Florida


Florida är en Lista över USA:s delstater och territorier belägen i sydöstra USA. Florida gränsar till Mexikanska golfen i väst och delstaterna Alabama och Georgia i norr samt Atlanten i öst. Med en uppskattad befolkning på 18 801 310 av United States Census Bureau år 2010 är man den fjärde folkrikaste delstaten i landet. Med en yta på 170 305 km² rankas Florida som Lista över USA:s delstater och territorier efter yta bland de 50 amerikanska delstaterna. Delstatens huvudstad är Tallahassee, dess största stad är Jacksonville, Florida, och South Florida huvudstadsregion är det största storstadsområdet i sydöstra USA.
Mycket av delstaten Florida ligger på en halvö mellan Mexikanska golfen, Atlanten och Floridasundet. Dess geografi präglas av en kustlinje, från allestädes närvaro av vatten och hot om orkaner. Florida har den längsta kustlinjen i Kontinentala USA som omfattar cirka 2 170 km. Mycket av delstaten är vid eller nära havsytan (den högsta naturliga punkten är 105 meter över havet på Britton Hill, den lägsta höjdpunkten av alla delstater i USA) och dess terräng präglas av Sediment (geologi) jordar. Klimatet varierar från Subtropiskt klimat i norr till Tropiskt klimat i söder. Dess symboliska djur, som den Mississippialligator, Floridapantern och manater finns i Everglades, en av de mest berömda nationalparkerna i världen.
Sedan den första europeiska kontakten gjordes 1513 av spanska upptäcktsresanden Juan Ponce de León, som döpte det ''La Florida'' ("Blommigt land") vid landstigningen där under påsken, ''Pascua Florida'' har Florida varit en utmaning för de europeiska koloniala makterna innan man fick status som självständig delstat i USA 1845. Florida var den huvudsakliga platsen för Seminolekrigen mot USA:s ursprungsbefolkning och rassegregationen efter det amerikanska inbördeskriget. Idag utmärker sig delstaten med sitt stora latinamerikanska samhälle och höga befolkningstillväxt, liksom dess ökande miljöhänsyn. Dess ekonomi bygger huvudsakligen på turism, jordbruk och transporter som utvecklades i slutet av 1800-talet. Florida är också känt för sina nöjesparker, apelsinproduktion och Kennedy Space Center. Floridas kultur är en återspegling av influenser och multipelt arv. Indianska, euroamerikanska, afroamerikanska och latinamerikanska arv finns i arkitektur och mat. Florida har lockat många författare som Marjorie Kinnan Rawlings, Ernest Hemingway och Tennessee Williams och fortsätter att locka kändisar och idrottsmän. Det är internationellt känt för tennis, golf, bilsporter och vattensporter.

Historia


Florida upptäcktes av spanjoren Ponce de León på påskdagen (spanska ''Pascua florída'', "blommande påsk") 1512 och fick därav sitt namn. 1566 grundlade spanjorerna staden St. Augustine, Florida, som numera är USA:s äldsta. Spanjorerna var inte särskilt intresserade av Florida, då de inte kunde finna naturtillgångar av något större värde, varför landet lämnades som fransk koloni. Genom freden i Paris 1763 övertog Storbritannien Florida. 1783 återlämnades det till spanjorerna, som i 22 februari 1819 sålde området (det så kallade Floridaköpet) till USA (se även USA:s territoriella expansion) för fem miljoner dollar.
1822 organiserades Florida som territorium. Vid denna tidpunkt bestod den vita befolkningen av cirka 10 000 personer mot cirka 4 000 indianer. 1842 deporterades indianerna till andra sidan av Mississippifloden. Senare har sex indianreservat inrättats i Florida. Den 3 mars 1845 blev Florida USA:s 27:e delstat och fick sin flagga år 1900. Dess röda andreaskors minner om den brittiska kolonialtiden; Samma kors utgör nämligen en del av Storbritanniens flagga.
Under amerikanska inbördeskriget stred Florida på sydstaternas sida.

Geografi


Fil:Florida topographic map-en.svg
Florida ligger mellan 24° 31' och 31° nordlig breddgrad samt 79° 48' och 87° 38' västlig längdgrad och består av en 700 km lång, cirka 150 km bred halvö mellan Atlanten och Mexikanska viken jämte en kuststräcka längs nämnda vik. Florida gränsar i norr till Georgia och Alabama och i väster till sistnämnda stat. Genom Floridasundet är halvön i söder skild från Kuba och Bahamas.
Floridas areal är 170 451 kvadratkilometer, därav 30 486 km² vatten. 35 % av landarealen är outnyttjad skog.
Florida är den lägsta delen av USA:s område med en höjd av i medeltal endast 30 meter över havet och överstiger inte 105 m. Den 2 000 km långa kusten är vid Atlanten och Floridasundet kantad av dyner och sandbankar samt lagunbildningar och är nästan helt utan hamnar. Däremot bildar Mexikanska viken flera vikar och bukter, såsom Whitewater Bay, Charlotte Harbor, Tampaviken och Pensacolaviken. I söder omges halvön av en 320 km lång båge av små kalkstens- och korallöar, Florida Keys, bland vilka man urskiljer flera grupper, såsom Key Biscayne, Key Largo, Vaccas Keys, Pine Islands, Key West, Marquesas Keys och Tortugas Keys. Viktigast är Key West-gruppen.
Florida var ännu i mellersta tertiärtiden en ö eller en grupp öar, vilka liksom Bahamaöarna hörde till
Västindien övärlden, men har senare genom landhöjning fogats ihop med kontinenten. Den
fasta berggrunden är över hela Florida kalksten, i vilken finns talrika karstbildningar: stora, mestadels med vatten fyllda grottor, doliner, jättekällor, bland annat den 54 meter djupa Wakulla-källan vid S:t Marks och Silverkällan vid Ocala, som är 24 meter djup och 180 meter bred.
En mängd sjöar och träsk förekommer, ofta beroende på att hålor störtat in. De största är Okeechobeesjön (2 600 km², med endast 6 m djup), Apopkasjön (310 km²) och Georgesjön (400 km²) som genomflyts av S:t Johnsfloden, Floridas längsta, 439 km . Det största, och mest kända träskområdet är Everglades söder om Okeechobeesjön, vilka står i förbindelse med varandra genom underjordiska kanaler. Det utgör ett 257 km långt och nära 100 km brett, men endast 0,3–1 m djupt träskområde som ligger 2,5 meter över havet Nästan överallt är det bevuxet med vass (halvgräset Cladium effusum) och har alltefter årstid och vindriktning växlande avlopp, Atlanten eller Mexikanska viken.

Administrativ indelning


Florida delas in i 67 county, den största är Palm Beach, Florida (5&nbsp;113&nbsp;km<sup>2</sup> landyta; den minsta Union County, Florida (622&nbsp;km<sup>2</sup>). Största befolkningen finns i Miami-Dade County, 2,4&nbsp;miljoner (2008).

Städer


Fil:Downtown Miami from north 20080408.jpg
Fil:Image-Jacksonville Skyline Panorama 3.jpg
Fil:Tampadowntown.jpg
Fil:DowntownStPeteView.jpg
Floridas tio folkrikaste städer:
Jacksonville, Florida - 794 555 (2006)
Miami - 404 048
Tampa - 332 888
Saint Petersburg - 248 098
Orlando - 220 186
Hialeah - 217 141
Fort Lauderdale - 185 804
Tallahassee - 154 717
Cape Coral, Florida - 151 389
Pembroke Pines - 150 064
Flera av städernas bebyggelse har vuxit samman och bildat så kallade storstadsområden:
Miami-Fort Lauderdale-Miami Beach - 5 463 857 (2006)
Tampa-St. Petersburg-Clearwater - 2 697 731
Orlando-Kissimmee - 1 984 855
Jacksonville - 1 277 997

Indianreservat


Inom delstaten finns totalt fem mindre indianreservat.

Klimat


Florida har till största del ett fuktigt subtropiskt klimat, bortsett från den södra delen bortom Lake Okeechobee som har tropiskt klimat. Under sommaren är det hett och luftfuktigheten är mycket hög med temperaturer stadigt på cirka 31 - 33&nbsp;°C dagtid och runt 23 - 27&nbsp;°C på natten. Under sommaren sker eftermiddags åskskurar mycket ofta, dock kommer solen oftast tillbaka lika fort som den försvann.
Orkansäsongen sträcker sig mellan augusti och slutet av oktober. Under dessa månader kan väldiga tropiska stormar dra förbi Florida och regnfallen kan vara överväldigande tillsammans med vindarna.
Det behagligare vädret är faktiskt under vinterhalvåret från december till mars när temperaturen och luftfuktigheten är något lägre. Florida har fler blixnedslag och åska än alla andra delstater i USA, därför tycker många att "solskensstaten" är ett olämpligt namn, dock har Florida cirka 3 000 timmars solsken om året.
Luftfuktigheten i Florida är mycket hög, den kan nå närmare 100 % under sommaren, vilket känns varmare än vad temperaturerna är; dock är den genomsnittliga luftfuktigheten runt 70 - 90% på sommaren och något lägre resten av året. Nederbörden faller till största delen under sommaren och tidig höst i mellersta och södra Florida, oftast som åska, medan vintrarna är betydligt torrare. I norr är nederbörden nästan jämnt fördelad på alla månader. Årsnederbörden varierar mellan ställena, dock från cirka 975 upp till cirka 1600&nbsp;mm.

Flora och fauna


Växt- och djurvärlden utmärks av en blandning av tempererade och tropiska former. Karaktärsträd är ekarten ''Quercus virens'', palmer ''Sabal palmetto'' och tallar ''Pinus australis''; dessutom märks alltid gröna ljungväxter (till exempel den trädartade ''Accinium arboreum'', som förenar denna region med Mississippiskogarna), mahogny, järnträd (''Reynosia latifolia''), sju arter magnolior och en mängd epifyter. I södra Floridas träskområden växer amerikansk mangrove (''Rhizophora mangle''). Södra Florida hör i flora avseende snarare till Antillerna än till de atlantiska sydstaterna.
I Florida finns många olika djurarter, bl.a. räv, utter (''Lontra canadensis''), hjort, svartbjörn, puma, bältor (närmare bestämd niobandad bälta, ''Dasypus novemcinctus'') och ett stort antal arter av vattenfåglar. Även alligatorer finns i delstaten. De lever i floder och sjöar, men var nära att utrotas under senare delen av 1800-talet. 1880-1894 dödades 2,5 miljoner alligatorer då efterfrågan på alligatorskinn var mycket stor liksom jakten på djuren.
Bland insekterna kan nämnas moskiter samt många arter av myror.

Sport


Professionella lag i de stora lagsporterna


NFL – amerikansk fotboll
Florida Gators
Jacksonville Jaguars
Tampa Bay Buccaneers
Miami Dolphins
National Basketball Association - basketboll
Orlando Magic
Miami Heat
NHL - ishockey
Tampa Bay Lightning
Florida Panthers
MLB - baseboll
Tampa Bay Rays
Miami Marlins
Arena Football League - inomhusfotboll
Orlando Predators
Tampa Bay Storm

Några kända personer från Florida


Ashley Greene, skådespelerska
Cannonball Adderley, jazzsaxofonist
Ray Charles, sångare, pianist (men född i Georgia)
Faye Dunaway, skådespelerska
Gloria Estefan, sångerska (men född på Kuba)
Flo Rida, sångare
Andy García, skådespelare (men född på Kuba)
''Lynyrd Skynyrd'', rockband
William H. Macy, skådespelare
Tom Petty, sångare och musiker
Sidney Poitier, skådespelare
Burt Reynolds, skådespelare (men född i Michigan)
Joseph Stilwell, general
T-Pain, sångare
Charles Trippy, YouTube-personlighet
Marcus Björkänge, Managerzone-legend (Svensk medborgare men född i Florida)
Ernest Hemingway, Författare och nobelpristagare som bodde större delen av sitt författarliv på Key West

Se även


Lista över countyn i Florida

Referenser


Noter

Källor


Externa länkar


http://www.myflorida.com/ Floridas hemsida
http://www.florida.nu/ Om Florida på svenska
Kategori:Florida
Kategori:USA:s delstater
af:Florida
am:ፍሎሪዳ
ang:Florida
ar:فلوريدا
an:Florida
frp:Florida
ast:Florida
gn:Florida
az:Florida
bn:ফ্লোরিডা
zh-min-nan:Florida
be:Штат Фларыда
be-x-old:Флорыда
bcl:Florida
bi:Florida
bg:Флорида
bar:Florida
bo:ཧྥོ་ལོ་རི་ཌ།
bs:Florida
br:Florida
ca:Florida
cv:Флорида
cs:Florida
cbk-zam:Florida
cy:Florida
da:Florida
de:Florida
nv:Łóodah Hahoodzo
et:Florida
el:Φλόριντα
en:Florida
es:Florida
eo:Florido
eu:Florida
fa:فلوریدا
hif:Florida
fo:Florida
fr:Floride
fy:Florida
ga:Florida
gv:Florida
gag:Florida
gd:Florida
gl:Florida
hak:Fu-lò-lî-tha̍t
xal:Плоорид
ko:플로리다 주
haw:Pololika
hy:Ֆլորիդա
hi:फ़्लोरिडा
hsb:Florida
hr:Florida
io:Florida
ig:Flórídạ
ilo:Florida
bpy:ফ্লোরিডা
id:Florida
ia:Florida
ie:Florida
iu:ᑉᓘᕇᑖ
ik:Florida
os:Флоридæ
zu:Florida
is:Flórída
it:Florida
he:פלורידה
jv:Florida
kn:ಫ್ಲಾರಿಡ
pam:Florida
krc:Флорида
ka:ფლორიდის შტატი
kw:Florida
sw:Florida
ht:Florid
ku:Florida
mrj:Флорида
lad:Florida
lez:Флорида
la:Florida
lv:Florida
lb:Florida
lt:Florida
lij:Florida
li:Florida
lmo:Florida
hu:Florida
mk:Флорида
mg:Florida
ml:ഫ്ലോറിഡ
mi:Florida
mr:फ्लोरिडा
arz:فلوريدا
mzn:فلوریدا
ms:Florida
mn:Флорида
my:ဖလော်ရီဒါပြည်နယ်
nah:Florida
nl:Florida (staat)
nds-nl:Florida (stoat)
new:फ्लोरिडा
ja:フロリダ州
frr:Florida
no:Florida
nn:Florida
oc:Florida
uz:Florida
pnb:فلوریڈا
pap:Florida
pms:Florida
nds:Florida
pl:Floryda
pt:Flórida
ro:Florida
rm:Florida
qu:Florida suyu
ru:Флорида
sah:Флорида
se:Florida
sa:फ्‍लोरिडा
sco:Florida
sq:Florida
scn:Florida
simple:Florida
sk:Florida
sl:Florida
szl:Florida
so:Florida
ckb:فلۆریدا
sr:Флорида
sh:Florida
fi:Florida
tl:Plorida
ta:புளோரிடா
tt:Флорида (штат)
te:ఫ్లోరిడా
th:รัฐฟลอริดา
tr:Florida
uk:Флорида
ur:فلوریڈا
ug:Florida Shitati
vec:Florida
vi:Florida
vo:Florida
war:Florida
wuu:佛罗里达州
yi:פלארידע
yo:Florida
zh-yue:佛羅里達州
diq:Florida
bat-smg:Florida
zh:佛罗里达州

Filmhundar

#OMDIRIGERING Lista över berömda hundar

Frett

#OMDIRIGERING Tamiller

Fågelsta, Östergötland


Fil:Fågelsta, våren 1992..jpgbyggnaden som syns på bilden var då lokal för tillverkningen av ''Fogelsta släp''.]]
Fågelsta är en tätort i Motala kommun, Östergötlands län, beläget 9 km söder om Motala; 334 inv. (2000).
Samhället har vuxit upp kring Godsstråket genom Bergslagen, sträckningen Hallsberg-Mjölby, som togs i bruk 1873. Den för samhället viktiga stationsbyggnaden, också från 1873 revs 1981. Stationssamhälleskänslan kvarlever dock genom den smalspåriga museijärnvägen Wadstena Fogelsta Järnväg, som har sin ena ändpunkt i Fågelsta. Orten har gjort sig vida känd genom tillverkning av släpvagnar, som rullar på många svenska vägar.
I Fågelsta fanns förr en livsmedelsbutik, men den är numera nedlagd.

Befolkningsutveckling

Se även


Wadstena Fogelsta Järnväg
Fogelstad, Julita socken i Sörmland
Fivelstads socken
Västra Stenby socken

Noter


Kategori:Orter i Motala kommun
Kategori:Tätorter i Sverige
en:Fågelsta
nl:Fågelsta (Östergötland)
no:Fågelsta
nn:Fågelsta
fi:Fågelsta

Fogelsta

Fogelsta kan vara:
ett säteri i Salems kommun, se Fågelsta, Salem
en tätort i Östergötland, se Fågelsta, Östergötland
en släpvagnstillverkare i Fågelsta
en herrgård i Södermanland, se Fogelstad
en by i Östervåla socken, se Fågelsta, Östervåla

Se även


Fågelsta (äpple)
Vadstena Fogelsta Järnväg
Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad

Frankerkrönikan

Fil:ParisBibNatMSLat17655GregToursInitialP.jpg]]
Frankerkrönikan, ''Historia Francorum'' eller ''Decem Libri Historiarum'' skrevs av historikern och biskopen Gregorius av Tours (538-594?). Frankerkrönikan, skriven på latin, är en subjektiv krönika och sannolikt ett beställningarbete från den Franken kungadynasti, Merovingerna, som grundlade Frankerriket.
Historieverket är indelat i tio böcker (kapitel), och inleds tidstypiskt med en härledning till Bibelns Adam och Eva (Bibeln). Därfrån följer en återberättelse av judarnas historia, som en förklaring till frankernas ursprung. Huvudsakligen behandlar verket merovingerna som regenter, och deras politiska samtid. Ger även viss inblick i dåtidens kristlighet och seder.

Externa länkar


http://www.fordham.edu/halsall/basis/gregory-hist.html#book1 History of the Franks: Books I-X,, förkortad fulltext (eng), övers. Earnest Brehaut (1916)
Kategori:Klassiska historieverk
Kategori:Frankrikes historia
Kategori:Franker

Fimbulvinter

:''För bandet, se Fimbulwinter
Fimbulvintern (av fornnordiska ''fimbulvetr'' = ”den mäktiga/stora vintern”) var i nordisk mytologi ett tecken på att Ragnarök obevekligen var i antågande. Lanserades även av Rutger Sernander som ett namn för att beskriva det kalla klimatet i Norden under järnåldern.
Fimbulvintern sades vara en vinter som varade i tre år utan någon sommar. Den hade trollats fram av Völund, som hade vinterviste i Finland hos ''Snö den Gamle.'' Nyligen har Bo Gräslund argumenterat för att fimbulvintern speglar folkliga minnen av svåra förhållanden under en rad somrar med dåligt väder som följde efter ett förmodat vulkanutbrott år 536 e.Kr. Detta antyds av en rad historiska och naturvetenskapliga källor.
Sigbjørn Hølmebakk (norsk författare) har skrivit en bok från 1964 med titel Fimbulvinter.

Se även


Fjalar
Edvard Walter Maunder, om ''Lilla istiden''

Källor


Kategori:Nordisk mytologi
Kategori:Vinter
bg:Фимбулвинтер
ca:Fimbulvetr
da:Fimbulvinter
de:Fimbulwinter
en:Fimbulwinter
es:Fimbulvetr
eu:Fimbulvetr
fr:Fimbulvetr
gl:Fimbulvetr
ko:핌불베트르
is:Fimbulvetur
it:Fimbulvetr
nl:Fimbulvetr
ja:フィンブルの冬
no:Fimbulvinter
nn:Fimbulvinteren
pl:Fimbulvinter
pt:Fimbulwinter
ru:Фимбулвинтер
sr:Фимбулвинтер
fi:Fimbulvetr
uk:Велика Зима
zh:芬布爾之冬

Falukorvens dag

Falukorvens dag är en temadag som firas varje år i början av juni i samband med Falukalaset i Falun.
I juni 1992 visades världens längsta falukorv (82,6 meter).

Se även


http://www.melkers.se/melkers/rekord.html Melkers: "Världens längsta falukorv"
Melkers
Kategori:Temadagar i juni

Folkland

Folklanden är vikingatida och medeltida landskap, det vill säga landområden med egen landskapslag och lagman, i synnerhet i inlandet. Folklanden har i vissa delar av Sverige delvis levt kvar ända in i modern tid, exempelvis ''Nerike'', idag kallat Närke.

Folkland i Uppland


Fil:Nyafolkland.png
De tre folklanden Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland, som jämte kuststräckan Roden utgjorde nuvarande Uppland, hade vardera en lagsaga och en lagman. De var indelade i hund, senare hundare, därefter härader.
Mellan de tre folklanden, på Mora äng, valdes kungar och hölls kanske också större ting, men tingen hölls vanligen i den egna lagsagan, med egna lagar.
1252 skrev Birger jarl och hans son kung Valdemar Birgersson brev till invånarna i Attundaland, Fjädrundaland och Tiundaland, med uppmaning att de skall erlägga en tredjedel av fattigtiondet till kyrkan i Uppsala.
På 1290-talet tog lagmannen i Tiundaland, Birger Persson till Finsta ett initiativ.
Han samlade "tolv redliga män" och tillsammans skrev de en ny gemensam lag, Upplandslagen, som samlade det bästa från de äldre lagarna. Vid tinget därpå, år 1296, stadfästes den nya lagen som gällde i alla folklanden, vilka tillsammans bildade Uppland. Även därefter fungerade folklanden en tid som juridiciella distrikt i speciella frågor.

Se även


Småland, vilket betyder de små landen.Bild:Map of landscape Smaland Sweden.jpg. Röda och svarta punkter anger landskapets runstenar. Röda punkter visar på runstenar med texter om långväga färder.]]

Fotnoter

Källor


Kategori:Folkland
en:Folkland (Swedish provinces)
es:Folkland

Första Advent

#OMDIRIGERING första advent

Fjädrundaland

File:Nyafolkland.png
Fjädrundaland eller, något oegentligt, ''Fjärdhundraland'', var ett av de uppländska folklanden. Det borde enligt namnet ha bestått av fyra hund (och senare hundaren), men medeltida källor visar att det bestod av fem hundaren: Lagunda, Simtuna, Torstuna, Trögd och Åsunda. Den ursprungliga gränsen för folklandet är dock okänd. Fjädrundaland var i likhet med de andra folklanden en egen lagsaga fram till 1296, då det sammanslogs med Tiundaland, Attundaland och Roden till Upplands lagsaga.
Centralort i Fjädrundaland var Enköping, omtalat redan på 1120-talet i det så kallade Florensdokumentet. Fjädrundaland har även gett namn åt samhället Fjärdhundra norr om Enköping.
Kategori:Folkland
en:Fjärdhundraland
es:Fjärdhundraland
hr:Fjärdhundraland

Friluftsfrämjandet

Friluftsfrämjandet bildades 1892 och är en rikstäckande svensk ideell organisation som arrangerar ledarledda friluftsaktivieter inom en rad områden för sina medlemmar. Man är även en viktig remissinstans när det gäller myndighetsbeslut med anknytning till friluftslivet.
Friluftsfrämjandet har närmare 100 000 medlemmar, varav 10 000 är ledare och funktionärer, som utövar 10 miljoner friluftstimmar per år. Friluftsfrämjandets 400 lokalavdelningar genomför friluftsaktiviteter i Sverige från Kiruna i norr till Smygehuk i söder. Friluftsfrämjandets verksamhet växer även på den internationella arenan, bland annat finns Skogsmulle i Japan och Ryssland.

Historik


Friluftsfrämjandet bildades 1892 av en grupp militärer under namnet ''Riksföreningen för skidlöpningens främjande i Sverige''. Det enda syftet då var att främja Skidåkning. Mottot var ''"Manlig idrott fädrens arv"''. Aktiv vistelse ute i den friska, rena vinterluften ansågs dels vara bra för hälsan, dels fostrande, varför ungdomen blev en viktig målgrupp. När det allmänna intresset för naturen ökade ordnade "Skidfrämjandet", som föreningen kallades, långturer och övernattningar i de svenska fjällen.
Sedan Svenska Skidförbundet bildats 1908 tonades tävlingsinriktningen ner inom Skidfrämjandet och man ägnade sig åt skidteknik och skidfärdighet. Efterhand utvecklades aktiviteterna till att pågå året runt. Bildandet av lokala avdelningar underlättade för barnverksamhet och 1938 bytte föreningen namn till ''Skid- och Friluftsfrämjandet''. 1975 blev namnet ''Friluftsfrämjandet'' och mottot ''"Friluftsliv åt alla - året om"'' infördes.
Under 1990-talet stödde Friluftsfrämjandet planerna på att exploatera fjället Städjan i Idre, trots fjällets mycket höga naturskydd. Omkring 2006 ändrade organisationen ståndpunkt i frågan och projektet stoppades genom ett regeringsbeslut 2007.

Ungdomsaktiviteter


Friluftsfrämjandet samarbetar med både kommunala och helt fristående förskola- och skolverksamheter med inriktning på friluftsliv under namnet ''I Ur och Skur''.
Bland Friluftsfrämjandets ungdomsaktiviteter märks:
Skogsknopp för barn mellan 1 och 2 år.
Skogsknytte för barn mellan 3 och 4 år.
Skogsmulle för barn mellan 5 och 6 år.
Strövare för barn mellan 7 och 9 år.
Frilufsare, friluftsskola för barn mellan 10 och 13 år.
TVM gruppverksamhet för ungdomar, från och med 14 år.

Övriga aktiviteter


Friluftsfrämjandet anordnar även en rad andra aktiviteter som bytesmarknader, skidlärarutbildning, skidskola, skidåkning, långfärdsskridskoåkning, stavgång, vandring, kajakturer, klättring, mountainbike och Håll i form. En populär aktivitet på senare tid är Snösäker, ledarledd skidåkning i fjällen för skolungdom.

Organisation


Direktörer


Torsten Söderhorn —1993
Mikael Santoft 1993—1999
Eva Bjernudd 1999—2005
Bo Sköld 2006-2011
Sara Revell Ford 2012-

Ordförande


Björn Rosengren —1998
Elisabet Asplund 2000—2006
Johan Hernmarck 2006-

Se även


Studiefrämjandet
Svenskt Friluftsliv
Svenska Folksportförbundet
Svenska Turistföreningen

Källor

Externa länkar


http://www.friluftsframjandet.se Friluftsfrämjandets webbplats
Kategori:Friluftsliv
Kategori:Svenska ideella organisationer
Kategori:Turism i Sverige
Kategori:Carl XVI Gustafs beskydd
Kategori:Organisationer bildade 1892

Frimurare Orden

#OMDIRIGERING Svenska Frimurare Orden

Frimurare

#OMDIRIGERING Frimureri

Furusjö


Furusjö är en tätort i västra delen av Habo kommun i Jönköpings län.
Orten är belägen vid den lilla Furusjön där det finns en populär badplats och där en kiosk är öppen om sommaren. Fotbollslaget i Furusjö heter Furusjö IF, och de anordnar tipspromenader om sommaren.
I Furusjö finns en förskola, en kyrka med sommarhem, fabrik, pensionat och ett flervåningshus.
<gallery>
File:Furusjö - Kiosken vid badplatsen.jpg|Kiosken vid badplatsen
File:Furusjön - Badplatsen vid Furusjö 03.jpg|Badplatsen vid Furusjön
</gallery>

Befolkningsutveckling

Se även


Habo socken

Noter


Kategori:Orter i Habo kommun
Kategori:Tätorter i Sverige
en:Furusjö
nl:Furusjö
no:Furusjö
nn:Furusjö

Götaland

:''För fartyget, se M/S Götaland.''
Fil:Sverigekarta-Landsdelar Götaland.svg
Fil:Map gotaland.png
Götaland (latin: ''Gothia'') är den sydligaste av Sveriges tre Sveriges landsdelar, och består av landskap i Sverige Blekinge, Bohuslän, Dalsland, Halland, Skåne, Småland, Västergötland, Östergötland, Gotland och Öland. Landsdelen omfattar totalt 140 Sveriges kommuner (per 16 december 2010).
Götaland har en areal på 87&nbsp;712 kvadratkilometer. Den fastboende befolkningen utgörs av }} invånare ( ).
Landsdelarna Götaland, Svealand och Norrland saknar officiell eller administrativ betydelse, men begreppen används dagligen, till exempel i väderleksrapporterna. Även i idrottsliga sammanhang brukar begreppen användas, till exempel Division 2 i fotboll för herrar, Division 2 i fotboll för herrar och Division 2 i fotboll för herrar.

Historik


Ordet ''Götaland'' betyder ursprungligen ’götarnas land’, varmed åsyftades en av de två huvudstammarna som ansågs ha gett upphov till Sverige (den andra var svearna). Äldsta belägget härrrör från 1384 ''Gøthalandom'', och kallas i äldre källor främst "sunnanskog" eller "utanskog" mot benämningen "nordanskog" om Svealand. Ordet finns egentligen belagt först i en text från 1400-talet: Kristoffers landslag hävdar att Sverige i forna tider hade bildats som en förening ”av svea och göta land”, det vill säga av svearnas och götarnas land. Då förefaller Götaland ha avsett Småland, Öland, Östergötland, Västergötland, Dalsland (förr ''Dal'') och Värmland. Det skogiga och bergiga området Kolmården–Tiveden utgjorde gränsland mellan Svealand och Götaland, eller landet ''nordanskogs'' och landet ''sunnanskogs.''
Blekinge, Bohuslän, Gotland, Halland och Skåne kom till följd av Sveriges stormaktstiden expansion att, fastän historiskt oegentligt, räknas till Götaland. Termen Skåneland har föreslagits som alternativ beteckning för Blekinge, Halland och Skåne, men används i den betydelsen hittills bara i begränsad omfattning.
Värmlands län kom 1815 att överföras från Göta hovrätt till Svea hovrätt. Senast sedan dess har Värmland räknats till Svealand.

Se även


Lista över städer i Götaland
Österland

Anmärkning


<ol type="a">
<li> En beständig expansion i Skandinavien inleddes med freden i Brömsebro 1645 och fortsattes med freden i Roskilde 1658 och freden i Köpenhamn 1660, samt bekräftades med freden i Lund 1679. De förvärvade Svenska besittningar införlivades successivt med Sverige. Som sista landskap kom Skåne att från 1719 betraktas som en del av det svenska riket och dess invånare som svenska medborgare.
</ol>

Källor


Kategori:Götaland
br:Götaland
ca:Götaland
cs:Götaland
da:Götaland
de:Götaland
et:Götaland
en:Götaland
es:Götaland
eo:Götaland
eu:Götaland
fr:Götaland
fy:Götaland
ga:An Ghotlann
gl:Götaland
ko:예탈란드
hr:Götaland
os:Гёталанд
is:Gautland
it:Götaland
la:Gothia
lt:Jotalandas
hu:Götaland
nl:Götaland
ja:イェータランド
no:Götaland
nn:Götaland
pl:Götaland
pt:Götaland
ro:Götaland
ru:Гёталанд
sr:Јеталанд
fi:Götanmaa
vi:Götaland
vo:Götaläniän
zh:約塔蘭

Grekisk mytologi


Grekisk mytologi är en samling mytologiska berättelser som innefattar såväl svarssägen och skapelseberättelse, saga (mytologi) av äldre saga (historia) som rent Saga. Som vi känner den idag, nedtecknades den grekiska mytologin först av Hesiodos (Theogonin, 700 f.Kr.) och berättelser ur myten - ofta sådana som inte alls nämns av Hesiodos - användes av ett stort antal författare under de följande århundradena.

Inledning


Myternas ursprung var redan på Hesiodos tid förlorat i ett dunkelt förflutet. Dess mångfacetterade värld och gestalterna i den kan sägas återspegla dels det faktum att den grekisk religion saknade sådant som heliga skrifter (i modern mening) och trosartiklar, men också graden av litterär bearbetning och ett inhomogent geografiskt område som gränsade till många andra kulturer. Det finns en risk att samlade framställningar av den grekiska mytologin kommer att inkludera många berättelser och versioner som utformats av berömda författare i klassisk tid (5-400-t. f.Kr.) eller senare, men som aldrig egentligen fanns som ''myter'' i religiös mening. Berättelsen om Antigone och hennes trotsande av övermakten byggde t ex på antydningar i de gamla sagorna men den tillspetsade utformningen i Sofokles drama är rimligen skapad av Sofokles själv.
Den grekiska religionen saknade förkunnare och profeter, istället var det diktarna och orakel som återgav detaljerna i den mytologiska världen och deras konsekvenser för människorna. Det är alltså förmodligen inte så att den grekiska mytologin entydigt återspeglar ett religiöst system som existerat vid någon specifik tidpunkt. Eftersom våra kunskaper om grekisk kult är ofullständiga, i synnerhet för äldre tid, är det också osäkert i vilken mån myterna någonsin har varit nära knutna till kulten och förklarat särskilda kultiska bruk.

Uppkomst och influenser


I mötet med andra kulturer upptogs främmande gudar vilka sammansmälte till olika, mer eller mindre koherenta, gudomliga gestalter på de grekiska öarna och i de grekiska stadsstaterna. När berättelserna senare nedtecknades antog de en form som återspeglade mellanliggande historia skeenden och kulturella skillnader mellan olika delar av den grekiska världen. Dessutom utgjorde mytologin redan tidigt i antikens Grekland källmaterial för drama och konst, och dess betydelse som en samling allegorier är alltså ungefär lika gammal som mytologin som vi känner den idag.
Fil:Zeus Otricoli Pio-Clementino Inv257.jpg funnen i Otricoli i Italien.]]
En påfallande lucka i den klassiska grekiska mytologin, jämfört med många andra, är att den inte tycks ha haft någon väl etablerad tradition om människosläktets uppkomst. Berättelser om kosmiska katastrofer där människornas värld ödeläggs, och om världens slutliga undergång, lyser också i stort sett med sin frånvaro (visserligen fanns en flodvågsmyt om Deukalion, men den tycks ha spelat en underordnad roll och omnämns sällan; den är också dåligt integrerad med de andra myterna om världens ursprung, som annars ger en sammanhållen och logisk bild). Relativt få forskare har uppmärksammat denna frånvaro av berättelser av ett slag som brukar finnas i de flesta religioner. Den engelske religions- och filosofihistorikern G.S. Kirk föreslog 1974 att orsaken, när man ser att grekerna - både under mykensk tid och senare - annars ivrigt lånade från kulturerna i Västasien och Forntidens Egypten, kan vara att de redan under mykensk tid kände en stark motvilja mot den polarisering som de orientaliska kosmiska myterna förutsatte: människorna ses där som gudarnas slavar, som oändligt underlägsna de odödliga och bundna till deras nycker, som inte får ifrågasättas. I de babyloniska skapelsemyterna, liksom i den bibliska, är människan gudomens tjänare och kan straffas hårt och utan pardon om hon agerar på egen hand. Någon moralisk kritik mot gudarna är inte möjlig, även om vissa texter i Gamla Testamentet längre fram försiktigt kunde ställa frågan om Guds motiv. I den grekiska mytologin betonas människans litenhet men också hennes höghet och förmåga att fatta egna beslut. Gudarna kan göra svåra misstag, till exempel Zeus kärleksaffärer och deras oväntade följder.
Att grekerna inte verkar ha brytt sig om att ha en välkänd myt om människans uppkomst, om den första kvinnans skapelse - Hesiodos behandlar denna episod som en folksaga snarare än en myt - eller om hur människorna lärde sig odla jorden m.m. ger en antydan om att mytologin redan på 6-700-talen och tidigare i viss mening hade frikopplats från religionen. De grekiska myterna förklarar över huvud taget sällan något mera bestämt om varför saker ser ut som de gör, varför en viss högtid firas, varför man bär en viss dräkt etc., vilket brukar vara en viktig uppgift för myter i andra kulturer. Detta har ofta setts som ett uttryck för grekernas medfödda strävan till klarhet, men Kirk tolkar det istället som en följd av att myterna befann sig i en process av "avmytologisering" redan långt före Homeros och Hesiodos, som är våra första skrivna källor till den grekiska religionen och litteraturen, bortsett från de kortfattade notiserna på de mykenska lertavlorna som egentligen bara ger några gudanamn. Denna avmytologisering hade inte i sig behövt leda till filosofiskt tänkande, även om den kan ha bidragit till att bereda vägen för att förklara världen utan hjälp av gudarna.

Sagor och antropomorfa gudar


Den vildvuxna flora av myter med nära anknytning till kulten och vardagen som man finner hos många skriftlösa folk men också i Babylonien hade hos grekerna förvandlats till ett välorganiserat system av sagor, med tydliga genealogier, och tillspetsade berättelser där gudar och människor rör sig i samma värld men utan nära anknytning till religionens yttre sidor. Med detta perspektiv blir det ofta en intressant fråga hur en viss myt såg ut under bronsåldern, eftersom vi vet att mykenarna kände till många av de gudar som de klassiska grekerna dyrkade, och mykenarnas och andra tidiga helleners myter kan förmodas ha varit mindre litterärt överarbetade. Dessa frågor kan ofta bara besvaras indirekt, men Kirk uttrycker som sin övertygelse att de grekiska myterna "were not always like that; they were not always so bland, so devoid of real unexpectedness. They cannot always have lacked that crude power and ecstatic dislocation of everyday life that may be an essential element in the formation of a truly creative culture."
Jämfört med till exempel kristendomen saknar de grekiska berättelserna polariseringen mellan gott och ont: Gudarna såväl som hjältarna uppvisar många mänskliga drag och visar både goda och dåliga sidor. Det finns forskning som visat att den tidiga kristendomen upptog element från den grekiska kulten, men den grekiska mytologin, dess senare romerska derivat och deras "beläten" var i princip det som kristendomen i första hand vände sig emot.

Tolkning av mytologin


Fil:Sandro Botticelli 046.jpgs målning ''Venus födelse'' sägs ofta utgöra sinnebilden för renässansen för moderna betraktare.]]
Uttolkningen och omtolkningarna av den grekiska mytologin är betydligt äldre än mytologin i dess idag vanliga form. Redan grekerna själva fann dessa myter anstötliga och för disparata för att kunna tas på allvar. Deras försök att systematisera myterna gjorde att de relativiserades redan under antiken - de tolkades som allegorier för naturfenomen och äldre historiska skeenden. Till exempel eftersträvade Platon en abstrahering av tron, enligt honom var berättelsen om Orfeus ett uttryck för själens odödlighet, och Aristoteles uppfattade berättelserna om kentaurerna som en omskrivning av de beridna jägare i Thessalien som befriade landskapet från vilda tjurar.
Därefter har kristna uttolkare betraktat berättelserna som hedniska förvrängningar av den kristna läran. Med nyplatonismen som teoretiskt ramverk har antikens mytologi och dess gestalter kunnat ses som allegorier för det kristna budskapet och som sådana kunnat tjäna sedelärande syften. Den grekiska mytologin utgjorde en självklar kulturell referensram i den kristna världen fram till den så kallade "mörka tiden" då det klassiska bildningsidealet föll i glömska.

Renässansen


Under renässansen, då ju antiken blev föremål för pånyttfött intresse, tilläts antikens mytologi att samexistera med kristendomens budskap i konst och lyrik. Gradvis kom också de kristna gestalterna att iklädas en antik dräkt till den grad att förkunskap stundtals blev en förutsättning för att skilja på kristet och förkristet. Till exempel sågs Sandro Botticelli målning ''Venus födelse'' som en allegori för himmelsk kärlek och Giovanni Boccaccio såg i berättelsen om Adonis en icke-religiös allegori över årstidernas växlingar, vilken han använde i sin kärlekspoesi.
Efter upplysningstiden har olika skolor försökt kontextualisera myterna på ett mer neutralt sätt efter mer systematiska metoder genom att studera språkliga, rituella och historiska samband.
Fil:Dionysos_satyrs_Cdm_Paris_575.jpg med satyrer.]]
Till exempel Max Müller, Wilhelm Grimm och Carl Gustav Jung har på var sitt sätt utifrån en romantisk föreställning om bakomliggande oföränderliga storheter, så kallade ''mytologem'' gemensamma för alla trossytem, försökt "avkläda" de mytologiska berättelserna och gestalterna deras "språkliga dräkt" för att kunna beskriva dessa bakomliggande storheter. Till exempel Jung såg i de grekiska myterna medvetandets projiceringar av psykets inre drama på till exempel naturfenomen. Enligt honom är alltså den grekiska mytologin den utvecklade grekiska kulturens litterära omtolkningar av tidigare epokers fantasifulla förklaringar på till exempel naturfenomen.

Modern religionsforskning


Antropologi brukar istället uppfatta myterna som en sorts teoretisk överbyggnad till riten och försöker beskriva dem som produkten av en historisk process där de mytiska gestalterna ses som dynamiska avtryck av den kult som varit verksam i olika kulturer. Antropologin beskriver sålunda till exempel Afrodite som produkten av en sammansmältning av kärleksgudinnor från flera kulturer.

Panteon


De viktigaste gudarna


Bland de talrika grekiska gudarna utkristalliserar sig en krets av 12 högsta gudar:
# Zeus - Gudarnas Konung
# Poseidon - Havets gud
# Hades - underjordens gud
# Hera - Zeus hustru
# Hefaistos - Eldens och smidekonstens gud
# Athena - vishetens och krigets gudinna
# Apollon - ljusets och konsternas gud
# Artemis - jaktens gudinna
# Ares - Krigets gud
# Afrodite - Kärlekens och skönhetens gudinna
# Hermes - Gudarnas budbärare
# Dionysos - Vinets gud

Andra gudar


Fil:1671_Gérard_de_Lairesse_-_Apollo_and_Aurora.jpg och Aurora'' (1671), målning av Gérard de Lairesse.]]
Till dessa gudar tillkommer en lång rad underordnade gudar som antingen är starkt associerade med någon av de centrala och ibland till och med betraktas som ett binamn till någon av dem, eller som framför allt var föremål för en lokal kult och därmed hade sina motsvarigheter bland de centrala gudagestalterna eller andra lokala gudar. Dessa ”andra rangens gudar” beskrivs ofta efter de domäner de är associerade med.

Skapelsemyt


I begynnelsen var Chaos och efter honom uppstod jorden Gaia, underjorden Tartaros, kärleken Eros (gud) samt i vissa versioner urmörkret Erebos och natten Nyx. Dessa alstrade i sin tur luften Aither och dagen Hemera. På egen hand skapade Gaia därefter himlen Uranos och havet Pontos (mytologi). Med Uranos fick hon sedan titaner, kykloper och hekatoncheirer. Den yngste av titanerna var tiden, Kronos. Han dödade sin far Uranos och tog makten i gudavärlden. Av Uranos kropp skapades sedan Afrodite, giganter, erinyer och nymfer. Kronos dödades i sin tur av sin yngste son, himmelsguden Zeus. Zeus, i sin tur, delade makten över världen med sina bröder, havsguden Poseidon och underjordens härskare Hades. Kronos blev tillfångatagen och fängslad i Tartaros tillsammans med nästan alla titaner förutom Atlas som fick bära upp himlen på sina axlar.

Se även


Grekisk religion
Nymf
Romersk mytologi
Germansk mytologi

Noter


</div>
Kategori:Grekisk mytologi
af:Griekse mitologie
als:Griechische Mythologie
ar:ميثولوجيا إغريقية
an:Mitolochía griega
ast:Mitoloxía griega
az:Yunan mifologiyası
bn:গ্রিক পুরাণ
zh-min-nan:Hi-lia̍p sîn-oē
be:Старажытнагрэчаская міфалогія
be-x-old:Старажытнагрэцкая міталёгія
bg:Древногръцка митология
bar:Griachische Mythologie
bs:Grčka mitologija
ca:Mitologia grega
cv:Авалхи грек халаплăхĕ
cs:Řecká mytologie
cy:Mytholeg Roeg
da:Græsk mytologi
de:Griechische Mythologie
et:Vanakreeka mütoloogia
el:Ελληνική μυθολογία
en:Greek mythology
es:Mitología griega
eo:Helena mitologio
eu:Greziar mitologia
fa:اساطیر یونانی
fr:Mythologie grecque
fy:Grykske mytology
ga:Miotaseolaíocht na Gréige
gl:Mitoloxía grega
gu:ગ્રીસની પૌરાણિક માન્યતાઓ
ko:그리스 신화
hy:Հունական դիցաբանություն
hi:यूनानी धर्म
hr:Grčka mitologija
id:Mitologi Yunani
ia:Mythologia grec
zu:Imitholoji lamaGreki
is:Grísk goðafræði
it:Mitologia greca
he:מיתולוגיה יוונית
jv:Mitologi Yunani
kl:Grækerit oqaluttuatoqqanik
kn:ಗ್ರೀಕ್ ಪುರಾಣ ಕಥೆ
ka:ბერძნული მითოლოგია
kk:Грекия өнері және мифологиясы
sw:Mitholojia ya Kigiriki
ku:Mîtolojiya yewnanî
la:Mythologia Graeca
lv:Sengrieķu mitoloģija
lb:Griichesch Mythologie
lt:Graikų mitologija
hu:Görög mitológia
mk:Грчка митологија
mt:Mitoloġija Griega
mr:ग्रीक पुराणकथा
arz:ميثولوجيا يونانيه
ms:Mitologi Yunani
mwl:Mitologie griega
my:ဂရိနတ်များ
nl:Griekse mythologie
ja:ギリシア神話
no:Gresk mytologi
nn:Gresk mytologi
nds:Greeksche Mythologie
pl:Mitologia grecka
pt:Mitologia grega
ro:Mitologia greacă
ru:Древнегреческая мифология
sq:Mitologjia greke
simple:Greek mythology
sk:Grécka mytológia
sl:Grška mitologija
sr:Грчка митологија
sh:Grčka mitologija
fi:Kreikkalainen mytologia
tl:Mitolohiyang Griyego
ta:கிரேக்கத் தொன்மவியல்
te:గ్రీక్ పురాణశాస్త్రం
th:เทพปกรณัมกรีก
tg:Асотири Юнони Қадим
tr:Yunan mitolojisi
uk:Давньогрецька міфологія
vi:Thần thoại Hy Lạp
zh-classical:希臘神話
yi:גריכישע מיטאלאגיע
zh-yue:希臘神話
zh:希腊神话

Glan

Fil:la2-demis-glan.png. Mellan Glan och Norrköping ligger Norrköping - Bråvalla flygplats. Den mindre orten söder om sjön är Skärblacka.]]
Glan är en sjö i nordöstra Östergötland. Den ligger nordost om Roxen och väster om Norrköping och avvattnas genom Motala ström. Motala ström är också det största tillflödet, näst störst är Finspångsån. Glan ligger 22 meter över havet, har en yta på 79 km² och har ett största djup på 23 m. Speciellt för Glan är att bottentemperaturen under sommaren förblir relativt hög, ca 14°C. Den är dessutom känd för att blåsa upp väldigt fort.
Sjön är huvudvattentäkt för Norrköping.
Man kan fiska gös och gädda i sjön. Den rödlistning fiskarten asp_(fisk) finns i sjösystemet.
Kategori:Insjöar i Östergötland
Kategori:Insjöar i Norrköpings kommun
Kategori:Motala ströms avrinningsområde
Kategori:Insjöar i Finspångs kommun
da:Glan
de:Glan (Norrköping)
no:Glan
nn:Glan i Sverige

Göteborgs- och Bohus län

#OMDIRIGERING Göteborgs och Bohus län

Gotland


Fil:Gotlandold.png
Gotland (''Gutland'' på gutniska) är en Sverige ö (landområde) i Östersjön, cirka 90&nbsp;km från det svenska fastlandet.
Gotland är också, tillsammans med de omkringliggande öarna Fårö, Karlsöarna, Gotska Sandön, Östergarnsholm samt flera mindre öar, ett svenskt Landskap i Sverige. Vid behov att inom landskapet skilja mellan dessa öar och landskapet i övrigt benämns det övriga Gotland "Storön". Landskapet är även ett Gotlands län, en Gotlands kommun samt ett Visby stift. Huvudön är till ytan 2&nbsp;994&nbsp;km², länet och landskapet är till ytan 3&nbsp;151,4&nbsp;km² medan ytan inklusive insjöar är 3&nbsp;183,7&nbsp;km².
Under sommaren besöker mängder av turister Gotland, inte minst det världsarvsförklarade Visby, som är öns enda stad. På ön finns 92 medeltida kyrkor vilket gör Gotland till Sveriges kyrkotätaste kommun.

Administration


I likhet med andra svenska landskap saknar landskapet Gotland egen administrativ betydelse. Landskapet överensstämmer dock helt och hållet med Gotlands län och Gotlands kommun.

Etymologi


Gotland har fått sitt namn efter folkslaget gutar, vars förled ''gut''- torde härröra från äldre urgermanska med betydelsen utgjuta, möjligen som en beteckning för män och är formellt helt identiskt med folknamnet goter. Det ursprungliga namnet på ön var Gutland,(''a'') ''kutlandi'' 1000-talet, med runskrift, vilket med latinska bokstäver blir ''a Gutlandi''. På 1300-talet skrevs namnet som ''Gutland''. Förledet betecknar ''gutar'' och efterledet är 'land'. Detta kan tolkas som 'område, rike' eller som 'ö'. I såväl svenskt som danskt talspråk Assimilation (lingvistik) "tl" till "ll" (jämför med Jylland), vilket gav upphov till formen Gulland.
Dagens svenska namn Gotland med o härrör, likt många andra namn längs Sveriges kuster, från lågtyskan genom a-omljud. Till början av 1920-talet stavades Gotland med två t som ''Gottland''.

Historia


Gotland har varit bebott sedan mycket lång tid. Landskapet har 42 000 kända fornlämningar.
Redan under stenåldern var Gotland befolkat av säljägare och fiskare. En sådan boplats har varit grottan Stora Förvar på Stora Karlsö, en annan Ajvideboplatsen på Ekstakusten innanför Karlsöarna.
Ön har talrika lämningar från bronsålder- och järnålder liksom från folkvandringstid. Stora gravfält finns exempelvis vid Trullhalsars gravfält och Gålrums gravfält. Talrika bronsåldersrösen, på gotländska kallade ''rojr'' (= rör) finns runt om på Gotland; det största är Uggarderojr i Rone. Även skeppssättningar från bronsåldern är vanliga.
Öns position mitt i Östersjön gjorde att gotlänningarna tidigt blev en sjöfararnation. Redan från tidig järnålder finns talrika fynd som visar på kontakter med fjärran länder.
Fil:Runsten1.jpg med motiv ur berättelsen om Völund (Gotland ca 700-800 e.Kr.).]] Från 700-talet finns på Gotland ett stort antal unika bildstenar, som ofta visar seglande båtar med svärds- och sköldförsedda besättningar. På dessa framträder vikingens vardagsvärld i en bildrikedom som fått forskningen att kalla dem "forntida seriemagasin". <ref>
</ref>
Under vikingatiden blev Gotland ett av norra Europas rikaste områden. Gotländska handelsbönder, s.k. farmän bedrev omfattande och långväga handel mellan Väst- och Östeuropa. Gotländska bönder hade ett eget handelsfaktori i Novgorod, kallat Gutagård och ett i London. Bland annat hade gotlänningarna i praktiken monopol på handeln med gråverk (ekorrens vinterpäls), som var mycket eftertraktad av kungahusen i hela Europa, och flera andra varor från österled bl.a bivax. Om handelsböndernas ofantliga rikedom vittnar det stora antal (guld-) och silverskatter (över 700 har hittats) som fortfarande grävs fram ur den gotländska jorden - fler än i något annat område i världen. Spillingsskatten, hittad 1999, innehöll 14 000 mynt. Den vägde totalt 67 kilo och är världens största vikingatida silverskatt.Ytterligare ett tecken på gotlänningarnas rikedom är de 95 stenkyrkor (med prästgårdar och ofta kastaler) som gotlänningarna uppförde och gradvis utvidgade från 1100-talet och 200 år framåt. 92 av kyrkorna är fortfarande i bruk.
Under 1100-talet började gotlänningarna formalisera sina förbindelser med omvärlden, såväl inom handeln (flera handelstraktat ingicks med bl.a. tyska Lübeck) som med den framväxande kyrkliga organisationen där man kom att ingå i Linköpings stift ca 1130. Vid denna tid började man även ge ut egna mynt, med förebilder från tyska och frisiska samtida myntningar
I mitten av 1100-talet började Visby växa fram som stad och handelsplats. Det tidigaste skriftliga omnämnandet av staden är dock först från ca 1225, i Henrik av Lettlands krönika där ”Wysbu” omnämns som hamn för tyska pilgrimer. Staden var från början rent gutnisk men blev med tiden samlingsorten för "många folkslag", som företalet till Visby stadslag säger. Talrikast var Tyskland, och Visby blev medlem av Hansan. Under lång tid var Visby i handelspolitiskt avseende ledande för en stor del av norra Europa. Visby blev med tiden en farlig konkurrent för landsbygdens storhandel. Splittringen föranleddes också möjligen av Visbys stora andel tyskar, vilkas lojalitet, helt naturligt, låg hos sina tyska bröder snarare än hos den gutniska befolkningen. Visby ringmur, som började byggas cirka 1250, var framför allt ett skydd mot landsbygden. Konflikten mellan stad och land ledde 1288 till inbördeskrig.
I slutet av 1200-talet och början av 1300-talet försökte den svenska centralmakten ansluta Gotland till Svea rike. 1285 mötte Magnus Ladulås representanter för tjugotre hansastäder på Kalmar slott. En överenskommelse slöts om att Gotland skulle tillhöra Sverige. I praktiken var centralmaktens inflytande inte självklart. 1313 företog kung Birger Magnusson ett krigståg till Gotland för att tvinga allmogen att betala högre skatter. En gotländsk bondehär slog kungen i slaget vid Röcklinge backe i Lärbro socken.
Under 1300-talet började högkonjunkturen för Gotlands och Visbys handel att vika. Lübeck blev en allt viktigare handelshamn, och gotlänningarnas handelsmonopol i österled bröts. Cirka 1350 drabbade digerdöden ön. 1361 landsteg den danske kungen Valdemar Atterdag på öns västkust, och krossade slutligen den dåligt utrustade bondhären vid ett oerhört blodigt slag utanför Visbys murar. Staden ska då ha öppnat sina portar och blivit hårt brandskattningen av Visby, men de historiska fakta är osäkra. Klart är dock att kombinationen av digerdöd och krig minskade Gotlands befolkning mycket kraftigt. En lång nedgångstid för ön började. I slutet av 1300-talet blev Gotand tillhåll för sjörövare, de så kallade vitaliebröderna. Ön blev under lång tid en spelboll i den nordiska politiken. I olika omgångar erövrades Visby av den Tyska orden, av drottning Margaretas unionstrupper, av Erik av Pommern, av Kristofer av Bayern och av Karl Knutsson (Bonde). 1525 ska lübeckarna ha bränt en stor del av Visby.
Vid freden i Brömsebro 1645 blev Gotland åter svenskt. Wisborgs slott i Visby, som tidvis varit en utgångspunkt för sjöröveriet som bedrevs från ön, sprängdes och revs av danskarna när de för andra och sista gången avträdde ön till svenskarna 1679. Ön förde en tynande tillvaro även efter försvenskningen. Det svårt härjade Visby började återuppbyggas i slutet av 1600-talet, men dess roll som internationell storhamn var över sedan länge. Övriga delar av ön präglades av isolering och fattigdom. Under 1800-talet började jordbruket utvecklas. Öns vidsträckta myrar dikades ut. Mot slutet av århundradet påbörjades en viss industrialisering i Visby och järnväg drogs över ön. 1900-talet präglades först av den ökande industrialiseringen, men så småningom av den allt mer dominerande turismnäringen. Gotland började bli populär som turistort bland det sena 1800-talets societet genom prinsessan Eugénie som bodde i Västerhejde på västra ön sedan 1860-talet. Stora sommarvilla uppfördes på 1910-talet i badorten Ljugarn, och 1955 grundades Vitvärs semesterby som den första i sitt slag på ön.
<Gallery>
Fil:Byggnadskonsten, Lärbro kyrka på Gottland, Nordisk familjebok.png|Lärbro kyrka på Gotland.
Fil:Järnåldern, Lerkärl, Nordisk familjebok.jpg|Lerkärl från järnåldern, funnet på Gotland.
Fil:Axe of iron from Swedish Iron Age, found at Gotland, Sweden.jpg|Järnyxa från järnåldern, funnen på Gotland.
Fil:Gotland, 1626 map by Andreas Bureus.jpg|Karta över Gotland från 1626.
</Gallery>

Natur


Fil:Gotland Landsat2000.jpeg
Fil:Topographic map of Gotland.svg
Naturen på Gotland skiljer sig avsevärt från övriga Sverige. Det beror dels på öns isolerade läge och en senare rationalisering av jord- och skogsbruket än i övriga landet. Den viktigaste faktorn är dock den karga kalkstensberggrunden, som skapat förutsättningar för en mycket speciell artflora. Gotlandssnok, brun ögontröst och gotlandssippa är exempel på arter som endast finns på Gotland.<ref>
</ref>
Gotlands historia går cirka 400 miljoner år tillbaka i tiden, till den period som kallas silur. Vid denna tid låg Sverige nära ekvatorn, och Gotland var en tropisk korallrevmiljö i ett grunt och varmt hav, rikt på många djurarter, till exempel sjöliljor, armfotingar och trilobiter.
Runt reven lagrades under årmiljoner döda organismer och slam, som tillsammans med korallerna byggde upp en berggrund av framför allt kalksten och märgelsten. Den gotländska berggrunden är därför mycket rik på fossil.
Sin nuvarande form fick ön av is och vatten under och efter den senaste istiden. På öns västra sida reser sig på många avsnitt mäktiga klintstup. På några ställen finns dessa under vattnet och bildar så kallade pallkanter, utanför vilka djupet kan vara mycket stort. Den östra sidan är i huvudsak flack, med långgrunda stränder. Den högsta punkten är Lojsta hed mitt på ön, som ligger 83&nbsp;meter över havet.
Ön har omväxlande alvar och hällmark, lågväxande tallskog och lövängar, odlings- och betesmark. Tidigare var ön starkt präglad av ett flertal mycket vidsträckta myrar. De flesta av dessa dikades ut under 1700- och 1800-talen och togs då i anspråk av jordbruket. Ett antal insjöar (kallade träsk) finns fortfarande kvar, bland annat Tingstäde träsk och Bäste träsk.
Havsstränderna utgörs av klapperstensfält, strandvallar och raukar, omväxlande med långa, populära sandstränder.
Växtligheten är artrik med bland annat många arter av orkidéer. Det milda klimatet gynnar många ovanliga växter. Öns blommande vägkanter är berömda.<ref>
</ref>
Fågellivet är intensivt. Bland annat finner man Östersjöns enda fågelberg på två öar utanför Gotlands västkust - Lilla Karlsö och Stora Karlsö.
Landskapsväxt: Murgröna (Rind - gutamål)
Landskapsfisk: Piggvar (Butte - gutamål)
Landskapsfågel: Halsbandsflugsnappare
Sälkolonier finns norr om Fårö och på Lilla Karlsö. Många vanliga däggdjur, som älg, grävling och vessla, saknas på Gotland. För närvarande finns inte heller någon viltlevande vildsvinsstam på ön. Privatpersoner har inplanterat rådjur, och ön har idag en kraftigt växande stam.

Länet


Gotlands län är ett av få som helt och hållet överensstämmer med det historiska landskapet, detta beroende på den naturliga avgränsning som det ö (landområde) läget skapar. Notera dock att länet inte sammanfaller med ön, utan inkluderar flera närbelägna öar, däribland Fårö.

Socknar


Gotland indelas traditionellt i 92 socken.

Kommunen


Ön utgör huvuddelen i Gotlands kommun tillsammans med Fårö och flera andra mindre öar som Gotska Sandön. Sedan den 1 januari 2011 benämner sig kommunen Region Gotland. Eftersom det inte finns några andra kommuner i länet saknas landsting. 1863 ombildades varje socken i länet till en landskommun plus Visby stad, totalt 92 Sveriges kommuner. Vid Kommunreformer i Sverige reducerades antalet kommuner till 13. Dessa lades 1971 samman till Gotlands kommun, varvid även landstinget upphörde.

Ekonomi


Fil:Slite.jpg i bakgrunden.]]
Gotland är en stark jordbruksbygd. Den agrara sektorn tillsammans med turismen sysselsätter flest människor (bortsett från den offentliga sektorn). Främst odlas vete och sockerbeta, dock är sockerbetsodlingen på nedgång sedan Danisco lade ner sockerbruket på ön. Dessutom finns det en vingård på södra delen av ön, och det pågår även försök med framställning av rom från sockerbetor. Det finns även en lång tradition av fåravel och boskapsskötsel på ön.
Turismen är idag Gotlands kanske viktigaste näring, och därtill en näring som oavbrutet växer sedan mer än 100 år tillbaka. Antal besökare ökar hela tiden, och med dem får allt fler personer möjlighet att försörja sig, helt eller delvis. Bland försörjningsområdena kan nämnas transportföretagen, hotell, campingplatser och inte minst den mycket omfattande privatuthyrningen av bostäder. Vidare restauranger, livsmedelsbutiker, museer och andra turistmål, nöjesliv inom alla områden samt mängder av konsthantverkare och konstnärer som säljer större delen av sin produktion under sommarperioden.
Gotlands näringsliv har dominerats/domineras av Byggnadssten-, cement-, livsmedels- och elektronik industri. Tidigare var Försvarsmakten vid sidan om Gotlands kommun den största arbetsgivaren på ön på grund av öns läge mitt i Östersjön, nära dåvarande Sovjetunionen, men försvarsmakten avvecklade sina resterande verksamheter på ön helt 2005. Elektronikindustrin försvann till större delen när storarbetsgivaren Ericsson/Flextronics lade ner sin fabrik i Visby i början av 2000-talet. I stället har på 2000-talet tjänsteföretag vuxit kraftigt, bland dem Payex och Svenska Spel.
De flesta företag på ön är idag små. Bara 20 av öns samlade företag hade år 2009/10 fler än 100 fast anställda. Den i särklass största arbetsgivaren är Gotlands kommun, med 6 340 anställda (inklusive drygt 500 med visstidsanställning). I storleksordning därefter kommer ett antal företag med cirka 400 anställda: Rederi AB Gotland, Payex, Svenska Spel och Cementa.

Dialekten


Gutniska är på Gotland det ursprungliga egna språket. Det utgör en separat gren av de nordiska fornspråken jämte den fornvästnordiska (isländska, färöiska, norska) och den fornöstnordiska (svenska och danska) avdelningen. Gutniska är ett gammalt talspråk och dialekt. Ordet ''gutamål'' skapades av gotlänningen Carl Säve, professor i nordiska språk 1859-1876. Förebild för ordet var forngutniska ''guta mal'' som betyder 'gutarnas språk'. Gutamålet har sitt ursprung i gutniskan, men det har, bland annat på grund av Gotlands politiska tillhörighet, inte status som språk, utan räknas som en dialekt av svenska (på samma sätt som skånska räknas som en svensk dialekt trots att den härstammar från forndanskan). Dialekten har på senare tid, liksom de övriga i Sverige, påverkats kraftigt av rikssvenskan. Olika områden har emellertid påverkats olika mycket. Det råder således kontinuerliga övergångar mellan öns olika dialekter, från de mest ålderdomliga till de som mest påverkats av svenskan.
http://gutnisku.imess.net/ Gutniska
http://www.gutamal.org/htmlgraj/gutniska.htm Gutamålsgillet

Äldre territoriell indelning


Redan Gutasagan omtalar en indelning i tredingar: Nordertredingen, Medeltredingen och Sudertredingen. I den kyrkliga organisationen var tredingarna prosterier, idag kallade kontrakt: Nordertredingens kontrakt, Medeltredingens kontrakt respektive Sudertredingens kontrakt.
Varje treding bestod av två settingar (''sjättedelar''). De har ibland jämförts med Svealands skeppslag och kan bland annat ha haft uppgiften att utrusta skepp för den kungliga ledungen. Vid den svenska tidens inledning (1645) fungerade settingarna som rättskretsar.<br />
Den grundläggande (minsta) rättskretsen kallades på Gotland ting. Ön var indelad i tjugo ting under ledning av varsin tingsdomare. Tingen hade betydelse även för fördelningen av skatter. Vid inledningen av den svenska tiden hade tingen redan börjat spela ut sin roll.
Ett gemensamt ting, det så kallade ''gutnaltinget'' fanns dessutom. Gutnaltinget betyder "gutarnas (gotlänningarnas) allting". "'All'" betyder här gemensam (''all'' = hel). Tinget sammanträdde på platsen där klostret Roma kloster senare förlades (strax utanför tätorten Romakloster).
Socken i Sverige var grundenheten i den kyrkliga territoriella organisationen. På Gotland fanns under medeltiden 94 landssocknar och över ett halvdussin socknar i Visby stad. Några av dessa socknar har slagits samman med andra. Ödekyrkor kvarstår av sockenkyrkorna Elinghem och Gann i Nordertredingen och Bara, Gotland i Medeltredingen. Av Visbys medeltida sockenkyrkor kvarstår endast Visby domkyrka. År 1681 indelades Gotland i två härader. Nordertredingen och Kräklinge setting i Medeltredingen blev Gotlands norra härad. Sudertredingen och Hejde setting i Medeltredingen blev Gotlands södra härad.

Större orter


Det har aldrig funnits mer än en stad på Gotland, nämligen Visby. Dess ålder är inte helt fastställd, men den äldsta kända byggnaden är uppförd omkring 1150. Den var en egen kommunal enhet fram till 1971, då Gotlands kommun bildades. Även i dag är Visby den helt dominerande tätorten, med omkring 40&nbsp;% av öns befolkning. Den näst största orten, Hemse, har knappt en tiondel av Visbys folkmängd. För information om de olika tätorternas befolkning se Gotlands kommun.

Klimat


Öns klimat är Kustklimatt. Temperaturen är relativt stabil över året tack vare läget i Östersjön med svala vårar men milda höstar och vintrar. Gotland hör till de solsäkraste svenska områdena. Visby är den ort som vunnit SVT:s solliga över soltimmar sommartid flest gånger under de senaste 20 åren (7 gånger av 20).
Årsmedeltemperaturen är omkring +6,5&nbsp;°C. Gotlands alla tiders högsta och lägsta temperaturer, 35,2&nbsp;°C samt -32,8&nbsp;°C, har avlästs på samma plats, nämligen i Buttle nära öns mitt.

Sport


På Gotland utövas ett antal traditionella gutniska sporter, främst pärk och varpa (spel). Den gutniska femkampen består av ränn' i kämp (löpning), längdkast me' stain (kast med stenvarpa), haug-stikel (höjdhoppning), stångstötning (stångstötning) och ryggkast. Man tävlar också i spark' blaistre (sparka ögla) och rövkrok (benkrok).
Den stora kraftmätningen i gutniska sporter är Stångaspelen, en fyradagars tävling som hålls varje sommar i Stånga på mellersta Gotland. Gotland var värdö för Internationella öspelen 1999.

Övrig sport


Speedwayklubben - Bysarna
Gotland Grand National - GGN
Basketklubben - Visby Ladies, svenska mästare säsongen Damligan 2004/2005
Innebandyklubbarna - Visby IBK (herrar) och Endre IF (damer)
Fotbollsklubben - FC Gute (före november 2007 hade samma förening namnet Visby IF Gute FK)
Ishockeyproffsen - Håkan Loob och Johan Larsson har båda lärt sig spela ishockey på Gotland
Ishockeyklubbarna - Visby-Roma HK och Sudrets HC

Kultur


Filmer inspelade på Gotland


''Adam och Eva''
''Allra käraste syster (film)'' (1988), scener i filmen inspelade bl.a på Fårö
''Brödernas kvinna'' (1943), Visby, Hau i Fleringe, Bunge kyrka, Endre och Högklint på Gotland.
''Carambole (film)'' (2005), inspelad i Fårösund filmstudio.
''En passion'' (1969), regi: Ingmar Bergman, Fårö.
''Grisjakten'' (1970), regi: Jonas Cornell.
''Happy End (film, 1999)'' (1999), regi: Christina Olofson.
''Hemligheten'' (2005), regi: Paolo Vacirca.
''Husbonden - piraten på Sandön'' (TV-serie).
''Jack (film)'' (1977)
''Kameleontens hämnd''
''Lilla Jönssonligan på kollo''
''Lille Fridolf blir morfar''
''Maria Wern - Främmande Fågel''
''Mongolpiparen''
''Offret'' (1985), regi: Andrej Tarkovskij, inspelad på Närsholmen.
''Pensionat Oskar'' (1995), regi Susanne Bier, manus Jonas Gardell, inspelad vår/sommar 1994 vid Holmhällar på Storsudret.
''Persona'' (1966), regi: Ingmar Bergman, Fårö.
''Petri tårar'', Visby med omnejd.
''Pippi Långstrump (1969)'' (1969), regi: Olle Hellbom, Visbymiljöer.
''Pippi Långstrump på de sju haven'' (1970), regi: Olle Hellbom.
''PS Sista sommaren'' (1988), Visbymiljöer.
''På rymmen med Pippi Långstrump'' (1970), regi: Olle Hellbom, Visbymiljöer.
''Rosa - the movie'', (2007)
''Scener ur ett äktenskap'', regi: Ingmar Bergman, Fårö.
''Skammen'' (1968), regi: Ingmar Bergman, Visby och Fårö.
''Sånger från andra våningen'', en scen är inspelad på Gotland.
''Såsom i en spegel'' (1961), regi: Ingmar Bergman, Fårö.
''Tempelriddarnas skatt'' II (2006), dansk film.
''Skuggornas hus'' (TV-serie)
''Sunes sommar (film)'' (1993)
''Vingar kring fyren'' (1934), Visbymiljöer.
''Zombiestad Gotland'' (2007), regi: Alexander Kirmeier, Visbymiljöer, Burge på Gotland.

Galleri


<gallery>
File:Van Gogh from Space.jpg|Algblomning 13 juli 2005
</gallery>

Se även


Gotlands Turistförening
Gotlands län
Gotlands kommun
Bläse Kalkbruksmuseum
Gotlands Hesselby Jernväg
Hansan
Gutasagan
Gutar
Gutniska
Gutniska lekar
Lista över gotlänningar
Medeltidsveckan
Bergmanveckan

Referenser

Externa länkar


http://www.guteinfo.com Gotlands Största Turistinformation - bad, historia, kartor, kyrkor, raukar, sevärdheter m.m.
http://www.gotland.net Gotlands Turistinformation - Visit Gotland
http://www.gotland.info Gotlands Officiella Turistinformation - Turistbyrån på nätet
http://www.gotland.se Gotlands kommun
Kategori:Gotland
Kategori:Svenska öar i Östersjön
Kategori:Sveriges landskap
af:Gotland
ang:Gotland
ar:جزيرة غوتلند
be:Востраў Готланд
be-x-old:Готлянд (востраў)
bg:Готланд
br:Gotland
ca:Gotland
cs:Gotland
cy:Gotland
da:Gotland
de:Gotland
dsb:Gotland
et:Ojamaa
el:Γκότλαντ
en:Gotland
es:Isla de Gotland
eo:Gotlando
fa:گوتلاند
fr:Gotland
fy:Gotlân
gl:Condado de Gotland
ko:고틀란드 섬
hy:Գոթլանդ
hr:Gotland
id:Pulau Gotland
os:Готланд
is:Gotland
it:Gotland
he:גוטלנד
kl:Gotland
sw:Gotland
la:Gothlandia
lv:Gotlande
lt:Gotlandas
hu:Gotland
mk:Готланд
mn:Готланд
nl:Gotland
nds-nl:Gotlaand
ja:ゴットランド島
no:Gotland
nn:Gotland
pnb:گوٹلینڈ
pl:Gotlandia
pt:Gotland
ro:Gotland
qu:Gotland
ru:Готланд
stq:Gotlound
simple:Gotland
sk:Gotland (ostrov)
sl:Gotland
sr:Готланд
fi:Gotlanti
tr:Gotland
uk:Готланд
vi:Gotland
vo:Gotläniän (länatopäd)
zh:哥得蘭島