Druider

#OMDIRIGERING druid

Dagö


Bild:Kõpu Lighthouse-033.jpg.]]
File:Hiiumaa-ferry-Rohukula.jpg hamn]]
Dagö (Estlandssvenska uttal ''da:e'', estniska ''Hiiumaa'', Gutniska ''Dagaiþ'') är en estnisk ö. Det är den norra ön av de två stora öarna som ligger väster om Estlands fastland; den södra heter Ösel, och de båda öarna är skilda åt genom ''Sälsundet''. Huvudorten på Dagö är Kärrdal och ön har sammanlagt 12 000 invånare på 960 kvadratkilometer. Taknenäset (estniska: ''Tahkuna nina'') är den norra udden på Dagö.

Ekonomi och kommunikationer


Huvudnäringarna på Dagö var tidigare jordbruk, fåravel, skogsbruk, skogsindustri och fiskkonservindustri, men på senare tid har en plastindustri växt fram liksom turism. Kulturlandskapet präglas fortfarande av jordbruk men industriell verksamhet och turism är nya inslag i landskapet. På Dagös ostsida vid Harsundet mot Ormsö ligger hamnen Heltermaa, som har färjeförbindelse med Rus, Estland på fastlandet. Färjeförbindelse finns också med Ösel.

Historia


Sedan åtminstone 1200-talet har det i det nuvarande Estlands kusttrakter och på de större öarna bott en svensktalande bondebefolkning. Befolkningen hade sin största utbredning under 1400- och 1500-talen. Dagö var i svensk besittning åren 1563–1721 och ön var länge ett viktigt centrum för svenskarna i Estland. I slutet av 1700-talet fanns där cirka 2 000. Av dessa deporterades 1781 ungefär hälften till Ukraina av kejsarinnan Katarina II. De få som överlevde den långa vandringen till fots till Ukraina via Moskva grundade byn Gammalsvenskby. 1929 evakuerades de flesta av de kvarvarande svenskarna från Gammalsvenskby till Gotland, men några av dem valde att återvända. Av dessa försvann de flesta i fångläger. De kvarvarande svenskarna på Dagö bodde framförallt i området i och kring Kärrdal, där det fortfarande finns ett fåtal personer som betraktar sig som svenskar. Flertalet svenskar på Dagö uppgick emellertid antingen i den estnisktalande majoritetsbefolkningen eller flyttade över till Ormsö, när godset Hohenholm upplöstes under 1800-talet. Fortfarande är dock de estniska dialekterna på Dagö påverkade av svenskan i ännu högre grad än den estniska som talas på fastlandet. Under andra världskriget förstördes staden Kärrdals hamn av Nazityskland styrkor, och den är fortfarande inte återuppbyggd. I dag ligger båthamnen omkring en mil norr om staden.

Bilder


<gallery>
Bild:Tahkunan majakka.jpg|<center>Tahkuna fyrtorn
Bild:Lammashaka.JPG|<center>Får på bete
Bild:Talo Tammelan kylässä.JPG|<center>Landsgård
Bild:Sorven museo.JPG|<center>Museet i Sõru
</gallery>

Byar


Malmas (estniska ''Malvaste'').
Röicks (estlandssvenskt uttal: ''räike'', estniska ''Reigi'')

Referenser

Externa länkar


http://www.estlandweb.com/hiiumaa/estland.asp Turistinformation om Dagö
http://gd.se/kultur/1.107236-ukrainas-svenskby-med-sorgkanter Blandade småfakta
Kategori:Dagö
Kategori:Estlands landskap
Kategori:Estlands historia
Kategori:Estniska öar i Östersjön
Kategori:Estlandssvenskar
af:Hiiumaa
bn:হিউমা
be:Востраў Хіюмаа
br:Hiiumaa
ca:Hiiumaa
cs:Hiiumaa
da:Dagø
de:Hiiumaa
dsb:Hiiumaa
et:Hiiumaa
el:Χιίουμαα
en:Hiiumaa
es:Hiiumaa
eo:Hiiumaa
eu:Hiiumaa
fr:Hiiumaa
got:𐌷𐌹𐌿𐌼𐌰𐌰
ko:히우마 섬
hr:Hiiumaa
id:Hiiumaa
os:Хийумаа
is:Hiiumaa
it:Hiiumaa
he:היומאה
kl:Hiiumaa
lv:Hījumā
lt:Hyjuma
nl:Hiiumaa
ja:ヒーウマー島
no:Hiiumaa
nn:Hiiumaa
pl:Hiuma
ro:Hiiumaa
ru:Хийумаа
sq:Hiiumaa
sk:Hiiumaa (ostrov)
sl:Hiiumaa
fi:Hiidenmaa
uk:Хіюмаа
vi:Hiiumaa
fiu-vro:Hiiomaa
zh:希乌马岛

Datortidning

#OMDIRIGERING lista över svenska datortidningar

Disciplin

Disciplin (från latinets ''disciplina'' - ''uppfostran'', ''handledning'', som i sin tur kommer från ''discipulus'' - ''lärjunge'', ''elev''). Uppfattas som synonymt med upprätthållande av ordning och regelföljande. Det kan också vara en beteckning för en vetenskapsgren alternativt en sportgren.
I militära sammanhang avses med disciplin att en trupp eller en enskild soldat följer givna order eller instruktioner. Till exempel används sådana begrepp som ljud- och ljusdisciplin eller signaldisciplin. Begreppet anger militärt även den enskildes förmåga att anpassa sig till det allmännas krav.
Disciplin kan vidare beteckna en personlig egenskap. En disciplinerad person uppfyller sina åtaganden och handlar i enlighet med sin föreställning om vad som är bäst att göra, även då ett sådant handlande medför ett obehag på kort sikt. Denna egenskap betraktas av många som en eftertraktansvärd dygd.
Inom universitetsvärlden betyder ''disciplin'' ett ''universitetsämne'' som bygger på vetenskaplig forskning och metodik. Ordet ''disciplin'' antyder också att ämnet är avgränsat från andra universitetsämnen och att vissa frågeställningar renodlas.

Se även


Auktoritet
BDSM
Disciplinnämnd

Källor


Kategori:Bestraffningsformer
Kategori:Dygder
ar:النظام
ca:Disciplina
en:Discipline
es:Disciplina
fr:Discipline (spécialité)
id:Disiplin
ia:Disciplina
he:משמעת
kk:Тәртіп
ml:അച്ചടക്കം
ja:しつけ
no:Disiplin
pt:Disciplina
ru:Дисциплина (поведение)

Demogrupp

Demogrupp är en beteckning för en grupp människor aktiva inom demoscenen. En demogrupp består av flera olika sorters medlemmar, huvudsakligen – men inte nödvändigtvis – programmerare, grafiker och musiker. Demogrupper har funnits lika länge som demoscenen.
Demogrupper brukar delta i tävlingar på demopartyn, där de genom bland annat Demo (musik) visar upp vad de kan i programmering, musik och grafik. Förutom demos producerar vissa demogrupper även till exempel musikdiskar och diskmags.

Demogrupper i urval

Amiga


Andromeda
Anarchy
The Black Lotus
Candle
Crack Force Five
Dazzle
Fairlight
Grace
Hades
Haujobb
IRIS
KESO
Limited Edition
Lemon. (''Lemon dot'')
Logic Probe
Loonies
Melon Dezign
Nah Kolor
Nature
North Star
Northern Light
Noxious
Nukleus
Phenomena
PowerDrive
Red Sector
Sanity
Scoopex
The Silents
Truancers
Tulou
Up Rough
Yodel

Atari


Aggression
Alien Cracking Formation (ACF)
Brainless Institute
The Carebears (TCB)
Crystalic (CAC)
Cruz
Dead Hackers Society (DHS)
Delta Force
Dune
Electra
The Electronic Images
The Exceptions (TEX)
Flexible Front
Ghost
Hemoroids
Inner Circle
The Lost Boys (TLB)
New Beat (NB)
New Core
NoCrew
Omega
The Overlanders (OVR)
Scarface
Scum Of The Earth (SOTE)
Sector One
Sync
ULM
Vector

C64


1001 Crew
Agile
Antic
Blackmail
Booze Design
Breeze
Camelot
Censor Design
Computerbrains
Crest
Crystalic (CAC)
Fairlight
Flash Inc
Focus
Horizon
Jewels
The Judges
Kaktus & Mahoney
Light
Megastyle
Oxyron
Plush
Resource
Science 451
Scoop
Smash Designs
The Light Circle
The Supply Team
Triad
Wrath Designs
Xakk

MSX


Bandwagon
Mayhem
The Metal Shadows (som senare blev Crystalic)

PC


Andromeda Software Development (ASD) (http://www.asd.gr web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=1317 pouet)
Approximate (http://www.facebook.com/approximate.demoscene facebook) (http://pouet.net/prod.php?which=59107 pouet)
BAFH (http://www.pouet.net/groups.php?which=1787 pouet)
Byterapers (http://www.byterapers.scene.org web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=143 pouet)
Crystalic (CAC) (http://crystalic.mattiasgustavsson.com web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=265 pouet)
Cascada (http://www.pouet.net/groups.php?which=449 pouet)
Candela (CNA) (http://www.pouet.net/groups.php?which=1782 pouet)
Conspiracy (CNS) (http://conspiracy.hu web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=2685 pouet)
FairLight (FLT) (http://www.fairlight.to web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=44 pouet)
Farbrausch (FR) (http://www.farb-rausch.de web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=322 pouet)
Future Crew (FC) (http://www.pouet.net/groups.php?which=51 pouet)
Haujobb (HJB) (http://haujobb.scene.org web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=31 pouet)
Jolt Software Development (JOLT) (http://www.joltcave.com web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=11246 pouet)
NoooN (http://www.pouet.net/groups.php?which=138 pouet)
Orange (http://www.pouet.net/groups.php?which=30 pouet)
Spacepigs (http://www.pouet.net/groups.php?which=4620 pouet)
The CodeBlasters (http://www.pouet.net/groups.php?which=1408 pouet)
Threestate (http://www.threestate.com web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=65 pouet)
Triton (demogrupp) (http://www.pouet.net/groups.php?which=161 pouet)
Ultraforce (http://ultraforce.com web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=1300 pouet)
Yodel (http://yodel.net web) (http://www.pouet.net/groups.php?which=380 pouet)

ZX Spectrum


Castor Cracking Group
Hooy Program
K3L Corporation
The Lords
Phantasy
Raww Arse

Externa länkar


Kategori:Demoscenen
en:Demogroup
fr:Demomakers
ja:デモメーカー

Demoparty

Demoparty är ett slags evenemang där datorintresserade människor träffas för att umgås och tävla vem som kan göra bäst Demoscenen, grafik och musik. Fenomenet är liksom demoscenen koncentrerat till Europa.
Ett demoparty pågår normalt över en helg och är årligen återkommande. En klar tendens är att när ett party etablerats så vill man upprepa det varje år. Eftersom deltagarna gärna tar med sin dator äger sammankomsten normalt rum i en lokal som prydligt inredd med bord och stolar och ordentligt med ström.
Tävlingarna benämns (även på svenska) som "compo", till exempel demo-compo och grafik-compo. Normalt förfarande är att tider för deadline och visning tillkännages i förväg. Tävlingsbidragen visas upp på en stor filmduk och alla som är intresserade kan se. Visningen av democompot brukar genomföras sista kvällen och betraktas som något av en höjdpunkt. Det är demopartyts besökare som röstar fram tävlingarnas vinnare.
När nätverksspelandet började ta fart dök sådana tävlingar upp på demopartyn. Idag är nätverksspelandet totalt dominerande bland datorintresserade ungdomar och demoscenen har hamnat i bakgrunden. Därför är nu sk. LAN-partyn, där spel är huvudsaken, mycket vanligare än demopartyn. Flera demopartyn har genom åren övergått till att vara LAN-partyn, men de har ofta kvar democompos som en mindre sidoaktivitet. Det idag mest kända "rena" demopartyt är Breakpoint som årligen arrangeras under påskhelgen i Bingen, Tyskland. För äldre plattformar som Commodore 64 och Amiga anordnas fortfarande demopartyn, exempelvis X vartannat år i Nederländerna samt Datastorm i Sverige.
Demopartyn var förr kända för deltagarnas destruktiva livsstil där man åt skräpmat och undertryckte sitt sömnbehov mha. koffein. Men i takt med att deltagarna har blivit äldre och bekvämare har detta beteende avtagit.

Demopartyn


Alternative Party (Finland)
Assembly (Finland)
Birdie (LAN) (Sverige)
Breakpoint (Tyskland)
Chaos Constructions (Ryssland)
Datastorm (Sverige)
Evoke (Tyskland)
Forever (Slovakien)
The Gathering (Norge)
Hackerence (Sverige) (1989-2000)
LCP (Sverige)
The Party (Danmark)
Phat (Lettland)
Remedy (LAN) (Sverige)
State of the Art (Frankrike)
The Ultimate Meeting (Tyskland)
X (demoparty), (Nederländerna)

Se även


Demoscenen

Externa länkar


http://www.scene.org www.scene.org
http://www.demoparty.net www.demoparty.net
Kategori:Demopartyn
Kategori:Demoscenen
Kategori:Evenemang
en:Demoparty
fr:Demoparty
pl:Demoparty
pt:Demoparty
ru:Демопати

Datorns historia


Datorns historia sträcker sig över den tid då människan konstruerat maskiner för att göra beräkningar och bearbeta data. Räknemaskiner har funnits i flera hundra år, men det var först på 1900-talet som de blev elektriska.

Föregångare och stickspår


Fil:Arts et Metiers Pascaline dsc03869.jpgs räknemaskin.]]
Blaise Pascal uppfann 1642 den första mekaniska räknemaskinen, vilken kunde addera och subtrahera och kan ses som en föregångare till datorn. Tre decennier senare konstruerade Gottfried Wilhelm von Leibniz en maskin som dessutom klarade multiplikation och division.
Fil:BabbageDifferenceEngine.jpgs differensmaskinen, konstruerad efter hans död.]]
Fil:Zuse Z1.jpg]]
Därefter stagnerade utvecklingen fram till 1820-talet, då Charles Babbage presenterade ritningarna till differensmaskinen, i princip en mekanisk dator vars program var förutbestämt av själva utformningen. Babbage uppfann därefter den analytiska maskinen 1834, en fullt programmerbar mekanisk dator med arbetsminne, processor, hålkortsläsare för inmatning samt utdataenhter för skrift och stansning av hålkort. Ada Lovelace skrev de första datorprogrammen för den analytiska maskinen. Dock led konstruktionen av mekaniska problem och färdigställdes aldrig.
Under emigrationen från Europa till USA under 1800-talet gör man vart tionde år folkräkningar som för vart decennium tar allt längre tid. För att förenkla folkräkningen i USA anordnas en tävling 1890 som gällde att konstruera en maskin som kunde underlätta arbetet. Herman Hollerith som byggt en hålkortsmaskin vinner tävlingen och startar sedan Computer-Tabulating-Rocording Company som 1924 bytte namn till International Business Machines Coporation, dvs. IBM.
År 1936 konstruerade den tyska ingenjörsstudenten Konrad Zuse den första elektromekaniska datorn, Z1, följda av datorerna Z2, Z3 och Z4 baserade på elektromagnetiska reläer. Apparaterna förstördes 1944 när allians bombade Berlin under andra världskriget, och hans verk påverkade därför inte utformningen av senare datorer nämnvärt. Z4 kom dock att räddas undan bombningarna, men vidareutvecklingen kom att ligga nere fram till 1950, och då hade redan andra datorer sprungit ifrån den.
Den brittiska regeringen lät under stor sekretess bygga Colossus för att avkoda Tysklands Enigma (krypteringsmaskin) meddelanden, ett arbete som Alan Turing deltog i. Maskinen var i bruk 1943, men påverkade inte heller den övriga utvecklingen, eftersom den var sekretessbelagd i tre decennier.
Vid Cambridge utvecklades istället datorn EDSAC som 1949 blev den första som lagrade program för reguljär användning.
År 1944 skapade Howard Aiken vid Harvarduniversitet i USA den decimala datorn Mark I, inspirerad av Babbages verk.

Eniac


Fil:Eniac.jpg.]]
John Mauchley, en fysikprofessor vid University of Pennsylvania konstruerade tillsammans med doktoranden Presper Eckert den decimala datorn Eniac på uppdrag av den amerikanska armén för beräkning av projektilbanor. Eniac, som börjat byggas 1943, stod färdig först 1946, när kriget som den var byggd för var över. Datorn, som var baserad på vakuumrör och reläer, skapade dock stort intresse inom forskarvärlden och utgjorde början på en explosionsartad utveckling.

von Neumann-arkitekturen


John von Neumann, som varit inblandad i eniacprojektet, insåg att i stället för att programmeras genom inställningar av reläer och kabeldragningar skulle datorprogram kunna lagras i datorns minne tillsammans med data. Baserat på detta skapade han designen för IAS-maskinen, som byggdes 1952, och principen användes även i Maurice Wilkes dator EDSAC 1949. Sedan dess har von Neumann-arkitekturen varit den rådande principen för utformning av datorer.

Transistorbaserade datorer


Den första generationens datorer var baserade på vakuumrör. När John Bardeen, Walter Brattain och William Shockley vid Bell Labs uppfann transistorn 1948 (vilket de senare mottog Nobelpriset i fysik för) utgjorde detta grunden för den andra generationens datorer.
Den första transistorbaserade datorn var TX-0, som utvecklades vid MITs Lincolnlaboratorium med inspiration från det tidigare MIT-projektet Whirlwind I från 1952. En av ingenjörerna vid laboratoriet, Kenneth Olsen, grundade DEC som 1961 började sälja PDP-1, en kommersiell minidator som liknade TX-0. PDP-1 konkurrerade främst med IBM 7090, en transistorbaserad dator från företaget IBM, som börjat intressera sig för datorer allt mer efter att tidigare ha finansierat Aikens Mark I. PDP-1 hade visserligen bara hälften av prestandan jämfört med IBM&nbsp;7090, men den kostade också mindre än en tiondel så mycket. Den blev inte en så stor succé och såldes bara i 50 exemplar. Efterföljaren PDP-8 som kom 1965 blev en jättestor succé och såldes i 50&nbsp;000 exemplar.

Integrerade kretsar


Nästa stora framsteg kom 1958, då Robert Noyce uppfann den Integrerad krets, vilken medförde ännu effektivare miniatyrisering. Denna era, som pågick fram till 1980-talets början dominerades av IBM System 360, den första standardiserade datorserien med maskiner i olika prestandaklasser. Även DEC:s konkurrerande serie PDP-11 hade stora framgångar, återigen genom att många gånger vara något mindre kraftfull och betydligt billigare än motsvarande IBM-modell.

VLSI, IBM&nbsp;PC och hemdatorerna


Fil:IBM PC 5150.jpg.]]
Fil:Macplus.jpg, Macintosh Plus.]]
Integreringstrenden fortsatte och vid 1980-talets början hade man nått vad som brukar kallas VLSI (''Very Large Scale Integration'', "mycket storskalig integrering") med miljontals transistorer på ett integrerat kretskort. Detta gjorde att datorerna började bli tillräckligt små för att användas privat och detta gav upphov till hemdatortrenden. År 1977 släppte Commodore en 8-bitars dator (Commodore PET) och ungefär samtidigt släppte Apple sin Apple II. 1981 släppte IBM persondatorn IBM PC med en öppen standard för instickskort och andra komponenter. Några veckor innan släpptes dock en annan PC-dator vid namn Sirius I och som var skapad av Chuck Peddle. IBM PC är dock den dator som blev känd och inom kort växte det fram en industri för tillverkning av vad man kallade IBM&nbsp;PC-kompatibla persondatorer. 1984 fick denna en konkurrent från Apple (Macintosh 128k) som hade ett för den tiden väldigt lättanvänt grafiskt gränssnitt som ännu har många likheter med moderna operativsystem.

PC


Uttrycket PC (dator) kommer från engelskans ''personal computer'', "persondator". Uttrycket har använts i oförkortad form sedan 1960-talet, men förkortningen blev känd när IBM registrerade och marknadsförde varumärket IBM&nbsp;PC. Specifikationen för denna tidiga hemdator publicerades öppet, och IBM&nbsp;pc-kompatibla datorer blev vanliga. Dessa kom ofta att kallas för enbart ''PC'', så att begreppet idag ofta syftar på en sorts dator vars delar är kompatibla med andra PC-datorer. En konkurrerande grupp är den så kallade Macintosh-familjen, som marknadsförs av företaget Apple Computer. Samtidigt har den mer generella betydelsen ''persondator'' bibehållits parallellt.

Vidare läsning


Kategori:Datorhistoria
ar:تاريخ عتاد الحوسبة
az:Hesablama avadanlıqı tarixçəsi
bs:Historija računarstva
ca:Història dels ordinadors
cs:Dějiny počítačů
da:Fjerdegenerationsdatamat
dv:ކޮންޕިއުޓަރު ހާޑުވެޔަރގެ ތާރީހު
el:Ιστορία των υπολογιστών
en:History of computing hardware
es:Historia del hardware
fa:پیشینه سخت‌افزار رایانه
fr:Instrument de calcul
ko:컴퓨터의 역사
hi:संगणन हार्डवेयर का इतिहास
hr:Povijest računarskog sklopovlja
id:Sejarah komputer
it:Storia del computer
he:היסטוריה של המחשוב
jv:Sajarah perkomputeran
hu:A számítógép története
mk:Историја на сметачите
ml:കമ്പ്യൂട്ടറുകളുടെ ചരിത്രം
ms:Sejarah perkembangan komputer
my:ကွန်ပျူတာ သမိုင်း
nl:Geschiedenis van de computer
ja:計算機の歴史
no:Datamaskinens historie
oc:Istoric de l'informatica
pl:Komputer czwartej generacji
pt:História do hardware
ro:Istoria mașinilor de calcul
ru:История вычислительной техники
sk:Dejiny počítačov
sl:Generacija računalnikov
sq:Historia e kompjuterit
sr:Istorija računara
fi:Tietokonetekniikan historia
th:ประวัติฮาร์ดแวร์คอมพิวเตอร์
uk:Історія обчислювальної техніки
vi:Lịch sử phần cứng máy tính
zh:計算機硬體歷史

Datasaab


Datasaab var först en avdelning inom och senare ett avknoppning företag från Saab AB som vid skiftet 1950/1960-talet började konstruera datorer som en biprodukt till flygplanstillverkningen. Första steget i denna riktning var undertecknandet av ett avtal i december 1954 med dåvarande Matematikmaskinnämnden (MMN) i Stockholm om tillstånd att bygga en egen kopia i Linköping av BESK, som i färdigt skick 1957 kallades SARA, Saabs Räkneautomat. Detta var en med elektronrör bestyckad digital dator som utförde hållfasthet för Saab 37 Viggen, medan föregångaren Saab 35 Draken brukar nämnas som det sista flygplanet som helt konstruerades med räknesticka. Den helt transistoriserade Datasaab D2, som stod färdig 1960, utgjorde prototypen för Datasaabs fortsatta utveckling. Denna följer två grenar, dels styrdatorer som monterades i Saabs militära flygplan och robotar, dels en produktion av civila mini- och stordatorer för den kommersiella marknaden.
Utvecklingen av civila datorer var framgångsrik under 1960- och 1970-talet. I slutet av 60-talet introducerades de första minidatorerna som efterhand försågs med affärsadministrativa program döpta efter nordiska gudar. Datasaab tillverkade och levererade i början av 70-talet de första datoriserade bankterminalerna till hela det Nordiska Sparbanksnätet. Centraldatorerna D21 och D22 levererades till statliga myndigheter och större företag för olika tillämpningar.
Den "tunga linjen" med D22 och D23 fördes 1975 vidare till ett gemensamägt nordiskt bolag, Saab Univac. Amerikanska Sperry Univac (nuvarande Unisys) var majoritetsägare. Saab blev minoritetsägare, men hade röstmajoritet i företagets styrelser. 1978 frigjordes Datasaab från SAAB och slogs samman med Stansaab till Datasaab AB. 1981 tog Ericsson över företaget och Ericsson Information Systems (EIS) skapades.
Nokia tog över delar av EIS 1987. Där ingick minidatorsystemen S20 och S30 med affärsadministrativa program. 1991 såldes denna verksamhet till ICL/Fujitsu. Utvecklingspersonalen kom så småningom åter att bli en avdelning av Ericsson.
Datorföreningen Lysator vid Linköpings universitet grundades 1973 när en begagnad Datasaab D21 donerades till studenterna. Vid Lysators 16-årsjubileum i mars 1989 höll företagets veteraner historiska föredrag. Flera av Datasaabs modeller finns sedan 2004 utställda på IT-ceum i Linköping.
Företagets historia har dokumenterats av pensionärs- och intresseföreningarna:
Datasaabs Vänner, grundad 1 december 1993, (Datasaab Linköping).
Veteranklubben Alfa, grundad 1977, (Datasaab Barkarby).

Avvecklingen av en helsvensk dataindustri


Det som skulle knäcka utvecklingen av en tung Svensk datorindustri var bristen på tilltro att man någonsin skulle uppnå en anständig lönsamhet eftersom stor osäkerhet om hur marknaden skulle utvecklas rådde. Medan dom som arbetade med datorerna förstod vilken utveckling som låg framför.
Den Sveriges statsskick var helt kallsinnig till att hjälpa till med pengar till utvecklingsresurser. Ur den egna intäktsbudgeten kunde högst avsättas till produktutveckling. Koncernstyrelsen skulle helst acceptera maximalt 5%. Medan dom främsta konkurrenterna hade en utvecklingsbudget större än hela datasaabs omsättning. Samarbete var en utväg men varken Europeiska företag eller IBM ansåg att man hade något att erbjuda som "hemgift". Utvägen blev Sperry Univac. Lastbilar och flygplan var det som gick bra ekonomiskt för SAAB, och man bedömde att datorbranschen var för osäker för att satsa det som behövdes inom produktutveckling och marknadsföring.
Partners och konkurrenter i omvärlden var bland annat, Englands Ferranti hade byggt Orion och Atlasdatorer som var tekniska underverk men ekonomiska katastrofer. I Manchester som tillverkade dessa maskiner hade man till exempel konstruerat Symmetric Multiprocessing och en metod för adressering av magnetband likt dagens Hårddisk.
Fransmännen hade datortillverkaren C2I, som aldrig blev framgångsrik. Tyska Siemens fumliga försök blev inte heller någon framgång, först med Nixdorf lyckades man.
I USA gick det bättre framför allt för IBM. Men även för till exempel Sperry Univac och Burroughs. Grundliga misslyckanden fanns också till exempel Control Data Corporation som hade sitt huvudkontoret i Minneapolis/Minnesota ett område med många Svenskar som emigrerat till USA. Även Ford försökte konstruera datorer men kom inte längre än till en snygg färgbroschyr. Andra lyckades med första generationen datorer, men avslutade när marknaden blev mer krävande och kunderna besvärliga.
Tillverkaren Bull (företag) med gediget hålkortskunnande var duktiga så länge verksamheten byggde på Amerikanska datorer från Radio Corporation of America och General Electric/Honeywell, Bull och saluförde RCA 301 under egna namn på 1960-talet. kallade den för ICT 1500 och den kom till Sverige via England/International Computers and Tabulators. Kraven på mer omfattande och Bakåtkompatibilitet programvara ökade också.
En rapport runt 1970-talet på uppdrag av koncernens ordförande Marcus Wallenberg till SAAB-Scanias koncernenstyrelse pekades områdena kommunikation, Datorterminal och en hög grad av Realtid ut som särskilt intressanta för Datasaab att satsa på. Flera lösningsförslag baseras på en special kommunikationsdator som kallades UAC 1600. Och att ett samarbete med ett duktigt telekommunikationsföretag som skulle vara lämpligt. Men styrelsen trodde inte på detta förslag. Bland annat så hade stora problem på sin huvudmarknad och man vågade inte ge sig in på ett nytt riskfyllt område.

Referenser

Externa länkar


http://www.datasaab.se Datasaabs Vänners webbplats
http://www.veteranklubbenalfa.se Veteranklubben Alfas webbplats
Kategori:Ej längre existerande svenska IT-företag
Kategori:Sveriges datorhistoria
Kategori:Sveriges industrihistoria
Kategori:Datorföretag
Kategori:Saab (försvarsindustri)
en:Datasaab
ja:データサーブ
fi:Datasaab

Dalhem

Dalhem kan syfta på:
Dalhem, Gotlands kommun, en småort i Gotlands kommun
Dalhem, Helsingborg, en stadsdel i Helsingborg
Dalhem, Belgien, en kommun i provinsen Liège, Belgien
Dalhems IF, en handbollsklubb i Malmö
Dalhems församling, Linköpings stift, en församling i Linköpings stift
Dalhems församling, Visby stift, en församling i Visby stift
de:Dalhem
fr:Dahlem
lb:Dalhem
nl:Dalhem

Dansk Tunga

#OMDIRIGERING Fornnordiska

David Klöker Ehrenstrahl

#OMDIRIGERING David Klöcker Ehrenstrahl

Europa


Fil:Europe-sv.svg
Europa är jordens till ytan näst minsta men till befolkningen tredje största Världsdelar och kontinenter. Europa har cirka 730 miljoner invånare och mer än 90 procent av invånarna talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Europa är världens näst mest tätbefolkade världsdel och har den näst högsta produktiviteten per person. Världsdelen Europa utgör den västligaste delen av kontinenten Eurasien. Mot söder avgränsas Europa av Medelhavet, mot väster av Atlanten och mot norr av Ishavet; gränsen mellan Europa och Nordamerika går i havet mellan Island, som tillhör Europa, och Grönland, som tillhör Nordamerika. Mot öster går gränsen mellan Europa och Asien längs Uralbergen, Ural (flod), Kaspiska havet, Kaukasus vattendelare, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.
De första människa kom till Europa för cirka 40 000 år sedan. Under Weichsel (nedisning) var de nordligaste delarna obeboeliga och befolkningen levde i refugier i södra och sydöstra Europa, efter istiden expanderade de europeiska stammarna norrut. Under yngre stenåldern och bronsåldern skedde stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, oftast med centrum kring Medelhavet. Under Romarrikets storhetstid under de första århundradena e.Kr. växte den nya religionen kristendomen snabbt. Under renässansen grundlades den dynamik som gav upphov till den europeiska upplysningen, den industriella revolutionen och vetenskapens framväxt. Efter 1400-talet skedde snabb befolkningstillväxt och miljontals européer utvandrade till andra världsdelar. Främst Frankrike, Storbritannien, Portugal, Nederländerna och Spanien, men även flera andra länder, skaffade sig kolonier och utländska besittningar.
I dag är cirka 75 procent av Europas invånare nominellt sett kristna. Europa är dock världens minst religiösa världsdel och omkring 18 procent beräknas vara konfessionslösa. Europas politik präglas i dag av samarbetet inom Europeiska unionen (EU). EU växte fram ur tidigare europeiska samarbeten och i dag är 27 av de europeiska staterna medlemmar i EU.

Etymologi


Etymologin till namnet Europa har olika förklaringar. En uppfattning är att ursprunget härrör från den grekisk mytologi där Europa (mytologi) (grekiska: Ευρώπη) var en fenicien prinsessa, känd för sin skönhet, som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland.
Den grekiska termen ''Europa'' härleds från de grekiska orden för bred (''eurys'') och ansikte (''ops''). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. Andra hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och ursprungligen kommer från ett semitiska ord, det vill säga det akkadiska ordet ''erebu'', som betyder "solnedgång". Som betraktat från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, ''asu'', som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Europa som begrepp


Före 1300-talet nämns namnet Europa sällan i skriftliga källor. Efter Konstantinopels fall 1453 började namnet användas av kyrkliga ämbetsmän som ett samlande begrepp för en kristen och kulturell gemenskap. Då turkiska muslimer tagit över den östliga delen av kristendomens område och Konstantinopel uppgått i det muslimska osmanska riket, framhölls Europa som den förenade, civiliserade och utvecklade delen av världen, i motsats till det muslimska, barbariska Asien. Begreppet Europa användes till en början främst av en elit som furstar och kyrkliga ämbetsmän som ett samlande begrepp för en kristen och kulturell gemenskap. Efterhand fylldes föreställningen med mer innehåll och användes i vidare sammanhang och speciellt under renässansen och reformationen användes Europa som ett slagord.

Historia


Fil:Piri Reis map of Europe and the Mediterranean Sea.jpg.]]
De första moderna människorna (''homo sapiens'') utvecklades i Afrika för omkring 200.000 år sedan och kom till Europa för cirka 40 000 år sedan. Det var endast en liten grupp afrikaner som för kanske 60.000 år sedan tog sig över till Sinaihalvön, och som blev förfäder till alla människor utom de svarta afrikaner som stannade i Afrika., Forskarna tvistar ännu om vägen till Europa har gått direkt norrut genom det som idag är Israel, Libanon och Syrien, eller om våra förfäder tog sig vidare över till Arabiska halvön och sedan följde Indiska oceanens kust tills de stötte på floder som de följde norrut. I bägge fallen bör homo sapiens i sin första inflyttningsvåg till Europa för 40.000 år sedan ha tagit sig till Europa via det som idag är Turkiska halvön, där mycket gamla fynd har hittats., Ansiktsbenen från den hittills äldsta "europén" – en 40.000 år gamla fossil från en tonåring – har hittats i en grotta i Rumänien, och Richard Neave, brittisk kriminaltekniker har återskapat ansiktet med hjälp av kopior av skallbenen. En mörkhyad, men inte svart, person med ansiktsdrag som inte överensstämmer helt med någon nu levande folkgrupp blev resultatet. Neave talar om ett ansikte som tycks befinna sig i "flux" – i ett tillstånd av förändring mot vilken som helst av de folkgrupper som idag finns i världen. Omkring tio procent av dagens européer bär på gener från dessa första européer.
Medan Homo sapiens ännu utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. De sista neandertalmänniskorna dog ut för cirka 30.000 år sedan. För cirka 25.000 år sedan svepte vågor av invandrare från Asien in i Europa, och kom att dominera kontinenten. Att likadana konstföremål hittats från dagens Frankrike till området kring Kaspiska havet tyder på ett socialt nätverk och människor med en övergripande gemensam kultur. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I Romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid.
Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysantinska riket. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en romersk-katolska kyrkan och en protestantism del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa.
Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa har haft ett mycket stort inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slaveri, annan handel och kultur). På 1700-talet förde upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleon I:s välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialism rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av Reaktionär och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse.
Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalism länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra. Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som Europeiska unionen.

Geografi och gränsdragning


Fil:Europe continents.svg
Världsdelen Europa utgör ungefär en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ca 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vanligtvis vid Uralbergen i Ryssland, dock använde bland andra den grekiska geografen Strabon och tidiga Judeen källor floden Don (flod) som gräns. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, vanligt är dock att denna utgörs av Ural (flod) (stundom räknas dock Emba (flod) som gräns). Gränsen fortsätter med Kaspiska havet, varpå den vanligen anses följa Stora Kaukasus vattendelare (med Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, eller floderna Kura och Rioni som alternativ). Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön, Dardanellerna och Egeiska havet utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost
<ref>
</ref>. Norrut begränsar Norra ishavet. Ögruppen Svalbards nordspets är Europas nordligaste punkt.
I praktiken dras gränsen till Europa ofta med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur än till de traditionella, hävdvunna geografiska gränserna. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Men vanligen brukar de stater vars huvudstad ligger inom Europas hävdvunna geografiska gränser räknas till Europa. Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö.

Fysisk geografi


Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna Iberiska halvön, Italien och Balkanhalvön ut i Medelhavet, som bildar gräns mot Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen.
De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedja Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga Norge kusten.
Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.
Den europeiska kustlinjen är starkt veckad och exceptionellt lång i förhållande Europas yta. Detta delar upp Europas västra delar i ett stort antal öar, halvöar och näs. Därutöver avdelar bergskedjor och högplatåer landmassorna i återkommande mellanliggande lägre plan av relativt jämnt fördelad storlek. Denna ovanliga geografi har haft stor betydelse för regionens historiska utveckling. Till följd av den veckade kusten har få länder i Europa saknat tillgång till haven. De mellanliggande vattnen och bergskedjorna har skapat naturliga gränser som gynnat statsformering och nationsbyggande men motverkat imperier.
<center><gallery>
Fil:Albours.jpg|Elbrus, Europas högsta berg.
Fil:Vourvourou-Greece.jpg|Strandlinje längs medelhavet i Grekland.
Fil:Tatry zRysow.jpg|Utsikt från berget Rysy i Tatrabergen i Polen.
Fil:Päijänne and päijätsalo.jpg|Ljus natt över sjön Päijänne i Finland.
Fil:Iceland Dettifoss 1972-4.jpg|Det mäktiga vattenfallet Dettifoss ligger på nordöstra Island.
Fil:Laitauredeltat-1-25.jpg|Laitauredeltat i Sareks nationalpark i Sverige.
Fil:Gransee01.jpg|Fält i Brandenburg i Tyskland.
Fil:0905 Odra Domiąża ZP.JPG|Oder i Police (stad) (Polen)
Fil:NeumCoastBH.jpg|Kusten mot medelhavet i Bosnien och Hercegovina
Fil:Dalmatia coast.jpg|Dalmatiska kusten, Kroatien
Fil:Belgrade Old Court 1.jpg|Belgrad, Serbien
Fil:Crno lake.jpg|En sjö i Durmitor nationalpark, Montenegro
</gallery></center>

Klimat


Fil:Golfstrom.jpg gör Europas klimat betydligt mildare än andra områden på samma breddgrader på det norra och södra halvklotet.]]
Europa har ett flertal olika klimat, från medelhavsklimat i söder till arktiskt klimat i det nordligaste Norden och Ryssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket Maritimt klimat, med milda vintrar och mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i Östeuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar (inlandsklimat). Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar. Europas tempererade klimat är utsatt för jämförselvis lägre nivåer av katastrofala väderhändelser såsom orkaner och andra starkt destruktiva vädersystem, trots den långa kuststräckan.
Europa som helhet, särskilt den nordvästra delen, har ovanligt hög årsmedeltemperatur i förhållande till sitt nordliga läge. Det huvudsakliga skälet till detta är den atlantiska Golfströmmen som för med sig varmare vatten från sydligare breddgrader.

Natur


Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för Europas nordligaste delar och delar av Östeuropa finns få större områden av orörd vildmark i Europa, förutom i olika naturparker.
Fil:Europe.jpg
Den huvudsakliga växtligheten i Europa är skog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av Golfströmmen och Nordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra är har nord-sydlig riktning (Skanderna, Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergssidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har undgått avbetning av boskap vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av de skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga ekosystemen.
Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar – granskogar i Skandinavien, vidsträckta tallskogar i Ryssland, kastanjeregnskog i Kaukasien och korkekskogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock barrträd föredragits framför ursprungliga lövträd, eftersom de växer snabbare. Planteringar och monokulturer täcker nya stora landområden och detta erbjuder mycket dåliga miljöer för europeiska skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt yta är ön Island som i stort sett avskogats helt. Därefter följer Irland med åtta procents skogtäckning. Det mest skogbevuxna landet är Finland (72 procent).
På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är bok (träd), björk och ek. I norr, på tajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många olivträd planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är cypressen. Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i tundra närmare Arktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder buskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk grässlätt – stäppen – sträcker sig västerut från Ukraina och södra Ryssland tills den slutar i Ungern och övergår i tajga i norr.
Istäcket under den senaste istiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europas fauna. I många delar av Europa har de flesta stora djuren och överordnade rovdjursarter jagats till utrotning. Ullhårig mammut och uroxe var utdöda före slutet av neolitikum. I dag är vargar (köttätare) och björnar (allätare) hotade. En gång fanns de i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick dessa djur att dra sig längre och längre tillbaka. På medeltiden var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. I dag lever brunbjörnen i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av att miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan även isbjörnar påträffas. Vargen, det näst största rovdjuret i Europa efter björnen, finns mest i Östeuropa, på Balkanhalvön och i de nordliga skogarna.
Andra viktiga rovdjur är lodjuret, vildkatten, järven, rävar, olika arter av mård, igelkott, olika arter av ormar, olika fåglar (ugglor och andra rovfåglar). Viktiga växtätare i Europa är snigel, amfibier, fiskar, olika fåglar, samt däggdjur som gnagare, rådjur, vildsvin, hjort, älg och i bergen murmeldjur, stenbockar, gems med flera. Havslevande organismer är också en viktig del av Europas flora och fauna. Havsfloran är mestadels fytoplankton. Viktiga djur i Europas hav är plankton, blötdjur, tagghudingar, olika kräfta, bläckfiskar, fiskar, delfiner och valar. Vissa djur lever i grotta, till exempel fladdermus.

Demografi


Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efter Asien och Afrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tätbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66 personer/km². Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.

Språk


Fil:Image-Languages-Europe.png
Över 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de slaviska språk, germanska språk och romanska språk språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som ''lingua franca'' inom världsdelen fungerar engelska, franska, tyska och ryska. Engelska, franska och spanska har genom kolonialismen spridits till stora delar av världen och blivit världsspråk. Engelskan har efter andra världskriget undan för undan stärkt sin ställning som världens mest spridda andraspråk. Engelska är det mest använda språket vid internationella förhandlingar liksom inom näringsliv, media och underhållning.
De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt finskan, ungerskan och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland.
I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa. Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land. Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolatspråk som saknar kända släktingar. Dessutom talas i dag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen under senare tid.
Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet som har vissa mindre variationer inom de olika länderna. Detta följs av det kyrilliska alfabetet (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien, Montenegro och Makedonien) och det grekiska alfabetet.

Etniska minoriteter


Etniska minoriteter omfattas i Europa av större rättsligt skydd än i andra världsdelar. De språkliga och etnicitet intressen skyddas av de båda konventionerna ''Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk'' och ''Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter''. Frågor om minoritetsspråk bevakas av Europeiska byrån för mindre använda språk (EBLUL) som verkar inom både EU och Europarådet.
Organisationerna för norra Europas ursprungsbefolkningar verkar i internationella sammanhang framförallt genom FN-organet FN:s permanenta forum för ursprungsfolk (UNFPII), vars arbete grundar sig på International Labour Organization Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk. Många andra organisationer för etniska och språkliga minoriteter är sammanslutna i Federal Union of European Nationalities (FUEN) som bildades 1949. Nyare och mindre etablerad är den världsomspännande organisationen Unrepresented Nations and Peoples Organisation (UNPO).
Som en följd av invandring från Mellanöstern, Afrika, Asien och Latinamerika har Europa etniska minoriteter från dessa områden.

Städer


Europas största städer med storstadsområde:
Det finns fem megastad i Europa, som vuxit till över 10 miljoner invånare. Dessa är London; Moskva; Rhein-Ruhr Regionen (med bland annat Dortmund, Köln, Düsseldorf och Bonn); Paris och Istanbul (ligger delvis i Europa). Dessutom finns sex storstadsregioner som passerat fem miljoner invånare: Milano; Randstad (det vill säga Amsterdam, Rotterdam, Haag och Utrecht med flera); Madrid; Sankt Petersburg; Rom och Rhen-Main-området (med bland annat Frankfurt am Main).

Religion


Kristendomen dominerar som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst romersk-katolska kyrkan, protestantism och östligt ortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen är islam med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samt judendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, som sikhism, hinduism, buddhism och traditionella östasiatiska läror. Europa är den världsdel som har den lägsta andelen bahá'í.
Europa är en av världens mest sekularisering regioner. Omkring 18 procent av européerna räknas som icke-troende, särskilt i norr, i nordväst och i flera av de östeuropeiska länderna. Europas politiska system är numera nästan helt sekulariserade.
Bland Europas stater är det ett antal som anger officiell religion och/eller har kvar systemet med statskyrkor. Liechtenstein, Malta, Monaco, San Marino och Vatikanstaten är i denna mening katolska. Grekland och Serbien är ortodoxa, medan Danmark, Norge och Island är protestantiska. I England (del av Storbritannien) är den anglikanska kyrkan officiell och i Finland är både den lutherska och den ortodoxa kyrkan officiella. Vissa av Schweiz kantoner är officiellt katolska, andra officiellt protestantiska. Frankrike, Portugal, Turkiet, Rumänien och Azerbajdzjan är officiellt sekulära.
Under arbetet med Europeiska unionen Europeiska konstitutionen inom Europeiska konventet drevs krav från framträdande krafter, att skriva in kristendomen som gemensam europeisk värdegrund, men förslaget kom inte med i den då slutliga versionen 2004. I minst lika hög grad som kristendomen, har arvet efter antikens och hellenismens Antikens Grekland och Romerska riket, särskilt under renässansen på 1400-talet och 1500-talet samt upplysningen från det sena 1600-talet till det tidiga 1800-talet, haft avgörande inflytande på vad som i dag är bärande europeiska värderingar: demokrati, rättssäkerhet med grund i romersk rätt, människovärde, utvecklingen av De mänskliga rättigheterna med mera.
År 391 avskaffades religionsfriheten av kejsaren Theodosius I under inflytande av biskopen och kyrkofadern Ambrosius. Ingenstans har den sedan återinförts på kyrkans initiativ. 1493 välsignade påven Alexander VI Spaniens och Portugals kolonialism av Amerika i bullan ''Inter Caetera''.
Andra religioner som haft stort kulturellt inflytande i Europa är islam och judendomen, inte minst inom arkitektur, vetenskap och handel. Islam genom kalifatet i Córdoba på Iberiska halvön från 700-talet till 1200-talet och Osmanska riket på Balkan från 1300-talet till 1800-talet, samt genom korsfararstaterna i Mellanöstern från 1000-talet till 1300-talet. Judendomen genom diasporan från Jerusalems fall år 70 e.Kr. För utvecklingen av den tidiga penninghushållningen från 1300-talet till reformationen, var judisk invandring betydelsefull, på grund av det kristna förbudet mot att ta ränta (''Femte Mosebok 23:19''). Detta har också varit ett av skälen till antisemitism och de många pogromerna.
Det österländska inflytandet, från det mongoler khanatet Gyllene horden i Ryssland från 1200-talet till 1400-talet, har inte tillnärmelsevis haft liknande betydelse. Trots den religiösa toleransen hos ledarskiktet, som sedermera omvändes till islam, har historieskrivningen framförallt handlat om erövringståg och främmande härskare.

Kultur


Fil:Mona_Lisa,_by_Leonardo_da_Vinci,_from_C2RMF_retouched.jpg'' av Leonardo da Vinci hänger på Louvren.]]
Fil:GustaveDore She was astonished to see how her grandmother looked.jpgs illustration till ''Rödluvan'', en av bröderna Grimms nedtecknade folksaga.]]
Fil:Potemkinmarch.jpg'' av Sergej Eisenstein.]]
Fil:First Folio.jpg på titelbladet till förstautgåvan av hans pjäser 1623.]]
Fil:3c11094u.jpg 1964.]]
Fil:Beethoven.jpg som bland annat komponerat ''Europahymnen''.]]
Fil:Sanctuary - Berlin Wall.JPG på East Side Gallery, en sparad bit av Berlinmuren.]]
Ett framträdande drag i Europas kulturhistoria har varit hur dess nyskapande centrum flyttats från den ena staden till den andra. Ett av de allra mest betydelsefulla centra någonsin var Norditaliens stadsstater där renässansen föddes under 1400-talet. Inom målarkonsten har Leonardo da Vinci och Michelangelo Buonarroti blivit de för eftervärlden mest representativa namnen för denna epok.
Den elisabetansk teater i London under andra halvan av 1500-talet och första halvan av 1600-talet, hade under sin tid begränsat internationellt inflytande jämfört med den rådande klassicismen. Sedan William Shakespeares dramatik återuppväcktes under romantiken, har denna epoks uttolkning utgjort normen för hur pjäserna "skall" spelas. Av klassicistiska dramatiker är Molière, som förenade klassicismens ideal med ''commedia dell'artes'' figurgalleri och stilgrepp, den mest spelade.
Under romantiken växte de Tysk-romerska riket fram som Europas kulturella nav. Den mest spridda nedteckningen av europeiska folksaga publicerades av bröderna Grimm 1812-1815. Förståelsen av dessa vidgades och fördjupades hundra år senare med spridningen av Carl Gustav Jungs analytisk psykologi, med begrepp som det kollektiva omedvetna och arketyper.
Begreppet moralpanik myntades först 1972 av Stanley Cohen, men den första internationella moralpaniken orsakades redan 1774 av Johann Wolfgang von Goethes brevroman ''Den unge Werthers lidanden'' och den så kallade Werther-effekten.
Dante Alighieri var under början av 1300-talet pionjär inom att skriva litteratur på folkspråk. När Johannes Gutenberg (från europeisk horisont) uppfann boktryckarkonsten på 1440-talet, skapades förutsättningen för spridning av böcker i vidare kretsar. 1700-talets alltmer självmedvetna brittiska borgare bildade underlag för den nya skönlitteratur genren romanen. Då läskunnigheten började bli mer allmän vid mitten av 1800-talet kunde romankonsten växa till ledande kulturbärare.
Runt sekelskiftet 1700/1800 blev Wien musikaliskt centrum med wienklassicismen, för eftervärlden företrädd av kompositörer som Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven. Med ursprung i wienervalsen fortsatte Wien under 1800-talet som operettens huvudstad.
Från tredje republikens införande 1870 och efter Pariskommunen 1871 etablerade Impressionism (måleri) Paris som ett kreativt centrum, vilket i stort sett varade ända fram till Nazitysklands ockupation 1940. Det modernistiska genombrottet inom konsten har kanske främst kommit att personifieras av Pablo Picasso. Andra viktiga centra för modernismens och avantgardismens olika riktningar var dels Berlin efter Tyska novemberrevolutionen 1918 och under den bräckliga Weimarrepubliken från 1919 fram till nazism maktövertagande 1933; samt Moskva efter ryska revolutionen 1917 och fram till Josef Stalins definitiva maktövertagande 1929, mycket av detta nådde inte väst förrän under Ryskt töväder efter Stalins död. Efter andra världskriget har inga lika självklara centra återuppstått.

Evenemang och institutioner


Traditionen med internationella kulturfestivaler föddes under andra halvan av 1800-talet i industrialismens och nationalismens kölvatten. I den kulturhistoriska essäboken ''Industrialismens scen'' skildrar teatervetaren Ingvar Holm 1800-talets framväxande europeiska offentlighet. Med underrubriken "''Ur revolutionernas och varumässornas teaterhistoria''" avsåg han att karaktärisera den epok då Europa fick en internationell kulturell scen. Karaktäristiken var i själva verket en travesti på August Strindbergs "''Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv''", i sin tur underrubrik till ''Det nya riket'' från 1882. Utvecklingens stora startpunkt var Londonutställningen 1851 Kristallpalatset 1851. En av höjdpunkterna på denna klang- och jubel-estetik var uruppförandet av Giuseppe Verdis opera ''Aida'' vid Suezkanalens invigning 1871.
Från tiden efter andra världskriget härrör en lång rad internationella kulturevenemang, som startades i syfte att öka det europeiska utbytet och som bidragit till att bygga upp en europeisk identitet. Europeiska Radio- och TV-unionen (EBU) är mest känd för Eurovision Song Contest, men är också en viktig förutsättning för TV- och radiofestivalerna Prix Italia och Prix Europa. Det mest prestigefyllda TV-priset är Guldrosen (tidigare känt som ''Montreuxfestivalen'') som numera delas ut i Luzern. European Film Awards har delats ut sedan 1988, delvis som en motvikt till den dominerande amerikanska filmindustrin. De mest anrika filmfestivalerna är de i Filmfestivalen i Cannes och Filmfestivalen i Berlin samt den i Filmfestivalen i Venedig, som organisatoriskt hör ihop med Venedigbiennalen, grundad redan 1895.
Även Bayreuthfestspelen, tillägnade Richard Wagners operor, är av äldre datum, grundade 1876, men nystartade 1951 efter ett längre uppehåll. Glyndebourne hölls första gången 1934. Bland de främsta operahusen är Teatro alla Scala i Milano och Royal Opera House i London. Framträdande Balett (ensemble) för klassisk balett är Bolsjojbaletten i Moskva och Royal Ballet i London. Betydande kompanier inom modern dans är Cullbergbaletten i Stockholm, Tanztheater Pina Bausch i Wuppertal och Nederlands Dans Theater i Haag. Till de mest ansedda symfoniorkester räknas Berlinerfilharmonikerna, Wienerfilharmonikerna och London Symphony Orchestra.
Westdeutscher Rundfunks studio i Köln var under 1950-talet- och 1960-talet ett centrum för elektroakustisk musik, en smal genre med stort inflytande på andra uttryck som filmmusik och popmusik. Utan jämförelse störst enskild betydelse för populärmusikens utveckling har The Beatles haft. Rockband som The Rolling Stones och Pink Floyd förstorade formatet att passa bäst på stora arenor. Live Aid på Wembley Stadium 1985 är en av de största konserterna någonsin. De två största rockfestivalerna är Roskildefestivalen på Själland och Glastonburyfestivalen i sydvästra England. Viktiga jazzfestivaler är North Sea Jazz Festival i Rotterdam och Pori Jazz i Björneborg.
Jämte Venedigbiennalen är konstmässan Documenta i Kassel, som grundades 1955, ett av de stora konstevenemangen. Till de främsta konstmuseerna för klassisk konst hör Louvren i Paris, National Gallery i London, Uffizierna i Florens, Eremitaget i Sankt Petersburg och Pradomuseet i Madrid. När det gäller modern konst kan Louisiana utanför Köpenhamn, Tate Gallery i London, Centre Pompidou (''Beaubourg'') i Paris och Guggenheim Museum (Bilbao) i Bilbao nämnas. Bildbyrån Magnum (bildbyrå) som startades 1947 i Paris har varit ledande inom dokumentärfotografi och bildjournalistik. Det internationella Hasselbladspriset har delats ut sedan 1980 för "framstående fotografisk gärning".
Bokmässan i Frankfurt är en av världens största. Nobelpriset i litteratur har till stora delar varit en europeisk angelägenhet. Sedan det började delas ut 1901 har det (t.o.m. 2008) bara delats ut 27 gånger till utomeuropeiska författare, av dessa är det endast sju som inte skrivit på världsspråk av europeiskt ursprung.
Fringefestivalen, Edinburgh och Avignonfestivalen är mest kända för teater. En annan av de mest infytelserika teatermönstringarna är Berliner Theatertreffen. Teaterdistriktet i Londons West End är ledande inom musikal. Till 1900-talets och 2000-talets ledande dramatiska teatrar hör Konstnärliga teatern i Moskva, Royal Shakespeare Company i London och Stratford-upon-Avon, Royal Court Theatre i London, Théâtre du Soleil i Paris, Piccolo Teatro i Milano, Berliner Ensemble, Schaubühne am Lehniner Platz och Volksbühne i Berlin. Inom Lista över nycirkusar har gruppen Archaos från Marseille varit pionjär.
De viktigaste designmässorna är Internationella Bilsalongen i Genève samt modevecka i Paris, London och Milano. Hundratals byggnader i Europa är upptagna på Unescos Lista över världsarv i Europa. Ett axplock av arkitektur höjdpunkter är: ''Akropolis'' i Aten (Klassiska Grekland), ''Pantheon'' i Rom (Romerska kejsardömet), ''Hagia Sofia'' i Istanbul (Bysantinsk arkitektur), ''Alhambra'' i Granada (Islamisk arkitektur), ''Katedralen i Reims'' (Gotisk arkitektur), ''Vasilijkatedralen'' i Moskva (Rysk-ortodoxa kyrkan), ''Slottet i Versailles'' utanför Paris (Barockens arkitektur), ''Sagrada Família'' i Barcelona (jugend) och Berlins modernistiska bostadsområden från 1913-1934 (funktionalism). Exempel på anslående och ryktbar modernistisk och postmodernistisk arkitektur från 1950-talet och framåt är, förutom de redan nämnda Beaubourg och Guggenheimmuseet; ''Notre Dame du Haut'' i Haute-Saône, ''Finlandiahuset'' i Helsingfors, ''Hundertwasserhaus'' i Wien, ''le Grande Arche'' - uppförd 1989 till 200-årsminnet av franska revolutionen - i Paris-stadsdelen la Défense, ''Puente del Alamillo'' i Sevilla, ''Den Sorte Diamant'' i Köpenhamn, ''Kunsthaus Graz'' i Graz och ''30 St Mary Axe'' i London.
Berliner Theatertreffen och Filmfestivalen i Berlin är två delar av Berliner Festspiele, en av de största och mest anrika av Europas många stadsfestivaler. 1985 blev Aten Europas första Europas kulturhuvudstäder.
<center><gallery>
Fil:Pantheon oculus.jpg|''Pantheon'' i Rom.
Fil:Sagrada-familia2.jpg|''Sagrada Família'' i Barcelona.
Fil:Kunsthaus-Graz-Nacht-Medienfassade.jpg|''Kunsthaus Graz''.
</gallery></center>

Media


En tröghetsfaktor i den europeiska Integration (samhälle) är att det inte finns någon gemensam offentlig arena för kultur- och samhällsdebatt. Via bland annat kommunikationssatelliter och Internet deltar dock nationella media även i en Internationalisering opinionsbildning idag.

Press


1990 gjordes ett försök att skapa en gemensam europeisk offentlighet med den veckoutgivna tidningen The European. Efter ett halvår nådde den en upplaga på 340 000 exemplar, men därefter sjönk upplagan och utgivningen upphörde 1998.
Flera nationella dagstidningar trycks även i internationella utgåvor: brittiska Financial Times och The Guardian; franska Le Monde; spanska El País och italienska Corriere della Sera. Ytterligare andra stora nationella tidningar har internationell spridning: The Times, The Independent och The Daily Telegraph från Storbritannien; Frankfurter Allgemeine Zeitung och Die Welt från Tyskland; Le Figaro från Frankrike, La Repubblica från Italien och Komsomolskaja Pravda och Izvestija från Ryssland. MTG (MTG) ger ut gratistidningen Metro (tidning) i över femtio europeiska editioner i femton länder.
De första dagstidningarna började ges ut i Tyskland och Frankrike vid mitten av 1600-talet. Den moderna dagspressen har sitt ursprung i mitten av 1800-talet och hänger samman med urbaniseringen, industrialiseringen, den ökade läskunnigheten och demokratisering. Bland de äldsta dagstidningarna som fortfarande ges ut är The Times som grundades 1788. Den har också en av de största upplagorna (600.000 ex 2008) efter Komsomolskaja Pravda (från 700.000 ex). Jämfört med de kvalificerade morgontidningarna har den sensationsinriktade kvällstidning avsevärt större upplagor. Störst är tyska Bild (tidning) som ges ut av Axel Springer AG (3,3 milj ex), följd av brittiska The Sun som ägs av Rupert Murdochs News Corporation (3,1 milj ex 2008). Under Sovjettiden hade Sovjetunionens kommunistiska parti Pravda och Komsomol Komsomolskaja Pravda upplagor på 10 milj ex och däröver, men antalet läsare sjönk drastiskt efter Sovjetunionens upplösning 1991. Under Vladimir Putins tid som Rysslands president har medias frihet begränsats på nytt. Varannanveckorstidningen Novaja Gazeta som kommit ut sedan 1993 har bevarat sitt oberoende. Tidningen har en upplaga på 170.000 ex och publicerar även engelskt material på World Wide Web.
Andelen hushåll med daglig tidning är högst i Norden och lägst i Sydeuropa. När det gäller Television-konsumtion är förhållandet det motsatta. En orsak är att tidningarna inte har hemutdelning i södra Europa. I Italien finns en skarp kontrast mellan den kvalificerade journalistiken i dagstidningarna och den lätta underhållningen i TV. I Tyskland har tidningsutgivningen varit Regionala nyheter beroende på att andra världskrigets segrarmakterna delade ut regionala licenser till utgivarna. Även i Italien har tidningsutgivningen haft regional prägel och i Frankrike är de regionala tidningarna större än rikstidningarna.
Gemensamt för Europas medielandskap är att ägarkoncentrationen har ökat de senaste decennierna och många tidningar och andra medier har samlats i allt mer internationaliserade koncerner. Så ägs till exempelbrittiska The Indenpendent av spanska El País och italienska La Repubblica tillsammans med Trinity Mirror. Familjen Agnelli äger de båda italienska tidningarna La Stampa och Corriere della Sera och den senare är i sin tur delägare i spanska El Mundo. The Times ingår i Rupert Murdochs imperium och Die Welt i Springer-koncernen.
Vid sidan av ledande dagstidningarna finns ett antal veckoutgivna nyhetsmagasin och söndagstidningar som är inflytelserika och har internationell spridning: The Observer, The Sunday Times, The Economist och The Spectator från Storbritannien; Der Spiegel och Die Zeit från Tyskland och Le Nouvel Observateur och L'Express från Frankrike. Mycket utrikeskorrespondent i dagspressen är inte redaktionellt utan köps från internationella nyhetsbyråer. De största är Reuters, London; Deutsche Presse-Agentur (Deutsche Presse-Agentur), Hamburg; Agence France-Presse (L'Agence France-Presse), Paris och Itar-Tass och Interfax, Moskva. Inter Press Service (IPS) med huvudkontor i Rom och Buenos Aires förmedlar nyheter på över tio språk.

Radio


1922 startade radiosändningar i Storbritannien. 1927 fick BBC (''British Broadcasting Company'') ensamrätt på radioutsändningar. BBC byggdes upp som en offentligrättslig, självständig och allmännyttig organisation med TV-avgift verksamhet som bygger på ett avtal med staten - vilket kom att bli modellen för ''public service'' i flertalet europeiska länder.
Redan under radions första decennium startade flera länder kortvågssändningar på främmande språk. Under andra världskriget var propagandan ett framträdande inslag; både från å ena sidan Nazi-Tyskland och å andra sidan Sovjetunionen och övriga De allierade i andra världskriget. Även under kalla kriget lades betydande resurser på propaganda. 1949 startade CIA Radio Free Europe som ett svar på Berlinblockaden för att nå ut till befolkningen bakom järnridån, efter Sovjetunionens upplösning 1991 har man istället bl.a. riktat sig mot Mellanöstern. (Radio Free Europe skall inte förväxlas med ''Sender Freies Berlin'' som var public service-bolaget i Västberlin.)
Under krigsåren växte BBC:s anseende för sin sakliga och oberoende nyhetsrapportering. Fortfarande har de flesta nationella radiobolag utlandssändningar över kortvåg; på det egna språket som service till utlandsboende samt oftast på ett eller flera främmande språk. Radio Vaticana startades 1931 och sänder idag på 37 språk.
Det lilla furstendömet Luxemburg valde en annan väg än flertalet europeiska länder för sin nationella radio och överlät rättigheterna till ett kommersiellt bolag. 1951-1992 sände Radio Luxembourg internationellt över mellanvåg. När andra nationella radiobolag var restriktiva med den nya popmusiken fick Radio Luxembourg ett Kultstatus genomslag hos den yngre publiken. Tillsammans med piratradiostationer öppnade detta vägen dels för ungdomskanaler och musikkanaler inom public service, dels för en avreglering av sändningstillstånden. Bolaget bakom Radio Luxembourg, numer RTL Group, delägt av den tyska mediekoncernen Bertelsmann, är idag Europas största kommersiella radio- och TV-bolag med kanaler i många länder. NRJ (''Nouvelle Radio Jeunesse'') som startade i liten skala i Frankrike 1981 är idag ett nätverk med över 300 stationer runtom i Europa.

TV


BBC började sända TV redan 1936. Efter uppehåll under kriget kom sändningarna igång på nytt 1946. 1954 kunde nätverket ITV (''Independent Television'') börja med reklamfinansierade regionala sändningar. 1962 tilläts nationell reklam-TV. I Frankrike, Spanien och Italien är de nationella public service-kanalerna både licens- och reklamfinansierade. I Frankrike och Italien är den statliga inblandningen i public service traditionellt större än i övriga Västeuropa. I Italien har situationen varit extra speciell då Silvio Berlusconi (Italiens premiärminister 1994-1995, 2001-2006 och 2008-2011) även äger de tre största kommersiella kanalerna.
British Sky Broadcasting var 1981 Västeuropas första satellit-TV-kanal, som fram till 1988 hade ambitionen att vara en paneuropeisk TV-aktör. 1983 började satellit-TV-sändningar med Eutelsat 1F1, tillgängliga via kabel-TV-nät eller Parabolantenn, som förutom Sky hade musikkanalen Music Box (TV-kanal) och underhållningskanalen Super Channel i utbudet. 1993 bildade 19 europeiska public service-bolag SOCEMIE som står bakom den paneuropeiska nyhetskanalen Euronews. Den dominerande internationella europeiska nyhetskanalen är BBC World News. Public service-bolaget Deutsche Welle som är del i tyska ARD (Tyskland) sänder sedan 1993 dagligen på tyska, engelska och spanska. ARD är även inblandat i kulturkanalerna 3sat och Arte.
Canal+ startade 1984 i Frankrike som Europas första betal-TV-kanal. Efter flera ombildningar och samgåenden är Canal+ idag störst i Europa på betal-TV med utbud inom film och sport. Idag finns kanaler från de flesta nationella TV-bolag tillsammans med ett stort antal kommersiella kanaler tillgängliga över satellit. 2003 fanns 85 engelskspråkiga kanaler, 50 franska och 45 tyskspråkiga.

www


Idag finns material från de flesta medieaktörer fritt tillgängligt på Internet. Många tillhandahåller material både på sitt eget språk och på engelska. Fler och fler gör även sina arkiv tillgängliga över nätet.
::<p style="font-size:85%;">''Källor''

Politik

Europeiska politiska organisationer


Fil:Flag of Europe.svg
Den mest betydelsefulla politiska organisationen i Europa är Europeiska unionen (EU). EU är ett fördragsbundet samarbete med ett folkvalt parlament, ett ministerråd med en ordförande och en ”utrikesminister”. EU omfattar 27 europeiska stater, och förväntas utvidgas till att omfatta flera andra under de kommande årtiondena. De flesta nya lagar som fattas inom EU:s medlemsstater kommer till efter direktiv eller förordningar från EU, vars lagstiftning står över de enskilda staternas inom unionens befogenhetsområden. EU driver nästan all utrikes- och handelspolitik från medlemsstaterna mot omvärlden. EU:s föregångare var Europeiska kol- och stålgemenskapen, som grundades 1952 av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Italien och Frankrike. Tillsammans med Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 blev dessa de ”Europeiska gemenskaperna”. Med Maastrichtfördraget bildades Europeiska unionen den 1 november 1993 och innefattar de tidigare samarbetena. EU beskrivs av statvetare som ett mellanting mellan en mellanstatlig organisation och en stat.
Europarådet grundades 1949 av tio stater. När Montenegros inträdesansökan blev behandlad, fick organisationen 47 medlemsländer. Därmed är det endast Vatikanstaten och Vitryssland plus det mindre Europa-orienterade Kazakstan som står utanför.
En annan betydande organisation är OSSE (OSSE), som grundades 1975 som en blocköverskridande instans under namnet Europeiska säkerhetskonferensen (ESK), och som förutom de europeiska länderna även innefattar USA och Kanada.
Större delen av de länder som tillhörde EFTA, som grundades på 1950-talet, har senare blivit medlemmar av EU. Efter dess senaste utvidgning 2007 har EU 27 medlemsländer. Ett antal ytterligare länder förhandlar om medlemskap. Utöver EU och EFTA finns ytterligare två Europeiska frihandelsområden - Centraleuropeiska frihandelsavtalet (''Centraleuropeiska frihandelsavtalet'') som tappat medlemmarna Rumänien och Bulgarien samt Baltiska frihandelsområdet (''Baltiska frihandelsområdet'') som upplöstes vid baltstaternas EU-inträde 2004.

Stater och viktiga organisationer


Samtliga stater i Europa, förutom Vitryssland och Vatikanstaten är medlemmar i Europarådet.
32 stater är republiker, medan 12 är monarkier.
29 av dagens 44 stater var självständiga år 1990 medan de övriga 15 inte var det.
27 stater är medlemmar av EU.
26 stater är anslutna till Schengensamarbetet.
26 stater är medlemmar i Nato.
23 stater använder euro som valuta.
15 stater är medlemmar av EU, Schengensamarbetet och Europarådet samtidigt som euro är deras valuta.
4 stater — Schweiz och de tre mikrostaterna Andorra, Monaco och San Marino — har specialavtal med EU.
4 stater är EFTA-medlemmar.

Regionala organisationer


Maastrichtfördragets subsidiaritetsprincip är bland annat inspirerad av och tar sig uttryck i ett lapptäcke av regionala samarbeten på olika nivåer. Med ett begrepp myntat 1968 av den schweiziske essäisten och filosofen Denis de Rougemont (1906-1985) talar man om ''Regionernas Europa''.

Mellanstatliga samarbeten


Vid sidan av de stora paneuropeiska samarbetena finns flera regionala mellanstatlighet samarbeten: Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet; Baltiska rådet; Benelux; Centraleuropeiska initiativet (CEI); Visegradgruppen och British-Irish Council. Arktiska rådet, Black Sea Economic Cooperation (BSEC), GUAM Organization for Democracy and Economic Development och Medelhavsunionen är samarbeten mellan stater i Europa och angränsande regioner.

Samarbeten på flera nivåer


Östersjösamarbetet, Barentsregionen, Alp-Adria och Rådet för kommuner och regioner i Europa (CEMR) består av samarbeten på olika administrativa nivåer.

Samarbeten på regionnivå


För samarbeten mellan regionala administrationer (exempelvis ''län'') finns Europarådets kommunalkongress (CLRAE) inom Europarådet. Inom EU finns Regionkommittén samt Regionala lagstiftande församlingar (CALRE). De så kallade Euregionerna är sammanslutna i Europeiska gränsregionförbundet (AEBR). Ett fristående nätverk är Assembly of European Regions (AER).
Conference of Peripheral Maritime Regions of Europe (CPMR) består av sex kommissioner för regionala administrationer: Östersjökommissionen, Nordsjökommissionen, Islands Commission, Atlantic Arc Commission, Intermediterranean Commission och Balkan and Black Sea Regional Commission.

Samarbeten på lokal nivå


För samarbete mellan lokala administrationer finns Eurocities samt Vänortsrörelsen, som är manifesterad i flera olika sammanslutningar.

Politisk indelning


Stater


Fil:Europe countries map local lang 2.png
Följande 46 stater räknas till Europa enligt ett större antal källor. De har alla sina huvudstäder samt hela eller över 75 % befolkningen inom Europas geografiska gränser. Dessa stater räknas till Europa enligt FN. Samma indelning görs i den geografiska litteraturen; både svenska geografiska böcker, liksom internationella (engelska) atlaser , liksom i akademisk litteratur i regional geografi.
(huvudstad: Tirana)
(huvudstad: Andorra la Vella)
(huvudstad: Bryssel)
(huvudstad: Sarajevo)
(huvudstad: Sofia)
(huvudstad: Köpenhamn)
(huvudstad: Tallinn)
(huvudstad: Helsingfors)
(huvudstad: Paris)
(huvudstad: Aten)
(huvudstad: Dublin)
(huvudstad: Reykjavik)
(huvudstad: Rom)
(huvudstad: Zagreb)
(huvudstad: Riga)
(huvudstad: Vaduz)
(huvudstad: Vilnius)
(huvudstad: Luxemburg (stad))
(huvudstad: Skopje)
(huvudstad: Valletta)
(huvudstad: Chişinău)
(huvudstad: Monaco)
(huvudstad: Podgorica)
(huvudstad: Amsterdam och Haag)
(huvudstad: Oslo)
(huvudstad: Warszawa)
(huvudstad: Lissabon)
(huvudstad: Bukarest)
(huvudstad: Moskva)
(huvudstad: San Marino (stad))
(huvudstad: Bern)
(huvudstad: Belgrad)
(huvudstad: Bratislava)
(huvudstad: Ljubljana)
(huvudstad: Madrid)
(huvudstad: London)
(huvudstad: Stockholm)
(huvudstad: Prag)
(huvudstad: Berlin)
(huvudstad: Kiev)
(huvudstad: Budapest)
(huvudstad: Vatikanstaten)
(huvudstad: Minsk)
(huvudstad: Wien)

Särskilda områden


:''Se även Regionala lagstiftande församlingar, Autonom region, Associerad stat, Avhängiga territorier och Undantag inom EU.<span style="font-size:85%;">Källor</span>''
Fil:Flag of the Greek Orthodox Church.svg Athos (huvudstad Karyes) — autonomi område i Grekland.
(huvudstad Tórshavn) — likställd men självstyrande del av Danmark.
(huvudstad Gibraltar Town) — självstyrande Storbritanniens utomeuropeiska territorier, avhängiga territorier Storbritannien.
Fil:Flag of Guernsey.svg Guernsey (huvudstad St. Peter Port) — självstyrande område, associerad stat med Storbritannien (''Crown Dependency'').
Fil:Flag of the Isle of Man.svg Isle of Man (huvudstad Douglas, Isle of Man) — självstyrande område, associerat med Storbritannien (''kronbesittning'').
Jan Mayen — obebott område avhängigt Norge.
Fil:Flag of Jersey.svg Jersey (huvudstad Saint Helier) — självstyrande område, associerat med Storbritannien (''kronbesittning'').
(huvudstad: Pristina)
Svalbard (huvudstad Longyearbyen) — område avhängigt Norge.
Fil:Flag of Vojvodina.svg Vojvodina (huvudstad Novi Sad) — autonom provins i Serbien.
(huvudstad Mariehamn) — självstyrande Finlands län i Finland.

Stater som har delar av ytan i Europa


och — Azerbajdzjan och Georgien har mindre delar av sina respektive territorier norr om vattendelaren i Stora Kaukasus, och sålunda i Europa. Båda är med i Europarådet.
— Kazakstan har, om man utgår från den traditionella avgränsningen längs Uralfloden, en liten del av sin yta i Europa, resten i Asien. Det europeiska området har en liten andel av landets befolkning. Kazakstan är kulturellt och politiskt mer orienterat mot Centralasien, trots medlemskap i bland annat OSSE och UNECE.
— Ryssland har ungefär en fjärdedel av sin landmassa inom Europas geografiska gränser. Denna fjärdedel består av Rysslands historiska kärnland med ca 75% av befolkningen (ca 100 miljoner människor).
— Turkiet har, utifrån den geografiska gränsdragningen mellan Europa och Asien genom Bosporen - Dardanellerna, endast 3% av sin yta i Europa och resten i Mindre Asien. I den europeiska delen ligger delar av landets största stad, Istanbul, som är Bysantinska riket och Bysantinska riket historiska huvudstad Konstantinopel. Politiskt ingår Turkiet i den europeiska sfären, bland annat genom sitt medlemskap i NATO, Europarådet och tullunionen med EU, men landets förhandlingar om fullt medlemskap i EU är omstridda.

Områden utanför Europa, som är likställda delar av europeiska stater


:''Se även: Frankrikes utomeuropeiska departement, Regionala lagstiftande församlingar och Autonom region.<span style="font-size:85%;">Källor</span>''
Fil:Flag of the Azores.svg Azorerna och Fil:MadeiraFlag.png Madeira — Ögruppen Azorerna och ön Madeira i Atlanten är Autonom region i Portugal.
Ceuta och Fil:Flag of Melilla.svg Melilla — Städerna Ceuta och Melilla på den nordafrikanska kusten, är självstyrande områden tillhörande Spanien (ibland sammanförda under samlingsbeteckningen Plazas de soberanía).
Fil:Flag of the Canary Islands.svg Kanarieöarna — Kanarieöarna utanför Afrikas kust, är en av Spaniens autonoma regioner.
Franska Guyana och Guadeloupe och Martinique samt Réunion och Mayotte — Franska Guyana i Sydamerika; Guadeloupe och Martinique i Karibien samt Réunion och Mayotte i Indiska Oceanen är fyra av Frankrikes regioner.
— Grönland utanför Nordamerikas kust är en självstyrande del av Danmark.

Områden utanför Europa, som är avhängiga av europeiska stater


:''Se även: Avhängiga territorier.<span style="font-size:85%;">Källor</span>''
Till Frankrike hör: Saint-Pierre och Miquelon, Franska Polynesien, Nya Kaledonien, Wallis- och Futunaöarna, Saint-Barthélemy, Saint Martin, Adélieland, Amsterdamön, Indiska oceanen, Crozetöarna, Îles Éparses, Kerguelenöarna, Saint-Paul (TAAF)
Till Nederländerna hör Aruba och Nederländska Antillerna
De antarktiska områdena Bouvetön och Peter I:s ö tillhör Norge. Norge gör även anspråk på Dronning Maud Land
Till Storbritannien hör följande områden: Anguilla, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna, Falklandsöarna, Caymanöarna, Montserrat, Pitcairnöarna, Saint Helena, Turks- och Caicosöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna, Sydorkneyöarna, Sydshetlandsöarna. Storbritannien gör även anspråk på Brittiska Antarktis

Stater utanför Europa, som är medlemmar i europeiska organisationer


— Den transkaukasiska staten Armenien räknas geografiskt till Asien men är medlem av Europarådet.
— Ön Cypern ligger i östligaste Medelhavet, nära Asiens kust, dit den därmed räknas geografiskt. Historiskt och kulturellt är emellertid landet Cypern nära förbundet med Europa, och är medlem i europeiska mellanstatliga organisationer. Sedan maj 2004 är republiken Cypern medlem i EU.

Självutnämnda stater


:''Se även: Lista över väpnade konflikter i Europa efter 1989.
Fil:Flag of Abkhazia.svg Abchazien
Fil:Flag of the Turkish Republic of Northern Cyprus.svg Nordcypern
Fil:Flag of South Ossetia.svg Sydossetien
Fil:Flag of Transnistria.svg Transnistrien (huvudstad Tiraspol)

Ekonomi


Europa har en lång historia som världens rikaste och mest produktiva världsdel. Vid tiden för kristi födelse beräknas Västeuropas produktivitet per capita varit cirka 30 % högre an världens genomsnitt. År 1500 hade denna fördel stigit till 40 %. Efter vetenskapens utveckling och den industriella revolutionen i Europa tilltog försprånget snabbt, år 1700 producerade en genomsnittlig europé nära 70 % mer än världens genomsnittsinvånare, och 1850 var övertaget hela 150 %. Kring år 1900 hade Västeuropas världsledande roll som världens mest produktiva område övertagits av den tidigare europeiska kolonin USA, men Europa har fortsatt att tillhöra världens rikaste, mest produktiva och kunskapsproducerande regioner.

Näringsliv


Finanscentra


Det finns flera definitioner och rankningar av internationella finanscentrum. Kriterier kan till exempel vara storleken på aktiemarknad eller hur många multinationellt företag som har kontor där, liksom bruttoregionalprodukt (BRP), den regionala motsvarigheten till Bruttonationalprodukt. De städer som främst brukar nämnas i Europa är London, Paris, Rhein-Ruhr Regionen (med bland annat Dortmund, Köln, Düsseldorf och Bonn), Milano, Randstad (det vill säga Amsterdam, Rotterdam, Haag och Utrecht med flera), Rhen-Main-området (med bland annat Frankfurt am Main), Madrid, Bryssel/Antwerpen, Zürich och Moskva.

Handel


Handeln har alltid varit en viktig del av den europeiska ekonomin; den blev en nödvändighet på grund av den regionella specialisering. Naturtillgångar är som på de flesta håll viktigt för ekonomin. Av icke-förnyelsebara naturtillgångar har till exempel Sverige järn och Ryssland, Norge och Rumänien har olja. Jordbruksrelaterade naturtillgångar produceras över hela Europa. De styrs av klimatet och jordmån, till exempel produceras mycket trä i Sverige och Finland samt till exempel citrusfrukter och olivolja till södra Europa. Europa är tätbefolkat och har en väl utvecklad industri vilket gör att världsdelen exporterar industriprodukter och importerar stora mängder petroleumprodukter, metaller, råmaterial och mat. Industrin bygger ofta på förädling av landets naturtillgångar, både från jordbruk och icke-förnyelsebara.
Europa har en ledande roll i världshandeln och står för mer än hälften av världens samlade import och export; västeuropeiska länder står för huvuddelen av denna handel. Under kolonialism höll många europeiska länder områden i andra världsdelar som de använde som "sina" marknader. Ett återkommande problem för Europas handel med resten av världen är valutakurserna.

Turism


Internationellt utbyte av tänkande och idéer har varit en viktig del den europeiska kulturen sedan de första universiteten på 1100-talet och ännu tidigare genom de religiösa pilgrimsfärderna. Från 1500-talet blev Grand tour finalen på unga aristokraters utbildning. Genom romantikens kult av antikens Aten och Rom, uppstod fröet till den moderna turismen som en näringsgren inom handel med tjänster. 1845 grundade Thomas Cook Europas första resebyrå. De första turistföreningarna bildades under 1800-talets sista decennier.
Efter andra världskriget har turismen blivit en massföreteelse. Charterresorna inleddes i början av 1950-talet och har vuxit till storindustri. De över tid främsta europeiska chartermålen har varit Mallorca, Gran Canaria och Rhodos, men även vintersportmålen i Alperna är betydande. 1972 startade Tågluff, vilket möjliggjorde en ny typ av bildningsresa för främst de unga generationerna sedan dess.

Infrastruktur


Två stora trafiksystem sammanbinder Europa i väst och öst. Dessa är Transeuropeiska transportnät och Paneuropeiska transportkorridorerna. Byggandet av motorvägar inleddes i Tyskland och Italien på 1930-talet. Ett växande antal broar och tunnel förbinder Europas nationer och regioner. Till de större interregionala infrastrukturprojekten hör Sankt Gotthardstunneln (1980), Kanaltunneln (1994), Stora Bältbron (1998) och Öresundsförbindelsen (2000).
Klassiska interkontinentala järnvägslinjer är Orientexpressen (från 1883) och Transsibiriska järnvägen (från 1897). EuroCity-nätet invigdes 1987 men dessa tåg ersätts allt mer av snabbtåg och höghastighetståg som TGV, X 2000, ICE med flera. Med höghastighetstågen har tågtrafiken börjat konkurrera med flyget. Den första linjen invigdes 1981 med TGV-tåg mellan Paris och Lyon.
En livsnerv, såväl i nutiden som historien, är Donau, störst av Europas vattenvägar. Dessa har stor politisk och ekonomisk betydelse för sjöfart, vattenkraft, dricksvattentäkter, konstbevattning och fiske. För att reglera uttaget av resurser samt miljöförstöring som utsläpp och risker för översvämning finns vattenvårdsförbund. Dessa kan bestå av stater lika väl som lokala förvaltningar, privata företag och olika organisationer. Europas största hamnar i fråga om lastat och lossat gods är: Rotterdam i Nederländerna (nummer 3 i världen 2005); Antwerpen i Belgien; Hamburg i Tyskland; Marseille och Le Havre i Frankrike; Amsterdam i Nederländerna; Novorossijsk i Ryssland; Algeciras i Spanien (nummer 50 i världen 2005) samt Bremen/Bremerhaven i Tyskland och Felixstowe i England. När EU avskaffade taxfree 1999 innebar detta ett avbräck för färja, som sedan dess även mötts av ökad konkurrens från lågprisflyget. Detta gäller passagerartrafiken. För transporter med långtradare och tåg mellan Europas många havsregioner är bilfärja fortfarande viktiga.
Det reguljära trafikflyget startade på 1910-talet, men fick växande betydelse efter andra världskriget. Europas äldsta fortfarande existerande flygbolag är nederländska KLM som startades 1919. Vad gäller mängden internationella passagerare, är det också ett av världens fem största flygbolag, tillsammans med tyska Lufthansa, franska Air France och brittiska British Airways. Vad gäller den totala mängden passagerare är de största Hub (luftfart) i Europa: London Heathrow Airport (nummer 3 i världen 2006); Charles de Gaulle International Airport i Paris; Flughafen Frankfurt am Main; Amsterdam-Schiphol flygplats och Madrid Barajas International Airport (nummer 13 i världen 2006).

Naturresurser


Mineral


Europa har bergarter och geologiska strukturer från nästan alla geologiska perioder vilket gör att Europa haft tillgång till ett brett utbud av användbara mineraler. Kontinenten har stora mängder kol som spelar en viss, om än minskande, roll för att smälta andra mineraler. Ett kolrikt bälte går diagonalt genom Europa från Storbritannien genom Belgien, Nederländerna, Frankrike (främst Lorraine), Tyskland (främst Nordrhein-Westfalen och Saarland) och Schlesien (i södra Polen), Donetskbäckenet (i östra Ukraina) och Uralbergen. Europa saknar i stort betydande Petroleum, dock finns stora fyndigheter i Ryssland Nordsjön utvinns olja av Norge och Storbritannien och i Svarta havet av Rumänien. Uranfyndigheter finns i många Europeiska länder, däribland Frankrike, Spanien, Ungern, Estland, Ukraina och Sverige. De största reserverna av järnmalm finns i Kryvyj Rih i Ukraina och i Magnitogorsk och i närheten av Kursk i Ryssland. I resten av Europa är det bara Frankrike och Sverige som är lämpliga för storskalig gruvdrift. Kopparreserver finns i Skandinavien, södra Uralbergen och kring Medelhavet. Bauxit förekommer i hela Europa, men främst på Balkanhalvön och i Ungern. Reserverna av guld och silver är i princip slut; metallerna tillverkas bara i små mängder, främst i Sverige och Spanien.

Vatten


Europas bergs- och höglandsregioner förser världsdelens floder och sjöar med vatten; dessa förser sedan i sin tur lågländerna med vatten. Kring Medelhavet finns det så gott som inget ytvatten under somrarna. Undantag är norra och nordvästra Iberiska halvön som har gott om regn, norra Italien som har sommarregn och får vatten från Alperna samt i Apenninerna. Det ökade behovet av vatten för industri och hushåll har gjord lågländerna beroende av högländerna för att få vatten. Samtidigt har föroreningar bidragit till denna vattenbrist. Jämfört med andra delar av världen har Europa dock gott om vatten.

Referenser


Noter

Externa länkar


http://www.etymonline.com/index.php?term=European Online Etymology Dictionary
Kategori:Europa
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
ace:Iërupa
kbd:Еуропэ
af:Europa
ak:Yurop
als:Europa
am:አውሮፓ
ang:Europe
ab:Европа
ar:أوروبا
an:Europa
arc:ܐܘܪܘܦܐ (ܝܒܫܬܐ)
roa-rup:Europa
frp:Eropa
as:ইউৰোপ
ast:Europa
gn:Europa
ay:Iwrupa
az:Avropa
bm:Eropa
bn:ইউরোপ
bjn:Irupa
zh-min-nan:Europa
map-bms:Eropah
ba:Европа
be:Еўропа
be-x-old:Эўропа
bcl:Europa
bi:Yurop
bg:Европа
bar:Eiropa
bo:ཡོ་རོབ་གླིང་།
bs:Evropa
br:Europa (kevandir)
bxr:Эвроп
ca:Europa
cv:Европа
ceb:Uropa
cs:Evropa
cbk-zam:Europa
sn:Europe
tum:Europe
co:Europa
cy:Ewrop
da:Europa
pdc:Eiropaa
de:Europa
nv:Béésh Bichʼahníí Bikéyah
dsb:Europa
et:Euroopa
el:Ευρώπη
en:Europe
es:Europa
eo:Eŭropo
ext:Uropa
eu:Europa
ee:Europa
fa:اروپا
hif:Europe
fo:Evropa
fr:Europe
fy:Jeropa
ff:Yuroopu
fur:Europe
ga:An Eoraip
gv:Yn Oarpey
gag:Evropa
gd:An Roinn-Eòrpa
gl:Europa
gan:歐洲
glk:اوروپپا
gu:યુરોપ
got:𐌰𐌹𐍅𐍂𐍉𐍀𐌰
hak:Êu-chû
xal:Европ
ko:유럽
ha:Tūrai
haw:‘Eulopa
hy:Եվրոպա
hi:यूरोप
hsb:Europa
hr:Europa
io:Europa
ig:Obodo Békè
ilo:Europa
id:Eropa
ia:Europa
ie:Europa
iu:ᐃᐆᕌᑉ
os:Европæ
zu:IYurobhu
is:Evrópa
it:Europa
he:אירופה
jv:Éropah
kl:Europa
kn:ಯುರೋಪ್
pam:Europa
krc:Европа
ka:ევროპა
csb:Eùropa
kk:Еуропа
kw:Europa
rw:Burayi
sw:Ulaya
kv:Европа
kg:Mputu
ht:Ewòp
ku:Ewropa
ky:Европа
lad:Evropa
lbe:Европа
lez:Европа
lo:ເອີລົບ
ltg:Europa
la:Europa
lv:Eiropa
lb:Europa (Kontinent)
lt:Europa
lij:Euròpa
li:Europa
ln:Erópa
jbo:rontu'a
lg:Bulaaya
lmo:Europa
hu:Európa
mk:Европа
mg:Eoropa
ml:യൂറോപ്പ്
mt:Ewropa
mi:Ūropi
mr:युरोप
xmf:ევროპა
arz:اوروبا
mzn:اوروپا قاره
ms:Eropah
cdo:Ĕu-ciŭ
mwl:Ouropa
mn:Европ
my:ဥရောပ
nah:Europan
na:Iurop
nl:Europa (werelddeel)
nds-nl:Europa (werelddeel)
ne:युरोप
new:युरोप
ja:ヨーロッパ
nap:Europa
frr:Euroopa
pih:Urup
no:Europa
nn:Europa
nrm:Ûrope
nov:Europa
oc:Euròpa
mhr:Европо
or:ଇଉରୋପ
om:Yuurooppi
uz:Yevropa
pa:ਯੂਰਪ
pfl:Europa
pnb:یورپ
pap:Oropa
ps:اروپا
koi:Европа
km:អឺរ៉ុប
pcd:Urope
pms:Euròpa
tpi:Yurop
nds:Europa
pl:Europa
pnt:Ευρώπην
pt:Europa
kaa:Evropa
crh:Avropa
ksh:Europa
ro:Europa
rmy:Europa
rm:Europa
qu:Iwrupa
rue:Европа
ru:Европа
sah:Европа
se:Eurohpá
sm:Europa
sa:यूरोप्
sg:Aêropa
sc:Europa
sco:Europe
stq:Europa
st:Uropa
nso:Europa
sq:Evropa
scn:Europa
si:යුරෝපය
simple:Europe
sd:يُورَپ
ss:IYurophu
sk:Európa
sl:Evropa
cu:Єѵрѡпа
szl:Ojropa
so:Yurub
ckb:ئەورووپا
srn:Ropa
sr:Европа
sh:Evropa
su:Éropa
fi:Eurooppa
tl:Europa
ta:ஐரோப்பா
kab:Turuft
roa-tara:Europe
tt:Аурупа
te:ఐరోపా
tet:Europa
th:ทวีปยุโรป
ti:ኣውሮጳ
tg:Аврупо
to:ʻEulope
chr:ᏳᎳᏛ
chy:Hóxovê-hooma
tr:Avrupa
tk:Ýewropa
udm:Европа
uk:Європа
ur:یورپ
ug:ياۋروپا
vec:Eoropa
vep:Evrop
vi:Châu Âu
vo:Yurop
fiu-vro:Õuruupa
wa:Urope
zh-classical:歐羅巴洲
vls:Europa
war:Europa
wo:Tugal
wuu:欧洲
ts:Yuropa
yi:אייראפע
yo:Europe
zh-yue:歐洲
diq:Ewropa
zea:Europa
bat-smg:Euruopa
zh:欧洲

Everöd


Everöd är en tätort i Kristianstads kommun och kyrkby i Everöds socken i Skåne, belägen söder om Kristianstad.
I Everöd finns Everöds kyrka och strax utanför Kristianstad Airport.

Befolkningsutveckling

Källor


Kategori:Orter i Kristianstads kommun
Kategori:Tätorter i Sverige
en:Everöd
it:Everöd
nl:Everöd
no:Everöd
nn:Everöd

Eurovision Song Contest


Fil:Eurovision_Song_Contest_1958_-_Lys_Assia.png sjunger vid Eurovision Song Contest 1958 i Hilversum. Det var andra gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956. ]]
Fil:Lys Assia and Dima Bilan.jpg Lys Assia och vinnaren Eurovision Song Contest 2008 Dima Bilan i Moskva Eurovision Song Contest 2009.]]
Fil:ESC 2007 Serbia - Marija Serifovic - Molitva.jpg framför Molitva Eurovision Song Contest 2007.]]
Fil:Eurovision 2004 Opening Ceremony Sertab Erener.jpg Sertab Erener vann tävlingen Eurovision Song Contest 2003. Här är hon fotograferad Eurovision Song Contest 2004 i Istanbul då hon, likt flertalet av tävlingens vinnare, invigt tävlingen och hälsat tittarna och lyssnarna välkomna.]]
Eurovision Song Contest, officiellt även ''Concours Eurovision de la chanson'' (ursprungligt franskt namn) eller ''ESC'' (förkortning), är en årlig återkommande sångtävling och världens största underhållningsprogram, som arrangeras av Europeiska radio- och TV-unionen (EBU), tillsammans med det land som föregående år korats till segrare. Tävlingen är en samproduktion mellan TV-bolagen som är medlemmar i EBU, där varje land som vill vara med och tävla skickar ett bidrag med en tillhörande artist. Officiellt är det bidragen som tävlar även om man i första hand nämner dessa som länder, därefter artist och bidragstitel. Inför varje års tävling lägger sig inte EBU sig i hur länderna väljer bidrag och artist, och därför finns det heller inga regler som säger att de tävlande artisterna eller dess upphovsmän behöver komma från det landet. Det är de tävlande länderna som enskilt får bestämma sin uttagningsform.
Den 1 januari 1993 gick den östeuropeiska motsvarigheten till EBU, OIRT, ihop med EBU och antalet möjliga deltagarländer ökade kraftigt. Under det kommande decenniet infördes olika kvalificeringsregler för att hålla antalet bidrag i huvudtävlingen kring tjugofem stycken. Eurovision Song Contest 2004 infördes en semifinal inför finalen, vilket har möjliggjort att omkring fyrtio länder per år kan deltaga. Eurovision Song Contest 2008 infördes två semifinaler för att trycket för deltagande blev för stort för att begränsa deltagandet. Som mest har fyrtiotre länder deltagit, vilket skedde åren 2008 och Eurovision Song Contest 2011.
I många år har grannländer röstat på varandra, och vid minst två tillfällen har röstningsblock spelat en kritiskt avgörande roll för utgången av tävlingen.
Sveriges olika medier brukar vanligtvis inte näma tävlingen vid dess rätta namn, Eurovision Song Contest, utan brukar kalla tävlingen för antingen ''Eurovisionsschlagerfestivalen'', ''Schlager-EM'', ''Schlagerfinalen'', ''Eurovisionsfestivalen'', ''ESC'', ''Europeiska Melodifestivalen'' och ''Eurovisionen''.

Om Eurovision Song Contest


Efter andra världskrigets slut var Europa splittrat i två politiska block: Västblocket och Östblocket. Väst och öst representerades av USA respektive Sovjetunionen, två supermakter som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet. Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest från Lugano i Schweiz med sju deltagande länder. Sedan dess har tävlingen årligen sänts och betydligt fler länder har deltagit och deltar. Tävlingen arrangeras någon gång under perioden mars-maj, där flest arrangemang skett i maj månad.
Varje år skickar varje tävlande land ett bidrag vardera till tävlingen. Varje deltagarland får inför tävlingen själva avgöra hur valet av artist och bidrag ska tas ut såsom att man vill göra ett internval eller hålla en nationell final med ett antal tävlande bidrag. Varje deltagarland får också sätta upp egna regler exempelvis att bidraget måste framföras på landets modersmål eller att låtskrivarna måste vara födda i det landet. EBU lägger sig alltså inte i de nationella uttagningarna, mer än att det bidrag som sedermera skickas till den europeiska tävlingen sedan går under EBU:s krav (se nedan). I de nationella uttagningarna kan man dock bortse från kraven, förutsatt att kraven sedan kommer att uppfyllas när tävlingen går av stapeln.
En Eurovision Song Contest-final går sedan till så att alla tävlande länder får ett lottat startnummer och låtarna spelas sedan upp i den ordningen. Därefter får tittarna och/eller jurygrupper i varje land rösta (på alla länder utom sitt eget land) och bestämma sig för vilka låtar man tyckt bäst om. Sedan 1975 är det varje lands tio favoritlåtar som får poäng på skalan 1-8, 10 och 12 poäng. Därefter kontaktas de deltagande länderna en och en för att redogöra sina röster. Det land som fått högst totalpoäng vinner tävlingen och agerar vanligen värdland för nästkommande års tävling.

Större regler


Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler. Detta för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder och att få det att gå så pass smidigt som det bara är möjligt. Vissa av reglerna har varit med en längre tid medan andra regler funnits kortare tid. Nedan listas de regler som tävlingen har idag och har haft.
Bidragen som tävlar får inte vara längre än tre minuter på scenen (sedan 1962).
Bidragen får inte nedvärdera tävlingen eller innehålla några politiska eller kommersiella budskap.
Artisten som framför bidraget måste vara minst 16 år gammal (sedan 1990).
Mellan åren Eurovision Song Contest 1973-Eurovision Song Contest 1988 och sedan Eurovision Song Contest 1999 framförs bidragen med förinspelad musik, övriga år har man använt orkester (73-88 delvis med orkester).
Alla sånginsatser, inklusive körsång, måste göras live.
Högst sex stycken personer per land får stå på scenen (sedan Eurovision Song Contest 1971).
Det vinnande landet i finalen är också det landet som året därpå ska stå värdland (sedan Eurovision Song Contest 1958, med vissa undantag).
De tävlande ESC-låtarna får inför varje års ESC inte varit förpublicerade för allmänheten före ett visst datum som bestäms av EBU och alla bidrag måste vara nyskrivna (ej tidigare utgivna låtar tillåts).
Mellan åren Eurovision Song Contest 1956-Eurovision Song Contest 1965, Eurovision Song Contest 1973-Eurovision Song Contest 1976 och från 1999 har varje deltagarland haft rätten att framföra sitt bidrag på vilket språk man velat. Åren däremellan har EBU haft regel om att man var tvingad att sjunga på landets modersmål.
Alla länder som medverkar i respektive års tävling är tvingade att visa alla sändningar som görs, inklusive repriser. Resultatvisningen och liknade får inte manipuleras.
Sedan Eurovision Song Contest 1971 har EBU infört en regel om att bara ett land per år kan vinna tävlingen. Skulle två eller fler länder få samma totalpoängsumma (både på vinstposition men även på andra slutplaceringar, avgörs det först genom hur många poänggivande länder som respektive land fått och därefter räknas antalet 12-poängare, 10-poängare, 8-poängare osv. Den som då har flest poäng i den högsta kategorin är också den som vinner. Systemet med att man först räknar antal poänggivande länder infördes Eurovision Song Contest 2004, medan systemet med att räkna antalet 12-poängare och nedåt infördes när nuvarande poängsystemet infördes, dvs. Eurovision Song Contest 1975.
Alla länder som tävlar måste betala en avgift för att få vara med och tävla. Detta för att arrangörslandet inte ska behöva stå för hela värdskapskostnaden självt.
Vissa regler som tillkommit har i efterhand behövt justerats något p.g.a. av att de inte varit tillräckliga eller att de inte hållit. Bl.a. har regler införts efter vissa år då just dessa regler behövts p.g.a. att man inte visste hur saken skulle hanteras. En av dessa regeländringar var ändringen om att endast ett land kan vinna tävlingen. Efter att fyra länder delat på segern 1969 valde många länder att avstå i protest året därpå, vilket tvingade EBU att införa en sådan regel. Vissa av de regler som nämns ovan har haft undantag vissa år såsom:
Fram till Eurovision Song Contest 1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen tidsbegräsning.
Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlar endast ett bidrag per land.
Mellan åren Eurovision Song Contest 1957-Eurovision Song Contest 1970 fick varje land bara tävla med solo- eller duogrupper.
Före Eurovision Song Contest 1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963-70 tilläts körer på upptill max tre personer per land.
Åren Eurovision Song Contest 1960, 1963, Eurovision Song Contest 1972, Eurovision Song Contest 1974 och Eurovision Song Contest 1980 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året innan. Anledningen till detta var olika saker, bl.a. var det återkommande att vissa länder vunnit två år i rad och hade inte råd att arrangera året därpå. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland. Därför fick Schweiz, som vunnit det första året (på hemmaplan) inte arrangera 1957 eftersom Tyskland fått den chansen.
Mellan åren Eurovision Song Contest 1975-Eurovision Song Contest 2003 avgjordes om två eller flera länder hade samma poäng om de delade första placeringen av den som hade flest 12-poängare om det då fortfarande var lika gick man vidare med 10-poängare, 8-poängare osv.

Andra regler


Poängomröstningen


De första arton åren som Eurovision Song Contest arrangerades fanns det inga regler om huruvida poängsystemet skulle vara. Därför såg poängsystemen olika ut för varje år som gick, även om man kunde återanvända dessa ibland. Inför tävlingen år 1975 gjorde EBU om detta system och införde ett standardsystem som innebar att varje tävlande land gav poängen 1-8, 10 och 12 poäng. 12 poäng blev den högsta summan, som därmed gavs till landets favoritbidrag, följt av 10 poäng till landets tvåa, 8 poäng till landets trea och så vidare ned till 1 poäng. Därmed ger alla länder poäng till tio länder vardera, resterande ges noll poäng. Samma system används även i Junior Eurovision Song Contest, även om varje land får en tolv från början innan omröstningen startar.
Fram till tävlingen år 1997 avgjordes ESC årligen med hjälp av endast jurygrupper. År 1997 fick fem länder (Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Österrike) pröva på att använda telefonröstning som resultat. Då detta visat sig vara en positiv lösning har man sedan år 1998 infört telefonröstning som standardsystem, även om alla länder har en back-upjury om något skulle gå snett med röstningen. Sedan 2000-talets mitt, då semifinaler infördes och fler länder deltagit, har telefonröstningen i hög grad förändrat tävlingen p.g.a. ländernas olika röstningsmönster. Därför infördes delvis jurymakt i semifinalerna år 2008 och 2009, samt att från finalen år 2009 har varje lands resultat delats lika mellan landets telefonröstning och en landets femmannajury, s.k. 50:50-röstning. Även i semifinalerna (sedan 2010) har 50:50-systemet använts.

Röstningsmönster


I många år har grannländer röstat på varandra, och vid minst två tillfällen har röstningsblock spelat en kritiskt avgörande roll för utgången av tävlingen.
Sedan Tyskland enades till ett land, Sovjetunionen och Jugoslavien föll och dess områden blev fria stater i början och mitten av 1990-talet har allt fler länder tillkommit i tävlingen och velat vara med och tävla. I samband med detta försökte EBU hålla tävlingen på en nivå så att inte allt för många länder skulle deltaga per år. Därför infördes en regel om att de länder som placerat sig sämst året innan skulle vara tvungna att avstå tävlan året därpå, så att fler länder skulle kunna vara med. Detta höll sig fram till år 2004, då man införde en semifinal i tävlingen. Detta innebar att alla länder som inte placerat sig på topp tio året innan och som ej tillhörde gruppen ”The Big Four” var tvungna att tävla i semifinalen om en plats i finalen. I och med detta kunde runt trettiofem-fyrtio länder per år tävla och därigenom ökades också poängmarginalerna och flera röstningsblock i tävlingen.
Genom att tävlingen öppnades för fler länder kunde man snabbt urskilja att röstningsmönster bildades, och dessa berodde då till större delen inte på låtarnas musikaliska kvalitet eftersom mönstret återkom år efter år. När semifinalsystemet infördes började fler länder från östra Europa kvalificera sig jämfört med de länder från väst. I finalen blev sedan placeringarna även där oftare att östländerna placerade sig bättre än västländerna. 2007 blev ett år då samtliga tio semifinalplatser gick till länder från öst, samtidigt som i finalen blev de sexton först slutplacerade länderna (undantaget sjunde plats) östländer.
Eftersom EBU insåg att detta system inte längre höll gjordes stora tag i tävlingen för att inte röstningsblocken skulle vara allt för dominerande. År Eurovision Song Contest 2008 gjordes tävlingen om då man införde två semifinaler och att jurygrupper delvis skulle få avgöra det hela. Genom detta gör man så att endast "The Big Five" och det aktuella värdlandet blir direktkvalificerade, övriga länder måste kvala in till finalen. För att göra semifinalerna så rättvisa som möjligt lottar man om vilka länder som ska tävla i respektive semifinal, och låter samtidigt röstningsmomentet endast vara öppet för de länder som ska tävla i den aktuella semifinalen. Innan lottningen görs delar EBU in länderna i sex stycken olika grupper, beroende på geografiskt läge samt röstningshistorik från tidigare år. Varje grupp splittas sedan i två delar, där den ena hälften får tävla i den första semifinalen och den andra hälften i den andra semifinalen. Hur länderna placerar sig i de olika grupperna varierar beroende på hur många länder som deltar. När ett land som kvalificerat sig från en semifinal vunnit tävlingen behöver denne inte kvala året därpå, varpå den platsen lämnas tom i gruppen. Utöver detta får även de direktkvalificerade länderna (som endast består av värdlandet och ”The Big Five”) också vara med och sända och rösta i minst en av de två semifinalerna. Gruppupddelningen brukar bli ungefär som tabellen nedan visar.
<sup>1</sup> Flyttades från första till sjätte gruppen år 2012.<br />
<sup>2</sup> Litauen & Lettland var i andra gruppen år 2010, men flyttades till femte gruppen år 2011.<br />
<sup>3</sup> Första året var grupp 3-5s indelning som den är idag, dock hade de bytt siffror med varandra. Således hette nuvarande grupp 3 ''grupp 5'', grupp 4 ''grupp 3'' och grupp 5 ''grupp 3''.<br />
<sup>4</sup> Var år 2008 i nuvarande tredje gruppen, flyttades till fjärde gruppen år 2009.<br />

The Big Five


För att ett Eurovision Song Contest överhuvudtaget ska kunna arrangeras årligen krävs det att alla länder betalar en viss summa pengar, utöver det som EBU betalar ut. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder en direktkvalificeringsplats i varje års final (oavsett slutplacering året innan) om de betalade mer än andra länder i tävlingen. Detta kom på EBU:s bord då ett av de länder som fram till 1990-talet brukade då lägga mer pengar i tävlingen, nämligen Tyskland, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låta Tysklands bidrag i Eurovision Song Contest, tillsammans med Frankrikes bidrag i Eurovision Song Contest, Spaniens bidrag i Eurovision Song Contest och Storbritanniens bidrag i Eurovision Song Contest, få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 2000, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader.
Mellan åren 2004-07 blev alla länder som kommit på de tio första slutplaceringarna i finalen, samt ”The Big Four”, direktkvalificerade till nästkommande års final. Om ett eller flera av ”Big Four”-länderna slutat på topp tio blev istället det landet som kommit på elfte plats i finalen direktkvalificerat osv. När EBU införde två semifinaler år 2008 beslöts det att endast värdlandet och ”The Big Four” skulle bli direktkvalificerade, övriga skulle få kvala om en plats i finalen. Sedan år Eurovision Song Contest 2011 har gruppen fått namnet ”The Big Five” i och med att Italiens bidrag i Eurovision Song Contest återkom till tävlingen igen och att EBU beslöt att även de kunde bidra ekonomiskt stort till tävlingen, och fick därför en direktkvalificeringsplats. Skulle ett land inom gruppen vinna blir bara själva gruppen direktkvalificerad till finalen, medan alla andra måste kvala. Detta hände första gången år Eurovision Song Contest 2010 då Tyskland vann.

Tävlande länder


Fil:EurovisionParticipants.svg
Sedan starten Eurovision Song Contest 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till femtioen. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom EBU inte är någon geografisk Europa-tävling kan länder som geografisk ligger i både Afrika och Asien deltaga, vilket också har skett. Marockos bidrag i Eurovision Song Contest är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år Eurovision Song Contest 1980. Bland länder utanför det geografiska Europa kan också nämnas Israels bidrag i Eurovision Song Contest, Azerbajdzjans bidrag i Eurovision Song Contest och Turkiets bidrag i Eurovision Song Contest som har deltagit i många år. Cypern räknas till Europa med sin södra del, vilket är den del som deltagit.

Vinnare år för år


1950-talet


<br />

1960-talet


<sup>5</sup> Nederländerna avstod att arrangera tävlingen 1960 för att de ansåg att det gått för kort tid sedan de arrangerade tävlingen 1958.<br />
<sup>6</sup> Storbritannien fick arrangera år 1963 eftersom Frankrike inte ville göra det.
<br />

1970-talet


<sup>7</sup> Efter att fyra länder vunnit året innan (p.g.a. att det inte fanns någon regel mot det då) valde många länder att avstå tävlan 1970. Därför kom endast tolv länder att tävla det året (jämfört med sexton året innan).<br />
<sup>8</sup> Eftersom Monaco varken hade plats eller råd att arrangera efter sin vinst år 1971 överläts arrangörsskapet på Storbritannien år 1972.<br />
<sup>9</sup> Varken Luxemburg (som blev etta) eller Spanien (som blev tvåa) år 1973 hade inte råd att arrangera år 1974, varför Storbritannien (som blivit trea 1973) fick arrangera istället.
<br />

1980-talet


<sup>10</sup> 1979 hade Israel vunnit för andra året i rad, men hade inte råd att varken vara med eller arrangera år 1980, varför Nederländerna fick göra det istället, efter tillfrågning från EBU.<br />
<sup>11</sup> Sandra Kim är och förblir tävlingens yngsta vinnare, då hon endast var tretton år gammal när hon vann. Idag måste man vara minst sexton för att få vara med och tävla.<br />
<sup>12</sup> I och med Johnny Logans vinst år 1987 blev han den första (och hittills enda) artisten som vunnit Eurovision Song Contest två gånger.
<br />

1990-talet


<sup>13</sup> År 1991 blev Sverige delad etta med Frankrike, varpå regeln om att endast ett land kan vinna togs till. Då Sverige fått flest tiopoängare (båda länderna hade lika många tolvor) vann Sverige ESC det året.<br />
<sup>14</sup> Inför finalen år 1996 hölls först en kvalificeringsomgång för de länder som velat vara med i tävlingen. Alla länder utom värdlandet, det året Norge, var tvungna att kvalificera sig den vägen. En liknande sak skedde även 1993, fast för östeuropeiska länder.<br />
<sup>15</sup> 1997 fick fem länder pröva på att använda sig av telefonröstning som slutresultat. Då detta visat sig positivt blev det sedan standard att åren efter ha telefonröstning (dock i vissa fall i kombination med juryröstning).
<br />

2000-talet


<sup>16</sup> År 2004 infördes en semifinal så att många fler länder kan medverka i tävlingen. Detta för att man ska slippa använda sig av metoden att de sämst placerade länderna i finalen året innan måste avstå tävlan det året.<br />
<sup>17</sup> År 2008 infördes två semifinaler i tävlingen, vilket innebär att alla länder (utom värdlandet och "The Big Five") är tvingade att kvalificera sig genom minst en av två semifinaler innan finalen hålls.<br />
<sup>18</sup> I och med Alexander Rybaks vinst år 2009 slogs poängrekordet till hela 387 poäng.
<br />

2010-talet


<sup>19</sup> När Tyskland vann år 2010 blev det första gången ett land i gruppen "The Big Four" (senare "Big Five") vann en Eurovision Song Contest. Tyskland hade dock vunnit ett år tidigare, fast då innan gruppen infördes i tävlingen.<br />
<sup>20</sup> Peter Boström blev den första låtskrivaren i ESC-historien som både skrev vinnarlåten och den låt som kom sist i en final (Sveriges och Norges bidrag).
<br />

Statistik


Vinster och förluster


Av de totalt femtioen länderna som ställt upp i Eurovisionen sedan starten 1956 har endast tjugosex tagit hem segern minst en gång (drygt femtio procent). Samtidigt har totalt tjugotre länder minst en gång hamnat sist i en final. Det kan vara värt att notera att länder som Jugoslavien och Serbien och Montenegro inte existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga. Nedan redovisas de länder som fått flest vinster och förluster. Länderna står i första hand efter antalet vinster/förluster, i andra hand senaste vinst/förlust.

Finaler 1956-2012


| valign="top" |
|}

Semifinaler 2004-2012


| valign="top" |
|}

Poängsummor


Fil:Eurovision winners map.svg

Högsta totalpoängen


Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finaler alla år sedan 1956 och semifinaler sedan 2004.<br /> Tabellerna är senast uppdaterade i juni 2012.
| valign="top" |
|}

Poängrekord


Fil:Alexander Rybak at the Eurovision press conference.jpg Eurovision Song Contest 2009 Alexander Rybak och hans bidrag ''Fairytale'' är det bidrag som har fått högst poängsumma i tävlingens historia.]]
Nedan listas de tio länder som sedan år 1975 fått högst totalpoäng. Det kan dock noteras att i och med att tävlingen blivit större med åren och att fler länder deltagit har länder fått höga slutpoänger jämfört med tidigare år. Det är därför fel att jämföra år med år, eftersom fler poäng har delats ut de år då fler länder deltagit.

Rekord i antal 12-poängare

Övrig statistik


Flera låtskrivare har vunnit två gånger: Willy Van Hemert (Nederländerna 1957, 1959), Yves Dessca (Monaco 1971, Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985, 1995), Johnny Logan (Irland 1987, 1992) och Brendam Graham (Irland 1994, 1996).
Storbritanniens bidrag i Eurovision Song Contest har fått totalt femton andraplaceringar, vilket är ett rekord.
Sedan nuvarande poängsystemet (1-8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt fjorton gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var för Norges bidrag i Eurovision Song Contest Eurovision Song Contest 1978 och senaste gången för Tjeckiens bidrag i Eurovision Song Contest Eurovision Song Contest 2009 (i den första semifinalen).
År Eurovision Song Contest 2008 var det i och med Rysslands bidrag i Eurovision Song Contest vinst det åttonde året i följd som ett land utan tidigare seger vunnit festivalen. Någon sådan svit har aldrig tidigare förekommit. Däremot bröts sviten till 2009 då Norge vann.
Greklands bidrag i Eurovision Song Contest var det enda landet som mellan åren Eurovision Song Contest 2004 till Eurovision Song Contest 2011 lyckades kvalificera sig till finalen varje år och där sluta inom de tio första placeringarna. År Eurovision Song Contest 2012 lyckades landet även då kvalificera sig till finalen, men slutade istället på sjuttonde av tjugosjätte plats.
Mest framgångsrika debutant är Serbiens bidrag i Eurovision Song Contest som vann Eurovision Song Contest 2007. Landet hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade 2007 under egen flagg. Utöver Serbien har även Schweiz bidrag i Eurovision Song Contest vunnit på sitt debutår, då de vann det allra första året (och dessutom på hemmaplan).
Portugals bidrag i Eurovision Song Contest är det land som väntat längst på sin första seger sedan debuten i tävlingen 1964. Deras bästa resultat uppnådde de 1996 då Lúcia Moniz sjöng landet till sjätteplats. De har därmed ännu inte kommit över femte plats någon gång i en final. Däremot har landet blivit tvåa en gång i en semifinal (2008).
När Storbritannien vann år Eurovision Song Contest 1976 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,4%). Landet fick totalt 164 av 204 poäng (en differens på fyrtio poäng).
Finlands bidrag i Eurovision Song Contest var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977-1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.

Spin-off


Sedan millennieskiftet har tävlingen förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007-2010 och en trolig kommande asiatisk ESC-version (Asia-Pacific Song Contest). Under åren 1977-80 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kallad Intervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen. Sedan år 2005 sänds även World Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar. EBU har också försökt göra en amerikansk spin-off, då under namnet World Vision: An American Anthem, men det har legat på is med anledning av ointresse från det amerikanska hållet. År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kallad Congratulations (Eurovision) som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten.

Referenser


Fotnoter

Externa länkar


http://www.eurovision.tv/ Eurovision.tv
http://dmoz.org/Arts/Music/Songwriting/Contests/Eurovision_Song_Contest/ Open Directory Project: Eurovision Song Contest
http://www.esc-history.com/ Eurovision Song Contest History
http://www.esctoday.com/ ESCtoday.com
http://www.diggiloo.net/ The Diggiloo Thrush
http://poplight.zitiz.se/ Poplight.se
http://www.escsweden.com/ ESCSweden.com
http://stp.ling.uu.se/~malwes/esc/index.html Eurovision Song Contest Historik 1956-2005
http://songcontest.free.fr/ SONGCONTEST
http://www.eurovision.gen.tr/ Eurovision Song Contest
Kategori:Eurovision Song Contest
af:Eurovision-sangfees
als:Eurovision Song Contest
ar:مسابقة يوروفيجن للأغاني
ast:Festival de la Canción d'Eurovisión
az:Avroviziya Mahnı Müsabiqəsi
bn:ইউরোভিশন সঙ্গীত প্রতিযোগিতা
be:Конкурс песні Еўрабачанне
be-x-old:Конкурс песьні Эўрабачаньне
bg:Песенен конкурс Евровизия
bs:Eurovision Song Contest
br:Eurovision
ca:Festival de la Cançó d'Eurovisió
cv:Еврокурав
cs:Eurovision Song Contest
cy:Cystadleuaeth Cân Eurovision
da:Eurovision Song Contest
de:Eurovision Song Contest
et:Eurovisiooni lauluvõistlus
el:Διαγωνισμός Τραγουδιού Eurovision
en:Eurovision Song Contest
es:Festival de la Canción de Eurovisión
eo:Eŭrovido-Kantokonkurso
ext:Festival d'Urovisión
eu:Eurovision Abesti Txapelketa
fa:مسابقه آواز یوروویژن
fr:Concours Eurovision de la chanson
ga:Comórtas Amhránaíochta na hEoraifíse
gag:Eurovision
gl:Festival de Eurovisión
ko:유로비전 송 콘테스트
hy:Եվրատեսիլ երգի մրցույթ
hsb:Eurovision Song Contest
hr:Pjesma Eurovizije
id:Kontes Lagu Eurovision
ia:Concurso Eurovision del Canto
is:Söngvakeppni evrópskra sjónvarpsstöðva
it:Eurovision Song Contest
he:אירוויזיון
kl:Eurovision Song Contest
ka:ევროვიზიის სიმღერის კონკურსი
kk:Еуровидение ән конкурсы
kv:Евроаддзӧм сьыланкыв конкурс
ky:Еврокөрүнүү ыр сынагы
la:Cantus Eurovisionis Certamen
lv:Eirovīzijas dziesmu konkurss
lb:Eurovision Song Contest
lt:Eurovizija
li:Songfestival
hu:Eurovíziós Dalfesztivál
mk:Евровизија
mt:Festival tal-Eurovision
mwl:Festibal Ourobison de la Cançon
my:ယူရိုဗစ်ရှင်း သီချင်းပြိုင်ပွဲ
na:Eurovision
nl:Eurovisiesongfestival
ja:ユーロビジョン・ソング・コンテスト
no:Eurovision Song Contest
nn:Eurovision Song Contest
uz:Eurovision qoʻshiq tanlovi
nds:Eurovision Song Contest
pl:Konkurs Piosenki Eurowizji
pnt:Eurovision
pt:Festival Eurovisão da Canção
ro:Concursul Muzical Eurovision
ru:Конкурс песни Евровидение
sah:Евровидение
se:Eurovision lávllagilvvohallan
sq:Festivali Evropian i Këngës
scn:Cuncursu Eurovision
simple:Eurovision Song Contest
sk:Eurovision Song Contest
sl:Pesem Evrovizije
sr:Песма Евровизије
sh:Eurosong
fi:Eurovision laulukilpailu
tl:Paligsahang Pang-awitin ng Eurovision
tt:Евровидение
th:การประกวดเพลงยูโรวิชัน
tg:Озмуни Эвровижн
tr:Eurovision Şarkı Yarışması
uk:Пісенний конкурс Євробачення
ug:ياۋروۋىزىيون ناخشا مۇسابىقىسى
vep:Evrovizii
vi:Eurovision Song Contest
wa:Urovuzion
wuu:欧罗维竞唱歌比赛
bat-smg:Euruovėzėjė
zh:歐洲歌唱大賽

Europa (mytologi)

Europa (grekiska: Ευρώπη) var en fenicien prinsessa i grekisk mytologi. Hon var dotter till kung Agenor, eller i vissa myter till kung Phenix av Fenicien.
Blev som ung flicka förförd och sedan bortrövad av Zeus som antagit tjurskepnad. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till tvillingarna Minos och Rhadamanthys. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning och hon var stammoder till dess kungar. Hon gifte sig senare med Astraios som adopterade och uppfostrade hennes söner.

Namnet Europa


Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland.
Den grekiska termen ''Europa'' härleds från de grekiska orden för bred (''eurys'') och ansikte (''ops''). Bred har varit epitet för jorden själv i urindoeuropeiska religioner.
En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och ursprungligen kommer från ett Semitiska ord, det vill säga det akkadiska ordet ''erebu'', som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, ''asu'', som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Myten om Europas bortrövande


Kung Agenors dotter Europa var en dag ute med sina vänner på en äng nära havet där de plockade blommor. Guden Zeus fick då syn på henne och fylldes med en stark lidelse till flickan. Han intog skepnaden av en mycket vacker vit tjur som betade i närheten av prinsessan. När Europa fick syn på tjuren kunde hon inte stå emot frestelsen att gå fram till den och Zeus lockade henne att sätta sig på hans rygg. Först strövade han lugnt runt med henne på ängen men snart rusade han ut i havet med en förskräckt och hjälplös Europa på ryggen. Det sägs att han rusade över hela Europas kontinent (därav dess namn) innan han slutligen tog henne till Gortyn på ön Kreta. Där förvandlade han sig till en örn och parade sig med henne. Europa födde senare Zeus' tvillingsöner Minos och Radamanthys.

Se även


Ovidius: ''Metamorfoser''
Lista över mytologiska gestalter i tematisk ordning#Övernaturlig avlelse
Europa och Tjuren: Carl Milles fontän i Halmstad
Kategori:Personer i grekisk mytologi
als:Europa (Mythologie)
bn:ইউরোপা (পৌরাণিক চরিত্র)
bg:Европа (митология)
bs:Europa (mitologija)
br:Europa, merc'h Agenor
ca:Europa (filla d'Agènor)
cs:Európa
cy:Ewropa
da:Europa (mytologi)
de:Europa (Mythologie)
et:Europe
el:Αρπαγή της Ευρώπης
en:Europa (mythology)
es:Europa (mitología)
eo:Eŭropa
fa:ائوروپه
fr:Europe fille d'Agénor
gl:Europa (mitoloxía)
ko:에우로페
hr:Europa (mitologija)
id:Europe
ia:Europa (mythologia)
is:Evrópa (gyðja)
it:Europa (mitologia)
he:אירופה (מיתולוגיה)
la:Europa (mythologia)
lb:Europa (Mythologie)
lt:Europa (mitologija)
hu:Európé (Agénór leánya)
nl:Europa (mythologie)
ja:エウローペー
no:Europa (mytologi)
oc:Euròpa filha d'Agenòr
pl:Europa (córka Agenora)
pt:Europa (mitologia)
ro:Europa (mitologie)
ru:Европа (мифология)
sc:Europa (mitologia)
sq:Europa (mitologji)
simple:Europa (mythology)
sk:Európa (mytológia)
sl:Evropa (mitologija)
sr:Европа (митологија)
sh:Europa (mitologija)
fi:Europa (mytologia)
th:ยูโรพา
tr:Europa
uk:Європа (міфологія)
zh:欧罗巴

Espen Knutsen


Kjell Espen "Shampo" Knutsen, född 12 januari 1972 i Oslo, är en norrmän före detta professionell ishockeyspelare.
Knutsen slog igenom i norska Vålerenga IF. Därefter värvades Knutsen till Djurgården Hockey och därifrån till National Hockey League:s Anaheim Mighty Ducks. Knutsen återvände senare till Djurgården för att sedan återigen spela i NHL, nu i Columbus Blue Jackets. Knutsen återkom ett par år senare till Djurgården men tvingades avsluta sin spelarkarriär på grund av fysiska problem.
Numera ingår Knutsen i Vålerenga IF:s stab. Sportåret 2002 gjorde Knutsen ett inhopp i en All Star-match i NHL.
Under ett möte med Knutsens klubb Columbus Blue Jackets och Calgary Flames i Nationwide Arena 2002 styrdes ett skott från Knutsen upp på läktaren och träffade en trettonårig flicka i huvudet. Flickan avled två dagar senare. Efter olyckan, som var den första åskådarolyckan med dödlig utgång på 85 år i NHL, blev det obligatoriskt med skyddsnät på kortsidorna i NHL.

Klubbar


Djurgårdens IF Hockey, 1994–1998, 1999–00, 2004–05
Anaheim Mighty Ducks, 1998–99
Columbus Blue Jackets, 2000–2004

Referenser

Externa länkar


http://www.hockey.no/t2.asp?p=4920&x=1&a=194620 Norska NHL-rekord
http://www.hockey.no/t2.asp?p=70032&x=1&a=229822 Norskfödda spelare draftade av NHL-lag
Kategori:Födda 1972
Kategori:Norska ishockeyspelare
Kategori:Spelare i Djurgården Hockey
Kategori:Spelare i Anaheim Ducks
Kategori:Spelare i Columbus Blue Jackets
Kategori:Män
Kategori:Levande personer
Kategori:Norska ishockeytränare
Kategori:Idrottare från Oslo
cs:Espen Knutsen
de:Espen Knutsen
en:Espen Knutsen
fr:Espen Knutsen
no:Espen Knutsen
nn:Espen Knutsen
pl:Espen Knutsen
ru:Кнутсен, Эспен
sl:Espen Knutsen
fi:Espen Knutsen
uk:Еспен Кнутсен

EF-Sverige

:''För språkresearrangören, se EF Education.''
EF-Sverige var en ideell förening med ändamål att främja yttrande- och informationsfriheten i främst digitala medier, samt att värna den enskildes personliga integritet i samband med digital informationsbehandling.
EF-Sverige bildades hösten 1996. Föreningen publicerade ett nyhetsbrev 2002-2006 skrivet av ordföranden Anders S Lindbäck. Den hade också en egen epostlista med understundom livliga debatter. Föreningen var helt självständig gentemot amerikanska EFF, ''Electronic Frontier Foundation'', men ingick i ett stödjande nätverk för EF-föreningar världen över. Föreningen lades ner 2007.

Källor


Kategori:Massmedier

Epistemologi

Fil:Classical-Definition-of-Kno2.png är kunskap en delmängd av det som är både sant och trott.]]
Epistemologi eller kunskapsteori är läran om kunskap. Ordet ''epistemologi'' kommer av grekiskans ''episteme'', "kunskap", "lärande" och ''logia'', "lära", av ''logos'', "ord". Med "kunskap" menas nästan alltid propositionell kunskap, det vill säga kunskap som kan uttryckas i formen "A vet att ''p''" där A är en person och ''p'' en proposition. En färdighet, exempelvis att kunna simma, är också en form av kunskap. Att känna en person eller en plats är även det kunskap, men inom kunskapsteorin tenderar den propositionella kunskapen att dominera.
Den traditionella synen på kunskap har varit att personen ''A'' vet ''p'' om och endast om (1) ''p'' är sant, (2) ''A'' är övertygad om att ''p'' är sant och (3) ''A'' har goda, tillfredsställande eller tvingande skäl för att tro att ''p'' är sant. Dessa är alltså tre nödvändiga krav på allting vi kallar kunskap. Man brukar förkortat säga att kunskap är "sann rättfärdigad tro". Definitionen fördes först fram av Platon men har ifrågasatts av Gettierproblemet.
Filosofins historia är fylld av Filosofisk skepticism, till exempel Pyrrhon och David Hume. En del skeptiker vill avvisa kunskapsanspråk och börjar argumentationen utifrån det. Andra vill rättfärdiga kunskapsanspråk, men finner under vägen fram till hållbar kunskap många kunskapsanspråk som inte håller för prövning. Descartes är ett exempel på en filosof som i sökandet efter en stabil bas för kunskap finner många skeptiska argument mot sådant som man vanligen tar för självklart. Därför är Descartes en filosof som söker och finner fast och pålitlig kunskap men på samma gång ger många skeptiska argument. På det sättet kan man säga att skeptiker inte bara ifrågasätter kunskapsanspråk utan även problematiserar vår bild av kunskap. Till kunskapsteorin gränsar vetenskapsteorin, som ställer kunskapsteoretiska frågor som huruvida vetenskap är en rationell verksamhet, som ger oss tillförlitlig kunskap om världen och i vilken grad vetenskapen är påverkad av olika ideologier eller kulturer.
En frågeställning som gränsar till värdeteori är frågan om kunskaps värde. Med andra ord, har exempelvis ett råd som är grundat på kunskap ett större värde än ett råd som ges helt slumpmässigt, om båda råden leder till samma konsekvenser? Frågeställningen går tillbaka till Platons dialog ''Menon''.

Historia


Parmenides


En av de ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv mest betydelsefulla Försokratikerna var Parmenides från Elea, som levde under 400-talet f.Kr. Han bodde i staden Elea i dagens Syditalien, och behandlade grundläggande Metafysik frågor med ett konsekvent Rationalism perspektiv. Hans rationalism är bland de mest långtgående genom filosofihistorien; han ansåg att förnuftet var den ''enda'' tillförlitliga källan till kunskap. All empirisk kunskap betraktade han som opålitlig.
Från sitt studium av våra grundläggande begrepp och logiska slutledningsregler kommer han fram till en världsbild som skiljer sig radikalt från den vardagliga. Hans huvudverk heter ''Om naturen'' och finns delvis bevarat. Boken består av en berättelse om rättvisans gudinna som visar Parmenides två vägar: Sanningens väg och Skenets väg. Skenets väg motsvarar den empiriska världsuppfattningen, medan Sanningens väg drar de fulla konsekvenserna av en strikt rationalistisk sådan. Hans inställning till den empiriska "forskningsvägen" illustreras av följande utdrag från hans verk: "Håll din tanke borta från denna forskningsväg, och låt inte den inrotade vana som har bildats av rik erfarenhet locka dig in på denna stig; lita inte på det blinda ögat, det ekande örat eller tungan, utan pröva med ditt förnuft den omstridda bevisning som jag har lagt fram."
Parmenides försöker strikt skilja mellan varat och icke-varat. Icke-varat ska inte ses som ett annat slags vara, utan som frånvaro av detta. Från denna intuitivt riktiga utsaga drar han slutsatsen att förändring är omöjlig, ty förändring innebär att något som förr inte existerade kommer att existera. Samma resonemang tillämpas på rummet; eftersom tomrum per definition är icke-vara så innebär det att tomrum inte existerar. Allting som finns är helt kompakt och rörelse är omöjlig. Parmenides radikala slutsatser försvarades av hans lärjunge Zenon från Elea, som försökte visa på rimligheten i dessa genom Zenons paradoxer.

Antikens skeptiker


De första Filosofisk skepticism vi känner till återfinns bland Antikens filosofi. Pyrrhon betraktas ofta vara skepticismens upphovsman. Han menade att man helt och hållet bör avhålla sig från att fälla omdömen om världen; det har dessutom den fördelen att man når sinnesfrid (''ataraxia''). En del av hans efterföljare kallade avstängning av omdömet för "epoche". Pyrrhons lärjunge Timon från Filius sammanfattade Pyrrhons inställning på följande sätt:<blockquote>Hur är tingen beskaffade? Svar: det kan vi inte veta. Hur ska vi förhålla oss till dem? Svar: inte yttra oss om dem. Vad vinner vi, om vi förhåller oss riktigt till dem? Svar: ostörd sinnesfrid.</blockquote> En så kallad "global skepticism", det vill säga inställningen att vi inte kan veta ''någonting'', har ansetts vara djupt problematisk av den anledningen att den själv tycks fälla ett absolut omdöme. En del anser att Pyrrhon undviker den invändningen eftersom han inte ens går med på att hans egna skepticism helt säkert är korrekt.
Bland de andra betydelsefulla antika skeptikerna kan Arkesilaos från Pitane och Karneades från Kyrene nämnas. Båda två verkade i Platons akademi, efter Platons död. Under sent 100-talet f.Kr. grundades en skeptisk skola i Alexandria, av Ainesisdemos från Knossos. Det var där läran om de "pyrrhonska troperna" först formulerades. Dessa "troper" (ungefär "betraktelsesätt") nedtecknades senare av skeptikern Sextus Empiricus i slutet av 100-talet e.Kr. Denna skeptiska argumentsamling bestod av tio olika faktorer, troperna, som påverkar vår uppfattning av världen. En av dessa troper är att olika arter har olika synorgan; vissa har helt runda ögon och andra avlånga. Givet detta är det rimligt att tänka sig att även deras faktisk synuppfattning skiljer sig åt sinsemellan. Eftersom vår egen syn endast är en av flera möjliga kan vi inte säga att just den på ett riktigt sätt återspeglar verklighetens sanna natur. På samma sätt förhåller det sig med våra olika sinnen: ett objekt kan uppfattas på ett sätt av ögat, men på ett annat sätt av känseln. Med dessa relativistiska faktorer i bakgrunden menade skeptikerna att den enda hållbara positionen var en radikal skepticism.

Francis Bacon


Francis Bacon (1561-1626) är viktigare i vetenskapsteorin än i kunskapsteorin, men på grund av hans breda tillvägagångssätt och det faktum att det inte gjordes någon explicit distinktion mellan vetenskapsteori och kunskapsteori under hans tid, så har hans tankegångar betydelse för kunskapsteorin. Bacon myntade uttrycket "kunskap är makt" och såg vetenskapen i ett större samhällssammanhang än många andra av hans samtida. Framför allt var han en nyckelperson i genomgångsperioden mellan det Skolastik tänkandet och renässansen. Han försökte skaka sig loss från det Aristoteles arvet till förmån för en Induktion.
Fil:Francis Bacon.jpg
Bacon försökte således för det första identifiera fördomar och vanföreställningar som kunde ligga till hinder för att nå sann kunskap, och för det andra att finna pålitliga metoder, vilket han identifierade med induktion. På den första punkten hävdade Bacon att hans tids kunskap led av tre typer av störningar. Dessa kallade han ''befängd kunskap'', ''grälsjuk kunskap'' och ''tillgjord kunskap''. Den ''befängda kunskapen'' motsvarar ungefär det vi idag kallar pseudovetenskap; han syftade bland annat på astrologi och alkemi. Med ''grälsjuk kunskap'' menade han sådant som inte syftade till att finna ny kunskap, utan endast diskussion för diskussionens egen skull. Han tänker främst på den aristoteliska filosofin och teologin som enligt honom präglades av hårklyverier. Den ''tillgjorda kunskapen'' syftade slutligen på den form av humanism som i praktiken hade övergett ambitionen att återerövra antikens kunskap och istället ägnade sig åt rent formell retorik. Dessa tre typer av störningar har två slags konsekvenser. För det första medför de att talangfulla tänkare slösar sin snillrikhet på triviala uppgifter, och för det andra leder de till att ingen ny kunskap inhämtas.
Utöver dessa tre störningar finner även den välvillige vetenskapsmannen problem när han söker skaffa sig pålitlig kunskap om verkligheten. Han identifierar ett flertal vanliga vanföreställningar som förvränger verkligheten för medvetandet. Han kallar dessa vanföreställningar för "idoler", vilket kan översättas med ''skenbilder'' i sammanhanget. ''Stammens idoler'' betecknar människans medfödda tolkningsmönster som gör att man läser in mer sammanhang i den yttre verkligheten än vad som finns där. Vi sätter vår egen prägel på naturen. ''Grottans idoler'' syftar till var och ens personliga perspektiv, som ofta präglas av fördomar och begränsad erfarenhet. Denna form av vanföreställning skiljer sig av naturliga skäl från individ till individ. ''Marknadsplatsens idoler'' består i att man låter sig förledas av det rådande språkbruket och allmänna åsikter, att man fastnar i sin egen omgivnings subjektiva miljö. ''Teaterns idoler'' syftar slutligen till olika falska filosofiska och teologiska system, som liksom teaterpjäser bara är påhittade. När man blir medveten om alla dessa störningar och vanföreställningar som präglar människans kunskapssökande så kan man börja bygga upp sann kunskap. Han gör en liknelse med djurvärlden; vi ska inte vara som myrorna som bara samlar in, och inte som spindlarna som bara skapar sådant som finns inom sig själva, utan som bina, som båda samlar in och bearbetar det insamlade.

René Descartes


Inom kunskapsteorin är René Descartes (1596-1650) framför allt känd för sitt så kallade ''metodiska tvivel''. Till skillnad från de antika skeptikerna syftade Descartes tvivel inte till att faktiskt avhålla sig från omdömen om verkligheten, utan snarare till att bygga upp all kunskap på en otvivelbar grund. Descartes sätter alla sina egna trosföreställningar under lupp, och frågar sig vilka av dessa som ''skulle'' kunna vara falska. Han kommer fram till att i stort sett allting som han tror sig veta skulle kunna vara en villfarelse. Det skulle till och med kunna vara så att det finns en ond demon som lurar honom att tro att den yttre verkligheten existerar och ter sig på det sätt som hans sinnesorgan rapporterar om. Det enda han inte kan betvivla, menar han, är att han själv existerar. Detta har sammanfattats i den berömda satsen "cogito, ergo sum", "jag tänker, alltså är jag". Från denna sanning som inte kan betvivlas drar han en mängd slutsatser, bland annat att det existerar en gud. Om Gud existerar så kan man lita på att han inte låter en förledas, och därför kan man också lita på sina sinnesintryck, i viss utsträckning. Hans tvivel utmynnar i övertygelsen att det man kan bilda sig en klar och tydlig föreställning om, kan man också ha kunskap om.

John Locke


Ett centralt begrepp i John Lockes kunskapsteori är ''idéer'', som är ett samlingsnamn för alla slags föreställningar. Han menar att dessa kommer från erfarenheten och ingen annanstans. Detta innebär dock inte att alla idéer kommer från sinnena. Erfarenheten ger upphov till enkla idéer, ''sensationer'', som i sin tur kombineras av medvetandet till sammansatta idéer. Dessutom kan man ha inre erfarenheter, det vill säga erfarenheter om ens eget mentala tillstånd. Denna typ av idéer kallar han ''reflektioner'', och de ligger till grund för människans självmedvetande. Locke är känd för att ha liknat själen vid födseln vid ett "vitt papper", som senare kommentatorer har benämnt "tabula rasa"(en tom tavla).

David Hume


Fil:David Hume.jpg
David Humes kunskapsteoretiska inställning liknar i mångt och mycket John Lockes, men han är noga med att ange på vilka sätt han skiljer sig från denne. Hume skiljer liksom Locke mellan sensationer och reflektioner, det vill säga yttre och inre erfarenhet. Liksom Locke skiljer han även mellan enkla och sammansatta idéer. Hume inför emellertid ytterligare en distinktion, som inte finns hos Locke, nämligen den mellan ''intryck'' (''impressions'') och ''idéer'' (''ideas''). Här märker man också en terminologisk skillnad mellan Hume och Locke. Där Locke lät "idéer" beteckna allting som finns i medvetandet behandlar Hume termen endast som en underavdelning av detta; istället använder Hume "perceptioner" som samlingsnamn på medvetandets olika typer av innehåll.
Distinktionen intryck-idéer som Hume är först med att explicit formulera har att göra med upplevelsernas tidsliga inträffande och därmed också livlighet. Intryck betecknar de upplevelser som är direkta, som sinnesintryck och känslor, medan idéer är mer eller mindre bleka kopior av intrycken. Medan intrycken bara finns för stunden finns idéerna kvar över tiden. Idéerna är representationer av de gamla, nu frånvarande, intrycken. Känslan av njutning är ett intryck när den upplevs, men tanken på denna känsla kan bevaras i form av en idé. Idéerna är alltså ett slags medvetandets material, som ligger till grund för minne och fantasi. Hume är radikal empirist i den meningen att han menar att idéer aldrig kan uppstå utan intryck. Det finns inga medfödda idéer, en tanke som han delar med Locke. Han är dock mer utförlig i sin förklaring av idéernas relation till varandra. Humes kunskapsteori är också skeptisk; det finns nästan ingenting vi säkert kan veta. Han ifrågasätter till och med att vi skulle ha någon kunskap om Kausalitet eller få kunskap genom induktionen.

Immanuel Kant


Immanuel Kants kunskapsteori utgör en slags blandning mellan empirismen och rationalismen. Han menar att vi aldrig kan ha någon kunskap om ''tinget i sig'', det vill säga världen såsom den är oberoende av hur vi upplever den, men menar samtidigt att det krävs retning utifrån för att medvetandet ska ha något innehåll. Medvetandet består av åskådningsformerna rum och tid, med vilka vi sorterar in våra upplevelser i en rumslig och en tidslig dimension. Dessutom får upplevelsen en struktur med hjälp av ''begrepp''. Begreppen finns där oberoende av enskilda upplevelser och skapas antingen av vårt medvetande eller finns medfödda. Kant skriver: "Åskådningar utan begrepp är blinda". Åskådningar är de omedelbara upplevelserna.

Kunskapens natur


Den klassiska kunskapsanalysen


Enligt den klassiska kunskapsanalysen finns det tre kriterier för kunskap: övertygelse, sanning och goda skäl. Person A har kunskap om ''p'' om och endast om ''p'' är sant, A är övertygad om ''p'' och A har goda skäl att tro ''p''.
Även om kunskapsteoretiska resonemang i historien inte alltid behandlat kunskap explicit på detta sätt, så är de flesta filosofer idag eniga om att det rått konsensus kring denna definition fram till 1900-talet. Även under 1900-talet fördes varianter av detta definitionsförslag fram, innan Gettierproblemet belystes. Filosofen Roderick Chisholm publicerade exempelvis 1957 en bok med namnet ''Perceiving: a Philosophical Study'' där han förde fram följande definition av kunskap:<blockquote>S vet att P om och endast om (i) S accepterar P, (ii) S har adekvat evidens för P, och (iii) P är sant.</blockquote>
A.J. Ayer gav följande nödvändiga och tillräckliga villkor för kunskap i sin bok ''The Problem of Knowledge'':<blockquote>S vet att P om och endast om (i) P är sant, (ii) S är övertygad om att P är sant, och (iii) S har rätt i att vara övertygad om att P är sant.</blockquote>
Denna kunskapsanalys kan och har ifrågasatts, och invändningarna kan delas in i två typer. För det första har man invänt att inte alla villkor är nödvändiga för kunskap, och för det andra har man invänt att villkoren inte är tillräckliga. Den mest välkända invändningen av det senare slaget kallas Gettierproblemet.

Gettierproblemet


Den klassiska kunskapsanalysen ifrågasattes i och med Edmund Gettiers artikel ''Is justified true belief knowledge?'' från 1963. Gettier tar upp två principiellt likadana exempel för att visa att de tre klassiska villkoren för kunskap inte är tillräckliga. Gettiers första exempel lyder ungefär som följer:<blockquote>Simon söker ett jobb men har en rättfärdigad tro att "Johan kommer att få jobbet". Han har också rättfärdigad tro "Johan har tio spänn i fickan". Simon kan därför, rättfärdigat, dra slutsatsen att "mannen som ska få jobbet har tio spänn i fickan". Men Johan får inte jobbet, Simon får det. Som det råkar hända har Simon också tio spänn i fickan. Så hans tro "mannen som ska få jobbet har tio spänn i fickan" är rättfärdigad och sann.</blockquote>
Men detta verkar inte vara kunskap. Alltså är den klassiska kunskapsanalysen inadekvat. Efter publicerandet av Gettiers artikel följde en intensiv debatt under 10-15 år där nya förslag lades fram och kritiserades. Inget förslag har allmänt accepterats.

Kausala kunskapsteorier


Ett tidigt försök att lösa Gettiers problem framfördes av Alvin I. Goldman. Goldman föreslog i sin artikel ''A causal theory of knowing'' från 1967 att det som fattades i Gettiers exempel, det vill säga det som gör att de fiktiva personerna inte kan sägas ha kunskap, är att det saknas en Kausalitet koppling mellan det faktum som gör trosföreställningen ''p'' sann och subjektets trosföreställning om ''p''.
Goldman använder flera exempel för att illustrera sin poäng. Ett av dessa exempel involverar en vulkan som får ett utbrott. Flera hundra år senare upptäcker en person (S) som promenerar vid platsen en stor mängd förstelnad lava och drar (korrekt) slutsatsen att vulkanen hade ett utbrott för flera hundra år sedan. Antag nu att en annan person, några år efter vulkanens utbrott, avlägsnade all förstelnad lava. En tid därefter bestämmer sig en tredje person för att få det att se ut som att vulkanen fick ett utbrott (som den ju faktiskt fått), och placerar därför förstelnad lava på den plats där den ursprungliga lavan låg. Givet detta skulle vi inte säga att S vet att vulkanen fick ett utbrott för flera hundra år sedan; S:s skäl för att tro detta bygger ju på falska premisser. Annorlunda uttryckt finns det ingen kausal koppling mellan vulkanens utbrott och S:s trosföreställning om att vulkanen fick ett utbrott. Därför har S inte kunskap om utbrottet. Med denna analys ansåg Goldman att han hade löst Gettierproblemet. Han skulle emellertid senare ta tillbaka detta förslag till förmån för en annan analys.

Reliabilism


Ett alternativ till den klassiska analysen av kunskap är reliabilismen. Enligt denna teori kan kunskap definieras på följande sätt:<blockquote>S vet att ''p'' om och endast om (i) ''p'' är sant, (ii) S är övertygad om att ''p'' är sant, och (iii) S:s övertygelse att ''p'' orsakades av en tillförlitlig process.</blockquote>Den förste filosofen i modern tid att formulera en realibilistisk teori om kunskap var Cambridge university-filosofen Frank Plumpton Ramsey; men tankegången går att spåra tillbaka till de antika atomisternas kausala kunskapsteori. Reliabilismen är en svagare teori än den klassiska, i den meningen att allting som enligt den klassiska analysen är kunskap också är kunskap enligt reliabilismen. Personen behöver ju inte ha några goda skäl, som denne är medveten om, för att kunna sägas ha kunskap. Detta innebär att en osofistikerad variant av reliabilismen också får problem med Gettiers invändning.
Det har formulerats flera olika förslag på hur en reliabilistisk teori kan modifieras så att den undviker Gettiers problem. Ett förslag, som fördes fram av Alvin Goldman, går ut på att det inte får finnas någon möjlig relevant situation där ''p'' är falskt som är sådan att S ändå skulle vara övertygad om att ''p'' är sant i den situationen. Om S exempelvis formar en trosföreställning om att han eller hon ser en lada, så räcker det inte att det S faktiskt ser ''är'' en lada, och att denna trosföreställning har orsakats av en tillförlitlig process. Om det är så att S råkar befinna sig i ett område där det finns en mängd stora skyltar som ser ut precis som lador, och S skulle ha trott att han eller hon såg en riktig lada om han eller hon i själva verket såg en sådan skylt, så har inte S kunskap om att han eller hon ser en lada (trots att det faktiskt råkar vara så). Goldmans förslag har dock kritiserats för att vara alltför starkt; att det förnekar att en del trosföreställningar som vi betraktar som kunskap är kunskap.

Vetenskapsteori


Vetenskapsteorin är den filosofiska gren som ställer frågor om olika vetenskaper men även om olika specialvetenskaper. Teorin gränsar till kunskapsteorin och metafysiken, och har flera kunskapsteoretiska frågor om den vetenskapliga kunskapens natur; exempelvis huruvida vetenskap är en rationell verksamhet som ger oss kunskap om världen, och till vilken grad olika ideologier eller kulturer påverkar vetenskapen. Den inbegriper dock även metafysiska frågor, som vad naturlagar är och om världen är deterministisk.

Rättfärdigande


Det är en omdiskuterad fråga vad det innebär att en föreställning eller tro är rättfärdigad. Det finns några viktiga nyckelbegrepp i denna diskussion. Ett par av dessa är de två dominerande teorierna om det epistemiska förhållandet mellan olika trosföreställningar: fundamentism och koherentism. Ett annat par är två teorier om subjektets förhållande till sin kunskap och till rättfärdigandet av sina trosföreställningar: internalism och externalism. Dessa fyra teorier presenteras nedan.

Fundamentism och koherentism


''Fundamentism'' menar att trosföreställningar kan delas in i två huvudgrupper, ''fundamentala'' och ''icke-fundamentala''. De fundamentala är i någon mening självevidenta. De är rättfärdigade i sig själva, och behöver inget yttre rättfärdigande. Vanliga kandidater för sådana självevidenta trosföreställningar är logiska utsagor eller sinnesförnimmelser. De icke-fundamentala trosföreställningarna måste, för att vara rättfärdigade, härledas från de fundamentala dito. ''Koherentismen'' förnekar att det finns några fundamentala eller självevidenta trosföreställningar såsom fundamentismen hävdar. En trosutsaga är rättfärdigad om den på något sätt "hänger ihop" med en individs övriga trosföreställningar. Man brukar säga att en trosföreställning är rättfärdigad om den ingår i en maximalt koherent mängd av trosföreställningar. Att en mängd av trosföreställningar är koherent betyder att de olika trosföreställningarna ger stöd för, eller kan härledas från, eller utgör evidens för, varandra.
En vanlig metafor säger att fundamentismen ser kunskap som en pyramid, där de solida, fundamentala, kunskaperna ger stöd åt de icke-fundamentala dito. Koherentismen ser, med en metafor från Otto Neurath, kunskap som ett skepp som inte kan nå fast mark och därför inte kan plockas isär och byggas om. I stället måste arbetarna reparera skeppet bit för bit. För att kunna byta ut den ena plankan måste de stå på en planka som kanske senare själv måste bytas ut.

Internalism och externalism


Internalism vad gäller rättfärdigande av kunskap innebär att alla faktorer som krävs för att en trosuppfattning ska vara rättfärdigad måste vara kognitivt åtkomliga för subjektet, det vill säga interna. Externalism vad gäller rättfärdigande av kunskap innebär att åtminstone vissa av de faktorer som utgör rättfärdigandet av kunskapen är externa i förhållande till subjektets medvetande. Internalism vad gäller ''kunskap'' innebär att en rättfärdigad och sann trosföreställning räknas som kunskap endast om subjektet vet eller har en rättfärdigad tro att hennes trosföreställning är rättfärdigad. Även externalism vad gäller kunskap hävdar att en trosföreställning måste vara rättfärdigad för att utgöra kunskap, men skiljer sig från internalism på så sätt att subjektet inte behöver veta eller ha rättfärdigad tro om att den är rättfärdigad. Det går inte att inta båda ståndpunkterna internalism och externalism vad gäller rättfärdigande ''ensamt'', eller vad gäller kunskap ensamt. Däremot är det inte direkt motsägelsefullt att försvara internalism vad gäller rättfärdigande och externalism vad gäller kunskap. Den vanligaste formen av externalism (i båda varianter) är reliabilism.
Det finns inga uppenbara logiska kopplingar mellan de två begreppsparen, i den mening att anammandet av en teori ur det ena paret förbinder en till anammandet av en teori ur det andra. Man kan exempelvis hävda att en uppsättning trosföreställningar är rättfärdigade i den mån uppsättningen är koherent, och hävda att subjektet antingen måste vara medveten om att uppsättningen är koherent för att vederbörande ska vara rättfärdigad i sin tro, eller att förneka detta.

Källor


Kunskapens källor kan skiljas från dess uppkomst. Demokritos kunskapsteori använde sig av två faktorer: den yttre verkligheten och våra sinnesorgan. Den yttre verkligheten innehåller mängder av atomer, varav vissa kommer i kontakt med våra sinnesorgan och skapar en upplevelse som ger kunskap. I Demokritos fall utgör den yttre verkligheten kunskapens källa, medan själva intrycken behöver bearbetas av oss själva för att göras begripliga och eventuellt bli kunskap. Det är viktigt att hålla isär källa och uppkomst i vissa diskussioner. Om det är så att man inte kan få kunskap om x så kan det bero en av flera anledningar, exempelvis att x ''inte finns'', det vill säga att källan saknas, eller att vi inte kan komma i kontakt med x, det vill säga att källan finns men av någon anledning inte kan utgöra föremål för kunskap.

Perception


De mest uppenbara källorna är möjligen de fem sinnesmodaliteterna, eller helt enkelt sinnena: syn, hörsel, känsel, smak och lukt. I diskussionen om dessa källors inverkan på människor skiljer man mellan ''retning'', ''sensation'' och ''perception''. Retning kallas fysisk påverkan på sinnesorganen, sensation kallas otolkade medvetandetillstånd ("rena" sinnesintryck) och perception kallas sensationer som har tolkats och strukturerats av medvetandet.

Introspektion


Introspektion är förmågan att undersöka sina egna medvetandetillstånd. Det är genom introspektion man erhåller kunskap om huruvida man är törstig, glad, ledsen, lycklig och så vidare. Introspektion har av vissa ansetts vara en särskilt pålitlig källa till kunskap. Ett argument för detta är att det inte är någon skillnad mellan vad som introspektivt upplevs vara fallet och vad som faktiskt är fallet; det är obegripligt vad det skulle innebära att uppleva att man har ont i benet utan att man faktiskt har det. Ett motargument är att en benlös omöjligen kan ha fysiskt ont i benet men ändå kan uppleva fantomsmärta i det.

Minne


Att minnas är förmågan att erhålla kunskap som förvärvats sedan innan. Objektet för kunskapen behöver emellertid inte befinna sig i förfluten tid. Det är exempelvis möjligt att minnas att någonting kommer att hända nästa vecka, men denna kunskap måste ha förvärvats sedan innan för att minnas. I motsats till introspektion har fler tvivlat över denna kunskapskällas säkerhet.

Förnuft


Inom kunskapsteorin dras traditionellt en skiljelinje mellan kunskap ''a priori'' och ''a posteriori''. Kunskap ''a priori'' är sådan kunskap som är oberoende av erfarenheten. Tanken är här att sanningshalten hos påståenden som "1 + 1 = 2" kan avgöras utan någon hänvisning till sinnlig erfarenhet.

Vittnesmål


Kunskap genom vittnesmål skiljer sig från de andra ovanstående källorna för kunskap i det att den inte utgör en egen kognitiv fakultet. När någon upplyser en om att klockan är kvart över två har denna kunskap erhållits genom vittnesmål. Inom kunskapsteorin diskuteras hur pass pålitlig sådan information är, och om personen som mottar informationen därmed kan sägas ha fått ny kunskap.

Säkerhet


Frågor om vad vi vet och kan veta är flitigt diskuterade inom kunskapsteorin. Den mest radikala positionen åt ena hållet är skepticism. Åt andra hållet kan man tänka sig en form av naiv uppfattning om att vi kan veta allting. De flesta kunskapsteoretiker befinner sig någonstans mellan dessa två extremer. Enligt den klassiska kunskapsanalysen, och de flesta andra också, förutsätter kunskap subjektiv säkerhet; subjektet måste vara övertygad om att dennes trosföreställning är sann för att den ska utgöra kunskap. En viktig fråga att besvara i sammanhanget är således huruvida man överhuvudtaget kan vara säker på någonting.
Två viktiga begrepp i diskussionen om säkerhet är korrigibilism och fallibilism. Enligt det förra så måste vi alltid medge att våra åsikter i framtiden kan behöva korrigeras, även om vi idag av pragmatiska skäl håller dem för sanna. Enligt det senare är våra föreställningar aldrig helt säkra, utan endast mer eller mindre sannolika. Korrigibilism medför alltså fallibilism. Vissa har menat dessa ståndpunkter innebär att man inte bör hålla någonting ''för sant'' idag. Andra har menat att det inte är motsägelsefullt att å ena sidan hävda att man är säker på att någonting är fallet samtidigt som man medger att man i framtiden kan komma att ta tillbaka sin föreställning.
Ett annat argument, som fokuserar mest på vetenskaplig kunskap, kan kallas ''pessimistisk induktion''. Argumentet går ut på att det finns mängder av exempel på teorier som människor förr i tiden har hållit för sanna, men som idag har visat sig vara falska. Några exempel är den geologiska katastrofteorin, vätsketeorier om värme och elektricitet och den kemiska flogistonteorin. Eftersom så många teorier har vederlagts är det, enligt argumentet, inte mer än rimligt att anta att samma sak kommer att ske med våra dagars teorier. Vi bör följaktligen inte hålla våra vetenskapliga teorier för sanna, utan bara som innehavande någon nivå av sannolikhet. Detta argument har mötts av omfattande kritik. En kritik har fokuserat på de delar av gamla teorier som faktiskt visat sig vara sanna; en kritik som kan kallas för ''optimistisk induktion''. Även om gamla teorier ''i sin helhet'' visat sig vara falska så innebär det inte att allt som de innehöll var falskt, tvärtom innehöll de ofta delar som var sanna. En allvarligare kritik fokuserar på en av den pessimistiska induktionens premisser, att de äldre teorierna är falska. Denna premiss tycks förutsätta att vi idag kan avgöra vad som är sant och falskt, det vill säga att vi med våra moderna teorier avgör huruvida äldre teorier är sanna eller falska. Detta är dock att förutsätta det som skulle motbevisas, nämligen att våra dagars teorier är sanna.

Kunskapens dynamik


En diskussion som förs inom kunskapsteorin gränsar till vetenskapsteorin, nämligen kunskapens dynamik, det vill säga åsiktsförändringars karaktär och berättigande. En vanlig syn på vetenskapliga framsteg är den kumulativa (av latinets ''cumulus'', hopande eller ansamlande), som gör gällande att vetenskapen framskrider genom att samla allt mer fakta i hög och därmed utöka kunskapen. Denna syn på vetenskap har utmanats av ett flertal vetenskapsteoretiker under 1900-talet, däribland Thomas Kuhn som argumenterar för att vetenskapen snarare består av paradigm som löser av varandra och där det är tveksamt om det efterföljande paradigmet verkligen innebär framåtskridande. Ett välkänt exempel på ett fall där den kumulativa uppfattningen får problem är Einsteins lansering av den med Newtons mekanik oförenliga relativitetsteorin. Det är svårt att förklara detta teoribyte i termer av rent kunskapsansamlande, där den nya kunskapen helt enkelt läggs till den gamla.
Man brukar skilja mellan tre huvudtyper av åsikts- eller kunskapsförändringar: ''expansion'', ''revision'' och ''kontraktion''. Expansion innebär att ny kunskap läggs till gammal i en kumulativ process. Man kan tänka sig att detta sker antingen som en deduktion från gammal kunskap eller genom att ny kunskap, oberoende av den gamla, läggs till. Revision innebär att man får veta någonting nytt som är oförenligt med tidigare kunskap, och att ens totala kunskapsmängd till följd därav förändras. Den amerikanske Pragmatism Isaac Levi har hävdat att revisioner egentligen bara är en följd expansioner och kontraktioner, medan andra menar att revision är någonting helt distinkt från expansioner och kontraktioner. Kontraktion innebär att en del kunskap ges upp utan att någon ny kunskap läggs till. Detta kan ske av, minst, två olika typer av skäl: antingen för att undvika motsägelser i sina egna övertygelser, eller för att möjliggöra utvärdering av en tidigare utesluten hypotes. Den senare typen av skäl kan föreligga när man vill inta en neutral inställning till ett möjligt sakförhållande, exempelvis en domare som får reda på att han ska döma i ett brottmål som han sedan tidigare känner till och har en stark trosföreställning om vem som är den skyldige. För att kunna behandla fallet på ett korrekt sätt kan han genomföra en kontraktion av sin tidigare trosföreställning om vem den skyldige är.

Relaterade områden


Dygdepistemologi


Enligt Dygdepistemologi är det subjektets epistemiska kvalitéer man bör ta hänsyn när man värderar dennes enskilda trosföreställningar, snarare än som man traditionellt gör, att först undersöka kvalitén på subjektets trosföreställningar och med hjälp av detta utvärdera hur bra denne är i sitt sökande efter sanning och kunskap.

Naturalistisk epistemologi


Den naturalistiska kunskapsteorin utgör en stark brytning mot den traditionella kunskapsteorin. Istället för att ''a priori'' undersöka kunskapens grundvalar, och försöka hitta en sann definition av kunskap, bör man enligt den naturalistiska skolan omvandla kunskapsteorin till en naturvetenskap. Som naturvetenskap skulle kunskapsteorin studera själva kunskapsprocessen och bli en slags kognitiv psykologi.
Det finns mer och mindre radikala naturalistiska uppfattningar. Enligt vissa av de mindre radikala tänker man sig att den traditionella kunskapsteorin kan samexistera och samarbeta med den naturalistiska.

Religiös epistemologi


Alvin Plantinga är en USA filosof, verksam vid University of Notre Dame. Han har främst ägnat sig åt religionsfilosofi, metafysik och kunskapsteori. Han är känd som en förgrundsgestalt inom den så kallade reformerta epistemologin. Reformert epistemologi kännetecknas mindre som en samling argument, utan mer som den epistemologiska hållningen att tro på Gud är grundläggande tro, och att vidare argument för hans existens inte behövs. Alvin Plantinga argumenterar för att Guds existens är en så grundläggande sats att inga bevis behövs för den. För den troende som upplevt Guds närvaro starkt behövs inga ytterligare argument. Bevisen att andra människor har egna medvetanden är svaga (se till exempel René Descartes), vilka argument finns egentligen mot solipsism? De starkaste argumenten för att andra människor har ett medvetande är nog att det givet de vardagliga erfarenheterna skulle vara en vettig förklaring till varför människor beter sig som de gör, och man kan få en stark upplevelse av att andra människor har medvetanden. Lite förenklat kan man säga att skälen att tro på andra människors medvetanden inte är starkare en argumenten för gudstron för någon som haft en stark upplevelse av Guds existens. Det är i så fall för många kristna lika rationellt att hålla Guds existens för sann som att hålla existensen av andras medvetanden som sann.

Moralepistemologi


Inom moralfilosofins olika områden ställer man frågor om hur man exempelvis ska hantera specifika moraliska dilemman, eller vilka handlingar som i allmänhet är goda och dåliga. Moralepistemologin har till uppgift att besvara frågan: hur kan man få kunskap i dessa frågor? Hur vet vi att någonting är ont eller gott?
Svaren på sådana frågor kan till viss del bero på vilken Metaetik uppfattning man har, det vill säga hur man ser på moralens grundläggande natur. Om man exempelvis förnekar att det finns objektiva moraliska fakta så kan man tänka sig att detta leder till problem vad gäller att få kunskap i moraliska frågor (även om det naturligtvis finns filosofer som inte ser någon motsättning mellan avsaknaden av en objektiv moralisk verklighet och kunskap i moralfrågor).

Social epistemologi


Social epistemologi är studiet av kunskap och rättfärdigad tro inom en specifik historisk och social kontext. Vissa företrädare för denna skola har helt velat bryta med den traditionella epistemologin, medan andra behandlar den som en förlängning av den traditionella epistemologin. Alvin Goldman har behandlat ämnet under uppslagsordet ''Social Epistemology'' i Stanford Encyclopedia of Philosophy.

Feministisk epistemologi


Feministisk epistemologi kan ses som en form av social epistemologi. Fokus ligger på kvinnors åtkomst till institutioner och processer som skapar kunskap. Den feministiska epistemologin kan ta sig många olika former. Vissa har ägnat sig åt det för att visa hur viss kunskap endast kan tillägnas av kvinnor. Andra har ägnat sig åt det som ett led i en attack av den traditionella uppfattningen om sanning och en objektiv verklighet. Den senare formen av feministisk epistemologi är nära förknippat med postmodernismen. Likartade frågor ställs inom forskningsområdet feministisk vetenskapsteori.

Referenser


Noter

Källor


Bernecker, Sven & Dretske, Fred, ''Knowledge - Readings in Contemporary Epistemology'' (2000), Oxford University Press 2007, ISBN 978-0-19-875261-5
''http://plato.stanford.edu/entries/epistemology/ Epistemology'' från Stanford Encyclopedia of Philosophy. Hämtat 2008-02-21.

Se även


Gettierproblemet
Reliabilism
Kognitionsvetenskap
Ontologi
Skepticism
Fenomenalism
Vetenskapsteori
Kategori:Epistemologi
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
af:Epistemologie
ar:نظرية المعرفة
an:Epistemolochía
az:Epistemologiya
zh-min-nan:Jīn-sek-lūn
be:Эпістэмалогія
be-x-old:Эпістэмалёгія
bg:Епистемология
bs:Epistemologija
ca:Epistemologia
cs:Gnozeologie
cy:Epistemoleg
da:Erkendelsesteori
de:Erkenntnistheorie
et:Epistemoloogia
en:Epistemology
es:Epistemología
eo:Sciteorio
eu:Epistemologia
fa:معرفت‌شناسی
fr:Épistémologie
fy:Epistemology
gl:Epistemoloxía
gan:知識論
ko:인식론
hi:ज्ञानमीमांसा
hr:Teorija spoznaje
io:Epistemologio
id:Epistemologi
ia:Epistemologia
is:Þekkingarfræði
it:Gnoseologia
he:תורת ההכרה
ka:ეპისტემოლოგია
kk:Эпистемология
sw:Epistemolojia
ky:Гносеология
la:Epistemologia
lv:Epistemoloģija
lt:Epistemologija
hu:Ismeretelmélet
mk:Епистемологија
ml:വിജ്ഞാനശാസ്ത്രം
ms:Epistemologi
nl:Kennistheorie
ja:認識論
no:Erkjennelsesteori
nn:Sannkjenningsteori
oc:Epistemologia
uz:Epistemologiya
pnb:ایپسٹیمولوجی
ps:پوهنپوهنه
pms:Epistemologìa
nds:Kennistheorie
pl:Epistemologia
pt:Epistemologia
ro:Epistemologie
rue:Епістемолоґія
ru:Эпистемология
sah:Эпистемология
stq:Epistemologie
sq:Epistemologjia
scn:Epistemoluggìa
simple:Epistemology
sk:Teória poznania
sl:Epistemologija
ckb:مەعریفەتناسی
sr:Епистемологија
sh:Gnoseologija
fi:Tietoteoria
tl:Epistemolohiya
ta:அறிவாய்வியல்
th:ญาณวิทยา
tg:Маърифатшиносӣ
tr:Epistemoloji
uk:Епістемологія
ur:علمیات
vi:Nhận thức luận
fiu-vro:Epistemoloogia
war:Epistemolohiya
zh-yue:知識論
yi:עפיסטעמאלאגיע
zh:知识论

Ergonomi

Ergonomi (av grekiskans ''ergon'', arbete och ''nomos'', lag, även ett tidigt stadium av japans origami) är läran om hur arbetsredskap och arbetsmiljö påverkar människan.
Ergonomi betyder läran om anpassning av arbete och miljö till människans behov och förutsättningar.
Det kan ofta handla om hur arbetsplatsen och arbetsmiljö ska se ut rent tekniskt för att inte slita på kroppen i onödan, till exempel arbetsställning, arbetshöjd, ljud, ljus och klimat men även hur kroppen används på ett riktigt sätt, till exempel skjuta, dra, lyfta, bära och kroppshållning.
Det var på 1960-talet som man insåg att utformning av verktyg och liknande inte alltid var mest ändamålsenligt utformade då de såg ut "som de gjort sedan urminnes tider". Främst började förare av till exempel lokomotiv och flygplan lida av felaktiga arbetsställningar, och man började fästa uppmärksamhet på hur förarsäten och instrumentpaneler var utformade. På sjuttiotalet hakade varvsindustrin på och såg över rörelserutinen i styrhytter. Designföretag inkopplades för att utforma verktyg, alltifrån spadar och hackor till telefonlurar, så att de förutom att de skulle vara estetiskt tilltalande, också var formgivna för att sitta så väl som möjligt i användarens grepp. På nittiotalet uppstod behovet att i detalj justera arbetsställningen för kontorspersonal, då datorernas ökade användning ledde till att man mer än på skrivmaskinstiden ofta satt hela arbetsdagen intensivt koncentrerad i samma ställning.
Vid utbildning av telegrafister läggs stor vikt vid rätt sittställning, som är olika vid sändning och vid mottagning. Man tar då särskild hänsyn till skillnaderna mellan Högerhänthet och Vänsterhänthet personer.

Belastningsskador och arbetsmiljö i Sverige


Företagshälsovård är antagligen det största arbetsmiljöproblemet i västvärlden. I Sverige är uppskattningen att knappt 1,5 miljoner personer dagligen arbetar i påfrestande arbetsställningar, och av dem säger en fjärdedel att de upplever besvär. Varje år anmäls omkring 14 000 nya belastningsskador.
Det finns ett tydligt samband mellan värk i kroppen och arbetsmiljö. Belastningsskador uppstår ofta i samband med tunga lyft, upprepade rörelser och obekväma arbetsställningar. Högt arbetstempo och stress kan också bidra till att man får värk och ont i kroppen.
Enligt arbetsmiljölagen har alla arbetsgivare ansvar för att förebygga ohälsa och olycksfall och skapa en god arbetsmiljö. Ergonomi handlar om att anpassa jobbet efter människan – inte tvärtom. Och eftersom alla människor är olika måste arbetsmiljön anpassas efter varje enskild person. Dubbelt så många kvinnor som män får ont i kroppen på jobbet. Huvudorsaken är att de har mer ensidiga arbetsuppgifter. Fler kvinnor än män uppger också att de inte själva kan bestämma sin arbetstakt. Att sakna kontroll över arbetet gör att belastningsskador lättare uppkommer. För att undvika att få ont i kroppen krävs ordentliga kunskaper om lämpliga ''arbetsställningar'', olika ''arbetsutrustningar'' och ''hjälpmedel'' i arbetet. Det är också viktigt att kunna anpassa ''arbetstempot'' och anpassa ''arbetsplatsens utformning'' efter sina egna förutsättningar och att träna upp kroppens muskler. Egentligen finns det inga perfekta arbetsställningar. Därför ska man variera rörelserna så mycket det går. Att lyssna på kroppen och att ta pauser är det bästa man kan göra för att förebygga värk. Om själva arbetet är fysiskt ensidigt är det viktigt att skapa variation på annat sätt. Man kanske kan byta ställning och/eller ta en mikropaus (15-20 sekunder av avslappning eller några extrarörelser).
När det gäller lyft på en arbetsplats finns det en del metoder som brukar rekommenderas. Undvik tunga lyft vid för låg eller för hög höjd. Lyft så nära kroppen som möjligt. Böj på knäna och lyft med rak rygg. Det är farligt att vrida på ryggen och att lyfta med böjd rygg. Är ryggen böjd innebär det att diskarna i ryggraden snedbelastas på ett skadligt sätt. Ännu farligare snedbelastning blir det om ryggen är vriden. Måste ett vridmoment göras, vänta tills du lyft och flytta sedan fötterna men vrid inte på ryggen samtidigt som du belastar den med en tung vikt! Då är skaderisken stor! Hur tungt du klarar av att lyfta beror på många faktorer. Dels vilken höjd lyftet görs ifrån, hur stark du är, din ställning och på hur ofta lyften ska göras. Även vikter som du normalt kan lyfta utan problem kan belasta ryggen på ett skadligt sätt om samma lyft måste göras ett mycket stort antal gånger.
Det är viktigt att kolla på etiketer för att förminska skador

Referenser


Muskelvärk? 2003. Belastningsskadecentrum.
Vad händer med våra muskler vid stress? - om sambandet mellan fysisk och psykisk belastning. 2002. Arbetsmiljöverket.

Se även


Arbetsmiljö
Stress
Företagshälsovård
Kategori:Ergonomi
Kategori:Sjukgymnastik
Kategori: Arbetsmiljö
ar:عوامل الإنسان
bn:আরগোনোমিকস
ca:Ergonomia
cs:Ergonomie
da:Ergonomi
de:Ergonomie
el:Εργονομία
es:Ergonomía
en:Human factors and ergonomics
eo:Ergonomio
fa:ارگونومی
fr:Ergonomie
ko:인간공학
hy:Էրգոնոմիկա
hr:Ergonomija
id:Ergonomika
it:Ergonomia
he:ארגונומיה
lv:Ergonomika
lt:Ergonomika
nl:Ergonomie
ja:人間工学
no:Ergonomi
nn:Ergonomi
pl:Ergonomia
pt:Ergonomia
ro:Ergonomie
ru:Эргономика
sk:Ergonómia
sl:Ergonomija
sr:Ергономија
sh:Ergonomija
fi:Ergonomia
tl:Ergonomiya
ta:பணிச்சூழலியல்
tr:Ergonomi
uk:Ергономіка
ur:علم العمل
vi:Công thái học
zh:人因工程学

Europa (Måne)

#OMDIRIGERING Europa (måne)