Einstein-kondensat.
Optik är studiet av ljus och hur det kan manipuleras via bland annat linser.
Den subatomär fysik studerar objekt mindre än atomer – från atomkärna och nedåt. Den är väsentligen uppdelad på två områden: partikelfysiken, som studerar elementarpartiklar och de subatomär partikel dessa bygger upp, och kärnfysiken, som studerar atomkärnor som byggs upp av protoner och neutroner. Vissa begrepp är relevanta för båda underdisciplinerna, som stark växelverkan och svag växelverkan.

Klassisk och modern fysik


Efter att kvantmekaniken slagit igenom blev det uppenbart för fysikersamfundet att flera äldre teorier skulle behöva modifieras för att kunna användas tillsammans med denna. På grund av detta kallas alla icke kvantiserade teorier för ''klassiska'', inklusive de båda relativitetsteorierna. En klassisk teori är således inte per definition från tiden före skapandet av kvantmekaniken. Klassiska teorier är i allmänhet enklare att arbeta med, och forskas fortfarande på utan målet att kvantisera dem. Det finns dock även problem som lättast behandlas om man kombinerar klassiska och kvantmekaniska beskrivningar. Dessa kallas ''semiklassiska'', och kan vara svåra att härleda, trots att de är enkla att arbeta praktisk med.
Eftersom relativitetsteorierna och kvantmekaniken båda är de bästa kända modellerna för de fundamentala växelverkningarna, och då de båda i grunden förändrade fysiken ungefär samtidigt, så används termen ''modern fysik'' för att beskriva fysik som bygger på dem.
Den klassiska fysiken går att få ut som en approximation av de moderna teorierna. I fallet relativitetsteori låter man ljushastigheten formellt gå mot oändligheten, och i fallet kvantmekanik låter man Plancks konstant gå mot noll.

Tillämpningar av fysik


Fysiken tillämpas i många läror och verksamheter, och har ofta utvecklats i takt med dessa. Termodynamiken utvecklades till exempel mycket nära de ingenjösvetenskap tillämpningar den har, och är fortfarande tätt sammanknuten med dessa. Andra områden som har en stadig grund i fysiken är elektronik, som baserar sig på ellära och resultat om halvledare från kondenserade materiens fysik. Fysikens tillämpningar inom medicinen går under namnet medicinsk fysik, och utnyttjar bland annat röntgenstrålning och radioaktivitet. Meteorologin bygger på resultat från flödesdynamik. Kemin utnyttjar bland annat kvantmekanik och termodynamik i området fysikalisk kemi.

Historia


Fil:GodfreyKneller-IsaacNewton-1689.jpg 1689.]]
Fil:Galileo.arp.300pix.jpg.]]
Fil:James-clerk-maxwell 1.jpg.]]
Fil:Albert Einstein (Nobel).png 1921.]]
Det teoretiska studiet av universum började som naturfilosofi. Aristoteles var tillsammans med bibeln länge de stora auktoriteterna i Europa och ifrågasattes inte på allvar förrän under renässansen då framförallt Galileo Galilei började tillämpa den vetenskapliga metoden som ersatte auktoritetstro med experiment och vidareutveckling av hypoteser. Vetenskapsåret 1687 kom sedan Isaac Newtons ''Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica'' ut, vilken lade grunden för den klassiska mekaniken och i ett slag förklarade en mängd fenomen. Tidigare hade man inte insett att samma kraft som får äpplet att falla till marken även ligger bakom planeternas rörelse. Insikten om möjligheten, och strävan efter, att förklara vitt skilda fenomen med endast ett fåtal generella lagar som man sedan härleder mer specifika fall ur har sedan dess starkt präglat fysiken. Speciellt lyckat var James Clerk Maxwells sammanfattning av elektromagnetismen i Maxwells ekvationer. I slutet av 1800-hundratalet trodde man att man till slut i stort slutfört detta projekt, och att det endast återstod smärre detaljer som behövde studeras. Föga anade man att man stod inför ett århundrade då fysiken skulle förändras totalt, även om det fanns några irriterande fenomen som den ultravioletta katastrofen och Brownsk rörelse man inte kunde få grepp om och som stred mot gällande kunskap.
Vetenskapsåret 1900 började förändringen, då Max Planck i en "desperat handling" tvingades införa att elektromagnetisk energi endast kunde sändas ut i kvantiserad form för att kunna förklara den ultravioletta katastrofen. 5 år senare, under sitt ''annus mirabilis'' utvecklade Albert Einstein denna hypotes för att förklara den fotoelektrisk effekt. Dessutom förklarade han samma år den Brownska rörelsen, också den genom att kvantisera naturen, fast denna gång materien och inte energin. Detta blev atomteorins genombrott. Som om inte detta vore nog publicerade han dessutom den speciell relativitetsteori. Det tidiga nittonhundratalet såg sedan en kraftig utbyggnad av dessa teorier. Under andra världskriget skulle fysikerna på allvar visa vilka krafter de nu kontrollerade, genom konstruktionen och användandet av de första atombomberna. Fysiken tjänade dock även mänskligheten på betydligt fredligare sätt, bland annat genomutvecklandet av halvledarfysiken, som ligger till grund för nödvändiga komponenter i många moderna apparater, som till exempel datorer.

Fysikens framtida utveckling och föreslagna teorier


Fil:Turbulence.jpg är det främsta olösta problemet inom klassisk fysik]]
Fysikens teoretiska modeller av verkligheten har avlöst varandra. I dag pågår sökandet av en modell som kan sammanfatta alla fenomen i universum - "teorin om allt". Som en del av detta sökande kommer man vid Large Hadron Collider söka efter Higgspartikeln, som skulle visa att Higgsmekanismen är det sätt genom vilket olika elementarpartiklar har olika massa.
Inom den kondenserade materiens fysik försöker man idag skapa en teori för högtemperatursupraledare, och lägger ner experimentell möda på bland annat utveckla spinntronik och kvantdatorer.
De teoretiska försök som pågått i över ett halvt århundrade i syfte att förena kvantmekanik och generell relativitetsteori har ännu inte nått ända fram. De idag troligaste förslagen är M-teori, supersträngteori och loopkvantgravitation.
Många astronomiska och kosmologiska fenomen är ännu oförklarade, som till exempel det faktum att universum består av mycket mer materia än antimateria samt vad mörk energi och mörk materia är för något.
Inom den klassiska fysiken kvarstår dessutom stora teoretiska problem med hur man skall behandla fenomen som turbulens och kaos.

Avfärdade teorier och resultat


Genom fysikens historia har ett flertal felaktiga teorier dykt upp. När dessa sedan inte visat sig motsvara den observerade verkligheten, har ofta fysikens kunskaper utvecklats kraftigt. Vetenskaplig metod kan inte ge bevis för att något är rätt eller fel, men väl så övertygande Evidens i någon riktning. Detta leder till att delar av modeller kan utvecklas vidare och att även de som flertalet avfärdar, sällan överges totalt.
Steady state-teorin var en Vetenskaplig modell som till skillnad mot Big Bang-teorin sade att universum alltid funnits, och att det varken utvidgade sig eller krympte. Även om den till slut visade sig ohållbar, ledde det faktum att Big Bang hade ett alternativ till att området utforskades snabbare och bättre.
Eter (fysik) var ett medium, som man trodde att ljus fortplantade sig i. Detta motsades av Michelson–Morleys experiment, och senare teorier som relativitetsteorin kom därför inte att inkludera etern.
Flogiston var ett mystiskt ämne, som man trodde fanns i brännbara material och var det som förbrukades, när dessa brändes. Efter det att denna hypotes motbevisats, förändrades kemin i grunden i den kemiska revolutionen.

Utbildning och forskning


I Sverige är fysik ett NO-ämne i grundskolan, och ett karaktärsämne på naturvetenskapsprogrammet och teknikprogrammet. På högskolan kan man studera fysik via civilingenjörsprogrammet teknisk fysik eller via kandidat- och mastersprogram.

Se även


Kända fysiker
Nobelpriset i fysik

Vidare läsning


Populärvetenskap


Bra böcker om fysik


Källor


Kategori:Fysik
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
ace:Fisika
af:Fisika
als:Physik
am:የተፈጥሮ ሕግጋት ጥናት
ar:فيزياء
an:Fisica
arc:ܦܝܣܝܟ
roa-rup:Fisikilj
as:পদাৰ্থ বিজ্ঞান
ast:Física
gn:Mba'erekokuaa
az:Fizika
bn:পদার্থবিজ্ঞান
zh-min-nan:Bu̍t-lí-ha̍k
map-bms:Fisika
ba:Физика
be:Фізіка
be-x-old:Фізыка
bg:Физика
bar:Physik
bo:དངོས་ཁམས་རིག་པ།
bs:Fizika
br:Fizik
ca:Física
cv:Физика
ceb:Pisika
cs:Fyzika
sn:Fundoyetsimba
co:Fisica
cy:Ffiseg
da:Fysik
de:Physik
dv:ފީޒިޔާއީ އިލްމު
et:Füüsika
el:Φυσική
en:Physics
es:Física
eo:Fiziko
ext:Física
eu:Fisika
fa:فیزیک
hif:Bhautik vigyan
fo:Alisfrøði
fr:Physique
fy:Natuerkunde
fur:Fisiche
ga:Fisic
gv:Fishag
gd:Fiosaig
gl:Física
gan:物理學
ki:Physics
gu:ભૌતિકશાસ્ત્ર
hak:Vu̍t-lí-ho̍k
xal:Бодьзүлһн
ko:물리학
haw:Kālaikūlohea
hy:Ֆիզիկա
hi:भौतिक शास्त्र
hsb:Fyzika
hr:Fizika
io:Fiziko
ig:Physics
ilo:Pisika
id:Fisika
ia:Physica
ie:Fisica
iu:ᐆᒫᑦᓱᓕᕆᓂᖅ/umatsuliriniq
os:Физикæ
xh:IFiziki
is:Eðlisfræði
it:Fisica
he:פיזיקה
jv:Fisika
kl:Uumaatsulerineq
kn:ಭೌತಶಾಸ್ತ್ರ
pam:Physics
ka:ფიზიკა
ks:فیزیک
csb:Fizyka
kk:Физика
sw:Fizikia
kg:Fizika
ht:Fizik
ku:Fizîk
ky:Физика
lad:Fisika
lo:ວັດຖຸວິທະຍາ
la:Physica
lv:Fizika
lb:Physik
lt:Fizika
lez:Физика
li:Natuurkunde
ln:Fízíkí
jbo:termu'eske
lmo:Fisica
hu:Fizika
mk:Физика
mg:Fizika
ml:ഭൗതികശാസ്ത്രം
mr:भौतिकशास्त्र
xmf:ფიზიკა
arz:فيزيا
mzn:فیزیک
ms:Fizik
mwl:Física
mdf:Физиксь
mn:Физик
my:ရူပဗေဒ
nah:Iuhcāyōtl
nl:Natuurkunde
nds-nl:Netuurkunde
ne:भौतिक शास्त्र
ja:物理学
nap:Físeca
frr:Füsiik
pih:Fisiks
no:Fysikk
nn:Fysikk
nrm:Phŷsique
nov:Fisike
oc:Fisica
or:ପଦାର୍ଥ ବିଜ୍ଞାନ
uz:Fizika
pa:ਭੌਤਿਕ ਵਿਗਿਆਨ
pnb:فزکس
ps:پنځپوهنه
km:រូបវិទ្យា
pcd:Fisike
pms:Fìsica
nds:Physik
pl:Fizyka
pt:Física
ro:Fizică
qu:Pachaykamay
rue:Фізіка
ru:Физика
sah:Физика
sm:Fisiki
sa:भौतिकशास्त्रम्
sc:Fìsica
sco:Naitural philosophy
stq:Physik
st:Fisiksi
nso:Fisika
sq:Fizika
scn:Fìsica
si:භෞතික විද්‍යාව
simple:Physics
sk:Fyzika
sl:Fizika
szl:Fizyka
so:Fiisigis
ckb:فیزیک
srn:Sabi fu natru
sr:Физика
sh:Fizika
su:Fisika
fi:Fysiikka
tl:Pisika
ta:இயற்பியல்
tt:Fizika
te:భౌతిక శాస్త్రము
th:ฟิสิกส์
tg:Физика
tr:Fizik
tk:Fizika
bug:Fisika
uk:Фізика
ur:طبیعیات
ug:ڧىزىكا
vec:Fìxica
vi:Vật lý học
vo:Füsüd
fiu-vro:Füüsiga
zh-classical:物理
war:Fisika
wo:Jëmm
wuu:物理学
yi:פיזיק
yo:Físíksì
zh-yue:物理
diq:Fizik
zea:Natuurkunde
bat-smg:Fizėka
zh:物理学

Friidrott


Friidrott (äldre benämningar ''fri idrott'' och ''allmän idrott'') är ett samlingsbegrepp för ett antal idrottsgrenar, oftast använt om de som organiseras av Internationella friidrottsförbundet, IAAF.

Friidrottens historia


Friidrott är med stor sannolikhet en av de idrotter med längst historia. Den är omnämnd i de ursprungliga Olympiska spelen#Antikens olympiska spel. Under olympiska spelet 776 f.kr. tävlade de aktiva i att springa en stadium (motsvarande 180 meter). Vid senare olympiader utökades löpgrenarna till längre sträckor. Även mångkamp fanns med i de antika olympiska spelen. Mångkampen bestod av diskuskastning, längdhopp, spjutkastning, löpning och brottning. .

Friidrotten organiseras och tillkomsten av IAAF


Under 1800-talet fick friidrotten ett uppsving igen. Det framväxande välståndet gjorde att allt fler personer fick möjlighet att kunna idrotta. Precis som i flera andra idrotter, exempelvis fotboll, var Storbritannien ett föregångsland där friidrottstävlingar arrangerades från mitten av 1800-talet. När de första moderna Olympiska sommarspelen 1896 invigdes 1896 i Aten var friidrott en självklar del av programmet. Samma år arrangerades även de första Svenska mästerskapen i friidrott (i Helsingborg). Inledningsvis var det oklart vilka grenar de aktiva skulle tävla i. Först 1912 bildades det internationella förbundet IAAF av 17 nationella föreningar i syfte att skapa gemensamma regler och världsrekord. Ursprungligen var friidrottstävlingar bara till för amatörer; exempelvis stängdes Gunder Hägg av 1946 för brott mot amatörreglerna. Först 1982 togs amatörreglerna formellt bort.

Friidrotten under kalla krigets dagar


Från 1950-talet och fram till slutet av 1980-talet kom friidrotten att präglas av det kalla krigets uppdelning i väst och öst. Länder som Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Bulgarien och framför allt Östtyskland dominerade friidrotten. Att lyckas inom idrotten blev en del av den politiska ideologin i många så kallade östländer. Framför allt gjordes det stora avtryck inom damernas friidrott där östländerna var fullständigt överlägsna.

Friidrotten blir global


Friidrotten är i dag en global sport inte bara när det gäller antalet länder som är medlemmar i IAAF, utan även att resultaten i den moderna friidrotten är betydligt mer globala än många andra grenar. Vid de första olympiska mästerskapen var det i princip bara tävlande från Nordamerika, Europa och Australien och Nya Zeeland som tog medaljer. Den första sydamerikanen som tog en olympisk medalj i friidrott gjorde det 1924. 1928 fick Asien sin första olympiska medaljör. Afrikas genombrott kom efter det att Abebe Bikila vunnit olympiskt guld 1960 i maraton.
Genom att studera vilka nationer som vunnit olympiska medaljer i friidrott vid det olympiska sommarspelen 2000 och olympiska sommarspelen 2004 kan man se att 51 olika nationer har idrottare som blivit medaljörer.
Fortfarande finns det stora skillnader mellan vilka nationer som vinner vilka grenar. På männens kortdistanslöpning kommer de främsta resultaten oftast från färgade personer från Amerika, Karibien eller västra Afrika. På medeldistans- och framför allt långdistanslöpning är öst- och nordafrikaner överrepresenterade med löpare främst från Etiopien, Kenya, Marocko och Algeriet. Däremot är de flesta segrar i teknikgrenar från Europa eller Nordamerika.

Från amatörer till professionella


Förutom att friidrotten numera är en global idrott har friidrotten allt mer präglats av kommersiella intressen. Prissummorna har ökat i tävlingarna och med Golden League har ekonomin hamnat i fokus. IAAF samarbetar även med en rad olika företag som sponsrar friidrottsverksamheten . Även de aktiva lever i dag på sin idrott till skillnad mot hur det var fram till 1982.

Friidrottsgrenar


Dagens friidrott består av flera olika grenar som genom historien har förändrats. Grovt går det att dela in sporten i flera undergrupper. Löpgrenar (kort-, medel- och långdistans), hoppgrenar, kastgrenar, mångkamper och gång. Även om friidrott till sin karaktär är en individuell sport så tävlar man även i lag i flera grenar, exempelvis i stafetter men även i rena lagtävlingar, till exempel Finnkampen.
Utöver de ovan uppräknade grenarna finns det flera grenar som i olika tider haft varierande grad av officiell prägel, såsom till exempel löpningar på 110 yard, 220 yard, engelsk mil och 2&nbsp;000 meter; viktkastning och kast med liten boll; stående höjdhopp och stående längdhopp samt varianter på stafetter och mångkamper med andra distanser respektive grenar.

Löpning


Inom friidrotten tävlas det i en rad olika löpgrenar. Den kortaste distans som man tävlar på är 60 meter och den längsta är maraton. Det finns även längre och kortare distanser som inte ingår i IAAF:s officiella program. Löpning ingår även som en del i andra idrotter så som triathlon och modern femkamp.

Kortdistanslöpning


Till kortdistanslöpning räknas normalt alla löpgrenar som är maximalt 400 meter. De vanligaste distanserna är 60 meter (som främst springs inomhus), 100 meter, 200 meter, 400 meter samt stafetterna på 4 x 100 och 4 x 400 meter. Förutom dessa distanser finns det även officiella världsrekord på 300 meter, 100 yards och stafett 4 x 200 meter.
Det som är kännetecknande för kortdistanslöpning är att man springer på enskilda banor och att man använder startblock. På distanser upp till 100 meter så springer alla deltagare på raka banor medan på längre distanser så ingår ett eller två kurvmoment.

Medeldistanslöpning


Med medeldistanslöpning menas alla distanser som är längre än 400 meter men kortare än 5 000 meter. De vanligaste distanserna är 800 meter, 1 500 meter, 1 engelsk mil och 3 000 meter. Det finns även officiella världsrekord på distanser som 2 000 meter, 2 500 meter samt stafetter på 4 x 800 meter och 4 x 1 500 meter.
En skillnad mellan kort- och medeldistanslöpning är att löparna i medeldistanslöpning bara startar på enskilda banor för att efter den första kurvan övergå till en gemensam bana. Eftersom det inte går att springa maximalt under hela loppet blir loppen mer taktiska. För att få bra tider vid tävlingar används därför oftast så kallade harar som får agera farthållare och även fånga upp vinden.

Långdistanslöpning


Fil:10000 m - DM 2006.jpg
I långdistanslöpning ingår alla distanser som är 5&nbsp;000 meter eller längre. Det finns flera olika distanser som man tävlar på men de vanligaste är 5&nbsp;000 meter, 10&nbsp;000 meter, halvmaraton och maraton. Det finns även världsrekord på distanserna 20&nbsp;000 meter, 1 timmes löpning, 25&nbsp;000 meter och 30&nbsp;000 meter. I långdistanslöpningen ingår även terränglöpning, så som Lidingöloppet i Sverige. Det finns även tävlingar i Ultramaraton som kan vara väldigt långa.
Långdistanslöpning kan antingen ske på en friidrottsarena så som 10&nbsp;000 meter, i stadsmiljö så som maraton eller som terränglopp. På 10 000 meter eller andra lopp som sker på en arena brukar man använda sig av farthållare däremot är det mindre vanligt i maratonlöpning.

Häck- och hinderlöpning


: ''Huvudartiklar Häcklöpning och Hinderlöpning ''
En särskild form av löpning är häck- och hinderlöpning. Inom häcklöpningen tävlar man på kortdistans respektive långdistans. Med kortdistans menas 60 meter (främst inomhus), 100 meter (enbart för kvinnor) och 110 meter (enbart för män). På långdistans springer man 400 meter. Totalt är det, med undantag för 60 meter, 10 häckar som ska passeras. Häckarna är olika höga för män respektive kvinnor. Häckarna är inte fasta vilket gör att om man slår i en häck så välter de.
I hinderlöpning så är det precis som i häcklöpning hinder som ska passeras. Skillnaden är att hinderna är fasta vilket gör att om man slår i ett hinder så välts det inte. Den vanligaste distans som man springer på är 3 000 meter. Förutom att löparna totalt på 3 000 meter hinder lopp ska passera 28 hinder ska de även sju gånger hoppa över en vattengrav som är 3,66 meter lång och 70 centimeter djup. Hindren varierar mellan könen.

Hoppgrenar


: ''Huvudartikel Hoppgrenar''
Inom friidrotten tävlar man i fyra teknikgrenar som brukar benämnas som hoppgrenar. Dessa är längdhopp, tresteg, höjdhopp och stavhopp. Längdhopp och tresteg påminner om varandra. I båda dessa grenar springer den aktive fram till ett märke (s.k. plastelina) där man hoppar rakt fram. Eftersom hoppet mäts från märket så gäller det att komma så nära linan som möjligt, ifall man kommer över linan så blir hoppet ogiltigt. I mästerskapssammanhang har den tävlande sex hopp på sig och det längsta hoppet räknas som resultat. Ifall två hoppare hoppar lika långt så avgör det bästa andra hoppet osv. Om det inte går att skilja hopparna på de sex omgångarna avgörs det med en sjunde omgång.
I höjdhopp och stavhopp springer den aktive fram till en ribba som denne ska ta sig över. I stavhopp använder idrottaren en stav, det finns inga regler för hur lång en stav ska vara eller av vilket material det bestämmer friidrottaren själv. I både höjdhopp och i stavhopp är det inte den faktiska höjden som mäts utan höjden på ribban som räknas. Det spelar alltså ingen roll ifall man är högt över eller precis tar en höjd. Vanligtvis har en aktiv tre försök på sig på varje höjd. Ifall man klarar höjden går man vidare till nästa höjd. Den som klarar högst höjd vinner tävlingen. Ifall flera tävlande klarar samma höjd är det på vilket försök man klarade den högsta höjden som avgör. Om båda hopparna klarade höjden på samma försök avgör antal rivningar tidigare i tävlingen som avgör vem som vinner. Om det fortfarande inte går att avgöra en vinnare blir det omhoppning om vinsten. Först får hopparna ett försök till på höjden som hopparna rev ut sig på. Sedan sänker man ribban en höjd i taget tills hopparna skiljs åt. Om båda hopparna klarar samma höjd i omhoppningen höjer man en höjd och så fortsätter man tills hopparna skiljs åt.
Historiskt sett har man även tävlat i stående höjdhopp, stående längdhopp och stående tresteg.

Kastgrenar


: ''Huvudartikel Kastgrenar''
Inom friidrott tävlar man även i fem grenar som alla har det gemensamt att den aktive kastar eller stöter iväg ett föremål så långt som möjligt. Dessa grenar är kulstötning, diskuskastning, släggkastning, spjutkastning och viktkastning. Den sistnämnda grenen är inte särskilt vanlig i Sverige utom för veteraner (veteran blir man det år man fyller 35). Inomhus är viktkastning vanligare.
I kulstötning, släggkastning och viktkastning kastar deltagarna från en ring som mäter 2,135 meter i diameter. Diskusringens diameter är 2,50 meter. Tekniken i dessa grenar är rotation med undantag för kulstötningen där både glidstil och rotation är de vanligaste på seniornivå. Precis som i längdhopp och i tresteg har varje kastare i mästerskap sex kast på sig och det är det längsta kastet som räknas. Ifall en kastare trampar över blir kastet ogiltigt. Det är heller inte tillåtet att kasta eller stöta på eller utanför kastsektorns linjer. För att förhindra olyckor kastar man redskapet (i diskus, slägga och viktkastning) i en bur med nät åt alla håll utom framåt. Nätet hindrar redskapen från att landa långt utanför sektorn.
I spjutkastning tar den aktive sats på en anlöpsbana och kastar spjutet rakt fram. Hastigheten, och Vinkeln på spjutet vid utkastet är de viktigaste faktorerna som avgör hur långt kastet blir. En optimal vinkel är mellan 30 och 40 grader.

Mångkamp


: ''Huvudartikel Mångkamp''
En särskild form av friidrott är mångkamp. Här tävlar de aktiva i flera olika grenar och får poäng i varje enskild gren. Den totala poängsumman efter den sista grenen avgör vem som vinner. Den vanligaste formen av mångkamp är tiokamp (för herrar) och sjukamp (för damer). Inomhus tävlar man även i femkamp (för damer) och sjukamp (för herrar).
Programmet för tiokampare är: Dag ett – 100 meter, längdhopp, kulstötning, höjdhopp och 400 meter. Dag två – 110 meter häck, diskuskastning, stavhopp, spjutkastning och 1 500 meter.
Programmet för sjukampar är: Dag ett – 100 meter häck, höjdhopp, kulstötning och 200 meter. Dag två – länghopp, spjutkastning och 800 meter.

Gång


: ''Huvudartikel Gång (idrott)''
Internationellt räknas även gångsporten till friidrott. I Sverige är gångsporten organiserad i ett eget förbund, Svenska Gång- och Vandrarförbundet. I gång tävlar man antingen i landsvägsgång eller på bana. I mästerskapssammanhang är den först nämnda den vanligaste. De vanligaste distanserna i gång är 20 km och 50 km.

Friidrottsarenor


Fil:Track and field stadium.jpg
Friidrott anordnas normalt på en friidrottsarena. Vanligt är att friidrottsarenan även används till andra sporter än bara friidrott, exempelvis fotboll. Arenan är ovalformad och består av en löparbana som är 400 meter lång. Innanför löparbanan finns en gräsplan som används i kastgrenarna. Innanför löparbanorna finns även plats för hoppgrenarna. Underlaget på löparbanorna är sedan 1960-talet av ett syntetmaterial som kallas för tartan (beläggning).

Friidrott inomhus


Internationella inomhustävlingar anordnas främst under norra halvklotets vintersäsong anordnas friidrottstävlingar inomhus. Till skillnad mot utomhusanläggningar är löparbanorna inomhus i de flesta fall 200 meter långa. Eftersom hallen är mindre går det inte att tävla i kastgrenar inomhus med undantag av kulstötning och viktkastning. Vidare tävlar man inte heller på 100 meter inomhus eller 100 respektive 110 meter häck. Dessa grenar är utbyta mot 60 meter istället. Av anledningen att banorna är så pass snäva inomhus har man tagit bort 200 m som mästerskapsgren inomhus. Sprintsträckorna är därmed begränsade till 60 m och 400 m inomhus. Även längre häck- och hinderlöpning är borttagna från inomhusprogrammet. Till skillnad mot friidrott utomhus är inomhustävlingar en relativt sen tillkomst. Det första inomhusvärldsmästerskapet ägde rum 1985.

Regler


Sedan IAAF grundades är det de som fastställer vilka regler som ska gälla för friidrottstävlingar. Nationella förbund kan ha egna regler men då gäller inte resultat och ev. världsrekord som officiella. Reglerna i friidrott bygger på principen om att de ska vara enkla och inte kunna ge upphov till tolkning Regelsamlingen som finns hos IAAF är väldigt detaljrik och uppdateras löpande. Utvecklingen inom friidrotten har framför allt handlat om att säkrare kunna bedöma resultat och att förebygga dopning. Exempel på regler som successivt har införts i syfte att kunna ge säkrare resultat är: Målfoto i sprintlopp, elektronisk tidtagning, elektronisk avläsning för att förebygga tjuvstarter och optiska hjälpmedel för att mäta kast och hopp. I bland har även reglerna fått ändrats på grund av deltagarnas prestationer. Exempelvis var IAAF tvungen att modifiera spjuten i syftet att minska kastlängderna, detta sedan den östtyske kastaren Uwe Hohn kastade över 100 meter vilket kunde i förläggningen innebära att spjuten skulle hamna på löparbanorna. En annan uppmärksammad regeländring kom för ett par år sedan då man omformulerade regeln i gång från att man ej får ha båda fötterna i luften samtidigt till att man ej får ha det synbart för det blotta ögat. Orsaken till detta var att studier med höghastighetskamera visade att praktiskt taget alla gångare bröt mot regeln, så man var tvungen att antingen diska de flesta eller ändra regeln.
En idrottare eller ett förbund som har hamnat i en dispyt med IAAF kan överklaga ett beslut till CAS, idrottens högsta domstol.
''Se även Ungdomsregler inom friidrott''

Mästerskap och tävlingar


Precis som i andra idrotter finns det en rad olika tävlingar inom friidrotten. Dels finns det internationella mästerskap så som Olympiska spelen och världsmästerskapen. Dels finns det olika tävlingar där de finaste kallas för Golden League.

Olympiska mästerskap


: ''Huvudartikel Friidrott vid Olympiska sommarspelen''
Friidrott tillhör de grenar som funnits på det olympiska programmet sedan starten 1896. Från början var det bara män som tävlade men sedan 1928 finns det även friidrott för kvinnor på det olympiska programmet. Antalet grenar har kraftigt förändrats under historien.
Reglerna om deltagande har förändrats övertid men idag får varje nation maximalt skicka tre idrottare till varje gren under förutsättningen att denna idrottare klarar de gränser som IOK har satt upp. I en del länder så som USA har man en nationell uttagning där de tre som vinner varje gren får åka, under förutsättning att de klarar kvalgränserna. I andra länder så som Sverige görs en bedömning över en längre tid om vilka idrottare som får delta, och att deltagaren ska kunna komma inom topp 8.

Världsmästerskap


: ''Huvudartikel VM i friidrott''
1983 anordnades det första världsmästerskapet i friidrott. Redan från början tävlade både kvinnor och män vid världsmästerskapet. Från början var det tänkt att världsmästerskapet skulle äga rum vart fjärde år vilket också skedde inledningsvis. Men efter VM i friidrott äger tävlingarna rum vart annat år.
Precis som i olympiska spelen finns det kvalgränser som IAAF har satt upp som de aktiva måste klara för att få delta i världsmästerskapen.
Förutom det vanliga världsmästerskapet arrangerar även IAAF flera andra världsmästerskap. VM i friidrott inomhus har funnits sedan 1985 och äger rum vart annat år. Nästa mästerskap kommer att äga rum i Doha 2010. VM för juniorer har ägt rum vart annat år sedan 1986 och sedan 1999 finns det även ett mästerskap för ungdomar (17 år eller yngre). Sedan 1973 äger även VM i terränglöpning rum varje år.

Kontinentala mästerskap


: ''Huvudartikel EM i friidrott''
Förutom de två stora mästerskapen så finns det även kontinentala mästerskap. Det första Europamästerskapet i friidrott avgjordes 1934 och äger rum vart fjärde år. 2006 gick EM i friidrott 2006. Sedan 1973 har Asiatiska mästerskapen i friidrott avgjorts vart annat år. Vart annat år äger också Afrikanska mästerskapen i friidrott rum, det första hade premiär 1979.
Friidrott äger även rum som del andra större evenemang, så som Panamerikanska spelen. En regional tävling som äger rum vart fjärde år sedan 1951. Ytterligare ett exempel är Samväldesspelen som ägt rum sedan 1930.

World Athletics Tour


Förutom mästerskapen anordna IAAF varje år en serie tävlingar i vad som kallas för WAT – ''World Athletics Tour''. Deltävlingarna delas in i Golden League-deltävlingar, Super Grand Prix-deltävlingar och Grand Prix-tävlingar.
: ''Huvudartikel Golden League''
Sedan 1998 arrangerar IAAF arrangeras det som kom att kallas för Golden League. Totalt sex friidrottstävlingar har fått status som Golden League tävling och den idrottare som vinner samtliga sex tävlingar får vara med att dela på en prissumma som är värd 1 miljon USD. De tävlingar som ingår i Golden League är Bislett Games i Oslo, Meeting Gaz de France i Paris, Golden Gala i Rom, Weltklasse Zürich i Zürich, Memorial van Damme i Bryssel och Internationales Stadionfest Berlin.
Ordningen mellan dessa städer liksom vilka grenar som är med i Golden League varierar från år till år.
Varje tävling ger poäng till den aktive utifrån dess placering i tävlingen. Vinnaren i en Golden League- eller Super grandprix-tävling får 20 poäng, tvåan 16 poäng, trean 14 poäng osv. Vinnaren i en Grand prix tävling får 10 poäng, tvåan 8 poäng, trean 7 poäng osv. När säsongen är avslutad summeras den totala poängställningen för samtliga deltagare. De sju friidrottare som fått högst poäng (i löpdistanser över 1 500 meter 11 friidrottare) får delta vid IAAF World Athletics Final. Ifall en friidrottare under året i en WAT-tävling tangerar världsrekordet får man 3 extra poäng och om man slår världsrekordet får man 6 extra poäng. Förutom de tävlande som direktkvalificerats till WAF får IAAF utse någon extra till varje gren.
Från och med 2010 arrangeras ersattes Golden League med Diamond League. All information ovan är inaktuell.

Övriga tävlingar


Förutom de tävlingar som ingår i WAT finns det flera andra friidrottstävlingar som är klassiska. Mångkamparnas viktigaste tävlingar varje år äger rum i Götzis. Landskampen mellan Sverige och Finland i Finnkampen är en annan klassisk tävling. En liknande tävling är Europacupen i friidrott som äger rum varje år och är en lag tävling där totalt åtta länder tävlar i olika grenar. De som slutar på sjunde respektive åttonde plats blir nedflyttad till en lägre division. Tävlingsformen har ägt rum sedan 1965.

Världsrekord


: ''Huvudartikel Friidrottsrekord''
För att ett världsrekord i friidrott ska godkännas av IAAF krävs att rekordet presterats under tillåtna förhållanden. Resultat som noterats i sprintlöpning, längdhopp och tresteg utomhus får bara godkännas om medvinden varit maximalt 2,0 meter/sekund. Andra regler gäller dock i mångkamp. Ifall resultat har skett i för stark medvind så räknas det som ett godkänt resultat i den aktuella tävlingen men inte som ett rekord. Vidare får en aktiv inte ha varit dopad när världsrekordet noterades. En person som fått ett världsrekord godkänt kan fråntas detta retroaktivt om det senare visat sig att den aktive varit dopad. Så har exempelvis skett när det gäller de rekord som Ben Johnson och Justin Gatlin först bokfördes för.
Flertalet världsrekord, framför allt i kortdistanslöpning för damer samt kastgrenarna, har åtskilliga år på nacken. Det äldsta 2011 gällande rekordet är Jarmila Kratochvílovás rekord på 800 meter från 1983. Genom åren har det framförts kritik mot att många rekord från 1980-talet är satta under en tid då dopning sannolikt var betydligt vanligare än idag. Dessa rekord uppfattas därför som praktiskt taget omöjliga att slå. Trots detta har IAAF valt att behålla rekorden eftersom det inte finns några bevis för att exempelvis Kratochvílová varit dopad under sin karriär. Flera rekord som när de sattes ansågs omöjliga att slå har också i efterhand slagits. Ett exempel är herrarnas rekord i längdhopp som Bob Beamon 1968 förbättrade med 55 cm. Rekordet stod sig i 22 år innan det slogs.
I de flesta grenar är det numera ganska ovanligt att rekorden slås. Under hela 2000-talet har det, tills november 2010, slagits världsrekord i 17 av friidrottens 46 grenar . På herrsidan är det på 100 meter, 200 meter, 800 meter, 5&nbsp;000 meter, 10&nbsp;000 meter, Maraton, 110 meter häck, 3&nbsp;000 meter hinder, 4x100 meter och tiokamp. På damsidan är det 5&nbsp;000 meter, Maraton, 400 meter häck, 3&nbsp;000 meter hinder, stavhopp, släggkastning och spjutkastning. Det ska dock tilläggas att det i stavhopp, släggkastning och på 3 000 meter hinder, samtliga för damer, ratificerades världsrekord först på 2000-talet.
En fråga som länge diskuterats är vad som är möjligt för människan att kunna prestera i olika friidrottsgrenar utan att fuska. Teknikutveckling, med bättre underlag och redskap samt träning och kost har länge kunna bidra till att världsrekorden förbättrats.

Dopning


Sporten dras med ganska stora dopningsproblem (vilket till viss del kan förklaras med att testerna är hårdare än i många andra sporter). Sedan slutet av 1980-talet har en lång rad stora dopningsskandaler skakat friidrotten.

Dopningsskandalen med Ben Johnson 1988


Den mest pinsamma dopningsskandalen i friidrott anses vara då Ben Johnson, som vann 100 m i OS 1988, avslöjades efter några dagar ha steroider i kroppen varvid han diskvalificerades.

Dopningsskandalen med Marion Jones 2007


Den kanske största skandalen under 2000-talet inträffade i oktober 2007 när före detta superstjärnan Marion Jones från USA erkände att hon dopat sig i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Jones som dominerade damernas sprintdistanser i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet hade bland mycket annat vunnit 3 guld i OS 2000 men varit misstänkt för dopning under lång tid. Skandalen ansågs då av många experter vara den värsta som drabbat friidrotten sedan Ben Johnson avslöjades som fuskare efter 100-metersfinalen i OS 1988. Jones dömdes i januari 2008 till 6 månaders fängelse för att ha ljugit för två utredningskommittéer om sin inblandning i BALCO-skandalen, som hade sitt ursprung i en razzia mot företaget BALCO i september 2003.

Ryska dopningsskandalen juli/augusti 2008


I månadsskiftet juli/augusti 2008 och endast en vecka innan invigningen av Sommar-OS 2008 briserade ännu en stor skandal när hela sju ryska kvinnliga friidrottare avslöjades som fuskare. Genom DNA-prov kunde "dopningspolisen" bevisa att man lyckats byta ut sina urinprov för att på så sätt lura dopningskontrollerna. <br />Fem av de ertappade fuskarna var uttagna i OS och stora medaljhopp. Bland dessa återfanns framförallt Jelena Soboleva som 2008 var världsetta på både 800 meter och 1&nbsp;500 meter och Tatjana Tomosjova som vunnit guld i VM på 1&nbsp;500 meter både 2003 och 2005. Darja Pisjtjalnikova hade världsårsbästa i diskus. Vid sidan av ryskorna avslöjades även två rumänska idrottare. . <br />Svensken Arne Ljungkvist som är viceordförande i den internationella antidopningsbyrån WADA anser också det är högst sannolikt att härvan kommer växa ytterligare. Ljungkvist och andra ledande personer inom WADA och IAAF menar att allt tyder på att fusket varit organiserat med många personer, även tränare och kanske även ledande personer i ryska friidrottsförbundet inblandade.

Friidrott för kvinnor


Friidrott var i likhet med flera andra idrotter ursprungligen en sport för män. Först 1928 fick kvinnor tävla i friidrott på olympiska spel även om det då var i ganska få grenar. Under tiden som gått har sporten blivit mer jämställd och idag tävlar kvinnor och män i princip samma grenar. Den enda skillnaden är att män tävlar i tiokamp och kvinnor i sjukamp samt att män och kvinnor springer olika långt i den korta häcken.
Här nedan visas vilket år de olika olympiska grenarna introducerades för män respektive kvinnor. Det som är värt att notera är att flera av grenarna introducerades på världsmästerskap innan de blev olympiska grenar. Exempelvis har hinderlöpning funnits med på världsmästerskapet sedan 2005.

Berömda friidrottare


Flera friidrottare har genom åren gjort insatser som gjort dem odödliga. Att lista samtliga är en omöjlighet.
Bland manliga idrottare har Jesse Owens och Carl Lewis en särställning med fyra guldmedaljer från ett och samma olympiska spel. Owens tog vid olympiska sommarspelen 1936 guld på 100 meter, 200 meter, längdhopp och i stafett 4&nbsp;x&nbsp;100&nbsp;meter. Lewis gjorde om samma bedrift i samma grenar vid olympiska sommarspelen 1984 och har dessutom vunnit fyra OS-guld i rad i längdhopp 1984-1996.
Usain Bolt vann 100&nbsp;meter och 200&nbsp;meter såväl vid olympiska sommarspelen 2008 som vid världsmästerskapen i friidrott 2009, i samtliga fall på nya världsrekordtider. Den trefaldige olympiske mästaren Michael Johnson dominerade både 200 meter och 400 meter under 1990-talet med världsrekord på båda distanserna. Inom medeldistanslöpningen är de största namnen Paavo Nurmi från 1920-talet, Gunder Hägg från 1940-talet, Sebastian Coe från 1980-talet och nordafrikanerna Hicham El Guerrouj och Noureddine Morceli från 1990-talet och början av 2000-talet. Inom långdistanslöpningen har namn som Emil Zátopek, Lasse Virén, Saïd Aouita, Haile Gebrselassie och Kenenisa Bekele för evigt skrivit in sig i historieböckerna. Den mest meriterade häcklöparen är Edwin Moses som 1977-1987 vann 122 segrar i rad på 400&nbsp;meter häck, därav 2 OS- och 2 VM-finaler. Hinderlöpningen har sedan 1980-talet dominerats av kenyanska löpare, bIand vilka Moses Kiptanui, Ezekiel Kemboi och Brimin Kipruto kan nämnas.
I höjdhopp har Dick Fosbury och Javier Sotomayor varit föregångsnamn. Den främste stavhopparen alla kategorier är Sergei Bubka med OS-guld, sex VM-guld i rad samt 17 världsrekord utomhus. Längdhopparen Bob Beamon som vid OS 1968 slog världsrekordet med 55 centimeter måste nämnas i sammanhanget. Tresteget förknippas med namn som Viktor Sanejev som tog tre raka olympiska guld 1968-1976 och nuvarande (2011) världsrekordhållaren Jonathan Edwards (friidrottare). I diskus har Al Oerter vunnit fyra raka olympiska guld. Spjut kommer alltid att förknippas med personer som Uwe Hohn och Jan Železný. Inom tiokampen märks den dubble olympiske guldmedaljören Daley Thompsons prestationer.
På den kvinnliga sidan vann Fanny Blankers-Koen fyra guld (100 meter, 200 meter, 80 meter häck och i den korta stafetten) vid olympiska sommarspelen 1948. Florence Griffith-Joyner är en annan sprintdrottning som vid olympiska sommarspelen 1988 tog tre guld (100 meter, 200 meter samt i den korta stafetten). Griffith-Joyner har 2011 fortfarande världsrekorden på både 100 och 200 meter. På 400 meter är världsrekordshållaren Marita Koch från Östtyskland det stora namnet tillsammans med den dubble olympiske mästaren Marie-José Perec från Frankrike. På 800 meter är den stora stjärnan Maria Mutola från Mozambiqe som vunnit ett OS-guld och tre VM-guld. Tatjana Kazankina från Sovjetunionen och Jarmila Kratochvílová är två andra odödliga medeldistanslöpare. På de längre distanserna har namn som den dubble olympiske mästaren på 10&nbsp;000 meter Derartu Tulu, Tirunesh Dibaba och maratonlöparen Paula Radcliffe tillhört den yttersta världseliten.
I teknikgrenarna har namn som höjdhopparen Stefka Kostadinova, stavhopperskan Jelena Isinbajeva, längdhopperskan Heike Drechsler och sjukamperskan Jackie Joyner-Kersee vunnit allt som går att vinna med både OS-guld och VM-guld samt slagit världsrekord.

Organisation


Fil:IAAF map.png<br /><small><span style="background:#f6f;">&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;</span>&nbsp; AAA - Asiatiska friidrotts förbundet<br /><span style="background:orange;">&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;</span>&nbsp; CAA - Afrikanska friidrottsförbundet <br /><span style="background:#6e6;">&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;</span>&nbsp; CONSUDATLE – Sydamerikanska friidrottsförbundet <br />
<span style="background:#f66;">&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;</span>&nbsp; NACACAA – Nord- central och karibiska friidrottsförbundet <br />
<span style="background:#66f;">&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;</span>&nbsp; EAA – Europeiska friidrottsförbundet <br />
<span style="background:yellow;">&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;</span>&nbsp; OAA – Oceaniska friidrottsförbundet]]</small>
Internationellt samordnas friidrotten av ''International Association of Athletics Federations'', IAAF, som grundades 1912 vid en kongress i Stockholm. Från grundandet och fram till 2001 stod bokstäverna IAAF för ''International Amateur Athletics Federation'', fastän amatörreglerna avskaffats från 1982. IAAF har sitt huvudkontor i Monaco dit organisationen flyttade 1993, tidigare låg huvudkontoret i Sverige 1912-1946 och England 1946-1993. Organisationen består av 213 medlemsförbund vilket är fler än vad exempelvis FN har. , IAAF leds för närvarande av Lamine Diack från Senegal som varit organisationens president sedan 1999.
I Sverige är det Svenska Friidrottsförbundet som är ansvarig medlemsorganisation. Förbundet är ett av de äldsta och bildades redan 1895.

Se även


Europas främsta friidrottare
Idrott
SM i friidrott
Friidrottsrekord genom tiderna
Lista över friidrottsklubbar

Referenser

Externa länkar


http://www.friidrott.se/ Svenska Friidrottsförbundet
http://www.iaaf.org/ Internationella friidrottsförbundet
Kategori:Friidrott
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
af:Atletiek
ar:ألعاب قوى
an:Atletismo
az:Atletizm
be:Лёгкая атлетыка
be-x-old:Лёгкая атлетыка
bg:Лека атлетика
bar:Leichtathletik
bs:Atletika
ca:Atletisme
cs:Atletika
cy:Athletau (trac a chae)
da:Atletik
de:Leichtathletik
et:Kergejõustik
el:Στίβος
en:Athletics (sport)
es:Atletismo
eo:Atletiko
ext:Aletismu
eu:Atletismo
fa:دو و میدانی
hif:Athletics
fo:Frælsur ítróttur
fr:Athlétisme
fy:Atletyk
ga:Lúthchleasaíocht
gl:Atletismo
gan:田徑
ko:육상 경기
hy:Աթլետիկա
hi:एथलेटिक्स (खेल)
hr:Atletika
id:Atletik
ie:Athletica
is:Frjálsar íþróttir
it:Atletica leggera
he:אתלטיקה
kk:Жеңіл атлетика
ht:Atletis
ky:Атлетика
la:Ludus gymnicus campestris
lv:Vieglatlētika
lt:Lengvoji atletika
hu:Atlétika
mk:Атлетика
ml:അത്‌ലെറ്റിക്സ്
mr:अॅथलेटिक्स
ms:Olahraga
mwl:Atletismo
nah:Tonacayōhuapāhualiztli
nl:Atletiek
ja:陸上競技
no:Friidrett
nn:Friidrett
oc:Atletisme
pnb:اتھلیٹکس
nds:Lichtathletik
pl:Lekkoatletyka
pt:Atletismo
ro:Atletism
rm:Atletica
qu:Kallpanakuy
ru:Лёгкая атлетика
sq:Atletika
scn:Attillètica
si:මළල ක්‍රීඩා
sk:Atletika
sl:Atletika
sr:Атлетика
sh:Atletika
fi:Yleisurheilu
tl:Atletika
ta:தட கள விளையாட்டுக்கள்
th:กรีฑา
tr:Atletizm
uk:Легка атлетика
ur:ایتھلیٹکس
vec:Atletica łeziera
vi:Điền kinh
fiu-vro:Kergejovvustik
wa:Atletisse
vls:Atletiek
zh-yue:田徑
bat-smg:Lengvuojė atletėka
zh:田径