Blockmakare

Fil:Talje P5272661 jm.JPG
Blockmakare var en person som yrkesmässigt tillverkade block (enkel maskin) och svarvade trissa av trä. Hissblock användes tillsammans med talja vid upp- och nerhissande av tunga föremål. På segelfartygens tid var det ett viktigt hantverk – flottan hade egna anställda blockmakare.
Kategori:Historiska yrken

Båtsman (indelningsverket)


Båtsman eller kronobåtsman var en militär som i det svenska indelningsverket tilldelades flottan för tjänstgöring besättning, och som för sitt uppehälle tilldelades ett Soldattorp.
I Blekinge och Södra Möre härad i Småland fanns enbart indelta båtsmän och dessa var indelade i rusthåll. I stort sett höll varje gård en båtsman. I kusttrakterna i övriga riket fanns kompanier med roterade båtsmän. Två eller flera gårdar gick samman och bildade en rote. I dessa socknar fanns även indelta soldater av olika slag. Det fanns ersättare för rotebåtsmän, så kallade fördubblingsbåtsmän.
Rusthållet eller roten betalade årlig lön, kläder och stod för ett båtsmanstorp med tillhörande odlingsbar mark. Ibland ingick vissa förmåner, som utsäde eller annat.

Se även


Rotering
Indelta armén
Skeppslag

Källor


Externa länkar


http://www.algonet.se/~hogman/slbatsman.htm Båtsmanshållet i Sverige av Hans Högman
http://diginpast.se/bmregister/index/special/indexaca000000.html Blekinge och Södra Möre båtsmän på Ostkanten
Kategori:Militära grader i svenska flottan
da:Bådsmand
de:Bootsmann
el:Ναύκληρος
en:Boatswain
fr:Bosco (vocabulaire maritime)
it:Nostromo
lt:Laivūnas
nl:Volmatroos
no:Båtsmann
ru:Боцман

Brand (tidning)


Brand är en svensk anarkism tidning som givits ut med ojämna mellanrum sedan 1898. Från början var tidningen kopplad till Socialdemokraterna (Sverige) och fungerade då som det socialdemokratiska partiets ungdomstidning men i och med Ungsocialisternas utträde ur partiet, bröts detta band.
Tidningen ges idag ut av en redaktion i Stockholm. Brand hade sin storhetstid från 1910-talet fram till 1930-talet och under den tiden var Brand en veckotidning.

Historia


Brand har allt sedan starten fört en radikal politik, under det tidiga 1900-talet var det frågor som upplösningen Sveriges union med Norge, den svenska militarismens uppsving, dåtidens reaktionära prästvälde och sexualupplysningen. Brand var den första tidningen i Sverige som vågade ta in annonser om (som det då hette) "försiktighetsartiklar". Att annonsera och propagera för preventivmedel var under denna tid förbjudet och medförde givetvis att Brand åtalades ett flertal gånger. Första gången tidningen hamnade i klammeri med rättvisan var 1906, året då regeringen infört en del lagar mot radikal propaganda, de så kallade Staafflagarna, som gjorde det illegalt att exempelvis agitera mot militarismen. Hinke Bergegren blev en av de första som spärrades in med lagen som stöd, och därmed den första av Brands redaktörer som sattes i fängelse. 10 månader fick han avtjäna för antimilitaristisk agitation. Vissa nummer av Brand beslagtogs men då gavs tidningen ut under andra namn som till exempel Svarta faran, Ryska faran, Hungerfaran, Sedlighetsfaran, Strejkbrytarfaran och Världskrigsfaran. Dessa tidningar fick stor spridning med en genomsnittlig upplaga på 20 000 exemplar. Ryska faran trycktes i 59 000 exemplar. Under denna tid var det alltid någon i redaktionen som tillfälligt satt fängslad.
Senast Brand åtalades var den 31 augusti 2000 då Justitiekanslern (Sverige) Hans Regner beslöt att väcka åtal mot Brand för uppvigling, ett brott mot tryckfrihetsförordningen. Brands nummer till kvinnodagen 8 mars 2000 anmäldes direkt av SÄPO när den släpptes eftersom Säpo kopplade samman den humoristiska kravallguiden i Brand med husockupationen som genomfördes i Linköping några dagar senare. I artikeln nämndes att zebrakavajer inte är att rekommendera och ingen av ockupanterna använde heller någon zebrakavaj.
I Brand har flera kända författare och skribenter börjat sin bana. Många av dessa skrev under pseudonymer då artiklarnas innehåll på den tiden kunde leda till rättsliga följder. Många skrev även parallellt i den syndikalistiska tidningen Arbetaren.

Exempel på personer som skrivit i Brand


Gustav Hedenvind-Eriksson
Hinke Bergegren
Ivan Oljelund
Moa Martinson
Harry Martinson
Karin Boye
C.J. Björklund
Carl-Emil Englund
Erik Asklund
Eyvind Johnson
Jan Fridegård
Klas Hellborg
Ivar Lo Johansson
Artur Lundkvist
Vilhelm Moberg
Albert Jensen
Elise Ottesen-Jensen "Ottar"
Nils Ferlin
Helmer Grundström
Eva X Moberg
Rasmus Fleischer
Kajsa Ekis Ekman

Se även


Arbetaren
Arena (tidskrift)
Bang
Direkt Aktion (tidskrift)
ETC (tidskrift)

Externa länkar


http://www.tidningenbrand.se/ Brands webbplats
Kategori:Anarkistiska tidskrifter
Kategori:Svenska tidskrifter
Kategori:Anarkism i Sverige
Kategori:Tidskrifter startade 1898
de:Brand (Zeitschrift)
en:Brand (magazine)

Barbro Stigsdotter

Barbro Stigsdotter, även kallad ''Ottossyster Svinhufvud'', dotter till Stig Hansson Diekn och Karin Olofsdotter (född omkring 1472, död omkr. 1528), Otto Svinhufvuds syster (?). Gift med Arent Persson (Örnflycht) till Granhammar och Ornäs. Bodde i Ornäs mellan Falun och Borlänge.
Peder Svart skriver i Peder Svarts krönika: "en from och gudfruchtig och dygdesam quinna", som utrustade Gustav Vasa med häst, släde och dräng. I långt senare versioner utbroderas berättelsen av andra författare. Gustav ska ha blivit inlåst av Arendt, men hustrun hittade nyckeln i makens avlagda rock, öppnade dörren och hjälpte Gustav att fira sig ner genom hemlighuset till loftets baksida.
Det finns en polsk skrift, tryckt 1570, vilken återger en tradition som existerat i Johan III omgivning. Enligt traditionen skulle det varit Stig Hansson, Barbros far, som försökt förråda Gustav Vasa, vilken räddades av husets dotter (Barbro). Förloppet och Barbros roll i det som skedde var alltså i huvudsak detsamma, medan rollen som Gustavs svekfulle värd var Stig Hansson, inte Arent Persson. Åtskilliga sannolikhetsskäl talar för att den polska källan är mer trovärdig än Peder Svarts krönika i detta fall.
I det första nationella porträttgalleriet på Gripsholms slott under 1820-talet ingick hennes porträtt bland tavlorna av sex berömda svenska kvinnor ur historien; de övriga var heliga Birgitta, Hedvig Charlotta Nordenflycht, Sophia Rosenhane, Vendela Skytte och Sophia Elisabet Brenner.
Under andra delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal (nationalromantiken) togs myten om Barbro Stigsdotter åter fram i ljuset. År 1907 restes även ett monument till hennes ära. Det står vid Lodstöparbo invid Ljustern nära Säter. Texten lyder: ''Åt Minnet Af Barbro Stigsdotter/Den Behjärtade och fosterländska kvinna/Helgas denna sten/Af Tacksamma Dalabor.''

Referenser


A.L. Stjerneld (anonym), Gripsholmgalleriet (Stockholm 1833)

Se även


Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna
Kategori:Personer i Sverige under 1400-talet
Kategori:Kvinnor
Kategori:Födda 1472
Kategori:Avlidna 1528
kategori:Personer i Sverige under 1500-talet
Kategori:Personer under äldre vasatiden

B


B [] är den andra bokstaven i det Latinska alfabetet#Moderna latinska alfabetet.

Betydelser


Versalt B


Kemiskt tecken för grundämnet bor. Se även periodiska systemet.
Symbol för talet 11 i det hexadecimala talsystemet.
Programmeringsspråket B (programspråk), en föregångare till C (programspråk).
Formell mjukvaruutvecklingsmetod och CASE-verktyg (Se B (mjukvaruutveckling))
Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB beteckning för "Allmänt och blandat", se SAB:B.
Betyget Godkänd i äldre betygsskala.
Slang för något dåligt, eller sämre (filmer med låg budget och mediokra skådespelare kallas för B-filmer).
Film av Daniel Vázquez Sallés från 1996, se B (film).
Nationalitetsbeteckning för motorfordon från Belgien.
Tonen B betecknar efter 1990-talet vanligen en halvton under tonen C, det vill säga den ton som tidigare kallades H. Före 1990-talet avsåg B tonen en helton under C, numera kallad Bess (sedan 1960-talet även betecknad Bb).
Influensavirus typ B
Betecknar järnvägsvagn i det svenska litterasystemet för järnvägsfordon.

Gement b


Förkortning för den binära informationsmängden bit

Historia


Till det latinska alfabetet kom bokstaven B från den grekiska bokstaven beta, som in sin tur kom från det feniciska alfabetets bokstav "beth", vilken i sin tur ursprungligen föreställde ett hus.

Se även


Beth (Assyriska alfabetet)
Bāʾ (arabiska alfabetet)
Bet (hebreiska alfabetet)
В och Б (kyrilliska alfabetet)
Beta (grekiska alfabetet)

Datateknik


I datorer lagras B samt förkomponerade bokstäver med B som bas och vissa andra varianter av B med följande kodpunkter:
I ASCII-baserade kodningar lagras B med värdet 0x42 (hexadecimalt) och b med värdet 0x62 (hexadecimalt).
I EBCDIC-baserade kodningar lagras B med värdet 0xC2 (hexadecimalt) och b med värdet 0x82 (hexadecimalt).
Övriga varianter av B lagras med olika värden beroende på vilken kodning som används, om de alls kan representeras.
----
Kategori:Latinska alfabetet
ace:B
af:B
als:B
ar:B
an:B
arc:B
ast:B
az:B
zh-min-nan:B
ba:B (латин хәрефе)
be:B, літара
be-x-old:B (літара)
bg:B
bs:B
br:B (lizherenn)
ca:B
cs:B
co:B
cy:B
da:B
de:B
dv:B
et:B
el:B
eml:B
en:B
es:B
eo:B
eu:B
fa:B
fr:B (lettre)
fy:B
fur:B
gv:Beih (lettyr)
gd:B
gl:B
gan:B
xal:B үзг
ko:B
hr:B
io:B
ilo:B
id:B
ia:B
is:B
it:B
he:B
jv:B
ka:B
kw:B
sw:B
ht:B
ku:B (tîp)
la:B
lv:B
lb:B
lt:B
lmo:B
hu:B
mk:B (Латиница)
mg:B
ml:B
mr:B
ms:B
my:ဘီ (အက္ခရာ)
nah:B
nl:B (letter)
ja:B
no:B
nn:B
nrm:B
mhr:B (латин тиште)
uz:B (harf)
pl:B
pt:B
crh:B
ro:B
qu:B
ru:B (латиница)
se:B
sc:B
stq:B
scn:B
simple:B
sk:B
sl:B
szl:B
sr:B (слово латинице)
sh:B
su:B
fi:B
tl:B
th:B
tr:B
tk:B
uk:B (латиниця)
vi:B
vo:B
war:B
yi:B
yo:B
zh-yue:B
diq:B
bat-smg:B
zh:B

Beridarebanan


File:Beridarebanan Stockholm 1672.jpg.]]
File:1600-t 4.jpg, 1630-tal<br />Stockholms stadsmuseums 1600-talspanorama]]
Beridarebanan (även ''Rännarbanan'' eller ''Rännebanan'', ursprungligen kallad ''Rännebanshuset'') var en beridarebana uppförd söder om Hötorget i Stockholm på 1620-talet<ref name=nordberg></ref> av Gustav II Adolf (1594-1632), och som användes under 1600-talet för inridning och Dressyr (ridsport) av hästar, hästtävlingar, tornérspel och kröningsfester.
Tord O:son Nordberg har beskrivit byggnadens uppförande:
När anläggningen var som störst sträckte den sig från Hötorget ner till Mäster Samuelsgatan, flankerad av Sergelgatan och Slöjdgatan. På denna bana fick även män som skulle ut i det 30-åriga kriget utföra sin mönstring. I Rännarbanan, eller Beridarebanan, firades även högadela bröllop och kröningsfest 1650 för drottning Kristina. Karl XI:s trontillträde firades 1672 med bland annat en procession till Beridarebanan från Stockholms slott, där kungen deltog klädd som en romersk fältherre.

Eftermäle


På 1690-talet började det på platsen uppföras gjuterier för tillverkning av de statyer som skulle pryda det nya Stockholms slott. Namnet kom efter banans tid att leva vidare i Kvarteret Beridarebanan och gatunamnet Beridarebansgatan.

Referenser

Externa länkar


Kategori:Ej längre existerande byggnader på Norrmalm
Kategori:Sverige under stormaktstiden
Kategori:Hästkapplöpningsbanor i Sverige

Bertil Ohlin

Bertil Gotthard Ohlin, född 23 april 1899 i Klippan i Skåne, död 3 augusti 1979 i Vålådalen i Jämtlands län, var en svensk nationalekonom, professor och politiker (folkpartist). År 1977 fick han Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (delat med James Meade). Hans viktigaste nationalekonomiska bidrag är det så kallade Heckscher-Ohlin-teoremet.
Ohlin var partiordförande för folkpartiet från 1944 till 1967. Under en stor del av denna tid var han att betrakta som oppositionsledare. Han ledde folkpartiet till betydande opinionsmässiga framgångar under 1940- och 50-talet. Under Ohlins partiledarskap steg stödet för Folkpartiet till sin toppnotering Andrakammarvalet 1952 med 24,4% av väljarstödet för att efter rekordvalet plana ut på en nivå strax under 20% ända till 1970-talet.

Biografi


Bertil Ohlin var son till landsfiskalen Elis Ohlin och Ingeborg Sandberg. Modern var den framträdande gestalten i hans barndom och hon var starkt politiskt engagerad vänsterliberal, med Karl Staaff som sin stora idol, och Skandinavism. Ingeborg Sandberg var kusin till den norska statsministern Gro Harlem Brundtland mormor. Den unge Ohlin gick gymnasiet på Nicolaiskolan (fd. Gossläroverket) i Helsingborg och träffade då Ruben Rausing, vilket påbörjade en livslång vänskap. Under gymnasiståren började hans politiska medvetande vakna och Karl Staaff och Arvid Lindman hörde till de politiker vars massmöten han närvarade vid.
Ohlin inskrevs efter studenten vid Lunds universitet, varvid han avlade filosofie kandidatexamen 1917. Bland hans lärare där fanns Knut Wicksell och Emil Sommarin. Han gick med i Lunds studenters helnykterhetsförbund och var medlem av D.Y.G. Sedan började han vid Handelshögskolan i Stockholm, där Eli Heckscher såg till att han gick med i den prominenta Ekonomiska klubben. Även Gustaf Cassel blev en viktig person för hans intellektuella utveckling. År 1919 var han civilekonom, och blev strax därefter invald i Frisinnade ungdomsförbundets styrelse.
Nyfiken bland annat på fabianismen och på den liberale ekonomen John Maynard Keynes idéer reste Ohlin på studieresa till Cambridge och Harvard. Där tog han en Master (Anglosaxisk examen)examen vid Harvard 1923. Efter hemkomsten tog han 1924 sin filosofie doktorsexamen på Stockholms universitet för avhandlingen ''Handelns teori''. För disputationen blev han dessutom docent.
Mellan 1924 och 1929 var Ohlin professor i ”''statsvidenskab''” vid Köpenhamns universitet, och blev dansk medborgare 1925. Under åren i Köpenhamn befäste han sin ställning i den aktuella debatten, genom ett flertal artiklar om liberalismens framtid och problem med socialismen. När Keynes publicerade ''The end of Laissez-faire'' 1926, blev det början till en vändpunkt för den dittills nyklassiske Ohlin, som ideologiskt stod till vänster bland liberalerna och kunde sympatisera med socialdemokratin. I sitt avskedsanförande i Köpenhamn överraskade han genom att peka på fattigdomen bland de grupper som normalt inte innefattades i politikens målgrupper, nämligen småbrukare, småföretagare, änkor, pensionärer, ”det glömda Sverige”.
Fil:Tage Erlander & Bertil Ohlin 1954.jpg (t.v.) och Bertil Ohlin efter en valdebatt i Vasaparken, Stockholm i Stockholm 1954.]]
Sedan återvände han till Stockholm, där han var professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm åren 1929–1965, och blev åter svensk medborgare 1931. Han gifte sig 1931, med filosofie kandidaten Evy Kruse, dotter till medicine licentiaten Charles Kruse och Elsa Sandberg; genom sina mödrar var de släkt. Tillsammans fick de tre barn, bland annat dottern, Anne Wibble, Sveriges finansminister 1991- 1994.
När Ohlin återkom till Stockholm hade hans jämnårige, socialdemokraten Gunnar Myrdal, blivit "i ropet" i de nationalekonomiska kretsarna vid handelshögskolan. Trots att de tillhörde olika partier skulle de framgent betraktas som ett vetenskapligt par, och de bildade stommen i den så kallade Stockholmsskolan. Från denna tid började han även ha personliga kontakter med Keynes, till vilken han ställde sig något tvehågsen, då hans beundran ibland överskuggades av hans tävlingsinstinkt. Hans stöd för Keynes' stabiliseringspolitiska teorier ledde emellertid till en brytning med Heckscher 1935.
Under 1930-talet och framåt ingick Ohlin som sakkunning i flera kommissioner för svenska staten samt för Nationernas förbund, där han var ledare för dess kommission angående den världsekonomiska depressionen.
År 1934 blev Ohlin utsedd till ordförande för det nybildade Folkpartiets ungdomsförbund, vilket han var fram till 1939. Från 1937 blev han alltmera inriktad på sin politiska roll. År 1938 valdes han in i första kammaren, och en kort tid 1944-1945 var han också handelsminister i samlingsregeringen. År 1944 valdes han till partiordförande. Efter samlingsregeringens upplösning 1945 fortsatte han som riksdagsledamot i andra kammaren, och 1949 blev han medlem av Europarådet.
Vid sidan av politiken fortsatte han alltjämt med sin akademiska gärning, och hade ett flertal gästprofessurer i USA, vid Sorbonne, Cambridge och Oxford. För allmänheten blev han emellertid främst känd som opinionsbildare under sin långa tid som partiledare för ett oppositionsparti. På grund av hans nära samarbete med tunga namn inom regeringspartiet, fick han också gehör i många frågor. Folkpartiet var det största borgerliga partiet under Ohlin, och hade 58 mandat 1956.
År 1958 försökte Gustaf VI Adolf få Ohlin och Jarl Hjalmarsson att bilda regering, då folkpartiet, högerpartiet och centerpartiet hade majoritet i andra kammaren men försöket misslyckades. Samma år utlystes nyval med anledning av ATP-frågan. I valet förlorade folkpartiet 20 mandat, och Moderaterna blev det största oppositionspartiet. Det var ett stort misslyckande för Ohlin.
Mellan 1961 och 1966 var Ohlin ordförande i den svenska delegationen till Nordiska rådet. Året därpå lämnade han partiledarposten, 68 år gammal men ingick 1969-70 i Europarörelsens riksdagsgrupp.
År 1977 erhöll han Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för sina insatser inom utrikeshandelsteorin och utvecklingen av makroteorin. Han var hedersdoktor i Århus, Grenoble, Paris, Columbia, ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och Vetenskapsakademien samt Accademia dei Lincei.

Nationalekonomi


Fil:Eli Heckscher.jpg
Fil:Bertil Ohlin.jpg
Bertil Ohlins främsta bidrag inom nationalekonomi ligger inom den neoklassiska skolan med Heckscher-Ohlin-teoremet som han presenterade i sin doktorsavhandling ''Handelns teori'' (1924) och i ''Interregional and International Trade'' (1933). Hans bidrag var en vidareutveckling av den teori Eli Heckscher lade fram i artikeln ''Utrikeshandelns verkan på inkomstfördelningen'' (1919). Dess vikt ligger i att förklara hur utrikeshandel och produktion förhåller sig till produktionsfaktorer inom ett område.
John Maynard Keynes' ''The end of Laissez-faire'' innebar för Ohlin att han hade ramverket för att överge den fria ekonomin, och kunde i stället förorda en aktiv ekonomisk politik, genom vilken sociala och finansiella mål kunde uppnås. Ohlins konjunkturteori, framlagd i hans statliga utredning ''Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet'' (1934) spann vidare på Gunnar Myrdals och Erik Lindahls arbeten inom Stockholmsskolan. I denna förespråkar han offentliga arbeten, om så finansierade med statliga lån, som en väg ur den ekonomiska krisen. De statliga lånen skulle kunna återbetalas vid högkonjunktur menade Ohlin, och en sådan skulle tvingas fram genom att efterfrågan på varor skulle öka om fler hade arbete. Detta blev det koncept som Sverige följde under stor del av återstoden av 1900-talet.
Ohlins och Stockholmsskolans teori om hur sysselssättningen skulle lösas har många beröringspunkter med den Keynes lade fram i ''General Theory''. Frågan om vem som var först med de gemensamma grunddragen, och huruvida det varit konkreta påverkansströmmar, är omtvistad men har blivit mindre aktuell sedan Keynes' teori tappat i popularitet.

Politik


År 1934 blev Ohlin vald till ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund och 1938 blev han invald i första kammaren för Stockholms stads valkrets, där han satt till utgången av 1944. Han satt därefter i andra kammaren för samma valkrets fram till 1970. Han blev snabbt en uppburen politiker med sin nationalekonomiska karriär i bagaget och med sin kritik mot partivänners sympatier för en fri ekonomi, vilket han kallade ”direktörsfrihet”. Sitt politiska program kallade han ”socialliberalism”. Som riksdagsman var han bland annat ledamot av bankoutskottet 1940 och 1941-1944 samt i utrikesutskottet 1946-1968.
Under 1944 blev han både Gustaf Andersson (folkpartiledare)s efterträdare som partiledare för folkpartiet, vilket han var till 1967, och handelsminister i Per-Albin Hanssons Regeringen Hansson III, till 1945. Att valet föll på Ohlin i fråga om partiledarposten syntes vara självklart för partiledningen, och då en folkpartistisk post i regeringen skulle tillsättas, avgick socialdemokraten Herman Eriksson som handelsminister till Ohlins förmån. Under densamma tiden kritiserades han för att ha skrivit ledare i Stockholms-Tidningen, som blivit alltmera pronazistisk men detta var strömningar som han motarbetade. I egenskap av riksdagsman framförde han också flera gånger önskemål om att samlingsregeringen skulle fördöma de tyska angreppen på grannländerna men skulle alltid ställa sig bakom neutralitetspolitiken, även senare under kalla kriget. Samtidigt var han till skillnad från flera av sina partikamrater försvarsvän.
När Ohlin tillträdde som partiledare hade han starkt bidragit till framgången vid det föregående andrakammarvalet 1944, genom skriften ''Efterkrigstidens samhälle''. Som minister fick han ta över den redan framförhandlade Rysskrediten men ingen sådan verkställdes under hans ministertid. Det politiska och ekonomiska läget ledde dock till att han ställde sig bakom Ernst Wigforss bedömning att det var ett intressant förslag. Han deltog även i beslutet om den så kallade baltutlämningen.
Efter krigsslutet överlade Per Albin Hansson och Ohlin om möjligheten att bilda en koalitionsregering. Vänsterfalangen inom socialdemokratin hade dock en ideologi som Ohlin inte ville ställa sig bakom med en underordnad ställning i regeringen, varför han valde att i stället gå i opposition i riksdagen. Som oppositionsledare blev han den starkaste rösten emot Socialdemokraterna (Sverige) planer på socialisering, och i stället för planhushållning förordade han en blandekonomi med ett minimum av statlig intervenering i den fria ekonomin, eller "ramhushållning" som han själv benämnde detta system. Därmed kunde samarbetet med Gunnar Myrdal inte fortsätta, och det utspelades häftiga debatter dem emellan i plenisalen. Hans socialliberala åskådning blev mycket populär, och hans parti fick fyra gånger större mandat andrakammarvalet 1948 än föregående val. Som riksdagsman i andra kammaren var han ledamot av statsutskottet, första särskilda utskottet, talmanskonferensen och av utrikesutskottet.
Friedrich von Hayeks ''Vägen till träldom'' utkom på svenska 1944, vilket blev ytterligare en vändpunkt för Ohlin. Han hämtade argument och impulser därifrån för att konfrontera socialdemokraterna vid förstakammarvalet 1946, då han framförde att deras ekonomiska politik inte var demokratisk. Till andrakammarvalet 1948 hade han hjälp av Herbert Tingsten, som framförde samma kritik i ''Dagens Nyheter.'' Senare under 1950-talet påbörjade han en ideologisk debattkrift, ''Demokratin, ekonomin och tryggheten'' men den blev ofullbordad. Framåt år 1960 blev han en häftig kritiker till storebrorstendenserna i det socialdemokratiska folkhemmet, och deras maktmonopol. Att stärka demokratin var också skälet till att han, i strid emot socialdemokraterna, var en av dem som hårdast drev kravet om att första kammaren skulle avskaffas.
Ohlins mor hade uppfostrat honom i nordicistisk anda, och dessa ränder gick aldrig ur. Som politiker verkade han ofta för samarbete mellan skandinaviska länder, och deltog i Nordiska rådet från starten 1953 till 1970, då han drog sig tillbaka från politiken.
Blockpolitiken luckrades tillfälligt upp under Ohlins första tid som partiledare men vid folkpartiets förlust vid andrakammarvalet 1958 fick socialdemokraterna tillsammans med kommunisterna majoritet i andra kammaren, varmed Ohlins reella inflytande minskade. Hans relation med Tage Erlander var präglad av ömsesidig misstro och kantrad av personlig oförenlighet. Ohlins erkänt breda kunskaper inom nationalekonomi verkade positivt granskande för den politiska utvecklingen i Sverige men hans akademiska förmåga att problematisera också sina egna förslag ledde enligt Claes-Henrik Siven till att han tappade väljarna.
Under 1960-talet blossade det upp en konflikt mellan moderpartiet och ungdomsförbundet under Per Ahlmark och dennes efterträdare Ola Ullsten. Till skillnad från den konflikt som varit mellan Ohlin och Gustaf Andersson hade den dock ingen ideologisk botten, utan grundade sig i den yngre generationens krav på föryngring i partiet och en omstrukturering av dess ledning. Genom påtryckningar lyckades ungdomsförbundet få in deras ordförande Ullsten i riksdagen på Folke Nihlfors plats efter andrakammarvalet 1964. Denna strömning motarbetades av Ohlin, och var hans första erfarenhet av att motarbetas av sina egna. Han avgick som partiledare vid landsmötet i Sundsvall 10–13 juni 1967 men kvarstod som riksdagsman.
Sitt sista stora anförande höll Ohlin vid folkpartiets landsmöte 1978 med anledning av löntagarfonderna.

Övrigt


Fil:Norra, Bertil Ohlin.JPG i Stockholm.]]
Flera föreläsningssalar och mötesrum i Handelshögskolan i Stockholms huvudbyggnad på Sveavägen 65 i centrala Stockholm, har givits namn efter framgångsrika professorer vid skolan och personer som gjort stora donationer till skolan. På våning 5 ligger "Ohlinrummet", vilket givits namn efter professor Bertil Ohlin.

Bibliografi (urval)


''Handelns teori'', 1924
''Sæt produktionen i gang'', 1927
''Interregional and International Trade'', 1933
''Utrikeshandel och handelspolitik'', 1:a uppl. 1934, 8 rev. uppl. 1965
''Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet'', Arbetslöshetsutredningen 1927, SOU 1934:12, 1934
''Fri eller dirigerad ekonomi'', 1936
''The Course and Phases of the World Economic Depression'', 1931, på svenska: ''Staterna och världsekonomin: En diskussion om högkonjunkturen som grundval för det internationella varuutbytets återupptagande'', 1931
''The Problem of Employment Stabilization'', 1949
''Liberal utmaning'', 1963
''Obekväma fakta'', 1971
”Some Comments on Keynesianism and the Swedish Theory of Expansion before 1935”, 1977, i ''Keynes, Cambridge and the General Theory'', red. Patkin & Leith
''Bertil Ohlins memoarer: Ung man blir politiker'', 1972
''Bertil Ohlins memoarer: Socialistisk skördetid kom bort'', 1975
Därtill ett flertal artiklar i många tidningar, utredningar, böcker och tidskrifter, samt politiska anföranden, motioner, med mera.

Se även


Bertil Ohlins donationsfond
Bertil Ohlin-medaljen
Bertil Ohlininstitutet
Lista över professorer vid Handelshögskolan i Stockholm

Referenser

Noter

Tryckta källor


Stig Hadenius, ''Modern svensk politisk historia : Konflikt och samförstånd'', 6:e uppl., Stockholm, Hjalmarsson & Högberg, 2003, särskilt s.88-100
Sven-Erik Larsson, ''Bertil Ohlin'', Stockholm: Bokförlaget Atlantis, 1998, ISBN 91-7486-568-4
Bo Sandelin etc, ''Det ekonomiska tänkandets historia'', Stockholm: SNS Förlag, 2001, s. 110-112
Claes-Henric Siven, artikel i ''Svenskt biografiskt lexikon'', häfte 136, red. G. Nilzén, Stockholm 1992, s.95-108
''Tvåkammarriksdagen 1867-1970'', band 1 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 155
''Vem är det 1961'' (Sthlm 1960)

Externa länkar


http://www.ohlininstitutet.org/ Bertil Ohlininstitutet
Kategori:Sveriges handelsministrar
Kategori:Svenska professorer i nationalekonomi
Kategori:Personer verksamma vid Handelshögskolan i Stockholm
Kategori:Svenska nobelpristagare
Kategori:Mottagare av Sveriges Riksbanks ekonomipris
Kategori:Personer inom svensk liberalism
Kategori:Svenska folkpartister
Kategori:Ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare för Folkpartiet
Kategori:Alumner från Handelshögskolan i Stockholm
Kategori:Alumner från Lunds universitet
Kategori:LVA
Kategori:LIVA
Kategori:Män
Kategori:Födda 1899
Kategori:Avlidna 1979
Kategori:Folkpartiet liberalernas partiledare
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
ar:بيرتل أولين
bg:Бертил Олин
ca:Bertil Ohlin
cs:Bertil Ohlin
da:Bertil Ohlin
de:Bertil Ohlin
et:Bertil Ohlin
en:Bertil Ohlin
es:Bertil Ohlin
fr:Bertil Ohlin
gd:Bertil Ohlin
io:Bertil Ohlin
id:Bertil Gotthard Ohlin
it:Bertil Ohlin
la:Bertil Ohlin
hu:Bertil Gotthard Ohlin
mn:Бертиль Олин
nl:Bertil Ohlin
ja:ベルティル・オリーン
no:Bertil Ohlin
pnb:برٹل اوہلن
pl:Bertil Ohlin
pt:Bertil Ohlin
ro:Bertil Ohlin
ru:Олин, Бертиль
sk:Bertil Ohlin
fi:Bertil Ohlin
tr:Bertil Ohlin
uk:Бертіл Олін
yo:Bertil Ohlin
zh:贝蒂尔·奥林

Bergianska trädgården


Fil:Bergianska_3.jpg
Bergianska trädgården, ''Stockholms botaniska trädgård'', är en botanisk trädgård belägen i Frescati, Stockholm, intill Brunnsviken, på Norra Djurgården i Stockholms kommun. Trädgården ägs av staten och Kungl. Vetenskapsakademien, huvudmän för trädgården är Kungl. Vetenskapsakademien och Stockholms universitet.

Historik


Bergianska trädgården har sitt ursprung i den trädgård vid namn ''Bergielund'', som bröderna Bengt Bergius och Peter Jonas Bergius anlade i Kvarteret Resedan mellan nuvarande Karlbergsvägen och Vasaparken i Stockholm i mitten av 1700-talet. Efter brödernas död donerades egendomen till Kungl. Vetenskapsakademien och Bergianska stiftelsen som bildades. Enligt testamentet skulle en föreståndare tillsättas i egenskap av professor. Olof Swartz var den förste professor Bergianus. Vid sin sida hade han en arrendator av trädgården som drev skötsel och växtförsäljning. Trädgården skulle tjäna som trädgårdsskola och försöksanläggning. Trädgården låg på samma ägor tills 1885 då man flyttade till det nuvarande läget vid Brunnsviken, på grund av att området skulle bebyggas enligt den nya stadsplanen.

Byggnader


Fil:Bergianska_1.jpg
Fil:Orangeriet 2009.jpg
1900-talet i Bergianska trädgården kännetecknas av att flera viktiga byggnader byggs såsom ''Gamla orangeriet'' för tropiska växter (idag restaurang och café med tillfälliga utställningar) och ''Institutionsbyggnaden'' för herbarium, personalens kontorsplatser och bibliotek. 1899-1900 tillkom det vackra lilla ''Victoriaväxthuset'', som är en kupolbyggnad helt i glas och järn, för näckrosor, speciellt för jättenäckrosen ''Jättenäckrosor''. I södra delen av trädgården finns även ''Naturens Hus'' där man har aktiviteter för elever och lärare, huset kan även hyras för konferenser. Det finns fler äldre träbyggnader som används för olika ändamål, vissa är privatbostäder.
Det största nybyggnaden på 1900-talet var dock ''Edvard Andersons växthus'' som öppnade sina portar 1995 och hade uppförts efter ritningar av arkitekt Per-Rune Semrén. Grosshandlare Edvard Anderson hade efter sin död 1936, testamenterat pengar till Kungliga Vetenskapsakademien ''"För inrättandet och drivandet av en vinterträdgård, där medelhavsklimatets och därmed jämförliga klimatområdens träd, buskar och örter äro uteslutande representerade"''.

Parken


Stora delar av den botaniska trädgården är uppbyggda efter växternas släktskap. Innanför skyddande granhäckar finns ett stort kvarter med köksväxter samt en örtagård. Den botaniska parken är genom sitt läge vid Brunnsviken och sitt kuperade landskap attraktiv att promenera i året om. Den innehåller mängder av träd och buskar från norra halvklotet. Den Japanska dammen anlades till Bergianska stiftelsens 200-årsjubileum år 1991.
Totalt förfogar Bergianska trädgården över cirka 9000 växtarter. Parken i sin helhet ingår sedan 1995 i Nationalstadsparken ''Ekoparken''.

Se även


Victoriaväxthuset
Edvard Andersons växthus
Gustafsborg, Stockholm

Bildgalleri


<gallery widths=180px heights=130px>
Fil:Bergianska_2.jpg|''Edvard Andersons växthus''
Fil:Bergianska tradgarden 6.jpg|''Japanska dammen sommar''
Fil:Bergianska_4.jpg|''Japanska dammen höst''
Fil:Victoria_vaexthus_1.jpg|''Victoria växthus''
</gallery>

Externa länkar


http://www.bergianska.se/ Bergianska trädgården
Kategori:Botaniska trädgårdar i Sverige
Kategori:Parker i Stockholms kommun
Kategori:Byggnadsminnesförklarade trädgårdar
Kategori:Stockholms universitet
Kategori:Norra Djurgården
de:Bergianska trädgården
en:Bergianska trädgården
es:Bergianska trädgården
id:Kebun Botani Bergian

Bryggeri


Fil:8210 Brewery in Abbaye Notre-Dame de Saint-Remy Rochefort 2007 Luca Galuzzi.jpg
Fil:The Brewer designed and engraved in the Sixteenth. Century by J Amman.png
Ett bryggeri är en anläggning eller en affärsverksamhet som tillverkar öl.

Svensk historia


År 1905 fanns det totalt 240 bryggerier i Sverige. Många byar och småstäder hade sitt eget bryggeri. Efter denna bryggeritopp minskade antalet svenska bryggerier successivt, beroende på flera faktorer.
Bryggerinäringen ålades ett antal skatter, bland andra maltskatt som år 1940 omvandlades till skatt på den färdiga produkten. Skattesatsen på maltdrycker har sedan höjts efterhand. Inte bara beskattningen gjorde livet svårare för bryggarna, utan även omfattande försäljningsrestriktioner.
Utvecklingen gick under en stor del av 1900-talet mot ett förstatligande av bryggeriindustrin. Anledningen var främst att staten genom ökat inflytande på bryggerinäringen också ville få ett ökat inflytande över konsumtionsvanorna.
I det hårdare företagsklimatet omvandlades Sveriges bryggerinäring efterhand till något som liknar en storskalig industri med få bryggenheter och koncentrerad tillverkning dominerad av Pripps. Utvecklingen av transporterna under efterkrigstiden ryckte också bort många småbryggerier eftersom det blev lönsamt att frakta öl och läsk längre sträckor.
Ett beslut som kom att få särskilt stora effekter var Mellanölsförbudet 1977. Mellanölet, ett starkare öl som hade introducerats 1965 i vanliga livsmedelsbutiker, fick inte längre säljas. Detta missgynnade många av de mindre bryggerier som fanns kvar, och ökade koncentrationen i branschen när man var tvungen att producera en viss volym för att kunna få sälja öl till Systembolaget.
Under 1980-talet inleddes en motreaktion mot centraliseringen. Framför allt var det Spendrups, som just bytt namn från Grängesbergs Bryggerier, som förde in nytänkande i branschen. Pripps, som genom försäljningen av Procordia AB blivit ägt av AB Volvo vaknade också till. Uppköp och nerläggningar skedde under slutet av 1980-talet, då exempelvis AB Wårby Bryggerier blev en del av Spendrups.
1990-talet var en tid av kraftigt ökat intresse för (och drickande av) öl i Sverige, det öppnade nya pubar, de stora bryggerierna började brygga annat än lager, exempelvis Ale (öltyp). I samband med EU-inträdet förenklades också delar av tillståndsgivningen för tillverkning och privata aktörer tilläts verka inom grossist- och distributionsleden. Resultatet blev ett antal små bryggerier, ofta drivna av entusiaster, ibland på gårdar. Dessa mikrobryggerier gjorde ofta intressanta och nyskapande öl, ibland med skiftande kvalitet. De flesta hankade sig fram med lokal försäljning, ibland med folköl i de lokala butikerna.
Systembolaget ändrade i slutet av 1990-talet sina inköpsrutiner och lagerhållning, vilket slog hårt mot de minsta leverantörerna. En stor del av de lokala småbryggerierna klarade inte omställningen utan lades ner eller köptes upp omkring. Under tiden växte en uppstickare från noll till att bli det näst största leverantören av öl och cider: Kopparbergs Bryggeri.
Några överlevde dock och har försiktigt växt under 2000-talet. Jämtlands Bryggeri och Nils Oscar Bryggeri och Bränneri är exempel på detta. Samtidigt har nya mikrobryggerier startats under senare år, som Helsinge Ångbryggeri eller Nynäshamns Ångbryggeri. De har oftast en mycket regional försäljning som kompletteras med försäljning till entusiastkrogar.

Några historiska svenska bryggerier


Apotekarnes köptes upp av Pripps men lever kvar som varumärke
Appeltofftska Bryggeriet, Halmstad (1836-1996), grundat av Anders Julius Appeltofft; numera bytt namn till Krönleins (se ovan)
Banco Bryggeri
Bockens Bryggerier AB, Gustavsbro, Gävle. Tidigare Gustavsbro bryggeri, Gävle, 1856-1942.
Malungs bryggeri
Poppelmans Bryggeri som startedes av Johan Casparsson Poppelman
Pripps köptes upp av Carlsberg men lever kvar som varumärke
TILL-bryggerierna
O. Vallmo & Co, Lindesberg
F.W. Billes bryggeri

Se även


Alkoholskatt#Skatt på öl
Mikrobryggeri
Brasserie

Externa länkar


http://sverigesbryggerier.se/om-oss/historia/gamla-bryggerier/gamla-bryggerier-enligt-bryggerinamn/ Sveriges bryggeriers förteckning över gamla svenska bryggerier
Kategori:Öl
Kategori:Bryggerier
be:Бровар
be-x-old:Бровар
bg:Пивоварна
bar:Brauarei
bs:Pivara
ca:Cerveseria
cs:Pivovar
da:Bryggeri
de:Brauerei
en:Brewery
es:Cervecería
eo:Bierfarejo
fa:کارخانه آبجوسازی
fr:Brasserie
fy:Bierbrouwerij
hy:Գարեջրի գործարան
hr:Pivovara
id:Brewery
is:Brugghús
it:Birrificio
he:מבשלה
lb:Brauerei
nl:Brouwerij
nds-nl:Brouweri-je
ja:ブルワリー
no:Bryggeri
pl:Browar
pt:Cervejaria
ru:Пивоваренная компания
simple:Brewery
sk:Pivovar
sh:Pivara
fi:Panimo
uk:Броварня
vls:Brouwery

Blötdjur


Blötdjur (Mollusca) är en stam (biologi) med idag omkring 90&nbsp;000 levande arter på jorden.

Utbredning


Med undantag av polarregionerna och fjällområden finns blötdjur över hela jorden. De flesta klass (biologi) förekommer emellertid i havet. Några musslor lever i sötvatten och enskilda arter av denna klass även i mycket fuktig jord. På land är det sedan bara snäckorna som tillhör djurgruppen blötdjur.

Beskrivning


Blötdjur är huvudsakligen symmetriskt uppbyggda. De består av ett huvud, en säck med alla organen, en mantel och en kraftig fot.
Blötdjur saknar ett exoskelett och består till stor del av mjukvävnad. I likhet med många andra djurgrupper uppstod blötdjuren i samband med den kambriska explosionen för ca 542 miljoner år sedan. De flesta blötdjur skyddar sig dock genom att producera någon form av skal, som kan bestå av kalcit eller aragonit. Dessa skal kallas ibland ''konkylier'' (av grekiskan kongchy'lion, snäckskal).
Eftersom det man oftast hittar efter döda blötdjur är skalen, kallas läran om blötdjuren ibland för konkyliologi, vilket egentligen enbart avser läran om deras skal. Konkyliologi används idag mest som beteckning för amatörer med samlarintresse för skal, medan den vetenskapliga forskningen om blötdjuren kallas för malakologi. Det finns idag runt 90 000 kända arter av blötdjur.
Tarmkanal med mage, spottkörtlar och lever är väl utbildade. I munhålan finns hos alla blötdjur, med undantag av musslorna, en muskulös ansvällning, som är tätt besatt med fina, bakåtriktade kitintaggar, vilka tjänstgör vid födans sönderdelande. Hos dessa blötdjur som lever i vatten, är andedräktsorganen gälar, vilka utgöras av utskott från kroppsväggen och vanligen är belägen i en av manteln bildad, säcklik hålighet.
Blodomloppsorganen är jämförelsevis väl utvecklade men kärlsystemet är inte slutet, utan blodet flyter delvis genom springor och håligheter mellan kroppens övriga organ. Hjärtat består av ett, två eller fyra förmak, i vilka det från andedräktsorganen kommande blodet träder in, samt av en hjärtkammare, som mottar blodet från förmaket, och varifrån det förs ut till kroppens skilda organ.
Nervsystemet utgörs i allmänhet av tre genom nervsträngar förenade ganglion, av vilka varje står i förbindelse med sitt sinnesorgan. Njurarna är slingrande kanaler eller säckar, som vanligen är försedda med en öppning utåt och en annan, som mynnar in i den så kallade hjärtsäcken.
Vissa blötdjur är giftiga och farliga för människan.

Fortplantning


De flesta musslor, alla bläckfiskar och många snäckor förekommer med skilda kön. Tvåkönade arter finns inte så ofta som det tidigare antogs. Befruktningen sker mest i det öppna vattnet. Hos högre utvecklade blötdjur inträffar oftast inre befruktning.

Källor


''artikeln är delvis en översättning från http://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Weichtiere&oldid=31209244 motsvarande artikel på tyska Wikipedia.''
Kategori:Blötdjur
ar:رخويات
roa-rup:Mollusca
az:Molyusklar
zh-min-nan:Nńg-thé tōng-bu̍t
be:Малюскі
be-x-old:Малюскі
bg:Мекотели
bs:Mekušci
br:Blotvil
ca:Mol·lusc
cs:Měkkýši
cy:Molwsg
da:Bløddyr
de:Weichtiere
nv:Bijáád Ádaadinígíí
et:Limused
el:Μαλάκια
en:Mollusca
es:Mollusca
eo:Molusko
eu:Molusku
fa:نرم‌تنان
fr:Mollusca
gl:Moluscos
ko:연체동물
hsb:Mjechkuše
hr:Mekušci
io:Molusko
id:Moluska
ia:Mollusco
is:Lindýr
it:Mollusca
he:רכיכות
jv:Moluska
ka:მოლუსკები
kk:Моллюскалар
rw:Ikinyamushongo
la:Mollusca
lv:Gliemji
lb:Weechdéieren
lt:Moliuskai
hu:Puhatestűek
mk:Мекотели
ms:Moluska
nl:Weekdieren
ja:軟体動物
frr:Wokdiarten
no:Bløtdyr
nn:Blautdyr
oc:Mollusca
pl:Mięczaki
pt:Moluscos
ro:Moluscă
qu:Llamp'uka
ru:Моллюски
simple:Mollusc
sk:Mäkkýše
sl:Mehkužci
sr:Мекушци
sh:Mekušci
fi:Nilviäiset
tl:Mollusca
ta:மெல்லுடலி
roa-tara:Mollusca
te:మొలస్కా
tet:Molusku
th:มอลลัสกา
tr:Yumuşakçalar
uk:Молюски
vec:Mołusco
vi:Động vật thân mềm
diq:Mollusca
zh:软体动物

Beslut

Beslut har flera betydelser:
i allmänhet, val mellan olika alternativ; se val (filosofi)
i juridik sammanhang endera:
icke slutliga beslut, som avser beslut under fortsatt handläggning av ett mål eller ärende
slutligt beslut, varigenom en domstol eller myndighet skiljer målet eller ärendet ifrån sig. Se även domslut och fastställelsetalan.
Beslutsfattande är en process som jämför handlingsalternativ, där varje fattat beslut innebär ett val av en handling, väg eller mental inställning utifrån dessa alternativ. Att avstå från att fatta beslut är också ett val, till förmån för en fortsättning av gällande förhållanden eller för en externt driven förändring.

Se även


Beslutsteori
Beslutande församling
Kvorum
Kategori:Sammanträdesteknik
de:Entscheidung (Begriffsklärung)
en:Decision
es:Decisión
lt:Sprendimas
nl:Besluit
ja:決断
pl:Decyzja
simple:Decision

Beatrix av Nederländerna


Beatrix I, ''Beatrix Wilhelmina Armgard av Nederländerna, Oranien-Nassau och Lippe-Biesterfeld'', född 31 januari 1938 på slottet Soestdijk i Baarn, är Lista över Nederländernas regenter av Konungariket Nederländerna sedan 30 april 1980, då hennes mor Juliana av Nederländerna abdikation till förmån för Beatrix.
Drottningen är brylling med sin svenske kollega kung Carl XVI Gustaf.

Uppväxt och utbildning


Beatrix Wilhelmina Armgard föddes som äldsta barn till dåvarande prinsessan Juliana av Nederländerna och hennes make prins Bernhard av Lippe-Biesterfeld, strax före utbrottet av andra världskriget. 1940 flydde den gravida prinsessan Juliana med Beatrix och hennes syster till Kanada, medan prins Bernhard följde drottning Wilhelmina till London. Familjen återförenades 1945. Äktenskapet mellan prinsessan Juliana och prins Bernhard gav fyra barn, samtliga flickor.
Prinsessan Beatrix påbörjade sin utbildning under åren i Kanada och efter motsvarande studentexamen 1956 inskrevs hon vid universitetet i Leiden, där hon var medlem av universitetets kvinnoförening. Hon studerade bland annat sociologi, juridik, ekonomi, författningshistoria, och statsvetenskap och tog examen i juridik 1959 och 1961.

Äktenskap och barn


1965 offentliggjordes förlovningen mellan prinsessan Beatrix och den västtyske diplomaten Claus von Amsberg (född 1926, död 6 oktober 2002). Efter att parlamentet godkänt det påtänkta äktenskapet blev han nederländsk medborgare. De sammanvigdes den 10 mars 1966 av borgmästaren i Amsterdam, varpå äktenskapet välsignades av kyrkan. Paret bosatte sig på slottet Drakensteyn , flyttade 1981 till slottet Huis ten Bosch i Haag. Drottningen är numera bosatt på slottet Noordeinde.
Beatrix är mor till Willem-Alexander av Nederländerna (född 1967), Johann Friso av Nederländerna (född 1968) och Constantin av Nederländerna (född 1969).

Drottning


I enlighet med konstitutionen kunde prinsessan Beatrix efterträda sin mor som regent från och med sin artonårsdag men först vid moderns abdikation på 71-årsdagen, den 30 april 1980, inträffade detta. Hon uppsteg på tronen i närvaro av parlamentets båda kammare i Nya kyrkan i Amsterdam.
Sedan hon var arton år har hon varit medlem av Nederländernas statsråd, en post hon ännu innehar. Som drottning har hon att underteckna parlamentets beslut och kungliga dekret, att erlägga och motta statsbesök.

Anfäder

Källor


http://www.koninklijkhuis.nl/english/content.jsp?objectid=18161 Officiell biografi, sidan läst 1 maj 2009
Kategori:Personer i Nederländerna under 1900-talet
Kategori:Personer i Nederländerna under 2000-talet
Kategori:Födda 1938
Kategori:Nederländernas regenter
Kategori:Riddare av Strumpebandsorden
Kategori:Kvinnliga regenter under 1900-talet
Kategori:Nederländernas drottningar
Kategori:Huset Nassau-Oranien
Kategori:Kvinnor
Kategori:Levande personer
Kategori:KMO
Kategori:Mottagare av Serafimerorden
af:Beatrix van Nederland
ar:بياتريكس ملكة هولندا
arc:ܒܝܐܛܪܝܟܣ ܕܒܝܬ ܗܘܠܢܕܝܐ
az:Beatriks (Niderland kraliçası)
be:Беатрыкс
bg:Беатрикс Нидерландска
bs:Beatrix, kraljica Holandije
ca:Beatriu I dels Països Baixos
cs:Beatrix Nizozemská
cy:Beatrix, brenhines yr Iseldiroedd
da:Beatrix af Nederlandene
de:Beatrix I. (Niederlande)
et:Beatrix (Madalmaade kuninganna)
el:Βεατρίκη της Ολλανδίας
en:Beatrix of the Netherlands
es:Beatriz I de los Países Bajos
eo:Beatrikso (Nederlando)
fa:بئاتریکس هلند
fr:Béatrix des Pays-Bas
fy:Beatrix fan de Nederlannen
ga:Beatrix na hÍsiltíre
gl:Beatriz dos Países Baixos
got:𐌱𐌴𐌰𐍄𐍂𐌹𐍇 𐌽𐌹𐌸𐌴𐍂𐌰𐌻𐌰𐌽𐌳𐌴/Beatrix Niþeralande
ko:베아트릭스
hr:Beatrix od Nizozemske
id:Beatrix dari Belanda
is:Beatrix Hollandsdrottning
it:Beatrice dei Paesi Bassi
he:ביאטריקס, מלכת הולנד
ka:ბეატრიქსი (ნიდერლანდი)
la:Beatrix (regina Nederlandiae)
lv:Beatrikse
lt:Nyderlandų karalienė Beatričė
li:Beatrix vaan de Nederlen
hu:Beatrix holland királynő
mr:बिआट्रिक्स, नेदरलँड्स
ms:Beatrix dari Belanda
nl:Beatrix der Nederlanden
nds-nl:Beatrix van Nederlaand
ja:ベアトリクス (オランダ女王)
no:Beatrix av Nederland
nn:Beatrix av Nederland
oc:Beatritz dels Païses Basses
pnb:ملکہ بیٹرکس
pap:Beatrix di Hulanda
pms:Beatris dij Pais Bass
pl:Beatrycze (królowa Holandii)
pt:Beatriz dos Países Baixos
ro:Beatrix a Țărilor de Jos
ru:Беатрикс
simple:Beatrix of the Netherlands
sk:Beatrix Holandská
so:Beatriks
ckb:بیاتریکس ھۆڵەندا
sr:Беатрикс од Холандије
sh:Beatrix od Nizozemske
su:Beatrix ti Walanda
fi:Beatrix
th:สมเด็จพระราชินีนาถเบียทริกซ์แห่งเนเธอร์แลนด์
tr:Beatrix (Hollanda kraliçesi)
uk:Беатрикс (королева Нідерландів)
vep:Beatriks
vi:Beatrix của Hà Lan
wa:Bêtri des Bas Payis
yo:Beatrix ilẹ̀ Nẹ́dálándì
zh:贝娅特丽克丝 (荷兰)

Bo Beskow

Fil:Sveaplans gymn Beskow.jpg 1939<br>Foto: Holger Ellgaard]]
''Bo'' Viktor Beskow, född 13 februari Konståret 1906 i Djursholm norr om Stockholm, död 1 april Konståret 1989 i Mogata, Söderköpings kommun, Östergötland, var en svensk konstnär, målare och författare. Han var son till teologen Natanael Beskow samt författaren och konstnären Elsa Beskow, och bror till geologen och författaren professor Gunnar Beskow.
Bo Beskow studerade vid Konstakademien, samt i Rom, Paris, och Portugal.
Han har utfört porträttmålningar till exempel av Sten Selander, fresker i Djursholms nya gravkapell och i Norrköping, väggmålning i Sveaplans flickläroverk i Stockholm, altartavla i Christinae kyrka i Alingsås, där han även gjorde glasmålningarna, så även i Sankt Johannes kyrka, Norrköping i Norrköping och i Skara domkyrka. Vilka de senare kanske han är mest känd för. Beskow var också en god landskapsmålare och gjorde många illustrationer till egna reseskildringar. Bo Beskow är också känd för sina monumentalmålningar i FN-skrapan, New York. Hans arbeten är representerade i Nationalmuseum, Moderna museet och Gripsholms slott. Han var även författare bland annat till Solmannen som handlar om Bibelns Simson.
Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Män
Kategori:Födda 1906
Kategori:Avlidna 1989
de:Bo Beskow
no:Bo Beskow

Björn Runge


Björn Lennart Runge, född 21 juni 1961 i Lysekil och uppvuxen i Uddevalla, är en svensk regissör för film och teater, manusförfattare, dramatiker, filmare och essäist.

Verksamhet


Film


Björn Runge har arbetat med film sedan han var 20 år, bland annat hos Roy Andersson. Han gick ut Dramatiska Institutet regilinje 1989. Ett litet genombrott kom med den prisbelönta kortfilm ''Greger Olsson köper en bil'' (1991) och ett större genombrott med ''Om jag vänder mig om'' (2003) för vilken han bland annat belönades med en Guldbagge (filmpris) för bästa regi och manus. ''Om jag vänder mig om'' blev även belönad på Filmfestivalen i Berlin 2004 med en Silverbjörnen för en enastående konstnärlig insats och filmpriset :de:Der Blaue Engel (Filmpreis) för bästa europeiska film. Juldagen 2005 gick långfilmen ''Mun mot Mun'' upp på biograferna. Den fick genomgående mycket bra kritik och nominerades till Nordiska rådets filmpris 2006. Hösten 2011 hade Runges film ''Happy End'' premiär, med manus av den danske succéförfattaren Kim Fupz Aakeson. Den bildade en avslutande, tredje del i en filmtrilogi kallad ''Befrielsetrilogin'', vilken inleddes med ''Om jag vänder mig om'' och fortsatte med ''Mun mot mun''.

Filmer

(TV-serie) (TV-serie) (kortfilm) (TV-serie) (kortfilm)

Övrigt


Festen, (kortfilm), medregi Lena Koppel), 1984
Skymningsjägare (kortfilm), 1985
Steward Gustafssons julafton, (långfilm, ej visad), 1985
Brasiliens röda kaffebär, (kortfilm), 1986
Intill den nya världens kust, (kortfilm), 1987
Maskinen (kortfilm), 1988
Mördaren, (kortfilm), 1989
Vinden, (kortfilm), 1989
Vart skall jag fly för ditt ansikte, (kortfilm, dokumentär, medregi Jimmy Karlsson), 1989
Morgonen, (kortfilm), 1990
En dag på stranden, kortfilm, 1994
Sverige in Memorian, (tv, dokumentär, medregi Lena Dahlberg), 1994

Teater


Björn Runge arbetar även med teater både som dramatiker och regissör. Han regisserade pjäsen ''Aska'' av Harold Pinter på Göteborgs Stadsteater 2006. På Stockholms Stadsteater skrev och regisserade Runge pjäsen ''Uppdraget'' (2007). För Teater Galeasen har han skrivit pjäsen ''Dialog-Night Order Book'' (2007). Den egna pjäsen ''Night Rider'' satte Runge upp på Göteborgs Stadsteater 2008. Och samma år hade hans pjäs ''Mordet på en f.d Komiker'' premiär på Folkteatern i Göteborg i regi av Sanna Hultman.

Författarskap


Mellan åren 2006-2009 skrev Runge tre essäer för tidskriften ''Filmkonst'', vilken utges av Göteborg International Film Festival. Essäerna utgavs i bokform och bildar en trilogi som går under titeln ''Viljan & Världen''. Denna trilogi är en svensk filmares försök till eftertanke och överlevnad, från ett slags haveri med filmen "Mun mot mun" i ''Konsekvenser'' (2007), vidare till ifrågasättandet av filmens konventioner i ''Fiktion som liv'' (2009) för att slutligen landa i en pånyttfödelse, efter ytterligare ett yrkesmässigt haveri, i ''Prokrustes säng'' (2009).

Filmessäer


''Konsekvenser. En lägesrapport från periferin hösten -06'' (Filmkonst nr 104, 2007) ISBN 91-88282-65-1
''Fiktion som liv'' (Filmkonst 118, 2009) ISBN 978-91-88282-76-7
''Prokrustes säng'' (Filmkonst 121, 2009) ISBN 978-91-88282-81-1

Litteratur


Cornelia Cecilia Eglantine: ''Björn Runge'' (Typpress, 2012) 97-86136-32725-9

Externa länkar


http://libris.kb.se/hitlist?d=libris&q=björn+runge&f=simp&spell=true&hist=true&p=1 Av och om Björn Runge på svenska bibliotek. Libris.
Kategori:Svenska regissörer
Kategori:Svenska filmare
Kategori:Män
Kategori:Födda 1961
Kategori:Levande personer
Kategori:Personer från Bohuslän
en:Björn Runge
no:Björn Runge
fi:Björn Runge

Bäckseda

Bäckseda är en ort utanför Vetlanda, som i dag är i princip sammanbyggt med tätorten med nära 3&nbsp;000 invånare.
Bäckseda är kyrkby i Bäckseda socken och Bäckseda församling.
Bäckseda kyrka är byggd av sten och härstammar till sina äldsta delar från cirka 1200. Kyrkan förlängdes mot öster senare under medeltiden. Efter en eldsvåda 1915, då all inredning, bland annat ett medeltida altarskåp, förstördes, återuppfördes kyrkan efter Otar Hökerbergs ritningar, varvid ett torn tillbyggdes. Altaruppsatsen är utförd av Tore Strindberg.
Bäckseda innehåller också en nerlagd ICA-butik som numera ägs av Rör-Karlsson, en skola för år 0-6, en gammal kvarn vid namn Mela Kvarn och ett naturområde vid namn Illharjen som genomkorsas av Emån som rinner genom Bäckseda.
Kategori:Orter i Vetlanda kommun

Bryggmästare

Bryggmästare är ett yrkesnamn på en person som har yrkesbevis för rollen som chef inom produktionen, produktutvecklingen eller kvalitetssäkringen mm, inom ett bryggeri. Närmaste utbildningar för detta finns vid bl a Den Skandinaviske Bryggerhøjskole (Danmark), VLB (Tyskland), TU München (Tyskland) och Doemens Akademie (Tyskland). Någon sådan utbildning finns inte i Sverige.

Kända bryggmästare


Friedrichs Lachs, invandrad till Sverige från Tyskland år 1860.
John Laurentius Skantze, grundare av Falcon (nuvarande Carlsberg Sverige) i Falkenberg

Se även


Öl
bryggare
bryggeri
Kategori:Hantverksyrken
Kategori:Öl
cs:Sládek (pivo)
de:Braumeister
pl:Piwowar
pt:Mestre cervejeiro
uk:Бровар

BESK

File:BESK-1.jpg
Besk eller BESK (''Binär Elektronisk SekvensKalkylator'') var Sveriges ''andra'' dator (efter BARK), som då kallades matematikmaskin eller elektronhjärna. Den utvecklades av Matematikmaskinnämnden och under några veckor var det den snabbaste datorn i världen. Datorn färdigställdes år 1953. Från 1956 började Åtvidabergskoncernen tillverka kopior av BESK, FACIT EDB. De tillverkades i tio exemplar och var Sveriges första serietillverkade dator.
Komponenterna i BESK var elektronrör. Dessa behövde bytas så ofta att programmen försågs med brytpunkter där behandlingen kunde återupptas när något elektronrör brunnit ut.
BESK utvecklades parallellt med BARK. Man förde under dessa år en diskussion om det behövdes två eller tre datorer för Sveriges behov.
Lunds universitet byggde 1956 en kopia av BESK, som gick under namnet SMIL (Siffermaskinen i Lund) och 1957 byggdes kopian SARA (Saabs räkneautomat) av Saab i Linköping. Saab var en av de största användarna av den ursprungliga BESK.

Se även


BARK - Binär Aritmetisk Relä-Kalkylator - Sveriges första dator.
Siffermaskinen i Lund - Siffermaskinen i Lund.

Externa länkar


Tre Innovatörer AB: http://www.treinno.se/pers/okq/besk.htm BESK Binär Elektronisk Sekvens Kalkylator
http://user.it.uu.se/~foy/Documents/Kodning_for_BESK_2a_uppl_1958-05-02_HELA.pdf BESK programmeringsmanual (1958-05-02)
http://www.idg.se/2.10186/1.226881/vadergubbar-kodknackare-och-artillerister-bakom-datorbygget Vädergubbar, kodknäckare och artillerister bakom datorbygget
http://www.idg.se/2.10186/1.29481/ljusa-natter-kring-besk Ljusa nätter kring Besk
http://www.idg.se/2.10186/1.221123/en-minnesbyggares-hagkomster En minnesbyggares hågkomster
http://kth.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:10842 Att arbeta med 1950-talets matematikmaskiner: Transkript av ett vittnesseminarium vid Tekniska museet i Stockholm den 12 september 2005
Kategori:Sveriges datorhistoria
en:BESK
es:BESK
ja:BESK

BARK

BARK (''Binär Aritmetisk Relä-Kalkylator'') var Sveriges första dator och stod klar februari 1950 till en kostnad av 400.000 kronor. BARK var en 32-bitarsdator och utförde en addition på 150 ms och en multiplikation på 250 ms. Den hade ett minne på 50 Processorregister och 100 Konstant. I en senare utbyggnad fördubblades minnet. BARK var uppbyggd av standardtelefonrelä.
BARK utvecklades av Matematikmaskinnämnden parallellt med BESK.

Se även


BESK - Binär Elektronisk Sekvens-Kalkylator - Sveriges andra dator.
Siffermaskinen i Lund - Siffermaskinen i Lund.

Externa länkar


Tre Innovatörer AB: http://www.treinno.se/pers/okq/bark.htm BARK Binär Automatisk Relä Kalkylator
Kategori:Sveriges datorhistoria
da:BARK
en:BARK
ja:BARK

Bo Widerberg


''Bo'' Gunnar Widerberg, född 8 juni 1930 i Malmö, död 1 maj 1997 i Båstad, var en svenskar filmregissör och författare. Han fick fyra barn: Nina Widerberg, Martin Widerberg, Johan Widerberg och Matilda. Sonen Johan har gjort sig känd som skådespelare och sonen Martin som regissör.

Biografi


Bo Widerberg, son till konstnären Arvid Widerberg, började sin karriär som författare. År 1952 kom hans första roman, ''Hösttermin''. Samma år blev hans av Bonniers utgivna novellsamling ''Kyssas'' en bestseller. Hans mest framgångsrika bok blev ''Erotikon'' (1957), romanens titel kommer från Mauritz Stillers stumfilmsklassiker ''Erotikon'' (1920). Bo Widerbergs sista roman är ''Den gröna draken'' som publicerades 1959 och är en satir över reklamväsendet. Boken filmatiserades av Widerberg själv med namnet ''Heja Roland!'' (1966).
År 1962 kom Widerbergs debattbok ''Visionen i svensk film''. Widerberg var kritisk till den film som hade gjorts i Sverige, inte minst var han kritisk till Ingmar Bergman som han kallade ''Vår andes dalahäst i världen'', och dennes filmer som han liknade vid ''... en exportvara fylld av ohöljd exotism''. Essäsamlingen gjorde att han fick prova på att regissera egen film. Widerberg långfilmsdebuterade han med ''Barnvagnen'' (1963), med kollegan Jan Troell som fotograf, och samma år kom ''Kvarteret Korpen'' (1963), den bästa svenska filmen genom tiderna enligt filmkännare i tidningen ''Nöjesguiden'' 1995, bägge med Thommy Berggren i huvudrollen. Med den sistnämnde gjorde han flera filmer, bl a även den amerikanska filmen ''Joe Hill (film)'' (1971).
Stor internationell uppmärksamhet fick filmen ''Elvira Madigan (1967)'' (1967), och huvudrollsinnehavaren Pia Degermark fick pris som Bästa skådespelerska vid Cannesfestivalen det året. Uppmärksamhet fick också ''Ådalen 31 (film)'' (1969) om de ödesdigra demonstrations-händelserna i bruksorten Ådalen, där demonstranter sköts ihjäl av militär 1931. Filmen blev också belönad med Guldbaggen.
''Mannen på taket'' (1976) är en tidig Martin Beck-filmatisering och en banbrytande svensk kriminalfilm, bland annat känd för sin komiskt luttrade polisdialog och helikopterkraschen på Odenplan. År 1984 kom ytterligare en kriminalfilm, ''Mannen från Mallorca'' (1984), den här gången efter romanen ''Grisfesten'' (1978) av Leif GW Persson.
Ännu en Guldbagge och Silverbjörnen vid Berlins filmfestival fick hans sista långfilm ''Lust och fägring stor'' (1995) om en lärarinnas förbjudna kärleksrelation med en elev, spelad av sonen Johan Widerberg. Filmen blev också nominerad för en Oscar som Bästa utländska film.
Widerberg har även regisserat teater, bl a på Dramaten och Malmö Stadsteater, förutom TV-teater för SVT.
1996 startade han den uppmärksammade i början av augusti årligt återkommande Lilla filmfestivalen på Bio Scala i Båstad; vad han kallade "samtalets och umgängets filmfestival" för kvalitetsfilmvisningar och diskussioner i det intimare formatet. Till grundarens minne utdelar festivalen sedan 1997 ''Bo Widerberg-stipendiet'' till filmare, som verkar i Widerbergs anda.
2011 utkom den första doktorsavhandlingen om Bo Widerberg. Avhandlingens titel är ''Bo Widerbergs tv-teater'' och författaren Niklas Persson Webjörn är verksam vid Göteborgs universitet, Institutionen för Kulturvetenskaper. Boken fokuserar i första hand på hur Bo Widerberg utvecklade sin speciella regi av skådespelare under sina år som regissör av tv-teater i Sveriges Television.
Widerberg dog 1 maj 1997 i magcancer och ligger begravd på Nya kyrkogården i Båstad.

Verk


Filmer

(kortfilm, foto av Jan Troell)
Filmåret 1967 – ''Elvira Madigan (1967)'' (dokumentärfilm, som medlem i kollektivet Grupp 13)

Regi för TV-pjäser


TV-året 1979 – En handelsresandes död
TV-året 1981 - Missförståndet
TV-året 1981 – Linje Lusta
TV-året 1988 – Fadren
TV-året 1989 – Vildanden
TV-året 1990 – Hebriana
TV-året 1992 – Efter föreställningen

Teaterregi (Dramaten)


Balansgång, 1967
Purpurdamm, 1968
Sista sommaren, 1981
Juno och påfågeln, 1982

Böcker och dramer


litteraturåret 1952 – Hösttermin (roman) (roman)
litteraturåret 1952 – Kyssas (noveller)
litteraturåret 1954 – På botten av himlen
litteraturåret 1955 – Kejsaren av Capri (noveller)
litteraturåret 1956 – Skiljas (teaterkomedi)
litteraturåret 1957 – Erotikon (roman) (roman)
litteraturåret 1959 – Den gröna draken (roman)
litteraturåret 1962 – Visionen i svensk film (essäer)
litteraturåret 1998 - Texter 1961-96, Bo Widerberg (antologi av texter; red. Gunnar Bergdahl, Göteborgs filmfestival)

Läs mer


''Bo Widerberg: författaren, teatermannen, filmskaparen'', av Ingmar Björkstén, 1971
''Nya bilder och dagsljus: tio svenska regissörsporträtt'', av Stig Björkman, 1978
''TV-regi: Bo Widerberg - en tv-föreställning blir till'', av Gunilla Jensen, 1979
''Tio svenska filmare'', tidskriften ''Filmkonst'' #9, Göteborgs filmfestival, 1991
''Fem dagar i Båstad'', av Petra Carlsson och Rainer Holm (om Widerberg och Lilla filmfestivalen i Båstad), 2001
''Malmö i böckernas värld - författarpresentationer och kommenterade lästips'', av Suzanne Mortensen, Malmö stadsbibliotek, 2005 (m.fl. årgångar)
''Bo Widerbergs tv-teater'', av Niklas Persson Webjörn, 2011
''Höggradigt jävla excentrisk'', av Mårten Blomkvist, 2011

Externa länkar


http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?ItemId=66626&type=PERSON Svensk filmdatabas om Bo Widerberg
Kategori:Födda 1930
Kategori:Avlidna 1997
Kategori:Svenska regissörer
Kategori:Svenska författare
Kategori:Personer från Malmö
Kategori:Författare från Malmö
Kategori:Män
da:Bo Widerberg
de:Bo Widerberg
en:Bo Widerberg
fa:بو ویدربرگ
fr:Bo Widerberg
it:Bo Widerberg
nl:Bo Widerberg
ja:ボー・ヴィーデルベリ
no:Bo Widerberg
nn:Bo Widerberg
pl:Bo Widerberg
pt:Bo Widerberg
ru:Видерберг, Бу
zh:波·维德伯格

Björnar


Björnar (Ursidae) är en Familj (biologi) av större rovdjur. Namnet har betydelsen ''brun (färg)'' och är ett gammalt noaord i svenskan, liksom i andra germanska språk och även slaviska språk. Det ursprungliga, tabubelagda, namnet på djuret är inte längre känt.
Björnar lever i Eurasien, samt Nordamerika- och Sydamerika och de fanns tidigare även i norra Afrika. Arterna är främst allätare med undantag av jättepandan som huvudsakligen lever av bambuskott och isbjörnen som har kött som huvudföda.

Utseende


Björnarnas tänder har i överensstämmelse med deras levnadssätt inga egentliga rovdjurstand. Björnar lever till stor del och långa tider uteslutande av växtämnen. Detta gäller i synnerhet de yngre björnarna. Hos de äldre framträder rovdjursnaturen starkare. Björnar skiljer sig från de andra familjer i samma ordning därigenom att de i allmänhet har en stor och klumpig kropp, kort svans och raka tår med långa, trubbiga klor, som inte kan dras in.
Ögonen är små och öronen är runda och uppåtriktade. De har en långsträckt nos och tandformeln är Incisiver 3/3 Canine 1/1 premolarer 3-4/4 molarer 2/3, alltså 40 till 42 tänder. Björnar är hälgångare och deras fotsulor är oftast försedda med hår. Bara några arter som ofta klättrar i träd, till exempel malajbjörnen, har naken fotsula. Svansen är bara en liten stump. Pälsen är oftast lång och hos de flesta arter enfärgad och oftast brun eller svart. Undantag är jättepandan med påfallande svartvit teckning och isbjörnen som är vit. Ljusare markeringar på bröstet och i ansiktet finns hos några arter.
Vikten varierar mellan 25 (malajbjörn) och 800 kilogram (isbjörn, upp till 1000 kg), varvid hannar alltid är tydligt tyngre än honor. Längden ligger mellan 100 och 280 centimeter.

Utbredning


Björnar lever idag i Eurasien och Amerika. I Sydamerika förekommer de bara i den nordvästra delen. I västra och mellersta Europa finns idag bara restbestånd. I Afrika anträffas idag inte längre några björnar. Brunbjörnspopulationen som levde i Atlasbergen blev utrotad under 1800-talet. Björnar kan anpassa sig till mycket olika klimatzoner och därför förekommer de både i polartrakterna, i regnskog och i gräsmarker. Men mycket torra områden undviker de vanligtvis.

Ekologi


Björnar lever huvudsakligen ensamma och är aktiva under skymningen och natten (med undantag för isbjörnen). De vilar ofta i grottor, ihåliga trädstammar och jordhålor. Deras sätt att ta sig fram är mestadels en långsam passgång men när det behövs når de en hastighet upp till 40 kilometer i timmen. Vanligtvis klättrar björnar bra och de kan även simma utmärkt.
Flera arter går i ide eller faller i ett stelt tillstånd (torpor) under de kallare månaderna. Det är omstritt om vilan ska betraktas som riktig vinterdvala, då deras kroppstemperatur inte sjunker och det går lätt att väcka upp dem. Men hjärtslagen och andningsfrekvensen sjunker tydligt. Under sensommaren och hösten äter de mycket för att ha en fettreserv över vintern.

Föda


Fil:Panda-AnAn.jpg.]]
Björnar är allätare (omnivor), med undantag för jättepandan, som lever nästan uteslutande av bambu, och isbjörnen som huvudsakligen är köttätare. Frukter, bär och andra växtdelar utgör en stor del av deras föda, speciellt under hösten. De äter större däggdjur, i huvudsak hjortdjur och ibland även boskapsdjur. Dessutom kan de äta insekter, larver och små ryggradsdjur som fiskar och gnagare.
Födan hittas främst med hjälp av luktsinnet.

Fortplantning


Honan blir dräktig med ett till fyra års mellanrum. De flesta födslar infaller i månaderna november till februari, när honan ligger i ide. Parningen kan ligga flera månader tidigare och sedan utvecklas det befruktade ägget inte på några månader. Den egentliga dräktigheten är med 60 till 70 dagar förvånansvärt kort och sedan föds ett till fyra ungdjur men oftast två. I gruppen däggdjur är björnar de djur som har den största viktskillnaden mellan honan och kullen. Ungarna väger vid födelsen bara 90 (jättepanda) till 680 gram (brunbjörn), vilket motsvarar 0,13 respektive cirka 1 procent av honans vikt.
Efter födseln är det uteslutande honan som tar hand om ungdjuren. Under denna tid är hon tydligt aggressiv och angriper nästan alla inkräktare, inklusive sin hanne och människor. Efter tre till nio månader får ungdjuren inte längre di (mjölk). Åtminstone fram till hösten men oftast i 18 till 24 månader förblir ungdjuret hos modern. Könsmogna blir de efter tre till sex år men för hannar tar det oftast 10 till 11 år att växa till full storlek. I naturen blir de oftast 20 till 30 år gamla och i fångenskap ibland upp till 50 år.

Björnar och människan


Fil:Bjornjakt.jpg på 1860-talet.]]
Fil:Kragenbär.jpg
Fil:Öster-Malma (björn).JPG.]]

Mytologi och folklorism


Troligtvis på grund av sin storlek och kraft spelar björnar en stor roll i mytologin och kulten hos många folkgrupper. Björnkult fanns redan på stenåldern och är känd från talrika folkslag. Gudar i gestalt av björnar fanns till exempel hos kelterna. I antikens Grekland brukade herde i Pindosbergen fånga björnungar och föda upp dem för att sedan offra dem till gudinnan Afrodite. Även i heraldiken finns många avbildningar av björnar och likaså ingår de i många sagor.

Björnjakt


Björnar jagas och jagades huvudsakligen för köttet och päls men även tänder och klor används för smycken. Ofta tillskrivs björnarnas olika kroppsdelar felaktigt en läkeeffekt, och särskilt galla från kragbjörnen som används i kinesisk medicin. En annan anledning till att jagas är att man ser dem som konkurrenter om födan eller betraktar dem som en potentiell fara. Ibland besöker björnar bebodda områden och kan då plundra bikupa och fiskdammar eller ta boskapsdjur.

Björnattacker


Vanligtvis undviker björnar människor. Men om de anser att deras ungar eller matförråd är i fara, är sårade eller blir provocerade kan det hända att de angriper människor och jakthundar. I de allra flesta fall av attack mot människor gör björnen upprepade skenattacker, utan att fullfölja angreppet.
Oprovocerade attacker inträffar väldigt sällan och bara ett fåtal människor dör årligen av björnattacker. Vid möte med en ilsken björn bör man i första hand prata lugnt och gå därifrån utan att släppa blicken ifrån björnen. Skulle den ändå gå till anfall ska man lägga sig på marken och göra sig så liten som möjligt, för att visa sig underlägsen.

Björnar i fångenskap


Björnar fångas för att fungera som nöjesobjekt för människor. De förevisas på kamparenor i strid med hundar eller människor. En tradition som sträcker sig tillbaka till antiken har varit att få björnar att "dansa". Björnungar fångas i det vilda, deras tänder dras ut och med olika smärtsamma metoder får man björnen att stå på bakbenen och röra sig i takt till musik. I och med framväxandet av djurskyddslagar försvann företeelsen i många västerländska länder men det var först 2007 som de sista "dansande" björnarna försvann i Europa då de tre sista bulgariska "dansande" björnarna överlämnades till ett djurreservat. Traditionen fortlever idag främst på Indiska subkontinenten.

Status och hot


Jakt och habitatförstöring av björnars levnadsområden, är de främsta orsakerna för att många populationers minskning eller utrotning. Till exempel förekommer brunbjörnen i de centrala delarna av USA och i västra och mellersta Europa bara som restbestånd. I norra Afrika och i Mexiko är brunbjörnen helt utdöd. Även malajbjörnar och särskilt jättepandan räknas till de hotade arterna. Isbjörnen anses idag hotad genom att växthuseffekten medför att de nedisade områdena i Arktis minskar och på sikt kan försvinna helt.

Systematik


Fil:Polar-bear.jpg
Björnar uppträdde jämförelsevis sent i jordens historia. De äldsta kända äkta björnarna levde under den senaste delen av tidsperioden tertiär.

Yttre systematik


Björnar ingår i ordningen rovdjur (Carnivora) och där i underordningen Caniformia. Kattbjörnens systematiska tillhörighet är omdiskuterat och placeras ibland till halvbjörnarna, ibland till björnarna och ibland till den egna familjen Ailuridae. Olika genetiska undersökningar visade motstridande resultat. Glasögonbjörnen är den enda levande medlemmen av underfamiljen Tremarctinae och till denna underfamilj hörde den utdöda arten ''Arctodus simus''. Arten jättepanda räknas också i en egen underfamilj, Ailuropodinae. De övriga sex arterna räknas till underfamiljen Ursinae. I några systematiker tillhör alla släktet ''Ursus'' och i andra förs malajbjörnen och läppbjörnen till släktet ''Helarctos'' eller ''Melursus''. Till de utdöda arterna i denna underfamilj hör arten grottbjörn (''Ursus spelaeus'').
En rad djurarter har orddelen ''björn''; trots att de inte är släkt med björnarna eller halvbjörnarna, till exempel kallas några sälarter ''sjöbjörnar'', koalan kallas ''koalabjörn''; och en grupp mikroorganismer kallas ibland trögkrypare.

Släkten och arter inom familjen


Vanligen skiljs mellan åtta nu levande arter fördelade på fem släkten. Därtill kommer några utdöda arter.
Släkte: ''Ursus''
Brunbjörn (den art som på svenska har trivialnamnet "björn")
Europeisk brunbjörn
Kodiakbjörn
Grizzlybjörn
Isbjörn
Svartbjörn
Kragbjörn
† Grottbjörn
Släkte: ''Melursus''
Läppbjörn
Släkte: ''Helarctos''
Malajbjörn
Släkte: ''Tremarctos''
Glasögonbjörn
Släkte: ''Ailuropoda''
Jättepanda
Släkte: ''Arctodus''
† ''Arctodus simus''

Referenser

Noter


<references>
</references>

Tryckta källor


Bernd Brunner: ''Eine kurze Geschichte der Bären''. Claassen, 2005, ISBN 3-546-00395-0
Ronald M. Nowak: ''Walker’s mammals of the world''. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
D. E. Wilson, D. M. Reeder (utgivare): ''Mammal Species of the World''. Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4

Externa länkar


http://www.rovdjur.se Svenska Rovdjursföreningen
Kategori:Björnar
kbd:Мышъэ
af:Beer
ang:Bera
ar:دب
an:Ursidae
arc:ܕܒܐ
ast:Ursidae
av:Ци
ay:Jukumari
az:Ayıkimilər
bn:ভালুক
zh-min-nan:Hîm
ba:Айыу
be:Мядзведзевыя
be-x-old:Мядзьведзевыя
bg:Мечки
bo:དོམ།
bs:Medvjed
br:Arzh
bxr:Баабгай
ca:Ós
cv:Упа йышшисем
cs:Medvědovití
cy:Arth
da:Bjørne
de:Bären
nv:Shash
dsb:Mjadwjeźe
et:Karulased
el:Αρκούδες
en:Bear
myv:Овто
es:Ursidae
eo:Urso
eu:Hartz
fa:خرس
fo:Bjarnir
fr:Ursidae
ga:Béar
gd:Mathan
gl:Oso
gan:熊
xal:Аю
ko:곰
ha:Dabbar beya
hy:Արջ
hi:भालू
hsb:Mjedwjedźe
hr:Medvjedi
io:Urso
id:Beruang
ia:Ursidae
iu:ᐊᑎᖅᐳᖅ
is:Bjarndýr
it:Ursidae
he:דוביים
jv:Bruwang
kn:ಕರಡಿ
ka:დათვისებრნი
kk:Аюлар
sw:Dubu
kv:Ош
ht:Lous
ku:Hirç
mrj:Мӧскӓ
lad:Lonso
lbe:Цуша
lez:Сев
la:Ursidae
lv:Lāču dzimta
lb:Bieren
lt:Lokiniai
li:Bere
jbo:cribe
hu:Medvefélék
mk:Мечка
ml:കരടി
mi:Pea
mr:अस्वल
mzn:اش
ms:Beruang
mdf:Офта
mn:Баавгай
my:ဝက်ဝံ
nah:Tlācamāyeh
nl:Beren
ne:भालु
ja:クマ
nap:Urzo
no:Bjørnefamilien
nn:Bjørn
oc:Ors (mamifèr)
mhr:Маска
pnb:رچھ
koi:Ош котыр
pl:Niedźwiedziowate
pt:Ursídeos
ro:Urs
qu:Ukumari
ru:Медвежьи
sah:Эһэ
sco:Beir
stq:Boare
sq:Ariu
scn:Ursidae
simple:Bear
sk:Ursida
sl:Medvedi
sr:Медвед
sh:Medvjed
su:Biruang
fi:Karhut
tl:Oso
ta:கரடி
te:ఎలుగుబంటి
th:หมี
tg:Хирс
chr:ᏲᎾ
chy:Náhkohe
tr:Ayıgiller
udm:Гондыр
uk:Ведмедеві
ur:ریچھ
ug:ئېيىق
vec:Bero
vep:Bur kondi
vi:Gấu
yi:בער
diq:Heş
zh:熊科