Africa terra

Africa

Af Ugglas


af Ugglas är en Svenskar grevlig och friherre adelsätt.
Ätten kommer från bergsmansgården Uggelviken i Falun och räknar sina anor från Per Uggla, som omtalas i Gustav Vasas historia. Ättens äldste kände stamfader är Samuel Danielsson (död 1677) som var bergsman och bosatt på Uggelviken i Stora Kopparbergs socken. Ättlingar var huvudsakligen verksamma i Falun som bergsmän. En ättling, Samuel Uggla var kronobefallningsman i Säter och gift med en dotter till den Pommern befallningsmannen i Uppland, Per Zachariasson. Deras son Petrus Uggla var teologie doktor och kontraktsprost i Hedemora, och gift med Helena Norrström, vars far var kontraktsprost och modern en Troilia, syster till ärkebiskop Samuel Troilius, och vars släkt på fädernet länge varit kyrkoherdar i Dalarna, samt var ättlingar till Stormor i Dalom och Bureätten.
Petrus Ugglas och Helena Norrströms son Samuel af Ugglas gjorde sin bana i kungliga kansliet och adlades 1772 under namnet ''af Ugglas''. Han erhöll 1796 friherrlig och 1799 grevlig värdighet med nr 105 respektive 311 på Sveriges Riddarhus. Den grevliga ätten adlades med primogenitur, varigenom endast äldste sonen till förutvarande greve har den värdigheten År 1782 köpte Samuel Forsmarks herrgård som ägdes av dennes söner framtill 1975. Övriga är friherrliga. Samuel af Ugglas hustru var Carolina Wittfoth vars far var brukspatron på Gysinge bruk. Dottern Helena Charlotta gifte sig med statsrådet Gustaf Fredric Åkerhielm af Margaretelund, och ätten fortlevde på svärdssidan genom sonen Pehr Gustaf af Ugglas, varifrån de nuvarande medlemmarna härstammar. Han köpte Harnäs bruk samt flera andra järnverk, och ättlingar var vid sidan av deras offentliga karriärer brukspatroner på flera bruk.
54 personer bär detta namn i Sverige. Sveriges tidigare utrikesminister Margaretha af Ugglas, född Stenbeck, är ingift i släkten.

Personer med släktnamnet ''af Ugglas''


Samuel af Ugglas (1750-1812)
Pehr Gustaf af Ugglas (1784-1853)
Ludvig af Ugglas (1814-1880)
Curt Gustaf af Ugglas (1820-1895)
Bertil af Ugglas (1934-1977), gift med Margaretha af Ugglas (född 1939)
Caroline af Ugglas (född 1972)

Källor


Gabriel Anrep, ''Svenska adelns Ättar-taflor'', volym 4
Kategori:Svenska adelsätter
Kategori:Svenska friherrliga ätter
Kategori:Svenska grevliga ätter
Kategori:Bureätten

Agda Persdotter

Agda Persdotter, även känd som "''Agda i porten''", med okända födelse- och dödsår, var Erik XIV:s frilla 1558-61 och möjligen 1563-65.
Hennes födelseår är okänt. Agda har uppgivits vara dotter till rådmannen Peder Klemetsson i S:t Nicolai port i Stockholm, en uppgift som dock hittills har varit omöjlig att verifiera. Fadern ska dock ha varit en rådman och välbärgad handelsman i Stockholm, med ursprung i Finland. Agda kallades "Caritas" (Latin: tillgivenhet, kärlek) för sin skönhets skull.
Agda Persdotter var Eriks första frilla. Det är okänt när de inledde sin förbindelse, men den påbörjades troligen i Stockholm. Hon bekräftas som kronprins Eriks frilla efter dennes flytt till Kalmar 1558, där hon fick sitt eget rum i hans residens kallat "Agdas kammare". Rummet låg intill Eriks mottagningsrum. Att relationen påbörjades redan i Stockholm illustreras av de faktum att parets dotter Virginia föddes 1 januari 1559, sju månader efter att Agda anlänt till Kalmar i maj 1558. Erik ska inte ha haft någon annan frilla under denna tid.
Agda Persdotter hade åtminstone två döttrar med Erik XIV, ''Virginia'' och ''Constantia'':
Virginia Eriksdotter (1559-1633), gift med landshövdingen ''Hand (släkt)''.
Constantia Eriksdotter (1560-1649), gift med häradshövdingen ''Henrik Frankelin'' (död 1610), känd för sina långa resor i östra Europa.
Erik uppställde själv ett horoskop över både Virginia och Constantia. En tredje utomäktenskaplig dotter till Erik XIV, ''Lucretia'' (född 1564), har förmodats vara dotter till Agda men det finns inga belägg för detta. Lucretia uppges i en källa ha varit gift med en ''Daniel Zelow''.
Hösten 1560 planerade Erik en resa till England för att fria till drottning Elisabet, och därmed förväntades han göra sig av med sin frilla, så som var sed då en prins ingick äktenskap. Han förde med sig Agda till Stockholm, där hon 13 juni födde parets andra dotter Constantia. Den 25 augusti 1560 förlänades Agda godset Eknaholms gård, vilket betraktas som hennes pension. I september blev dock Erik kung och hans resa till England fick inställas. Det är okänt om Agda kvarblev som Eriks frilla under denna tid, men det anses troligt. I september 1561 planerade Erik att återuppta resan till England. Resan fick inställas igen, men Agda upphörde ändå att vara Eriks frilla.
Den 24 september 1561 överlät Erik vårdnaden om sina döttrar med Agda till sin syster Cecilia. Han ger också Cecilia tillstånd att använda våld och alla medel hon anser nödvändiga för att överta barnen från Agda. Agda gifte sig i september 1561 med Eriks kammarherre, adelsmannen Joachim Fleming (1534-1563), bror till Finlands hövitsman Clas Eriksson Fleming. Äktenskapet hade arrangerats innan Eriks resa till England, med tanken att den var nödvändig om Erik ingick äktenskap, men blev av trots att resan ställdes in. Vid bröllopet mottog hon förutom den tidigare bestämda Eknamholm i Småland också flera skattefria egendomar i Södermanland. Med Fleming fick Agda dottern ''Anna'' (född 1562).
År 1563 blev hon änka, och det är möjligt att hon då blev frilla åt Erik på nytt. År 1565 ersattes i varje fall alla Eriks favoriter med Karin Månsdotter. Agda Persdotters vidare liv är okänt, men det finns uppgifter om att hon ska ha gifte sig med Christoffer Olofsson Stråle av Sjöared, kunglig befallningsman och kommendant på Stegeholm slott och Söderköping slott. Hennes dödsår är okänt.

Källor


Hans Gillingstam, "Agda Persdotter, hennes släkt och Erik XIV:s dotter Lucretia. En källkritisk studie", ''Släkt och Hävd'' 2001:2-3, s. 156-160.
Gadd, Pia: ''Frillor, fruar och herrar - en okänd kvinnohistoria'' Falun 2009

Externa länkar


Kategori:Svenska mätresser
Kategori:Födda 1500-talet
Kategori:Kvinnor
Kategori:Personer under äldre vasatiden
Kategori:Avlidna okänt år
en:Agda Persdotter
it:Agda Persdotter

Agda i porten

#OMDIRIGERING Agda Persdotter.

Agneta Christina Gabrielsdotter Ribbing

Adolf Mörner
Kategori:Personer under frihetstiden
Kategori:Kvinnor
Kategori:Födda okänt år
kategori:Svenska grevinnor

Alnön


Image:Alnöbron.jpg
Alnön är en 65 km² stor ö (landområde) utanför Sundsvall. Ön, som är Sveriges 13:e största, är 15 km lång och 6 km bred på bredaste stället.
Ön ingår i postorten och socken Alnö socken, som även omfattar Rödön, Sundsvall med flera mindre öar. Fast befolkning finns idag endast på Alnön, och uppgår till 8 417 (per den 2010-12-31). Sommartid mer än fördubblas antalet boende på orten.
Bebyggelsen är utspridd över ön men har sin största koncentration längs Alnösundet, särskilt nära brofästet i Vi, Sundsvalls kommun eller Alnö centrum (4 997 invånare per 2010-12-31), där livsmedelshallar och butiker finns. Övriga tätorter och småorter är Ankarsvik (944 inv.), Gustavsberg, Sundsvalls kommun (254 inv.), Hartungviken (235 inv.), Hovid (225 inv.), Hörningsholm (166 inv.), Röde och Båräng (193 invånare).
Alnön är känd för sin jakt på vilt då det är väldigt tätt med djur på ön.
Alnöbron, invigd 1964, var med sina 1 042 meter Lista över broar i Sverige fram till 1972 då Ölandsbron byggdes. Det tog en arbetsstyrka på 40-55 man 3,5 år att bygga den 9,4 meter breda bron över Alnösundet. Den är cirka 42 meter hög och har cirka 40 meter fri segelhöjd. Bron ersatte tidigare färjetrafik, och möjliggör att en stor del av Alnöns befolkning arbetar i Sundsvall.

Sevärdheter


På norra Alnön, 2,5 km norr om Alnöbron, står Alnö gamla kyrka (från 1100-talet) och Alnö kyrka (byggd 1893) sida vid sida. I anslutning till dessa ligger också Hembygdsgården med Sågverksmuseet och Café Tunet. Vid Stornäset ligger ett av öns tre naturreservat samt Stornäsets Vandrarhem. Här undersöker man om det går att bygga Alnö golfbana. Några kilometer längre norrut, vid Hörningsholm, hittar man Tors lokal, Sveriges första Folkets Hus på landsbygden. På norra delen av ön finns flera fornlämningar, som gravkullar. På norra delen finns det en fin badvik: Slädaviken.
På södra Alnön finner man flera fina badvikar, Bänkåsviken, Tranviken, Havstoviken, Hartungviken, och Grönviken. Sommaridyllen Spikarna, ett fiskeläge med sjöbodar, fiskestugor, kapell och kafé, är beläget på södra delen av ön. Alnön har även ett sporthallsbad, Alnöbadet.
Spikarö Kapell (byggt 1958) har gudstjänster och musikkvällar under sommaren. Restaurang Piren inryms i ett av Alnös 19 före detta sågverk, beläget i Karlsvik. Restauranger finns också i Tranviken och i Vindhem, som även har en av Alnös fyra småbåtshamnar.
Sågverksmonumentet, minnet över sågverkstiden år 1860 till år 1963, är placerat på Hötorget i Alnö centrum. I centrum finns också bensinstation, bank, post, butiker, gatukök och diverse restauranger. Schymbergsgården är belägen på Alnön. Denna gård är sångerskan Hjördis Schymbergs (1909-2008) barndomshem och donerades till stiftelsen år 1999 med syftet att åter fylla den med sång, musik och kulturellt liv.
Sundsvalls Segelsällskaps hamn ligger i Vindhem på Alnöns sydvästspets. Norrlands kappseglingscentrum. Här finns också Restaurang Vindhem som har ett omnämnande i White Guide.

Kommunal service


Skolorna på Alnön är Kyrkskolan F-3, Uslandsskola F-6, Ankarsviksskolan F-6, Vibackeskolan F-9, Fyrens förskola där barnen erbjuds stanna kvar ett extra år för att förbereda kommande studier samt friskolan Kunskapsakademin 6-9.

Etymologi


Namnet omnämns i Hälsingelagen i början av 1300-talet som ''Alnø''.
Enligt en tidig ortnamnstolkning har socknen uppkallats efter byn Alla (omnämnd 1543) eller Malla (1545), som då tillhörde socknen, och är identisk med dagens Ala i Hässjö socken norr om ön. En äldre muntlig tradition är att namnet sägs vara taget av den myckna ''al''skog som växer här, varför också sockensigillet visar en alsläktet. En senare tolkning är att namnet är släkt med dialektordet ''ala'', 'växa', och kan betyda 'den uppsvällda ön' med syftning på öns branta stränder.
''Alnön'' åsyftar idag ön och ''Alnö'' orten, även om denna distinktion inte efterföljs konsekvent. "Alnö" är mer frekvent än "Alnön" i svenska språket.
Genitivformen ''Alnö'' används i äldre fasta uttryck, exempelvis ''Alnö centrum'', medan man i lösare språkliga konstruktioner använder genitivformen ''Alnös'' om orten och ''Alnöns'' om ön, exempelvis i "Alnös skärgård", "Alnöns nordslinga" eller "Alnöns befolkning".

Historia


Geologisk historia


Alnön bildades för cirka 570 miljoner år sedan genom vulkanisk verksamhet i området. På grund av dess vulkaniska historia innehåller Alnöns berggrund sällsynta mineral, bland annat den världsunika alnöit. På norra delen av Alnön finns flera intressanta geologiska lokaler. Man har även hittat mycket små mängder diamant på Alnön.

Sågverkstiden


Alnön har ett idealiskt läge mellan Indalsälven och Ljungan och med perfekta hamnar i Alnösundet. Här byggdes sågverken tätt. Som mest var 16 sågar i gång samtidigt. När Elias Sehlstedt blickade ut över Alnön från Sundsvall inspirerades han till den berömda frasen "Och hela hamnen som en spegel låg. Och såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg" (1852).
Alnös storhetstid började med sågen på Eriksdal, Alnö på 1860-talet. Även om sågverken på ön inte var de största innebar lokaliseringen av de 18 sågverken en stor omvälvning för ön. 1850 hade ön 950 invånare, 1900 var innevånarantalet 6 841. Kring varje sågverk växte det upp ett litet samhälle, dit arbetarna kom från olika håll i Sverige och Norden. Det byggdes i rask takt upp arbetarbaracker av mer eller mindre undermålig kvalitet. Hygienen var ofta under all kritik på grund av trångboddhet.
Nykterhetsrörelsen och frikyrka fick ett starkt fäste på ön. Sågverkspatronerna hade inget emot att deras arbetare engagerade sig för kyrka och nykterhet men då det blev tal om att arbetarna ville organisera sig fackligt så uppstod det stridigheter. 1896 bildades en avdelning av Svenska sågverksindustriarbetareförbundet vid Hörningsholms sågverk, vilket var den första avdelningen i Sundsvallsdistriktet. 1897 invigdes landets 3:e Folkets hus beläget just på Hörningsholm, ''Tors lokal''.
Platsen är föremål för ett saneringsprogram.
''Källa:'' (bland annat) ''Sågverksfolket'' (2001)
Sveriges industrialisering inleddes enligt vissa historiker med att ångsågar byggdes längs Norrlandskusten, varav den första startades i Tunadal 1849, vars sågverk ligger vid Alnösundet men på fastlandet. Ett fyrtiotal rektangulära pråmar (s.k. läktare), har på senare tid återfunnits på Alnösundets botten, i Fillaviken utanför Tunadal. Den äldsta är byggd av virke från någon gång under perioden 1788–1828, och finns på en karta från 1871. Pråmarna har bland annat använts för läktring (lastning eller lossning) av fartyg uppankrade på redd­en, innan betongkajer anlades vid mitten av 1900-talet.

Sport

Profiler


Helen Sjöholm, sångerska
Andreas Yngvesson, fotboll
Tina Nordlund, fotboll
Hjördis Schymberg, operasångare
Gunnar Hellström, regissör, skådespelare
Anna Norberg, skådespelare
Tore Lindwall, skådespelare
Åke Arvidsson, skådespelare
Beata Gårdeler, regissör
Alnö SK, längdskidor
Sanna Martinez-Matz, sångerska

Se även


Alnö församling
Alnö socken
Alnö landskommun

Referenser


Noter

Källor


http://www.scb.se/ Statistiska Centralbyrån, SCB (uppgifterna om befolkningen)
''Sågverksfolket : Alnöbygd i utveckling'', Sågverksfolkets förlagskommitté (utgivare), 2001. 304 sidor. ISBN 91-631-1617-0.

Externa länkar


http://www.alno.nu/ alno.nu
Kategori:Alnön
Kategori:Svenska öar i Östersjön
Kategori:Vulkaner i Sverige
da:Alnön
de:Alnön
en:Alnön
es:Alnön
nl:Alnön
no:Alnön
nn:Alnön
pt:Alnön

Alnö

#OMDIRIGERING Alnön

Akvarist

#OMDIRIGERING akvaristik

Akvarieförening

En akvarieförening är en sammanslutning av Akvaristik som tillsammans driver en förening, i Sverige alltid med uteslutande ideell verksamhet. Förutom vanligen månatliga medlemsmöten och publicering av medlemsorgan och informationsblad, har akvarieföreningar ofta en hyrd lokal där medlemmarna tillsammans anordnar tillfälliga akvarieutställningar för allmänheten, eller hyr en lokal där de gemensamt håller akvarium med akvariefiskar och växter, ofta för fiskodling.

Typer av akvarieföreningar


Det finns två huvudtyper av akvarieföreningar. Vanligast är olika lokal- eller regionalföreningar. De inriktar sig inte mot någon särskild gren inom akvaristiken, men har sin verksamhet knuten till ett visst geografiskt område – i Sverige oftast en kommun. Ett exempel på en sådan förening är den numera nedlagda Göteborgs akvarieförening. I Sverige finns drygt 30 sådana akvarieföreningar, och i vissa städer till och med fler än en. En övervägande majoritet av dessa akvarieföreningar är i sin tur anslutna till ''Sveriges Akvarieföreningars Riksförbund'' (SARF), som sedan 1946 är en samordnande paraplyorganisation till stöd för Sveriges akvarieföreningar och -klubbar.
Den andra typen utgörs av föreningar som är verksamma inom ett specifikt intresseområde inom akvaristiken, men som däremot inte primärt vänder sig till medlemmar inom ett i sammanhanget litet geografiskt område. Det akvaristiska specialintresset kan till exempel röra sig om en viss typ av fiskar, en specifik biotop, en särskild form av odling, eller liknande. Till denna typ av föreningar hör exempelvis ''Skandinaviska Killisällskapet'', som vänder sig till akvarister intresserade av så kallade killifiskar, det vill säga äggläggande tandkarpar, och ''Aquatic Gardeners Association'', vars syfte är att sprida information om och studera samt förbättra metoder för odling av växter avsedda för akvarier och Damm (vattenansamling). En del av dessa föreningar har underavdelningar i form av lokalgrupper, för att förenkla mötet mellan delar av medlemmarna.

Referenser


Kategori:Akvarier
Kategori:Akvarieföreningar i Sverige

Arkitekt


Fil:Architect.png
Arkitekt är en yrkestitel som vanligen används av personer som har akademisk examen i arkitektur, och planerar och/eller utvecklar byggnader och utemiljöer. Det finns flera sorts arkitekter. Då man pratar om titeln arkitekt menar man i själva verket "byggnadsarkitekt" (eller äldre "husarkitekt").

Etymologi


Ordet arkitekt kommer av latinska ''architectus'' eller grekiska ''arkhitekton''. Ordet är alltså en sammanslagning av de grekiska orden ''archos'' och ''tekton''. ''Archos'' är ett förled som kan utläsas mästare eller överordnad (samma ordled som i ärkebiskop och ärkefiende) och ''tekton'' kan betyda snickare eller byggare. Således kan man säga att arkitekt betyder ''mästare i byggnadskonst'' eller ''överbyggmästare''.

Yrkesroll


En arkitekt arbetar med planering av byggnader och byggda miljöer, där målet är att anpassa byggnaden både konstnärligt och kontextuellt med den omgivning den är placerad i, samt utforma dess interiör med en rumslig medvetenhet. För att uppnå detta måste en arkitekt förstå en byggnads uppbyggnad och konstruktion, samt dess anknytning till platsen, undersöka hur människor använder sig av byggda miljöer och det samband som finns däremellan.
De verktyg som en arkitekt använder sig av för att skapa en byggnad innefattar skissande, modellbyggande, ritningar i planer och snitt och it-modellering.
Arkitekter kan också arbeta med möbelformgivning, samhällsplanering, stadsplanering, landskapsarkitektur, landskapsplanering, konstruktion, design, varumärkesarkitektur, miljökonsekvensutredningar och som kvalitetsansvarig enligt plan och bygglagen, bygglovsgranskare med mera. Det handlar således om en yrkeskår med en mångfald av specialiseringsmöjligheter. Dock har yrkesrollen för en arkitekt mer och mer fokuserats på byggnader, då mer specialiserade yrken, såsom formgivare, inredare och stadsplanerare till stor del övertagit dessa områden.

Titel


I de flesta EU-länder är arkitektyrket reglerat; både titeln ”arkitekt” och rätten att utöva arkitektyrket är lagskyddade och kopplade till en arkitektutbildning. I många EU-länder finns också någon form av registreringsordning.
I antikens Grekland avsåg titeln den person som ansvarade för både formgivningen och genomförandet av viktiga byggnader - han var bevandrad såväl inom estetik som konstruktionslära och dirigerade även arbetet på byggarbetsplatsen samt skötte leveranser av byggmaterial med mera. Så har det mer eller mindre förhållit sig fram till modern tid då konstruktionsläran utvecklade sig till en egen disciplin och arkitekten alltmer arbetade med den övergripande planeringen.

Sverige


Sverige är ett av få EU-länder där arkitekttiteln inte är skyddad. I Sverige är det dock vanligt att arkitekter med fullgjord arkitektexamen (som uppfyller EU:s kvalifikationsdirektiv)och minst två års arbetserfarenhet beviljas använda den skyddade titeln ''Arkitekt AIS'' eller ''Arkitekt SAR/MSA''.
Titeln ''Arkitekt SAR/MSA'' utfärdas av och refererar till medlemskap i intresseorganisationen och fackförbundet Sveriges Arkitekter. Titeln ''Arkitekt AIS'' utfärdas av och refererar till medlemskap i den fackligt obundna yrkesideella föreningen Arkitekter I Sverige. Titeln ''Arkitekt AIS'' eller titeln ''Arkitekt SAR/MSA'' har som syfte att vidimera yrkeskvalifikationer som arkitekt.
Närliggande yrkesgrupper som till exempel landskapsarkitekt, inredningsarkitekt och planeringsarkitekt använder ett prefix som visar mer specifikt vad man arbetar med.

Utbildning


Sverige


Utbildningar med arkitektexamen


Arkitektexamen är reglerad av högskoleförordningens bilaga 2 och följer kvalitetskraven i EU:s kvalifikationsdirektiv (Direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer). Nya arkitektexamen omfattar 300 högskolepoäng (5 års studier) för dem som påbörjat utbildningen efter 1 juli 2007. Den gamla arkitektexamen omfattar 270 högskolepoäng (4,5 års studier) för dem som påbörjat utbildningen före 1 juli 2007. De som påbörjat arkitektutbildning före 1 juli 2007 har dock möjlighet att ta ut nya arkitektexamen. Arkitektutbildningen innehåller kurser i att planera, utforma, förvalta och förnya byggnader och bebyggelsemiljöer. Fyra universitet i Sverige har rätt att dela ut arkitektexamen: Chalmers tekniska högskola, Kungliga Tekniska högskolan, Lunds tekniska högskola vid Lunds universitet och Umeå universitet. Genom EU:s direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (kvalifikationsdirektivet) fastställs vilka krav som skall ställas på en arkitektutbildning och annan behörighet för att erkännas i ett annat EU-land eller EFTA-land. För Sverige gäller svensk arkitektexamen.
För att kvalificera sig till arkitekturprogrammen behövs förutom grundläggande behörighet även studier i naturvetenskapliga ämnen som Matematik C, Kemi A, Fysik A (alternativt Naturkunskap A+B istället kemi och fysik) och Samhällskunskap A. Man kan ta sig in på tre olika sätt (urvalsgrupper): BI, BII (betygspoäng gymnasiet), HP (poäng högskoleprovet) och AU (poäng arkitektprovet). Konkurrensen är hård med höga antagningskrav och med flera tusen sökande varje år. Antagningspoäng från gymnasiebetyg och högskoleprov ligger kring 22 respektive 1,9 poäng. Antagningspoängen varierar från år till år och från skola till skola men ligger generellt på dessa nivåer.

Övriga utbildningar


Sedan åtminstone 1800-talet gör man ibland dessutom en distinktion mellan "konstnärliga" arkitekter och det som då kallades "fortifikationsingenjörer". Denna distinktion kan fortfarande skönjas i det faktum att det i Stockholm faktiskt finns två arkitekturhögskola: KTH och Arkitekturskolan Konsthögskolan (som ej har examinationsrätt för arkitektexamen men erbjuder fortbildning).
Vid Arkitekturskolan på KTH inrättades 2002 magisterprogrammet Design och Byggande på 60 poäng. För att söka till programmet krävdes en kandidatexamen på 120 poäng från en byggnadsingenjörs- eller arkitektutbildning. En slutförd magisterexamen i Design och Byggande omfattade således 180 poäng med möjlighet att arbeta som arkitekt och/eller ingenjör.
Vid Luleå tekniska universitet inrättades år 2005 en civilingenjörsutbildning i arkitektur. Denna utbildning innehåller dock en mindre del arkitektur, och kan inte ses som en skolning till arkitekt i dess traditionella bemärkelse. Denna utbildning leder till en civilingenjörsexamen, ej till arkitektexamen.
Från hösten 2006 finns en ny utbildning som ger möjlighet till dubbel examen som både arkitekt och civilingenjör på Chalmers. Utbildningen heter Arkitektur och teknik och är på 300 till 360 högskolepoäng.
Sveriges första diplomerade, kvinnliga arkitekt var Brita Snellman. Vid fackskolan för arkitektur på Tekniska högskolan 1920 var hon extra elev. Året efter blev det lagstadgat att kvinnor fick bli ordinarie elever. Hon praktiserade som murare 1922 i Hedemora och avlade arkitektexamen 1924. Hon anställdes i augusti samma år på byggnadsrådet Hjorts arkitektkontor.

Se även


:Kategori:Arkitekter
Arkitektur
Arkitektyrkets historia i Sverige
Byggherre
Civilingenjör
Inredningsarkitekt
Järnvägsarkitekt
Kasper Salinpriset
Landskapsarkitekt
Lista på betydelsefulla arkitekter
Lista över svenska arkitekter
Länsarkitekt
Möbelarkitekt
Planeringsarkitekt
Samhällsplanerare
Stadsarkitekt
Stadsplanering
Systemarkitekt
Trädgårdsarkitekt

Källor

Externa länkar


http://www.arkitekt.se/ Sveriges Arkitekter
http://www.aisarkitekter.se/ AIS Arkitekter i Sverige
Kategori:Yrkesexamina
Kategori:Akademiska titlar
Kategori:Arkitekter
Kategori:Yrken inom arkitektur
Kategori:Konstnärliga yrken
ar:مهندس معماري
az:Memar
be:Архітэктар
bs:Arhitekta
cv:Архитектор
ca:Arquitecte
cs:Architekt
cy:Pensaer
da:Arkitekt
de:Architekt
et:Arhitekt
en:Architect
es:Arquitecto
eo:Arĥitekturisto
fa:معمار
fr:Architecte
fy:Arsjitekt
gd:Ailtire
ko:건축가
hi:वास्तुक
io:Arkitekto
id:Arsitek
ia:Architecto
is:Arkitekt
it:Architetto
he:אדריכל
jv:Arsitèk
kn:ವಾಸ್ತುಶಿಲ್ಪಿ
ka:არქიტექტორი
kk:Сәулетші
la:Aedificator
lv:Arhitekts
li:Architect
lmo:Architet
hu:Építész
mk:Архитект
mr:वास्तुविशारद
mzn:معماری
ms:Arkitek
mn:Архитектор
nah:Calmanani
nl:Architect
ja:建築士
no:Arkitekt
nn:Arkitekt
oc:Arquitècte
pa:ਵਾਸਤੁਕਾਰ
pl:Architekt
pt:Arquiteto
ro:Arhitect
ru:Архитектор
sq:Arkitekti
scn:Architettu
simple:Architect
sk:Architekt
sl:Arhitekt
sr:Архитекта
sh:Arhitekt
fi:Arkkitehti
ta:கட்டடக் கலைஞர்
te:వాస్తుశిల్పి
th:สถาปนิก
tr:Mimar
uk:Архітектор
ur:معمار
vi:Kiến trúc sư
zh-yue:畫則師
zh:建筑师

Adolf W Edelsvärd

#OMDIRIGERING Adolf W. Edelsvärd

Adolf W. Edelsvärd


Adolf Wilhelm Edelsvärd, född 28 juni 1824 i Östersund, död 15 oktober 1919 i Stockholm, var en svensk arkitekt och officer (major) samt fortifikationen; son till Wilhelm Edelsvärd.

Biografi


Fil:Stockholm_Centralstation.jpg
Fil:Centralstationen goteborg.jpg
Fil:Thorburnska huset Uddevalla.JPG
Adolf Wilhelm Edelswärd var son till Fredrik Wilhelm Edelsvärd, som var militär, ingenjör och även intresserad av utveckling inom lantbruket. Adolf Wilhelm gick samma väg som sin far och blev 1844 antagen såsom underlöjtnant vid Dalregementet, men tog året därpå transport till Fortifikationen och tjänstgjorde sedan i flera år vid Befästningsarbetena på rikets fästningar. Han studerade även civil arkitektur, såväl i hemlandet som på kontinenten och i England.

Vid Kungliga Järnvägsstyrelsen


Adolf W. Edelsvärd anställdes 1855 som Statens Järnvägar:s chefsarkitekt, detta var ett år innan de första bansträckorna öppnades. Under hans 40 år i ledningen för Statens Järnvägars arkitektkontor uppfördes inte mindre än 5 725 byggnader vid de av staten byggda huvudlinjerna, därav 297 järnvägsstation. Edelsvärd lade stor vikt vid stationshusets stil och funktion – alltifrån de stora centralstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö till linjestationernas små stationshus, som ofta utfördes efter standardmodeller:
Boxholmsmodellen
Byskemodellen
Gnestamodellen
Habomodellen
Hällnäsmodellen
Jonseredsmodellen
Katrineholmsmodellen
Partilledsmodellen
Sparreholmsmodellen
Vännäsmodellen
Då stationsplatsen var utsedd ankom det på Edelsvärd att utplacera och utforma de olika till en station hörande byggnader. Han nöjde sig dock inte med att enbart studera byggnadernas utformning utan ansåg att de borde ses i ett större sammanhang och han hade därför även tankar och idéer angående stadsplaneringen i samband med byggandet av det svenska järnvägsnätet. Han angav ett par punkter som han ansåg borde följas vid planläggandet av landsortsstäder eller förstäder. Staden skulle bl a förses med torg, öppna platser och planteringar, vidare skulle den delas i två hälfter av parallella huvudgator (se Katrineholm) åtskilda av en park med alléer. Det skulle avsättas välbelägna tomter för publika byggnader. Med "välbelägna" avsåg Edelsvärd här att de borde placeras i stadens centralaxel, vars poler skulle utgöras av stationshuset och kyrkan. Här skulle även stationsbyggnaden få en "monumental tyngd" då den bildade fond i ett centralt stadsparti. Idag kan man se spår av hans tankar och idéer i städer som Nässjö där stationsbyggnaden var ortens första offentliga byggnad och fick utgöra utgångspunkten i stadsplanen och där en esplanad leder från stationsbyggnaden till Stortorget och i Hässleholm där stationsbyggnaden och kyrkan ligger i respektive ändpunkt stadens huvudgata.
Många av Edelsvärds stationshus finns kvar, särskilt vid de större stationerna: Stockholms centralstation, Göteborgs centralstation, Malmö centralstation, Norrköpings centralstation, Uppsala centralstation, Linköpings centralstation och Örebro centralstation men av de mindre där tågen inte längre stannar, har åtskilliga nu skattat åt förgängelsen.
Vid sidan av sin verksamhet som järnvägsarkitekt ritade Edelsvärd även andra byggnader och bland hans kyrkobyggnader måste nämnas: Hagakyrkan, Göteborg, Engelska kyrkan, Göteborg och S:ta Birgittas kapell, Göteborg alla i Göteborg samt Trollhättans kyrka tillika Jonsereds kyrka, Taxinge kyrka och Sandarne kyrka. För Stockholmsutställningen 1866 ritade han utställningshallen i Kungsträdgården.

Ledamotskap


Kungliga Lantbruksakademien
Akademien för de fria konsterna

Utmärkelser


Riddare av Nordstjärneorden
Riddare av Sankt Olavs Orden,

Se även


Järnväg
Museijärnväg
Riddarhuset
Tomteboda station

Källor


http://130.242.34.243/webarkdok/detalj.asp?id=1243 Arkitekturmuseum - Arkitektregistret

Externa länkar


Kategori:Svenska arkitekter
Kategori:Födda 1824
Kategori:Avlidna 1919
Kategori:Män
Kategori:Svenska fortifikationsofficerare
Kategori:RNO
Kategori:LLA
Kategori:Ledamöter av Konstakademien
de:Adolf W. Edelsvärd
en:Adolf W. Edelsvärd

Akvaristik

Akvaristik är läran om, eller snarare konsten, att sköta akvarium och dess levande invånare såsom akvarieväxter och akvariefiskar. Utövaren kallas ''akvarist'' och behöver förutom kunskap om olika arter etc, även vissa kunskaper i kemi, ekologi och om den tekniska utrustning och de tillbehör som hör till skötseln. Att hålla akvariefiskar utgör inte nödvändigtvis ett kriterium för att vara ''akvarist''. Akvaristik innefattar även växtakvarium och akvarium med räkor, snäckor och andra vattenlevande djur.
Ett sätt att lära sig mera är att bli medlem i en akvarieförening.
Kategori:Akvarier
ar:أسماك الزينة
bs:Akvaristika
ca:Aquariofília
cs:Akvaristika
da:Akvarist
de:Aquaristik
en:Fishkeeping
es:Acuariofilia
fr:Aquariophilie
ga:Maoracht éisc
gl:Acuariofilia
it:Acquariofilia
hu:Akvarisztika
oc:Aqüariofilia
pl:Akwarystyka
pt:Aquarismo
ru:Аквариумистика
sk:Akvaristika (koníček)
th:ปลาสวยงาม
uk:Акваріумістика
vi:Cá cảnh
zh:水族饲养

Akvarium

:''För Akvarium Stockholm, se Aquaria Vattenmuseum.''
Fil:Male whale shark at Georgia Aquarium.jpg
Ett akvarium är en vattenbehållare som är avsedd att hysa fiskar eller andra i vatten levande djur och/eller växter för prydnad, odling eller forskning.

Terminologi


''Aqua'' är latin och betyder "vatten". Ordet "akvarium" betyder ordagrant "plats där vatten finns", och kommer av latinets ''aquarium'', en substantivering av ''aquarius'', vilket är adjektivformen av just ''aqua''.
En person som ägnar sig åt akvarium och akvariefiskar som hobby kallas för akvarist. Hobbyn i sig kallas akvaristik.

Allmänt


Fil:Aquarium-melbourne.jpg
Akvarier indelas för det första i hemmaakvarier, och de stora vattenanläggningar som har som syfte att verka som djurpark.
Akvarier indelas också i söt- och saltvattensakvarier. Skillnaden är vilken biotop inredningen och invånarna i akvariet är hämtad ifrån. Ytterligare en indelning syftar till att skilja ut akvaterrarium, det vill säga akvarier med landdel. Dessa är till för amfibie djur som Salamandrar (stjärtgroddjur), vattensköldpadda och andra så kallade herptiler. Ett äldre ord för akvaterrarium som dock ibland fortfarande används inom facklitteraturen är ''paludarium''. En liknande behållare helt utan vattendel, slutligen, kallas terrarium.
En typ av akvarium som blivit mycket populärt på senare tid är växtakvarium där fokus ligger på att skapa ett vackert akvarium med mycket växter. Fiskarna kommer i andra hand men mår ofta väldigt bra då växterna fungerar som ett stort filter som tar bort skadlig ammonium och förbättrar nitrifikationsprocessen. För syresättningen av vattnet är dock växterna inte särskilt viktiga: endast ungefär 1 % av vattnets syreupptagning har sitt ursprung i akvarieväxternas fotosyntes, resten av syret tas upp direkt av vattnet via vattenytan. För att få växterna att trivas tillsätts ofta PMDD och koldioxid och har rätt bra med ljus, mellan 0,3 till 1,0 watt per liter vatten. PMDD är en billig och komplett växtnäring som innehåller kväve, fosfor, kalium och flera olika mikroämnen. Koldioxiden tillsätts med hjälp av mäsk eller koldioxidflaskor.
En annan typ av akvarium är Nano-akvarium. Nano-akvarium är akvarium med väldigt liten vattenvolym.

Hemmaakvarium


Fil:Aquariumsimple.jpg
Det klassiska hemmaakvariet är ett rätblock med väggar av glas. Normalt är höjden något lägre än djupet. Med djupet menas avståndet från framsida till baksida. Längden på akvariet är ofta ungefär dubbelt så långt som djupet. Anledningen till formatet är att man vill ha en stor framsida och i regel en stor yt- och bottenarea. Eftersom vattnet till största delen syresätts via vattenytan är det fördelaktigt om vattenytan är så stor som möjligt i förhållande till den sammanlagda volymen, och en botten täckt med grus kan agera som substrat för mikrobiologiska processer nödvändiga för ett biologiskt kretslopp, samt hålla fast rötterna hos eventuella vattenväxter.
Glasskivorna är numera nästan alltid sammanfogade av silikon. Att sammanfoga glasen med kitt förekommer numera ytterst sällan. Vid nytillverkning används numera uteslutande silikon. Silikonet ska inte vara av den typ som används i våtrum, då det innehåller mögelhämmande medel som är giftigt för akvariets växter och djur. Med silikon kan man göra ganska stora akvarier utan att behöva något mer stöd än själva fogen. När silikonet introducerades som lim och fogmassa revolutionerade detta samtidigt akvariehobbyn, det var nu betydligt lättare att bygga egna akvarier och framförallt hålla dem täta.
Akvarier har ändå ofta en ram av trä eller metall, främst av estetiska skäl. Moderna akvarier har ofta aluminiumram.
Vattentrycket mot glasrutorna beror på höjden på akvariet – den så kallade tryckhöjden – och även i viss mån volymen. Därför har större akvarier tjockare glas. Vanliga tjocklekar är 4–6 mm. Riktigt stora akvarier kan ha mer än 10 mm i glastjocklek.
När man beräknar volymen hos ett akvarium så räknar man på innermåtten, det vill säga hur mycket vatten det rymmer men oftast ser man beräkningar på yttermåtten när det gäller stora akvarier och skillnaden mellan inner- och yttermått är liten. Man använder en enkel geometri när man räknar ut akvariets volym, längden x djupet x höjden = volymen. Om man då anger måttenheterna i decimeter får man volymen i liter.
De vanligaste volymerna ligger i området 50 till 540 liter. Större akvarier är ofta specialbyggen. Det är fullt möjligt att bygga sådana akvarier i trä – till exempel plywood – samt glasfiberarmerade material eller plåt. Det senare bör helst ej användas i saltvattenakvarier. I handeln finns även glasskålar i olika storlekar och akvarier med polygonbotten. Glasskålar kan fungera för mindre fiskar men sedan juni 2005 är det olagligt att hålla större fiskar som exempelvis guldfiskar i glasskål. (Se följande PDF-fil med Djurskyddsmyndighetens "föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m av djur avsedda för sällskap och hobby": http://www.jordbruksverket.se/download/18.b1bed211329040f5080001872/DFS_2005-08.pdf DFS 2005:8 L80. Djurskyddsmyndighetens verksamhet övergick den 1 juli 2007 till Jordbruksverket. Föreskrifter utfärdade av Djurskyddsmyndigheten fortsätter emellertid att gälla tills Jordbruksverket upphäver dem.)

Sötvattensakvarium


Sötvattensakvarium brukar delas in i några olika underkategorier.
Sällskapsakvarium, där olika arter av fiskar och växter från ett eller flera olika geografiska områden trivs tillsammans.
Växtakvarium, där tonvikten läggs på olika vattenväxter. Växtakvarium inreds ofta med en botten av jord, torv, grus, bränd lera eller en kombination av dessa samt olika vattenväxter och inredning i form av stenar och trädrötter, typiskt mangrove.
Biotopakvarium, där man vill efterlikna en speciell del av naturen, exempelvis en del av malawisjöns eller tanganyikasjöns klippstränder. Klippstrandsakvarium som har dessa typer av biotoper brukar inredas med bottengrus och olika stenar.
Artakvarium, ett akvarium där man håller en speciell art, exempelvis pirayor, som sällan kan hållas med andra fiskarter.
Kallvattenakvarier, som namnet säger ett akvarium med kallare vatten, exempelvis inhemska fiskarter som id, elritsa, abborre eller andra arter från något vattendrag i Sverige. Även guldfisk kan med fördel hållas i ett lite kallare akvarium. Även fiskar som sommartid bor i trädgårdsdammar kan behöva övervintra inomhus i ett kallvattensakvarium.
Specialakvarium som kan vara exempelvis en stird bäck med kraftigt vattenflöde, en av tidvatten påverkad strandremsa eller liknande. Hit räknas också karantänsakvarium, yngelakvarium, lekakvarium etc.
Kombinationer är inte ovanliga, då gränserna mellan olika typer inte är absoluta. Sällskaps- och växtakvarier brukar ofta vara kombinerade. Ett sällskapsakvarium kan också vara ett saltvattensakvarium.
Ett utpräglat malawiakvarium med en biotopriktig inredning och ett begränsat antal arter av fiskar från Malawisjön kan vara både ett biotop- och ett artakvarium. Har man det placerat som blickfång i sitt vardagsrum är det inte heller fel att benämna det som ett sällskapsakvarium. Detta exempel visar att de olika kategorierna är ganska ungefärliga.

Inredning, allmänt


Bild:Aquarium gravel.jpg
Typisk inredning i ett akvarium består av:
Bottensubstrat. Substrat tjänar flera syften utöver det rent dekorativa. I de undre lagren bildas med tiden bakterier som bidrar i förmultning av döda växtdelar, fiskbajs och annat som annars skulle försämra vattenkvaliteten. Växters rötter växer i bottensubstratet och kan utvinna näringsämnen ur den mulm som bildas. Bottensubstratet har även en viktig funktion för vissa fiskar och andra invånare som använder det till att gräva ett bo, gömma sig i eller leta efter mat. Grus, småsten, sand, jord, bränd lera, eller en kombination av dessa är vanligt förekommande. Yngelakvarium, lekakvarium, akvarium som används som karantän och andra specialakvarium har ofta inget bottensubstrat alls, eller ett bestående av glaskulor. Detta för att underlätta att hålla en mer steril miljö eller för att underlätta kläckning av ägg från romspridare. Bottensubstratet kan även innehålla pH-justerande innehåll, som t ex kalksten eller torv.
Växter. Vattenlevande växter, sumpväxter eller flytväxter är möjliga att ha i ett akvarium. I akvariehandeln förekommer det även växter som bara klarar av att vara nedsänkta under vatten en begränsad tid. Det är få växter som enbart kan överleva under vattenytan, utan merparten har en undervattensform som är anpassad efter de betingelser som råder under vattenytan. Två typiska anpassningar som undervsttensformen kan ta är en anpassning till de lägre nivåer av CO2, och anpassning av bladen till att näring finns tillgängligt löst i vattnet.
Trädrötter. Vanligt förekommande är mangrove och red more. Mangroverötter är har växt under vatten under hela sin växttid. De kommer från träsk. De avger inga farliga ämnen, och emedan de har mycket tätväxande ved med dålig förmåga att binda gaser, flyter de inte upp till ytan. Akvaristen eftersträvar att använda träslag med en tätväxande ved för att minska träets flytförmåga och för träet inte ska förmultna alltför snabbt i akvariet. Trädrötter är mestadels för dekorativa syften, men är nödvändiga för att hålla vissa arter, t ex Plecostomus.
Stenar. Används för dekorativa syften, för att efterlikna invånarnas naturliga habitat eller för att skapa hålor och gömmor för invånarnas trivsel.
Artificiell inredning. I handeln förekommer det moduler av plast som efterliknar ett biotop och som används nedsänkt i akvariet som bakgrund. En tillverkare av dessa bakgrundsmoduler är http://www.backtonature.com Back to nature Det är även vanligt förekommande med egna hemmabyggen av sådana moduler. Annan artificiell inredning, som t ex krukor, glasflaskor, dekorativa leksaker är också vanligt förekommande.

Teknisk utrustning


Fil:Aquarium-NitrogenCycle.svgscykeln i akvarier]]
Till akvariet hör utrustning såsom doppvärmare, akvariefilter, termometer, akvariebelysning, bakgrund, algskrapa och andra verktyg för att göra rent akvariet.

Värmare


En doppvärmare är ett rör med värmetrådar som verkar som ett temperaturstyrt element. Den håller vattentemperaturen över en viss nivå som oftast går att ställa in med hjälp av en inbyggd termostat. För att kontrollera vattentemperaturen skall alla akvarier ha en termometer. Förr var kvicksilvertermometrarna vanliga men av miljöskäl väljer man idag istället en termometer i form av en plastremsa som klistras fast på akvarierutan, eller en liten digital elektronisk termometer.

Filtrering, vattencirkulation


Det behövs ett filter för att hålla bra värden i akvarievattnet. Normala värden är 6–8 i pH-värde och mjukt till medelhårt vatten, beroende på vilka fiskar det gäller. Även halten av ammoniak och ammonium bör akvaristen kontrollera. Ofta är det ett nedsänkt filter där vattencirkulationen ombesörjs av en invändig elmotor, eller en luftpump som sitter utanför akvariet. Det finns även ett alternativ med ett externt filter som suger in vatten genom en slang och lämnar tillbaka det renat genom en annan slang. Ett tredje alternativ är att suga ner vattnet genom bottengruset och upp genom ett rör till ytan igen – ett så kallat bottenfilter. Bottenfilter är numera mindre vanliga och anses av många akvarister som svårskötta (se nedan). Idén med filtrering är att driva vattnet genom ett filtermaterial som skumgummi eller vadd för att fånga upp makroskopisk smuts och göra en plats för mikroskopiska nedbrytningsprocesser som renar vattnet. Det förekommer också filtrering med aktivt kol, vilket tar bort vissa gifter eller missfärgningar i vattnet. Noteras ska dock att när man filtrerar med aktivt kol så är det under begränsad tid eftersom man också tar bort nyttiga delar, så som näring till växterna. Smutsen kommer oftast från döda växtrester, avföring från fiskarna samt överblivet foder.
Idag så använder de flesta akvaristerna ett så kallat "innerfilter" alltså en motordriven pump med skumgummipatron som sitter helt inne i akvariet. Det så kallade "ytterfiltret" som då befinner sig utanför akvariet med slangar till och från det samma förekommer också men då mest i större akvarium. Risken med läckage ökar med ett ytterfilter då slangar med anslutningar kan utgöra en riskfaktor.
Fördelen med ytterfiltret är annars att man kan fylla detta med olika slags filtermaterial, både biologiska som rent mekaniska.
Bottenfiltret är idag sällsynt, man resonerar som så att det är lättare att göra rent och hålla efter ett filtermaterial i ett inner- eller ytterfilter än att göra rent akvariets bottenmaterial. Det har också visat sig vara svårt att göda akvarieväxterna då man har ett bottenfilter.
Fluidiserad sandbed är ett biologiskt filter vid rening av dricksvatten men används numera också av akvarister. Principen är ett kraftigt vattenenflöde genom vanligtvis sand som blir då fluidiserad och beter sig som vätska då sandkornen blir separerade av vatten som i kvicksand eller likvifaktion vid jorbävningar. Den sammanlagda ytan på sandkornen är mångdubbellt större än i andra biologiska filter och blir tillgänglig för kolonisation med gynsamma bakterier.

Belysning


Som belysning används oftast en lysrörsramp, gärna med väl valda Spektrum (fysik) på lysrören för att gynna vattenväxterna. Att uteslutande använda så kallade "växtrör" är dock sällan bra. De har visserligen en bra färgtemperatur för de högre växterna men ger tyvärr så lite ljus per inmatad effekt att det endast räcker till för algerna. Kombinerade med mer ljusstarka lysrör fungerar de dock bra. Det gäller att ljuset i akvariet har ungefär samma spektra och färgtemperatur som solen.
Akvarister i Göteborgs akvarieförening använder med framgång varmvita lysrör av dagsljustyp som är avsedda för den grafiska industrin och för textilindustrin, lysrör med solens färgspektra, som används för att jämföra färgprover med inomhus.
Såväl Osram lumilux som Philips TLD har sådana lysrör.
Bland andra typer av lämpliga belysningar kan nämnas metallhalogenlampor, Lampa#Kvicksilverlampa samt vanliga glödlampor. Halogenlamporna är billiga i inköp, ger mycket ljus per inmatat effekt men då dessa är på hög effekt drar de också mycket ström, vanligtvis använder akvaristerna byggstrålkastare då de vill ha halogenljus. Kvicksilverlampor är dyra i inköp men går att få i rätt färgtemperaturer, och de håller länge. Glödlamporna är billiga och ger ett relativt bra ljus men är tyvärr för ljussvaga för att användas till annat än ganska små akvarier. Dessutom avges en stor del av glödlampors energi i form av värme snarare än ljus, vilket kan göra det svårt att erhålla en jämn vattentemperatur i akvariet.
På senare tid har det kommit ut lågenergilampor på marknaden med fördelaktig färgtemperatur, dessa kan med fördel ersätta glödlampor i mindre akvarier, lågenergilamporna ger mer ljus och mindre värme i förhållande till inmatad effekt.
På senare tid har ju lysdioderna gjort sitt intåg i hemmen, även inom akvaristiken, det finns idag högintensvia lysdioder som kan lämpa sig till akvariebelysning, eller kompletterande belysning. Inom en snar framtid kan vi nog räka med att tekniken utvecklas, inte minst i energisparsyfte.
Täckglas förhindrar att det uppstår kontakt mellan det elektriska i belysningen och vattnet, vilket även begränsar avdunstningen och hindrar fiskarna från att kunna hoppa ut. Det finns numera belysningsarmaturer för akvarier med kapslingsklassning (IP-klassning), som tål fukt, varför täckglas kan uteslutas men då bör man tänka på hoppande fiskar och avdunstningen.
Dagens akvarier är ingalunda energisnåla, då utvecklingen går mot att spara energi i hemmen blir det spännande att se vad akvarieindustrin kommer att erbjuda akvariterna i fortsättningen.

Spara energi


Man kan enkelt spara en del energi i sitt akvarium. De tillbehör som förbrukar mest energi är utan tvekan belysningen och värmaren. Men även pumpen drar en del, även om dess förbrukning i sammanhanget är ganska liten. Här är några tips om hur man kan minska elförbrukningen i ett vanligt akvarium.
Det är fullt tillräckligt att hålla belysningen i växtakvariet tänd i tio timmar, de flesta vattenväxter tillgodogör sig ändå inte fler timmar med belysning (men det gör algerna). Akvarier utan växter kan hållas tända färre timmar, använd timer till belysningen! All belysning kanske inte behöver vara tänd samtidigt.
Ställ akvariet på en cellplastskiva, eller en bit liggunderlag. Värmeavledningen till den möbel akvariet står på minskar, dessutom gillar akvariets växter att det blir litet varmare runt rötterna. Sättningar och ojämheter som kan uppkomma i äldre fastigheter, som kan få akvariet att stå snett kan också kompenseras eller minskas med ett mjukt underlag.
Se över temperaturen, många gånger räcker det att hålla runt 24 grader celsius i sitt akvarium, det är få arter som kräver högre temperatur.
Placera doppvärmaren i akvariet på ett sådant sätt den befinner sig i cirkulerande vatten, uppvärmningen av akvariet blir därmed effektivare och tillförd effekt utnyttjas på ett bättre sätt.
Se över belysningen, byt ut äldre lysrör mot modernare och energisnålare, använd lågenergilampor, använd högintensiva lysdioder, LED, som "mysbelysning" eller som grynings- och skymningsljus.
Använd reflektorer till lysrör och annan belysning. Detta ger mer ljus och innebär att man kan använda färre lysrör eller sådana med lägre effekt.
Se till att du har bra flöde i dina pumpar, då drar de mindre energi. Och behöver du verkligen mer än en pump?
Man kan också isolera akvariets baksida och gavlar med cellplast eller en bit liggunderlag, detta är också bra då man håller skygga arter, då de inte blir störda av förbipasserande personer i rummet i samma utsträckning.
Mycket av den tillförda effekten till belysningen omvandlas till spillvärme, denna kan tas om hand genom att sänka temperaturen i rummet där akvariet är placerat, man får dock inte sänka rumstemperaturen så mycket att akvariets doppvärmare startar för ofta.

Skötsel


För att göra rent akvariet behövs förutom en algskrapa/algmagnet en slang. En hink eller två är också bra att ha. Akvaristen använder slangen som hävert för att suga upp smuts ur bottengruset och för att tömma ut vatten ur akvariet. Med vattenbytet tar man också bort urin och avföringsrester.
Traditionellt rekommenderas så kallade delvattenbyten i akvariet, och en bra regel för ett vanligt akvarium är att byta maximalt en tredjedel av vattnet varje vecka. Detta för att fiskar och växter mår inte bra av fluktuerande vattenvärden. Men inom växtakvaristiken förekommer det att man byter hälften av vattnet regelbundet varje vecka, samt att man vid varje vattenbyte tillsätter samma mängd gödningsmedel. Detta syftar till att få stabila och förutsägbara vattenvärden och gödningsnivåer. Metoden brukar förkortas EI efter engelskans Estimative Index. Tätare byten kan behövas ifall det är ett mindre akvarium med känsliga fiskar. Alla fiskar omges av ett slemskikt som fungerar ungefär som hornlagret i människans hud, och alltså skyddar mot bakterier, parasiter och kemikalier. Vid varje vattenbyte är det därför viktigt att använda avkloreringsmedel så att vattenbyten inte gör att fiskarna tappar detta slemskikt, och förlorar följaktligen en stor del av sitt immunförsvar. Hos friska fiskar återställs visserligen slemskiktet inom ett par veckor men intill dess är de relativt oskyddade mot infektioner och parasiter. Det är alltid bättre att byta en liten del av vattenvolymen ofta, än att byta en större del mer sällan.

Saltvattenakvarium


Ett saltvattenakvarium är något svårare och framför allt dyrare att sköta och bygga upp än ett sötvattensakvarium. Orsaken till detta är de ofta innehåller arter från korallrev och korallrev i naturen håller mycket konstanta värden då de ligger vid ekvatorn (nästan årstidsfritt) och har gott om utbytesvatten (oceanvis) i jämförelse med sötvattenssjöar och floder som ofta är smutsiga, årstidsberoende och har i högsta grad varierande förhållanden. Då ett större akvarium är lättare att hålla stabilt än ett mindre brukar ett vanligt rekommenderat minimivärde på volym vara cirka 200 liter. Det är dock fullt möjligt med så kallade mini-reef eller till och med nano-reef. Saltvattensentusiaster brukar dock anse det vara värt mödan och pengarna med det annorlunda akvarium som korallerna och de färgrika fiskarna ger.
Ett saltvattensakvarium kan också innehålla inhemska fiskar och andra djur. Akvarister i Bohuslän håller exempelvis smörbult, bergylta och andra mindre inhemska samt tåliga arter. Även diverse skaldjur kan med framgång hållas i akvarium.

Utrustning


Relevant teknik utöver den från sötvattensakvariet kan vara proteinskummare, ytavrinning och kraftig halogenbelysning.

Fiskar


Fil:Molly.jpg
Akvariefiskar är de fiskar, som genom sin storlek, härdighet, och förökningssätt klarar sig bra i akvarier. Viss betydelse har säkert också vackra färger och ett i övrigt intressant yttre. I allmänhet rör det sig om tropiska arter vilka kan odlas i stora antal till låg kostnad. Innan de tropiska arterna dök upp på den europeiska marknaden fångade akvaristerna ofta själva mindre härdiga arter som spigg, elritsa, bitterling och Ruda som de höll med mer eller mindre framgång i så kallade vivarier eller (ofta hemgjorda och ganska spartanska) akvarier. Den första tropiska akvariefisken som importerades till Europa var makropoden eller paradisfisken (en Labyrintfiskar) som började odlas av Paul Matte i Tyskland i början av 1800-talet. (Den centralasiatiska guldfisken som kom tidigare räknas inte som tropisk.)

Andra djur


I såväl sötvatten som saltvattensakvariet kan man ha andra djur utöver fiskarna. Det kan röra sig om olika mindre skaldjur såsom räkor, krabbor och mindre arter av kräftor. Sniglar och snäckor brukar man få in i akvariet ofrivilligt men det finns större arter av snäckor som är önsvärda av vissa akvarister. I sötvattensakvarier ser man emellanåt olika mindre grodarter men här gäller det att se till att dessa får en liten bit "land" att vila på. Saltavensakvarister med intresse för korallrev ser ju naturligtvis till att ha olika koralldjur i sitt akvarium.
Men som tidigare nämnts, det gäller ju att se till att olika djur och fiskar trivs tillsammans.

Akvariehobbyn kan vara en billig hobby


Att idag ha akvariefiskar i ett sötvattensakvarium är en relativt billig husdjurshobby. Visserligen kostar själva akvariebehållaren och den tekniska utrustningen en del men det får ju i viss mån ses som en engångskostnad. Fiskar och växter finns i olika prisklasser, det finns billiga stimfiskar, olika tetror eller rasboror för att nämna några som kostar mindre än 100 kr för ett stim om tio exemplar. Motsatsen finns också, diskusfisken brukar vara dyr.
Saltvattensakvariets tekniska utrustning och sedvanliga tropiska saltvattensfiskar och djur är i allmänhet mycket dyrare än motsvarande för sötvattensakvariet.
Om man går med i en akvarieförening kan man av medlemmarna där köpa eller byta fiskar och växter med varandra, och man får också kunskap och erfarenhet på köpet. Många sötvattensfiskar och vattenväxter är lätta att föröka och odla hemma.

Litteratur


Innan man skaffar akvarium och akvariefiskar bör man läsa en del vad som står i akvarielitteraturen, bokaffärer, zoo-butiker och framförallt biblioteken har en hel del i ämnet. Även på akvarierelaterade sidor på Internet finner man mycket matnyttig information.
Att söka akvarielitteratur på antikvariat är mindre bra, då gamla tiders akvariekunskap till viss del föråldrats. Endast erfarna akvarister med historiskt intresse rekommenderas detta.

Försäkring


Ibland hör man talas om akvarister som fått vattenskador i sitt hem på grund av läckande akvarier. Detta är dock ovanligt men det förekommer.
De flesta försäkringsbolag ersätter vattenskador orsakade av läckande akvarium upp till en viss storlek, vanligtvis upp till 500 liter, ibland obegränsat. Försäkringsbolaget ersätter även skadorna på akvariet och avlidna fiskar och växter. Men läs det finstilta i ditt försäkringsbrev eller kontakta ditt försäkringsbolag innan du skaffar dig ett större akvarium.

Artspridning


Akvarieägandet har alltid påverkat miljön på olika sätt. Under 1930-talet så släppte en tysk akvarist ut vattenpest i sjövatten och idag har denna mellanamerikaska/nordamerikanska växt spritt sig ända upp i vattnen runt Umeå. Samma gäller europeisk nate som släpptes på nya Guinnea på 1920-talet. Tropiska fiskar klarar i allmänhet inte av vår vinter utomhus i dammar etc. Men det finns exempel på övervintrande koi-karp på en ö utanför Göteborg, samt andra biotopfrämmande karpar på annan ort i landet.
I flera delstater i USA är det förbjudet att ha piraya i utomhusdammar, då man är rädd att de kan spida sig till naturliga vattendrag, där de skulle kunna överleva.
Ett av de för akvaristerna mest skrämmande exemplet är spridningen av nilabborren till Viktoriasjön. Även om det inte var akvarister som gjorde sig skyldiga till detta tilltag, så har det ändå drabbat flera akvaristiskt intressanta ciklidarter.

Se även


Terrarium

Källor

Externa länkar


http://www.jordbruksverket.se/download/18.b1bed211329040f5080001872/DFS_2005-08.pdf DFS 2005:8 L80.pdf – "Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m av djur avsedda för sällskap och hobby"
http://www.akvariefisk.com/ Akvariefisk – Stor svensk sida om akvarium och akvariefisk.
http://www.saltvattensguiden.se/ Saltvattensguiden – Forum och bildgalleri kring saltvattensakvaristik
http://www.sarfakvarist.se/ SARF – Sveriges Akvarieföreningars Riksförbund
http://www.ciklid.se/ Nordiska Ciklidsällskapet – Specialförening kring den familj av fiskar som kallas ciklider
http://www.zoopet.com/ Zoopet – Internetsida om akvaristik med artbeskrivningar av fler än 1000 olika akvariefiskar och växter.
http://www.akvariefiskar.se/ Akvariefiskar.se – En sida som visar var man kan köpa akvariefiskar i Sverige.
Kategori:Akvarier
Kategori:Akvariefiskar
af:Akwarium
ar:مربى مائي
ast:Acuariu (recipiente)
az:Akvarium
bn:অ্যাকোয়ারিয়াম
bg:Аквариум
bs:Akvarijum
ca:Aquari (recipient)
cs:Akvárium
cy:Acwariwm
da:Akvarium
de:Aquarium
et:Akvaarium
en:Aquarium
es:Acuario (recipiente)
eo:Akvario
eu:Akuario (ontzia)
fa:آکواریوم
fr:Aquarium
gl:Acuario (recipiente)
gan:水族館
gu:માછલીઘર
ko:수족관
hi:जलजीवशाला
hr:Akvarij
io:Aquario
id:Akuarium
is:Fiskabúr
it:Acquario (contenitore)
he:אקווריום
jv:Akuarium
kk:Аквариум
la:Aquarium
lv:Akvārijs
lt:Akvariumas
mk:Аквариум
ml:അക്വേറിയം
ms:Akuarium
nl:Aquarium
ja:アクアリウム
no:Akvarium
nn:Akvarium
oc:Aqüari
uz:Akvarium
pl:Akwarium
pt:Aquário
ro:Acvariu
ru:Аквариум
stq:Aquarium
simple:Aquarium
sk:Akvárium
sl:Akvarij
sr:Akvarijum
sh:Akvarij
fi:Akvaario
tl:Akwaryum
ta:நீர்வாழ் உயிரினங்கள் காட்சிச்சாலை
te:జలచర ప్రదర్శనశాల
th:ตู้ปลา
tr:Akvaryum
uk:Акваріум
wuu:水族馆
yi:אקוואריום
zh-yue:水族缸
zh:水族箱

Albert Gustaf Dahlman

Fil:AG Dahlman.jpg
Fil:Yngsjö-murderer.jpg strax före sin avrättning. Skarprättare Dahlman är mannen längst till vänster. Han gömmer bödelsyxan bakom ryggen.]]
Albert Gustaf Dahlman (även ''Dalman''), född 17 februari 1848 i Norberg, Västmanlands län, död 30 juli 1920 i Stockholm, var Stockholms stads skarprättare.

Biografi


Efter att ha varit stamanställd korpral vid Västmanlands regemente blev han i konkurrens med 200 andra sökande (bland dem hans företrädare Johan Persson Palmgren) utsedd till Stockholms skarprättare 5 augusti 1885. Under åren 1885-1891 antogs Dahlman som skarprättare i ytterligare 6 län. År 1901 utsågs han till skarprättare för hela landet.
Dahlman bodde på Sankt Eriksgatan i Stockholm tills han 1918 flyttade till en son bosatt på Lilla Essingen, i sviterna efter att ha blivit påkörd av en spårvagn. Dahlman återfick aldrig hälsan efter detta och dog sent i juli 1920.

Delinkventer


Under sina 25 år som bödel avrättade Dahlman sex delinkventer. Fem avrättades med handbila och den sista genom giljotin.
Dahlmans första avrättning var den av Anna Månsdotter, även känd som ''Yngsjömörderskan'', den 7 augusti 1890.
Därefter dröjde det tre år innan nästa avrättning kunde utföras av Dahlman. Då avrättades Alftamördaren, den så kallade ''Alftamördaren''. Avrättningen skedde på Gävle länsfängelse den 17 mars 1893.
Den tredje avrättningen Dahlman utförde var den 5 juli år 1900, då Theodor Sallrot, även kallad ''Johannishusmördaren'', avrättades på fängelsegården i Karlskrona.
Den fjärde avrättningen skedde den 23 augusti 1900 kl 06.45 på Malmö länsfängelse, då den så kallade ''Löderupsmördaren'' Löderupsdramat avrättades.
Den femte avrättningen och den sista med handbila fick Dahlman utföra på Västerås länsfängelse den 10 december 1900, på ''Mälarmördaren'' eller som han också kallades ''Svarte Filip'', John Filip Nordlund.
Den sista avrättningen Dahlman utförde, skedde onsdagen den 23 november 1910 på Långholmens centralfängelse. Detta var den sista avrättningen i Sverige och den enda med giljotin. Den som avrättades var Alfred Ander.

Referenser

Vidare läsning


Kategori:Personer i Sverige under 1800-talet
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
Kategori:Stockholmare
Kategori:Svenska skarprättare
Kategori:Födda 1848
Kategori:Avlidna 1920
Kategori:Män
de:Albert Gustaf Dahlman
en:Albert Gustaf Dahlman
et:Albert Gustaf Dahlman
ja:アルバート・グスタフ・ダールマン
pl:Albert Gustaf Dahlman

Alfred Ander


Johan Alfred Andersson Ander, född 27 oktober 1873 i Ljusterö församling, död 23 november 1910 på Långholmens centralfängelse i Stockholm (avrättning), var en Svenskar serveringspersonal, värdshusvärd, spårvagn och tillika den siste personen att avrättning i Sverige då han dömts för ett brutalt rånmord. Han är den enda som avrättats med giljotin i Sverige.

Värdshusvärden Ander


År 1893-1894 gjorde Ander värnplikten vid Vaxholms artillerikår. Under större delen av sin levnad förde Ander härefter ett kringflackande liv med ett flertal misslyckade restaurangrörelser bakom sig. Tillsammans med sin fru drev han sedan 1894 rörelser i bland annat Strängnäs (1898) och Helsingfors (1903). I de källor som finns skylls de många misslyckandena framför allt på att Ander hade ett allt annat än måttligt intag av alkoholdrycker. Efter år 1900 häktades Ander även flera gånger för diverse småbrott och befann sig under en period på rymmen. År 1909 flyttade han med sin fru till föräldrarna i Karlsudd. Hans fru, Julia Charlotta Ander, kom senare att vittna om att han ett flertal gånger misshandel henne när han var berusning och att hon varit rädd för att han skulle döda henne.

Brottet


Den 5 januari 1910 rånade Ander Gerells växelkontor på Malmtorgsgatan 2 i Stockholm, ett brott som han aldrig kom att erkänna. Under själva rånet misshandlade han kassörskan Viktoria Hellsten så illa att hon avled. Vid rånet kom Ander över 5 211 kr och 27 öre som senare kom att användas som bevis mot honom då en del av pengarna var nerblodade. Mordvapnet, ett besman, knöts också till Ander. Vid halvelvatiden kom en kolutkörare till ett nu nedsläckt kontor och fann Hellsten på golvet blödande från ett krossår i huvudet och bredvid henne på bordet bredvid låg en macka som det hade tagits två bett på. Hon var inte vid medvetande och en timme senare avled hon på sjukhuset. En koffert som Ander lämnat kvar på hotell Temperance innehöll delar av rånbytet, blod och Anders fotografi samt personbevis.

Rättegång och avrättning


Johan Alfred och frun Julia Charlotta greps av polis vid Anders fars stuga på Karlsudds brygga där de låg nakna i en säng på kvällen efter mordet. Frun släpptes på förmiddagen nästa dag, befriad från varje misstanke om delaktighet i brottet. Den 14 maj 1910 dömdes Ander till döden för begånget mord (och tredje resan stöld), en dom som han överklagade i alla instanser. Samtliga instanser upp till högsta domstolen gav dock Ander avslag på överklagan och avrättningsdatumet fastställdes till den 23 november 1910 klockan 08:00 på morgonen. Han blev den siste människan att avrättas i Sverige då dödsdomen verkställdes av skarprättare Albert Gustaf Dahlman klockan 08:06, med hjälp av den fallbila (giljotin) som införskaffats år 1903 från Frankrike för 3 586 franc. Giljotinen var 442 centimeter hög och 238 centimeter bred. Det sägs att Ander vägrade tala med fängelseprästen före avrättningen och att hans sista ord var en förfrågan till Dahlmans assistent om han fick säga något före avrättningen, vilket han dock förvägrades.

Ur samtida press


Fil:Viktoria Hellsten.jpg
''"Mördaren-J. Ander har häktats."''
''Stockholm den 6 Jan. 1910''
''Igår förövades ett mord på Gerells växelkontor i hotell Rydbergs fastighet. Kassörskan blev överfallen av en mansperson och dödad, varefter kassan länsades. Mördaren tog därefter till flykten. Polisen fick dock snart upp ett spår och han infångades. Rånmördaren befanns vara en man vid namn J. Ander.''
''"Anders afrättning"'' (''Aftonbladet'' 23 november 1910)
''Exekutionen försiggick i morse på Långholmen''
''Giljotinen för första gång i verksamhet''
''Ingen bekännelse!''
''Den för det ruskiga rånmordet i Gerellska växelkontoret häktade och dödsdömde Alfred Andersson Ander har idag sonat sitt brott med döden. Afrättningen försiggick i morse strax efter kl. 8 på den halvcirkelformiga fängelsegården på Långholmen i närvaro af de officiellt utsedda representanterna...''

Referenser

Noter


http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:129962&sequence_number=3&recordNumber=42&totalRecordNumber=56 Dalpilen 1910-01-11, ''Det ohyggliga rånmordet i Stockholm''

Tidningar


Aftonbladet 23 november 1910, ''Anders afrättning''

Litteratur


Externa länkar


http://www.abc.se/~m5924/stenkumla/avr/sista.html Om Ander
- Giljotinen Ander avrättades i.
Kategori:Födda 1873
Kategori:Avlidna 1910
Kategori:Män
Kategori:Svenskar dömda för mord
Kategori:Personer som blivit avrättade genom halshuggning
Kategori:Personer som blivit avrättade av Sverige
de:Alfred Ander
en:Johan Alfred Ander

Albert av Sachsen


Albert av Sachsen, född 23 april 1828, död 19 juni 1902, son till Johan I av Sachsen och Amalia Augusta av Bayern. Kung av Kungariket Sachsen 1873-1902. Han gifte sig 1853 med prinsessan Carola Vasa, dotter till prins Gustav Gustavsson av Wasa (son till Gustav IV Adolf av Sverige) och Luise av Baden. Äktenskapet blev barnlöst.
Albert av Sachsen deltog som kapten i kriget mot Danmark 1849, och anförde som general den sachsiska kåren mot preussarna under 1866 års tyska krig. Sedan Sachsen efter freden sistnämnda år slutit sig till Nordtyska förbundet, fick Albert, som då var kronprins, befälet över den 12:e nordtyska armékåren, vilken var bildad av sachsiska trupper. Med uppmärkelse deltog han i fransk-tyska kriget 1870-71, och efter fredsslutet utnämndes han till tysk generalfältmarskalk. Den 29 oktober 1873 efterträdde han sin far som kung av Sachsen.

Källor


Gernandts konversationslexikon, Stockholm 1895

Externa länkar


Kategori:Huset Wettin
Kategori:Sachsens regenter
Kategori:Födda 1828
Kategori:Avlidna 1902
Kategori:Män
Kategori:KMO
Kategori:Mottagare av Serafimerorden
br:Albert Iañ von Sachsen
ca:Albert I de Saxònia
cs:Albert Saský
da:Albert af Sachsen
de:Albert (Sachsen)
en:Albert of Saxony
es:Alberto I de Sajonia
fr:Albert de Saxe
it:Alberto di Sassonia
la:Albertus I (rex Saxoniae)
hu:I. Albert szász király
nl:Albert van Saksen
ja:アルベルト (ザクセン王)
no:Albert I av Sachsen
pl:Albert I Wettyn
pt:Alberto da Saxônia
ro:Albert I al Saxoniei
ru:Альберт (король Саксонии)
zh:阿尔贝特 (萨克森)

Albreckt av Mecklenburg

#OMDIRIGERING Albrekt av Mecklenburg

Albrekt av Mecklenburg


Albrekt av Mecklenburg, född 1338/1340, död i Bad Doberan i Mecklenburg 31 mars eller 1 april 1412, var hertig av Mecklenburg och som Albrekt kung av Sverige
Albrekt var son till hertig Albrekt II av Mecklenburg och svenska prinsessan Eufemia Eriksdotter.
Albrekt var kung av Sverige 1363/1364 till 1389 då han avsattes (han abdikerade formellt först 1405). Han var även hertig av Mecklenburg såsom medregent från 1379 då fadern dog, och såsom regent från 1384 efter brodern Henriks död. Först 1395, då Albrekt frigivits ur drottning Margaretas fångenskap, kunde han personligen återvända till Mecklenburg och ta upp styret där. Som herre av Mecklenburg är hans korrekta benämning ''furst Albrekt III av Mecklenburg'' och ''hertig Albrekt II av Mecklenburg och Schwerin.''
Med Albrekt infördes Obotriter Niklot av obotriterna furstehus (även kallat Mecklenburgska ätten) i den svenska regentlängden.

Albrekt blir svensk kung


Fil:Albrekt av Mecklenburgs kungliga sigill 1.jpg
Fil:Albert_of_Mecklenburg_with_his_father.jpg
Albrekt var andre sonen till hertig Albrekt den store av Mecklenburg och den svenske kungen Magnus Erikssons syster Eufemia. Albrekt stod så att säga i tur som arvtagare av Sveriges krona om kung Magnus och hans son Håkan Magnusson skulle dö. Dessutom kan hertigarna av Mecklenburg enligt vissa källor, med vaga grunder, ha härstammat från Sverkerska ätten via Kristina, furstinna av Mecklenburg, som i så fall skulle varit dotter till Sverker den yngre.
Bakgrunden till upproret mot Magnus Eriksson är en snårig historia. I korthet kan nämnas att Magnus son Håkan Magnusson, kung av Norge, helt sonika lät fängsla sin far beroende på att Magnus inte ville acceptera fredsfördraget vid Greifswald 1361, då Magnus menade att de svenska sändebuden överskridit sina befogenheter. I februari 1362 blev Håkan formellt vald till svensk kung vid Mora sten men kort därefter förlikades far och son och de samregerade Sverige, där Håkan fick sin del av Sverige (området för Skara stift). Under tiden fördes ett kort krig mot Danmark och Valdemar Atterdag men fredsförhandlingar påbörjades hösten 1362. Under dessa förhandlingar valde Håkan att äkta Valdemars dotter Drottning Margareta. En anledning till detta kan ha varit för att återfå Skåne. Dock hade de svenska stormännen å Håkans vägnar redan ingått en förlovning med Elisabet av Holstein, en förlovning som nu bröts. Protester utbröt bland stormännen, och situationen eskalerade till ett mer eller mindre öppet uppror. Även den Heliga Birgitta gav luft åt sitt missnöje med Magnus. Till följd härav drevs flera av de ledande stormännen i landsflykt 1363 av kung Magnus.
De förvisade stormännen, med drotsen Bo Jonsson (Grip) i spetsen, drog till norra Tyskland, vände sig där till hertig Albrekt den store av Mecklenburg och erbjöd den svenska kronan åt dennes son Albrekt d. y. Albrekt d. ä. gick till slut med på att låta rådsaristokratin sitta med vid styret om de stödde hans maktövertagande i Sverige. Tyskarna landsteg i Sverige med 1 600 man, riddare, väpnare och svenner. De vandrade norrut utan att möta större motstånd och de tyskvänliga städerna Stockholm och Kalmar gav sig utan större blodsspillan. I november 1363 hyllades Albrekt d. y. i Stockholm. Magnus avsattes och flydde till Norge, och den 18 februari 1364 valdes Albrekt formellt till svensk kung vid Mora stenar. De av Magnus landsförvisade stormännen belönades och gavs olika högre poster av Albrekt.
Albreckt av Mecklenburg var den förste konungen som använde tre kronor som riksvapen. Han ansåg att han inte kunde använda den tidigare riksymbolen, den avsatte folkungens lejon, men inte heller sitt fädernevapen, ett krönt svart tjurhuvud eftersom detta fördes av hans far som var regerande hertig av Mecklenburg. Frågan måste ha varit brännande: kungens vapen skulle inte bara vara rikets samlande symbol och officiella besittningsmärke; dess förekomst i sigill hade dessutom en avgörande juridisk betydelse, eftersom en utfärdad urkunds rättsliga verkan berodde på dess sigillering. De färger Albrekt valde till sitt nya vapen framgår självfallet inte av sigillet. Först i en rimkrönika, som Ernst von Kirschberg påbörjade 1378, kan man se att kronorna var i guld, ställda i ett blått fält med röda smaragder (dvs de Mecklenburgska färgerna rött, blått och gult). Med dessa färger är vapnet alltjämt i bruk. I gällande lag om rikets vapen kallas det lilla riksvapnet.
1365 återvände Magnus jämte sonen Håkan Magnusson till Sverige med en norsk här samt en styrka med Magnus-trogna svenskar. Vid Gata skog i närheten av Enköping blev Magnus och Håkan besegrade av tyskarna, varvid Magnus tillfångatogs av Albrekt.
Kung Albrekt stöddes förutom av sin far även av flera nordtyska furstar samt av Hansan. På kung Håkans sida slöt nu danske kung Valdemar Atterdag upp. Mecklenburgarna fick även en svår fiende i den svenska allmogen som ogillade det tyska inflytandet. Delar av allmogen reste sig och understödde Håkan, och för Albrekt blev läget kritiskt sedan Håkan med en här lägrat sig på Norrmalm vid Stockholm 1371. Men med de svenska stormännens hjälp lyckades Albrekt försvara sin ställning, sedan stormännen först avtvingat honom en kungaförsäkran som ökade deras inflytande och kraftigt reducerade Albrekts egen makt. På detta sätt kom en fred till stånd, genom vilken Magnus frigavs mot att en dryg lösesumma utbetalades till Albrekt.
Nu var det svenska riket delat. Riksråden hade år 1371 slutit fred med kung Håkan. Håkan fick hela Skara stift, resten stod sedan år 1374 under drotsen Bo Jonsson (Grip)s ägande. Albrekt var fortfarande formellt sett kung av Sverige men i praktiken styrde han endast över Stockholm och några kungsgårdar.

Albrekt avsätts som svensk kung


Fil:Bo jonssons län sverige.jpg
Albrekt var numera totalt beroende av rådet och dess mäktigaste man, drotsen Bo Jonsson (Grip), och Albrekts olika försök att sätta en gräns för stormännens expansion och växande inflytande över makten i Sverige omintetgjordes.
Efter drotsen Bo Jonssons död 1386 gjorde kungen likväl ett försök att återställa kungamakten. Han ville göra sig till förmyndare för Bo Jonssons barn och änka Margareta Dume samt sägs ha övervägt en reducering, indragning, av adelns gods. Många stormän började känna sig hotade av Albrekts ambitioner att begränsa adelns makt. I Vadstenaklostrets diarium för år 1365 finns antecknat: ''"Då kom rovfåglarna och slog sig ner på bergstopparna, ty tyskarna tyranniserade landet i många år".''
För att hindra Albrekts Reduktion (historia) av gods vände sig de stormän som Bo Jonsson hade utnämnt till verkställare av hans testamente, till drottning Margareta i Danmark med bön om hjälp. Albrekt for över till Tyskland och hämtade en tysk här medan Margareta lät danskar landstiga i Sverige. I slaget vid Åsle i februari 1389 i närheten av Falköping besegrades och tillfångatogs Albrekt jämte sin son Erik av Margaretas trupper. Far och son frisläpptes först 1395 mot villkor att efter tre år antingen betala en dryg penningsumma eller överlämna Stockholm till Margareta. Till följd av detta fördrag tog Margareta Stockholm i besittning 1398.
Kung Albrekt tillbringade drygt sex år i Margaretas fångenskap, från 24 februari 1389 till 26 september 1395. Väl fri begav sig Albrekt till Mecklenburg, där han 1384 efterträtt sin äldre bror Henrik Bödeln av Mecklenburg såsom hertig men hans anhängare, de så kallade vitalianerna, intog Gotland och höll sig kvar där till 1398, då ön intogs av Tyska orden. Mot penningersättning förmåddes Albrekt och Tyska orden att avstå ön, och ön överlämnades 1408 till nordiske unionskung Erik av Pommern. Albrekt dog 1412 och begravdes i Doberaner Münster i Mecklenburg.

Äktenskap och barn


Albrekt gifte sig 1359 med Rikardis av Schwerin (död 1377), ett äktenskap vars kontrakt upprättats i Wismar redan 12 oktober 1352. Paret fick följande barn:
# Erik av Mecklenburg (omkring 1365-1397), svensk kronprins och herre av Gotland
# Rikardis Katarina av Mecklenburg (omkring 1370/1372-1400), gift i Prag 1388 med kejsarens yngre son Johan av Böhmen (1370-1396), markgreve av Mähren och hertig av Görlitz (Lausitz)
Albrekt gifte om sig i Schwerin 12-13 februari 1396 med Agnes av Braunschweig-Lüneburg (död 1430/1434). Paret fick följande barn:
# Albrekt V av Mecklenburg (död 1423), hertig av Mecklenburg och Schwerin

Se även


Folkungaätten
Upproret mot Magnus Eriksson

Källor


''Den svenska historien: Medeltid 1319-1520''. Bonniers (1966), s. 74-83
Kategori:Födda 1300-talet
Kategori:Avlidna 1412
Kategori:Hertigar av Mecklenburg
Kategori:Huset Mecklenburg
Kategori:Medeltida personer i Tyskland
Kategori:Tyska hertigar
Kategori:Män
Kategori:Sveriges regenter
Kategori:Avsatta regenter
br:Alberzh III Mecklenburg
cs:Albrecht Meklenburský
da:Albrecht af Mecklenburg
de:Albrecht III. (Mecklenburg)
et:Albrecht Mecklenburgist
en:Albert, King of Sweden
es:Alberto III de Mecklemburgo
fr:Albert de Suède
is:Albrekt af Mecklenburg
it:Alberto di Meclemburgo
ka:ალბრეხტ მაკლენბურგი
lv:Albrehts Mēklenburgs
hu:Albert svéd király
nl:Albrecht van Mecklenburg
ja:アルブレクト (スウェーデン王)
no:Albrekt av Mecklenburg
pl:Albrecht Meklemburski
pt:Alberto de Mecklemburgo
ru:Альбрехт Мекленбургский
fi:Albrekt Mecklenburgilainen
uk:Альбрехт Мекленбургський

Albrekt II av Mecklenburg

Fil:Albert_II_of_Mecklenburg.jpg
Hertig Albrekt "den store" av Mecklenburg och Schwerin, Albrekt d. ä., tyska ''Albrecht "der Grosse"'', ibland ''Albert'', född 1318, död i Schwerin 18 februari 1379, begravd i Doberaner Münster, förste hertig av Mecklenburg och Schwerin.
Albrekt "den store" var son till furst Henrik II av Mecklenburg (död 1329) och Anna av Sachsen-Wittenberg (död 1327). Vid faderns död efterträdde han denne 1329 som ''furst'' Albrekt II av Mecklenburg. 1348 erhöll Albrekt hertigtitel, och 1358 blev han även hertig av Schwerin. Till följd av detta kallas han även för ''hertig'' Albrekt I av Mecklenburg och Schwerin. Han styrde sina båda hertigdömen intill sin död 1379.

Biografi


När Albrekt efterträdde sin 1329 döde fader som furste i Mecklenburg fick han stå under förmyndarskap till 1336. Den 8 juli 1348 upphöjdes Albrekt av kejsar Karl IV (tysk-romersk kejsare) till hertig och inträdde därmed i riksfursteståndet.
Liksom kejsar Karl IV understödde Albrekt till en början Valdemar "den falske" i Mark Brandenburg men försonades 1350 med markgreve Ludvig.
Efter greve Otto I av Schwerins död 1357 köpte Albrekt 1358 för 20 000 silvermark de grevliga rättigheterna i Schwerin av dennes bror och arvtagare Nikolaus. Albrekt kunde därefter se sig som herre av två hertigdömen, Mecklenburg och Schwerin.
Albrekt strävade efter att öka Mecklenburgs inflytande i Norden; hans äldste son Henrik fick gifta sig med en dotter till Valdemar Atterdag, och han försökte bland annat vinna den danska kronan åt sonsonen. Själv hade han gift sig med svenske kungens syster, Eufemia Eriksdotter. När hans andre son, Albrekt d. y., kallades till Sverige 1363 följde Albrekt d. ä. med, och han var i själva verket den drivande kraften i sonens politik.

Äktenskap och barn


Albrekt gifte sig i Rostock den 10 april 1336 med svenska prinsessan Eufemia Eriksdotter (1317-1363/1370), ett äktenskap vars kontrakt upprättades i Bohus redan den 24 juli 1321. Paret fick följande barn:
#Henrik Bödeln av Mecklenburg (1337/1338-1383), hertig av Mecklenburg och Schwerin
#Albrekt av Mecklenburg (1338/1340-1412), kung av Sverige
#Ingeborg av Mecklenburg (omkring 1340-1395), gift 1. med hertig Ludvig VI av Bayern (död 1365), gift 2. med greve Henrik II av Holstein (död 1381/1389)
#Magnus I av Mecklenburg (omkring 1345-1385), hertig av Mecklenburg och Schwerin
#Anna av Mecklenburg (död 1415), gift med greve Adolf IX av Holstein (död 1390)
Albrekt gifte om sig före 4 mars 1378 med Adelheid av Honstein (död 1405 eller senare).

Litteratur


Fil:Albert_of_Mecklenburg_with_his_father.jpg, kung av Sverige, till vänster.]]
Eberhard Holz / Wolfgang Huschner (Hrsg.): Deutsche Fürsten des Mittelalters. Edition Leipzig, Leipzig 1995, ISBN 3-361-00437-3
Allgemeinen Deutschen Biographie (ADB), band 1, sida 271
Kategori:Hertigar av Mecklenburg
Kategori:Huset Mecklenburg
Kategori:Medeltida personer i Tyskland
Kategori:Tyska hertigar
Kategori:Födda 1318
Kategori:Avlidna 1379
Kategori:Män
be:Альбрэхт II, герцаг Мекленбурга
de:Albrecht II. (Mecklenburg)
en:Albert II, Duke of Mecklenburg
fr:Albert II de Mecklembourg
it:Alberto II di Meclemburgo
ka:ალბრეხტ II (მეკლენბურგ-შვერინი)
nl:Albrecht II van Mecklenburg-Schwerin
ja:アルブレヒト2世 (メクレンブルク=シュヴェリーン公)
no:Albrekt II av Mecklenburg
pl:Albrecht II (książę Meklemburgii)
ru:Альбрехт II (герцог Мекленбурга)