Bergööska huset

Fil:Bergööska huset, Hallsberg.jpg
Bergööska huset i Hallsberg, är en skapelse av arkitekten Ferdinand Boberg, som när han på 1880-talet, ritade detta hus på Storgatan 5 för köpmannen Adolf Bergöö var en relativt oprövad storhet. Att festsalen skulle dekoreras med livfulla väggmålningarna av Carl Larsson var självklart, han var nämligen gift med Bergöös dotter, Karin Larsson.
Det finns ett återhållet drag av Dalarna i det Bergööska huset och det berodde dels på att Boberg själv hade sina rötter i detta Landskap i Sverige, han var ju född i Falun men även det faktum att Adolf Bergöö också hade det och detta var lite typiskt för Boberg, att låta husen få en anstrykning av ägarens bakgrund och karaktär.

Se även


Carl Larssongården

Externa länkar


http://www.karinforeningen.se/productssimple10.html Om huset, på Föreningen Karin Bergöö Larssons Vänners webbplats
http://www.3dfoto.se/hallsberg/ 3DFoto - Bergööska huset som panorama
Kategori:Byggnader i Hallsbergs kommun
Kategori:Byggnadsminnen i Örebro län
Kategori:Ferdinand Boberg

Blot

Blot är ett Offer (religion) i nordisk religion som syftar till att vinna gudars eller alvers välvilja så att de uppfyller dess önskemål, som genomför blotet. Ordet är släkt med gotiskans ''blôtan'' i meningen "dyrka, tillbedja", och forntyskans ''bluozan'', i betydelsen "offra". Troligen har ordet ursprungsbetydelsen "åkalla med besvärjelse eller offer". Ett blot går i princip ut på att helga maten och bjuda in gudarna till måltiden. Några av de mest kända bloten är höstblot, julblot och vårblot.

Blot inom fornnordisk religion


Adam av Bremen har skrivit lite om hur det gick till i Gamla Uppsala i Svitjod:
Adam av Bremens tillförlitlighet är emellertid väldigt ifrågasatt av somliga.
Begreppet "nionde år" är skrivet på ett sådant sätt att det syftar till inledningen av det nionde året och mer korrekt översatt så att det stämmer med dagligt tar är att det inträffade var 8:e år. Denna beräkning användes ännu i slutet av 1600-talet för distingsmarknadens skull och blev nedtecknad. Här framgår det tydligt att det är ett avancerat och invecklat kalendersystem som låg bakom beräkningen av rätt datum var 8:e år. Det byggde på fullmånen mellan vintersolståndet och vårdagjämningen, och kunde bara infalla mellan den 28 januari och 26 februari. Var 8:e år flyttades datumet fram i genomsnitt 1,5 dagar men efter 19 framflyttningar inväntade man inte den 99:e fullmånen utan den 98:e så att man återkom till startdatumet igen. En säregen detalj är att man skulle lägga på en skottdag efter 16 sådana kompletta varv eller 304 år. Just det år som detta nedtecknades, år 1692, var det ett sådant skottår, vilket innebär att detta även inföll år 476, 780 och 1084. Det sistnämnda av dessa var detsamma som det riksblot som medförde att kung Inge den äldre vräktes av tronen och Blot-Sven valdes i stället, som sedan kom att regera i tre år.
Troligen hölls sista riksblotet 31 januari - 9 februari år 1084 vid hednatemplet i Uppsala och eventuellt brändes templet sedan ner av kung Inge den äldre 1087. En källa från 1400-talet säger dock att kungen bara renade templet med eld och underförstått att det omgjordes till en kyrka, som senare ersattes av en stenkyrka.
Det var sed i Svitjod att det i februari skulle vara huvudblot i Uppsala, enligt Snorre Sturlasson. Då blotades för fred och för kungens seger. Då hölls också alla svears allting, och det var marknad och handelsstämma, och den fortsatte efter att Svitjod blivit kristet. Disablot till exempel var för att utröna hur årets skörd skulle bli, medan riksblotet inte hölls varje år.
Den tyske historikern Thietmar av Merseburg skriver att danerna hade en huvudort på Själland vid namn Lejre, och där samlades de vart nionde år (läs var 8:e år) och bringade sina gudar blodiga offer i form av 99 människor men även hästar, hundar och höns. Det sista året som detta hälls ska ha varit år 932. Inga arkeologiska fynd förekommer som kan stödja detta, men heller ingenting som går emot det.

Blot inom nutida nordisk religion


Fil:Vårblot 2010 offergåvor.jpg
I modern svensk Modern asatro (forn sed) är blotet ett sätt att ära makter och gudar, ett sätt att närma sig och komma i kontakt med gudamakterna. Genom att ge tillbaka något av det människan får sig till skänks, visar hon sin ödmjukhet inför de krafter som skänker oss god äring och frid i livet. Ibland handlar blotet också om att be någon särskild makt om styrka, hjälp eller råd.
Blotet består dels av en blotceremoni, dels av ett blotgille (ibland sammanfaller de). Deltagarna samlas vid en blotplats (ett vi eller en harg) och genomför blotet gemensamt. Oftast är blotplatsen naturnära placerad under bar himmel. Ibland finns uppställda gudastöttor (träfigurer eller liknande som representerar olika gudar). En gode eller gydja leder ofta blotet. Oftast står deltagarna i en ring eller halvcirkel. I blotceremonin kan flera olika delar ingå; inkallning/inbjudan av makter, gudar och rådare, tvagning, skålande och gemensamt drickande ("lag om"), gemensamt eller privat blotande av mat eller dryck. Blotgåvorna ställs vid viet eller läggs kanske i en eld.
Blotgillet är en festmåltid där blotdeltagarna äter och dricker gott och även delar med sig av mat och dryck till gudar och rådare.
Under påskhelgen år 2000 hölls det första blotet i Gamla Uppsala på mer än 900 år av Samfundet Forn Sed Sverige. Uppsalablotet är sedan dess en årlig tradition.

Namngivna blothögtider


Disablot (början av februari)
Segerblot (vårdagjämningen)
Midsommarblot (midsommar)
Skördeblot (augusti-september)
Höstblot (mitten av oktober)
Alvablot (november/allhelgona)
Julblot (december)

Externa länkar


http://www.asatrosamfundet.se/biblioteksssidor/hogtiderochblot/fornsedforr.html Asatrosamfundet om blot
http://www.guteinfo.com/?id=2259 Om blot i Gutalagen och Gutasagan
http://www.guteinfo.com/?id=2859 Ett vendeltida midvinterblot

Referenser


Kategori:Fornnordisk religion
Kategori:Modern asatro
Kategori:Offer
ca:Blót
da:Blot
de:Blót
en:Blót
es:Blót
fr:Blót
is:Blót
it:Blót
no:Blot
pt:Blót
ru:Блот
fi:Blót

Banér (släkt)

Fil:COA_family_sv_Banér.svg
Banér är en svensk uradelsätt från Uppland.
Ätten Banér ansågs av äldre tiders genealoger vara dansk och av samma stam som danska ätten Banner. Något samband mellan dessa ätter kan emellertid ej påvisas. Namnen Banner respektive Banér har för de båda olika släkterna hämtats från släkternas heraldik utseenden (så kallade talande vapen). Ättens äldste med säkerhet kände stamfader var väpnaren Isak Björnsson (Banér), som var häradshövding i Olands härad i Uppland; han kallas häradshövding 9 september 1375 och är ännu i livet 5 november 1388. Ättenamnet antogs under 1500-talets andra hälft.
Under perioden 1508-1813 ägde medlemmar av släkten Banér godset Djursholms slott i nuvarande Danderyds kommun i Uppland, och därför återfinns numera släktens stamvapen som en komponent i vapnet för Danderyds kommun. Sedan 1813 är istället Sjöö slott med tillhörande ägor släktens sätesgård. Godset, beläget söder om Örsundsbro mellan Uppsala och Enköping är idag ett av Sveriges största lantbruk.

Ätten


Introducerad 10 mars-4 april 1625 under nr 17 i andra klassen.
Gustaf Banér upphöjdes 1651 i friherrligt stånd. Släkten introducerades på riddarhuset 1652 som friherrlig släkt nummer 22 och fortlever än idag.
Gustaf Adam Banér upphöjdes 1651 i grevligt stånd för sin faders förtjänster, introducerad på riddarhuset som grevlig släkt nummer 11, som han själv slöt när han dog 1698.

Kända medlemmar


Väpnaren Anders Isaksson (Banér) (1400-talet)
Riksrådet Eskil Isaksson (Banér) (1400-talet)
Adelsdamen Sigrid Eskilsdotter (Banér) (död 1528)
Riksrådet Nils Eskilsson (Banér) (1480–1520)
Lagmannen Knut Eskilsson (Banér) (död ca 1517)
Riddaren Axel Nilsson (Banér) (1513-1554)
Riksrådet Sten Axelsson Banér (1546–1600)
Riksrådet Gustav Axelsson Banér (1547–1600)
Amiral Peder Axelsson Banér (ca. 1540–1565)
Riksrådet Svante Gustafsson Banér (1584-1628)
Diplomaten Peder Gustafsson Banér (1588-1644)
Fröken Sigrid Gustafsdotter Banér (1592-1669)
Riksrådet Axel Gustafsson Banér (1594-1642)
Fältherren Johan Banér (1596–1641)
Ämbetsmannen Karl Gustafsson Banér (1598-1632)
Fältmarskalk Gustaf Persson Banér (1618-1689)
Riksrådet Gustaf Adam Banér (1624-1681)
Riksrådet Svante Svantesson Banér (1621-1674)
Generalen Johan Claesson Banér (1659-1736)
Generalen Johan Gabriel Banér (1662-1706)
Kategori:Medeltida svenska ätter
Kategori:Svenska adelsätter
Kategori:Svenska friherrliga ätter
Kategori:Svenska grevliga ätter
fi:Banér

Besserwisser

:''För andra betydelser, se Besserwisser (olika betydelser).''
Besserwisser (tyska ''besser'', bättre och ''Wisser'', vetare; "en som vet bättre") är en pejorativ term för en individ som upplevs anse sig veta bättre än andra, då en ''besserwisser'' tenderar att ofta och gärna upplysa världen om sina (eventuella) kunskaper. Ordet ''viktigpetter'' är en ungefärlig svensk synonym (jfr även ''rättshaverist'').
Efter Berlinmurens fall och i än större utsträckning efter den tyska återföreningen har en förvrängd form av ordet fått stor spridning, nämligen ''Besserwessi''. Ordet uttrycker uppfattningen att de forna västtyskarna (''Wessi'') uppträdde på ett överlägset sätt och låtsades veta och kunna allt bättre än de medborgare som hade sina rötter i Östtyskland.

Fiktiva besserwissrar


Bengt-Erik Besserwisser är en seriefigur skapad av Anders Mathlein. Serien har sedan år 2000 publicerats i bland annat Dagens Nyheter, Stockholm City, Galago, Resumé, Veckans Affärer, Allt om vetenskap, Axess och Biblioteksbladet.
Sten Stensson Stéen är en fiktiv person skapad av John Wigforss och senare spelad av bland andra Nils Poppe.
John Chronschough är huvudperson i ''Skollärare John Chronschoughs memoarer'' av August Bondeson.

Referenser


Kategori:Skällsord
bar:Gscheidal
de:Besserwisser
en:Know-it-all
no:Bedreviter
fi:Besserwisser

Biografen i Örsundsbro

Fil:Gamlabion.JPG'' den 8 augusti 2005.]]
Biografen i Örsundsbro ligger i Örsundsbro mellan Enköping och Uppsala och startades av snickaren Johan Edvard Johansson.
År 1904 flyttade han med familjen till Örsundsbro, då ett nybyggarsamhälle med ett tegelbruk, ett par handelsbodar och ca 80 invånare. 1920 byggde Johan Edvard ett nytt hus, "Villa Strömsborg" och på tomten uppförde han även en snickeriverkstad. Fyra år senare, fick han idén att bygga om verkstaden till biograf, flytta ned alla maskiner och verktyg till den trånga och kalla källaren.
Biografen invigdes 1925 och premiärfilm var ''Fyrtornet och släpvagnen''. Biljetterna kostade 75 öre. Vid biografens öppnande och några år framåt visades stumfilm, ackompanjerat av pianospel. (Ljudfilmen hade kommit till Sverige redan på 1920-talet men det var först under 1930-talet, som den hade etablerat sig.)
Biografen har aldrig haft någon fast projektor, filmvisningarna sköttes av kringresande biografmaskinister med egen utrustning. Filmerna på repertoaren var av olika slag. Mest visades svenskproducerat, ''Flickor i hamn'', ''Kalle på Spången'' eller filmer med amerikanskt ursprung, ''Pin up girl''. Populärast verkar de svenska filmerna med Edvard Persson ha varit.
Biokvällarna föregicks alltid av affischering på strategiska platser i samhället, detta sköttes av Edvards barnbarn. Biokvällarna var mycket populära och biografen, som hade plats för 200 personer, var ofta fullsatt. I folkmun gick denna "snickarbod" till bio, med sina vita knutar, under namnet ''Palladium''.
År 1949 avled Johan Edvard, 80 år gammal och bion drevs vidare av sonen Elis men redan på 1950-talet minskade intresset för biografen. TV hade blivit mer allmänt spritt och biografdöden hade nått även Örsundsbro. 1961 visades film för sista gången och lokalen hyrdes ut till en målerifirma.
Den 23 mars år 1987, bildades ''Föreningen Gamla Bion i Örsundsbro'', med målsättningen att renovera och återställa biografen, så att dess historia kunde bevaras för framtiden. Med hjälp av frivilliga insatser och många sponsorer, kunde biografen återinvigas i maj 1992.

Externa länkar


http://www.gamlabion.se/ Biografens webbplats
Kategori:Biografer i Sverige
Kategori:Byggnader i Enköpings kommun

Biograf

Fil:Skandia teatern 2010a.jpg, av arkitekt Gunnar Asplund, salongen är numera k-märkt.]]
Biograf, av grekiskans ''bios'', "liv", och ''grafein'', "skriva", "teckna", eller bio, är en lokal-salong där många människa kan se en film samtidigt. Biografen var dominerande förmedlare av rörliga bilder fram till ungefär år 1950, för att därefter tappa mark till Television även om filmer även i fortsättningen oftast kom att ha premiär på bio först. Benämningen kommer av ''Biograph'' som var namnet på en av de första filmprojektorerna när film började visas offentligt i Sverige. Filmen visas på en filmduk. En definition för biograf är "en lokal med tillstånd att visa film för allmänheten och som permanent används enbart för detta ändamål".
I Sverige drivs de flesta biografer av SF Bio AB, Svenska Bio, Folkets Hus och Parker samt Folkets Bio.

Etymologi


Ordet "Biografen" påträffades första gången i januari 1899 i en tidningsannons i Stockholm där det lovades "Lefvande bilder i naturlig storlek". Förmodligen var det filmprojektorns namn som avsågs i annonsen liksom i en annan annons från 1901 för filmvisning med "Elektro-Motor-Biografen". Redan på tidiga 1900-talet användes "biograf" och senare bara "bio". Det är endast i Sverige och Danmark som ordet används med denna innebörd.. Ett annat smeknamn för biograf är "vita duken". I främst Skåne kallas den ofta ''bia'' och åtminstone i Helsingforsområdet för ''leffa''.
I de flesta andra språk används varianter av "kinematograf", som ''cinema'' (engelska), ''cinéma'' (franska), ''kino'' eller ''Kino'' (norska och tyska), efter grekiskan κίνημα, ''kinēma'', "rörelse", och γράφειν, ''graphein'', "skriva", "teckna". Biograf har dessutom en annan betydelse; det är den personen som författar en biografi. Även varianter av "teater" kan förekomma.

Biografhistoria


Fil:Kinematografen 1890-tal.ogv
Den 28 december 1895 visades projicerad film för första gången för betalande publik. Detta skedde med hjälp av bröderna Auguste och Louis Lumières kombinerade filmkamera och projektor ''le Cinématographe''. Visningslokalen var en orientaliskt inredd biljardsalong som kallades ''Salon Indien'' och rymde 120 personer i källaren på Grand Café på Boulevard des Capucines nummer 14, i Paris. Biografen presenterades som ''Cinématographe Lumière'' på affischer och var världens första bio. Priset premiärkvällen var 1 franc. Filmen som visades hette ''L'Arrivée d'un train en gare de la Ciotat'' (''Tåget ankommer Ciotats station'').
I USA började TV påverka biografbesöken runt 1950, och i ett försök att konkurrera dammade man av flera olika vidfilmssystem från 1920-talet, nu i färg och med stereoljud. Även olika system för 3D introducerades, och publiken strömmade till, även i Sverige, där man också hade problem med biografdöden. I början av 1970-talet delade man upp vissa större biografer i flera mindre salonger, så kallade multibiografer (se Filmstaden) för att på så sätt öka publiktillströmningen och förlänga visningstiden för filmerna. Ändå slogs många singel-biografer ut i det man kallar biografdöden. Efter 1990-talet stabiliserades läget beträffande biobesök, trenden gick mot färre biografer men med fler salonger och med bättre teknik.
Trots hoten från hemmabioanläggningar med högupplösande bildskärmar i jätteformat, DVD-filmer, tillgång till många TV-kanaler samt legal eller illegal nedladdning från internet, har antalet biobesök i Sverige legat på en stabil nivå sedan mitten av 1990-talet. Det visar en studie som utförts av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, på uppdrag av Svenska Filminstitutet. I studien framgår att 83 % av den svenska befolkningen fortfarande tycker att film är bäst på bio, vilket är ett känt talesätt. Besökssiffrorna under år 2007 uppskattades till knappt 15 miljoner biobesök.

Biograftyper


''Premiärbiograf'': Enstaka, utvalda biografer som visar en films premiär, ofta i närvaro av några av filmens skådespelare.
''Multibiograf'', ''multiplexbiograf'' eller ''flersalongsbiograf'': Flera större och mindre biografsalonger på samma plats som kan visa ett brett utbud av filmer. Motsatsen är ''singelbiograf''.
''Kvartersbiograf'': Biograf med begränsad, ofta specialiserad repertoar, som vänder sig till en lokal publik.
''Drive-in-biograf'': En biograf under bar himmel där film visas på en stor duk framför en parkeringsplats och där publiken sitter i sina bilar.
''Non-stop-biograf'': Biograf som visar film fortlöpande och utan stopp ("non-stop").
''4D-biograf'': visar filmer i 3D men har dessutom stolar som rör sig, vindpustar, vattenstänk och dofter i salongen som utgör en fjärde dimension.
''IMAX-biograf'': använder filmformat 70 mm och inspelning i IMAX-format vars bild projiceras mot en kupol och täcker hela synfältet hos besökaren.
''Porrbiograf'': En biograf som har huvudsakligen filmer med pornografiskt innehåll på sin repertoar.
''Hemmabio'': En mindre privat biograf i hemmet bestående av projektor, filmduk och ljudanläggning.

Biografer i Sverige


Fil:Konungens ankomst film.jpg "Kungens ankomst".]]
Redan den 28 juni 1896 var den första offentliga biografvisningen i Sverige, på Industri- och slöjdmässan i Pilstorp, Malmö i en tillfällig byggnad som kallades ''Sommar-Teatern''. Omkring trettiofem tusen personer besökte kinematografen under de tre månader som utställningen pågick.
Det stora genombrottet för filmen i Stockholm kom med Allmänna konst- och industriutställningen på sommaren 1897. Bland många attraktioner fanns även visningar av "lefvande bilder". Det skedde i en särskild lokal som låg inom miniatyrstaden Gamla Stockholm och kan ses som stadens första biografsalong. Den hade iordningställts av apotekaren och fotohandlaren Numa Peterson och hans son Mortimer. Lokalen rymde omkring 100 personer och kallades ''Lumières Kinematograf i Gamla Stockholm''. Entréavgiften var 50 öre för vuxna och 25 öre för barn och programmets längd cirka 15-20 minuter. Filminslagen var i regel bara några minuter långa och bestod huvudsakligen av franska inspelningar som reportage, action, farser och diverse filmtrix.
Tillfälliga lokaler användes för filmvisning runt om i landet under cirka tio år, och runt 1905 började man bygga egna biografer. Sveriges i dag (2011) äldsta biografer i drift är ''Saga'' i Kalmar samt ''Vingåkers Biograf'' i Vingåker som båda öppnade 1906
Sveriges första permanenta biograf låg i ''Arkaden'' i Göteborg. Den öppnade den 27 juli 1902 och hade enligt samtida annonser inget egentligt namn. Man sa antagligen bara Arkaden eller Kinematografen i Göteborgs arkader i början. Det var först två år senare när Olympia öppnade några tiotal meter längre bort på gatan som man blev tvungen att hålla isär dem, och Göteborgs första biograf fick ett riktigt namn, ''Alhambra''.

Svenska filmbolag och biografkedjor (urval)


Fil:Rigolettokungsgatan.jpgs logotyp, här utanför Rigoletto (biograf) på Kungsgatan, Stockholm 16 i Stockholm.]]
Astoria Cinemas
Björn Biografer
Cinemascenen
Europafilm
Eurostar (bio)
Filmindustri AB Skandia
Folkets bio
Folkets hus och parker
Sandrew Film & Teater AB
Sandrew Metronome
SF Bio AB
Svenska Bio
Svenska Biografteatern
Svensk Filmindustri
Svensk Talfilm
Ri-Teatrarna
Videvox

Svenska biografer i urval


Fil:Heron City 2009d.jpg'' med 18 salonger i Kungens Kurva, Huddinge kommun.]]
Biografen i Örsundsbro
Filmstaden Bergakungen
Filmstaden Heron City
Filmstaden Sergel
Filmstaden Vällingby
Fyrisbiografen
Hagabion i Göteborg
Slottsbiografen i Uppsala
Zita i Stockholm
Royal (Malmö) i Malmö
Röda Kvarn i Ängelholm
Skandia-Teatern

Biografmuseet i Säter


Biografmuseet i Säter i Dalarna är ett museum som sedan 1989 visar den rörliga bildens historia inom film och television. Museet är beläget vid Järnvägsgatan 26 intill riksväg 70. Säters Film- och Biografmuseum ägs och drivs av Folkets Hus, huvudsakligen med stöd av Säters kommun och är Sveriges enda museum i sitt slag. År 1995 fick museet en Guldbagge (filmpris) för ''"...dess fina presentation av den rörliga bildens historia".'' Upphovsman till museet var film- och TV-fotografen ''Erik Wester'' (1931-1997), han donerade sin egen samling som utgjorde grunden för utställningen och andra samlare bidrog med ytterligare föremål.

Biograflokalen


Själva biografen består vanligen av en biljettförsäljning, ett insläpp där biljetten kontrolleras, en salong, samt ett maskinrum. Ibland finns även manuell godisförsäljning, där numera ofta popcorn brukar säljas. Tidigare gick en försäljare med låda på magen i pauserna genom raderna och sålde godis och cigaretterna (!). Utanför biograflokalen finns utställningsmontrar med filmaffischer och filmbilder samt en baldakin ovanför entrédörrarna som väderskydd.

Insläppet


Insläppet används bland annat för att se till så att alla har giltiga biljetter och för att kontrollera publikens ålder. I Sverige finns flera olika åldersgränser, som har införts undan för undan. En biografvaktmästare kan bli bötfälld om denne släpper in minderåriga på en vuxenfilm.

Bilder


<gallery widths=180px heights=130px>
Fil:CinemainAleppo.JPG|Biograf i Aleppo i Syrien.
Fil:Metro Kino Wien innen.jpg|Biograf Metro i Wien.
Fil:Autokino.jpg|Drive-in-biograf i Bryssel.
Fil:Cosmonova 2009f.jpg|Salongen i Cosmonova i Stockholm.
</gallery>

Salongen


I salongen finns sittplatser, filmduken och ett antal högtalare men dessutom projektionsgluggen från maskinrummet där ljuset kommer från projektorn på väg till duken. Sittplatserna brukar vara placerade på ett lutande golv så att alla platser ska ha fri sikt fram till duken. Vissa salonger har THX (standard) klassificering, vilket ställer exakta krav på hur högtalarna är placerade, hur bra salongen är ljudisolerad, och hur stor duken är.
Bildens storlek kan på vissa biografer ändras från maskinrummet genom att motoriserade eller handdrivna tygstycken blockerar delar av duken. Dessa tygstycken kallas ''mask''.
Flera biografer har mer än en salong knutna till varandra. Dessa kallas ''flerbiografer'' eller ''multiplex''. Då försörjs salongerna från en foajé och en eller flera biljettkassor. Salongerna varierar i storlek från de minsta med 18 platser till riktigt stora på cirka 500 platser. Biografer med fler salonger har stadigt blivit fler och fler under de senaste 30 åren i takt med att biografbesöken minskat. Även mindre orter får nu biografer med två eller tre salonger.

Maskinrummet


Maskinrummet i en biograf är det rum där filmprojektorerna är placerade. Biografens maskinrum ligger mitt emot filmduken. Rummet är ljudisolerat så att projektorernas motorljud inte tränger ut i salongen. I maskinrummet arbetar biografmaskinisten. Hon eller han kan genom några små fönster se ut i salongen och på filmduken och kontrollera att filmvisningen fungerar utan anmärkning.

Se även


Spelfilm
Dokumentärfilm
Film
Animerad film
Biografdöden

Referenser

Bibliografi


Philippe BINANT, ''Au coeur de la projection numérique'', Actions, 29, 12-13, Kodak, Paris, 2007.
Charles S. SWARTZ (editor), ''Understanding digital cinema. A professional handbook'', Elseiver, Oxford, 2005.

Källor


http://www.fsfl.se/backspegel/kronologi.html Föreningen Svenskt Filmljud; Kortfattad svensk filmhistoria

Externa länkar


Kategori:Biografer
ar:سينما
az:Kinoteatr
bm:Sinima
bn:চলচ্চিত্র
be:Кінатэатр
bg:Киносалон
ca:Sala de cinema
cs:Kino
cy:Sinema
da:Biograf
de:Kino
et:Kino
en:Movie theater
es:Sala de proyección
eo:Kinejo
fa:سینما
fr:Salle de cinéma
ga:Pictiúrlann
ko:영화관
hr:Kino
id:Bioskop
zu:Ibhayisikobho
is:Kvikmyndahús
it:Sala cinematografica
he:בית קולנוע
jv:Biyoskup
sw:Jumba la Sinema
lad:Filmo
la:Cinemateum
lv:Kinoteātris
lb:Kino
lt:Kino teatras
lij:Cine
hu:Filmszínház
mk:Кино
arz:سينيما
ms:Pawagam
mn:Кинотеатр
nl:Bioscoop
ja:映画館
no:Kino
nn:Kino
uz:Kinematograf
ps:سينما
nds:Kino
pl:Kino
pt:Sala de cinema
ro:Cinematograf
rue:Кіно
ru:Кинотеатр
sq:Kino
scn:Cìnima
si:සිනමාහල
simple:Movie theater
sk:Kino
sl:Kino
sr:Биоскоп
sh:Bioskop
su:Bioskop
fi:Elokuvateatteri
th:โรงภาพยนตร์
chy:Môxe'a'xémâhéó'o
tr:Sinema
uk:Кінотеатр
vi:Rạp chiếu phim
wa:Cinema
wo:Sinemaa
yi:קינא
zh-yue:戲院
bat-smg:Kins
zh:電影院

Biografdöden

Fil:Diagram biografdöden 1955-1963.jpg
Biografdöden är ett begrepp som myntades i början på 1960-talet då biografbesöken minskade drastiskt och många biografer fick läggas ner.

Historik


Med televisionens intåg i Sverige 1954 började biografernas publiksiffror sjunka dramatiskt. Nu kunde man se rörliga bilder bekvämt hemma i TV-soffan och dricka kaffe från TV-kannan. År 1956 hade Sverige knappt 80 miljoner biobesök per år och sju år senare hade antalet sjunkit till 40 miljoner besök per år. Raset gick fortast i storstäderna. I Stockholm sjönk antalet biobesök från toppnoteringen 16,8 miljoner per år (1956) till 10,5 miljoner per år (1959) och till 6,2 miljoner per år (1969). Samtidigt ökade antal TV-licenser i Sverige från några tusen 1956 till knappt 2 miljoner år 1963.
För att locka tillbaka publiken prövades nya visningsformat med 70 mm film som Cinemascope, Cinerama, Todd-AO och ljud i stereo. Todd-AO presenterades 1958 första gången i Stockholm i Nya Ritz med filmen ''Jorden runt på 80 dagar (film, 1956)'' (1956). Men den nya tekniken hjälpte inte att locka publiken tillbaka. Raset fortsatte och 1970-71 var publiksiffrorna nere i 26 miljoner besökare per år, det betyder att biograferna förlorade nästan två tredjedelar av sina besökare sedan toppnoteringen 1956.
Det krävdes helt nya grepp att bromsa ''biografdöden''. År 1969 gav Sandrews arkitekt Fredrik von Platen i uppdrag att undersöka problemet. Resultatet blev utredningen "Den lilla biografen". Den gick ut på att flera salonger med olika storlek kunde rymmas i befintliga lokaler. Så kunde en film bli längre kvar i repertoaren, genom att visningen trappades ner från största till minsta salongen. Första biografen som byggdes om efter denna princip på sommaren 1970 blev "Grand (biograf, Stockholm)" i Stockholm. Konceptet med dessa "multibiografer" var lyckat och nu följde många biografer i storstäderna och byggde om sina salonger till flera mindre.

Efter ''biografdöden''


1980-talet öppnades den första ''Filmstaden'' som var Svensk Filmindustrins namn på multibiografer. Sedan dess har ett stort antal "Filmstäder" uppstått i Sveriges större städer. Det största är för närvarande (2010) Filmstaden Heron City med arton salonger som innehåller totalt 4166 platser.
Sedan 1990-talet förekommer ingen "biografdöd" nationellt sett men begreppet används av massmedia när enstaka biografer skall läggas ner. Trots hoten från hemmabioanläggningar med högupplösande bildskärmar i jätteformat, DVD-filmer, tillgång till många TV-kanaler samt legal eller illegal nedladdning från internet, har antalet biobesök i Sverige legat på en stabil nivå sedan mitten av 1990-talet. Det visar en studie som utförts av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, på uppdrag av Svenska Filminstitutet. I studien framgår att 83 % av den svenska befolkningen fortfarande tycker att film är bäst på bio. Besökssiffrorna under år 2007 uppskattades till knappt 15 miljoner biobesök.

Se även


Biografer i Stockholm
Biografer i Göteborg

Referenser


Noter

Tryckta källor


Kategori:Filmhistoria

Lista över bandyspelare

#OMDIRIGERING :Kategori:Bandyspelare

Allsvenskan i bandy


Allsvenskan i bandy, före säsongen 1981/1982 officiellt ''Division I i bandy'', var tidigare beteckningen på Sverige högsta division (sport) i bandy för herrar. Den första upplagan av Division I hade premiär den 6 januari Sportåret 1931. Serien var oftast indelad i en norrgrupp och södergrupp, vilka de sista säsongerna var för sig bestod av 8 lag, som möte varandra två gånger, hemma och borta. Vissa säsonger har det varit fler lag och grupper i serien. Då norrgruppen och södergruppen var färdigspelade, vilket säsongerna Allsvenskan i bandy 1987/1988-Allsvenskan i bandy 2006/2007 brukade ske kring jul eller nyår, gick de fyra högst placerade lagen i de båda serierna vidare och bildade Elitserien i bandy 1987/1988-2006/2007, där lagen möttes i en enkelserie och efter det var det dags för slutspel om svenska mästerskapet via kvartsfinaler, semifinaler och slutligen svenska mästerskapsfinalen i bandy.
De lag som hamnade på platserna 5-8 i de båda grundserierna möttes istället i Superallsvenskan i bandy, som också var en enkelserie. I den gällde det främst att undvika att åka ur högsta divisionen, även om de två främst placerade lagen gick till slutspel om svenska mästerskapet. Den som åkte ur fick spela i näst högsta divisionen följande säsong. Mellan säsong 2004/2005 och säsong 2006/2007 gick de fyra främst placerade lagen till slutspel om svenska mästerskapet.
Länge debatterades det att slopa systemet, och istället införa en enhetlig landsomfattande högsta division i Sverige vars spelprogram löper från premiären i början av november till slutspelet inleds i slutet av februari/början av mars. Så småningom började man alltmer planera detta, och den 17 mars Sportåret 2006 beslutade Svenska Bandyförbundet att göra detta till verklighet.
Säsongen 2006/20007 var en övergångssäsong mot en säsongslång Elitserien i bandy högstadivision, efter att Sveriges högsta seriesystem i bandy sedan premiärsäsongen Division I i bandy 1931 helvis eller delvis varit geografiskt indelat. Den nya Elitserien i bandy startade säsongen Elitserien i bandy 2007/2008, och Allsvenskan blev då Sveriges näst högsta division. Den 14 juni Sportåret 2008 beslutade Svenska Bandyförbundet på sitt årsmöte att inför säsongen Allsvenskan i bandy 2009/2010 minska ner Allsvenskan från tre 10-lagsserier till två 12-lagsserier, fortfarande geografiskt indelade .

Se även


Elitserien i bandy
Division 1 i bandy

Säsonger

Källor


Kategori:Allsvenskan i bandy
de:Bandyallsvenskan
en:Allsvenskan (bandy)
fi:Allsvenskan (jääpallo)

Elitserien i bandy 1987/1988-2006/2007

Elitserien i bandy kallades säsongerna Allsvenskan i bandy 1987/1988-Allsvenskan i bandy 2006/2007 fortsättningsserien i den högsta serien i svenskt seriespel i bandy för herrar.
Den svenska bandysäsongens högsta seriespel för herrar började tidigare med Allsvenskan i bandy, som startade i november och var indelad i södra och norra serien. Efter slutspelad allsvensk serie kring nyår gick de fyra högst placerade lagen i de båda serierna vidare och bildade därmed Elitserien. De övriga lagen fick spela i Superallsvenskan i bandy och kunde därifrån återkomma till finalspelet.
Lagen i Elitserien möttes i en enkelserie och senare i SM-slutspel i kvartsfinaler, semifinaler och slutligen svenska mästerskapsfinalen i bandy. Lag 5-8 fick dock först spela åttondelsfinaler mot lag 1-4 i Superallsvenskan. Elitserielagen fick då i tur ordning välja sina motståndarlag.

Seriesegrare


Kategori:Allsvenskan i bandy
Kategori:Återkommande sportevenemang med premiär 1988
Kategori:Upplösningar 2007

Årets man i svensk bandy


Årets man i svensk bandy är en utmärkelse som tilldelas den mest framstående bandyspelaren under året. Den började utdelas 1964.

Årets man i bandy genom åren


Sportåret 2009 - Per Hellmyrs, Edsbyns IF
Sportåret 2008 - Patrik Nilsson, Sandvikens AIK Bandy
Sportåret 2007 - Patrik Nilsson, Sandvikens AIK Bandy
Sportåret 2006 - Magnus "Kuben" Olsson, Edsbyns IF
Sportåret 2005 - Magnus Muhrén, Sandvikens AIK Bandy
Sportåret 2004 - Magnus Muhrén, Sandvikens AIK Bandy
Sportåret 2003 - Magnus Muhrén, Sandvikens AIK Bandy
Sportåret 2002 - Magnus Muhrén, Sandvikens AIK Bandy
Sportåret 2001 - Sergei Obuhov, Falu BS BK
Sportåret 2000 - Jonas Claesson, Hammarby IF Bandyförening
Sportåret 1999 - Jonas Claesson, Hammarby IF Bandyförening
Sportåret 1998 - Ola Fredricson, Västerås SK Bandyklubb
Sportåret 1997 - Hans Åström, Sandvikens AIK Bandy
Sportåret 1996 - Jonas Claesson, Vetlanda BK
Sportåret 1995 - Mikael Forsell, IF Boltic
Sportåret 1994 - Per Fosshaug, Västerås SK Bandyklubb
Sportåret 1993 - Ola Fredricson, IF Boltic
Sportåret 1992 - Jonas Claesson, Vetlanda BK
Sportåret 1991 - Jonas Claesson, Vetlanda BK
Sportåret 1990 - Stefan 'Lillis' Jonsson, Västerås SK Bandyklubb
Sportåret 1989 - Hans Johansson, Västerås SK Bandyklubb
Sportåret 1988 - Ola Johansson (bandyspelare), Västerås SK Bandyklubb
Sportåret 1987 - Mikael Arvidsson, Villa Lidköping BK
Sportåret 1986 - Patrick Johansson, Vetlanda BK
Sportåret 1985 - Anders Bridholm, IF Boltic
Sportåret 1984 - Anders Bridholm, IF Boltic
Sportåret 1983 - Ola Johansson (bandyspelare), IF Boltic
Sportåret 1982 - Bengt 'Pinnen' Ramström, IF Boltic
Sportåret 1981 - Mats Carlsson, IF Boltic
Sportåret 1980 - Per Togner, IF Boltic
Sportåret 1979 - Bengt 'Pinnen' Ramström, IF Boltic
Sportåret 1978 - Torbjörn Ek (idrottare), Västerås SK Bandyklubb
Sportåret 1977 - Bengt 'Pinnen' Ramström, IF Boltic
Sportåret 1976 - Sören Boström, Västanfors IF BK
Sportåret 1975 - Stefan Johansson (bandyspelare, Ljusdal), Ljusdals BK
Sportåret 1974 - Bernt 'Bempa' Ericsson, Falu BS BK
Sportåret 1973 - Bernt 'Bempa' Ericsson, Falu BS BK
Sportåret 1972 - Håkan Ohlsson, KSK Bandy
Sportåret 1971 - Bernt 'Bempa' Ericsson, Falu BS BK
Sportåret 1970 - Torbjörn Ek (idrottare), Ljusdals BK
Sportåret 1969 - Bernt 'Bempa' Ericsson, Falu BS BK
Sportåret 1968 - Ulf Fredin, IK Sirius BK
Sportåret 1967 - Leif Sveder, IF Göta
Sportåret 1966 - Ulf Fredin, IK Sirius BK
Sportåret 1965 - Gunnar Ring, Örebro SK Bandy
Sportåret 1964 - Bernt 'Bempa' Ericsson, Falu BS BK
<small>Föreningen som anges är den som spelaren tillhörde aktuell säsong.</small>

Se även


Årets tjej i svensk bandy
Årets junior i svensk bandy

Externa länkar


http://iof1.idrottonline.se/SvenskaBandyforbundet/Bandy-Sverige/SvenskaBandyforbundet/Historikochstatistik/Arligautmarkelser/AretsMan/ Svenska Bandyförbundet - ''Årets man 1964-''
Kategori:Svenska bandyspelare
Kategori:Svenska bandypriser
Kategori:Priser och utmärkelser instiftade 1964
fi:Vuoden jääpalloilija (Ruotsi)

Svenska mästerskapsfinalen i bandy


Svenska mästerskapsfinalen i bandy spelas årligen, numera i mars, och arrangeras sedan Sportåret 1991 på Studenternas IP i Uppsala i Sverige. Finalen avgörs i en enda match, något som handbollen ocn innebandyn sedan 2005 tagit efter.
Svenska mästerskapsfinaler har spelats sedan Sportåret 1907 på herrsidan och sedan Sportåret 1973 på damsidan. Det spelas numera även svenska mästerskapsfinaler i bandy för juniorer, ungdomar, skolor, veteraner och så vidare. Finalspelet i de olika indelningsklasserna pågår i en vecka, och avslutades länge med damfinal på lördagen och herrfinal på söndagen. Från och med säsongen 2007/2008 spelades dock både herr- och damfinalen på lördagen, medan P-19-finalen spelades på fredagskvällen. Damfinalen spelades vid lunchtid på lördagen, följd av ICA-finalen för femteklassare i grundskolan, och därefter herrfinalen. Resterande ungdomsfinaler, det vill säga P-17 och F-17, spelades på söndagen.
Inför säsongen 2009/2010 flyttades herrfinalen åter till söndagen.
Förr om åren blev det omspel i finalen vid oavgjort resultat. På senare tid har detta ersatts av förlängning och eventuellt straffar. Straffar har dock ännu aldrig behövts. En gång har det hänt att mästerskapstiteln delats. Det skedde Sportåret 1912 i herrklassen, den då enda existerande, när IFK Uppsala och Djurgårdens IF Bandyförening inte kunde spela om sin final på grund av det milda vädret.
Från 1991 och fram till Sportåret 2012 spelas den svenska mästerskapsfinalen på Studenternas IP i Uppsala. I november Sportåret 2008 beslutades att finalen spelas där även 2010, 2011 och 2012. Göteborg hade uttryckt sin önskan, och det planerades bygge av en anläggning på Exercisheden i Göteborg med plats för 30 000 åskådare. Den 31 mars 2011 klubbades beslutet att mästerskapsfinalen från 2013 skall spelas på Friends Arena i Solna.
Innan finalen flyttades till Studenternas spelades den Allsvenskan i bandy 1989/1990 på Rocklunda IP i Västerås, dit den flyttades från Söderstadion efter att isen blivit allt sämre där för varje år. Innan Söderstadion spelades finalen i många år, 1913-1965 med vissa undantag, på Stockholms stadion.
Det historiskt sett främsta laget på herrsidan är Västerås SK Bandyklubb med 18 SM-guld. Genom att ta titeln Allsvenskan i bandy 1988/1989 passerades IFK Uppsala som tidigare var ''mesta mästarna''.

Finaler, herrar


Nedanstående publiksiffor gäller fram till 1971 endast för betalande åskådare, därefter totalpublik (betalande + fribiljetter). Högsta publiksiffran noterades 1959 på Stockholms stadion i finalen mellan Skutskärs IF och Västerås SK. 27 420 personer betalade och totala antalet åskådare var 28 848.

Finaler, damer

Maratontabell antal finaler, herrar

Maratontabell antal finaler, damer

Mesta mästare, damer


Uppdaterat senast den 24 Mars 2012.

Finalplatser


Albano (Stockholm), Brunnsviken, Stockholm (3 finaler)
Boulognerskogen, Gävle, Gävle
Stockholms stadion#Historik, Stockholm
Laduviken, Stockholm
Norrköpings Idrottspark, Norrköping
Perstorpsgölen, utanför Eksjö
Rocklunda IP, Västerås
Råstasjön, Råsunda (stadsdel)
Sandbäckstjärnet, Karlstad
Stockholms stadion, Stockholm (50 finaler)
Strömvallen, Gävle
Studenternas IP, Uppsala (24 finaler)
Söderstadion, Stockholm (23 finaler)
Tingvalla IP, Karlstad
Tunavallen, Eskilstuna
Publikrekordet för svensk bandy sattes på Stockholms stadion den 22 februari Sportåret 1959 då det var 28 848 åskådare på finalen mellan Skutskärs IF Bandyklubb och Västerås SK Bandyklubb.
Damfinalerna har spelats i Stockholm och från 1991 Uppsala, utom Sportåret 1973 och Sportåret 1990 då de spelades i Västerås och Sportåret 1975 och Sportåret 1976 i Katrineholm.

Sjöisfinaler


8 SM-finaler har arrangerats på tillfrusna sjöar och åar, senaste 1949.
Den senaste finalen på sjöis gick av stapeln 1949, på Perstorpsgölen utanför Eksjö. Det kom uppskattningsvis mer än 17&nbsp;000 åskådare, varav 14&nbsp;809 betalade entré.
1907 - Gavleån, Boulognerskogen, Gävle
1910 - Albano-banan, Brunnsviken, Stockholm
1912 - Råstasjön vid Råsunda, Stockholm
1914 - Albano-banan, Brunnsviken, Stockholm
1915 - Albano-banan, Brunnsviken, Stockholm
1934 - Sandbäckstjärnet, Karlstad
1943 - Laduviken, Stockholm
1949 - Perstorpsgölen, Eksjö

Källor


Fotnoter

Externa länkar


http://www.bandyfinalen.se/ Svenska mästerskapsfinalen i bandy
http://planetenuppsala.se/evenemang/idrottsevenemang-tavlingar-i-uppsala/124-bandyfinalen-sm-pa-studenternas Bilder från bandyfinalen på Studenternas IP i Uppsala
Kategori:Bandy i Sverige
Kategori:Återkommande sportevenemang i mars
Kategori:Återkommande sportevenemang med premiär 1907
Kategori:Svenska mästerskap
Kategori:Lördag
Kategori:Söndag
de:Liste der Schwedischen Meister im Bandy
en:List of Swedish bandy champions

Lista över stora grabbar i bandy

''Detta är en lista över stor grabb i bandy.''

Stora grabbar i bandy


Nr &nbsp;0 Sune Almkvist – IFK Uppsala
Nr &nbsp;1 Sven "Sleven" Säfwenberg – IFK Uppsala
Nr &nbsp;2 Gunnar Galin – IK Göta Bandy, AIK Bandy
Nr &nbsp;3 Gunnar Hyttse – Västerås SK BK
Nr &nbsp;4 Åke Nyberg – IK Göta Bandy, AIK Bandy
Nr &nbsp;5 Gustaf Bard – IK Sirius BK
Nr &nbsp;6 Birger Wejdeby – IFK Uppsala
Nr &nbsp;7 Einar Lindqvist – IFK Uppsala
Nr &nbsp;8 Algot Haglund – Djurgårdens IF BF, AIK Bandy
Nr &nbsp;9 Manne Johansson – Västerås SK BK
Nr 10 Henry "Brinken" Klarqvist – Slottsbrons IF, IF Göta Bandy, Uddens IF, Sjödahlens IF
Nr 11 Reinhold Lindberg – IK Sirius BK, IF Vesta Bandysektion, IFK Uppsala
Nr 12 Martin Howander – IFK Uppsala
Nr 13 Georg Johnsson – Västerås SK BK
Nr 14 Einar Ask – IFK Uppsala, Sandvikens AIK Bandy
Nr 15 Sigge Öberg – Hammarby IF Bandyförening
Nr 16 John Larsson-Laurelli – Nässjö IF
Nr 17 Hjalmar Klarqvist – Slottsbrons IF, Bollnäs GoIF/BF
Nr 18 Emritz Lindberg – Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 19 Erik Jonasson – IF Göta Bandy
Nr 20 Gunnar Jansson – IF Göta Bandy, Edsbyns IF
Nr 21 Gösta Löwgren – IF Göta Bandy
Nr 22 Erik Hansson, Kallur – IFK Rättvik Bandy
Nr 23 Erik Eklund – Västerås SK BK
Nr 24 Bernt Hellström – Västerås SK BK
Nr 25 Sixten Jansson – IF Vesta Bandysektion, IFK Uppsala
Nr 26 Bengt Larsson – IF Göta Bandy
Nr 27 Arne Magnusson – SK Tirfing,Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 28 Ragnar Nilsson – Slottsbrons IF
Nr 29 Hilding Gustavsson – Reymersholms IK
Nr 30 Edvard Andersson – Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 31 Gösta Svensson – Nässjö IF
Nr 32 Herman Jonasson – IF Göta Bandy, Edsbyns IF
Nr 33 Nils "Nicke" Bergström – Nässjö IF
Nr 34 Bertil Reuter – Västerås SK BK
Nr 35 Henry Muhrén – Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 36 Einar Tätting – IFK Rättvik Bandy
Nr 37 Ture Vallo – Skutskärs IF Bandyklubb, Västerås SK BK
Nr 38 Bo Nilsson – Skutskärs IF Bandyklubb, Sandvikens AIK Bandy
Nr 39 Ingvar Wasberg – Brobergs IF
Nr 40 Rune Myhr – Brobergs IF
Nr 41 Gustaf Danielsson (bandyspelare) – Brobergs IF
Nr 42 Pontus Widén – Västerås SK BK
Nr 43 Tage Sjöstrand – Västerås SK BK
Nr 44 Erik Flodberg – Brobergs IF
Nr 45 Leif Lindqvist – IK Huge
Nr 46 Åke Igesten – Nässjö IF
Nr 47 Folke Olsson – Brobergs IF
Nr 48 Herbert Swartswe – Edsbyns IF
Nr 49 Elof Johansson – Brobergs IF
Nr 50 Evert Nilsson – Slottsbrons IF
Nr 51 Åke "Plutten" Andersson – Hammarby IF Bandyförening
Nr 52 Gunnar Zackrisson – Sandvikens AIK Bandy
Nr 53 Alf Alfredsson – IF Göta Bandy
Nr 54 Ragnar Lindberg – IK Sirius BK
Nr 55 Nils "Nisse-Vitt" Andersson – Slottsbrons IF
Nr 56 Einar Bergström – Västerås SK BK
Nr 57 Bertil Bohlin – IFK Uppsala
Nr 58 Adrian Brohlin – IFK Uppsala
Nr 59 Harry Ericsson – IK Sirius BK
Nr 60 Karl "Kalle" Funke, Slottsbrons IF, Nynäshamns IF, Noraskogs SK
Nr 61 Arne Hansson – Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 62 Birger Holmqvist – IK Göta Bandy
Nr 63 Seth Howander – IFK Uppsala, Råsunda IS
Nr 64 Georg Johansson-Brandius – IK Göta Bandy
Nr 65 Erik Karlsson – Västerås SK BK
Nr 66 Ruben Carlsson – IFK Uppsala
Nr 67 Göte Karlström – Västerås SK BK
Nr 68 Bernhard Larsson – IF Göta Bandy
Nr 69 Seth Månsson – IFK Uppsala
Nr 70 Sven Nilsson – IK Sirius BK
Nr 71 Henry Ohlsson – Västerås SK BK
Nr 72 Russel Pettersson – IF Göta Bandy
Nr 73 Eric Sköld – IF Linnéa
Nr 74 Ivar Svanström – IK Sirius BK
Nr 75 Hugo Söderström – IK Göta Bandy
Nr 76 Harald Törnquist – Slottsbrons IF
Nr 77 Henry Widing – IF Göta Bandy
Nr 78 Louis Woodzack – IFK Uppsala
Nr 79 Erik Flodin – Västerås SK BK
Nr 80 Åke Mickelsson – Bollnäs GoIF/BF
Nr 81 Nils Hellström – Sandvikens AIK Bandy
Nr 82 Hans Pettersson – Slottsbrons IF
Nr 83 Olle Sääw – Örebro SK Bandy
Nr 84 Martin Johansson – Bollnäs GoIF/BF
Nr 85 Karl-Erik Sjöberg – Bollnäs GoIF/BF
Nr 86 Ernst Hård – Forsbacka IK
Nr 87 Orvar Bergmark – Örebro SK Bandy, AIK Bandy
Nr 88 Yngve Palmqvist – Hammarby IF Bandyförening, IK Sirius BK
Nr 89 Tage Magnusson – Örebro SK Bandy
Nr 90 Tore Olsson – IFK Rättvik Bandy, IF Göta Bandy
Nr 91 Olle Lindgren – Bollnäs GoIF/BF, AIK Bandy
Nr 92 Jonny Lerin – IF Göta Bandy
Nr 93 Rune Pettersson – Sandvikens AIK Bandy
Nr 94 Uno Wennerholm – Nässjö IF, IF Göta Bandy, Tranås BoIS
Nr 95 Sven Bergström – Örebro SK Bandy
Nr 96 Elis Johansson – Edsbyns IF
Nr 97 Paul Karlsson – Edsbyns IF
Nr 98 Sven-Erik Broberg – Västanfors IF BK, IF Göta Bandy, Västerås SK BK, Hammarby IF Bandyförening
Nr 99 Agard Magnusson – Sandvikens AIK Bandy
Nr 100 Inge Cahlman – Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 101 Sven-Åke "Majorn" Svensson – Slottsbrons IF
Nr 102 Roy Berglöf – IF Göta Bandy
Nr 103 Ove Eidhagen – Örebro SK Bandy, IK Sirius BK
Nr 104 Sten Carlsson (bandyspelare) – Örebro SK Bandy, Nässjö IF
Nr 105 Sven Olof Landar – Edsbyns IF
Nr 106 Sture Strand – Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 107 Karl-Erik Södergren – Örebro SK Bandy
Nr 108 Tore Wikner – AIK Bandy, IK Sirius BK
Nr 109 Torvald Åkerlöf – Forsbacka IK
Nr 110 Gunnar Jansson – Västerås SK BK
Nr 111 Gösta Kihlgård – Örebro SK Bandy
Nr 112 Nils Wikman – Lesjöfors IF
Nr 113 Sven-Åke Erixon – Örebro SK Bandy, IK Sirius BK
Nr 114 Allan Arvidsson – Edsbyns IF
Nr 115 Rune Sääf – trol. Fagersta AIK, Västanfors IF BK
Nr 116 Gudmund Jernberg – Edsbyns IF
Nr 117 Jörgen Forslund – Edsbyns IF
Nr 118 Leif Fredblad – Gustavsbergs IF, Hammarby IF Bandyförening
Nr 119 Ulf Fredin – IK Sirius BK
Nr 120 Sigge Parling – IK Sirius BK, Forsbacka IK
Nr 121 Lennart Backman – KSK Bandy, AIK Bandy
Nr 122 Curt Sedvall – Brobergs IF
Nr 123 Roland Niva – KSK Bandy
Nr 124 Jens Lindblom – Hammarby IF Bandyförening, Ljusdals BK
Nr 125 Kjell Jacobsson – Västanfors IF BK, AIK Bandy
Nr 126 Lennart Ståhlberg – Edsbyns IF
Nr 127 Kurt Nyberg – Edsbyns IF
Nr 128 Göran Sedwall – Falu BS BK, Mjölby AI, Brobergs IF
Nr 129 Åke Jansson – KSK Bandy
Nr 130 Jan "Habo" Johansson – Nässjö IF
Nr 131 Rolf Jonsson – Edsbyns IF
Nr 132 Sune Ericsson – IF Göta Bandy
Nr 133 Gunnar Palmér – Ljusdals BK
Nr 134 Gunnar Ring – Örebro SK Bandy
Nr 135 Hans Nordin – Örebro SK Bandy
Nr 136 Bernt "Bempa" Ericsson – Falu BS BK, IF Boltic
Nr 137 Leif Sveder – IF Göta Bandy
Nr 138 Matz Allan Johansson – IF Vesta Bandysektion, Sandvikens AIK Bandy, IK Sirius BK
Nr 139 Ove Almroth – Västerås SK BK
Nr 140 Carl-Erik Askelöf – Falu BS BK, IK Sirius BK, Hammarby IF Bandyförening, Söderfors GoIF
Nr 141 Jan Hermanson – Nässjö IF
Nr 142 Örjan Modin – Ljusdals BK
Nr 143 JanEric Flink – Brobergs IF, Bollnäs GoIF/BF, Sandvikens AIK Bandy
Nr 144 Börje Andersson (bandyspelare) – Hammarby IF Bandyförening
Nr 145 Håkan Persson – IK Sirius BK, Lesjöfors IF
Nr 146 Bernt Örhn – Sandvikens AIK Bandy
Nr 147 Benny Lennartsson – Örebro SK Bandy
Nr 148 Sören Andersson – Örebro SK Bandy
Nr 149 Håkan Spångberg – Västerås SK BK, Hälleforsnäs IF
Nr 150 Torsten Sparv – Tranås BoIS
Nr 151 Leif Wasberg – Edsbyns IF, Brobergs IF
Nr 152 Lage Nordén – Ljusdals BK, Bollnäs GoIF/BF
Nr 153 Hans Carpman – KSK Bandy
Nr 154 Torbjörn Ek (idrottare) – Ljusdals BK, Västerås SK BK, IFK Kungälv Bandy
Nr 155 Håkan Sundin – IK Sirius BK, Brobergs IF, Edsbyns IF, IFK Stockholm
Nr 156 Bengt Eriksson – Bollnäs GoIF/BF, Ljusdals BK, IFK Vänersborg
Nr 157 Håkan Ohlsson – KSK Bandy, Värmbols GoIF, IFK Vänersborg
Nr 158 Per Jagbrant – Köpings IS, Värmbols GoIF
Nr 159 Kjell Österberg – KSK Bandy
Nr 160 Tommy Axelsson – KSK Bandy
Nr 161 Benny Söderling – Hammarby IF Bandyförening, Essinge IK
Nr 162 Claes-Håkan Asklund – Västerås SK BK, Tillberga IK
Nr 163 Jan-Ivar Ekberg – IFK Nora, Örebro SK Bandy
Nr 164 Lars-Göran Lindqvist – IFK Kungälv Bandy, Nässjö IF
Nr 165 Tommy Nordenek – Kungälvs SK, IFK Kungälv Bandy, IFK Vänersborg
Nr 166 Jan "Nanen" Ericsson – Falu BS BK
Nr 167 Lars Olsson – Sandvikens AIK Bandy
Nr 168 Göran Johansson – Villa BK
Nr 169 Sören Boström – Västerås SK BK, Västanfors IF BK
Nr 170 Björn-Olof Forsberg – Västerås SK BK, IF Boltic
Nr 171 Håkan Karlsson – Bollnäs GoIF/BF, Edsbyns IF
Nr 172 Bengt Ramström – Örebro SK Bandy, IF Boltic
Nr 173 Lars-Ove Sjödin – Örebro SK Bandy, Västerås SK BK
Nr 174 Jan Berlin – IK Sirius BK
Nr 175 Stefan Karlsson (bandyspelare) – IF Boltic, Vetlanda BK, Brobergs IF
Nr 176 Lars Ångström – Ale/Surte SK, IF Boltic
Nr 177 Mikael Arvidsson – Villa Lidköping BK, IFK Motala Bandy
Nr 178 Ola Johansson (bandyspelare) – IF Boltic, Edsbyns IF, Västerås SK BK
Nr 179 Per Togner – IF Boltic, Vetlanda BK, IF Karlstads-Göta
Nr 180 Thomas Fransson – Selånger SK Sundsvall Bandy, Vetlanda BK, Hälleforsnäs IF
Nr 181 Bengt Carlsson – IF Boltic
Nr 182 Anders Söderholm – Edsbyns IF, Sandvikens AIK Bandy
Nr 183 Christer Kjellqvist – Villa Lidköping BK, IK Sirius BK
Nr 184 Mats Carlsson – IF Boltic
Nr 185 Hans Johansson – Edsbyns IF, Västerås SK BK
Nr 186 Joe Lönngren – Edsbyns IF
Nr 187 Anders Bridholm – Villa Lidköping BK, IF Boltic
Nr 188 Björn Tömmernes – IF Boltic
Nr 189 Kenth Hultqvist – IF Boltic, Vetlanda BK
Nr 190 Patrick Johansson – Vetlanda BK, Selånger SK Sundsvall Bandy
Nr 191 Per-Olof Petersson – IFK Motala Bandy
Nr 192 Peter Olsson – IF Boltic
Nr 193 Örjan Gunnarsson – IF Boltic
Nr 194 Per Lennartsson – Vetlanda BK
Nr 195 Kent Edlund – IFK Motala Bandy, Vetlanda BK
Nr 196 Stefan Jonsson (bandyspelare) – Ljusdals BK, Västerås SK BK, Hammarby IF
Nr 197 Per Fosshaug – IFK Vänersborg, Falu BS BK, Västerås SK BK, Sandvikens AIK, Tillberga Bandy Västerås
Nr 198 Mikael Forsell – Villa Lidköping BK, IF Boltic
Nr 199 Kjell Kruse – IF Boltic
Nr 200 Kjell Berglund – IF Boltic
Nr 201 Stefan Åkerlind – Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 202 Jonas Claesson – Vetlanda BK, Hammarby IF Bandyförening
Nr 203 Ola Fredricson – Nässjö IF, IF Boltic, Västerås SK BK
Nr 204 Niclas Johannesson – IF Boltic, IFK Kungälv
Nr 205 Pontus Sundelius – Vetlanda BK
Nr 206 Roger Karlsson – IFK Motala Bandy, Västerås SK BK
Nr 207 Göran Rosendahl – Västerås SK BK, Hammarby IF Bandyförening, IK Sirius BK
Nr 208 Hans Åström – Bollnäs GoIF/BFSandvikens AIK Bandy,
Nr 209 Patrick Sandell – Vetlanda BK, IFK Motala Bandy, Hammarby IF Bandyförening
Nr 210 Gert Johansson – Vetlanda BK
Nr 211 Marcus Bergwall – IF Boltic, Hammarby IF Bandyförening
Nr 212 Jonas Holgersson – Västerås SK BK, Hammarby IF Bandyförening
Nr 213 Patrick Södergren – Bollnäs GoIF/BF, IF Boltic, Sandvikens AIK Bandy
Nr 214 Niklas Spångberg – Sandvikens AIK Bandy
Nr 215 Magnus Muhrén – Skutskärs IF Bandyklubb
Nr 216 Andreas Bergwall – IFK Kungälv Bandy, Västerås SK BK, Tillberga Bandy Västerås
Nr 217 Michael Carlsson – Västerås SK BK
Nr 218 Ted Andersson – Västerås SK BK
Nr 219 Lars Gustafsson – Västerås SK BK
Nr 220 Henrik Hagberg - Sandvikens AIK Bandy
Nr 221 Anders Östling - Sandvikens AIK Bandy, Västerås SK/BK
Nr 222 Daniel Kjörling - Sandvikens AIK Bandy
Nr 223 Daniel Eriksson - Sandvikens AIK Bandy
Nr 224 Andreas Eskhult - Hammarby IF Bandyförening, IK Sirius BK
Nr 225 Stefan Erixon - Hammarby IF Bandyförening
Nr 226 Stefan Söderholm - Sandvikens AIK Bandy
Nr 227 Andreas Westh - Bollnäs GoIF
Nr 228 Magnus Olsson (bandyspelare) - Edsbyns IF
Nr 229 Daniel Liw - Edsbyns IF
Nr 230 Anders Svensson - Edsbyns IF

Se även


Lista över bandyspelare
Stora tjejer i bandy
Svenska bandyförbundet
Kategori:Bandyspelare
Kategori:Listor över idrottare
Kategori:Listor över svenskar

Sveriges förbundskapten i bandy

Förbundskapten i bandy är heltidsanställd ledare och tränare för landslaget i bandy. Svensk bandy inrättade förbundskaptensposten år 1963.
I Sverige förbundkaptener i bandy, en för
Sveriges herrlandslag i bandy och en för Sveriges damlandslag i bandy.

Förbundskaptener för svenska herrlandslaget


Torsten Tegbäck 1961/1962-1964/1965
Uno Wennerholm 1965/1966-1967/1968
Walter Jagbrant 1968/1969-1972/1973
Curt Einarsson 1973/1974-1974/1975, 1987/1988-1988/1989
Matz-Allan Johansson 1975/1976-1976/1977
Håkan Sundin 1977/1978-1984/1985
Bengt Eriksson 1985/1986
Peder Emanuelsson 1986/1987
Rolf Käck 1989/1990-1992/1993
Torbjörn Ek (idrottare) 1993/1994
Leif Klingborg 1993/1994-1994/1995
Stefan Karlsson (bandyspelare) 1995/1996-1998/1999
Kenth Hultqvist 1999/2000-2004/2005
Anders Jacobsson (bandytränare) 2005/2006-2008/2009
Franco Bergman 2009/2010-

Förbundskaptener för svenska damlandslaget


Ann Elefalk, Hägersten
Hans Bergman, Sandviken
Hans Jeppsson, Stockholm
Miska Suves, Stockholm 2000-2002
Jens Alftin, Bollnäs 2002-2004
Roger Jakobsson, Enebyberg 2004-2008
Oscar Pettersson 2008-

Källor


Kategori:Bandy i Sverige
Kategori:Svenska idrottsledare

Lista över skyttedrottningar i svensk bandy

''Detta är en lista äver skyttedrottningar i svensk bandy.
2011 - Camilla Johansson (bandyspelare), Kareby IS, 33 mål
2010 - Johanna Pettersson (bandyspelare), Sandvikens AIK Bandy, 47 mål
2009 - Mikaela Hasselgren, Sandvikens AIK Bandy, 38 mål
2008 - Johanna Pettersson (bandyspelare), Sandvikens AIK Bandy, 42 mål
2007 - Johanna Pettersson (bandyspelare), Sandvikens AIK Bandy, 33 mål
2006 - Johanna Pettersson (bandyspelare), Sandvikens AIK Bandy, 58 mål
2005 - Johanna Pettersson (bandyspelare), Sandvikens AIK Bandy, 52 mål
2004 - Åsa Fredin, Västerstrands AIK, 40 mål
2003 - Johanna Pettersson (bandyspelare), Sandvikens AIK Bandy, 53 mål
2002 - Åsa Fredin, Västerstrands AIK, 51 mål
2001 - Anna-Karin Olsson, AIK Bandy Damer, 53 mål
2000 - Johanna Karlsson, Tranås BoIS, 40
1999 - Anna-Karin Olsson, AIK Bandy Damer, 45
1998 - Anna-Karin Olsson, AIK Bandy Damer, 42
1997 - Miska Suves, AIK Bandy Damer, 54
1996 - Miska Suves, AIK Bandy Damer, 68
1995 - Lena Krameus, Västerstrands AIK, 45
1994 - Lena Krameus, Västerstrands AIK, 60
1993 - Lena Krameus, Västerstrands AIK, 28
1992 - Lena Krameus, Västerstrands AIK, 17
1991 - Hanna Teerijoki, Västerstrands AIK, 41
1990 - Eva Wallin, Uppsala BoIS, 25
1989 - Helena Lundström, Sandvikens AIK Bandy, 28
1988 - Hanna Teerijoki, AIK Bandy Damer, 50
1987 - Lena Krameus, Stångebro BK, 31
1986 - Lena Krameus, Stångebro BK, 31
1985 - Lena Krameus, Västerstrands AIK, 28
1984 - Helena Lundström, Sandvikens AIK Bandy, 22
1983 - Lena Lundin, IK Göta Bandy, 29
1982 - Lena Lundin, IK Göta Bandy, 41
1981 - Gunilla Ekeling, IK Göta Bandy, 42
1980 - Lee Hedström, KSK Bandy, 25
1979 - Gunilla Ekeling, IK Göta Bandy och Carina Lloyd, KSK Bandy, 32
1978 - Anki Andersson, KSK Bandy, 46
1977 - Birgitta Söderström, IK Göta Bandy, 36

Se även


Lista över skyttekungar i svensk bandy

Externa länkar


http://iof1.idrottonline.se/SvenskaBandyforbundet/Tavlingochresultat/Damallsvenskan/Historikochstatistik/Skyttedrottningar/ Svenska Bandyförbundet - ''Skyttedrottningar''
Kategori:Bandy i Sverige
Kategori:Svenska bandyspelare
Kategori:Listor över idrottare
Kategori:Listor över svenskar

World Cup i bandy


World Cup i bandy, ''Världscupen i bandy'', är en bandyturnering för klubblag från hela världen, en världscup som spelas årtal i Ljusdal i Sverige under ett veckoslut i oktober.
Sandviken stod värd för World Cup World Cup i bandy 2009 och World Cup i bandy 2010. Genom ett samarbete mellan Internationella Bandyförbundet (FIB), Ljusdal och Sandviken har en lösning hittats. World Cup kan spelas i Sandviken tills Ljusdal har fått sin hall och återigen kan arrangera cupen. Det milda vädret i Sverige i oktober har lett till att FIB kräver att World Cup ska spelas inomhus för att garantera bra is.

Turneringen


Turneringen startar under torsdagen och spelas till söndagen. Matcher spelas olika tider på dygnet, även om natten, och "nattbandy" har blivit ett begrepp. Sedan World Cup i bandy för damer 2003 spelas även en turnering på damsidan, i Edsbyn. I Bollnäs spelar Mini World Cup .

Turneringens namn


Turneringens namn har varierat genom åren: Sedan 1980 har dock alltid ''World Cup'' funnits med, och detta kallas turneringen vanligtvis.
1974 - "DAF-cupen"
1976 - "DEX-cupen"
1980 - "Dex World Cup"
1984 - "World Cup Ljusdal"
1986 - "SJ World Cup" då Statens Järnvägar blev huvudsponsor
1999 - "Ljusdal Cup" då cupen blev utan huvudsponsor
2004 - "Polar Bandy World Cup"
2005 - "ExTe World Cup"

Historik


I slutet av oktober 1974 spelades den första cupen, DAF-CUPEN. Upphovsmannen var Björn Swartswe, dåvarande tränare för Ljusdals BK. Swartswe hörde ett av Sven "Plex" Pettersson referat från Tiomila i orientering och tyckte att något liknande, det vill säga en stor tävling som inleder säsongen, borde bandyn också ha. Volvohandlaren Göran Sundell hjälpte Björn med kontakterna in på Volvo som nappade på iden och sponsrade cupen med DAF de första fem åren. Spelet utökades med tiden från tre till fyra dagar och från 2006 utökades turneringen från 4 till 5 gruppspelsgrupper, och antalet lag från 16 till 20. 2006 spelades gruppspelsmatcher även i Edsbyn Arena i Edsbyn. 2008 minskades återigen antalet lag från 20 till 16.
Vid World Cup i bandy 2008 flyttades semifinalerna och finalen på grund av det varmare vädret och den dåliga isen dock till Edsbyn Arena . Inför 2009 års turnering meddelade flera topplag i Sverige och Ryssland att man kommer bojkotta turneringen det året på grund av "dåliga arrangemang" i 2008 års turnering, samt kostnad .
I januari Sportåret 2009 meddelade det Federation of International Bandy att man krävde att turneringen redan från World Cup i bandy 2009 spelas inomhus. I Ljusdal saknades då ännu bandyhall .
I maj Sportåret 2009 meddelades att 2009 och 2010 års upplagor skulle spelas inomhus, i Göransson Arena i Sandviken, med målet att det till 2011 års turnering skulle finnas en bandyhall i Ljusdal .
När ingen hall fanns där skrev Sandviken ett kontrakt med Federation of International Bandy om att få anordna cupen 2011, 2012 och 2013. Ljusdal får söka cupen 2014 om det då finns hall att spela i på orten.

Utveckling


Till den första upplagan hade man svårt att få ihop fullt antal lag, det vill säga 16 stycken. Bandyledare runt om i Sverige hade svårt att se nyttan av att spela bandy mitt i natten. En del tog dock cupen mycket seriöst och såg en rejäl chans att spela ihop laget på fullstor plan medan andra såg cupen mindre seriöst och mer som ett festligt avbrott i uppladdningen inför serieallvaret.

I dag


I dag är det många fler än de 16 lag som får vara med som vill vara med och i flera omgångar har det också arrangerats en B-turnering för lag från länder som USA, Kanada, Ungern och Nederländerna.

World Cup-finaler (vinnarlaget i fet stil)


Herrar

Damer


World Cup i bandy för damer 2003 - AIK Bandy Damer, Sverige-Edsbyns IF, Sverige 3-3, 6-5 efter straffslag
World Cup i bandy för damer 2004 - AIK Bandy Damer, Sverige-Record Irkutsk, Ryssland 1-0
World Cup i bandy för damer 2005 - Sandvikens AIK Dambandy, Sverige-Edsbyns IF, Sverige 3-0
World Cup i bandy för damer 2006 - Sandvikens AIK Dambandy, Sverige- IFK Nässjö, Sverige 2-1
World Cup i bandy för damer 2007 - Sandvikens AIK Dambandy, Sverige-Västerstrands AIK, Sverige 1-0
World Cup i bandy för damer 2008 - AIK Bandy Damer, Sverige-Record Irkutsk, Ryssland 3-3, 4-3 (sudden death)
World Cup i bandy för damer 2009 - Record Irkutsk, Ryssland-Västerstrands AIK, Sverige 7-1
World Cup i bandy för damer 2010 - AIK Bandy Damer, Sverige-Record Irkutsk, Ryssland 2-1
World Cup i bandy för damer 2011 - AIK Bandy Damer, Sverige-Kareby IS, Sverige 6-3
World Cup i bandy för damer 2012 - AIK Bandy Damer, Sverige-Record Irkutsk, Ryssland 0-4

Källor

Externa länkar


http://www.bandyworldcup.com/ World Cup i bandy
Kategori:World Cup i bandy
de:Ljusdal World Cup
en:Bandy World Cup
fi:Jääpallon maailmancup
ru:Кубок мира по хоккею с мячом

Lista över stora tjejer i bandy

''Detta är en lista över Stora Tjejer i bandy''.
Utmärkelsen "Stor Tjej" motsvarar herrsidans Stor Grabb, se Stora Grabbars och Tjejers Märke.

Stora tjejer i bandy


Nr 1 Anki Andersson - IK Göta Bandy
Nr 2 Lena Lundin - IFK Kungälv Bandy Damlaget, IK Göta Bandy, Stångebro BK
Nr 3 Mainy Norling - IK Göta Bandy
Nr 4 Gunilla Ekeling - IK Göta Bandy
Nr 5 Anna Wall - IF Boltic Damlaget
Nr 6 Lena Larsson (bandyspelare) - IF Boltic Damlaget
Nr 7 Helena Lundström - Sandvikens AIK Damlaget
Nr 8 Tina Eriksson - IF Boltic Damlaget
Nr 9 Ingela Bergqvist - IF Boltic Damlaget, IK Göta Bandy
Nr 10 Eva-Lena Brattén - IF Boltic Damlaget
Nr 11 Lena Kraméus - Västerstrands AIK
Nr 12 Anna Olsson - AIK Bandy
Nr 13 Karin Redelius - IK Göta Bandy
Nr 14 Ulrika Fröberg - Härnösands AIK Damlaget, AIK Bandy
Nr 15 Marita Säll - Ljusdals BK Damlaget, IF Boltic Damlaget, Västerstrand AIK, IK Göta Bandy
Nr 16 Marie Halvarsson - Västerstrands AIK
Nr 17 Anette Andersson - Kareby IS Damlaget, Västerstrands AIK
Nr 18 Anna Andersson - Kareby IS Damlaget, Västerstrands AIK
Nr 19 Eva Palm - AIK Bandy, IK Göta Bandy, Edsbyns IF Damlaget
Nr 20 Malin Heed - Västerstrands AIK
Nr 21 Anna Klingborg - AIK Bandy, Sandvikens AIK
Nr 22 Johanna Pettersson - Sandvikens AIK
Nr 23 Emma Kronberg - Västerstrands AIK
Nr 24 Anna Jepson - AIK Bandy, Sandvikens AIK
Nr 25 Åsa Boström - AIK Bandy, Västerstrands AIK
Nr 26 Anna Lundin - Västerstrands AIK, Sandvikens AIK
Nr 27 Mikaela Hasselgren - AIK Bandy, Sandvikens AIK
Nr 28 Petra Lindefors - Västerstrands AIK
Nr 29 Linda Odén - Sandvikens AIK
Nr 30 Maria Sverin - Sandvikens AIK

Se även


Stora grabbar i bandy
Kategori:Bandyspelare
Kategori:Listor över idrottare
Kategori:Listor över svenskar

Division 1 i bandy


Division 1 i bandy är en bandyserie i Sverige. Den var Sveriges högsta division (sport) på herrsidan säsongerna Division I i bandy 1931-Division I i bandy 1980/1981, näst högsta division säsongerna 1981/1982-2006/2007 och tredje högsta divisionen sedan säsongen 2007/2008. Fram till säsongen 1981/1982 hette Sveriges andra division i bandy ''Division II''. Division I var de sista åren som Sveriges andradivision uppdelad i fyra regionala grupper, Norra, Östra, Västra och Södra, med 7 eller 8 lag i varje serie. Inför säsongen 2007/2008, då serien blev Sveriges tredjedivision, minskades den till sex 10-lagsserier. Inför säsongen 2009/2010 kommer serien att delas in i fyra 10-lagsserier .

Referenser


Fotnoter


Kategori:Bandy i Sverige
Kategori:Bandyserier
en:Division 1 (bandy)

Positioner i lagsporter

Med position avses i detta sammanhang vilken plats en spelare håller i ett lag, i första hand i lagsporter. Det har över åren funnits många olika benämningar på dessa positioner; några av dessa tas upp i denna artikel.
Se även artikeln om Forward (basket).

Moderna positioner


Back


Backar, även backlinjen, är den lagdel som har den bakre utgångspositionen i laget. Positioner: Högerback, mittback, vänsterback.
Backarnas uppgift i exempelvis modern bandy, fotboll och ishockey är inte bara att förhindra målchanser och mål för motståndarna, utan även att delta i lagets anfallsspel, exempelvis vid kontringar. Backar är ofta pådrivare och i många lägen även de som styr både försvars- och anfallspel.
Mittbackarna är ofta storväxta, för att användas både i försvar och vid anfall i fasta situationer, det vill säga där bollen skjuts från ett bestämt läge, till exempel vid frispark eller hörna. Därför bör mittbackarna också vara duktiga på att nicka bollen.
Ytterbackarna följer ofta med i lagets anfall, och finns ofta med i avslutssituationer på sista tredjedel av planen. Genom att jämföra hur specifika spelare (framgångsrikt) agerat i olika spelsituationer kan man procentuellt utröna huruvida en viss spelare bör ges prioritet i anfalls- eller försvarsspel. Vad gäller backar är de generellt sett så kallade 40/60-spelare, där den första siffran anger procentenheter deltagande i anfallsspel, och den andra procentenheter deltagande i försvarsspel.

Mittfältare


Mittfältare är generellt 50/50-spelare, och har normalt uppgift att spela både försvarspel och anfallsspel. Positioner: Högermittfältare, innermittfältare, central mittfältare, offensiv mittfältare, defensiv mittfältare, vänstermittfältare. Mittfältarna är länken mellan ett lags anfallsspel och försvarspel, de defensiva mittfältarna ligger i en position strax framför backlinjen och försöker vinna tillbaka bollen så högt upp på mittplan som möjligt medan de offensiva mittfältarna ligger i position strax bakom anfallarna, understödjer dem med passningar samt fungerar som en "andra offensiv".

Forward


Forwards är de i laget som spelar längst fram och vars främsta uppgift är att göra mål. De kan också ha som uppgift att vara så kallad "target player" dvs att ta emot och hålla uppe bollen tills resten av laget, främst då mittfältarna, kommer upp högre i planen. Positioner: Högerforward, högerinner, central forward, vänsterinner, vänsterforward. Trequartista (samt vänsterinner och högerinner) är en position som "släpande" forward med en position, och länken, mellan mittfält och forwards.

Vanliga uppställningar


Antal backar, mittfältare och anfallare exklusive målvakten:
Bandy: 3-4-3, 3-5-2 och 4-5-1
Fotboll: Spelsystem (fotboll)#3-5-2, Spelsystem (fotboll)#4-3-3, Spelsystem (fotboll)#3-4-3, Spelsystem (fotboll)#4-5-1 och Spelsystem (fotboll)#4-4-2. Även kombinationer som Spelsystem (fotboll)#4-2-3-1 förekommer, och blir allt vanligare.

Positioner i bandy


Fil:3-4-3.jpg
Målvakt
Mittback
Högerhalv
Centerhalv
Vänsterhalv
Högerytter
Höger innermittfältare
Vänster innermittfältare
Vänsterytter
Högerforward
Centerforward
Vänsterforward
Libro

Positioner i basket


Fil:Basketball Positions.png
Startuppställningen i ett basketlag består oftast av dessa fem positioner som är formade enligt en 2-1-2-modell:
# Point guard
# Shooting guard
# Small forward
# Power forward (basket)
# Center (basket)

Positioner i handboll


De vanligaste kombinationerna av anfallsposition / försvarsposition
Målvakt
Vänstersexa / vänsteretta
Vänsternia / vänstertvåa
Mittnia / vänstertrea / högertrea
Mittsexa / vänstertrea / högertrea
Högernia / högertvåa
Högersexa / högeretta

Positioner


2-3-5


Ett äldre spelsystem var tidigare ofta 2-3-5, och följande positioner – med fasta spelarnummer, enligt listan – användes tidigare både i bandy och fotboll:
# Målvakt
# Högerback
# Vänsterback
# Högerhalv
# Centerhalv
# Vänsterhalv
# Högerytter
# Högerinner
# Center/centerforward
# Vänsterinner
# Vänsterytter
&nbsp;&nbsp;&nbsp;''(8,10) Mittfälltare/innermittfältare''<br/>
&nbsp;&nbsp;&nbsp;''(5,6) Libero''

4-4-2


Spelsystemet 4-4-2 praktiserades av Englands herrlandslag i fotboll när de vann Världsmästerskapet i fotboll 1966 och blev då det dominerande spelsystemet i världen och följande positioner – med exempel på spelarnummer – praktiseras av många lag än i dag i fotboll:
# Målvakt
# Högerback
# Vänsterback
# Central mittfältare
# Centerhalv
# Centerhalv
# Höger mittfältare
# Central mittfältare
# Centerforward
# Centerforward
# Vänster mittfältare
Spelarna i höger resp vänster mittfältar-positionerna ska utefter sin kant stödja anfallet vid anfall och försvaret vid försvar.

Referenser


Spelsystem (fotboll)
http://www.tyskfotboll.se/landslaget/spelsystem.html Tyska landslagets spelsystem

Noter


Kategori:Lagsport
da:Fodboldpositioner#Back
en:Position (team sports)
no:Back

Årets tjej i svensk bandy


Årets tjej i svensk bandy är en utmärkelse till en framstående tjej inom svensk dambandy. Priset delas ut årligen sedan säsongen 1973/1974.

Årets tjej genom åren


2009 Linda Odén, AIK Bandy Damer
2008 Johanna Pettersson, Sandvikens AIK Bandy
2007 Emma Kronberg, Västerstrands AIK
2006 Emma Kronberg, Västerstrands AIK
2005 Johanna Pettersson, Sandvikens AIK Bandy
2004 Åsa Fredin, Västerstrands AIK
2003 Johanna Pettersson, Sandvikens AIK Bandy
2002 Åsa Fredin, Västerstrands AIK
2001 Anna-Karin Olsson, AIK Bandy Damer
2000 Ulrika Fröberg, AIK Bandy Damer
1999 Eva Palm, IK Göta Bandy
1998 Miska Suves, AIK Bandy Damer
1997 Marie Halvarsson, Västerstrands AIK
1996 Anna-Karin Olsson, AIK Bandy Damer
1995 Zoe Trender, AIK Bandy Damer
1994 Camilla Röhl, AIK Bandy Damer
1993 Lena Krameus, Västerstrands AIK
1992 Åsa Fredin, Västerstrands AIK
1991 Helena Eriksson, Västerstrands AIK
1990 Eva Dahlström, Västanfors IF BK
1989 Eva-Lena Brattén, IF Boltic
1988 Ingela Bergqvist, IF Boltic
1987 Lena Larsson (bandyspelare), IF Boltic
1986 Tina Eriksson, IF Boltic
1985 Anna Wall, IF Boltic
1984 Mainy Norling, IK Göta Bandy
1983 Helena Lundström, Sandvikens AIK Bandy
1982 Maria Karlsson, Grästorps Skol IF
1981 Lena Ekeling, AIK Bandy Damer
1980 Lena Lundin, IK Göta Bandy
1979 Gun Carlsson, Katrineholms SK
1978 Lee Hedström, Lotorps IF
1977 Ann-Christine Andersson, Katrineholms SK
1976 Gunilla Ekeling, IK Göta Bandy
1975 Carina Lloyd, Katrineholms SK
1974 Birgitta Söderström, IK Göta Bandy

Se även


Årets man i svensk bandy
Årets junior i svensk bandy

Externa länkar


http://iof1.idrottonline.se/SvenskaBandyforbundet/Bandy-Sverige/SvenskaBandyforbundet/Historikochstatistik/Arligautmarkelser/AretsTjej/ Svenska Bandyförbundet - ''Årets tjej 1974-''
Kategori:Svenska bandyspelare
Kategori:Svenska bandypriser
Kategori:Priser och utmärkelser instiftade 1974