Ciklider


Ciklider (Cichlidae) är en familj (biologi) i underordningen läppfisklika fiskar som tillhör Ordning (biologi) abborrartade fiskar. Cikliderna är närmast besläktade med de havslevande familjerna läppfiskarna (Labridae), frökenfiskarna (Pomacentridae) och bränningsabborrarna (Embiotocidae). Cikliderna hör, med ett fåtal undantag, hemma i sötvatten. Det som förenar de läppfisklika fiskarna är framför allt svalgbenens utformning och upphängning.
Ciklider förekommer i Sydamerika och norr ut till södra USA, i Afrika söder om Sahara, Mellanöstern, samt tre arter i Indien och Sri Lanka. De 17 arter som förekommer på Madagaskar är stark hotade. Cikliderna är intelligenta, och har ett högt socialt medvetande och beteende, varför de är mycket populära som Akvarium. Flertalet arter är emellertid ganska stridslystna och revirhävdande samt därtill rovgiriga och glupska, varför de helst hålls i specialakvarier. Men det finns ett flertal "snälla" arter som väl lämpar sig tillsammans med andra typer av akvariefisk i så kallade sällskapsakvarium. En av dessa är palettcikliden, en art som dessutom är lämplig för nybörjarakvaristen.
Familjen omfattar minst 1300 arter fördelade på 105 släkten. Storleken varierar från några centimeter (som de cirka fyra centimeter långa dvärgcikliderna, till exempel ''Apistogramma''-arterna) till stora rovfiskar av runt en meters längd (''Cichla'' i Sydamerika, ''Boulengerochromis'' i Afrika). Kroppsformen varierar från extremt tillplattad från sidorna (''Symphysodon'', ''Pterophyllum'') till spolformigt långsträckt (''Teleogramma'', ''Crenicichla''). Födan varierar likaså; allmänna rovfiskar, planktonätare, växtätare, fjällätare och yngeltjuvar finns alla representerade. Alla ciklidarter har någon form av yngelvård. Vissa är viktiga Fisk, främst arter inom släktet ''Tilapia'' som också odlas i många delar av världen, bl.a. i Afrika och Asien.
Under sista delen av 1960-talet inleddes den successiva introduktionen bland Akvaristik av ciklidarter från sjöarna i stora gravsänkan Rift Valley i Östafrika – framförallt Malawisjön, Tanganyikasjön och Viktoriasjön men också från Rudolphsjön, Edwardsjön, Albertsjön, Kivusjön, Georgesjön, Kyogasjön, Nawampasasjön, Malombesjön, och en rad andra mindre sjöar. Mest spridd bland akvaristerna blev snart en grupp ciklider från Malawisjön, populärt kallad Mbuna. Dessa arter är munruvare, Polygami och färggranna och kom för många att under 1970-talet och 1980-talet bli synonymt med begreppet "ciklider". Då cikliderna utgör en betydligt mer artrik och mer biologiskt mångfacetterad grupp än så, är en sådan grov förenkling emellertid inte korrekt.
En stor del av ciklidfamiljen är under taxonomisk omarbetning, varför korrekt namngivning kan vara vansklig. Särskilt gäller detta ''Cichlasoma-gruppen'', samtliga Malawi-ciklider och tanganyikaciklider och släktet ''Tilapia''. Tillsammans utgör dessa en mycket stor andel av familjens arter.
Cikliderna indelas i följande grupper:
Amerikanska ciklider
Dvärgciklider
Diskusfiskar ''(Symphysodon)''
Skalarer ''(Pterophyllum)''
''Cichlasoma''-gruppen
Övriga amerikanska ciklider
Afrikanska ciklider
Malawisjön
Mbuna
Nkata
Frilevande
Andra malawiciklider
Tanganyikaciklider
Snäckskalslekare
Frilevande
Andra Tanganyikaciklider
''Tilapia''
''Haplochromis''
Västafrikanska ciklider
Madagaskarciklider
Övriga afrikanska ciklider, till exempel från Nilen och Kongofloden och kusterna. Dessa kustlevande ciklider finns ofta i bräckt vatten..
Asiatiska ciklider
''Etroplus''
''Iranocichla''
''Haplochromis''
''Oreochromis''
''Sarotherodon''
''Tilapia''
''Tristramella''

Släkten

Externa länkar


http://www.fishbase.se/Summary/FamilySummary.cfm?ID=349 FishBase: Family Cichlidae - Cichlids – Översikt över familjen Cichlidae med hänvisningar till aktuella förteckningar över samtliga släkten och arter. FishBase är ett konsortium skapat av bland andra Förenta Nationernas "Food and Agriculture Organization", FAO, och har stöd av Europakommissionen. Svensk företrädare i konsortiet är Naturhistoriska Riksmuseet.
http://www2.nrm.se/ve/pisces/acara/welcome.shtml Guide to the South American Cichlidae – Naturhistoriska Riksmuseets översikt över sydamerikanska cikliders taxonomi, inklusive Cichlasoma-gruppen. Uppdaterad juli 2005.
http://www.ciklid.org/ Nordiska Ciklidsällskapet – En av världens äldsta specialföreningar med information och verksamhet kring ämnet ciklider.
http://www.gcg.se/ Göteborgs Ciklidgrupp – En akvarieförening i Göteborg med inriktning mot ciklider.
Kategori:Akvariefiskar
Kategori:Abborrartade fiskar
Kategori:Ciklider
af:Cichlidae
ar:سكليد
az:Tsixlosomlar
bg:Цихлиди
bar:Buntschroutzen
bs:Ciklidi
ca:Cíclid
cs:Vrubozubcovití
da:Ciclider
de:Buntbarsche
el:Κιχλίδες
en:Cichlid
es:Cichlidae
eo:Cikledoj
eu:Ziklido
fr:Cichlidae
ko:시클리드
hr:Ciklidi
it:Cichlidae
he:אמנוניים
la:Cichlidae
lt:Daugiaspalvės ešeržuvės
hu:Bölcsőszájúhal-félék
ms:Cichlid
nl:Cichliden
ja:シクリッド
no:Ciklider
nn:Ciklidar
pl:Pielęgnicowate
pt:Cichlidae
ru:Цихловые
simple:Cichlid
sk:Cichlidovité
sr:Ciklidi
fi:Kirjoahvenet
th:วงศ์ปลาหมอสี
tr:Çiklitgiller
uk:Цихлові
vi:Họ Cá hoàng đế
zh:慈鯛科

C


Fil:EtruscanC-01.pngiskt C]]
Fil:RomanC-01.pngskt C]]
C [] är den tredje bokstaven i det Latinska alfabetet#Moderna latinska alfabetet.

Uttal och användning


Bokstaven C uttalas i svenskan som S framför Mjuka vokaler (e, i, y, ä och ö), och uttalas som K framför konsonant och Hårda vokaler (a, o, u och å).
Bokstaven används i svenskan oftast bara där den uttalas som S eller i dubbelteckning av k-ljudet som "ck". I lånord där C föregår hård vokal försvenskas ofta stavningen till K, exempelvis i ord som "kommun" och "Kalifornien", även om det finns undantag där C behålls, som i orden "cancer" och "Colombia". Ett specialfall är "Caesar (olika betydelser)", där A i detta fall är stumt i svenskan, vilket för uttalet innebär att C föregår den mjuka vokalen E och således uttalas som S. Däremot skrives ''C'' som ''Cesar'' i bokstaveringssammanhang, detta möjligtvis för tydligheten i uttalet.
Uttalsreglerna av C liknar de svenska i många språk som använder det latinska alfabetet, det vill säga uttalet styrs av efterföljande ljud, men i klassiskt latin uttalades C alltid som K.
Bokstavskombinationen "ch" kan uttalas med sj-ljudet, exempelvis i "chock" och "choklad", eller Tonlös alveolopalatal frikativa, exempelvis i "check". C ingår också i bokstavskombinationen "sch", vilken uttalas som sj-ljud exempelvis i "schimpans".

Betydelser


Versalt C


Versalt C kan vara:
ett av de vanligaste programspråken. Se C (programspråk), C++ samt C-sharp
länsbokstav för Uppsala län.
symbol för talet 12 i det hexadecimala talsystemet.
förkortning för coulomb, SI-enheten för elektrisk laddning.
i fysiken symbol för storheten kapacitans.
grundtonen i den rena C-durskalan (spelas på piano med enbart de vita tangenterna). Ettstrukna C har frekvensen 261,626 Hertz.
kemiskt tecken för grundämnet kol. Se även periodiska systemet.
inom bibliotekens klassifikationssystem SAB beteckning för religion, se SAB:C.
flera betydelser inom matematiken, bland annat komplexa talplanet.
i det romerska siffror beteckning för talet 100, Latin; ''centum''.
nationalitetsbeteckning för motorfordon från Kuba.
betyget Underkänd i en äldre betygsskala.
en klass torpedbåtar i den finländska marinen, se till exempel C 1 (torpedbåt, 1902).
beteckning för Centerpartiet - (C).
beteckning för det politiska partiet Centern i Finland.
influensavirus typ C.
Grad Celsius (°C), enhet för temperatur.

Gement c


beteckning för ljusets hastighet (i vakuum).
beteckning för kardinaltalet för de reella talen, kontinuum. ''c'' = 2<sup>Alef-0</sup>
beteckning för flera myntsorter, bland annat cent och centime.
inom kemi beteckning för koncentrationen i en lösning (kemi).
förkortning för SI-prefix centi.

Historia


Till det latinska alfabetet kom bokstaven C från det grekiska alfabetets gamma via etruskernas Etruskiska alfabetet, som använde en variant av det grekiska alfabetet. Grekerna hade i sin tur fått sin bokstav "gamma" från feniciernas bokstav "gimel". Den kan härstamma från en egyptisk hieroglyf för en stavslunga (namnet på bokstaven ska då också ha kommit från namnet på vapnet), eller så föreställde bokstaven ursprungligen en kamel, eller snarare ett kamelhuvud (djuret hette "gamal" på gammal semitiska). Eftersom det etruskiska språket inte hade några tonande klusiler (/b/, /d/ och /g/), så kom den här bokstaven att användas för att skriva deras k-ljud. När Romerska riket sedan övertog bokstaven användes den troligtvis i början både för /k/ och /g/, och först senare skapades bokstaven G genom att lägga till ett vågrätt streck i högerkanten på C-et för att uttrycka /g/. Möjligtvis användes C ursprungligen bara för g-ljudet (och K för k-ljudet).

Datateknik


I datorer lagras C samt förkomponerade bokstäver med C som bas och vissa andra varianter av C med följande kodpunkter:
I ASCII-baserade kodningar lagras C med värdet 0x43 (hexadecimalt) och c med värdet 0x63 (hexadecimalt).
I EBCDIC-baserade kodningar lagras C med värdet 0xC3 (hexadecimalt) och c med värdet 0x83 (hexadecimalt).
Övriga varianter av C lagras med olika värden beroende på vilken kodning som används, om de alls kan representeras.

Referenser


Kategori:Latinska alfabetet
ace:C
af:C
als:C
ar:C
an:C
arc:C
ast:C
az:C
zh-min-nan:C
be:C, літара
be-x-old:C (літара)
bg:C
bs:C
br:C (lizherenn)
ca:C
cs:C
co:C
cy:C
da:C
de:C
dsb:C
et:C
el:C
eml:C
en:C
es:C
eo:C
eu:C
fa:C
fr:C (lettre)
fy:C
fur:C
ga:C
gv:Couyll
gd:C
gl:C
gan:C
xal:C үзг
ko:C
hsb:C
hr:C
io:C
ilo:C
id:C
ia:C
is:C (bókstafur)
it:C
he:C
ka:C
kw:C
sw:C
ht:C
ku:C (tîp)
la:C
lv:C
lb:C
lt:C
lmo:C (letera)
hu:C
mk:C (Латиница)
mg:C
ml:C
mr:C
ms:C
my:စီ (အက္ခရာ)
nah:C
nl:C (letter)
ja:C
no:C
nn:C
nrm:C
mhr:C (латин тиште)
uz:C (harf)
pl:C
pt:C
crh:C
ro:C
qu:C
ru:C (латиница)
se:C
sc:C
stq:C
scn:C
simple:C
sk:C
sl:C
szl:C
sr:C (слово латинице)
sh:C
su:C
fi:C
tl:C
th:C
tr:C
uk:C (латиниця)
vi:C
vo:C
wa:C
war:C
yi:C
yo:C
zh-yue:C
diq:C
bat-smg:C
zh:C

Clive Sinclair

Fil:Sinclair.600pix.jpg
Sir Clive Marles Sinclair, född 30 juli 1940, är en brittisk uppfinnare med en rad produkter bakom sig.
Sinclair började med att utveckla radio- och Hi-Fi-produkter. Han arbetade senare även med digital elektronik och presenterade bland annat en miniräknare 1972. För allmänheten är han mest känd för sina produkter i den tidiga hemdatorvågen. Hans första produkt på detta område var datorn ZX80 som lanserades 1980 och såldes i byggsats. Därefter kom bland annat ZX81 och ZX Spectrum år 1982 samt Sinclair QL år 1984. Till hans mindre framgångsrika uppfinningar hör det batteridrivna enmansfordonet Sinclair C5. Hans senaste projekt är en hopfällbar cykel.
Sinclair adlades 1983 för ZX Spectrum och var ordförande för brittiska Mensa 1980-1997.
Kategori:Födda 1940
Kategori:Brittiska uppfinnare
Kategori:Engelsk adel
Kategori:Män
Kategori:Levande personer
af:Clive Sinclair
ast:Clive Sinclair
ca:Clive Sinclair
cs:Clive Sinclair
da:Clive Sinclair
de:Clive Sinclair
en:Clive Sinclair
es:Clive Sinclair
eu:Clive Sinclair
fr:Clive Sinclair
hr:Clive Sinclair
it:Clive Sinclair
ml:ക്ലൈവ് സിൻക്ലയർ
nl:Clive Sinclair
ja:クライブ・シンクレア
pl:Clive Sinclair
pt:Clive Sinclair
ru:Синклер, Клайв
sl:Clive Sinclair
sr:Клајв Синклер
fi:Clive Sinclair
tr:Clive Sinclair

C5

C5 kan syfta på
en kuvertstorlek, se C-format.
en typ av tunnelbanevagn i Stockholms tunnelbana, se Silverpilen (tunnelbanetåg)
en eldriven trehjuling, Sinclair C5
en bil, Citro%C3%ABn C5
en sportbil, den femte generationen Chevrolet Corvette
ett flygplan, Lockheed C-5 Galaxy
de:C5
en:C5
es:C5
eo:C kun nombro
fr:C5
ko:C5
it:C5
nl:C5
ja:C5
pl:C5
pt:C5
ru:C5
sr:C5
uk:C5

Carl von Linné

:''Uppslagsordet "Linné" leder hit. För andra betydelser och personer med detta efternamn, se Linné (olika betydelser).'' (före adlandet 1757 ''Carl Linnæus,'' ''Carolus Linnæus)'', född 13 maj 1707 i Råshult, Stenbrohults socken, Småland, död 10 januari 1778 i Uppsala, var en svenskar botaniker, läkare, geolog, pedagog och zoologi. Han lade grunden för den moderna nomenklaturen inom biologin och den moderna systematik (biologi), som grupperar växter och djur. Linné var sin tids främste botaniker. Blomman Linnea (växt) namngavs efter honom.

Namn


Linné föddes i en tid då det var förhållandevis ovanligt att ha efternamn. Fadern hette ursprungligen Nils Ingemarsson, där Ingemarsson var en patronymikon och inte något släktnamn. Då denne blev student i Lund skapade han ett släktnamn, inspirerat av den stora lind som växte på hemgården i Jonsboda, i Vittaryds socken i Småland. Han latiniserade ordet "lind" till ''Linnaeus'' (även skrivet med ligatur: ''Linnæus'').
Carl von Linnés svenska namn var därmed ''Carl Nilsson Linnæus''. På de flesta av hans publikationer använde han den latiniserade formen ''Carolus Linnæus'' (som brukade stå i genitiv, alltså ''Caroli Linnæi''). Efter att han adel 1757, tog han namnet ''Carl von Linné''. På några av publikationerna latiniserades detta i sin tur till ''Carolus a Linné''. Namnet han i dag vanligtvis omtalas under är ''Carl von Linné'' (bland annat på svenska, norska och tyska). I den biologiska systematiken (och på engelska) använder man däremot formen ''Carolus Linnaeus''. I angivelser av nomenklatur förkortas hans namn ofta till "L". Därmed är Linné det enda auktorsnamn som kan förkortas ned till en bokstav.

Biografi


Fil:Carl von Linné i Lund.jpg]]
Linné föddes i komministergården Råshult, i Stenbrohults socken, Kronobergs län (Småland), som äldste son till komministern, sedermera kyrkoherden, Nicolaus (Nils) Ingemarsson Linnæus (1674–1748) och Christina Brodersonia (1688–1733). Sommaren 1709 flyttade familjen till Stenbrohults prästgård där år 1718 den yngre brodern Samuel Linnaeus föddes. Kärleken till naturen delade Carl med fadern som var mycket botaniskt intresserad. Deras samtal kretsade ofta kring skötseln av familjens trädgård, som var bland de främsta i Småland. Relationen var varm och förtrolig. Linné berättar om sig själv, att "när gossen war olåtig och på intet annat sätt blidkas kunne, töstnade han strax, så snart man gaf honom en blomma i handen". Linné säger om trädgården, som innehöll mängder av utländska växter, att den "med modersmjölken inflammerat min håg med outsinlig kärlek till örterna".
Det var tänkt att Linné, liksom sin far och morfar, Samuel Brodersonius (som var kyrkoherde i Stenbrohults församling) skulle bli präst, men han visade inget större intresse härför. Hans intresse för botanik imponerade på en lärare i den närbelägna staden Växjö och han sändes i augusti 1727 till Lund för universitetsstudier och fick då Kilian Stobæus som sin gynnare och lärare. Då ett år gått flyttade han till Uppsala där han fick handledning av Olof Celsius d.ä. och Olof Rudbeck d.y. och blev god vän med Iktyologi Peter Artedi.
1741 utnämndes Linné till medicinprofessor vid Uppsala universitet. 1742 bytte han professur med Nils Rosén von Rosenstein och blev därmed botanikprofessor. Linné var rektor för universitetet vårterminen 1750 och höstterminerna 1759 och 1772. Dessutom var han inspektor vid Smålands nation, Uppsala.. Senare delen av sitt liv levde han i Uppsala med vinterboende inne i staden och sommarboende på Linnés Hammarby söder om Uppsala. På söndagarna gick han med sällskap av sin hund till Danmarks kyrka för att delta i gudstjänsten.
En samtida "ämbetsbroder", överläkaren och kunglig livmedikus Abraham Bäck (1713-1795), beskriver Linné: :''"Han var till växten något under vanlig längd, hvarken fet eller mager, af en stadig och fyllig kropps beskaffenhet, stinna ådror, stort hufvud och bakåt upphöjt, bruna och eldfulla ögon, skarp syn, god hörsel, dock ej för musik, på fötterna snäll och lätt, ett förträffligt minne till 60 års ålder".''
Linné gifte sig 1739 med Sara Elisabeth Moræa från Falun. Paret fick sju barn, däribland Carl von Linné d.y. I Svedens gård utanför Falun finns Linnés Bröllopsstuga. Han dog i ett slaganfall, klockan åtta på morgonen den 10 januari 1778 i Uppsala och är begravd i Uppsala domkyrka.

Forskning


Carl von Linné utformade sexualsystemet, det vill säga indelning av växter efter deras befruktningsdelar (ståndare och pistiller), ett lätt men något konstlat sätt att indela växter på.
Linné använde binärnomenklatur, ett system för att klassificera växter snarlikt det som den schweiziske botanisten Caspar Bauhin 1560–1624 använde i sitt verk Theatri Botanici (1596) som omfattande tusentals växter. Binärnomenklaturen baseras på att allt liv (inklusive sjukdomar) har två namn på latin, ett släktnamn och ett artnamn, vilket också kallas taxa.
Auktorsnamnet. L. kan användas för Carl von Linné i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken. I samband med vetenskapliga namn inom zoologin kan Linné eller Linnaeus användas. Linné är för närvarande den enda botaniker vars namn refereras till med en enda bokstav.
Linné gjorde även försök till att dela in bergarter, mineral och fossil i det han kallade för stenriket efter liknande principer som sexualsystemet. Vid den här tiden fanns det en uppsjö av olika indelningar för mineral och bergarter men Linné var inte nöjd med någon av dem, så han började att fundera ut ett eget system. Detta skulle dock aldrig få någon stor genomslagskraft. Geologin som forskningsområde utvecklades snabbt vid den här tiden och det blev istället Axel Fredrik Cronstedts system som så småningom blev det gällande.
Vissa av Linnés försök till indelningar ter sig med dagens vetenskapliga perspektiv lite märkliga, till exempel så ingrupperade han både njurstenar och gallstenar i stenriket. Med hans forskning tog vetenskapen en väg som avvek från vad som hade lärts ut av religiösa myndigheter. Den lutherska ärkebiskopen anklagade honom för "gudlöshet".

Människosläktet


Linné presenterade begreppet "ras" (lat. race) som avsett för människor men även för mytologiska varelser. Inom Homo sapiens föreslog han fem taxa av en lägre (icke namngiven) rank. Dessa kategorier var Africanus, Americanus, Asiaticus, Europeanus och Monstrosus. De byggde på hemorten först och senare på hudfärg. Varje ras hade vissa egenskaper som han ansåg endemiska för personer som tillhörde den. Indianer var koleriska, röda, enkla, ivriga och stridslystna. Afrikaner var flegmatiska, svarta, långsamma, avslappnade och försumliga. Asiater var melankoliska, gula, stela, allvarliga och giriga. Européerna var bleka, muskulösa, snabba, smarta och uppfinningsrika. Den "monstruösa" människorasen tilldelades sådana egenskaper som "viga och klenmodiga", i denna kategori fanns; kineser, alpdvärgar, Antarktis jätte och monorchid Hottentot.
I Amoenitates academicae (1763) definierar han Homo antromorf som en övergripande term för en rad olika människoliknande mytologiska varelser, inklusive Troglodyte, Satyr, Hydra och Phoenix. Han hävdade att dessa varelser inte bara faktiskt existerade, utan i själva verket var felaktiga beskrivningar av verkliga apliknande varelser.
Han definierade också, i Systema Naturæ, Homo Ferus som "fyrfota, stum, hårig". I denna klassificering var lupinus hessensis (vargpojkar), som han trodde var ett djur, Juvenis hannoveranus (Peter i Hannover) och Puella Campanica (Vild-flicka Champagne) indelade.

Linnés resor


Fil:Carolus Linnaeus by Hendrik Hollander 1853.jpg
Carl von Linné gjorde ett antal resor till olika platser och förde noggranna anteckningar på en blandning av svenska och latin. Emellertid anses numera, att han sannolikt inte själv besökte alla de platser han beskriver, utan han har antecknat vad han hört vid samtal med ortsbefolkningen. Några av hans kända dagbok är följande:

Lappland 1732


Lapplandsresan tog sin början den 12 maj 1732 då Linné, i en ålder av 25 år, gav sig iväg helt ensam ridande mot Lappland, Sverige för att sedan återvända till Uppsala fem månader senare.
Den reseskildring som sedan utkom, först efter Linnés död, var av mycket stor omfattning. Förutom sina observationer av den lappländska naturen så intresserade sig Linné även av Samer och beskrev dessa människors levnadsförhållanden mycket ingående.
Det viktigaste resultatet av resan till Lappland var ändå det som kom att bli ''Flora Lapponica''. Den lappländska vegetationen var vid denna tid relativt okänd då de naturalier som tidigare insamlats av Olof Rudbeck d.ä. under dennes resa i Tornedalen blivit förstörda under den omfattande stadsbranden som härjade i Uppsala 1702. Med Flora Lapponica, som publicerades 1737, fick man nu på nytt kunskap om dessa okända marker.

Bergslagsresan 1733-1734


Denna ska inte sammanblandas med hans Dalaresa. Linnés kom första gången till Dalarna för att fira jul i Falun 1733. Under ett julkalas träffade han sin blivande hustru, Sara Elisabeth Moraea, som var dotter till gruvläkaren. Då besöktes även Bergslagens gruva och järnverk. Detta är vad som kallas för hans Bergslagsresa under vilken han främst studerade proberkonsten, konsten att analysera olika bergarters innehåll av mineral och metaller.

Dalarna 1734


Under Bergslagsresan träffade Linné Dalarnas landshövding Nils Reuterholm som hade hört om och imponerats av hans Lapplandsresa och föreslog en liknande resa genom norra Dalarna. Linné samlade sju av sina studenter från Uppsala, som visat särskilda kunskaper i sina respektive ämnen. Sällskapet tog namnet ''Societas itineraria reuterholmiana'' och bestod förutom av Linné av Reinhold Näsman, Carl Clewberg, Ingel Fahlstedt, Claes Sohlberg, Eric Emporelius, Petrus Hedenblad och Benjamin Sandel.
Linné och hans sju följeslagare lämnade Falun 3 juli och begav sig norrut. De besökte Bjursås, Leksand, Rättvik, Ore församling, Orsa, Mora, Älvdalen, Särna, Röros kommun, Lima, Sverige, Malung, Nås, Dala-Floda, Gagnef, Insjön, Leksand och kom slutligen tillbaka till Falun den 17 augusti. Linné skapade på denna resa en bok, ''Flora Dalecarlica,'' som beskriver Dalarnas växter. Han nedtecknade även folks vanor, seder och klädsel i de bygder han besökte.

Nederländerna 1735-1737


Fil:Hartekamp in Heemstede.JPG ]]
Linné friade till Sara Elisabeth Moræa i februari 1735 men hennes far ställde kravet att han skulle först resa på utrikes studieresa och därefter avlägga doktorsexamen innan något bröllop skulle bli av. Han följde då Claes Sohlberg till Nederländerna, anlände till Harderwijk som var omtalat för att snabbt ge examen. Linné disputerade där redan efter några dagar i medicin med en avhandling om malaria som han påstod berodde på drickvattnets lerhalt. Sedan bar det av till Leiden och Amsterdam. Han anlände till Amsterdam under hösten och arbetade hos George Clifford på Ostindiska kompaniet vintern igenom på godset Hartekamp. I Amsterdam befann sig samtidigt Linnés vän Peter Artedi som avled under hösten 1735 genom drunkning. De hade lovat varandra att utge den andres vetenskapliga upptäckter om någon skulle råka dö. Linné utgav därför dennes ''Philosophia ichthyologica'' postumt (1738), ett verk som räknas som grundare av den moderna iktyologin genom att det är den första systematiska klassifikationen av fiskar.
I Nederländerna publicerade Linné 1735 ''Systema naturae,'' vilket ligger till grund för den nutida Systematik (biologi) för allt liv, ett mer "naturligt" system, efter växternas och djurens inbördes släktskap, naturens tre Rike (biologi) grupperade i Klass (biologi), Ordning (biologi), familj (biologi), släkten och arter, vilket idag används överallt, i alla länder.

Öland och Gotland 1741


Resan företogs på hästryggen och han visade stort intresse för runstenar. Under färden kom han till Vetlanda den 23 juni och noterar två runstenar på kyrkogården. Dagen därpå hade han hunnit till Växjö och gör anteckningar om domkyrkan, som året före eldhärjats och vid Linnés besök var "ett bedrövligt spektakel". Han lämnar en beskrivning på Sigfrid (missionär) kläder. Kalmar nåddes den 28 maj. Han hejdades där av storm men använde tiden att till beskriva kyrkan, som "var täck och ägde sköna skrudar". Den 1 juni landsteg han på Öland och övernattade den 4 juni i prästgården i Resmo för att den 6 juni ha hunnit till Smedby vars kyrka var så sällsam att Linné aldrig sett maken. Han skriver bl&nbsp;a att kyrkan med sina små fönster var ganska mörk och kunde snart bringa åhörarna till sömn. Den 7 juni var en söndag och då gick han i kyrkan i Ås kyrka, Öland. Den 9 juni noterar han runstenar i Sandby, Borgholms kommun och Gårdby. Dagen därpå, då han vistades i orten Öland, noterar han ännu en runsten, som ansågs vara en av platsens märkvärdigheter. Till Långlöt kom han den 10 juni. Om hela två surbrunnar på kyrkogården står i dagboken: "Vattnet kan drickas av sjukligt folk uti åtskilliga passioner, allenast brunnen blev väl rensad, och man ej alltför kräsmagad fruktade för sådan mineral, som insmugit sig av lik och dödas kroppar". I Bredsätra den 11 juni kommer växtintresset fram och Linné skriver om ödekapellet Kläppinge att på golvet växte ''scandix seminbus hispidis''. Persnäs nåddes den 12 juni och den 14 juni, som var den fjärde söndagen efter ''Trinitatis'' (Kyrkoåret), då han bevistade gudstjänsten i Högby. Han noterar ännu en runsten på kyrkogården. Den 15 juni gick färden till ön Blåkulla, alltså den nuvarande nationalparken Blå Jungfrun, som ligger väster om Öland i norra Kalmarsund. Resan dit blev tydligen besvärlig då en nordlig storm drabbade sällskapet. Linné beskrev i sin reseberättelse öns säregna natur och nämner även de sägner som finns om häxa färd till ön varje skärtorsdag. Efter tre veckor på Öland avseglade Linné till Gotland.
Väl på Gotland besökte Linné under ett par sommardagar bland annat Stora Karlsö. På öns högsta punkt ''Röisu haid'' – 51,6 meter över havet - ligger ett bronsåldersröse med ett ensamt träd. Detta träd är en ask (träd) och kallas idag för Linnés ask. Linné beskrev trädet i sin dagbok. Idag, över 250 år senare, har asken inte blivit särskilt större. Troligen slog den rot i röset under senare hälften av 1500-talet. Linnés ask har alltid varit ett välkänt sjömärke och utsiktspost för såväl Linné som 1520-talets sjörövare och svensk militär under första världskriget.

Västergötland 1746


I Västergötland besökte Linné bland annat Hova, Mariestad, Forshems kyrka, Kinnekulle, Husaby, Lidköping, Läckö slott, Skara, Berg, Mölltorps alunbruk, Skövde, Falköping, Ålleberg, Odens kulle och Holöja i Gökhem, Vilske-Kleva, Sven i Bragnum, Mjälldrunga, Ollestad, Borgstena, Borås, Alingsås, Lerum och Göteborg#Göteborgs utbredning och placering. Han fortsatte sedan upp i Bohuslän och besökte Hisingen, Bohus fästning, Kungälv, Marstrand, Orust och Uddevalla. Han gav sig sedan åter in i Västergötland och besökte Trollhättan, Västra Tunhem, Hunneberg, Flo, Halleberg och Vänersborg Bodde på Grimstorps Slott hos avlägsna släktet Hartelius i Sandhem, Mullsjö kommun. Därefter gick resan vidare in i Dalsland.

Skåne 1749


Denna resa startade med vagn i Uppsala, där Linné bodde sedan många år. Söndagen den 7 maj hade han hunnit till Växjö, där han skildrade hur ärkebiskopen "högvördige herr doktor Henrik Benzelius" vigde doktor Olof Osander till biskop i Växjö stift. Pingstdagen den 14 maj hörde han en predikan i Virestad, och på annandagen återsåg han Stenbrohult men skrev i sin dagbok om hur det han såg för 20 år sedan, nu hade åldrats: "De gingo nu med grå hår och vita skägg, utlevde, och en ny värld hade kommit i stället". Den 17 maj avreste Linné från Stenbrohult med målet Loshult i Skåne.
I Skåne började han på en östlig rutt och besökte först trakten kring Kristianstad. I Simrishamn vek han av västerut mot Lund och Malmö, där han stannade i fem dagar till den 16 juli. Han noterade att "Landet emellan Malmö och Trelleborg var det härligaste i världen och liknade merendels Flandern, ty det var en slätt utan berg, backar, stenar, floder, sjöar, trän eller buskar". Färden fortsatte över Söderslätt mot Ystad, dit han kommer den 29 juni. Han begav sig åter till Lund och vidare mot Landskrona och Helsingborg. Från Ängelholm reste han åter till Kristianstad. Via Göinge vände han tillbaka till Småland. Under tiden i Skåne övernattade Linné på gästgivargårdar, hos präster och som gäst på många av de skånska slotten.
Linné var åter i Stenbrohult den 2 augusti. Under återfärden till Uppsala stannade han till i Ryssby i Sunnerbo, där hans svåger, Johan Collin var kyrkoherde. Från det besöket skrev han detaljerat om äspingen, Sveriges giftigaste orm. På färden vidare norrut passerade han Jönköping, där han besökte sin släkting prosten C Tiliander. Via Gränna och Vadstena kom Linné slutligen tillbaka till Uppsala, och därmed var hans skånska resa avslutad.

Korrespondens


Carl von Linné brevväxlade med ett stort antal lärda män, både inom och utanför Sverige. Särskilt känd är hans livslånga vänskap med Abraham Bäck i Stockholm, som han ofta kallade "Min Kiäreste Broder". Det finns bevarat över 500 brev, vilka Linné skrev till Bäck. Han höll även kontakt med ett flertal idag mindre kända svenska lärda män, ofta mångsysslare med intresse för botanik, som i vissa sammanhang har kallats för Linnés lärjungar, exempelvis Gustaf Fredrik Hjortberg ifrån Vallda söder om Göteborg.

Hedersbetygelser


Under sin livstid mottog Linné bland annat olika hedersdoktorat.

Filateli


Till Kungliga Vetenskapsakademiens 200-årsjubileum utgav Postverket 2 juni 1939 fyra minnesfrimärken. Carl von Linné hedrades med valörerna 15 öre rödbrun (upplaga 177&nbsp;485&nbsp;000) och 50 öre grå (upplaga 2&nbsp;471&nbsp;000). De andra två märkena i serien tillägnades Jöns Jacob Berzelius. I samband med Linnéfirandet 2007 utgav Posten två olika frimärken.

Numismatik


Fil:Linne CoA.jpg Linné erhöll i samband med att han Adeln i Sverige.]]
Carl von Linné pryder framsidan på dagens hundrakronorssedel i Sverige och både fram- och baksidans har uteslutande bilder förknippade med Linnés arbete. Han fanns även på baksidan på den tidigare svenska femtiokronorssedeln och har även funnits på äldre svenska sedlar.
Svenska Medaljgillet gav 1978 ut en medalj i silver och brons - gestaltad av skulptören Olle Adrin - till 200-årsminnet av Linnés död. Framsidan återger Linnés ansiktsprofil i relief på en yta av årsringar från ett träd märkt med födelseåret 1707, dödsåret 1778 och minnesåret 1978.
Diverse ytterligare Linné-medaljer finns med i en virtuell utställning på Uppsala universitets myntkabinetts hemsida.

Unescos världsarvslista


I samband med Linnéjubileet 2007 föreslogs några Linnéminnen tillföras på världsarvlistan.
Linnés Råshult i Stenbrohults socken, Älmhult
Karolinerhuset i Växjö – se http://www.svenskakyrkanivaxjo.se/domkyrkan/karolinerhuset Karolinerhuset, Svenska kyrkan i Växjö
Linnéträdgården i Uppsala
Linnés Hammarby i Danmarks socken, Uppsala
Barockträdgården och Linnéanum i Botaniska trädgården, Uppsala

Linnéuniversitetet


Linnéuniversitetet bildades 1 januari 2010 som en sammanslagning av Växjö universitet och Högskolan i Kalmar.

Viktiga årtal


1707 Föddes 13 maj.
1732 Företog sin Lapplandsresa.
1734 Gjorde sin resa genom Dalarna.
1735 Publicerade Systema naturae.
1739 Juni, gifte sig med Sara Elisabeth Moræa vid den gamla bergsmansgården Svedens gård utanför Falun.
Juni, grundade tillsammans med fem andra vetenskapsmän Kungliga Vetenskapsakademien.
Systema naturae användes för första gången i Sverige, J.J. Ferber gav ut sin katalog över trädgården på Augerums herrgård.
1741 Utnämndes till professor i Uppsala, där han undervisade i naturalhistoria, läkemedelslära och hälsolära. Genomförde sin resa genom Öland och Gotland.
1744 Anskaffade termometer där Anders Celsius temperaturskala är "rättvänd". (http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/ordbok/celsius.html Celsius angav ursprungligen isens smältpunkt som 100° och vattnets kokpunkt som 0°).
1746 Reste genom Västergötland.
1749 Företog sin resa genom Skåne.
1757 Adlades von Linné.
1758 Köpte godset Linnés Hammarby i Danmarks socken söder om Uppsala. Linnés Hammarby drivs idag som museum av Uppsala universitet.
1778 Avled 10 januari. Han begravdes i Uppsala domkyrka.

Lärjungar


Linné ingöt sin egen grundlighet i sina lärjungar i en entusiastisk atmosfär, tränade dem att göra nära och korrekta observationer och skickade dem sedan till olika delar av världen. Vissa av de anmärkningsvärda lärjungar och expeditioner omfattar Pehr Kalms resa till Nordamerika 1748–1751; Daniel Solander som först reste med James Cook i Stilla havet 1768, sedan till Island, Färöarna och Orkneyöarna 1771; Fredrik Hasselquist som reste till Palestina och delar av Mindre Asien; och Carl Peter Thunberg, resa till Japan, Sydafrika, Java och Sri Lanka.

Eftermäle


Fil:LinnéUppsalaDom.jpg
Carl von Linné är den mest omskrivne svensken på Wikipedia. Hans person och gärning behandlas på närmare 110 olika språk.
Ingen enskild person har satt större prägel på den biologiska systematiken än Linné. Hans stora betydelse beror främst på att han systematiserade samtliga organismer som var kända i hans tid. De systematiska reglerna som Linné uppfann var inte de enda tänkbara och inte heller nödvändigtvis de bästa. Men Linné hade med sin outtröttliga arbetsinsats beskrivit samtliga arter efter ett systematiskt regelverk. Detta har ingen annan klarat vare sig förr eller senare. Därför bestämdes det att Linnés arbeten skulle utgöra startpunkten för det internationella systematiska regelverket som med några ändringar fortfarande är i bruk. Närmare bestämt utgör Linnés bok ''Species plantarum'' (1753) den första publikationen med giltiga beskrivningar av växter medan den tionde utgåvan av ''Systema naturae'' (1758) är den första publikationen med giltiga beskrivningar av djur.
Vid sidan av oräkneliga artnamn har några av Linnés regler bevarats:
Alla arter har ett vetenskapligt namn med två delar (släktnamn plus artnamn).
Alla nya arter ska beskrivas i en tryckt publikation med angivelser om diagnostiska egenskaper, fyndplats, en allmän beskrivning med mera.
Alla beskrivningar av nya arter ska ange en typ, det vill säga ett konserverat exemplar, som bevaras på en angiven plats (vanligtvis en naturhistorisk samling vid ett museum), så att det kan undersökas av andra systematiker.
Alla arter ska klassificeras i högre kategorier.
På den senare punkten har den största förändringen skett. De fem kategorierna som Linné införde, var som sagt arten, släkten, ordningen, klassen och riket. Senare har man tillfört flera kategorier (exempelvis "familj (biologi)" mellan släkt och ordning, eller "stam (biologi)" mellan klass och rike). Detta system var nödvändigt för att systematisera organismer. Det bygger emellertid på ett förevolutionärt tänkesätt, nämligen övertygelsen om att all klassificering till syvende och sist är godtycklig. Sedan Charles Darwin bok ''Om arternas uppkomst'' i 1859 gavs ut vet man däremot att arter är besläktade med varandra. Idag är man därför eniga om att ett system bör reproducera det evolutionära släktskapet mellan arterna. Kategorier passar emellertid mycket dåligt till detta skäl och används i allt mindre grad av systematiker. Det arbetas även med utkast av regelverk som inte använder sig av kategorier.
Speciellt Linnés växtsystematik (sexualsystemet) var artificiell, då det baserades på mycket få utvalda egenskaper. Det har därför helt lämnats idag. Linnés djursystematik innehåller däremot flera grupperingar som sammanfaller med dagens släktskapsgrupper. I ett annat sammanhang används också delar av sexualsystemet idag, nämligen i bestämmelsenycklar. Här är Linnés enkla kriterier fortfarande mycket nyttiga.
Vid sidan av systematik låg Linnés viktigaste bidrag speciellt inom botaniken. Nästan samtliga botaniska ämnesbegrepp går tillbaka till Linné. Vidare var Linné en habil geologi, och han får även äran för att ha infört celsiusskalan.
I Sverige utges bokverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna som är ett arbete i Linnés ära att undersöka, kartlägga och ge arterna (svenska) namn. Verket ska, på en populär men vetenskaplig väg, beskriva alla de 50&nbsp;000 Norden arter av djur, svampar och växter. Minst 30&nbsp;000 blir beskrivna utförligt i text och bilder. Aldrig tidigare har ett sådant omfattande bokverk utgetts, Nationalnyckeln blir en referens över en hel nations arter.

Bibliografi


''Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species cum caracteribus, differentiis, synonymis, locis'' (1735)
''Nemesis Divina''; Utgiven och kommenterad av Knut Barr (1923)
''Nemesis Divina''; Utgiven i fullständigt skick för första gången av Elis Malmeström och Telemak Fredbärj (1968)
''Collegium medicum : om sättet att tillhopa gå : sexualföreläsningar''
''Amoenitates Academicae'', samling av avhandlingar för vilka Linné presiderat

Se även


Homo Caudatus
Linnéträdgården
Linnés lärjungar
Linnés sexualsystem
Linnéparken
Hundrastyp#Cynographia eller Beskrifvning om Hunden

Anmärkningar

Referenser


Noter

Tryckta källor


Externa länkar


http://www.linnaeus.se/ Svenska Linnésällskapet
http://www.ub.uu.se/sv/Samlingar/Handskrifter/Specialsamlingar/Linnesamlingen/ Originalmanuskript av Linné på Uppsala universitetsbibliotek
http://www.linne2007.se/ Carl von Linné 300 år
Kategori:Svenska biologer
Kategori:Svenska botaniker
Kategori:Svenska zoologer
Kategori:Svenska läkare
Kategori:Svenska professorer i botanik
Kategori:Svenska professorer i medicin
Kategori:Svenska fackboksförfattare
Kategori:Svenskspråkiga fackboksförfattare
Kategori:Svenska ornitologer
Kategori:Rektorer vid Uppsala universitet
Kategori:LVA
Kategori:Uppsaliensare
Kategori:Alumner från Uppsala universitet
Kategori:Personer under frihetstiden
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
Kategori:Födda 1707
Kategori:Avlidna 1778
Kategori:Män
Kategori:Ledamöter av Royal Society
Kategori:Personer från Småland
Kategori:Avlidna 10 januari
af:Carolus Linnaeus
als:Carl von Linné
ar:كارولوس لينيوس
an:Carl von Linné
roa-rup:Carolus Linnaeus
ast:Carlos Linneo
az:Karl Linney
bn:কার্ল লিনিয়াস
zh-min-nan:Carolus Linnaeus
be:Карл Ліней
be-x-old:Карл Лінэй
bg:Карл Линей
bar:Carl von Linné
bs:Carl von Linné
br:Carl von Linné
ca:Carl von Linné
cs:Carl Linné
co:Carl von Linné
cy:Carolus Linnaeus
da:Carl von Linné
de:Carl von Linné
dsb:Carl von Linné
et:Carl von Linné
el:Κάρολος Λινναίος
en:Carl Linnaeus
es:Carlos Linneo
eo:Karolo Lineo
ext:Carl von Linné
eu:Lineo
fa:کارل لینه
hif:Carl Linnaeus
fr:Carl von Linné
fy:Carolus Linnaeus
ga:Carl von Linné
gv:Carolus Linnaeus
gd:Carl Linnaeus
gl:Carl von Linné
gan:卡爾·林奈
ko:칼 폰 린네
hy:Կարլ Լինեյ
hi:कार्ल लीनियस
hsb:Carl von Linné
hr:Carl Linné
io:Carolus Linnaeus
ilo:Carolus Linnaeus
id:Carolus Linnaeus
ia:Carl von Linné
is:Carolus Linnaeus
it:Linneo
he:קארולוס ליניאוס
jv:Carolus Linnaeus
pam:Carolus Linnaeus
csb:Karol Linneùsz
kk:Карл Линней
sw:Carl Linnaeus
ku:Carl von Linné
ky:Линней, Карл
la:Carolus Linnaeus
lv:Kārlis Linnejs
lb:Carl von Linné
lt:Carl von Linné
ln:Carl von Linné
lmo:Carl von Linné
hu:Carl von Linné
mk:Карл Лине
ml:കാൾ ലിനേയസ്
mi:Carl Linnaeus
mr:कार्ल लिनेयस
arz:كارل لينيوس
ms:Carl Linnaeus
mn:Карл Линней
nl:Carolus Linnaeus
nds-nl:Carolus Linnaeus
ja:カール・フォン・リンネ
frr:Carl von Linné
no:Carl von Linné
nn:Carl von Linné
oc:Carl von Linné
mhr:Линне Карыл
uz:Carl Linnaeus
pnb:کارل لنیاس
nds:Carl von Linné
pl:Karol Linneusz
pt:Carolus Linnaeus
ro:Carl Linné
qu:Carl von Linné
rue:Карл Лінней
ru:Линней, Карл
sah:Карл Линней
sa:केरोलस् लीनियस्
sco:Carolus Linnaeus
stq:Carolus Linnaeus
scn:Carolus Linnaeus
simple:Carolus Linnaeus
sk:Carl Linné
sl:Carl Linnaeus
szl:Carl von Linné
ckb:کارلۆس لینایۆس
sr:Карл фон Лине
sh:Carolus Linnaeus
fi:Carl von Linné
tl:Carl Linnaeus
ta:கரோலஸ் லின்னேயஸ்
te:కరోలస్ లిన్నేయస్
th:คาโรลัส ลินเนียส
tr:Carl Linnaeus
uk:Карл Лінней
ur:لنی اس
vec:Carl von Linné
vi:Carl von Linné
vo:Carolus Linnaeus
vls:Carolus Linnaeus
war:Carl Linnaeus
yi:קארל פאן לינע
yo:Carl Linnaeus
zea:Carolus Linnaeus
bat-smg:Karls Liniejos
zh:卡尔·林奈

Carl Von Linné

#OMDIRIGERING Carl von Linné

Carl Johan De Geer

Fil:Carl Johan De Geer MM 01.JPG 2011]]
Carl Johan Louis De Geer, född 13 juli 1938 i Montréal i Kanada, är en svensk konstnär, författare, filmskapare, musiker, designer, kulturjournalist, fotograf, friherre, skådespelare och scenograf. De Geer betecknar sig som en hårt arbetande tillverkare av brukskonst inom olika kulturella fält.

Biografi


Carl Johan De Geer är son till diplomaten Louis De Geer (1910–1987) (1910-87) och dennes första hustru Ulrika Wallberg. Han har varit gift fyra gånger, 1966–71 med Marie-Louise Ekman och sedan 1987 med Marianne Lindberg De Geer.
Carl Johan De Geer växte upp i Kanada, Köpenhamn, Bryssel och Warszawa innan familjen återvände till Sverige. Efter det att föräldrarna separerat vistades Carl Johan De Geer tidvis hos sin farföräldrar på Hanaskogs slott i Skåne och hos modern på Östermalm i Stockholm..
År 1957 var han ordförande för Sveriges elevers centralorganisation. Han gjorde militärtjänstgöring vid Arméstabens Bilddetalj, där han lärde sig grunderna för fotografi. Han utbildade sig därefter 1959-63 i grafisk formgvning vid Konstfack i Stockholm.
Tillsammans med Håkan Alexandersson skapade Carl Johan De Geer TV-klassiker som ''Tårtan'', ''Doktor Krall'' och ''Privatdetektiven Kant''. Han startade 1968 tillsammans med Lars Hillersberg, Karin Frostenson, Lena Svedberg och Ulf Rahmberg tidskriften PUSS.
Den mest provokativa aktionen skedde redan 1967, då Carl Johan De Geer ställde ut vapenvägraraffischer under titeln ''Svik fosterlandet, var onationell'' på Galleri Karlsson i Stockholm och som beslagtogs av polisen. Bland dessa affischer fanns en vid namn ''Skända flaggan'', där han på en brinnande svensk flagga skrivit "KUKEN" och tillfogat texten "SKÄNDA FLAGGAN VÄGRA VAPEN". Denna symbol återfinns bland annat på Magnus Ugglas album "Allting som ni gör kan jag göra bättre" från 1987, med bland annat protestsånger. År 1970 var han med och bildade textilkonstnärskollektivet 10-gruppen (konstgrupp) och var också trombonist i proggruppen Blå Tåget (musikgrupp).
Ett av Carl Johan De Geers mer uppmärksammade projekt under senare tid är filmen om mormodern och hennes nazistsympatier, ''Mormor, Hitler och jag''. År 2004 gjorde han långfilmen ''Med kameran som tröst del 2''.

Representerad


Moderna Museet
Norrköpings konstmuseum
Göteborgs konstmuseum
Kalmar konstmuseum
Borås konstmuseum
Textilmuseet i Borås
Designarkivet i Nybro
Kulturen i Lund
Åbergs museum (Bålsta)
Statens Konstråd
Prins Eugens Waldemarsudde

Bibliografi


''Pengar eller livet'' (1970)
''Bilder för hemmet'' (1980)
''Med kameran som tröst'' (1980)
''Kyss mig dödligt'' (1985)
''Molly och den trötta pappan'' (1992)
''Örnis bilar'' (1994)
''Det bombade ögat'' (1995)
''Mandrake finns inte mer'' (1995)
''Marita Ulvskog: intervju'' (1996)
''Flosklernas rike'' (2000)
''Konstapel Katt kräver kakor'' (2000, tillsammans med Magda Korotynska)
''Konditori Vete-katten'' (2003, tillsammans med Agneta Brolin)
''Det är rätt att göra uppror'' (2003, tillsammans med Salka Hallström Bornold)
''Jakten mot nollpunkten. En roman om mig själv'', Albert Bonniers Förlag 2008, ISBN 978-91-0-011817-4 (självbiografi)
''Tårtan, 70-talet och jag'', Orosdi-Back 2011, ISBN 978-91-8-659323-0

Filmografi


''Diger'' (1959, regi, manus)
''Tills elden släcks'' (1960, regi, manus)
''Tårtan'' (1973, manus)
''Doktor Krall'' (1974, manus)
''I ett främmande land'' (1980, regi)
''Privatdetektiven Kant'' (1983, manus)
''Den perforerade epoken'' (1985, manus)
''Tvätten'' (1985)
''Råttresan'' (1987), manus)
''Res aldrig på enkel biljett'' (1987, manus)
''Missionärerna'' (1988), manus)
''Bakverk och ande'' (1989, manus)
''Werther'' (1990, manus)
''Småkakor'' (1991, regi, manus)
''Buljong'' (1995, regi, manus)
''Lögn'' (1996, regi, manus)
''Teater'' (1998)
''Ernst Billgrens Kontakt'' (1998, regi)
''Mormor var en god nazist'' (2000, regi)
''Jag minns Lena Svedberg'' (2000, regi)
''Tillsammans'' (2000, endast scenografi)
''Mormor, Hitler och jag'' (2001, regi, manus)
''Stockholmssyndromet'' (2001, regi, manus)
''Följ kartan'' (2003, regi, manus)
''Värre och värre'' (2004, regi, manus)
''Med kameran som tröst, del 2'' (2004, regi, manus)
''Västra Hamngatan 2020'' (2007)
''Jag minns Håkan Alexandersson'' (2006, regi, manus)
''På spaning efter en prins som flytt'' (2008, regi)
''Lycka till och ta hand om varandra'' (2012, skådespelare)

Priser och utmärkelser


Filmpriset Chaplin, för scenografin till ”Mamma, pappa, barn” (1979)
Guldbagge för samlad filmproduktion, med Håkan Alexandersson(1990)
Svenska Filminstitutets stipendium ”förnyande av den svenska barnfilmen” med H. Alexandersson (1987)
Årets filmfotograf, Göteborg Film Festival (1996)
Manuel de Oliveira-priset, portugisiskt filmpris, för "Mormor, Hitler och jag" (2001)
Svenska Deckarakademins Ture Sventon-pris (Temmelburken), för ”Konstapel Katt kräver kakor” med Magda Korotynska (Litteraturåret 2001)
''Hot Docs'' (Toronto) hedersomnämnande för ''Jag minns Lena Svedberg'' (2001)
Bästa svenska kortfilm, Göteborg Film Festival, för ''Mormor, Hitler och jag'' (2001)
Bellman-priset (Stockholms stad) till Stockholmsskildrare (2002)
Stora Nordiska Filmpriset (Nordic Award), Göteborg Film Festival, för ''Med kameran som tröst, del 2'' (2004)
Svenska Humorförbundets pris
Uppsala internationella kortfilmfestivals pris
Lidman-priset. Ord- och Bildakademiens pris (2008)

Se även


De Geer af Finspång

Källor

Externa länkar


Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Svenska regissörer
Kategori:Svenskspråkiga författare
Kategori:Musiker inom proggrörelsen
Kategori:Sommarvärdar 1999
Kategori:Födda 1938
Kategori:Svenska friherrar
Kategori:Män
Kategori:Levande personer
Kategori:Konstnärer, Stockholms tunnelbana
en:Carl Johan De Geer

Carl Fredrik Hill


Carl Fredrik Hill, född 31 maj 1849 i Lund, död där 22 februari 1911, var en svenskar konstnär. Hill var en av Sveriges främsta landskapsmålare.

Biografi


Fil:Grave of swedish artist Carl Fredrik Hill in Lund Sweden.JPG
Fil:Carl Fredrik Hill 002.jpg
Han föddes i Lund i ett akademiskt hem. Fadern, Carl Johan Hill, var inte speciellt positivt inställd till att sonen ville utbilda sig till konstnär. Efter studier för universitetsritmästaren Axel Hjalmar Lindqvist och vid Konstakademien i Stockholm reste Hill 1873 till Paris, där han målade och arbetade intensivt i 4 år för att få ställa ut på konsthall i Paris. Han blev dock refusering gång på gång och endast två av hans verk blev antagna.
Under en kort period därefter drabbades han av flera olyckor; bland annat dog hans älsklingssyster och kort därefter även hans far. Han målade nu om möjligt i allt högre tempo men började också bli mer och mer psykiskt instabil. I februari 1878 fördes han till sinnessjukhus efter det att grannar klagat på hans rop om nätterna samt att vänner chockades över hans nya bilder med obscena motiv enbart målade i pariserblå och kadmiumgul. På sjukhuset konstaterades att han led av hallucination och förföljelsemani. Han kom senare till Lunds hospital, nuvarande Sankt Lars men efter hans protester mot behandlingen, vårdades han i hemmet hos modern och en syster i nästan 28 år, ända tills han dog 1911. Hill ligger begravd på Östra kyrkogården, Lund i Lund.
Hill blev egentligen riktig känd efter sin död, först då genom alla verk han utfört som frisk, med ett antal imponerande målningar, inspirerad av bland andra Camille Corot, där man ser Hills storhet som konstnär, med originalitet och uttryckskraft. Under senare år har även hans konst från perioden då han var sjuk, teckningar och kritmålning- och pastellmålningar, uppmärksammats med utställningar men också i forskningen om hans liv och i försök att ställa diagnos om hans sjukdom.
Hill är väl representerad vid Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Waldemarsudde samt särdeles väl vid Malmö Konstmuseum med den stora Carl Fredrik Hill-Samlingen.

Se även


Åke Göransson
Lars Hertervig
Ernst Josephson
Inge Schiöler

Referenser

Litteratur


Nilsson, Sten Åke: ''Carl Fredrik Hill. Maximus pictor'' (Bokförlaget Atlantis, 2011)

Externa länkar


http://www.tidsskriftet.no/?seks_id=1309396 Ø Torkildsen - E Farbu: ''Lars Hertervig og Carl Fredrik Hill - kreativitet og psykisk sykdom''
Kategori:Födda 1849
Kategori:Avlidna 1911
Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Personer från Lund
Kategori:Män
de:Carl Fredrik Hill
en:Carl Fredrik Hill
fr:Carl Fredrik Hill
hu:Carl Fredrik Hill
pl:Carl Fredrik Hill
ru:Хилл, Карл Фредрик

Carl Larsson


Carl Larsson, född 28 maj Konståret 1853 i Gamla Stan, Stockholm i Stockholm, död 22 januari Konståret 1919 i Falun i Dalarna, var en svensk konstnär. Larsson är en av de mest berömda svenska konstnärerna och kanske den mest folkkäre. Räknas som en av Sveriges mest betydelsefulla akvarellmålare. Han är känd för sina akvareller av idylliskt familjeliv.
Larsson var make till konstnären Karin Bergöö (Larsson).

Biografi


Uppväxt


Fil:Prästgatan 78 Gamla stan.jpg 78 i Gamla stan]]
Carl Larsson föddes i ett fattigt hem vid Prästgatan 78 i Gamla stan. Under hans barndomstid bodde familjen på Ladugårdslandet, först vid Grevgatan och senare vid Grev Magnigatan. När han var tretton år uppmanade hans lärare honom att söka som elev vid Konstakademien. Under sina studier var han tvungen att samtidigt arbeta för sin försörjning, bland annat som retuschör hos en fotograf. De närmaste åren därefter illustrerade Larsson flera böcker.
Carl Larsson flyttade till Paris 1877. Under sin tid där levde han i yttersta fattigdom. Efter att besviken ha återvänt till Stockholm och där i två år ha försörjt sig på illustrationsuppdrag, reste han för andra gången till Paris 1880 och började måla. I ett brev hade konstprofessorn Fredrik Wilhelm Scholander i mars 1881 rått honom att lägga all excentricitet åt sidan och "''Måla en studie, helt enfaldig, så att du måste blygas över densammas brist på originalitet, under det du dock tycker att den ser ut som ett stycke verklighet''". Detta råd gav Larssons uppehåll i Paris mål och mening. I närheten av Paris hittade han 1882 en plats där han kunde måla. Den lilla målarbyn Grez-sur-Loing i närheten av Fontainebleau (stad) blev hans residens och Akvarell hans specialitet.

Grez-sur-Loing och giftermål


Fil:Carl Larsson photo.jpg
Grez var en liten idyll där en målare lätt kunde hitta motiv: trädgårdar, unga fruktträd, blomsterprakt och köksväxter, stränder med terrasser och spaljéer, gamla lusthus och bryggor, en flod med små vattenfall, gubbar i träskor och flickor i solsken med mera. Det nordfranska milda ljuset tillägnade sig Larsson lätt, behandlingens elegans och lätthet kom av sig själv och därtill en personlig touch som snart uppmärksammades av franska iakttagare. Larsson gifte sig 1883 med konstnären Karin Bergöö (Larsson) och den växande familjen blev snart ett givet motiv för intima porträtt, däribland "Bruden" (1883), "Ateljéidyll" och "Lilla Suzanne" (1885). De första Grez-akvarellerna som han skickade in till konstsalongen 1883 gav honom tredje pris.
Fil:Julaftonen av Carl Larsson 1904.jpg
I Sverige vistades han 1885-1888 och målade stämningar från södra Stockholm, friluftsstudier, vår i glittrande solsken med blommande fruktträd och unga ljusklädda flickor och vinter med nyfallen snö. 1886 accepterade han uppdraget som chef för Konsthögskolan Valand. Han hade vid den tiden bakom sig en frodig verksamhet som illustratör, akvarellist och målare i olja. Men denna verksamhet var fortfarande splittrad och saknade en fast hållpunkt. Han hade tidigt haft klart för sig att det var monumentalkonsten han ville sträva till. Det är ingen tillfällighet att det konstverk som väckt hans beundran då han var en fattig pojke i Stockholm var Sankt Göran och draken i Storkyrkan, den väldiga träskulpturen från medeltiden och att hans älsklingsbok var en mytologi från 1700-talet, fylld med kopparstick, gudar och gudinnor i barockställningar med fladdrande, pompösa draperier. Det pittoreska hade för honom en oemotståndlig dragningskraft.

Dekorationer


Fil:Carl Larsson Brita as Iduna.jpg
Fil:Frukost under stora björken av Carl Larsson 1896.jpg
Följaktligen accepterade han ivrigt erbjudandet att dekorera trappan i Palacehuset. Som ämnen för tre av rummets väggar föreslog han att behandla tre epoker inom nyare tidens konst: renässans, rokoko och modernism. Denna uppgift kunde endast genomföras i Paris, alltså återvände han dit på våren 1888 och till Exposition Universelle 1889 var triptyken, ''Rokoko-Renässans-Nutida konst'', så pass fullbordad att den kunde delta i den svenska avdelningen. De tre stora målningarna var infattade i ett originellt vitt ramverk med infällda figurer och blomstermotiv i relief. Mittbilden, ''Renässansen'' framställer konstens gudinna som vaknat ur en sekellång sömn och som hyllas där hon sitter på en antik sarkofag. ''Rokokon'' personifieras av en herdinna som vilar i en snäcka dragen av en delfin och smeker en kavaljer vars händer bundits med blomsterslingor. Den tredje bilden karaktäriserar den moderna konsten: skulpturkonsten representeras av en kvinnostaty som fattar skulptören om handleden, målarkonsten representeras av Carl Larsson själv som idkar friluftsmålning och arkitekturen av Eiffeltornet. Larsson var dock oerfaren vad gäller dekoration och triptyken blev främst en ansats och kritiken ansåg att ämnena borde ha behandlats på ett värdigare och kärnfullare sätt.
Vid återkomsten till Göteborg fick han som uppgift att dekorera trapphuset i en flickskola. Lokalen var modern, banal och intetsägande men Larsson livade upp den genom att fylla alla väggar med kompositioner över ämnet den svenska kvinnan under olika tider. Där återfanns bland annat vikingatidens moder som står med sina barn framför en runsten, medeltiden representeras av den heliga Birgitta och stormaktstiden av en adelsfröken som syr på en blågul fana och samtidigt söker på jordgloben det land dit hennes älskade dragit ut i krig. 1800-talet representeras av Fredrika Bremer vid skrivbordet och serien avslutas med en grupp botaniserande skolflickor. Målningarna utfördes direkt på muren och fullbordades på hösten 1890. Larssons sinne för fantasi och känslosamhet fick här fritt utspel.
Under 1890-talets första år samarbetade Carl Snoilsky och Carl Larsson för att ge ut ett praktverk med ett Elias Sehlstedt#Carl Larsson illustrerar Elias Sehlstedt.

Uppdrag för Nationalmuseum


Fil:Atelje-idyll Konstnärens hustru med dottern Suzanne av Carl Larsson 1885.jpg
Fil:Midvinterblot.jpeg som är hans tolkning av Uppsala tempel (1915).]]
Frågan om utsmyckningen av det nybyggda Nationalmuseums hall hade diskuterats sedan 1883. Den kommitté som bildats för att besluta i frågan hade tagit tre år på sig för att bestämma vilka motiv som skulle pryda de åtta väggfälten. 1888 utlystes en tävlan där Larsson skickade in tre skisser för den ena sidoväggen på bottenvåningen: Karl XII i Tighina tittar på Nicodemus Tessin d.ä. ritningar till Stockholms slott, Carl von Linné inför Lovisa Ulrika av Preussen i Drottningholms park och Johan Tobias Sergel i Sergelhuset modellerande Gustaf III:s staty. Kommittén antog inget förslag utan utlöste en ny tävling 1891. Även i denna tävling medverkade Larsson och han skickade in förslag på hur alla åtta väggfält skulle se ut. Nedre trapphusets väggar ägnade han åt svensk konst och svenskt konstliv under 1600- och 1700-talen. Han påminde i sina sex motiv om David Klöcker Ehrenstrahl, som han framställer målande ett ryttarporträtt av Karl XI, om bygget av Stockholms slott (Nikodemus Tessin och Hårleman), om upphovet till Kungliga Akademien för de fria konsterna (Guillaume Taraval ritskola), om importen till Sverige av fransk rokoko (Carl Gustaf Tessin visar för Lovisa Ulrika sina förvärv i Paris), om antikens pånyttfödelse (Gustaf III hälsar de i Rom inköpta konstverken välkomna till Sverige) och om svensk nyklassicism (Sergel arbetande på Psykegruppen). För trapphallens övre våning upptog han Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 och Gustav II Adolf som landstiger i Tyskland. Larsson vann tävlingens första pris. Inom kommittén rådde dock fortfarande delade meningar och hela frågan blev liggande i två år. Först 1894 antogs av Kungl. Maj:t Larssons program, under följande år utförde han utkast på kartonger till sina kompositioner för bottenvåningen och sommaren 1896 utförde han de sex målningarna al fresco.
Hos kommittén var det dock endast tre av de tolv ledamöterna som godkände Larssons målningar och bedömningen bland övriga varierade mellan underkännande och anmärkningar på detaljer som borde göras om. När Larsson hävdade att kommittén redan godkänt hans förslag, blev resultatet att kommittén förklarade sig "antaga" freskerna; ordet "godkänna" ville man undvika. Frågan om utförandet av Gustaf Vasas intåg i Stockholm sköts på framtiden.

Sundborn och familjeliv i måleriet


Fil:Blomsterfönstret av Carl Larsson 1894.jpg
Fil:Carl Larsson Carpenter and Painter.jpg
Larsson blev dock populär som familjelivets och hemmets målare. Redan i Grez hade han målat sina närmaste och när han hade skapat sig ett hem i Sundborn i Dalarna erbjöd familjen i denna miljö en aldrig sinande motivrikedom. Under arbetet med freskerna hade Larsson utvecklat ett förenklat uttryckssätt, klar linjebyggnad och lätta färger. Detta uttryckssätt är konsekvent genomfört i den serie bilder från Sundborn som han började utföra på lediga stunder 1894; teckningar i tusch med noggrant redogörande för alla detaljer och enkelt kolorerade. Serien "Ett hem i Dalarne, 20 lavyrer med fyra färger" visades på Allmänna konst- och industriutställningen, utgavs i något utvidgat skick i färgtryck 1899 och förvärvades följande år av Nationalmuseum. Denna bildserie, som senare följdes av tre andra sundbornsalbum, gjorde Larsson känd och omtyckt även långt utom Sveriges gränser.

Fresker och väggmålningar


Fil:Carl Larsson Under the chestnut tree.jpg
Efter de sex freskerna på Nationalmuseum följde hans bidrag till dekorering av det nya Kungliga Operan. Han målade i olja en plafond och sex Lunett för publikfoajén. Plafonden med allegoriska figurer, Ryktet flygande, Putto lekande med en svensk flagga, i lunetterna fantasier över Folkvisan, Kämpasången, Karusellen. Målningarna som gjordes i olja var dock inte beräknade för salens normala belysning och har inte kommit till sin rätta där.
Fil:Carl Larsson The Bridge 1912.jpg
Därefter följde en fresk i läroverket Norra Latin där Larsson valde ämnet skolungdomens korum vid en vapenövning. I den realistiska kompositionen lade han in Kerub som tumlar runt kring den svenska flaggan och över en i väggytan inskjutande dörr placerade han en vitskrudad ung flicka inom en krans av vårblommor. För latinläroverket i Göteborg målade han "Ute blåser sommarvind" där barn är på väg till skolan för att klä skolsalen med blommor och grönt inför examen.
Nationalmuseums väggmålningskommitté hade lyckats samla sig och bad Larsson att måla Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523. Larsson hade nu gjort en ny skiss av samma motiv, med förenklad komposition, antalet figurer minskat och med karaktär av monumentalteckning i brokiga färger. Kommittén hade beställt utförandet i al fresco men Larsson bad att istället få måla motivet i olja och sedan kommittén godkänt detta kunde oljemålningen sättas upp i trapphallen 1907. Vad gäller det återstående väggfältet utförde Larsson 1911 en skiss där han skildrade en konungs offerdöd för sitt folk. Förslaget togs till en början knappast på allvar av väggmålningskommittén och en hetsig strid utbröt, inte främst på grund av motivet utan på grund av Larssons önskan att målningen, ''Midvinterblot'', skulle placeras i trapphuset mittemot Gustaf Vasa-målningen. Till slut blev Larssons förslag refuserat. Men Midvinterblot skulle ändå komma att hamna där Larsson önskade.
År 1919 avled Carl Larsson, 66 år gammal.

Arvet efter Carl Larsson


Fil:Carl Larsson-gården.JPG
Efter Karins död 1928 bestämde barnen (Suzanne, Pontus, Lisbeth, Brita och Kersti) att bevara hemmet i Sundborn som det sett ut under föräldrarnas levnad. De startade en förening: Släktföreningen som skulle förvalta Carl Larsson-gården framgent och låta den bli ett Carl Larsson-museum.
1997 placerades slutligen den stora målningen Midvinterblot där Larsson hade tänkt att den skulle hängas. Efter en Larsson-utställning på Nationalmuseum och där 300&nbsp;000 besökare sett målningen på Larssons utvalda plats, hade opinionen svängt.
''Carl Larssons väg'' i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Carl Larsson. Han är representerad i Bonniers porträttsamling. Hans gravvård återfinns på Sundborns kyrkogård nordost om Falun.

Kända målningar


Konståret 1883 - ''I köksträdgården''
Konståret 1883 - ''Gubben och nyplanteringen''
Konståret 1884 - ''Lilla Suzanne''
Konståret 1886 - ''Friluftsmålaren''
Konståret 1888-Konståret 1889 - ''Rokoko-Renässans-Nutida konst''
Konståret 1890-Konståret 1891 - ''Svenska kvinnan genom seklen''
Konståret 1902 - ''Ute blåser sommarvind (målning)''
Konståret 1905 - ''Potatisplockning''
Konståret 1908 - Selma Lagerlöf (målning)
Konståret 1891-Konståret 1908 - Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523
Konståret 1910-Konståret 1915 - ''Midvinterblot''

Bibliografi


1895 - ''De mina. Gammalt krafs av C.L.''
1899 - ''Ett hem''
1902 - ''Larssons''
1906 - ''Spadarvet. Mitt lilla lantbruk.''
1910 - ''Åt solsidan''
1913 - ''Andras barn''
1931 - ''Jag'' (självbiografi)

Se även


Carl Larssongården
Bergööska huset
Sundborn
Carl Larsson-förkläde

Referenser

Noter

Tryckta källor


Vidare läsning


Externa länkar


http://www.clg.se/ ''Carl och Karin Larssons släktförenings'' sida om Carl Larsson
Kategori:Män
Kategori:Födda 1853
Kategori:Avlidna 1919
Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Jugendkonstnärer
Kategori:Hedersledamöter vid Västmanlands-Dala nation
ca:Carl Larsson
cs:Carl Larsson
da:Carl Larsson
de:Carl Larsson
et:Carl Larsson
el:Καρλ Λάρσον
en:Carl Larsson
es:Carl Larsson
fr:Carl Larsson
ga:Carl Larsson
gv:Carl Larsson
haw:Carl Larsson
is:Carl Larsson
it:Carl Larsson
he:קארל לארסון
kl:Carl Larsson
sw:Carl Larsson
la:Carolus Larsson
lv:Karls Lāšons
lt:Carl Larsson
hu:Carl Larsson
mi:Carl Larsson
nl:Carl Larsson
ja:カール・ラーション
no:Carl Larsson
nn:Carl Larsson
pl:Carl Larsson
pt:Carl Larsson
ro:Carl Larsson
ru:Ларссон, Карл Улоф
se:Carl Larsson
sco:Carl Larsson
sq:Carl Larsson
sr:Карл Ларсон
sh:Carl Larsson
fi:Carl Larsson
th:คาร์ล ลาร์สสัน
uk:Карл Ларссон
fiu-vro:Larssoni Carl
bat-smg:Karlos Larsuons
zh:卡爾·拉森

Ceinturejärnvägen

Fil:Paris Petite Ceinture 1898.jpg
Fil:Paris-petite-ceinture-13eme.jpg]]
Ceinturejärnvägen (franska ''La Petite Ceinture'' ”Det lilla bältet”), en järnvägslinje som omsluter Paris likt en ringlinje.
Sista tåget gick redan 1934 men större delen av banan ligger kvar. Studerar man en karta över Paris, ser man en järnvägslinje, som i princip följer de yttre boulevarderna och den nya motorvägen runt staden.
Banan började byggas 1851 och 1867 var ''bältet'' igenknäppt. Hela banans längd var 34,2 kilometer och det fanns 31 stationer längs linjen. Enligt de gamla tidtabellerna tog hela resan runt 1 timme och 40 minuter. Anledningen till att den byggdes var att transportera folk och varor på ett snabbare sätt men det fanns också i tankarna att den skulle användas för militärtransporter vid händelse av en ny revolution.

Referenser


Kapitlet ''Ödemarkernas Paris'' i ''Än en gång Paris'', Bo E Åkermark, Litteraturåret 1981

Se även


Flèche d'or Café

Externa länkar


http://petiteceintureparis.free.fr/ La Petite Ceinture (på franska)
Kategori:Järnväg i Frankrike
Kategori:Paris
cs:Železniční trať Petite Ceinture
de:Chemin de Fer de Petite Ceinture
en:Chemin de fer de Petite Ceinture
eo:Fervojo Petite Ceinture
fr:Ligne de Petite Ceinture
ja:プティト・サンチュール
zh:巴黎环城铁路

Carl Gustaf Pilo


Carl Gustaf Pilo, född 5 mars 1711 i Göksätter, Runtuna, Södermanland, död 2 mars 1793 i Stockholm, var en svensk konstnär och målare.
Han studerade vid Konstakademien och för Olof Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av kung Fredrik V av Danmark och drottning Juliana Maria av Braunschweig-Wolfenbüttel samt de kungliga barnen.
Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till David Klöcker Ehrenstrahl på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar.
Tavlan ''Gustav III:s kröning'' hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, kolorit glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda.
Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar ''festivitas'' detta gäller framförallt den stora kröningstavlan.
Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan.
Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).
''Södra_Ängby#Gatu-_och_kvartersnamn'' i Södra Ängby är uppkallad efter konstnären.

Galleri


<gallery>
Fil:Gustav IIIs coronation StockholmStorkyrkan com.jpg|''Gustaf III:s kröning i Storkyrkan'', 1782-1793
Fil:Portrait King Frederik V by Pilo.jpg|''Fredrik V av Danmark'', omkring 1755
Fil:Fru Charlotta Pilo.jpg|''Charlotta Pilo'', 1756
</gallery>

Se även


Svenska konstnärer
Gustav III:s kröning i Storkyrkan
Kategori:Svenska rokokomålare
Kategori:Födda 1711
Kategori:Avlidna 1793
Kategori:Män
Kategori:Personer från Nyköping
Kategori:Svenska barockmålare
da:Carl Gustaf Pilo
en:Carl Gustaf Pilo
es:Carl Gustaf Pilo
no:Carl Gustaf Pilo
pt:Carl Gustaf Pilo
sq:Karl Gustav Pilo

Cricket


Fil:CricketSCG1.jpg
Cricket eller kricket är ett England bollspel som utövas mellan två lag med vardera elva spelare. Cricket har spelats sedan åtminstone 1500-talet, och utvecklades till nationalsport i England under 1800-talet. Det är i dag en populär sport i många länder i Brittiska samväldet och i Sydafrika och spelas i de flesta europeiska länder.
Cricket spelas på en stor ovalformad gräsplan i vars centrum finns en rektangulär cirka 20 meter lång gräsfri yta. Det ena lagets deltagare skall var och en vara ''slagman'' och som sådan försöka åstadkomma så många poäng som möjligt. Poängen räknas som ''runs'', och innebär att slagmannen med ett slagträ skall slå till cricketbollen ut på planen och därefter löpa utefter den gräsfria ytan till den andra ändan utan att brännas. Det andra lagets deltagare skall var och en vara ''kastare'' och försöka bränna ut slagmännen och begränsa antalet runs. Under en match turas lagen om att slå eller kasta.
Professionell cricket spelas i endagarsmatcher om 20 eller 50 ''overs'' om vardera sex godkända kast. VM i cricket spelas som endagarsmatcher. I internationella så kallade Test- cricketmatcher möter lagen varandra i matcher som varar i upp till fem dagar. Regelverket administreras av International Cricket Council (ICC) och Marylebone Cricket Club (MCC).
Fil:Cricket Bat.jpg
Fil:Cricket ball G&M.jpg

Plan, utrustning och spelaruppställning


Sporten utövas på en oval gräsplan som kan vara av olika storlekar, vanligen med en diameter om 137–150 meter. I mitten av planen finns en cirka 20 meter lång gräsfri yta som kallas ''pitch''. I båda ändar av denna yta finns en grind (''wicket'') placerad som består av tre lodräta träpinnar (''stumps'') och två mindre pinnar (''bails'') som ligger vågrätt ovanpå dem. En spelare (''kastare'') från det kastande laget (''utelaget'') kastar en ''cricketboll'' (solid boll tillverkad av kork och läder) från den ena grinden mot den andra. Framför vardera grind är en ''slagman'' ur det andra laget (''innelaget'') placerad för att försvara grinden. Slagmännen är utrustade med varsitt solitt ''slagträ'' tillverkat av trä, vanligen vitpil. En av utelagets spelare är ''grindvakt'' och är placerad bakom den grind mot vilken kastaren kastar. Övriga spelare ur det kastande laget är placerade ute på den ovala gräsplanen. Dessa skall fortast möjligt leverera slagna bollar till grindvakten eller direkt mot grinden. På planen finns också två, ofta hattförsedda ''domare''.
Många slagmän spelar med hjälm, speciellt om de möter en kastare som kastar på fart. Hjälm är dock inte obligatoriskt men slagmännen spelar alltid med benskydd och handskar. Övriga spelare förutom grindvakten som också kan ha hjälm och handskar, spelar utan skydd.

Grundläggande regler


Fil:Chrisbenham.jpg
Två lagsport med elva spelare vardera turas om att slå eller kasta. Innelaget har bara två spelare (slagmän) på planen samtidigt. De står placerade framför varsin grind som skall försvaras. En av dessa (aktiv slagman) ska möta kastarens boll och försöka slå denna ut på planen och hindra den från att träffa grinden bakom honom. De båda slagmännen ska springa mellan grindarna efter det att den aktiva slagmannen slagit bollen ut på planen, och innan någon av det kastande lagets spelare lyckas fånga bollen och kasta tillbaka den på grinden eller till grindvakten. Slagmännen turas på så sätt om att vara aktiva slagmän. Om de lyckas nå grindarna utan att bli brända tilldelas slagmännens lag poäng. Man räknar poängen i ''runs'', och målet för det lag som slår är att göra så många runs som möjligt. Om slagmannen lyckas slå bollen så att den landar utanför planens gräns tilldelas laget sex runs. Om han slår bollen så att den först landar på planen för att därefter studsa eller rulla ut över planens gräns får laget som slår fyra runs.
''Innings'' kallas den period under vilken ett lag är innelag (slår). Målet för det lag som kastar bollen är att slå ut (bränna) samtliga slagmän utom en i motståndarlaget. Lagen byter då plats, vilket också sker om det inte längre är möjligt att ta igen det andra lagets försprång i runs. När en slagman bränns kallas det för en ''wicket'' och slagmannen får därefter inte delta i den aktuella spelomgången utan ersätts med en ny slagman. Det mest direkta sättet att ta en wicket är att bollen kastas så att slagmannen missar den och den träffar grinden, så att pinnarna ovanpå den ramlar ner. En slagman kan också bli utslagen om han slagit bollen så att en av spelarna i det kastande laget fångar bollen direkt i luften, innan den träffar marken. Om slagmannen missar bollen och den träffar benskydden eller någon annan kroppsdel och domaren anser att bollen skulle ha träffat grinden utdelas också en wicket (detta kallas ''leg before wicket'', eller lbw). Om någon av slagmännen börjar springa mot den motsatta grinden och inte hinner över en linje i nivå med denna med sitt slagträ innan utelaget lyckas träffa grinden med bollen så att minst en av de två små träbitarna faller ned, tilldelas utelaget också en wicket.
En cricketmatch är indelad i ''overs''. En over utgörs av sex (godkända) kast, varefter kastare byts och ny kastare kastar mot den andra grinden. Innelaget försöker att löpa taktiskt så att kastaren i möjligaste mån ställs mot den bättre slagmannen. Målet för varje lag är att vinna fler runs än motståndarlaget och att bränna ut slagmännen så att bara en återstår. Vid spel om ett begränsat antal overs vinner det lag som erhållit flest runs. I Testcricket skall vinnande laget ha flest runs och dessutom ha bränt ut motståndarnas slagmän två gånger. Annars slutar matchen oavgjord.

Spelare


Ett cricketlag består av elva spelare. Beroende på spelarens färdigheter räknas han som antingen slagman eller kastare. En spelare som är bra både på att kasta och slå kallas ''all-rounder''. Sådana spelare är sällsynta bland elitspelare som hellre fokuserar på någon av sina färdigheter. Grindvakten har en nyckelroll för utelaget.

Kastare


Kastaren (på engelska ''bowler'') kan välja att kasta på fart (''fast bowling'') eller med skruv (''spin bowling''). Fart är mer chansartat då slagmannen får mer kraft och lättare kan slå många runs. Samtidigt är det lättare att bränna ut slagmannen. Att kasta med skruv är ett bra sätt att se till att slagmannen inte lyckas åstadkomma runs. Kast med skruv innebär dock att det blir svårare att bränna ut slagmannen. Vanligtvis byter man taktik under matchen, oftast är det lagkaptenen som bestämmer hur man skall kasta.

Grindvakt


Grindvakten (på engelska ''wicket-keeper'') är en av utelagets spelare som är placerad strax bakom grinden mot vilken kastaren kastar. Han har till uppgift att fånga bollar som slagmannen missat, och kan då förhindra en run eller genom att med bollen slå ner grindens överliggande bails bränna ut kastaren om denne är på väg mot motsatt grind. Han är också i position för att ta en boll som nuddat slagmannens slagträ innan bollen studsat. På så sätt kan han också bränna slagmannen.

Slagmän


Det finns alltid två slagmän (på engelska ''batsmen'') på planen. När en av de två blir utslagen ersätts han av en ny slagman. Spelordningen bland slagmännen bestäms av lagkaptenen. Man kan inte byta slagman under tiden som han spelar.

Terminologi


''Duck'' - En slagman som blir utslagen innan han lyckas åstadkomma någon run kallas ''duck''.
''Golden Duck'' - En slagman blir utslagen med första bollen han möter.
''Royal Duck'' - När en innings första boll resulterar i utslagning kallas det "Royal Duck"
''Century'' - När en slagman har åstadkommit 100 runs kallas det ett ''century'' (sekel eller mer riktigt "Hundring").
''Ton'' - Samma innebörd som Century
''Innings'' - En innings är den period under vilken ett lag slår. En innings pågår tills alla slagmän är brända utom en, eller tills det inte längre är möjligt att ta igen det andra lagets försprång i runs.
''Maiden over'' - En ''maiden over'' betyder att slagmännen inte har fått någon run på över sex kast.
''Wicket Maiden'' - En ''maiden over'' där kastaren får en wicket
''Dot Ball'' - En boll som slagmännen inte har fått någon run på. Kallas så eftersom man visar detta med en punkt i matchens scorecard.

Cricketformat


Det finns olika former av cricket. De populäraste formerna är:
Endagscricket (''One Day Cricket'' eller ''One Day International'')
Endagsmatcher spelas oftast i 50 overs var av båda lagen eller tills ett lag har vunnit eller bränt ut det andra laget. Endagsmatcherna spelas med färgglada dräkter och en vit boll. VM i cricket, som arrangeras vart fjärde år, spelas i endagsformat. 2007 spelades VM i Västindien och 2011 i Indien.
Testcricket (''Test Cricket'')
Testcricket spelas under tre till fem dagar med vita dräkter och röd boll och har inga begränsningar gällande overs. Istället får varje lag spela två innings vardera, om inte ett lag har fler runs efter en innings än vad det andra har efter två. Endast de tio bästa landslagen är kvalificerade för att spela testmatcher.
# Australien (spelade sin första testmatch 1877)
# England (spelade sin första testmatch 1877)
# Sydafrika (spelade sin första testmatch 1889)
# Västindien (spelade sin första testmatch 1928)
# Nya Zeeland (spelade sin första testmatch 1930)
# Indien (spelade sin första testmatch 1932)
# Pakistan (spelade sin första testmatch 1952)
# Sri Lanka (spelade sin första testmatch 1982)
# Zimbabwe (spelade sin första testmatch 1992)
# Bangladesh (spelade sin första testmatch 2000)
Första klass-cricket (''First Class Cricket'')
Liknande regler som för testcricket men då andra lag, vanligen klubblag som i cricket ofta representerar geografiska områden, spelar dessa matcher kallas de för Första klass-matcher
Twenty20 Cricket
Twenty20 cricket, förkortat T20, är den nyaste formen av cricket, spelas med 20 overs per lag. En match är då över på ca tre timmar.

Historia


Ursprunget till cricket är oklart. När spelet etablerades som vuxensport under 1600-talet, hade liknande spel under flera hundra år spelats av barn och ungdomar i Kent och Sussex. Spelet omtalades i skrift första gången 1597 i ett rättegångsprotokoll rörande en skolegendom i Surrey, där det framgår att man spelat ''krecket'' på ägorna åtminstone sedan mitten på 1500-talet. I en ordbok från 1611 beskrivs cricket fortfarande som ett ungdomsspel.
Under 1600-talets politiskt oroliga första hälft spelades cricket sparsamt i England, och sägs någon period till och med ha varit förbjuden (under Oliver Cromwells regering), även om direkta bevis för detta saknas. Under århundradets sista årtionden etablerades spelet och vadslagning på lagen tilläts. Sponsring av lagen förekom första gången under 1700-talet, framförallt genom adeln och företagare. Bland bidragsgivare märks ''hertigen av Richmond''. Spelresultat rapporterades också ofta i pressen. Under århundradet spreds spelet i England och därifrån till Karibien, Indien och Australien. Under 1800-talet började man spela cricket också i Nya Zeeland och Sydafrika.
Skrivna regler för spel som påminde om cricket tycks ha förekommit sedan åtminstone 1727, men först 1744 gavs de första reglerna ut som ''Laws of Cricket''. Dessa reviderades ett antal gånger under 1700-talet, och 1787 grundades ''Marylebone Cricket Club'' som alltsedan dess ansvarar för regelverket. Ursprungligen skulle bollen rulla på marken mot grinden, varvid slagmannen använde en klubba som påminde om en bandyklubba. Detta ändrades 1760, då bollen i stället började kastas som i dagens cricket, även om kastet legaliserades först under 1860-talet.
Under 1800-talet grundades de flesta klubbar som är verksamma idag. Den första av dessa var ''Sussex CCC''. År 1844 spelades den första landskampen i cricket (mellan USA och Kanada), och 1859 reste ett engelskt proffslag över till Nordamerika för turneringsspel. Under 1877 spelades de första Test-matcherna mellan ett engelskt och ett australiskt lag och 1899 etablerades Sydafrika som tredje Test-nation.
Säsongen 1900 beslöt man att varje ''over'' skulle spelas om sex bollar, vilket gäller än i dag. Man prövade i vissa länder, däribland England, att spela om åtta bollar per over, men återgick efter andra världskriget till sex bollar, vilket gäller enligt regelverket som reviderades 2000. International Cricket Council (IRC), grundad 1909, är världsorganisationen för cricket.
Under 1930-talet blev Indien, Västindien och Nya Zealand Test-nationer, och Pakistan följde efter andra världskriget. Senare har Sri Lanka, Zimbabwe och Bangladesh anslutits. Efter andra världskriget har Englands tidigare dominans bland cricketspelande länder brutits och ersatts av lag från Västindien och Asien. Säsongen 1969 spelades i England första gången internationella endagsturneringar i cricket (''Limited Overs Cricket'' eller ''One-Day Cricket''), vilket blivit en stor framgång. De främsta turneringarna är ''Friends Provident Trophy'' och sedan 1975 ''VM i cricket'', men i England fortlever också i mindre skala de äldre ''County-turneringarna''.
I juni 2001 infördes en officiell rankinglista avseende Test-turneringar, och 2002 kom en motsvarande lista för endagarsturneringar.

Några kända cricketspelare


Shahid Afridi
Shoaib Akhtar
Muttiah Muralitharan
Imran Khan
Sachin Tendulkar
Brian Lara
Sir Vivian Richards
Brett Lee
Wasim Akram

Se även


International Cricket Council
VM i cricket
Lord's Cricket Ground

Externa länkar


http://www.swedishcricket.se/ - Swedish Cricket Federation
http://www.cricinfo.com/ - Cricinfo, information och cricket nyheter
http://www.icc-cricket.com/ -International Cricket Council
http://www.lords.org/latest-news/top-stories/ -Lord's Cricket Ground
Kategori:Cricket
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
af:Krieket
ar:كريكت
an:Críquet
ast:Críquet
az:Kriket
bn:ক্রিকেট
zh-min-nan:Pán-kiû
be:Крыкет
be-x-old:Крыкет
bg:Крикет
bs:Kriket
ca:Criquet
cs:Kriket
cy:Criced
da:Cricket
de:Cricket
et:Kriket
el:Κρίκετ
en:Cricket
es:Críquet
eo:Kriketo
eu:Cricket
fa:کریکت
hif:Cricket
fr:Cricket
fy:Krikket
ga:Cruicéad
gd:Criogaid
gl:Cricket
gu:ક્રિકેટ
ko:크리켓
hy:Կրիկետ
hi:क्रिकेट
hr:Kriket
io:Kriketo
id:Kriket
ia:Cricket
zu:Ikhilikithi
is:Krikket
it:Cricket
he:קריקט
kn:ಕ್ರಿಕೆಟ್
jv:Kriket
kk:Крикет
la:Criccetius lusus
lv:Krikets
lb:Cricket
lt:Kriketas
hu:Krikett
mk:Крикет
ml:ക്രിക്കറ്റ്
mr:क्रिकेट
ms:Kriket
nl:Cricket
ne:क्रिकेट
new:क्रिकेट
ja:クリケット
nap:Cricket
no:Cricket
nn:Cricket
nrm:Cricket
oc:Criquet
pnb:کرکٹ
ps:کرېکټ
or:କ୍ରିକେଟ
pl:Krykiet
pt:Críquete
ro:Crichet
qu:Sirp'i pukllay
ru:Крикет
sa:क्रिकेट्-क्रीडा
sco:Cricket
scn:Cricket
si:ක්‍රිකට්
simple:Cricket
sk:Kriket
sl:Kriket
ckb:کریکێت
sr:Крикет
sh:Kriket
su:Krikét
fi:Kriketti
tl:Kriket
ta:துடுப்பாட்டம்
te:క్రికెట్
th:คริกเกต
tr:Kriket
uk:Крикет
ur:کرکٹ
vi:Cricket
war:Kriket
yi:קריקעט
zh-yue:板球
bat-smg:Krėkets
zh:板球

Christer Themptander

Christer Themptander, konstnär, född 23 maj 1943, Stockholm. Sonsons son till statsminister Robert Themptander.
Christer Themptander har sedan slutet av 1960-talet med humor och skärpa i ord och bild, kommenterat sin tid. Han var med i kretsen kring tidningen PUSS. Han uttrycker sig oftast med hjälp av collage och fotografier. Förutom utställningar har han publicerat böcker, såväl konstböcker med politiska och poetiska bilder samt barnböcker.
Christer Themptander är en konstnärerna som driver Nationalgalleriet.
''"Sedan länge jobbar jag med foto & collage. Samhällskommentarer i kritisk och poetisk, satirisk och absurd form. Mina bilder exponeras i massmedia, på utställningar, i tidningar/ magasin/ böcker/ bok- och skivomslag, film- och teateraffischer och i en kontinuerlig ström av egna böcker, vykort och affischer."'' - Citat från den http://web.telia.com/~u86638441/themptander/themptander_index.htm egna webbplatsen

Aktuellt


Hans senaste bok ''Husse matte & JAG kom ut på Mormor förlag hösten 2010. Här träffar du Themptanders alla underfundiga hundar: kikki, adhd, twitter och macho m.fl. och deras tankar om husse, matte men framför allt om sig själva!

Böcker


''Kärleken är en blindgångare'' gavs ut på Mormor förlag hösten 2008 och är "ett hjärtslitande skärskådande av bröllopsannonser". ISBN 978-91-85841-16-5.
Boken ''Brainstorming - 26 vykort i tiden'' gavs ut på Förlaget Mormor, 2007 ISBN 91-975849-8-3.
''Vi ses på andra sidan'' kom ut 2005 och är en liten tragikomisk bok till tröst och förtret. Med den allt ökande floran av symboler i dödsannonserna drar här Christer Themptander sitt strå till stacken. Här kan man hitta verser och symboler för både hädangångna svampplockare som hjärnkirurger.
Som ständig gisslare av makten utvidgar Themptander sitt revir till gränslandet liv/död. Få saker är ju säkrare än döden, denna storartade parentes mellan tystnaderna. Denna behändiga volym passar både i bakfickan och i anorakens bröstficka. Energidryck i bokform. ISBN 978-91-88056-91-7, ges ut av Heidruns förlag.
''Recensioner:''
"Och i denna lilla samling om döden visar han sitt mästerskap. Hela boken är illustrerad med stiliserade figurer från vanliga begravningsannonser, allt från solar och kors till hästsulkys, blommor och fåglar."
(Tomas Larsson i Östersunds-Posten)
"Likt de små verserna i dödsannonserna gestaltar han något slags stillhet i aftontimmen – men kan förstås inte låta bli att skjuta av några vassa pennstift mot Vatikanen och begravningsbranschen. Kan avnjutas med det minsta barnet inom en. Och kanske ett äkta som tolk."
(Arbetaren 34/2005)
Samlingsboken ''Subversiv'' kom ut 2004. Den innehåller drygt 260 collage och montage, de flesta producerade under de senaste 15 åren. Bilderna har valts av Lars Liljendahl, en av Sveriges mest profilerade art directors. Han har också formgivit boken. Subversiv är den första monografin som presenterar Christer Themptanders arbete för en internationell publik. ISBN 91-974182-9-3, ges ut av Journal Förlag.
Hans affischkonst visas bl.a. på vandringsutställningen och på nätsiten Proggens affischer.
Ett av hans projekt var ''Kontakt sökes'', som ställdes ut i nya olika versioner på bl.a Nationalgalleriet, restaurang Prinsen i Stockholm, samt var på turné runt om i Sverige med Riksutställningar.

Noter

Externa länkar


http://themptander.just.nu Christer Themptanders webbplats
http://www.proggposters.se/#/lista/start/ Proggens affischer
http://www.satirarkivet.se/ Satirarkivet
http://www.seriekonst.net/arkiv/fyra/k.gif Seriekonst
http://www.seriekonst.net/arkiv/fyra/kontakt.gif Ett litet bildspel från ''Kontakt sökes''
http://www.sverigeskonstforeningar.nu/grafikbanken/koll4.html Sveriges Konstföreningar - Grafikbanken
http://www.nationalgalleriet.just.nu Nationalgalleriet
http://www.heidruns.se/1100/1100.asp?id=2412 Heidruns Förlag
http://www.forlaget-mormor.se/ Förlaget Mormor
Kategori:Födda 1943
Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Män
Kategori:Levande personer

Clownen luktar bensin

Clownen luktar bensin var ett svenskt humorprogram i Sveriges Radio P3, som startade med en show på Mosebacke Etablissement 1998. Under hösten 2002 avslutades serien med en 8 program lång direktsänd festavslutning, live från Boulevardteatern.
Gruppen som gjorde programmet bestod av Simon Norrthon, Malin Cederbladh, Tova Magnusson-Norling, Figge Norling, Kalle Westerdahl, Ulf Friberg och Sylvia Rauan samt Mikael Syrén. Ljudtekniker var Fredrik Stålne. Själva definierade de sin humor som ''"ganska rå och svart"'' och att det är ''"svärtan och musikvalet som grundlagt programmens popularitet"''. Bland annat innehöll programmet en följetong med fristående avsnitt där naturfilmaren Bo Landin, känd från TV4, parodierades.

Källor

Externa länkar


http://www.sr.se/p3/clownen/index.stm Clownen luktar bensin - Officiell webbplats
Kategori:Humorprogram i Sveriges Radio

Cobra

Cobra kan avse:
en amerikansk film med Sylvester Stallone i huvudrollen; se Cobra (film)
en bilmodell från AC Cars; se AC Cobra
en helikoptermodell från Bell Helicopter Textron; se Bell AH-1 Cobra
en modellserie av borrmaskiner; se Cobra (borrmaskin)
en europeisk konstnärsgrupp; se Cobra (konstnärsgrupp)
ett indiskt ölmärke; se Cobra Beer
en japansk manga och anime-tidning, som också utgivits i Sverige; se Cobra (manga)
ett smeknamn på telefonen Ericofon
Cabinet Office Briefing Rooms, den brittiska regeringens koordinationscentral

Se även


Kobra (olika betydelser)
da:Cobra (flertydig)
de:Cobra
en:Cobra (disambiguation)
es:Cobra (desambiguación)
ru:Кобра (значения)
fi:Kobra
fr:Cobra (homonymie)
he:קוברה (פירושונים)
ja:コブラ (曖昧さ回避)
nl:Cobra
no:Cobra (andre betydninger)
pl:Cobra
pt:Cobra (desambiguação)
th:คอบร้า

Claes Fleming

Det har funnits flera personer med namnet Claes Fleming:
Claus Fleming (nämnd 1386–1427)
Clas Eriksson Fleming (ca 1530–1597)
Claes Hermansson Fleming (ca 1550–1616)
Clas Larsson Fleming (1592–1644)
Claes Fleming (1649-1685)
Claes Adolph Fleming 1771–1831

Annat


HMS Clas Fleming, minkryssare
de:Clas Fleming
en:Klas Fleming
et:Klas Fleming
ru:Клас Флеминг

CMYK

Fil:CMYK color swatches.svg
CMYK är en färgmodell för ''fyrfärgstryck'' med subtraktiv färgblandning där primärfärgerna är cyan, magenta, gul och svart.
CMYK och subtraktiv färgblandning används i blandning av färg som läggs på papper eller annan tryckmedia, det vill säga synliggörs genom reflektion ljus, till skillnad från exempelvis datorskärmar som arbetar med emitterat ljus och enbart visar färger i RGB-modell, även om den bakomliggande bilden är skapad i CMYK-färgmodell.
Europaskalan är en färgstandard för offsettryck enligt CMYK-systemet.

Fyrfärgstryck


I teorin skulle en blandning av lika delar av de tre primärfärgerna cyan, magenta och gul bli svart, men i praktiken blir det en mörkgrå eller brun ton. För att få god svärta, och god skärpa i text, så används vid tryck även svart färg. Ett ekonomiskt motiv för den fjärde färgen är att det går åt mindre bläck att återge mörka ytor när man tillför svart och därmed använder mindre av de tre andra färgerna.

Andra färgsystem för tryck


Det finns färgsystem för tryck med fler än fyra primärfärger. Bland annat:
CcMmYK - 6 färger (cyan, ljus cyan, magenta, ljus magenta, gul och svart)
Pantone Matching System - varierande antal färger

Processfärg


En processfärg är en färg som skapas genom att CMYK-färgerna cyan, magenta, gul och svart blandas.

Se även


RGB
NMI
NCS
RAL
Pantone Matching System
Additiv färgblandning
Subtraktiv färgblandning
Lista över färgsystem
fyrfärgstryck
trefärgstryck
Rasterbild
Dekorfärg
Kategori:Färg
ar:النموذج اللوني سيان قرمزي أصفر أسود
bn:সিএমওয়াইকে রঙ মডেল
be:CMYK
bg:CMYK
br:CMYK
ca:Model de color CMYK
cs:CMYK
da:CMYK
de:CMYK-Farbmodell
et:CMYK
el:CMYK
en:CMYK color model
es:Modelo de color CMYK
eo:CMFN (kolormodelo)
eu:CMYK kolore
fa:مد رنگی سی‌ام‌وای‌کی
fr:Quadrichromie
gl:CMYK
ko:CMYK 감산혼합
hi:सी एम वाई के वर्ण प्रतिरूप
id:Cyan Magenta Yellow Key
is:CMYK
it:CMYK
he:CMYK
ku:CMYK
lv:CMYK
lt:CMYK
hu:CMYK színtér
mk:CMYK
ms:Cyan Magenta Yellow Key
nl:CMYK
ja:CMYK
no:CMYK
mhr:CMYK-тӱсмодель
pl:CMYK
pt:CMYK
ro:CMYK
ru:CMYK
sq:CMYK
sl:Barvni model CMYK
fi:CMYK
th:ระบบสี CMYK
tr:CMYK renk uzayı
uk:CMYK
vi:Mô hình màu CMYK
zh:印刷四分色模式

Chaillotpalatset

Fil:Chaillotpalatset.jpg
Chaillotpalatset (franska: ''Palais de Chaillot'') är en byggnad i Paris i Frankrike. Den ligger vid Place du Trocadéro i Paris sextonde arrondissement och rymmer Musée de l'Homme, Musée de la Marine och La Cinémathèque Fançaise. Palatset är ritat av arkitekt Carla, Boileau och Azéma och uppfördes 1937. Här finns en imponerande terrassanläggning med utsikt över Marsfältet.
Kategori:Byggnader i Paris
be:Палац Шаё
be-x-old:Тракадэро
ca:Palau de Chaillot
cs:Palais de Chaillot
da:Palais de Chaillot
de:Palais de Chaillot
en:Trocadéro
es:Palacio de Chaillot
eo:Palaco Chaillot
fa:میدان تروکادورو
fr:Palais de Chaillot
it:Trocadéro
he:ארמון שאיו
nl:Palais de Chaillot
ja:シャイヨ宮
no:Palais de Chaillot
pt:Palais de Chaillot
ru:Дворец Шайо
fi:Palais de Chaillot
uk:Палац Шайо
vi:Palais de Chaillot
zh:夏乐宫

Clupea harengus

#OMDIRIGERING Sill
Kategori:Clupea

Claes Rålamb

Flera kända personer har haft namnet Claes Rålamb:
Claes Rålamb (riksråd), riksråd och hovrättsråd i Åbo samt rikskammarråd 1664-1673.
Claes Rålamb (landshövding), Landshövdingar i Sverige i Hallands län 1737-1745.
Claes Rålamb (operachef), förste direktör för Kungliga Operan 1792-1798.