Adam Av Bremen

#OMDIRIGERING Adam av Bremen

Alkemi

Fil:William Fettes Douglas - The Alchemist.jpg
Alkemi (arabiska الكمياء ''al-kimia'', ’kemin’) kallas den äldre tidens vetenskap som var förstadium, en protovetenskap, ur vilket den moderna vetenskapliga kemin växte fram. Bland de äldsta bevarade skrifterna om alkemi finns ''Papyrus graecus Holmiensis'' och ''Leiden X papyrusen''. De som höll på med alkemi kallades "alkemister". I dag betraktas alkemi som en pseudovetenskap, och praktiseras inte av några meriterade kemister men förekommer inom esoteriska rörelser, samt som symbolspråk inom till exempel den teoretiska psykologin.

Medeltidens alkemi


Alkemisterna under medeltiden sysselsatte sig till en del även med att försöka framställa guld och ett Universalmedel som skulle bota alla sjukdomar och förlänga livet. För detta ändamål sökte de efter ett urämne som alla andra ämnen skapades ifrån och som kom att kallas bland annat "de vises sten" (det fulländade ämnet). Tankarna om att man skulle kunna framställa redan kända ämnen, till exempel guld, genom att blanda andra ämnen grundar sig på Aristoteles teori om att alla ämnen i sin tur är uppbyggda av Klassiska element i olika blandningar. Genom att blanda olika ämnen i rätt proportioner skulle man kunna få fram vilket annat ämne som helst. Namnet på Alkoholer är ett arv från alkemisternas tid. Deras tankesystem byggde på olika mängder av magi, platonism, gnosticism och andra numera i mångt och mycket bortglömda läror som sammankopplade den materiella och andliga världen.
En segdragen föreställning var till exempel att värme var ett slags vätska som fanns inuti materia, och att ämnen som kunde brinna innehöll ett speciellt "eldämne" kallat "flogiston". Trots dessa felaktiga antaganden gjorde alkemister många viktiga tekniska uppfinningar, till exempel destillation, och de upptäckte och isolerade ämnen som kvicksilver.

Kinesisk alkemi


Kinesisk alkemi förknippas framför allt med daoism och visar många likheter med europeisk alkemi. Den delas upp i inre och yttre alkemi (Neidan och Weidan).
Praktiserande av Neidan fokuserar på att kultivera och stärka resurser som redan finns inom den mänskliga kroppen. Weidan utförs med hjälp av framställda elixir, extrakt och mediciner som härrör utanför kroppen. Den Kinesiska alkemin byggde på läran om de fem elementen (wu xing) och målet var ofta att framställa livselixir, vanligen baserat på cinnober (röd kvicksilversulfid), som skulle skänka odödlighet till den som intog det. Många kejsare ska ha dött efter sådana kurer men alkemisterna gjorde också viktiga vetenskapliga upptäckter under sina experiment.

1800-talets alkemi


Alkemi har alltid varit populärt i ockultism kretsar. Den pseudovetenskapliga alkemin nådde en kulmen på 1800-talet, då bland annat August Strindberg ägnade sig åt detta under starkt inflytande av Emanuel Swedenborgs tankar. Under ett experiment lyckades han framställa kattguld av järn och svavel och trodde sig ha framställt riktigt guld. Tanken upptogs av Carl Gustav Jung som skrev om individuationsprocessen med alkemin som symbolspråk och teori om all utvecklings givna ordning. Under Jungs påverkan har sedan alkemin under 1900-talet influerat den nyandliga rörelsen men även forskare i olika kulturvetenskaper.
Inom mysticismen står alkemin inte för att materiellt förvandla olika material till guld, utan att människan ska förvandla sitt inre, symboliska liv till ett andligt tillstånd, rent och ädelt och lysande som guld. Alltså handlar alkemi inom de flesta esoteriska skolor om att utveckla sitt inre, vilket kan liknas vid en kemisk process, att bränna bort alla dåliga egenskaper o.s.v. och kultivera de bättre, så att det som förr fanns transformeras till ett högre tillstånd.

Dagens "alkemi"


På senare tid har några av alkemins mål blivit uppfyllda, men genom användning av vetenskap och forskning i stället för de klassiska alkemiska tillvägagångssätten.
1919 lyckades Ernest Rutherford omvandla kväve till syre genom att bombardera atomkärnan med alfastrålning tills den gick sönder. 1980 transmuterade Glenn Seaborg vismut till guld i mikroskopiska mängder men till alldeles för stor energikostnad för att någon ekonomisk vinst skulle existera. Varken Ernest Rutherford eller Glenn Seaborg var alkemister, men utfallet från deras fysikaliska experiment råkade sammanfalla med alkemiska spekulationer och önskemål.

Källor


Se även


Alkemisten, bok av Paulo Coelho
Alkemiska symboler
Bolos av Mendes
Carl Gustav Jung
Chrysopoeia
De vises sten
Hennig Brand
Hermes Trismegistos och hermetismen
Klassiska element
Maria från Alexandria
Nicholas Flamel
Rosencreuzarna
Stockholm papyrusen
Transmutation
Zosimos (alkemist)

Litteratur


Externa länkar


http://home7.swipnet.se/~w-73784/alkemi.htm Alkemi En artikel på svenska om alkemin och dess andliga aspekter
http://www.levity.com/alchemy/ Virtual Alchemy library
http://www.gnosis.org/library/alch.htm Alchemical writings
Kategori:Kemins historia
Kategori:Pseudovetenskap
Kategori:Alkemi
af:Alchemie
ar:خيمياء
az:Əlkimya
bn:আলকেমি
bg:Алхимия
bs:Alhemija
br:Alkimiezh
ca:Alquímia
cs:Alchymie
co:Alchimia
cy:Alcemi
da:Alkymi
de:Alchemie
et:Alkeemia
el:Αλχημεία
en:Alchemy
es:Alquimia
eo:Alkemio
eu:Alkimia
fa:کیمیا
fr:Alchimie
fy:Algemy
ga:Ailceimic
gl:Alquimia
ko:연금술
hy:Ալքիմիա
hi:कीमिया
hr:Alkemija
io:Alkemio
id:Alkimia
is:Gullgerðarlist
it:Alchimia
he:אלכימיה
kn:ರಸವಿದ್ಯೆ
ka:ალქიმია
kk:Алхимия
la:Alchemia
lv:Alķīmija
lt:Alchemija
hu:Alkímia
mk:Алхемија
ml:ആൽകെമി
mr:अल्केमी
xmf:ალქიმია
ms:Alkimia
nl:Alchemie
ja:錬金術
no:Alkymi
nn:Alkymi
oc:Alquimia
pl:Alchemia
pt:Alquimia
ro:Alchimie
ru:Алхимия
sq:Alkimia
scn:Archimìa
simple:Alchemy
sk:Alchýmia
sl:Alkimija
sr:Алхемија
sh:Alkemija
su:Alkémi
fi:Alkemia
tl:Alkimiya
ta:இரசவாதம்
te:రసవాదం
th:การเล่นแร่แปรธาตุ
tr:Simya
uk:Алхімія
vi:Giả kim thuật
war:Alkimiya
zh-yue:煉金術
bat-smg:Alkemėjė
zh:炼金术

Ateism

Fil:Paul Heinrich Dietrich Baron d'Holbach Roslin.jpg, Frankrike 1700-taletförfattare, som var en av de första att beskriva sig själv som ateist, och som betytt mycket för ateismens utveckling.]]
Ateism innebär avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar och högre makter. Begreppet spänner från avsaknad av tro på någon eller några gudar eller högre makter till aktivt avståndstagande från sådana. Ett par välkända engelskspråkiga uppslagsverk anger båda definitionerna samt preciseringar som ligger mellan dessa, medan den svenska Nationalencyklopedin beskriver ateism som "åsikten att det inte finns någon gud". .
Ateism är särskilt utbredd i starkt sekularisering länder, exempelvis i västeuropeiska länder med hög utbildningsnivå samt i kommunistiska länder. Exempelvis i Sverige betecknar sig 18% av befolkningen som ”starkt övertygade ateister”. Andelen ateister är lägre bland äldre människor än bland yngre, men detta är delvis en fråga om skillnader mellan generationer. När individer tillfrågas om hur deras uppfattning ändrats över tid är det i Sverige 5.5 procent fler som gått från att vara troende till ateister än tvärtom. Dessa är främst yngre och medelålders människor, medan undersökningen ger visst stöd för en tendens att börja tro på gud som äldre.

Etymologi


Fil:Ephesians 2,12 - Greek atheos.jpg i den religiösa textsamlingen Bibeln. Ordet översätts oftast (via engelska) som "de som är utan Gud".<ref>The word —in any of its forms—appears nowhere else in the Septuagint or the New Testament.
</ref>]]
Ordet ''ateism'' är lånat, troligen via tyska ''Atheismus'', från franska ''athéisme'', ism-formen av ''athée'', ’ateist, gudlös person’. Det är ytterst ett lån från klassisk grekiska ἄθεος (''atheos''), ’utan gud, gudlös’, av α- (''a-''), ’utan, icke-’, och θεος (''theos''), ’gud’.
I den tidiga Antika Grekland infördes adjektivet ''atheos'' ursprungligen som en befolkningsstatistisk term som ungefärligt stod för "otrogen" eller "ogudaktig". Under 400-talet före Kristus började ordet att indikera en mer intentionell, aktiv gudlöshet i betydelsen att "klippa banden till gudarna" eller "förneka gudarna", i stället för den tidigare meningen "gudlös".
På engelska finns begreppet belagt sedan åtminstone 1577, dit ordet hade införts via franska ''athéisme''. Under 1500- och 1600-talen användes ordet endast som förolämpning; ingen kallade sig själv för ateist. På svenska finns ordet ateism belagt sedan 1600-talet och det användes först i latiniserad form med latinsk böjning. 1654 nämns begreppet i kung Karl X Gustavs konungaförsäkran: "Den sigh til vppenbar ogudachtigheet och förargeligh Atheismum slår."
I upplysningens Europa under det sena 1700-talet började ordet återigen användas för att beskriva den egna trosuppfattningen. Välkända ateister såsom Baron d'Holbach (1770), Richard Carlile (1826), Charles Southwell (1842), Charles Bradlaugh (1876) och Anne Besant (1877) använde ordet ateism i betydelsen avsaknad av tro på Gud. Sedan dess har ateistiska tänkare och religionsfilosofer använt ordet i den betydelsen.

Definitioner


''Oxford English Dictionary (OED), Second Edition'' definierar ateism på följande sätt:
:(Känna) misstro mot eller förnekande av existensen av en gud ("''Disbelief in, or denial of, the existence of a god.''")
Oxford English Dictionary försöker sedan definiera begreppen "''misstro''" (disbelief) och "''förnekande''" (denial):
:''Misstro (disbelief)'': att inte tro eller erkänna; att vägra ha tilltro till: en utsago eller ett (påstått) faktum; att avvisa sanning eller sakförhållande.
:''Förnekande (denial)'':
:1. Bestrida eller motsäga (något förklarat eller påstått), att förklara det som osant eller ohållbart, eller inte vara vad det uppges vara.
:2. Logiskt. Motsatsen till att bekräfta, att peka på det motsägelsefulla (i ett förslag).
:3. Att vägra att erkänna sanningen (beträffande en doktrin eller princip), att tillbakavisa något som osant eller ogrundat, motsatsen till hävda eller bedyra.
:4. Att vägra erkänna eller kännas vid (en person eller sak) om den/det skulle ha en viss egenskap eller legitima anspråk; att förneka, att förkasta, att bestrida, att avstå.
I samtliga fallen ovan krävs en viljeyttring eller ett ställningstagande från ateisten, som känner till att religionen finns och att anhängarna där strävar efter ett närmande till en gud. Ateisten måste förhålla sig till den existerande religionen på något sätt. Den som helt avstår från att tycka någonting alls, som i punkt fyra ovan, ligger närmast den definition av ateism som varken medför tror eller inte tro. Ontario Consultans on Religious Tolerance har utvecklat detta när de hävdar att den äkta ateisten är en person som helt enkelt är omedveten om guden. Han kan vara ett litet barn eller en mentalt efterbliven person som fullständigt saknar kunskap i denna fråga. Många ateister brukar därför säga att det inte finns någon gudom att tro på snarare än att de säger sig sakna tro på att gudomen existerar.
Begreppet ateism är delvis skilt från agnosticism, som är uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma. Vissa inriktningar av så kallad svag ateism kan dock sägas vara närbesläktade med agnosticism. En del ateister menar att många av dem som kallar sig agnostiker i själva verket per definition är ateister, då de inte tror på gud, medan dessa agnostiker inte vill kalla sig ateister för att de inte kan motbevisa guds existens.
I Thomas Henry Huxleys ursprungliga, moderna definition av agnosticism betydde begreppet att förneka kunskap om tillvarons yttersta grunder. Historiskt har ordet ateist ofta använts även om dem som inte tillhört den dominerande religionen; exempelvis har judar i det kristna Europa definierats som ateister, och de muslimer korstågsfararna drog ut för att "befria" det heliga landet ifrån skälldes ömsom för att vara hedningar, ömsom för att vara ateister. Romarriket kallade följaktligen även de kristendom för ateister under de första århundradena v.t.eftersom de inte trodde på gudarna i romersk mytologi.
Numera är det en vanlig uppfattning bland filosofer och religionsforskare att ateism är detsamma som svag ateism. I många sammanhang används begreppet ateism för att beteckna avsaknad av tro på gudar, till exempel den kristendom Gud, guden Baal eller guden Shiva.

Indelning


Fil:Irreligion map.png
Fil:Religion in the world.PNG

Stark och svag ateism


I sammanhang då distinktioner mellan olika tolkningar av ordet ateism behöver göras brukar man dela upp ateismen i ''svag'' respektive ''stark'' ateism. Svag ateism kallas ibland för ''agnostisk ateism'', ''negativ ateism'' eller ''implicit ateism''. Stark ateism kallas ibland ''positiv ateism'' eller ''explicit ateism''.
Svag ateism innebär avsaknad av tro på existensen av gudar. Stark ateism innebär att man har uppfattningen att gudar inte existerar och hävdar eventuellt att det även är ytterst osannolikt att det finns gudar, eller att det till och med finns bevis för att gudar inte existerar. Det innebär att en stark ateist samtidigt alltid är en svag ateist. Många ateister menar att det inte går att bevisa icke-existensen av gudar och att bevisbördan därför ligger hos dem som tror att gudar existerar.
Sammanfattningsvis används två begrepp: ''stark ateism'' och ''svag ateism''. Svag ateism är en avsaknad av tro på en eller flera gudar. Stark ateism är en övertygelse om att det inte finns några gudar.
:Svag ateism: A saknar tro på att gudar finns
:Stark ateism: A tror att gud inte finns

Allmän och specifik ateism


Ateism kan också delas in i ateism i allmän mening och ateism i specifik mening. Ateism i allmän mening innebär att man tar ställning till alla gudar medan ateism i specifik mening tar ställning till en personlig gud som är allvetande, allsmäktig, god och skapare av himmel och jord. Ateism i allmän respektive specifik mening finns både i en negativ och en positiv form. Exempelvis är en negativ ateist i specifik mening en person som inte tror på en personlig gud av det slag som just beskrivits. En panteism är ett sådan ateist, trots att det inte är säkert att någon panteist skulle acceptera etiketten ateist om sig själv. Cartesius, Spinoza och Einstein trodde samtliga på tesen att gud och universum är samma sak, och beskrev var och en för sig i vilken mening de ansåg sig vara religiösa. Ingen av dem beskrev sig själv som ateist. Albert Einstein är en känd person som var svag ateist i specifik mening. Det är också denna typ av ateism som vanligtvis förekommer i filosofiska debatter mellan ateister och teister i Västerlandet.

Icke-kognitivistisk ateism


Ickekognitivism är åsikten att ordet "Gud" är språkligt meningslöst. Charles Bradlaugh beskrev ateistisk icke-kognitivism: "''The non-cognitivist Atheist does not say 'There is no God', but he says: 'I know not what you mean by God; I am without the idea of God; the word "God" is to me a sound conveying no clear or distinct affirmation'''". För en icke-kognitivistisk ateist är påståenden som "Gud existerar" eller "Gud existerar inte" meningslösa. Därför kan en sådan ateist inte räknas som en stark ateist men däremot som en svag ateist. Ytterligare en aspekt är att en person kan ha olika typer av ateistiska uppfattningar i förhållande till olika gudsbegrepp.

Ateism och agnosticism


Liksom för ordet ateism finns flera olika tolkningar av begreppet agnosticism. En vanlig uppfattning är att en agnostiker är en person som varken tror eller inte tror att Gud existerar. Sådan agnosticism är kompatibel med svag ateism, det vill säga att det ligger ingen motsägelse i att vara både agnostiker i denna betydelse och svag ateist samtidigt.
Ordet agnosticism introducerades av T.H. Huxley som enkelt uttryckt menade att man inte vet om man kan veta något om Guds existens. Denna innebörd kan kallas för agnosticism i egentlig mening. En agnostiker i den meningen kan även vara ateist eller teist. Agnosticism i den meningen handlar alltså inte om att tro eller inte tro på Gud utan är enbart ett ställningstagande till möjligheten att veta någonting om Guds existens.
Vissa agnostiker anser dock att ordet agnosticism innebär mer än detta, nämligen att en agnostiker dessutom varken tror eller inte tror att Gud eller gudar existerar eftersom man menar att gudars existens inte kan bevisas eller motbevisas på rationella grunder. Den betydelsen av ordet är kompatibel med svag ateism.

Förekomst och opinioner


Fil:Europe-atheism-2005.png

Ateism och religiositet i Sverige och världen


Andelarna religiösa och icke-troende skiljer sig starkt mellan olika delar av världen. Generellt sett är andelen icke-troende högre ju rikare ett land är och ju högre den genomsnittliga utbildningsnivån är. Sverige är enligt en rad studier ett av världens minst religiösa och mest ateistiska länder. En religionssociologisk studie visar att 17% av Sveriges befolkning kallar sig ateister, och mellan 46 och 85% av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icke troende på en personlig gud.
Enligt en Gallup-undersökning från 2009, så var Sverige världens näst minst religiösa land, efter Estland. I Sverige höll endast 17 % med om att "religionen är en viktig del i mitt dagliga liv". De lägsta värdena i övrigt fanns i Norden, Östasien och Europa. De högsta värderna, där uppemot 100 % av befolkningen svarade att religion var viktigt i det dagliga livet, återfanns i Mellanöstern, Centralafrika och Sydasien.
Få människor identifierar dock sig själva som ateister; för Sverige gäller det enligt två olika undersökningar 6,7% eller 17% av befolkningen. De allra flesta individer befinner sig någonstans mellan bokstavstrogen religiositet och ateism. Det kan innebära att de antingen är agnostiker eller liberala kristna, vilka ofta tenderar att se Bibelns ord som bildliga snarare än bokstavliga. I Sverige uppger dock 28 % respektive 31 % att de saknar gudstro i två SIFO-undersökningar som utförts på uppdrag av den kristna tidningen Dagen.
Hur många som är ateister, icke-troende eller religiösa mäts oftast genom att fråga enskilda om de är troende, om de beskriver sig själva som ateister eller liknande. Att mäta andelen troende och icke-troende i olika samhällen genom att ställa frågor kan dock vara svårt, dels för att begrepp som ''Gud'', ''religiös'' eller ''ateist'' inte har samma innebörd i alla kulturer, dels för att svaren påverkas av både sociala, kulturella och politiska konventioner. En annan metod för att avgöra vad individer verkligen tror på är att studera hur de handlar snarare än vad de säger. Detta sätt att bedöma människors tro och värderingar på kallas för avslöjad preferens.

Sekularisering och ökad förekomst av ateism


Med tiden har religion blivit en privatsak, kyrka och stat skilts och de religiösa inslagen i det officiella samhället minskat i många länder, en process som kallas för sekularisering. Sekularisering ska inte sammanblandas med minskad religiositet, men en avtagande religiositet utmärker sekulariserade länder, och har pågått sedan flera hundra år i länder med hög utbildningsnivå, progressiva värderingar och hög ekonomisk trygghet, men även i totalitära socialistiska länder där religionsutövande hindrats straffrättsligt. Sekulariseringsprocessen kan mätas såväl i hur många som anger sig vara ateister eller religiösa, i människors attityder på andra områden, i politiska reformer, liksom i förändringar av individernas beteende. Sekulariseringen fortgår sett i en längre tidsskala men processen har periodvis gått i motsatt riktning eller gått långsammare än vad flera tidigare bedömningar gjorde gällande.

Organiserad ateism och humanism


I Sverige organiserade sig länge ateister och agnostiker i Human-etiska förbundet. Idag har Human-etiska förbundet bytt namn till Humanisterna (förbund). Humanisterna har ökat i medlemstal och synlighet de senaste åren. Även i många andra länder verkar humanistiska eller andra rörelser som förespråkar sekularisering. Norge är ett land med mycket höga medlemskap i humanistiska organisationer. Internationellt finns en paraplyorganisation som heter IHEU (IHEU) och som bildades av Unescos dåvarande generalsekreterare Julian Huxley. IHEU har bevakningsstatus i Unesco och flera andra av Förenta nationerna församlingar. I många länder där religionen fortfarande har stort inflytande över politiken är ateistiska eller sekulärt förespråkande sammanslutningar betydligt mer politiska och radikala. I vissa muslimska länder är medlemskap i ateistiska sammanslutningar i praktiken förbjudet och kan resultera i förföljelser. Även i vissa starkt religiösa områden i USA utsätts ateister för trakasserier och har svårt att få jämlik tillgång till politisk representation.

Logisk grund


Fil:Epikouros BM 1843.jpg argumenterade mot guds existens med hjälp av ondskans problem. David Hume sammanfattade senare Epikuros argument som en serie frågor:<br />
''"Är Gud villig att förhindra ondskan men saknar förmågan? Då är han inte allsmäktig. Har han förmågan men är ovillig? Då är han själv ondskefull. Har han både förmågan och är villig? Varför består i så fall ondskan?"'']]
Den mest basala uppdelningen av de bakomliggande skälen för ateism går mellan ''praktisk'' och ''teoretisk'' ateism.

Praktisk ateism


Inom praktisk eller pragmatism ateism, även känd som apateism, lever individer såsom inga gudar existerar och förklarar fenomen i världen utan att hänvisa till övernaturliga krafter. Den möjliga existensen av gudar avvisas inte men kan betraktas som onödig eller oanvändbar; gudar tillför ingen mening till livet, inte heller påverkar de det vardagliga livet, enligt denna uppfattning.<ref name="Zdybicka">
</ref>
En form av praktisk ateism med implikationer för forskning och vetenskap är metodologisk naturalism - "den inom den vetenskapliga metoden icke uttalade utgångspunkten av metafysisk naturalism vare sig denna utgångspunkt erkänns fullt ut eller ej".
Praktisk ateism kan anta flera former:
Frånvaro av religiös motivation - gudstro krävs inte för att motivera moraliskt handlande;
Aktiv exklusion av problem med gudar och religion vad gäller intellektuell förkovran och praktiskt handlande;
Likgiltighet - frånvaro av intresse för gudar och religion, eller filosofiska problem med dessa;
Okunskap om gudar som koncept eller fenomen

Teoretisk ateism


Teoretisk ateism är ateism som grundar sig på uttalade argument mot existensen av gudar. De teoretiska skälen för att förkasta gudar är många och antar olika former. Några av de vanligaste typerna av argument är logiska, ontologiska, epistemologiska, psykologiska och sociologiska argument.

Ontologiska och epistemologiska argument


Epistemologisk ateism argumenterar för att människor inte kan veta något om gudar eller att gudarnas existens inte går att veta något om.
Grunden för epistemologisk ateism är agnosticism, vilken antar flera former. Inom den filosofiriktning som diskuterar immanens, betraktas gudomlighet som oskiljbart från världen i sig, inklusive en persons psyke. Varje persons medvetande är instängt i Subjektet. Enligt denna form av agnosticism förhindrar personens begränsade perspektiv alla objektiva slutledningar: från och med tro på gudar till påståendena om deras existens.
Inom den rationalism agnosticism som företräddes av Immanuel Kant accepteras endast sådan kunskap som erhållits med det mänskliga förnuftet. Denna form av ateism framhåller att gudar rent principiellt inte kan urskiljas och att det därför inte går att veta om de existerar. Den skepticism som bygger på David Hume framhåller vidare att absolut kunskap inte är möjlig, och att det därför inte går att veta något om Guds eventuella existens. Att på detta sätt betrakta agnosticismen som en delmängd av ateism är kontroversiellt, agnosticism kan även betraktas som en självständig, grundläggande trosuppfattning.
Andra argument för ateism som kan klassas som epistemologiska eller ontologiska, inklusive logisk positivism och ignosticism, framhåller det meningslösa eller obegripliga hos grundläggande termer som "gud". Påståenden som "gud är allsmäktig" betraktas som betydelselösa. Inriktningen teologisk ickekognitivism menar att satsen "Gud existerar" inte uttrycker ett giltigt påstående om något. Sådana satser är istället kognitivt meningslösa. Det har argumenterats både för och emot att denna och liknande filosofiska inriktningar ska klassificeras som ateistiska sådana.<ref>Alfred Ayer (1946). ''Language, Truth and Logic''. Dover. pp. 115–116. In a footnote, Ayer attributes this view to "Professor H. H. Price".
</ref>

Metafysiska argument


En skribent beskriver metafysisk ateism så här:
"Metafysisk ateism... inkluderar alla uppfattningar som grundar sig i metafysisk monism (verklighetens homogenitet). Metafysisk ateism kan vara antingen:
: a) absolut - ett explicit förnekande av gudars existens som associeras med materialistisk monism (detta omfattar alla materialistiska trendriktningar, både antika och moderna);
: b) relativ - det implicita förnekandet av gudar inom alla filosofier som, medan dessa erkänner existensen hos ''något'' absolut, tänker de sig det absoluta såsom utan de attribut som tillhör en gud: transcendens, en personlig karaktär eller koherens. Relativ ateism hänger samman med idealistisk monism (panteism, panenteism, deism)."

Logiska argument


Logisk ateism framhåller bland annat de sinsemellan olika föreställningarna om gudar samt att gudarna besitter logiskt inkonsekventa kvaliteter. Sådana ateister grundar sig sålunda på deduktion argument mot existensen av gudar. De framhåller hur gudarnas många tillskrivna egenskaper är omöjliga att kombinera, exempelvis egenskaper såsom perfektion, skapare-status, immutabilitet, fullständig kunskap, allsmäktighet, absolut godhet, transcendens, personskap och barmhärtighet.

Kritik av ateism


Kritiker mot ateism beskriver ibland den moderna sekulära människan som mer olycklig än människor i andra delar av världen eller i andra tider, trots god fysisk hälsa och materiell standard. Litteraturprofessorn Torsten Pettersson menar till exempel att barn, sjuka och äldre kommer i kläm i det sekulariserade samhället, eftersom den vuxna individens behov sätts i centrum, samhället sexualiseras, skilsmässor är vanligare och omsorg överlåts på institutioner istället för familjen samt kriminalitet och drogmissbruk ökar. Dock har till exempel Richard Dawkins påpekat att oavsett hur tilltalande eller motbjudande tanken på en guds existens är så är det inget hållbart argument för eller mot en guds existens eftersom det i sig inte påverkar sannolikheten för en guds existens. Richard Dawkins hävdar även i sin bok ''Illusionen om Gud'' (''The God Delusion'') att moral och etik inte har kopplingar till religioner och ideologier, och att moral och etik inte baseras på äkta altruism (psykologisk altruism) utan enbart på reciprok altruism som gynnar individens gener. Moral är enligt Dawkins istället någonting vi alla har inom oss oberoende av trosuppfattning. Som exempel tar han upp i ''Illusionen om Gud'' att de mest religiösa staterna i USA är de som toppar statistiken när det gäller mord, våldtäkter etc.
Det faktum att det har funnits totalitära och auktoritära stater som har varit Statsideologi ateistiska, som till exempel Albanien under Enver Hoxha, används av en del debattörer som ett argument mot ateismen. Motkritiken är dock att dessa stater visserligen har varit ateistiska, men att ateismen inte har något med det faktum att de var totalitära. Sam Harris och Richard Dawkins menar att Hitlers och Stalins regimers brott grundar sig i en politisk dogmatism (som enligt Harris liknar religion), inte i att de var motståndare till religion.
En utbredd uppfattning bland teister och agnostiker men som även förekommer bland ateister, är att frågan om Guds (eller gudars) existens aldrig konklusivt kan betraktas som avgjord genom filosofiska eller vetenskapliga argument. Ämnet befinner sig enligt dessa utanför vetenskapens domän (se demarkationsproblemet). Ateismen beskrivs därför av vissa som en hållning grundad på antaganden i samma grad som religioner bygger på tro. Andra menar att denna kritik missförstår att ateism i grund och botten är avsaknad av tro eller att man inte behöver bevisa att Gud inte finns, eftersom bevisbördan ligger hos den troende (se Probatio Diabolica och Russells tekanna). Det finns också ateister såsom Richard Dawkins och Victor J. Stenger som menar att vetenskapen kan ge belägg för eller mot Guds existens, under förutsättning att Gud har effekter i den fysiska verkligheten. Ateism är heller inte samma sak som materialism eller sekularism, även om dessa begrepp kan förenas.
Det teleologiska argumentet för guds existens innebär att livet eller universum är så komplext och ändamålsenligt att det måste vara skapat. Exempelvis menar den före detta ateistiske tänkaren Antony Flew att det avgörande argumentet för hans omvändelse till deism var att DNA-molekylens och livets uppkomst fortfarande inte har fått en tillfredsställande naturvetenskaplig förklaring. Han hävdade tidigare att man bör förutsätta ateism så länge bevis på en Gud saknas. Han står fortfarande bakom denna evidensbaserade hållning, även om han på senare år har blivit övertygad om att sådana bevis existerar. Detta är en variant av urmakaranalogin. Richard Dawkins menar att hur osannolikt, komplext och ändamålsenligt universum och livet än verkar så måste en skapare av allt detta vara mer osannolik och komplex än sin skapelse och därför mycket mindre sannolik. Detta argument kallas den ultimata Boeing 747:an.

Se även


Agnosticism - Deism - Teism - Ignosticism
Empirism
Existentialism
Religionskritik
Kristen ateism
Religion - Polyteism - Monoteism
Teologi
Vetenskap

Referenser


Noter


<div class="references-small" style="-moz-column-count: 2; column-count: 2; font-size: 90%;">
</div>

Litteratur


Baggini, J, ''Atheism: A Very Short Introduction''
Carrier, R, ''Sense & Goodness Without God: A Defense of Metaphysical Naturalism''
Dawkins, R, ''The God Delusion'', 2006, ISBN 0-593-05548-9
Harbour, D, ''An Intelligent Person's Guide to Atheism''
Harris, S, ''The End of Faith: Religion, Terror, and the Future of Reason''
Harris, S, ''Letter to a Christian Nation''
Hitchens, C, ''god is not Great: How Religion Poisions Everything''
Johnson, B.C, ''The Atheist Debater's Handbook''
Krueger, D.E, ''What is Atheism? A Short Introduction''
Martin, M ''The Improbability of God'', 2006, ISBN 1-59102-381-5
Mills, D, ''The Atheist Universe'', 2004, ISBN 1-4134-3481-9
Nielsen, K, ''Atheism and philosophy'', 2005, ISBN 1-59102-298-3
Onfray, Michel, ''Handbok för ateister'', Bokförlaget Nya Doxa, 2006, ISBN 91-578-0483-4
Paulos, J.A, ''Irreligion''
Smith, G.H, ''Atheism - The Case Against God''
Smith, G.H, ''Why Atheism?''
Stenger, V.J, ''God - The Failed Hypothesis''

Externa länkar


http://www.ateism.se/ Ateism.se – en informationssida om ateismen
http://www.ateism.egoist.se/ Ateismen - Det finns ingen gud!
http://www.infidels.org/ The Secular Web - a drop of reason in a pool of confusion
http://www.strongatheism.net/ StrongAtheism.net
http://www.pitzer.edu/academics/faculty/zuckerman/Ath-Chap-under-7000.pdf Atheism: Contemporary Rates and Patterns Av religionssociologen Phil Zuckerman
Kategori:Ateism
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
af:Ateïsme
als:Atheismus
ang:Ȝelēaflēasnes
ar:إلحاد
an:Ateísmo
ast:Ateísmu
az:Ateizm
bn:নাস্তিক্যবাদ
bjn:Ateisma
ba:Атеизм
be:Атэізм
be-x-old:Атэізм
bg:Атеизъм
bar:Atheismus
bo:ལྷ་མེད་སྨྲ་བ་པོ།
bs:Ateizam
br:Dizoueegezh
ca:Ateisme
cs:Ateismus
cy:Anffyddiaeth
da:Ateisme
de:Atheismus
et:Ateism
el:Αθεϊσμός
en:Atheism
es:Ateísmo
eo:Ateismo
eu:Ateismo
fa:بی‌خدایی
hif:Atheism
fo:Gudloysi
fr:Athéisme
fy:Ateïsme
fur:Ateisim
ga:An tAindiachas
gd:Neo-dhiadhaireachd
gl:Ateísmo
ko:무신론
haw:Hōʻole Akua
hy:Աթեիզմ
hi:नास्तिकता
hr:Ateizam
io:Ateismo
ilo:Ateísmo
id:Ateisme
ia:Atheismo
ie:Ateisme
is:Trúleysi
it:Ateismo
he:אתאיזם
jv:Atéisme
ka:ათეიზმი
kk:Атеизм
sw:Ukanaji Mungu
ht:Ateyis
ku:Ateîzm
lez:Атеизм
la:Atheismus
lv:Ateisms
lb:Atheismus
lt:Ateizmas
li:Atheïsme
jbo:caurceisi'o
lmo:Ateismu
hu:Ateizmus
mk:Атеизам
ml:നിരീശ്വരവാദം
mt:Ateiżmu
mr:नास्तिकता
arz:الحاد
ms:Ateisme
mwl:Ateísmo
mn:Атеизм
my:ဘုရားမဲ့ဝါဒ
nl:Atheïsme
ne:नास्तिकता
new:नास्तिकवाद
ja:無神論
no:Ateisme
nn:Ateisme
oc:Ateïsme
uz:Ateizm
pnb:ایتھیازم
pap:Atheismo
ps:اتيزم
nds:Atheismus
pl:Ateizm
pt:Ateísmo
ro:Ateism
qu:Athismu
rue:Атеізм
ru:Атеизм
sah:Атеизм
sco:Atheism
sq:Ateizmi
scn:Atiismu
simple:Atheism
sk:Ateizmus
sl:Ateizem
szl:Atejizm
ckb:بێ باوەڕی
sr:Атеизам
sh:Ateizam
fi:Ateismi
tl:Ateismo
ta:இறைமறுப்பு
te:నాస్తికులు
th:อเทวนิยม
tr:Ateizm
uk:Атеїзм
ur:دہریت
ug:دىنسىزلىق
vi:Chủ nghĩa vô thần
fiu-vro:Ateism
war:Ateismo
yi:אטעאיזם
zh-yue:無神論
diq:Ateist
bat-smg:Ateėzmos
zh:无神论

Agnostiker

#OMDIRIGERING Agnosticism

Animism

Animism är ett begrepp inom teologin som betecknar en religion uppfattning enligt vilken naturen är besjälad, man tror exempelvis att det finns en ande i varje träd eller vattendrag.
Begreppet kommer från grekiska ἄνεμος "vind, andedräkt", och det latinska animus.

Religion


Det finns inte en enda religion som kallas animism, utan det som presenterar sig som en religion (animism ) är så ett antal regler för byggandet av socialkultur och även som en prerationell förklaring av världen i varje kultur.
Det kan anses att religionen som fanns i Sverige före asatron var till stor del animistisk, liksom folkreligionen i Grekland och Romarriket antagligen också var det. Shintoismen, samisk religion och shamanism har alla inslag av animism.
Varje sten, varje växt, varje djur och varje människa utvecklas, följande naturliga regler. I animism är särskilt slående:
Avsaknad av någon form av allsmäktiga gudar, eller en idé om det gudomliga (även om det vanligen en "högsta väsendet" existerar)
Naturen är direkt, har själv en själ, och genom naturliga händelser uttrycker den sig, och kommunicerar direkt med människor
Avsaknaden av religiösa kultbyggnader
Förekomsten av religiösa men även vardagliga regler som uppkommer vid omedelbar naturupplevelse
Animism förutsätter någon form av själslära, eftersom man besjälar naturen. Logiskt måste man även acceptera att även icke-människor har själar - något som inte förekommer i till exempel kristendomen. Animismen är teologiskt besläktad med panteismen.
Godartade andar med hög status, finns i nästan alla former av religion. Det kan röra sig om så kallade högsta väsen. Det högsta väsendet har ibland skapat världen, och levde då en tid tillsammans med folket, för att sedan dra sig tillbaka på grund av något. Ibland finns en kontakt till denna högsta andliga väsen. Det vördas av folket som dock är de dock inte behöver offra, och inte ens be till honom/henne.
Även idag, så anser religionsteoretiker att animism är i början av den kulturella utvecklingen av religioner. Enligt denna evolutionära teori kan en evolutionär väg från animistiska trosuppfattningar, till "moderna" monoteistiska religioner ses. Etnologen Wilhelm Schmidt föreslog emellertid att det omvända gäller, nämligen att tron på en monoteistisk Gud var ursprunglig men att denna förändrades till polyteism, som småningom degraderade till animism. Idag används begreppet animism, för att hänvisa till den ursprungliga karaktären hos religionerna i jägare-samlare kulturer. De flesta religionsforskare idag använder termen "animism" som Tylor i boken ''Primitive Culture'' från 1871.

Enhetlig eller dualistisk världsbild


I animistiska trosföreställningar blir hela universum uppdelat i två: en materiell värld och en andevärld (som för övrigt liknar den kristna, i förståelsen av efterlivet). En strikt skillnad mellan det naturliga och det övernaturliga saknas dock, varför allt som finns och händer i kosmos upplevs som naturligt. I animism, har människan en kropp och minst en själ som finns i en viss självständighet från andra. Det kan finnas ett alter ego av människan, i den andliga världen. Så människan lever då samtidigt i två världar, och efter kroppens död endast i världen hinsides. Dessa världar kan även påverka varandra under livet, vilket används som förklaring till exempelvis sjukdom. Det gör att man kan se den animistiska världen som en.

Döden


En vanlig animistisk föreställning är idén om relationen mellan själen och familjen. Levande släktingar till en avliden person får ett ansvar för själen till den avlidne. Så länge de kommer ihåg en person så ''finns'' personens själ. De får inte glömma den avlidne eftersom själen hos en avliden person befinner sig i ett tillstånd av personlig odödlighet. Därigenom har familjen i animistiska kulturer hög prioritet. En annan tanke som förekommer är att den dödes själ går igen jämför gengångare. Förfädersdyrkan och kult av gravar är förekommande. Ibland finns föreställningar om att det går att komma i kontakt med döda eller andar, då ofta via ett medium eller shaman.

Idag


Animism finns idag som del av islam, där det motsvarar det man kallar "populärislam", som del av kristendomen, där det är förekommande i en smått vidskeplig "folkkatolicism".
Bland bergsfolken i östra Asien är animism den vanligaste religionsformen. Akha, Hmong (Meo), Lahu, Laova, Lisu, Palaung/Padaung och Thin finns övervägande andel animister. Bland Karen-folket har kristendomen ökat i popularitet och c:a 50% bekänner sig nu till den kristna tron.
Många från Yaofolket, som härstammar från södra Kina, är taoister, och utövar en form av taoism som var känd i Kina för 600 år sedan, vilken har animistiska drag.

Etymologi


Ordet ''animism'' kommer av latinets ''anima'', som betyder "ande". I ''Oxford English Dictionary'' (OED) blir termens ursprung tillskrivet Stahl som 1720 skrev om ''anima mundi'' men själva ordet kom inte i bruk förrän på 1800-talet. Enligt OED var detta 1832.
I socialantropologin togs termen i bruk av den brittiske antropologen Edward Burnett Tylor i boken ''Primitive Culture''.

Se även


Folktro
Andehus
Naturande
Schamanism

Referenser


Kategori:Animism
ar:إحيائية
az:Animizm
be:Анімізм
bg:Анимизъм
bs:Animizam
ca:Animisme
cs:Animismus
da:Animisme
de:Animismus
et:Animism
el:Ανιμισμός
en:Animism
es:Animismo
eo:Animismo
eu:Animismo
fa:روح‌باوری
fr:Animisme
fy:Animisme
fur:Animisim
gl:Animismo
ko:애니미즘
hi:सर्वात्मवाद
hr:Animizam
io:Animismo
id:Animisme
ia:Animismo
is:Andatrú
it:Animismo
he:אנימיזם
jv:Animisme
ka:ანიმიზმი
kk:Анимизм
ky:Анимизм
lv:Animisms
lt:Animizmas
li:Animisme
hu:Animizmus
mk:Анимизам
ml:അനിമിസം
ms:Animisme
nl:Animisme (religie)
ja:アニミズム
pih:Animism
no:Animisme
nn:Animisme
oc:Animisme
ps:ساباوري
nds:Animismus
pl:Animizm
pt:Animismo
ro:Animism
ru:Анимизм
sq:Animizëmi
scn:Animismu
simple:Animism
sk:Animizmus
sl:Animizem
sr:Анимизам
sh:Animizam
fi:Animismi
tl:Animismo
tt:Анимизм
tr:Animizm
uk:Анімізм
ur:روحیت
vi:Thuyết vật linh
bat-smg:Anėmėzmos
zh:泛靈論

Akhenaton


Fil:Pharaoh Akhenaten.jpg
Akhenaton, född som ''Amenhotep IV'', även Echnaton samt varianter som slutar med -''aten''; på engelska vanligen ''Akhenaten'', var en Forntida Egypten farao under den 18:e dynastin år 1350 - 1347 f.Kr. Han föddes någon gång mellan 1369 och 1362 f.Kr., och var sannolikt runt 35 år när han dog. Följaktligen var han mellan 12 och 19 år vid trontillträdet. .
Hans drottning Nefertiti anses vara en av de vackraste kvinnorna någonsin, vilket anses bevisat genom att målningar, fresker och byster visar en strålande skönhet vid en tidpunkt då den egyptiska konsten, den "groteska stilen" (Amarna-stilen) avbildade människor exakt som de såg ut, utan några försköningar. Hennes make och konung, Akhenaton, har till exempel avbildats så att den främsta förklaringen idag är att han led av Marfans syndrom
Han är känd för att ha förbjudit den egypiska polyteismen och avskaffat Amon-Ra som huvudgud i det forntida Egypten. Efter hans död återgick landet till den gamla religionsordningen och rasande Amun-präster avlägsnade så snabbt de bara kunde alla spår av Akhenaton, med stöd särskilt under farao Horemheb.
Akhenatens gemål var Nefertiti (1380 – 1331 f.Kr.), som kan ha varit medregent och möjligen dessutom ha regerat som härskare under ett par år efter sin makes död.
Den kungliga familjen från denna tid begravdes i Amarna, men flyttades senare till Konungarnas dal. I grav KV55 fann man 1907 en kunglig kista med mumie. Namnet hade hackats bort på den förgyllda träkistan. Efter CT-skanning 2010, DNA-tester, och blodgruppsanalyser, anses denna mumie vara kung Akhenaton. Tydligt ser man släktskapet med Tutankhamon, son till Akhenaton. De har båda flera ärftliga anatomiska missbildningar, bland annat gomspalt och skolios.

Biografi


Utbildning i solteologi


Akhenaton var son till Amenhotep III och Teje. Han hade en äldre bror, Thutmose, som uppfostrades till att bli Egyptens näste farao, Thutmose III. Den blivande Akhenaton hade en ganska behaglig barndom, och fick från åtta eller nio års ålder en prästutbildning i On (Heliopolis), som även lärde ut mysterierna i solteologin. Thutmose hann samregera med sin far, Amenhotep III, under några år eftersom denne led av demens. Thutmose avled dock före sin far, och då stod den blivande Akhenaton näst i tur enligt successionsordningen. Han besteg tronen efter sin far och blev så Amenhotep IV. Han gifte sig med Nefertiti, en av antikens vackraste kvinnor, som han efter några år lät upphöja till medregent, vilket var mycket ovanligt.. Amenhotep IV ändrade sitt namn under sitt sjätte regeringsår till Akhenaton och skapade en kult kring sol-guden Aton (Atun, Aten), ett namn på en dittills mindre solgud som ordagrant betyder "''skiva''", och som syftade på solskivan. Under sitt 17-åriga styre lyfte han fram guden Atons betydelse framför den tidigare mer betydande Amun-Re. Han förbjöd dyrkan av de gamla gudarna och införde en form av monoteism. Aton, som var namnet på solguden, blev under hans regim den främste och enda gudomen i Egypten. Det var ur dyrkan av Aton som Amenhotep IV under sitt 5:e år som farao kom att ta namnet Akhen''aton'', som betyder Han som tjänar Aton. "''Aton''" betyder ''skiva'', och syftar på solskivan.
Akhenatons beslut fick stora konsekvenser. De höga präster som tjänat Amun-re hade successivt skaffat sig allt mer makt. Under Achenatons fars regeringstid hade de i princip blivit mäktigare än farao. Achenaton använde nu armén till att stänga Amun-templen, och en ansenlig del av prästerskapets markegendomar beslagtogs och förstatligades och mark delades ut till de jordlösa i Atons namn. En omtvistad fråga är huruvida Akhenaton delade sina första regeringsår (upp till sitt tolfte regeringsår) tillsammans med sin far. I så fall måste Amenhotep III ha godkänt en del av sin sons politik, och sonen måste ha lärt av sin far Amenhotep III att prästerna gradvis hade tillskansat sig så mycket makt att balansen i Egypten hotades, och att farao höll på att göras till marionettdocka som utförde sina religiösa plikter enbart för syns skull. Tolkningen av Akhenaton har de senaste 100 åren varierat från att vara en religiös idealist till en kallhamrad realpolitiker, från en slags andlig Robin Hood till att inte vara vid sina sinnens fulla bruk.
En kort tid efter Akhenatons död avskaffade hans son Tutankhamon (ursprungligen Tutankh''aton'') monoteismen (eller ''tvingades'' hans son Tutankhamon att avskaffa monoteismen), förmodligen under inflytande av äldre rådgivare, installerade de gamla gudarna och flyttade landets huvudstad tillbaka till Thebe.
Alla de kungliga namnen:

Litteratur


Aldred, Cyril: ''Akhenaten, King of Egypt'', Thames and Hudson: London (1988).
Redford, Donald B.: ''Akhenaten, the Heretic King'', Princeton University Press: New Haven (1984).

Noter

Externa länkar


Kategori:Faraoner
Kategori:Män
Kategori:Födda okänt år
Kategori:Avlidna 1300-talet f.Kr.
Kategori:Religionsstiftare
ar:إخناتون
az:Exnaton
be:Эхнатон
bg:Ехнатон
bs:Ehnaton
br:Ac'henaton
ca:Akhenaton
cs:Achnaton
cy:Akhenaten
da:Akhenaton
de:Echnaton
et:Ehnaton
el:Ακενατών
en:Akhenaten
es:Akenatón
eo:Aĥnaton
eu:Akenaton
fa:آخناتون
fr:Akhénaton
gl:Akhenatón
ko:아크나톤
hi:अखेनातेन
hr:Eknaton
id:Akhenaten
is:Akhenaten
it:Akhenaton
he:אחנתון
ka:ამენჰოტეპ IV
lv:Ehnatons
lt:Echnatonas
jbo:akenatyn
hu:Ehnaton
ml:അഖ്നാതെൻ
arz:اخناتون
ms:Akhenaten
nl:Achnaton
nds-nl:Akhenaten
new:अखेनातेन
ja:アメンホテプ4世
no:Akhnaton
oc:Akhenaton
nds:Echnaton
pl:Echnaton
pt:Akhenaton
ksh:Echnaton
ro:Akhenaten
ru:Эхнатон
scn:Akhenaton
simple:Akhenaten
sk:Achnaton
sl:Ehnaton
sr:Ехнатон
sh:Akhenaton
fi:Akhenaten
th:ฟาโรห์แอเคนาเทน
tr:Akhenaton
uk:Аменхотеп IV Ехнатон
vi:Akhenaton
yo:Akhenaten
zh:阿肯那顿

Art


:''Art inom keltisk mytolgi, se Art mac Cuinn ''
Fil:Larus fuscus1.jpg (''Larus argentatus-cachinnans-fuscus'') har länge tjänat som exempel på diskussionerna som förs kring det biologiska artbegreppet. På grund av nya rön har flera populationer som tidigare sågs som underarter till gråtruten fått artstatus. Detta har i sin tur fört med sig att man inte alltid kan artbestämma en trut med grå mantel utifrån ett enda foto, speciellt om man inte vet var på jorden bilden är tagen. På bilden ser vi en medelhavstrut (''Larus michaellis'').]]
Art är ett begrepp inom biologi. I biologisk Systematik (biologi) delar man in närbesläkatde organismerna i grupper, så kallade taxa, i en hierarki. ''Art'' är den grupp som i betydelse ligger närmast vardagsspråkets betydelse för djursort. Som exempel är lejon, tiger och katt både olika djur i vardagsspråket och olika arter i vetenskaplig mening.
Länge ansågs artbegreppet som den självklara grundläggande (minsta) enheten inom systematiken men hur man definierar en art har debatterats i flera århundraden och det finns över tjugo olika sätt att definiera en art och någon enighet kring definition av vad en art är har ej kunnat uppnås. Den klassiska definitionen, som brukar kallas det biologiska artbegreppet, myntades av Ernst Mayr som säger att en art utgörs av populationer, vars individer kan föröka sig tillsammans men inte med någon individ som tillhör en population som inte tillhör arten. En annan vanlig definition som kallas det fylogenetiska artbegreppet grundar sig på att en art omfattar alla individer som har en gemensam evolutionär anfader.
Idag skiljer Taxonomier mellan ''artbegrepp'', som definierar vad som är en art, och vad som är ''artkriterier'', där det senare kan omfatta flera av de tidigare metoderna för att definiera vad som är en art. Detta har lett till större konsensus kring artbegreppet som då definieras som en hypotes om en unik utvecklingslinje som kan påvisas genom flera olika beviskriterier. Denna metodik kallas för den integrerad taxonomi.
Alla arter definieras utifrån en typ (biologi), vilket är en unik individ av en organism som fungerar som referens. Det är utifrån denna typ som arten har beskrivits.

Historik


Genom historien har man haft olika krav på hur stora skillnaderna ska vara mellan populationer för att de ska räknas som en god art. När forskare under upplysningstiden började samla in stora mängder biologiskt material runt omkring i världen blev det något av en jakt på nya arter vilket resulterade i att den allra minsta subtila avvikelse i storlek, mönster eller färg fick till följd att individen utropades till att vara en del av en egen art. Senare har många av dessa arter mist sin artstatus och ses idag istället som exempel på naturliga fluktuationer inom populationen eller också klassificeras de som en underart, en varietet, eller dylikt. Denna "jakt" på nya arter resulterar även idag till förslag om att en specifik population bör klassificeras som en egen art.
Under det senaste decenniet, bland annat på grund av nya rön genom DNA-analyser, har uppfattningarna om hur artbegreppet ska definieras varit så många och skilda att man oroats för en total upplösning - med resultat att olika forskare skulle använda sig av olika artbegrepp - vilket i sin tur skulle leda till stora svårigheter i forskningsvärlden. Detta har lett till att man försökt skapa nya riktlinjer för att avgöra artstatus.

Artbegreppet


Evolutionen och artbildningen är en ständigt pågående process och människans försök att urskilja när två populationer glidit isär tillräckligt mycket för att skillnaderna ska ligga till grund för att se på de båda poulationerna som två olika arter är i grunden en konstgjord gränsdragning. Inget artbegrepp är helt objektivitet.
Man skiljer på tre olika artbegrepp: det Morfologi (biologi)ska, det biologiska och det fylogeni artbegreppet.
Det morfologiska artbegreppet skapades av Carl von Linné och användes fram till början av 1900-talet. Det morfologiska artbegreppet menar att individer med gemensamma yttre karaktärer förs samman till en art - oavsett om de har en gemensam evolutionär historia. Detta kan te sig konstigt men inte för Linné eftersom han inte hade kännedom om evolution.
Det biologiska artbegreppet uppkom som idé på 1930-talet och är fortfarande den hos allmänheten vanligaste begreppet när det gäller art. Den säger att grupper av individer som under naturliga omständigheter kan fortplanta sig med varandra, producera en Fertilitet avkomma och som är reproduktivt isolerade från andra grupper tillhör samma art. Enligt detta artbegrepp kan individer som teoretiskt skulle kunna få fertil avkomma tillsammans klassas som olika arter, om detta är exempelvis geografiskt eller fysiologiskt omöjligt. Två individer som kan producera avkomma men denna är steril, tillhör inte samma art (häst x åsna = steril mula eller mulåsna). Det finns många problem med detta artbegrepp, exempelvis, hur definieras en art när det gäller könlös fortplantning? Hur bestäms en art som är fossil?
Det fylogenetiska artbegreppet infördes på 1960-talet och är det som idag vanligtvis används inom vetenskapen och innebär att man utgår ifrån en fylogeni. Det fylogenetiska artbegreppet menar att en grupp individer bestående av minsta möjliga antal individer med EN gemensam förfader skall klassas som art. Individerna skall ha en eller flera nedärvda karaktärer som de inte delar med några andra grupper av djur, så kallade synapmorfier eller synapmorfa karaktärer.
:Andra krav som ställs inom det fylogenetiska artbegreppet för att två populationer ska klassificeras som två arter är:
# Detta taxa måste vara diagnosticerbart. Detta innebära till exempel att individer av ett kön, en viss fas eller en ålderklass går att urskilja från alla andra taxa av samma kön, fas eller ålderklass, genom en kombination av två eller tre funktionella oberoende karaktärer. Sådana karaktärer kan exempelvis vara en kombination av olika utseendekaraktärer och Mitokondriellt DNA-haplotyp.
# Detta taxa måste vara reproduktivt skild från andra taxa. Det vill säga att ingen, eller bara ett minimum av hybrid (biologi) förekommer.
# Det är troligt att dessa taxa i framtiden kommer att behålla sin genetiska och fenotypiska integritet.
# Deras reprodukiva isolering beror på att populationen har utvecklat ett speciellt parningsbeteende eller signaler och inte reagerar på parningssignaler från individer ur andra taxa. (''Detta krav gäller inom zoologin'')
Ett illustrativt exempel på dessa olika begrepp är den amerikanska- och europeiska järven. Enligt det morfologiska artbegreppet tillhör de samma art eftersom de utseendemässigt är lika. Enligt det biologiska artbegreppet är de olika arter eftersom de är geografiskt avskilda (reproduktivt isolerade) från varandra. Enligt det fylogenetiska artbegreppet är de samma art eftersom de har en gemensam förfader.
Diskussionerna kring dessa olika artbegrepp, som skulle kunna leda till att olika forskningsfält arbetar utifrån olika system, har lett till försök att skapa en större samsyn kring artbegreppet. Resultatet har kallats för en Integrerad taxonomi vilket är en hypotes där flera tidigare artbegrepp används som artkriterier för att utröna vad som är en separat utvecklingslinje. Denna metodik har vunnit stort genomslag bland taxonomer och det råder idag större konsensus kring artbegreppet än på mycket länge.

Konstruktionen av vetenskapliga namn


Vanligtvis konstruerar man det vetenskapliga namnet på en art genom att använda sig av släktnamn och artnamn, som också kallas artepitet. Att namnsätta en art med ett släktnamn och ett artnamn kallas Taxonomi. Inom binärnomeklatur skrivs både släkt- och artnamn med ''kursiv'' text. Släktnamnet skrivs alltid med stor bokstav och artnamnet skrivs alltid med liten, till exempel ''Människa''.
Alla arter tillhör ett släkte, alla släkten tillhör en familj, alla familjer tillhör en ordning, alla ordningar tillhör en klass, alla klasser tillhör en stam, och alla stammar tillhör ett rike, exempelvis djurriket eller Växt. Det finns också många mellangrupper. Termen ''skofsa'' användas ibland för att minnas ordningen på systemet: ''S''tam, ''K''lass, ''O''rdning, ''F''amilj, ''S''läkte, ''A''rt.
Species, förkortat sp., efter släkte indikerar att hela släktet avses, utan närmare precisering av ev. arter och underarter.

Underarter


En art kan delas in i flera underarter, om dessa skiljer sig markant från varandra, och korsningen är Fertilitet. Underarterna är oftast geografiskt eller ekologiskt skilda. När man kategoriserar fossil organismgrupper kan underarter också vara stratigrafiskt åtskilda i tiden.

Antal arter


Fil:Hoverflies mating midair.jpg utgör majoriteten av djurarterna.]]
Det finns flera svårigheter att uppskatta hur många arter det finns på jorden. Med tanke på problematiken kring kategorisering av arter skiljer sig uppskattningarna kring hur många arter väldigt mycket mellan de olika artbegreppen. Exempelvis ansågs det finnas 19000 fågelarter i början av 1900-talet. Sedan slogs många av dessa arter samman i olika underarter varför artantalet hade sjunkit till 8500 i början av 1950-talet. I och med DNA-studier och fylogenetiska studier, tillsammans med den integrerade taxonomin finns det nu uppskaatningar som pekar på att det finns mellan 15000-20000 fågelarter i världen. Därför kan följande uppskattning från 2010 av artantal snarare ses som en indikation på hur arter fördelar sig proportionellt mellan de stora artgrupperna:
Total antal arter (uppskattning):<br>
5 - 10 miljoner bakterier<ref>Proceedings of the National Academy of Sciences, Census of Marine Life (CoML)
http://news.bbc.co.uk/1/hi/sci/tech/5232928.stm</ref>
okänt antal arkéer - uppskattas till 20% av biomassan.<ref></ref>
1,7 miljoner eukaryoter
62 000 ryggradsdjur
1,3 miljoner ryggradslösa djur
320 000 Växt
50 000 övriga (inkl. svampar och brunalger)

Plats i hierarkien

Noter

Externa länkar


:species:
Kategori:Systematik
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
Kategori:Biologi
Kategori:Populationsgenetik
af:Spesie
ar:نوع (تصنيف)
an:Especie
ast:Especie
az:Növ
bn:প্রজাতি
zh-min-nan:Chéng (hun-lūi-ha̍k)
ba:Төр
be:Біялагічны від
be-x-old:Від (біялёгія)
bg:Вид (биология)
bs:Vrsta (biologija)
br:Spesad
ca:Espècie
cv:Тĕс (биологи)
cs:Druh (biologie)
cy:Rhywogaeth
da:Art
de:Art (Biologie)
et:Liik (bioloogia)
el:Είδος (βιολογία)
en:Species
es:Especie
eo:Specio
eu:Espezie
fa:گونه (زیست‌شناسی)
hif:Species
fr:Espèce
fy:Soarte
ga:Speiceas
gl:Especie
ko:종 (생물학)
hy:Կենսաբանական տեսակ
hi:जाति (जीवविज्ञान)
hsb:Družina (biologija)
hr:Vrsta
id:Spesies
ia:Specie
is:Tegund (líffræði)
it:Specie
he:מין (טקסונומיה)
jv:Spesies
kn:ಜಾತಿ
pam:Species
krc:Биология тюрлю
ka:სახეობა
kk:Түр
sw:Spishi
ht:Espès
ku:Cure
la:Species (taxinomia)
lv:Suga
lb:Aart
lt:Rūšis
lmo:Spéce
hu:Faj
mk:Вид (биологија)
ml:ഉപവർഗ്ഗം
mt:Speċi
ms:Spesies
mn:Зүйл
nl:Soort
ja:種 (分類学)
no:Art
nn:Art
oc:Espècia (biologia)
uz:Tur (biologiya)
pnb:سپیشیز
nds:Oort (Biologie)
pl:Gatunek (biologia)
pt:Espécie
ro:Specie (biologie)
qu:Rikch'aq
rue:Вид (біолоґія)
ru:Биологический вид
sah:Көрүҥ (биология)
sq:Lloji
scn:Speci (bioluggìa)
simple:Species
sk:Druh (taxonómia)
sl:Vrsta (biologija)
sr:Врста (биологија)
sh:Vrsta (biologija)
su:Spésiés
fi:Laji
tl:Espesye
ta:இனம் (உயிரியல்)
tt:Төр (биология)
te:జాతి
th:สปีชีส์
tr:Tür
uk:Вид (біологія)
ur:نوع
vec:Spece
vi:Loài
wa:Indje (biyolodjeye)
vls:Sôorte
war:Espesye
yi:זגאל
zh-yue:物種
zh:物种

Australopithecus


Släktet Australopithecus är en grupp utdöda hominider som är närbesläktade med Homo. Namnet betyder Sydapa. ''A. afarensis'' och ''A. africanus'' är de arter inom släktet som vi har bäst fossil av. ''A. africanus'' ansågs tidigare som förfader till släktet ''Homo (släkte)'' (speciellt då ''Homo habilis''). Nyare fossil från släktet ''Homo'' har hittats som är äldre än ''A. africanus'' vilket betyder att ''Homo'' antingen formats från en utvecklingsgren av släktet ''Australopithecus'' vid ett tidigare tillfälle (d.v.s den sista gemensamma anfadern är ''A. afarensis'' eller en tidigare art.) eller så har båda utvecklats oberoende av varandra från en ännu okänd gemensam förfader. Släktet ''Australopithecus'' antas ha uppstått för omkring 4,2 miljoner år sedan, sannolikt ur ''Ardipithecus''.
Fossila exemplar av släktet ''Australopithecus'', ett kranium som döptes till "Barnet från Taung", hittades första gången år 1924 av Raymond Dart i ett stenbrott i Transvaal i Sydafrika, som gav dem namnet ''Australopithecus africanus'', vilket är kombination av ''austral'' sydlig, ''Pithecin'', apa och afrikansk.
Kategori:Förmänniskor
Kategori:Australopithecus
Kategori:Övergångsformer
ar:أسترالوبيثكس
roa-rup:Australopithecus
az:Avstralopitek
bg:Австралопитеци
bo:ལྷོ་སྤྲ།
ca:Australopitec
cs:Australopithecus
da:Australopithecus
de:Australopithecus
et:Australopiteekus
el:Αυστραλοπίθηκος
en:Australopithecus
es:Australopithecus
eo:Aŭstralopitekoj
eu:Australopithecus
fa:جنوبی‌کپی
fr:Australopithèque
ga:Astrálápa
gl:Australopithecus
ko:오스트랄로피테쿠스
hi:आस्ट्रेलोपिथिक्स
hr:Australopitek
id:Australopithecus
it:Australopithecus
he:אוסטרלופיתקוס
kk:Австралопитек
la:Australopithecus
lb:Australopithecus
lt:Australopitekai
hu:Australopithecus
mt:Australopithecus
nl:Australopithecus
ja:アウストラロピテクス
no:Australopithecus
nn:Australopithecus
nds:Australopithecus
pl:Australopitek
pt:Australopithecus
ro:Australopitec
ru:Австралопитеки
simple:Australopithecus
sk:Australopitek
sl:Avstralopitek
sr:Аустралопитекус
fi:Australopithecus
tl:Australopithecus
tr:Australopithecus
uk:Австралопітеки
vi:Chi Vượn người phương nam
zh:南方古猿

Arthur Keith

Arthur Keith, född 5 februari Vetenskapsåret 1866, död 7 januari Vetenskapsåret 1955, brittisk antropologi och professor i anatomi vid Londons universitet.
Keith belv professor vid Royal college 1908 och president vid Royal Anthropological institute 1913.
Han motsatte sig tillsammans med sin kollega Grafton Elliot Smith sin lärling Raymond Darts åsikt, att dennes fynd, Barnet från Taung, skulle vara en mänsklig apa; en sådan kunde enligt Keiths åsikt inte ha existerat i Afrika.
Men Dart hade rätt, vilket bevisades av anatomen Wilford Le Gros Clark . Keith tvingades skriva en offentlig ursäkt. Då hade 23 år passerat, som i viss mån gjort Darts strävanden att intressera världen för Afrika och Sydafrika som bra fyndlokal för fossil nästan om intet, om han inte varit så envis.

Noter


Kategori:Brittiska antropologer
Kategori:Födda 1866
Kategori:Avlidna 1955
Kategori:Män
de:Arthur Keith
en:Arthur Keith
fa:آرتور کیت
gl:Arthur Keith
it:Arthur Keith
no:Arthur Keith
pt:Arthur Keith

Australopithecus afarensis


Australopithecus afarensis var en sydapa och möjlig förmänniska från Afrika, som levde för cirka 3,7 till 2,9 miljoner år sedan. Trolig förfader till människan. Kallas populärt ''Lucy'' eftersom man spelade Beatles sång Lucy in the sky with diamonds under utgrävningen i Hadar i Afar-regionen i Etiopien hösten 1974, då Donald Johanson hittade de tre miljoner år gamla skelettresterna av världens mest berömda förmänniska och den viktigaste referenspunkten för dagens evolutionsforskning. Arten kallades åren 1950-1970 , med stöd av betydligt mindre välbevarade skelettrester, för "Megantropus africanus".
Beskrivning;
''A. afarensis''- var en könsdimorfism upprättgående förmänniska som möjligen levde nära sjöar, havsstränder och vattendrag där den hittade föda. Den klättrade också utmärkt och hade inga problem med att springa på alla fyra.
Mått
längd: cirka 1,50 meter
vikt: 30-70 kg,
hjärnvolym: 400-500 cm³.
Fynd: (Cirka 120 individer)
År 1939, hittade Ludwig Kohl-Larsen fossil i Laetoli i Tanzania. Detta slumpfynd kallades 1950 ''Megantropus africanus'' och bytte namn först i slutet av 1970-talet.
Mary Leakey hittade i Laetoliområdet (Tanzania) fotspår, i 3,5 miljoner år gammal vulkanaska som förstenats, av två upprättgående ''afarenses,''
Ett fynd av en familj, 13 individer, som man först trodde hade överraskats vid någon typ av katastrof. Senare har dock de forskare som gjorde fynden sagt att individerna mycket väl kan ha dött vid olika tillfällen.
Resterna efter en tvåbent varelse som levde för 4 miljoner år sedan har påträffats i Afar-regionen , ungefär sex mil från den plats där man 1974 hittade Lucy. http://www.case.edu/med/anatomy/Faculty/latimer.html Bruce Latimer, (Ph.D.),chef för det naturhistoriska museet i Ohio, USA höll tillsammans med sin kollega http://www.cmnh.org/collections/staff/yhaile.html Yohannes Haile Selassie, (Ph.D.), Addis Abeba, Etiopien, en presskonferens 5 mars 2005 i Addis Abeba, Etiopien, där man berättade om fynden. Fynden har mycket god kvalitet och utgörs bland annat av ett helt skenben, delar av ett lårben, revben, delar av ryggraden, ett nyckelben, bäckenbenet och ett helt skulderblad. Den här individen var större än Lucy och har längre ben trots att den är cirka en miljon år äldre. Detta är revolutionerande uppgifter och kommer att hjälpa oss förstå utvecklingen från hominider till homo sapiens. Totalt har man vid dessa utgrävningar hittat fossila rester efter tolv hominider.
Kategori:Förmänniskor
Kategori:1974 i Etiopien
Kategori:Vetenskapsåret 1974
Kategori:Fornfynd i Etiopien
Kategori:Australopithecus
ar:أوسترالوبيثيكوس أفارينيسيس
ca:Australopithecus afarensis
de:Australopithecus afarensis
en:Australopithecus afarensis
es:Australopithecus afarensis
et:Australopithecus afarensis
eu:Australopithecus afarensis
fa:جنوبی‌کپی عفاری
fi:Australopithecus afarensis
fr:Australopithecus afarensis
gl:Australopithecus afarensis
he:אוסטרלופיתקוס אפרנסיס
hi:औस्ट्रालोपिथेकस अफ़रेन्सिस
id:Australopithecus afarensis
it:Australopithecus afarensis
ja:アウストラロピテクス・アファレンシス
ko:오스트랄로피테쿠스 아파렌시스
lb:Australopithecus afarensis
nds:Australopithecus afarensis
nl:Australopithecus afarensis
pl:Australopithecus afarensis
pt:Australopithecus afarensis
ro:Australopithecus afarensis
roa-rup:Australopithecus afarensis
ru:Австралопитек афарский
simple:Australopithecus afarensis
sk:Australopitek afarský
sr:Australopithecus afarensis
tr:Australopithecus afarensis
uk:Австралопітек афарський
yo:Australopithecus afarensis
zh:南方古猿阿法种

Australopithecus anamensis


Australopithecus anamensis är en fossil sydapa och förmänniska från Afrika.
Kategori:Förmänniskor
Kategori:Australopithecus
ar:أسترالوبيتك أنامنسيس
ca:Australopithecus anamensis
de:Australopithecus anamensis
et:Australopithecus anamensis
en:Australopithecus anamensis
es:Australopithecus anamensis
eu:Australopithecus anamensis
fa:جنوبی‌کپی انامی
fr:Australopithecus anamensis
gl:Australopithecus anamensis
ko:오스트랄로피테쿠스 아나멘시스
id:Australopithecus anamensis
it:Australopithecus anamensis
he:אוסטרלופיתקוס אנמנסיס
lb:Australopithecus anamensis
nl:Australopithecus anamensis
pl:Australopithecus anamensis
pt:Australopithecus anamensis
ru:Австралопитек анамский
simple:Australopithecus anamensis
sr:Australopithecus anamensis
fi:Australopithecus anamensis
tr:Australopithecus anamensis
uk:Австралопітек анамський
vi:Australopithecus anamensis
zh:湖畔南方古猿

Australopithecus africanus


Australopithecus africanus är en förhistorisk art av sydapa, en förmänniska från Afrika. Dessa levde för cirka 2-3 miljoner år sedan.

Beskrivning


Australopithecus africanus var cirka 1,40 meter lång och vägde 30-60 kg. Under sin två miljoner långa utveckling förändrades knappt hjärnvolymen, som var omkring 400-500 cm³.

Fynd


file :Australopithèque Cerveau Double.jpg
År 1924 upptäcktes "Barnet från Taung", beskrivet som ''Australopithecus africanus'', av anatomen Raymond Dart, som efter 73 dagars grävande och putsande lyckades frilägga ett kranium i grottan Makapan Cave http://emuseum.mnsu.edu/archaeology/sites/africa/makapan.html i ett stenbrott i Taung i Sydafrika. Den lilla babyn hade uppenbarligen blivit offer för någon stor rovfåglar eftersom kraniet uppvisar spår efter klor. Dart, med sina anatomikunskaper, förstod att denna apa/förmänniska kunde gått upprätt, eftersom översta ryggkotan balanserade på ryggraden, och han trodde också att den använt de "verktyg" av ben han hittat i grottan.
Vid denna tid var tanken utesluten att det mänskliga släktet skulle härstamma från Afrika. Darts tidigare lärare Grafton Elliot Smith och Arthur Keith talade emot dessa teorier, och hävdade att det måste vara en apa, och Dart blev bitter och nedstämd över världens reaktioner. Han drog sig bitter tillbaka men gav inte upp sin åsikt. Men andra, som Robert Broom trodde på honom och hittade fler fossil.
Brooms fynd ledde till att andra antropologer åkte dit, och år 1947 konstaterade anatomen Wilford Le Gros Clark att Dart haft rätt. Keith fick be om ursäkt. Efter 23 års väntan gavs nu äntligen Dart äran för att ha hittat ett fynd av ett mänskligt fossil.
Kategori:Förmänniskor
Kategori:Australopithecus
Kategori:Vetenskapsåret 1924
roa-rup:Australopithecus africanus
ca:Australopithecus africanus
de:Australopithecus africanus
et:Australopithecus africanus
en:Australopithecus africanus
es:Australopithecus africanus
eu:Australopithecus africanus
fa:جنوبی‌کپی افریقایی
fr:Australopithecus africanus
gl:Australopithecus africanus
ko:오스트랄로피테쿠스 아프리카누스
id:Australopithecus africanus
it:Australopithecus africanus
he:אוסטרלופיתקוס אפריקנוס
lb:Australopithecus africanus
lt:Australopitekas
nl:Australopithecus africanus
ja:アウストラロピテクス・アフリカヌス
pl:Australopithecus africanus
pt:Australopithecus africanus
ro:Australopithecus africanus
ru:Австралопитек африканский
simple:Australopithecus africanus
sk:Australopitek africký
sr:Australopithecus africanus
fi:Australopithecus africanus
roa-tara:Australopithecus africanus
tr:Australopithecus africanus
uk:Австралопітек африканський
yo:Australopithecus africanus
zh:非洲南方古猿

Paranthropus boisei


Paranthropus/Australopithecus boisei är en fossil förmänniska från Afrika. Tidigare känd som ''Zinjanthropus boisei'', eller mera populärt "Zinj". Forskare är ej eniga om ifall arten bör placeras i släktet ''Australopithecus'' eller tillsammans med arterna ''Paranthropus aethiopicus'' och ''Paranthropus robustus'' i släktet ''Paranthropus''. Karaketeristiskt för ''boisei'' är de mycket kraftiga kindtänderna, och de stora tuggmusklerna fästa i en benkam på hjässan. Dessa drag tyder på att den var anpassad för en mycket hårdtuggad diet, kanske hårda frön och rötter, och har givit den populärnamnet "nötknäckarmänniskan". På senare år har detta dock ifrågasatts och man tror att de stora platta kindtänderna snarare var till för att äta gräs.

Externa länkar


Kategori:Förmänniskor
Kategori:Paranthropus
ar:بارانثروبوس بويزي
ca:Australopithecus boisei
de:Paranthropus boisei
et:Paranthropus boisei
en:Paranthropus boisei
es:Paranthropus boisei
eu:Paranthropus boisei
fa:پرامردم بویسی
fr:Australopithecus boisei
gl:Paranthropus boisei
ko:파란트로푸스 보이세이
id:Paranthropus boisei
it:Australopithecus boisei
he:פרנתרופוס בויזאי
lb:Paranthropus boisei
nl:Paranthropus boisei
pl:Paranthropus boisei
pt:Paranthropus boisei
ru:Парантроп Бойса
simple:Paranthropus boisei
sk:Parantrop Boiseov
fi:Paranthropus boisei
uk:Парантроп Бойса
zh:鮑氏傍人

Antropolog

#OMDIRIGERING antropologi.

Astralkropp

Astralkroppen är enligt teosofin en ljuskropp som existerar i människan, ej synlig för blotta ögat, och som sägs bära människans själ.
Denna kropp ska enligt förespråkarna vara gjord av en "finare" slags materia med en speciell "vibrationshastighet". Astralkroppen framställs som en exakt men icke-materiell återgivning av den fysiska kroppen, och hos en normal, vuxen människa i vaket tillstånd anses de båda kropparna som helt sammanfallande.

Se även


Antroposofi
Astral
Teosofi
Aura
Kategori:New Age
Kategori:Paranormalt
Kategori:Pseudovetenskap
ar:الهيئة النجمية
da:Astrallegeme
de:Astralleib
fa:کالبد اختری
fr:Corps astral
hr:Astralno tijelo
nl:Astraallichaam
ja:アストラル体
pl:Ciało astralne
pt:Kâma Rupa
ru:Астральное тело
sk:Astrálne telo
sr:Astralno telo

Aura

:''Denna artikel handlar om det teosofiska begeppet aura. Se också Aura (olika betydelser).
Aura är ett begrepp som eventuellt ursprungligen kommer från den äldre teosofins begrepp astralkropp. Begreppet aura anses i vissa kretsar vara pseudovetenskapligt och en del hävdar att metoder som sägs mäta eller åskådliggöra auran antingen är ren bluff eller mäter något helt annat, exempelvis vanliga elektriska fält.
Andra anser att auran är ett energifält som omger allt levande, även saker som födoämnen och vatten kan enligt detta synsätt ha auror. Auror ska ha olika färger, och färgen sägs kunna berätta saker om föremålet som avger den. Atomer består av energi, allt på jorden är i grunden uppbyggt av atomer, så även människan. Auran sägs vara "kraftfältet" av denna energi som strålar utanför kroppen. Denna strålning sägs kunna gå att mäta precis som man kan mäta strålning från en dator, mikrovågsugn eller elledning. Mätning med kamera, foto, kan också göras. Detta genom en teknik som kallas Kirlianfotografi men det finns inget som tyder på att den skulle visa något annat än en vanlig elektrisk urladdning. Ett argument mot att den tekniken skulle visa något övernaturligt fenomen, är att alla elektriskt ledande föremål eventuellt skulle kunna uppvisa fantasieggande auror, exempelvis plåtbitar, svampar blötta med saltvatten, etc. Andra anser att de olika färger fotograferade föremål uppvisar kan jämföras med att elektromagnetism energi strålar i olika färger beroende på "intensitet" (så kallad svartkroppsstrålning). Som ex. en ljuslåga har färgskiftningar beroende på värmegrad i lågan.

Se även


Gloria (symbol)
New Age
Utstrålning (new age)
Kategori:New Age
Kategori:Paranormalt
cs:Aura
da:Aura
en:Aura (paranormal)
es:Aura (fenómeno paranormal)
eo:Aŭro
fa:هاله (علم ماورا)
fr:Aura (parapsychologie)
hr:Aura
it:Aura (paranormale)
he:הילה (מיסטיקה)
nl:Aura (paranormaal)
ja:オーラ
pl:Aura (ezoteryka)
pt:Aura
ru:Аура человека
sq:Aura (ezoterikë)
sk:Aura (pole)
sr:Аура
su:Aura
fi:Aura (paranormaali)
tr:Aura (teozofik)
zh:靈氣

Astrologi


Fil:Jan_Matejko-Astronomer_Copernicus-Conversation_with_God.jpg (1872).]]
Astrologi är en stjärntydningslära med flertusenåriga rötter, som syftar till att finna samband mellan placeringar och händelser mellan solsystemets himlakroppar, och karaktärer och händelser i människors liv. Ordet "astrologi" kommer från grekiskans αστρολογία, från άστρον, ''astron'', ("stjärna") och λόγος (''logos''), som har flera översättningar, vanligtvis relaterade till "systematisk tanke eller tal". Astrologi är pseudovetenskapligt, och skall skiljas från astronomi som är det vetenskapliga studiet av världsrymden.

Astrologins historia


Astrologin härrör från Babylonien och utvecklades i Egypten och Persien. Fram till medeltiden var det samma disciplin som astronomin. Läran omtalas bland annat i Bibeln (se http://sv.wikisource.org/wiki/Bibeln_1917/Matteusevangeliet#Kapitel_2 Matt 2) där det talas om stjärntydare (så kallade mager) från Persien som besöker Jesus Kristus födelseplats. I stort sett alla mytologier har haft åskådningar av stjärnhimlen, det vill säga kunskap om jorden och dess närplaneter. Bland annat kunde man särskilja mellan exempelvis meteoroider och kometer. Persern Nizami Aruzi behandlar astrologins grunder och berättar om sin samtids berömda utövare av yrket i det tredje kapitlet i sitt verk ''Fyra skrifter''.

Astrologins tankegångar


Den grundläggande tanken bakom astrologin är vanligen någon av följande:
Ödet/Gud har bestämt våra liv och skrivit om det i stjärnorna, i form av avstånd, vinklar och liknande.
Våra liv speglas rent fysiskt av himlakropparnas lägen som, till exempel månen, och speglar även våra karaktärer.
Våra liv och himlakropparnas lägen växelverkar med varandra, eller påverkas av samma övernaturliga krafter.
Att människan - mikrokosmos - är en spegelbild av världsalltet - makrokosmos. Det som finns i det ena måste också finnas i det andra.
Inom tidningsastrologi och besläktade idéer kopplar man ihop personers egenskaper med det som man associerar deras födelseperiod med. Till exempel stjärnbilden Lejonet heter det för att stjärnorna bildar en figur som liknar det. Stjärnbilden associeras med perioden 23 juli-22 augusti, eftersom solen stod i Lejonets stjärnbild under dessa dagar under antiken. Lejon som djur associeras med styrka och makt. Alltså associeras personer födda i denna period med styrka och makt. Liksom personer födda i Kräftans tecken anses ha ett skal och håller folk lite på avstånd.
Astrologi spelade en central roll inom magi och alkemi under antiken och långt in i modern tid. Man har under lång tid använt sig av solens och stjärnornas plats på himlen för att tolka saker och ting. Speciellt solen har dyrkats i närpå alla religioner och filosofier världen över. Många tror att "Gud" är en synonym för "Solen".
Vetenskapliga tester av astrologin har genomförts av bland andra Gauquelin. Den engelske psykologen Hans Jürgen Eysenck har gett ut ett arbete om astrologi: ''Astrologi - vetenskap eller vidskepelse?'' (av H J Eysenck och D K B Nias, 1984) ISBN 91-27-01287-5 .

Astrologer


Det var vanligt att astronomer även var astrologer en bit in på 1600-talet. Till exempel var både Tycho Brahe och Johannes Kepler såväl hovmatematiker, -astronomer och -astrologer i Prag och var därmed skyldiga att ställa horoskop inför viktiga beslut.
Kepler grubblade över tänkbara förklaringsmodeller men drog sig för att postulera en strikt kausal påverkan från planeterna på de jordiska skeendena. Allt han kunde konstatera var att saker på jorden skedde i enlighet med att himlakropparna intog de olika, redan i senantiken utforskade interplanetära aspekterna. Till dessa tillade han efter egna studier solekliptikans (zodiakens) delning på 5 och 7, de så kallade kvintil- och septilaspekterna.
En av världens mest kända astrologer är den franske siaren Nostradamus. Bland berömda sentida vetenskapsmän som engagerat sig i astrologi märks framför allt C.G. Jung.
Eftersom sideriska tabeller med planeternas positioner finns behöver en astrolog idag inte vara astronom. Likaså behöver dagens astrologer inte vara matematiker då dataprogram övertagit de mödosamma uträkningarna.
I modern tid sett har två franska matematiker/statistiker engagerat sig i frågan om astrologin håller för en modern, naturvetenskaplig prövning, Paul Choisnard, även känd under pseudonymen Flambart, samt Michel Gauquelin. Den senare vann ryktbarhet genom sin upptäckt av "marseffekten", som påstås visa ett samband mellan Mars position på himlen och framgång inom vissa yrken (speciellt inom sport). Marseffekten har dock visat sig bero på metodfel hos Gauqelin se även http://home.swipnet.se/vof-trestad/artiklar/a25.htm

Astrologiska skolor


Vid sidan av den västerländsk astrologi märks den vedisk astrologi som kommer från Indien och den kinesisk astrologi. Den vediska astrologin använder sig av ett sideriskt hussystem, medan den västerländska astrologins hussystem kallas det tropiska hussystemet.
Astrologi används av astrologer för att ge en karaktärstolkning av en människa med utgångspunkt i hur relevanta himlakroppar stod vid födelseögonblicket. Människans fria vilja gör att hon kan slipa bort sina fel och brister, vilket innebär att astrologi blir en väg till bättre självinstikt och självutveckling. Den fria viljan talar emot användningen av astrologi i detta perspektiv som ett divination instrument. Astrologi används även av astrologer för att förutsäga framtiden.

Astrologisk uträkning


Fil:Astrological Chart - New Millennium.JPG
Fil:Astrological Glyphs.jpg
Ett horoskop är en beskrivning av en person, som utgår från vilka stjärntecken Solen, Månen och planeterna Merkurius, Venus, Mars (planet), Jupiter, Saturnus samt beräknade punkter som Ascendenten, Medium coeli och månknutarna ligger i vid födelseögonblicket, och dels vilka vinkelförhållanden himlakropparna i detta ögonblick stod i förhållande till varandra. De vanligaste vinkelförhållanderna är Konjunktion (astronomi) (0°), sextil (30°), kvadratur (90°) och Opposition (astronomi) (180°). I modernare tid har även Uranus, Neptunus, Pluto (dvärgplanet), 2060 Chiron samt ibland ett antal mindre betydande asteroider och dvärgplaneter kommit att inkluderas. Horoskopet är indelat i de tolv Zodiaken och varje tecken är 30 grader. Man räknar också ut vinklar mellan planeter och punkter så som stjärnhimlen såg ut vid födelseögonblicket. Man delar också in horoskopet i 12 delar som kallas horoskop. Varje planetposition och konstellation betyder och har alltid betytt samma sak och oberoende av vilken astrolog som räknar ut horoskopet blir resultatet alltid detsamma. Ett undantag är husindelningen som varierar beroende på vilket hussystem man använder, och i det hänseendet finns det många olika skolor.
Även om den grundläggande betydelsen är den samma för tecknen, planeterna, aspekterna och husen, varierar tolkningarna ofta avsevärt. Att till exempel Jupiter, vars grundläggande betydelse är expansion, kan uttryckas på väldigt många olika sätt, dels beroende på samverkan med övriga faktorer i horoskopet och dels beroende på vad det är för individ och dennes kön, genetiska arv, uppväxtmiljö, ålder, mognad, kultur etc är egentligen självklart för alla som arbetat seriöst med astrologi. Det finns alltså väldigt olika sätt som en viss planetposition kan manifestera sig på. Man kan därför bara tala om vad som är mer eller mindre sannolikt för hur en enskild persons liv kan komma att gestalta sig, med hänsyn till ovan nämnda faktorer.

Kritik av astrologin som helhet


Ur ett vetenskapshistoriskt perspektiv kan astrologi - innan astronomins framväxt som ett separat vetenskapligt fält under 1600-talet - betraktas som en protovetenskap. Inom det moderna vetenskapliga samfundet betraktas dock astrologin som en pseudovetenskap. Bland annat kritiseras denna för att empiriska bevis saknas, att astrologer sinsemellan inte kan enas kring någon teoretisk bas, och att de påstådda astrologiska effekterna från olika himlakroppar är så subtila och komplext samverkande att svårigheterna behäftade med att utarbeta ett astrologiskt system är orimligt stora.
Utifrån de hundratals empiriska studier som genomförts kan också konstateras att astrologin saknar vetenskapliga meriter. Till de mer kända studierna hör Rob Nanningas så kallade astrotest, vilket genomfördes 1994. 50 astrologer, som själva deltagit under testets utformande, anmodades att para ihop födelsedata från sju anonyma testpersoner med frågeformulär ifyllda av dessa subjekt. Resultatet visade inte på några signifikanta avvikelser från slumpen, och gav inte heller stöd för att några skillnader i skicklighet mellan mer oerfarna och professionella astrologer existerar.

Kritik mot tidningsastrologi


tidningshoroskop skrivs så vagt att det kan betyda i stort sett vad som helst, och därmed kan passa in på vem som helst
många nybörjarjournalister inom dags- och veckopressen har jobbat med att skriva horoskop utan utbildning, genom att bara skriva slumpmässiga råd
man kan omöjligt sortera upp jordens hela befolkning i 12 sinsemellan klart skilda personlighetsgrupper
olika tidningars horoskop skiljer sig alltid åt när de rent logiskt borde ge exakt samma tips och råd om de bara skulle vara baserade på fakta.

Se även


Konkurrerande kategoriseringar av människor


Det finns även andra sätt att dela in människor i kategorier, och sedan spå deras framtid.
De skulle kunna sägas fungera lika bra eller dåligt som traditionell europeisk astrologi.

Kinesisk astrologi


Enligt kinesisk tradition har varje år namnet av ett djur. När listan tagit slut börjar man från början. Alltså tar man födelseåret enligt kinesisk kalender, så har man en kategori att ge egenskaper till. Här finns en mycket lång tradition.

Numerologi


Man kan ta en persons namn, tilldela siffror till bokstäverna och räkna ut ett tal. Detta har mycket lång tradition, sedan antiken, men har fört en tynande tillvaro under många hundra år. Det förekommer i veckotidningarna ibland, men då måste man ha en modernare räknemetod eftersom de antika varit anpassade till de antika sätten att skriva tal och ger dessutom för många kategorier.

Veckodag


Man tar veckodagen en person föddes, och tilldelar egenskaper som följer ur de antika romerska gudar och himlakroppar, veckodagarna namngavs efter på latin. Nämligen Solen, Månen, Mars (mytologi), Merkurius, Jupiter, Venus och Saturnus. Denna variant har inte fått fäste i veckotidningarna eftersom folk oftast inte vet vilken veckodag de föddes, och räknemetoder för det anses för krångliga för veckotidningsläsarna.

Se även


Astrobotanik
Astronomi
Stjärntecken
Vattumannens tidsålder
New Age
Horoskop
Spådomar
Profetior

Externa länkar


http://www.randi.org/encyclopedia/astrology.html "Astrologi" i James Randis uppslagsverk över pseudovetenskapliga fenomen
http://cfa-www.harvard.edu/iau/mpc.html International Astronomical Unions förteckning av mindre planeter i solsystemet
http://www.martingansten.se/astrologi/astrologins_historia.html Astrologins historia
http://astrologi.ifokus.se Svenskt forum för astrologi, både traditionell och esoterisk

Referenser


Kategori:Astrologi
af:Astrologie
ar:علم التنجيم
an:Astrolochía
ast:Astroloxía
az:Astrologiya
bn:জ্যোতিষশাস্ত্র
zh-min-nan:Chiam-chhiⁿ-ha̍k
be:Астралогія
be-x-old:Астралёгія
bg:Астрология
bs:Astrologija
br:Steredouriezh
ca:Astrologia
cs:Astrologie
cy:Sêr-ddewiniaeth
da:Astrologi
de:Astrologie
et:Astroloogia
el:Αστρολογία
en:Astrology
es:Astrología
eo:Astrologio
eu:Astrologia
fa:ستاره‌بینی
fr:Astrologie
fy:Astrology
gl:Astroloxía
gu:જ્યોતિષવિદ્યા
ko:점성술
hy:Աստղագուշակություն
hi:फलित ज्योतिष
hr:Astrologija
io:Astrologio
id:Astrologi
ia:Astrologia
ie:Astrologie
is:Stjörnuspeki
it:Astrologia
he:אסטרולוגיה
jv:Astrologi
kn:ಜ್ಯೋತಿಷ್ಯ
ka:ასტროლოგია
kk:Астрология
sw:Unajimu
ht:Astroloji
la:Astrologia
lv:Astroloģija
lt:Astrologija
hu:Asztrológia
mk:Астрологија
ml:ജ്യോതിഷം
mt:Astroloġija
arz:تنجيم
ms:Astrologi
my:ဗေဒင်
nl:Astrologie
ja:占星術
no:Astrologi
nn:Astrologi
nrm:Astrologie
nov:Astrologia
oc:Astrologia
uz:Astrologiya
pl:Astrologia
pt:Astrologia
ro:Astrologie
ru:Астрология
sa:फलज्योतिषं
stq:Astrologie
sq:Astrologjia
scn:Astroluggìa
simple:Astrology
sk:Astrológia
sl:Astrologija
sr:Астрологија
sh:Astrologija
su:Astrologi
fi:Astrologia
tl:Astrolohiya
ta:சோதிடம்
te:జ్యోతిషశాస్త్రం
th:โหราศาสตร์
tr:Astroloji
uk:Астрологія
ur:نجوم
vec:Astrołogia
vi:Chiêm tinh học
wa:Asterlodjeye
vls:Astrologie
wo:Gëstubiddiw
yi:אסטראלאגיע
zh-yue:占星術
zh:占星学

Alternativmedicin

Fil:Homeopathic332.JPGsk alternativmedicin.]]
Alternativmedicin, även kallad ''komplementärmedicin'', är ett samlingsbegrepp för behandlingar av åkommor och sjukdomstillstånd som utförs utanför den etablerade hälso- och sjukvården.

Reglering av alternativmedicin


Fil:Fire Cupping.jpg
Alternativmedicinen godkänns inte i det svenska sjukvårdssystemet som skall bedrivas "enligt vetenskap och beprövad erfarenhet”, och det finns inga statligt godkända utbildningar.
Branschorganisationen KAM har under ett antal år arbetat med frivillig certifiering av utbildningar för terapeuter och har som långsiktigt mål att få dessa godkända av myndigheterna.
Samtidigt är skolmedicinsk sjukvårdspersonal i det närmaste förbjuden att erbjuda alternativmedicinska behandlingar. Det finns flera exempel där Yrkeslegitimation läkare som efter formell vidareutbildning i alternativmedicinska metoder blivit anmälda av Socialstyrelsen som yrkat på att de ska förlora sina legitimationer. Däremot kan metoder som i vetenskapliga studier visat sig verksamma inlämmas i sjukvården efter vederbörligt godkännande.
Utländska utbildningar som är godkända av myndigheterna i andra EU-länder accepteras inte heller i Sverige.
Inom EU finns det flera andra sätt att reglera sektorn på. I exempelvis Frankrike är flera alternativmedicinska terapier godkända av myndigheterna men det är enbart läkare som får utöva dessa. I exempelvis England har skolmedicinsk sjukvårdspersonal rätt att även ge alternativmedicinska behandlingar.

Patienter


Många som använder alternativmedicin saknar tilltro till medicinsk vetenskap, eller ser alternativmedicin som ett komplement. Detta innebär att patienterna själva måste bedöma behandlingen i varje enskilt fall då det saknas myndighetskontroll, likaså finns inga garantier vare sig för att behandlingen faktiskt är verksam eller att den inte gör skada (direkt eller genom utebliven behandling)

Forskning


Under senare år har en del alternativmedicinska metoder undersökts, däribland vid Karolinska Institutet i Sverige. Det finns ett antal vetenskapliga studier som ger visst stöd för effekterna av exempelvis akupunktur och meditation.<ref name="Posner">
Tang, Yi-Yuan, Ma, Yinghua, Wang, Junhong, Fan, Yaxin, Feng, Shigang, Lu, Qilin, Yu, Qingbao, Sui, Danni, Rothbart, Mary K., Fan, Ming, & Posner, Michael I.. Short-term meditation training improves attention and self-regulation. ''Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America.'' 2007 October 11 Epub ahead of print.</ref> Vissa av dessa resultat har senare blivit kritiserade, bland annat för att de inte till fullo tagit hänsyn till placeboeffekten..

Kända alternativmedicinska metoder


Akupressur
Akupunktur
Alexander-tekniken
Analytisk trilogi
Antroposofisk medicin
Aromaterapi
Aston-massage
Auriculoterapi (öronakupunktur)
Autogen träning
Avspänning
Ayurveda
Bachs blomstermedicin
Bildterapi
Bindvävsmassage
Bioenergiterapi
Biologisk medicin
Biopati
Elektroterapi
Enderlein-metoden
Feldenkrais-metoden
Frigörande andning
Färgterapi
Homeopati
Håranalys
Irisdiagnostik
Kerstin Lindes rörelseträning
Ki-träning
Kinesiologi
Kinesisk diagnostik
Kirlianfotografi
Kiropraktik för andra orsaker än kronisk, godartad ländryggssmärta
Klassisk massage
Kneippkur
Koppning
Kraniosakralterapi
Laserterapi
Makrobiotik
Meditation
Mensendieck-träning
Moxibustion
Musikterapi
Muskulering
Naprapati
Norrländsk folkmedicin
Osteopati
Primalterapi
Pulsdiagnostik
Qigong
Radiestesi
Healing
Reiki
Rolfing
Rosen-metoden
Shiatsu
Spädbarnsmassage
Tarmsköljning
Tibetansk medicin
Traditionell kinesisk medicin
Yoga
Zonterapi
Örtmedicin

Källor


Noter

Tryckta källor


SOU 1989:62: Statens offentliga utredning om alternativmedicin. ISBN 91-38-10391-5.
Nytt ljus över läkekonsten av Vilhelm Schjelderup. ISBN 91-46-16034-5 .

Litteratur


Rose Shapiro: ''Suckers. How alternative medicine makes fools of us all.'' ISBN 978-1-846-55028-7

Externa länkar


http://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20100659.pdf http://www.sweden.gov.se/sb/d/12603/a/153666
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=23908 Sjukvårdsrådgivningen: komplementär- och alternativmedicin, webbplats driven av landstingen och Apoteket.
http://www.alternativmedicin.se/ Alternativmedicin.se – kommersiell guide över företag och terapeuter.
http://www.alternativbehandling.se/ Alternativbehandling.se – förteckning över alternativa behandlare.
http://whatstheharm.net/ Whats the harm?
Salvekvick och kvacksalveri. Alternativmedicinen under luppen. ISBN 978-91-7343-183-5
Kategori:Alternativmedicin
ar:طب بديل
bg:Алтернативна медицина
ca:Medicina alternativa
cs:Alternativní medicína
da:Alternativ behandling
de:Alternativmedizin
et:Alternatiivmeditsiin
el:Εναλλακτική ιατρική
en:Alternative medicine
es:Medicina alternativa
eo:Alternativa medicino
eu:Medikuntza alternatibo
fa:پزشکی جایگزین
fr:Médecine non conventionnelle
ko:대체의학
hi:वैकल्पिक चिकित्सा
hr:Alternativna medicina
it:Medicina alternativa
he:רפואה אלטרנטיבית
kn:ಪರ್ಯಾಯ ಔಷಧ
ka:ალტერნატიული მედიცინა
lt:Alternatyvioji medicina
hu:Alternatív gyógymód
ms:Perubatan alternatif
nl:Alternatieve geneeswijze
ja:代替医療
no:Alternativ medisin
pl:Medycyna niekonwencjonalna
pt:Medicina alternativa
ro:Medicină complementară și alternativă#Terapiile alternative
ru:Нетрадиционная медицина
simple:Alternative medicine
sl:Zdravilstvo
sr:Алтернативна медицина
sh:Alternativna medicina
fi:Uskomuslääkintä
th:การแพทย์ทางเลือก
tr:Alternatif tıp
uk:Альтернативна медицина
zh:替代医学

Arkaisk människa

#OMDIRIGERING Människans utveckling

Albin Amelin

Hans ''Albin'' Agaton Amelin, född 25 januari konståret 1902 i Chicago, död 8 februari konståret 1975 i Barrevik på Orust, var en Sverige bildkonstnär.
Albin Amelin började 1915 arbeta som typograf elev och studerade vid Tekniska skolan (numera Konstfack) i Stockholm 1919-21, samt på egen hand i Paris. Han debuterade 1929 och var en av grundarna av Färg och Form 1932. Han var en politiskt medveten målare och hans motiv är socialt betonade, ofta med kroppsarbetare, som till exempel i ''Fanor över bron'' (1936), men även landskap tillhör motivkretsen liksom blomsterstilleben i en expressionism stil. Amelin anslöt sig 1929 till kommunistiska partiet.
Albin Amelin målade kraftigt med mustiga färger, grova konturer och tjockt med färg och är känd för sitt våldsamma temperament. Han är representerad på Nationalmuseum, Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Malmö Konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Bohusläns museum och Cassels donation i Grängesberg.
I samband med ILO:s 50-årsjubileum gav svenska postverket ut ett frimärke med motivet ''Arbetarhuvud'' av Albin Amelin. Han är gravsatt på Bromma kyrka, Stockholm.

Offentliga verk i urval


''En arbetsdag i Götaverken'', fresk, Göteborgs kommunala mellanskola, 1950
''Friställd'', fresk, 1944, i Burgårdens utbildningscentrum i Göteborg
Fresk, Lärarhögskolan i Stockholm, Konradsberg

Externa länkar


http://www.zenitkultur.com/artist.php?id=988 Anders Thuresson: ''Verkstadsklubben som värnar om konsten - Här finns flest Amelin'' på Zenit (tidskrift) webbplats

Fotnoter


Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Svenska målare
Kategori:Födda 1902
Kategori:Avlidna 1975
Kategori:Män
Kategori:Expressionister