Gustaf Svensson


Otto Gustaf Josef Svensson, 9 april 1893 i Vimmerby, Småland, död 12 november 1957 i Sollentuna, var en svensk konstnär, Målarkonst, flyttade som barn till Vetlanda.
Han studerade vid:
Althins målarskola
Konstakademien
samt i Paris.
Gustaf Svensson har förtjänstfullt, företrädesvis i olja, utfört porträtt, landskap, stadsmotiv och stilleben.
:Representerad bl.a i Västerås, Eskilstuna, Borås, Kalmar, Katrineholm, Vetlanda, Hudiksvall samt Östersund.
Kuriosa:
:Gustaf Svensson var gift med Svea, som var syster till konstnären Sven Erixson (X:et) och Gustaf Svensson benämns i en del böcker om X:et för ''Stora Småland''.

Källor


''Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund''
Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Födda 1893
Kategori:Avlidna 1957
Kategori:Män

Galler

Galler kan vara
En romersk benämning på kelter under järnåldern, speciellt i nuvarande Frankrike. Se Gallien.
Ett slags redskap som läggs över en grill (redskap) eller i spisugnen vid stekning
Ett chokladmärke från Belgien
En bladutväxt i vilken insekter, kvalster eller rundmaskar lägger sina ägg
de:Galler
en:Galler

Grafiker

En grafiker är en konstnär som framställer grafik, det vill säga etsade eller graverade mallar för framställning av tavla genom en grafisk tryckprocess i serier om ett hundratal till enstaka tusental.
Ordet grafiker är också en bred beteckning på ett stort antal yrken inom tryckeribranschen, och kan även beteckna en person som framställer datorgrafik.
Inom journalistiken är en ''nyhetsgrafiker'' en journalist som framställer nyhetsgrafik.

Svenska grafiker


Torsten Billman
Stig Borglind
Bertil Bull Hedlund
Ellen Cronholm
Hjalmar Eneroth
Axel Fridell
Kristina Forsberg
Sylvia Fullman
Anders Gudmundson
Emil Johanson-Thor
Sven Ljungberg
Hasse Lindroth
Hans Norsbo
Lennart Rohde
Christer von Rosen
Reinhold von Rosen
Harald Sallberg
Bertram Schmiterlöw
Roland Svensson (författare och konstnär)
Axel Tallberg
Jan Thunell
David Tägtström
Anders Wollin
Åke Rangnar "GEO" Wide
Helge Zandén
Anders Zorn
Stig Åsberg
En mycket känd svensk grafikergrupp är Falugrafikerna. I Mariefred finns ett svenskt centrum för grafik, Grafikens Hus, där det finns utställningshallar, professionella grafiska verkstäder m.m.

Se även


Etsning (konst)

Externa länkar


http://www.grafikenshus.se/ Grafikens Hus
Kategori:Typografi
Kategori:Grafik
Kategori:Konstnärliga yrken
da:Grafiker
nl:Graficus

Gnuheter

Gnuheter är en svensk webbplats som numera samlar olika bloggar med inriktning på GNU/Linux, fri programvara, öppen källkod, upphovsrätt, programvarupatent och dylikt. Sidan är annars mest känd i sin tidigare form, som fanns fram till och med september 2005, då den hade samma inriktning men istället innehöll diverse nyheter, diskussioner och dagboksinlägg. Gamla Gnuheter kunde sägas vara en svensk motsvarighet till den kända webbplatsen Slashdot.
Gnuheter drivs av två kända profiler från IT-branschen: Mikael Pawlo och Patrik Wallström.

Creeper


Creeper är en del av gnuheter. Det är en enkel webbtjänst startad av Patrik Wallström vars syfte är att enkelt övervaka myndigheters förehavanden på Internet. Övervakningen sker genom att man på en webbsida lägger till en bild tillhandahållen av tjänsten Creeper.
Creeper har varit uppmärksammad i media ett flertal gånger. Första gången vid lanseringen i maj 2007 då Tech World skrev om att FRA besökte bittorrent-sajten Swebits. I januari 2008 uppmärksammades Creeper då Computer Sweden avslöjade att Kristdemokraterna (Sverige) surfade till pornografiska webbplatser. En liknande incident har även rapporterats av Ekot i Sveriges Radio.

Se även


GNU
Linux
BSD

Externa länkar


http://www.gnuheter.com www.gnuheter.com
http://gnuheter.com/creeper/ Creepers webbplats

Noter


Kategori:Svenska webbplatser
Kategori:Integritet_på_Internet
Kategori:Portal: Internet i Sverige

Gustav III


Gustav III (skrev sig ''Gustaf'' på svenska), född 13 januari 1746 (gamla stilen; 24 januari nya stilen) på Wrangelska palatset i Stockholm , död 29 mars 1792 på Stockholms slott i Stockholm, var Sveriges konung 1771–1792.
Han var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen, bror till Karl XIII och kusin med Katarina II. Av experter har Gustav III ansetts vara en av de mest begåvade, aktiva och kontroversiella kungarna i den svenska historien och han har skildrats på mycket varierande sätt efter olika historikers synvinklar; genom sitt stora kulturintresse ibland kallad "Teaterkungen".

Kunglig titel


Gustav III:s fullständiga titel på svenska löd;
''Vi Gustaf Kungadömet av Guds nåde, Sveriges, Götes konung och Vendes konung Konung, etc. Storfurste till Finland, Arvinge till Norge, Hertig till Schleswig Holstein, Stormarn och Dithmarschen, Greve till Oldenburg (land) och Delmenhorst, etc.

Giftermål


År 1766 med Sofia Magdalena av Danmark (1746–1813).

Barn


Gustav IV Adolf (1778–1837) (f. ''Gustaf Adolph''), svensk kung 1792–1809
Karl Gustav (1782–1783), (1782–1783) Lista över Sveriges hertigar#Småland

Kronprinstiden


Gustav III, Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas äldste son, föddes i Wrangelska palatset i Stockholm den 24 januari 1746. Genom sin närmaste omgivning – i första hand modern men även guvernörer, uppvaktning och lärare – gjordes han tidigt bekant med den franska upplysningsåskådningen. Gustavs utveckling påverkades ofördelaktigt av söndringen mellan hans föräldrar och lärare samt riksdagens inblandning i hans uppfostran. Med den nya omgivning som ständerna 1756 gav honom (Carl Fredrik Scheffer blev hans guvernör), uttryckte kungaparet öppet, även i sonens närvaro, sitt missnöje, och den unge fursten hörde skarpa ord om rikets maktägande ständer.
Gustav såg sig tvungen att enligt ständernas krav gifta sig med Sofia Magdalena av Danmark (1766) men kom därigenom i ett spänt förhållande till sin mor, som fattat motvilja mot den danska prinsessan. Redan som kronprins deltog han, inte utan avund från moderns sida, i hovpartiets ledning och framträdde mer och mer som de konstitutionellt och nationellt sinnade svenskarnas hopp. Han tog livligt del i de förhandlingar mellan de förenade hov- och Hattpartiet och franske ambassadören som föregick 1769 års riksdag och bidrog i väsentlig mån till att förmå Adolf Fredrik att avsäga sig kronan i december 1768 för att framtvinga en urtima riksdags sammankallande och förbättring av statsskicket.

Gustav III bestiger tronen


Fil:Gustav_IIIs_coronation_StockholmStorkyrkan_com.jpg",<br />Oljemålning av Carl Gustaf Pilo]]
Vid sin faders död (12 februari 1771) befann sig Gustav i Paris och utverkade där åt sig franska regeringens löfte om bistånd vid den förestående riksdagen. Den gamle Ludvig XV av Frankrike gav honom dock rådet att i första hand försöka försona partierna och förmå dem till att arbeta gemensamt för rikets räddning under kungamaktens ledning. Under sådana förebud firades äntligen den 29 maj 1771 Gustav III:s kröning.
Fil:GustavIII-uniform-1772.jpg.]]
I Jacob Magnus Sprengtporten och Johan Christopher Toll fann han skickliga och nitiska medhjälpare, som åtog sig att uppmana Finland och Skåne till uppror mot regeringen. Då emellertid det skånska upproret utbröt i förtid och mösspartiet fick kännedom om detta, vågade Gustav inte som avtalat invänta Sprengtportens återkomst från Finland, utan genomförde på egen hand Gustav III:s statskupp i huvudstaden. Med garnisonens bistånd arresterades rikets råd och de förnämsta riksdagsmännen av mösspartiet den 19 augusti 1772, och två dagar därefter fick ständerna bekräfta en av kungen utarbetad ny regeringsform, 1772 års regeringsform, varefter de flesta av de fängslade frigavs.
Genom den nya, till sitt innehåll obestämda och svävande regeringsformen lades maktens tyngdpunkt i händerna på kungen, som fick tämligen stort utrymme för sin personliga verksamhet, men till en början återställdes dock jämvikten mellan statsmakterna. Det sätt som Gustav under de första åren använde denna nyförvärvade makt gav honom i rikt mått folkets kärlek. Omgiven av män, såsom bröderna Carl Fredrik Scheffer och Ulrik Scheffer, Johan Liljencrants, Carl Sparre, Henrik af Trolle m.fl., vidtog han mängd förbättringar på nästan alla samhällslivets områden: tortyrens avskaffande (1772), förbättring av allmänna hälsovården, rensning från missbruk i förvaltningen och i samband med detta nya förbättrade lönestater för rikets ämbetsmän, spannmålshandelns frigivning (1775 och 1780), inrättande av en diskont (1773), armén och flottan satta i förbättrat skick, initiativ till mildrad strafflag samt framför allt den med stor skicklighet utförda myntrealisationen 1777. I samband med att tortyren avskaffades, infördes istället ett institut som innebar att den misstänkte sattes i fängelse på obegränsad tid tills vederbörande bekände. Han sade sig värna om tryckfriheten, men inskränkte den i själva verket, då tryckfrihetsförordningen från 1774 innehöll en rad begränsningar jämfört med den den tidigare förordningen från 1766. 1777 blev han den första statschefen i världen att erkänna USA som ny stat.
Han hade detta att säga om Amerikanska revolutionen redan i oktober 1776:
:''Det är ett så intressant skådespel att se en stat som skapar sig själv, att jag – om jag nu inte var den jag är – skulle bege mig till Amerika för att på nära håll följa alla faser i denna nya republiks tillkomst. – Detta är kanske Amerikas århundrade. Den nya republiken, som knappast har en bättre sammansatt befolkning än Rom hade till att börja med, kanske en dag kommer att utnyttja Europa, på samma sätt som Europa i två sekler har utnyttjat Amerika. Hur som helst kan jag inte låta bli att beundra deras mod och livligt gilla deras djärvhet.''
Även efter riksdagen fortsatte reformarbetet. Inte desto mindre började nu den inre friden att rubbas. Redan vid riksdagen 1778 framträdde början till en ny opposition, som kritiserade flera av kungens åtgärder och framför allt riktade sig mot hans växande benägenhet för envälde. Gustav III var emot dödsstraff och utfärdade 1778 en lag som stadgade att samtliga dödsstraff skulle underställas konungen. Sedan underlät han helt att utdöma några dödsstraff. Detta tolkades av hans kritiker som en otillbörlig mildhet i sedlighetsmål, eftersom sodomi var ett av de brott som renderade dödsstraff. Det fanns de som menade att detta hängde samman med hans egen inblandning i sodomi och tribadism, kungen antogs ha sexuellt umgänge med män. Inget tillförlitligt belägg finns emellertid i sakliga historiska källor för ett sådant antagande.
Fil:Gustav-III-Sweden.jpg]]
Gustav III grundade städerna Tammerfors 1779 och Östersund 1786.
De nödår som inträdde med den sällsynt långvariga missväxt som började 1780 bidrog till att fördystra stämningen. Kungens intresse för det inre reformarbetet blev allt mindre och riktades i stället mot nya uppgifter utåt. Så länge den försiktige Ulrik Scheffer ledde utrikespolitiken hölls dock Gustavs tendenser tillbaka. Efter Scheffers avgång 1783 blev Gustav i egentligaste mening sin egen utrikesminister. De äldre rådgivarna trädde efter hand alla tillbaka för nya män, bland vilka under de närmaste åren Johan Christopher Toll och senare Gustaf Mauritz Armfelt och Evert Taube (1737–1799) framstår som inflytelserikast. Gustavs första erövringsplan var riktad mot Norge, som han hoppades kunna erövra från Danmark genom ett plötsligt anfall. Vid ett personligt möte med sin kusin kejsarinnan Katarina II av Ryssland i Fredrikshamn 1783 sökte han vinna hennes samtycke härtill. Vid Katarinas bestämda vägran att överge Danmark strandade hela planen, och Gustav begav sig i stället utomlands på en långvarig resa, under vilken han besökte företrädesvis Italien och Frankrike (1783–1784). I Paris förvärvade han kolonin Svenska S:t Barthélemy.
Från denna tid såg han i Ryssland sin främste fiende och spejade endast efter ett gynnsamt tillfälle att angripa landet. Gustavs krigspolitik gav ökad fart åt oppositionen, som även trängt in bland de ofrälse stånden. Slöseriet och lättsinnet vid hovet, den begynnande skuldsättningen utan ständernas bifall, det avstannande reformarbetet, växande godtycke vid befordringar och ökningen av andra missbruk i förvaltningen (pastoratshandeln) med mera, gjorde oppositionen allt kraftigare. I spetsen för denna stod den gamle partichefen greve Axel von Fersen d.ä., och vid 1786 års riksdag gavs missnöjet luft genom avslag på nästan alla Gustavs propositioner. I stället för att försöka kompromissa med oppositionen valde Gustav att ännu ivrigare söka sin räddning ur alla svårigheter genom ett lyckosamt krig. Förbindelsen mellan den fanatiska delen av adelsoppositionen och ryske ministern och begynnande separatistiska stämplingar i Finland, ledda av Göran Magnus Sprengtporten, som i slutet av 1786 övergick i rysk tjänst, ökade faran i Gustavs läge. Sverige syntes nästan återkastat i frihetstidens elände. Gustav hälsade därför underrättelsen om ett rysk-turkiskt krigs utbrott på hösten 1787 med glädje. Han var från början besluten att begagna tillfället, och våren 1788 började i djupaste hemlighet en upprustning.

Ryska kriget 1788–1790


Fil:Johan Tietrich Schoultz målning Slaget vid Svensksund.jpg
Utan säkra förbindelser med andra länder och utan trygghet från Danmark, som han förgäves sökt vinna för sig genom ett personligt besök i Köpenhamn på senhösten 1787, lät Gustav i slutet av juni 1788 sina trupper gå över ryska gränsen utan föregående krigsförklaring, under förevändning av ett obetydligt gränstumult arrangerat av honom själv. Gustavs plan att genom överrumpling bemäktiga sig Sankt Petersburg gick emellertid om intet, då Karl XIII i slaget vid Hogland i juli inte lyckades krossa den ryska flottan, och hans försök att erövra gränsfästningen Fredrikshamn misslyckades, bland annat till följd av det myteri, Anjalaförbundet, som i augusti utbröt inom officerskåren. Danmarks anfall på Sverige – det så kallade Teaterkriget – vid denna tid syntes råga måttet av olyckan, men gav Gustav tillfälle att med heder lämna Finland och att vädja till det svenska folkets patriotism. Det finska officersupproret, som inte fick tillräckligt stöd från Ryssland, föll samman av sig självt inför den allmänna domen; på hösten kunde Gustav arrestera dess främsta män och i december utfärda kallelse till rikets ständer att sammankomma i Stockholm följande år. Då adeln här fortsatte sin kamp mot kungen och sökte förhindra att ständerna hjälpte honom i hans finansiella trångmål lät Gustav plötsligen, i februari 1789, arrestera riddarhusets främsta män (Axel von Fersen d.ä., Charles De Geer, Clas Frietzcky m.fl.) och genomdrev med de ofrälse ståndens hjälp trots adelns protester en ny grundlag, ''Förenings- och säkerhetsakten'', som utvidgade kungens makt, nästan till envälde.
Kriget, som vilat under vintermånaderna, uppflammade därefter på nytt och fortgick under omväxlande segrar och nederlag under de följande två åren. Gustav hade själv inga fältherreegenskaper, men tog livlig personlig del i krigshändelserna och hemförde själv några mindre segrar till lands: slaget vid Uttismalm i juni 1789 och slaget vid Valkeala i april 1790, samt till sjöss över en rysk skärgårdseskader i slaget vid Fredrikshamn i maj 1790. Den 9 juli så händer Slaget vid Svensksund som är Sveriges största marina seger någonsin. Freden i Värälä den 14 augusti 1790 förverkligade inte Gustavs erövringsdrömmar.

Mordet på Gustav III


Fil:Gustav III. von Schweden, Totenmaske.JPG.]]
Inom kort fick Gustav nya krigsplaner. Personlig vänskap med den franska kungafamiljen, fruktan för de revolutionära idéerna och begäret att spela en lysande roll i Europa väckte tanken hos honom att bilda en koalition av Europas furstar för att hejda eller kväva revolutionen i Frankrike. För att uppnå detta mål drog han sig inte för att sluta förbund med sin gamla fiende kejsarinnan Katarina II av Ryssland, men detta kom sig även av behovet av subsidier och i hopp om ökad trygghet från rysk sida. Hans plan ledde dock inte till något resultat, eftersom den inte fick tillräcklig uppmärksamhet hos de stora makterna, och på egen hand kunde Gustav ingenting uträtta.
Under vintern 1791–92 bildades en sammansvärjning inom adeln, vars syfte var att mörda kungen och reformera regeringssättet. I spetsen för mordplanen stod Jacob Johan Anckarström, Adolph Ribbing och Claes Fredrik Horn, för de konstitutionella reformplanerna bröderna Jakob von Engeström och Johan von Engeström, Carl Pontus Lilliehorn, Johan Ture Bielke och Carl Fredrik Pechlin. Intrigen i sin helhet leddes tydligen av den sistnämnde. Även häradshövdingen Anders Nordell ansågs av samtiden ha legat bakom attentatsplanerna, då han ofta hade kritiserat Gustav III och kände Anckarström väl i egenskap av hans juridiska rådgivare. Nordell blev förhörd av polisen men friades i brist på bevis, men blev fråntagen sitt domarämbete.
Attentatet mot konungen skedde under en maskeradbal på Kungliga Operan i Stockholm den 16 mars 1792. Konungen hade samma kväll, under middagen, fått ett varningsbrev från Carl Pontus Lilliehorn, Gustaf läste igenom brevet, stoppade det på sig, men beslöt att ändå gå ner till balen. Då kungen gick genom salongen med sin gode vän Hans Henric von Essen (1755-1824) omringades de av fem svartklädda män, en av dem sa; ''"Bonjour, beau masque!"'' (vilket betyder "God afton, vackra mask" på franska). Då drog Anckarström fram sin ena pistol och avlossade den på nära håll. Skottet träffade kungen i ryggslutet.
Konungen vacklade till, måste stödja sig på von Essen, och sade på franska; ''"Ah! Je suis blessé, tirez-moi d'ici et arrêtez-le"'' ("Aj! Jag är sårad, ta mig härifrån och fånga honom!"). Samtidigt började de sammansvurna ropa "Elden är lös!", detta för att skapa panik för att kunna fly. Baron von Essen hade dock redan beordrat att dörrarna skulle stängas och alla gäster undersökas innan de fick lämna platsen, vilket ledde till att Anckarström och de andra kunde fångas redan efter några dagar. Kungen fördes till Stockholms Slott, där han avled i sviterna av blodförgiftning och lunginflammation den 29 mars 1792. Hans sista ord blev ''Jag är så sömnig, och jag vill försöka vila mig litet grann''.
Han ligger begraven i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

Gustav III:s person och familjeförhållanden


Fil:Pilo Swedish Queen Consort.jpg
, 1765. Nationalmuseum.]]
Gustavs familjeförhållanden var olyckliga: med rätta kunde han säga, att det ''"blivit honom förbehållet att känna sorger, för vilka den ringaste av hans undersåtar var fritagen"''. År 1766 hade han ingått ett konvenansäktenskap med prinsessan Sofia Magdalena av Danmark (1746-1813), men han fick aldrig någon nära kontakt med henne.
I juli-september 1768 hade Gustav sitt livs enda kärleksaffär, med Charlotte du Riez (född De Geer), men förhållandet tog slut då Gustav insåg att hon var otrogen mot honom. Brevväxlingen mellan de båda finns bevarad i Uppsala universitetsbibliotek. (Förhållandets karaktär har dock av vissa historiker senare ifrågasatts.)
Länge behandlade han sin gemål med stor kallsinnighet, men 1775 åstadkom förste hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck ett närmande mellan makarna, och 1778 föddes en tronföljare. Det spända förhållande som alltsedan 1766 (med ett kort uppehåll 1772) rådde mellan kungen och hans mor förvärrades vid denna tid, då hon gav fart åt ett då gängse rykte att Munck var far till det barn, Gustav IV Adolf, som drottningen skulle föda. 1782 fick kungaparet ytterligare en son, som emellertid avled året därpå.

Kulturpersonligheten Gustav III


Fil:Drottningholm Slottsteater 2002.jpg upplevde sin storhetstid under Gustav III]]
För vitterhet och konst var Gustavs regering en gynnsam tid, och det uppsving som innan detta börjat under frihetstiden befordrades ivrigt av Gustav. Uppfostrad i den franska smakriktningen och i allmänhet hyllande dess lagar, sökte han dock uppamma en, åtminstone till innehållet, nationell litteratur och konst. Till den bildande konsten hade han förvärvat sig kärlek inte endast på rent teoretisk väg, utan även som utövande dilettant i tecknings- och etsningskonsten.
Som ett drag mot befolkningens överdådiga tävlan i klädlyx uppfann kungen 1778 den Nationella dräkten.
För ett ''Äreminne öfver Riks Rådet och Fält Marskalken Lennart Torstenson'', den av Gustav instiftade Svenska akademiens första tävlingsämne, vann Gustav 1786 denna akademis stora pris. Genom sina riksdagstal och andra anföranden visade Gustav sig vara en av Sveriges yppersta politiska talare. ''Konung Gustaf III:s skrifter i politiska och vittra ämnen; tillika med dess brefvexling'' utgavs 1806-12 av Johan Gabriel Oxenstierna (i två upplagor, en fransk och en fransk-svensk). Om hans efterlämnade historiska skrifter, se ''Gustavianska papperen''. Mer än genom eget författarskap eller egen konstutövning verkade Gustav för den svenska vitterheten och konsten genom den uppmuntran och det ekonomiska understöd som han skänkte deras idkare, samt genom stiftandet eller återupprättandet av institutioner till deras befordran, såsom Musikaliska akademien (1771), Kungliga Akademien för de fria konsterna (1773), Svenska akademien (1786) samt Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien (1786).
1773 lades grunden till Svenska Operan och 1782 invigdes Kungliga stora teatern, sedermera dagens Kungliga Operan med ett av världens äldsta balettkompanier, Kungliga Baletten från 1773. Efter några tidigare hovteaterförsök instiftade 1782 kungen också ''Förbättringssällskapet för svenska språket'' med uppgift att utarbeta grunderna för talteater på svenska språket (i stället för den brukliga franskan) och i två faser 1787-1788 grundades så den svenska nationalscenen för talteater på svenska, Dramaten, sedermera dagens Kungliga Dramatiska Teatern.
Han inte bara beskyddade de svenska konstnärerna, utan inkallade även framstående utlänningar, bland annat Louis Jean Desprez, Louis Masreliez, Johann Gottlieb Naumann, och förvärvade genom inköp (i synnerhet under sin italienska resa, 1783-84) en mängd antika skulpturarbeten av stort konstvärde för statens räkning, vilka idag ingår i Gustav III:s antikmuseum som återinvigdes 1958. En staty över Gustav III, modellerad av Johan Tobias Sergel, restes i Stockholm 1808.
Gustav III är idag en av Sveriges mest välkända kungar och många dokumentärer har gjorts om honom på TV under årens gång. Journalisten Herman Lindqvist har porträtterat honom både på film och i böcker.
Den italienske kompositören Giuseppe Verdi baserade 1859, under viss förklädnad, sin kända opera ''Maskeradbalen'' på mordet på Gustav III.

Teatermannen Gustav III


Det brinnande personliga teaterintresset blev inte sällan en komplikation, både vad gäller hans anseende som konung och tidsfördelningen mellan ämbetets plikter och teaterkonsten. Han önskade själv leda teaterverksamheten vid såväl Drottningholms slottsteater som operan vid Kungliga stora teatern och slottsteatern på Gripsholms slott och var i hög grad verksam som såväl dramatiker som aktör och även regissör så ofta som tillfälle bjöds. Sina första pjäser skrev han (då på franska) redan som barn. En första komedi, ''Le jeune Seigneur'', är daterad 1756 och skildrar med munter självironi hans egen vardag som tioårig gosse, som hellre spelar teater än ägnar sig åt de studier hans guvenör söker få honom att koncentrera sig på.
Därefter följde genom livet ett stort antal skådespel, libretto och divertissement, flera historiska skådespel, inte sällan med Johan Henric Kellgren som medförfattare, såsom ''Gustaf Adolphs ädelmod'' (1783), ''Helmfelt'' (1783), ''Gustaf Adolph och Ebba Brahe'' (1783), ''Drottning Christina'' (1784), ''Gustaf Wasa'' (1786), men också verk med utländska eller dolt personliga motiv. De sista pjäserna ger goda inblickar i författarens egna liv, familjeproblem och svårigheter i ämbetet, om än förtäckt. Med komedierna ''Den ena för den andra'' (1788) och ''Födelsedagen'' (1789) ville han skildra borgerskapets livsmiljöer och vinna deras gillande i konflikterna med adeln. ''Alexis Michelowitch och Natalia Narischkin'' (1789) och den sista fullbordade pjäsen, ''Den svartsjuke neapolitanaren'' (1789), är personliga, utlämnande dramer om relationsproblem, isolering och konflikter, med en intensiv längtan efter att bli älskad som människa. (Oscar Levertin beskriver mycket av detta i sina böcker om konungen, hans teaterverksamhet och hans tid.)

Gustav III:s dramatik


Le jeune seigneur
La mort de Henri IV
Coriolanus
Thetis och Pelée
Birger Jarl och Mechtild
Aeneas i Carthago
Gustaf Adolphs ädelmod
Helmfelt
Frigga
Gustaf Adolph och Ebba Brahe
Drottning Christina
Sune Jarl
Gustaf Wasa
Siri Brahe
Den ena för den andra
Den bedragne Bachan
Alexis Michaelowitsch och Natalia Narischkin
Födelsedagen
Den svartsjuke neapolitanaren
Bevarade dramatiska fragment i övrigt
Ingri Folkunge och Sverker
Fale Bure och Siri Folkunge
Folke Algotsson och Ingri Folkunge
Torkel Knutssons död
Nyköpings gästabud
Erik XII:s död
Engelbrekt
Christina Gyllenstjerna eller Det stockholmska blodbadet
Daljunkaren
Jacob de la Gardie i Nowgorod
Banérs död
Demogorgons dotter
Karnevalen i Venedig
Mercure på Parnassen
Atalibas död
Oedipe i Colone
Alsindor och Roger

Anfäder

Galleri


<gallery>
Fil:Gustav III.jpg|Gustav III målad av Lorens Pasch d.y.
Fil:Gustav III Sweden.jpg|Gustav III i Kunglig_Majestäts_drabanters uniform, såsom han såg ut på Revolutionsdagen den 19 augusti 1772. Avmålad 1777 av Lorens Pasch d.y.
Fil:Gustav_III,_King_of_Sweden,_and_his_brothers.jpg|Tre bröder. Gustav III i guldfärgad rock till vänster med bröderna prins Fredrik Adolf och prins Karl, sedermera kung Karl XIII.
Fil:Gustav III of Sweden 1.jpg|Gustav III avmålad 1777 av Alexander Roslin
Fil:Gustav III statue Skeppsbron March 2007.JPG|Gustav III:s staty på Skeppsbron i Stockholm den 3 mars 2007. Kungen är klädd i Sverige skärgårdsflottans uniform efter att ha kommit tillbaka från Gustav III:s ryska krig och skänker fredens olivkvist till Stockholms borgare. Gustav avbildas som Apollo di Belvedere. Av Johan Tobias Sergel.
Fil:GustavIII.jpg|Gustav III år 1772. Poträttet (målat av Alexander Roslin) visar monarken iförd Serafimerorden (blått band och kraschan), Nordstjärneorden (svart band) samt Vasaorden. Han avbildas med en vit armbindel, som blev en officersuniformsdetalj efter den oblodiga statsvälvningen 1772.
Fil:Sofia Magdalena, Gustav III och Adolf Fredrik Munck.jpg|Carl August Ehrensvärd (1745-1800) nidbild av Gustav III:s första samlag med sin hustru. Från vänster Sofia Magdalena av Danmark, Gustav III och Adolf Fredrik Munck.
Fil:GustavIII-uniform-1772.jpg|Gustav III:s uniform från statskuppen, numera på Livrustkammaren.
</gallery>

Se även


Hagaparken, Gustav III:s lustpark i engelsk park

Litteratur


Beth Hennings: ''Gustav III: En biografi'' (Litteraturåret 1957)
Leif Landen: ''Gustaf III'' ISBN 91-46-21000-8 (Litteraturåret 2004)
Lars Ericson Wolke: ''Mordet på Gustav III'' ISBN 978-91-85377-05-3 (Litteraturåret 2005)
Oscar Levertin: ''Gustaf III som dramatisk författare'', 1894
Oscar Levertin: ''Från Gustaf III:s dagar'' (1896) http://litteraturbanken.se/forfattare/LevertinO/titlar/FranGustafIIIsDagar/sida/III/etext fulltext
Oscar Levertin: ''Teater och drama under Gustaf III''

Kulturverk om Gustav III


''Drottningens juvelsmycke'' i ''Törnrosens bok'' (1834), bok och skådespels-dramatisering av Carl Jonas Love Almqvist
''Syskonen eller Hattarnas och mössornas sista strid (1848), skådespel av Carl Fredrik Ridderstad
''Fyra dagar av konung Gustaf III:s regering'' (1850), folkligt skådespel av Jeanette Granberg
''Maskeradbalen (opera)'' (1859), opera av Giuseppe Verdi baserad på Gustav III
''En konung'' (1870), ärofullt skådespel (erhöll pris av Svenska akademien) av Oscar Wijkander
''Gustav III (Strindberg)'' (1902), skådespel av August Strindberg
''En afton hos Gustaf III på Stockholms slott'' (1925), kortfilm med Gösta Ekman den äldre och personer ur Stockholms socitet till förmån för Röda korset
''Gustav III (Strindberg)'' (1974), TV-produktion av Strindbergs drama i regi av Johan Bergenstråhle, Sveriges Television
''Gustav III - teaterkung och drömmare'' (1983), TV-film av Inger Åby, Sveriges Television
''Maskeraden'', skådespel av Sven Delblanc, TV-teater 1992 (SVT) och 2009 (TV4)
''Gustav III:s äktenskap'' (2001), mini-TV-serie i två delar, skriven av Klas Östergren, SVT
''Gustaf III'', opera, den via nyöppnade arkiv rekonstruerade ursprungsversionen av Verdis ''Maskeradbalen'', uruppförd på Göteborgsoperan 2002
''Gustaf III & Dramaten'', skådespel av Staffan Roos, Dramaten, uruppförd på Kungliga slottet 2002
''Gustav III'', balett av Patrice Bart och Erik Näslund med musik av Carl Maria von Weber och Joseph Martin Kraus, urpremiär med Kungliga Baletten på Kungliga Operan 2008
''Mordet på min pappa kungen'', skådespel av Bobo Lundén, uruppfört i Hagaparken 2008

Källor


Externa länkar


Litteraturbanken har verk av http://litteraturbanken.se/forfattare/GustafIII/titlar Gustaf III
Dramawebben har pjäser av http://www.dramawebben.se/forfattare/gustaf-iii Gustaf III
http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=68 Gustav III på Historiesajten
http://gustaviii.kunskaper.nu/ Johan Norberg, 2006-11-27, "Gustav III " från GustavIII.Kunskaper.nu Korta fakta om Gustav III.
Kategori:Huset Holstein-Gottorp
Kategori:Personer under gustavianska tiden
Kategori:Kungligheter som blivit mördade
Kategori:Svenskspråkiga författare
Kategori:Svenska konstmecenater
Kategori:Födda 1746
Kategori:Avlidna 1792
Kategori:Män
Kategori:Sveriges regenter
Kategori:Universitetskanslerer i Sverige
Kategori:KMO
Kategori:Personer i Sverige under 1700-talet
Kategori:Mottagare av Serafimerorden
ar:غوستاف الثالث
be:Густаў III
be-x-old:Густаў III
br:Gustav III
ca:Gustau III de Suècia
cs:Gustav III. Švédský
da:Gustav 3. af Sverige
de:Gustav III. (Schweden)
et:Gustav III
en:Gustav III of Sweden
es:Gustavo III de Suecia
eo:Gustavo la 3-a (Svedio)
fr:Gustave III de Suède
ko:구스타프 3세
io:Gustaf 3ma di Suedia
it:Gustavo III di Svezia
he:גוסטב השלישי, מלך שבדיה
ka:გუსტავ III
la:Gustavus III (rex Sueciae)
lt:Gustavas III
hu:III. Gusztáv svéd király
nl:Gustaaf III van Zweden
ja:グスタフ3世 (スウェーデン王)
no:Gustav III av Sverige
nn:Gustav III av Sverige
pl:Gustaw III
pt:Gustavo III da Suécia
ro:Gustav al III-lea al Suediei
ru:Густав III
sr:Густав III од Шведске
fi:Kustaa III
uk:Густав III
zh:古斯塔夫三世

Grycksbo IF BK Bandy


Grycksbo IF BK Bandy är en bandyklubb i Grycksbo i Sverige. Klubben spelade i dåvarande högsta serien i bandy Division 1 i bandy säsongen Division I i bandy 1963/1964. Numera är Tansvallen lagets hemmaarena.
Grycksbospelare:
Björn Engholm
Anders Plahn
Gerhard Engholm
Nils "Pulpen" Persson
Hans "Pudding" Stenberg
Åke 'Vägga' Bergström, målvakt
Bengt Rogström

Externa länkar


http://www.gifbandy.se Grycksbo IF
http://www.falukuriren.se/artikel.asp?id=854515 Falukuriren - Bandyfest i Grycksbo
Kategori:Bandyklubbar i Sverige

Grycksbo


Grycksbo är en tätort omkring tolv kilometer nordväst om Falun, längs vägen mot Rättvik.
Samhället är mest känd för bandy genom Grycksbo IF BK Bandy samt för Grycksbo Paper med Grycksbo herrgård. ''Grycksbo Idrottsförening'' firade 100 år 2008. Även Grycksbo kyrka invigdes 1908. ''Grycksbo Gille'' är en förening som förvaltar kulturminnet "Stora Fabriken". Järnvägen Grycksbobanan förbinder pappersbruket med Falun, men används inte av några tåg idag.

Kända personer med anknytning till Grycksbo


Åke Bergström, bandyspelare
Peter Carlsson och Peter Carlsson & Blå Grodorna
Torbjörn Eriksson, friidrottare
Helena Munktell, tonsättare
Hans Stenberg (bandyspelare), bandyspelare
Emanuel Sundqvist, bandyspelare
Daniel Tynell, vinnare av Vasaloppet år 2002, 2006 och 2009.
Putte Wickman, klarinettmusiker
Johan Bergqvist, musiker och låtskrivare.

Befolkningsutveckling

Se även


Stora Kopparbergs socken

Noter


Kategori:Orter i Falu kommun
Kategori:Tätorter i Sverige
en:Grycksbo
nl:Grycksbo
no:Grycksbo
nn:Grycksbo

Gerard De Geer (1889-1980)

Johan (John) Gustaf ''Gerard'' De Geer af Finspång, ofta kallad ''Bandybaronen'' (i riksdagen kallad ''De Geer i Lesjöfors''), född 8 september 1889 i Skagershults församling, död 29 mars 1980 i Rämmen (Lesjöfors), var en Sverige friherre, bergsingenjör, disponent, författare och politiker (folkpartist).
Han var son till riksdagsmannen och landshövdingen Fabian De Geer och Agatha Wachtmeister af Johannishus, gift med Karin Hägglöf och far till riksdagsmannen och statsrådet Lars De Geer.
Gerard De Geer tog bergsingenjörsexamen vid Kungliga tekniska högskolan 1914 och blev löjtnant i K 3:s reserv 1915. Han var ingenjör i Domnarvets Jernverk 1915-1921, varav avdelningschef vid martin- och elektrostålverket 1918-1921, disponent vid Nyhammar 1921-1923 och vid Klosters AB i Husby, Hedemora kommun 1923-1926. Han var därefter disponent vid Lesjöfors bruk 1926-1951. En kort tid efter ankomsten till Lesjöfors köpte han aktiemajoriteten i företaget, och ett nedgånget bruk utvecklades till ett högmodernt företag. År 1952 tog Lars De Geer, son till Gerard, över chefskapet för Lesjöfors AB. På 1970-talet kom stålkrisen och 1985 försattes bolaget i konkurs.
Vid sidan av sitt arbete som företagsledare, gav sig De Geer tid att åka längdåkning, rida och jakt. Hans intresse för bandyn var stort. Lesjöfors IF kallas fortfarande "Bandybaronerna".
De Geer framträdde också som författare och historia. Han skrev och gav ut över tjugo böcker, av vilka flera blev storsäljare i Sverige. En av hans böcker, ''Sveriges naturrikedomar'', användes som lärobok vid flera av landets universitet och högskola.
Han engagerade sig politiskt i folkpartiet och valdes 1937 till ordförande i partiets valkretsförbund (nuvarande länsförbund) för Värmlands län. Från 1928 var han ledamot i Rämmens kommunalfullmäktige, och han var även ledamot av Värmlands läns landsting 1939-1950.
Han var även riksdagsledamot för Värmlands läns valkrets i två omgångar, i andra kammaren från 1937 till den 21 juni 1943 (då han avsade sig på grund av tidsbrist) samt i första kammaren 1950-1957. I riksdagen var han bland annat suppleant i bevillningsutskottet vid lagtima riksmötena 1937-1943 och 1950-1953 samt ledamot i bankoutskottet 1951-1957. Han engagerade sig på ett antal områden, bland annat skatte-, försvars- och alkoholpolitik.

När och hur Gerard De Geer blev bandybaron


Gerard De Geer var sedan barnsben mycket intresserad av bandy eller hockey, som det då kallades. Han spelade detta spel redan som skolpojke på Lundsberg och som officersvolontär i Umeå på Umeälvens is. Gerard hade också under sina barn- och ungdomsår nära kontakt med den som införde bandyn i Sverige, greve Clarence von Rosen. Men detta låg dock inte till grund för hederstiteln "bandybaronen".
De Geer själv trodde att det namnet kom till när han 1941 vann Riksmarschen. Av alla framträdanden som han gjorde i Sveriges riksdag har inget blivit så omskrivet och kommenterat som den segern. Alla svenska tidningar skrev om den spänstige baronen från Lesjöfors. Denna framgång för bandybaronen sammanföll med stora framgångar för bandylaget Lesjöfors IF.
Det var därför ganska så naturligt att man kopplade samman baronen och hans framgångsrika bandygrabbar. Inte minst för att de Geer själv var närvarande vid så gott som varje match, oberoende av om det var serie- eller träningsmatch.
I tidningsreferaten började man allmänt efter Lesjöfors IF:s framgångar, att tala om "bandybaronerna". Efter 1978 har även spelarna accepterat detta namn och bär det nu stolt på de röda matchtröjorna med den skillnaden att citattecknen har fallit bort.

Källor

Litteratur


''Tvåkammarriksdagen 1867-1970'' (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 396
Kategori:Personer inom Sveriges näringsliv
Kategori:Svenska bergsingenjörer
Kategori:Svenska historiker
Kategori:Svenska folkpartister
Kategori:Ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare för Folkpartiet
Kategori:Alumner från Kungliga Tekniska högskolan
Kategori:Svenska bandyspelare
Kategori:Svenska friherrar
Kategori:Svenska reservofficerare
Kategori:Födda 1889
Kategori:Avlidna 1980
Kategori:Män
Kategori:Svenska idrottsledare

Gymnasium

: ''Den här artikeln handlar om gymnasier i olika delar av världen. Se gymnasieskola för den nutida gymnasieskolan i Sverige, och gymnasium (Sverige) för svenska gymnasier före 1970.''
Ett gymnasium, av grekiskans ''gymnos'', "naken"; jämför gymnastik, var i antikens Grekland en institution för kroppslig träning, och i vissa språk används ordet fortfarande i denna betydelse.
I flera språk är det en institution för universitetsförberedande sekundärutbildning, efter avslutad grundskola. I Finland kallas en del gymnasier (finska ''lukio'', av ''lukea'', läsa) för ''lyceum''. Det fanns även svenska exempel, bland annat Stockholms lyceum (1839-1975). I Sverige ersattes gymnasierna 1970 med gymnasieskolan genom Lgy 70, men ordet gymnasium används ännu idag i vardagligt tal om gymnasieskola.

Träningslokal


Under antiken var ett gymnasium en offentlig anläggning för ungdomens fysiska fostran samt senare även för dess andliga utbildning. Ordet lever kvar i engelskan och betyder där följaktligen gymnastiksal eller idrottshall , förkortat gym. Denna förkortning har senare inkluderats i svenska språket, men med betydelsen styrketränings- och motion (idrott).

Utbildningsinstitution


Gymnasium började användas som benämning på universitetsförberedande studier under 1500-talet. Som institution började gymnasiet införas i Tyskland i samband med reformationsrörelsen, understödd av bland annat Martin Luther och Philipp Melanchthon.

Danmark


I Danmark upprättades det latinskola efter reformationen i de flesta köpstad. De förste skolorna som benämnde sig som gymnasium grundlades i 1529 i Malmö (nedlagt 1537) och i Lund 1620 (nedlagt 1668). I Odense blev det upprättat ett gymnasium 1621, som slogs sammen med Odense Katedralskola 1802.
I Danmark blev latinskolorna i 1903 till gymnasier.

Finland


I Finland är gymnasieten läroanstalt med betoning på teoretiska ämnen och med ett allmänbildande och högskoleförberedande syfte. Gymnasiet påbörjas vanligen efter att läroplikten (grundskolan) slutat, det vill säga vid ungefär 16 års ålder. Gymnasiet är sedan 1994–1996 årskurslöst och kursvalsbaserat. I allmänhet tar gymnasieutbildingen tre år, men man kan också välja att gå gymnasiet på två och ett halvt, tre och ett halvt eller fyra år. Gymnasiestudierna avslutas med studentexamen.
Gymnasiet ingår i det som kallas andra stadiets utbildningsblock. Den mer praktiskt inriktade yrkesskola är alternativet till gymnasieutbildingen på det andra stadiet.

Sverige


I Sverige infördes gymnasier först på 1600-talets början. De första öppnade i stiftsstad genom att bredda de gamla domskola program. Den första skolordningen som inför gymnasiestudier i Sverige härstammar från 1649. Gymnasiet försvann i 1856 års skolreform då de slogs samman med elementarläroverken. Dessa fanns i Sverige mellan 1849 och 1878, varefter de ersattes av de Läroverk.
Under perioden 1905 till 1972 benämns skolor med de frivilliga skolformerna realskola och gymnasium som läroverk. Fram till Lgy 70 - var gymnasium (''gymnasiet'') den teoretiska sekundärutbildningen i Sverige. Gymnasiestudierna avslutades då normalt med studentexamen.
1971 sammanslogs skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola i Sverige till gymnasieskola.

Tyskland


I Tyskland finns gymnasier för årskurserna 5-12 eller 13. Dessa är i princip enbart studieförberedande. I Bayern har gymnasielärare ofta kallats för ''klassprofessor'', vilket efter 1968 dock använts mer sällan.

Österrike


I Österrike finns gymnasier för årskurserna 5-12. Dessa är i princip enbart studieförberedande. I Österrike kallas gymnasielärare för professor.

Se även


http://en.wikipedia.org/wiki/Gymnasium_%28ancient_Greece%29 Gymnasium i antikens Grekland (engelska Wikipedia)

Referenser


http://www.skolverket.se/sb/d/2398 Skolverket
http://www.utbildningsinfo.se/ Utbildningsinfo.se (Skolverket) - Hitta och jämför skolor och gymnasieprogram i Sverige.
Bra Böckers lexikon Upplaga 4: 1991-1997
Kategori:Sekundärutbildning
az:Gimnaziya
bg:Гимназия
bs:Gimnazija
ca:Institut (Catalunya)
cs:Gymnázium
da:Gymnasium
de:Gymnasium
et:Gümnaasium
el:Γυμνάσιο
en:Gymnasium (school)
es:Gymnasium
eo:Gimnazio
fr:Gymnasium
ko:김나지움
hr:Gimnazija
io:Gimnazio
is:Fjölbrautaskóli
he:גימנסיה
kk:Гимназия
la:Gymnasium
lt:Gimnazija
hu:Gimnázium
ml:ജിംനേഷ്യം (വിദ്യാലയം)
nl:Gymnasium
ja:ギムナジウム
no:Gymnasium
nn:Gymnas
uz:Gimnaziya
pl:Gimnazjum
pt:Ginásio (escola)
ro:Gimnaziu
ru:Гимназия
sk:Gymnázium
sl:Gimnazija
sr:Гимназија
sh:Gimnazija
fi:Lukio
tr:Gymnasium (okul)
uk:Гімназія
zh:文科中学

Gunnar Galin


Gunnar Galin, född 4 april Sportåret 1902, död 21 januari Sportåret 1997, var en svensk bandyspelare.
Gunnar Galin debuterade 1918 som sextonåring i AIK-dressen. Trots att han var tvåhänt, det vill säga kunde dribbla med bägge händer vara han aldrig någon stor målskytt. Galins glansdagar var inte i AIK utan under de år som han spelade för IK Göta, 1925-1931. Tillsammans med "stjärn-Birgrarna" Birger Holmqvist och Birger Weideby ledde han laget Göta Lejon till fyra SM-guld. Det blev tre vinster över Västerås SK Bandyklubb och en över IK Sirius BK.
Han spelade också ishockey med IK Göta och blev svensk mästare fyra gånger. Internationellt spelade han sex landskamper med Sveriges herrlandslag i ishockey och vann bland annat Europamästerskap i ishockey Europamästerskapet i ishockey 1921 och erövrade silver i samma turnering Europamästerskapet i ishockey 1922 och Europamästerskapet i ishockey 1924.
I fotboll debuterade han med AIK fotboll 1917, som femtonåring. Han spelade i AIK med fram till 1926 med ett avbrott 1921 för spel med SC Corso i Fristaten Mecklenburg-Strelitz förmodligen i samband med studier. Härefter växlade han med spel i AIK och Djurgårdens IF Fotboll vilket ledde till sex Allsvenskan i fotboll säsonger och totalt tjugo mål.
I övrigt representerade han bland annat AIK och Djurgårdens IF i flertalet andra grenar som bordtennis, tennis, curling. Efter sin egna aktiva karriär blev han ledare, kapten, för det svenska Davis Cup-laget i tennis under 1950-talet. I laget styrde han över spelare som Lennart Bergelin och Sven Davidsson. Gunnar Galin brukar framställas som en av våra framgångsrikaste Davis Cup-kaptener.
Gunnar Galin har av många ansetts som Sune Almkvists efterträdare på tronen. Han var en ledargestalt på banan men även som ordförande för Svenska Bandyförbundet mellan 1950 och 1961 och för Federation of International Bandy från bildandet 1955 och fram till 1963.
Åren 1954-1958 var han också ordförande för AIK.
Vid sidan av idrotten arbetade Gunnar Galin vid Idrottsbladet mellan 1924 till 1933 som distributionschef och 1933 till 1955 som ekonomichef. På Aftontidningen var han sportchef mellan 1956 och 1957. Vidare arbetade han på Stockholmstidningen-Aftonbladet som kassadirektör 1957-1959 och som ekonomichef från 1959.

Karriären i korthet


Klubbar: AIK, Järva IS, Djurgårdens IF och IK Göta 1925-1931
Position: vänsterhalv, centerhalv och centerforward
SM-finalen i bandy: 4 (1925, 1927, 1928, 1929)
SM-guld i bandy: 4 (samtliga ovan)
SM-guld i ishockey: 4
Sveriges herrlandslag i bandy: 9
Sveriges herrlandslag i ishockey: 6
Stora grabbar i bandy: Nr 2

Källor


Kategori:Avlidna 1997
Kategori:Födda 1902
Kategori:Svenska bandyspelare
Kategori:Svenska ishockeyspelare
Kategori:Svenska tennisspelare
Kategori:Mottagare av Stora Grabbars och Tjejers Märke
Kategori:Män
Kategori:Svenska mästare i bandy
Kategori:Svenska mästare i ishockey
Kategori:Europamästare i ishockey
Kategori:Personer i Sverige under 2000-talet
sl:Gunnar Galin
fi:Gunnar Galin

Gunnar Hyttse

Gunnar Hyttse, född 18 juni 1908, död 13 februari 1988, var en Sverige bandyspelare.
Klubbar: Västerås SK 1923-1942
Position: vänsterhalv, vänsterinner, (högerinner) och centerforward
SM-finalen i bandy: 6 (1927, 1929, 1932, 1935, 1936, 1942)
SM-guld: 1 (1942)
Allsvensk skyttekung: 1931, 1932, 1933, 1935
Sveriges herrlandslag i bandy: 12
Landskampsmål: 15
Stora grabbar i bandy: Nr 3
Gunnar Hyttse hette från början egentligen Karlsson. Han är en av de fem "Hyttan"-bröderna som samtliga spelat bandy.
Gunnar Hyttse har vunnit den allsvenska skytteligan fyra gånger. Denna bedrift är han och Hans Elis Johansson ensamma om.
Kategori:Avlidna 1988
Kategori:Födda 1908
Kategori:Svenska bandyspelare
Kategori:Mottagare av Stora Grabbars och Tjejers Märke
Kategori:Män
Kategori:Spelare i Västerås SK Bandy
Kategori:Västeråsare

Gustaf Lundberg


Gustaf Lundberg (1695-1786) var en av Sveriges genom tiderna mest produktiva och ekonomiskt mest framgångsrika konstnärer. Man räknar med att han i Paris målade i stort sett hela hovet vid Versailles och i Sverige medlemmarna av närmare 300 familjer. Han var mycket efterfrågad och blev förmögen.
Lundberg är mest känd som pastellmålare, men målade i början av sin drygt 60-åriga karriär i olja, sporadiskt även senare i livet. Han räknas som den som fört arvet från pastellmålarinnan Rosalba Carriera vidare. Oscar Levertin betecknade Lundbergs stil som elegant och skimrande, men Laine och Brown noterar att han i jämförelse med Maurice Quentin de La Tour framstår som en eklektisk pastellmålare, såväl tekniskt som stilistiskt. Han kom ändå att under lång tid bli stilbildande för svensk porträttkonst. Lundberg är rikligt representerad på Nationalmuseum, i Slottssamlingarna på bl.a. Drottningholms slott och Statens porträttsamling på Gripsholms slott samt i många privata samlingar.

Biografi


Elevtiden 1712-1719


Lundberg var son till kungl. köksmästaren Gustaf Lundberg och Sabina Richter, men blev tidigt föräldralös och kom att uppfostras hos sin morfar, guldsmeden Fredrik Richter. Till dennes släkt hörde vedutamålaren Johan Richter, som arbetade i Venedig och den österrikiske hovkonterfejaren David Richter d.ä. Lundberg fick på detta sätt de första av de personliga förbindelser, som var viktiga för framgång vid denna tid.
Vid 17 års ålder sattes han 1712 i lära hos hovkonterfejaren David von Krafft, där han inhämtade målarkonstens grunder, men slutade redan 1717 för att på dennes inrådan och på egen bekostnad fortsätta sin utbildning i Paris. Valet av Paris visar att han redan vid denna tid var inne på att slå sig fram som porträttmålare, eftersom utbildning i Italien var absolut nödvändigt för historiemålare. Beslutet att lämna Sverige bör också ha påverkats av de hårda tiderna efter de långa krigsåren, som lämnat landets ledande kretsar i ekonomiskt trångmål. Även etablerade svenska porträttkonstnärer hade svårt att få beställningar, vilket ledde till att många utvandrade.
I Paris blev han elev till Hyacinthe Rigaud, http://en.wikipedia.org/wiki/Largilli%C3%A8re Nicolas Largillière och historiemålaren http://en.wikipedia.org/wiki/Jean_Fran%C3%A7ois_de_Troy Jean Francois de Troy. Han deltog också i teckningsundervisning för http://en.wikipedia.org/wiki/Pierre-Jacques_Cazes Pierre-Jacques Cazes vid den franska Konstakademien. Genom den svenske ambassadören Erik Sparres förmedling fick Lundberg, från överintendenten http://en.wikipedia.org/wiki/Louis_Antoine_de_Pardaillan_de_Gondrin hertigen d'Antin, det av utländska konstnärer hett åtrådda tillståndet att besöka det kungliga slottet Louvrens samlingar.

Som fri konstnär i Paris 1719-45


Protestanter var i det katolska Frankrike utestängda från såväl målarskrået som kungliga konstakademien. De fria hantverkare som stod utanför skråna fick sälja sina produkter under stränga villkor, inom det område där de arbetade och med begränsade möjligheter att anställa medarbetare.
Lundbergs tidigaste kända målning är ett religiöst motiv (Korsfästelsen) som beställdes 1719 till gudstjänstrummet på svenska ambassaden där den lutherska församlingen avhöll sina gudstjänster. Detta gav Lundberg en "reklamplats" och en mängd nya kontakter. Beställare var dåvarande kommissionssekreteraren Niklas Peter von Gedda. Lundberg målade också porträtt i olja av denne och hans hustru Hedvig Charlotta von Düben. Svenska resenärer beställde i stor utsträckning sina porträtt från Lundberg och Gedda hjälpte honom att lära känna den polske ex-kungen Stanislaw Leszczynski, som tillbringat några år i exil i Kristianstad tillsammans med sin familj. Detta kom att visa sig betydelsefullt, eftersom hans dotter Marie Leszczyńska 1725 kom att bli fransk drottning genom sitt äktenskap med Ludvig XV. Hon talade svenska och var stor Sverigevän. Detta skulle komma att leda till flera beställningar för Lundberg.
Följande år utförde han en kopia av http://en.wikipedia.org/wiki/Jean-Baptiste_Santerre Jean-Baptiste Santerres stora helfigursporträtt av http://en.wikipedia.org/wiki/Marie-Anne_de_Bourbon-Cond%C3%A9_(1697%E2%80%931741) Marie Anne de Bourbon Condé (nedan i Galleriet). Det fina utförandet visar att Lundberg redan vid 25 års ålder till fullo tillägnat sig måleriets teknik.
Det stora omslaget i Lundbergs konst kom 1721 med den venetianska pastellmålarinnan Rosalba Carriera som lanserade pastellmåleriet i Frankrike, där det omedelbart slog igenom. Lundberg blev hennes enda elev under det år hon var i Paris och hos henne lärde han sig en hemlig metod för att fixera pasteller. När hon återvände hem 1722 blev Lundberg en av de ledande porträttmålarna i Paris, en ställning som han lyckades bevara i två decennier. Denna ledde till mängder av beställningar från den kungliga familjen, från hovet och tongivande kretsar inom Paris-societeten.
När Carl Gustaf Tessin var svenskt sändebud i Paris 1739-42 kunde Lundberg bo hos honom på den svenska beskickningen, vilket ytterligare ökade hans prestige och klientel. Med Tessins hjälp blev han 1741 invald i franska konstakademien för vilken han utförde receptionsstycken i form av porträtt av François Boucher och Charles-Joseph Natoire (se nedan i galleriet). Båda dessa finns i idag i Louvren.
Men konkurrensen om kunderna hårdnade under 1730-talet, framförallt från Maurice Quentin de La Tour och senare även Jean-Baptiste Perronneau, vilka representerade en mer modern och realistisk stil med starkare psykologisk karakterisering. Lundberg började därför undersöka möjligheterna att återvända till Sverige. 1745 gjorde han ett kort besök i Madrid, där han målade det Louise-Élisabeth av Frankrike som var gift med Filip av Bourbon, hertig av Parma. På hösten detta år återvände han så till Sverige efter 27 års bortavaro.

I Sverige från 1745


När Lundberg återvände till Sverige 1745 var han en internationellt erkänd konstnär och gjorde omedelbart stor succé. Med honom slog rokokons graciösa och eleganta pastellkonst igenom i Sverige, där man tidigare endast kunnat anlita senbarocka konstnärer som Georg Engelhard Schröder, Lorentz Pasch d.ä. och Olof Arenius. Lundberg blev kungahusets, hovets, adelns och det högre borgerskapets porträttör på modet för de närmaste 30 åren och hans ateljé en mötesplats för den mondäna societeten.
Genom Carl Gustaf Tessin blev Lundberg tidigt introducerad vid kronprins Adolf Fredrik och Lovisa Ulrikas hov, vilket avsatte resultat i flera porträtt (tre nedan i galleriet). Vid hovmålaren Georg Engelhard Schröders död 1750 utnämndes Lundberg till den avlönade posten som konterfejare med titeln hovintendent och fick beställningar från bland annat hov (uppvaktning)et. Nu följer tre mycket produktiva decennier, under vilka Lundberg avbildar medlemmarna i närmare 300 svenska släkter.
Lundberg skapade en enhetlig svit av framförallt representationsporträtt, där männens omgärdats av krav på ett visst utförande, medan kvinnornas i allmänhet är mer kravlösa och därmed konstnärligt bättre. De värderas därför generellt högre än mansporträtten. Ett mått på dåtidens uppskattning av Lundberg är denna lilla dikt av Anna Maria Lenngren: ''"Den skönhet som är värd för eftervärlden pråla / Ej någon annan bör än vittre Lundberg måla."''

Medhjälpare i ateljén


Det var väl känt redan vid denna tid att pastellmålningar är känsliga för ljus som bleker dem, fukt som får papperet att fläckas och bölja sig samt mekanisk påverkan som får färgen att lossna. Den 10/1 1760 skriver Carl Gustaf Tessin i sin Åkerö-dagbok: ''"Herr Hofintendenten Lundberg har i dessa dagar velat hafva besvär med mitt porträtt. Han och jag är årsbarn, som dock ej märkes hvarken på dess hand eller ögon. Skada och evig skada, att dessa porträtt äro i pastell."'' Porträtten som Tessin syftar på är hans eget i riksrådsdräkt (nedan i galleriet) och hustruns i gul klänning och svart spetsmantilj. Bägge förevisades vid utställningen "Solen och Nordstjärnan" på Nationalmuseum 1993-94, dock utanför katalogen. De var då i det närmaste förstörda genom mycket kraftig blekning.
Det var därför vanligt att beställa kopior i olja redan från början. Ett exempel på detta är just riksrådsporträttet, för vilket Tessin kopierade Lundbergs kvitto i Åkerö-dagboken:
''"Un portrait original en pastel de Son Excellence''
''Monseigneur le Comte de Tessin avec cadre et glace Dlr cuivre 1.300''
''Un dito de Madame La Comtesse de Tessin 1.300''
''Deux copies en huile du Portrait de son Excellence à 200 d 400''
''Deux cadres pour les dite copies 300"''
Ett ramat och inglasat pastelloriginal kostade alltså 1.300 daler kopparmynt, vilket motsvarade omkring 40 000 kr 2009. Ramade kopior i olja kostade 350 daler kopparmynt per styck, vilket motsvarade ca 11 000 kr 2009. Detta var ett vänskapspris, eftersom Tessin varit Lundbergs mecenat i decennier och hade ont om pengar. För det porträtt av Gustav III som sändes till det danska hovet i samband med hans vigsel 1766, erhöll Lundberg inte mindre än 4&nbsp;300 daler kopparmynt (87&nbsp;000 kr i 2009 års penningvärde).
Flera medhjälpare var sysselsatta i Lundbergs ateljé, dels för att utföra kopior i både olja och pastell, dels för att göra bakgrunder och klädesdetaljer i pastell. Kända medhjälpare är Jakob Björck, Per Eberhard Cogell (senare stadsmålare i Lyon), miniatyrmålaren Peter Adolf Hall, Jonas Forsslund och en pastellmålare vid namn Pettersson. Lundberg hade dessutom tidvis så många beställningar att han lade ut kopieringsuppdrag på Johan Henrik Scheffel och Fredrik Brander. Dessutom tycks Ulrika Pasch, Olof Arenius och hovminiatyristen Johan Georg Henrichsen samt Niklas Lafrensen d.ä. haft tillgång till Lundbergs original.
Trots att så många var sysselsatta med Lundbergs produktion, brukar kopior i olja efter hans pasteller rutinmässigt tillskrivas Jakob Björck, som arbetade för Lundberg 1750-74. Av Tessins riksrådsporträtt finns till exempel tio kopior registrerade i http://www.nationalmuseum.se/sv/Forskning/Svenska-Portrattarkivet-SPA/ Svenskt Porträttarkiv. Samtliga har tillskrivits Jakob Björck. Detsamma gäller fyra kopior av hustruns porträtt, vilka uppenbarligen beställts vid annat tillfälle.
''"Björcks kopior i olja kom ej sällan Lundbergs elegans och skimmer förvånande nära"'', skriver Oscar Levertin i sin studie. Björck kopierade även i pastell, men några verk som med säkerhet kan attribueras till honom är inte kända.

Lundbergs senare år


Gustav III uppskattade Lundberg och när Vasaorden instiftades 1772 blev denne en av de första riddarna. Han bär det på sitt självporträtt ovan, men endast bandet är synligt i Björcks kopia. 1779 fick han vid 84 års ålder i uppdrag att måla den lille kronprinsen Gustav IV Adolf, vilket han kunde göra utan glasögon. Det är troligt att han fortsatte att måla ända fram till sin död 1786.
Bouppteckningen visade att han hade närmare 100&nbsp;000 daler kopparmynt i Grillska banken (1,8 miljoner kronor i 2009 års penningvärde mätt efter konsumentprisindex ) och ett mycket exklusivt bohag med vackert möblerade rum, konst, äkta porslin och dyrbart silver. Lundberg var ogift och ärvdes av en adoptivdotter, Maria Fult. Han hade varit trolovad med hennes äldre syster fram till dennas död och lovat henne att sörja för lillasystern.
Lundbergs konst förekommer ofta på kvalitetsauktioner och värderas numera till allt från 28&nbsp;000 kr till 115&nbsp;000 kr . Porträtt av vackra kvinnor tenderar att värderas högre än mansporträtt och rikt skulpterade ramar höjer värdet.
''Gustaf Lundbergs väg'' i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Gustaf Lundberg.

Galleri


<gallery>
Fil:Gustaf Lundberg-Marie Anne de Bourbon Condé.jpg|http://en.wikipedia.org/wiki/Marie-Anne_de_Bourbon-Cond%C3%A9_(1697%E2%80%931741) Marie-Anne de Bourbon Condé 1697-1741. Kopia i olja efter Jean-Baptiste Santerre 1720.
Fil:Gustaf_Lundberg,_Louis_XV_(fin_des_années_1730).jpg‎|Porträtt av Ludvig XV av Frankrike, slutet av 1730-talet. Pastell efter förlaga.
Fil:Boucher_par_Gustav_Lundberg_1741.jpg|Porträtt av konstnären Francois Boucher, receptionsstycke vid franska akademien 1741. Pastell. ‎
Fil:Charles-Joseph Natoire.jpg|Porträtt av konstnären Charles-Joseph Natoire (1700-1777). Receptionsstycke vid franska akademien 1741. Pastell.
Fil:Lovisa Ulrika by Lundberg.png|Drottning Lovisa Ulrika som kronprinsessa. Pastell omkring 1745-46.
Fil:Gustaf Lundberg - Portrait of Adolf Frederick, King of Sweden - WGA13779.jpg|Porträtt av kung Adolf Fredrik. Pastell, omkring 1750.
Fil:GustavIIIsombarnxx.JPG|Gustav III som barn. Pastell, ca 1750.
Fil:Gustaf Lundberg-Porträtt av Juliana Dorotea Henck.jpg|Porträtt av Juliana Dorotea Henck gift Schröder (1733-92). Pastell, 1750-tal.
Fil:Gustaf Lundberg-Portrait of Henning Adolf Gyllenborg.jpg|Porträtt av riksrådet greve Henning Adolf Gyllenborg (1713-75). Pastell 1750-talet.
Fil:Gustaf Lundberg - Herman Petersen .jpg|Porträtt av Herman Petersen (1713-65). Pastell, ca 1760.
Fil:Gustaf Lundberg-Portrait of Count Carl Gustaf Tessin.jpg|Porträtt av Greve Carl Gustaf Tessin (1695-1770). Pastell, 1760.
Fil:Adolphe badin lundberg.jpg|Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albert Couchi (Gustav Badin) 1747?-1822. Pastell, 1775.
Fil:Sofia-albertina.jpg|Prinsessan Sofia Albertina, Gustav III:s syster. Pastell, 1770-tal
Fil:DeGeer-Ribbing.jpg|Charles de Geer (1720-78) och han hustru Catharina Ribbing (1720-87). Pastell 1770-talet.
Fil:Ulrica Cedercreutz.jpg|Frederika Ulrica Cedercreutz 1730-84, maka till Mattias von Hermansson. Pastell 1770-tal.
Fil:Mattias von Hermansson med ram.jpg|Porträtt av Greve Mattias von Hermanson (1716-89). Pastell, 1770-talet.
Fil:Nils Barck.JPG|Porträtt av Greve Nils Barck (1713-1782) (1713-82). Pastell 1770-talet.
</gallery>

Tryckta källor


Oscar Levertin; ''Gustaf Lundberg - en studie'' (Ljus förlag 1902)
Merit Laine och Carolina Brown; ''Gustaf Lundberg 1695-1786'' (Nationalmuseum 2006)
Boo von Malmborg; ''Svensk Porträttkonst'' (Allhems Förlag och Nationalmuseum 1978)
Sixten Strömbom; ''Index över svenska porträtt'' (Nationalmuseum 1939)
Lothar Brieger; ''Das Pastell''. (Verlag für Kunstwissenschaft, Berlin 1922.)
Gunnar W. Lundberg; ''Gustav Lundberg, artikel'' (Svenskt Biografiskt Lexikon 1984)
Sigrid Leijonhufvud; ''Omkring Carl Gustaf Tessin.'' (Norstedts 1917)

Otryckta källor


Carl Gustaf Tessin; ''Dagbok 1760 och 1761'' (Handskrift, Kungl. Biblioteket)
Gustaf Lundberg, ''Självbiografi''. (Avskrift 1787 av S.L. Gahm Persson, Uppsala Universitetsbibliotek.)

Externa länkar


Sammanfattning av Levertin 1902.
Stockholms Auktionsverk http://auktionsverket.se/search/?q=Gustaf+Lundberg Gustaf Lundberg

Noter


Kategori:Svenska porträttmålare
Kategori:Födda 1695
Kategori:Avlidna 1786
Kategori:Män
Kategori:Personer från Stockholm
da:Gustaf Lundberg
en:Gustaf Lundberg
et:Gustaf Lundberg
hu:Gustaf Lundberg

Gösta "Snoddas" Nordgren


Karl ''Gösta'' "Snoddas" Nordgren, född 30 december 1926 i Arbrå norr om Bollnäs, död 18 februari 1981, då bosatt i Ljusne söder om Söderhamn, var en Sverige sångare, flottning och bandy.

Allmänt


"Snoddas" var flottare till yrket och bandyspelare i Bollnäs GIF. Han slog igenom som sångare den 26 januari 1952 i Lennart Hylands legendariska radioprogram ''Karusellen (radioprogram)''. Gösta Nordgren orsakade då vad som än idag kallas för "Snoddasfeber". I programmet framförde "Snoddas" sången ''Flottarkärlek'', som sedan blev hans signaturmelodi och dessutom en landsplåga. I ursprungsversionen av ''Flottarkärlek'' fanns inte den kända strofen "Hadderian Haddera" med. Den lades till först i efterhand och till den skivinspelning som gjordes.
Göstas pappa, Kalle Nordgren, var bland annat fiskhandlare och sålde kondomer och kallades därför "Gummi-Kalle" eller "Kådis-Kalle". Sonen Gösta hängde ofta med i strömmingsbilen och fick därför öknamnet "Gummisnodden". Senare förvandlades "Gummisnodden" till "Snoddas" kort och gott.källa behövs
"Snoddas" turnerade på 70-talet tillsammans med Arne Qvick (ofta tilltalad Arne "Rosen" Qvick efter sin hit med samma namn), även han från Bollnäs.källa behövs
"Snoddas" avled plötsligt 1981, 54 år gammal, när han spelade innebandy med handikappade ungdomar i en gymnastikhall på Källshagens sjukhem i Vänersborg, troligen av hjärtproblem.
Många har senare velat se "Snoddas" succé som en sorts masspsykos eller kanske som en personlig tragedi. Andra hävdar med bestämdhet att "Snoddas" inte påverkades ett dyft av framgångarna eller förändrades av turbulensen och den plötsliga uppmärksamheten kring hans enkla person.
På Brotorget i Bollnäs fanns en relief som en hyllning till "Snoddas". Det så kallade "Snoddaståget" är ett inslag i stadskärnan på sommaren där det bjuder yngre och äldre folk på en tur.

Flottare?


Vid de riksomfattande turnéer som följde på Snoddas genomslag i Karusellen medföljde bland annat en enkel fiskeeka som påstods vara Snoddas egen.
Fansen plockade bitar ur ekan som souvenirer så att under en sommar kom man att förbruka hela tre ekor.
Att Snoddas skulle ha varit flottare betvivlas av dem som minns honom som fiskhandlarbiträde.
Men eftersom "Flottarkärlek" var det stora numret lanserade Torsten Adenby detta yrke i idolens CV.

Övrigt


Radioprogrammet Karusellen sändes från Karlaplan, Stockholmstudion, numera Maximteatern, Styrmansgatan, Stockholm. Snoddas har även gett namn åt ett snabbmatställe i Linköping, som i sin tur gett namn åt musikgruppen Snoddas_(musikgrupp) bildat av bl a Lars Winnerbäck.

Filmografi

Källor


http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8285 K Gösta Nordgren i Svenskt biografiskt lexikon, Band 27, 1991, sida 348

Litteratur


Torsten Adenby; ''Boken om Snoddas'', Forum förlag, Stockholm, 1952, LIBRIS-id 1433495
Dahlström, Eva (red); ''Doris, Snoddas och alla vi andra - berättelser från 50-talet'', Örebro, Folkrörelsernas arkiv i Örebro län i samarbete med Liv i Sverige, 1:a uppl, 1994, ISBN 91-971156-6-5 (inb.), LIBRIS-id 7793584
Jonas Sima; ''Sagan Snoddas - Sverige i oskuldens tid'', Carlsson förlag, Stockholm, 1996, ISBN 91-7203-150-6 (inb.), LIBRIS-id 7622136
Strand, Karin; ''Känsliga bitar - text- och kontextstudier i sentimental populärsång'', Ord & Visor, Skellefteå, 2003, ISBN 91-88675-85-8, LIBRIS-id 9062161
Kategori:Svenska bandyspelare
Kategori:Svenska sångare inom populärmusik
Kategori:Musik i Bollnäs
Kategori:Födda 1926
Kategori:Avlidna 1981
Kategori:Män
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
Kategori:Personer från Arbrå
en:Gösta "Snoddas" Nordgren

Guldbollen


:''Denna artikel handlar om Aftonbladets och Svenska Fotbollförbundets pris Guldbollen. För France Footballs pris, se Ballon d'Or.
Guldbollen är Aftonbladets och Svenska Fotbollförbundets pris till årets bäste svenske fotbollsspelare på herrsidan. Pristagaren utses av en jury och priset delas ut vid Fotbollsgalan.
Zlatan Ibrahimović har vunnit Guldbollen sex gånger (2005, 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011). Han är den ende som vunnit Guldbollen fler än två gånger. Följande spelare har vunnit Guldbollen två gånger: Bo Larsson (fotbollsspelare), Ralf Edström, Ronnie Hellström, Patrik Andersson, Glenn Hysén, Tomas Brolin, Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg.
Guldbollen är formgiven av silversmeden Bengt Liljedahl.

Pristagare


2010-talet


Sportåret 2011 - Zlatan Ibrahimović
Sportåret 2010 - Zlatan Ibrahimović

2000-talet


Sportåret 2009 - Zlatan Ibrahimović
Sportåret 2008 - Zlatan Ibrahimović
Sportåret 2007 - Zlatan Ibrahimović
Sportåret 2006 - Fredrik Ljungberg
Sportåret 2005 - Zlatan Ibrahimović
Sportåret 2004 - Henrik Larsson
Sportåret 2003 - Olof Mellberg
Sportåret 2002 - Fredrik Ljungberg
Sportåret 2001 - Patrik Andersson
Sportåret 2000 - Magnus Hedman

1990-talet


Sportåret 1999 - Stefan Schwarz
Sportåret 1998 - Henrik Larsson
Sportåret 1997 - Pär Zetterberg
Sportåret 1996 - Roland Nilsson (fotbollsspelare)
Sportåret 1995 - Patrik Andersson
Sportåret 1994 - Tomas Brolin
Sportåret 1993 - Martin Dahlin
Sportåret 1992 - Jan Eriksson (fotbollsspelare)
Sportåret 1991 - Anders Limpar
Sportåret 1990 - Tomas Brolin

1980-talet


Sportåret 1989 - Jonas Thern
Sportåret 1988 - Glenn Hysén
Sportåret 1987 - Peter Larsson
Sportåret 1986 - Robert Prytz
Sportåret 1985 - Glenn Strömberg
Sportåret 1984 - Sven Dahlkvist
Sportåret 1983 - Glenn Hysén
Sportåret 1982 - Torbjörn Nilsson
Sportåret 1981 - Thomas Ravelli
Sportåret 1980 - Rolf Zetterlund

1970-talet


Sportåret 1979 - Jan Möller
Sportåret 1978 - Ronnie Hellström
Sportåret 1977 - Roy Andersson (fotbollsspelare)
Sportåret 1976 - Anders Linderoth
Sportåret 1975 - Kent Karlsson
Sportåret 1974 - Ralf Edström
Sportåret 1973 - Bo Larsson (fotbollsspelare)
Sportåret 1972 - Ralf Edström
Sportåret 1971 - Ronnie Hellström
Sportåret 1970 - Jan Olsson

1960-talet


Sportåret 1969 - Tommy Svensson
Sportåret 1968 - Björn Nordqvist
Sportåret 1967 - Ingvar Svahn
Sportåret 1966 - Ove Kindvall
Sportåret 1965 - Bo Larsson (fotbollsspelare)
Sportåret 1964 - Hans Mild
Sportåret 1963 - Harry Bild
Sportåret 1962 - Prawitz Öberg
Sportåret 1961 - Bengt Nyholm
Sportåret 1960 - Torbjörn Jonsson

1950-talet


Sportåret 1959 - Agne Simonsson
Sportåret 1958 - Orvar Bergmark
Sportåret 1957 - Åke "Bajdoff" Johansson
Sportåret 1956 - Gösta Sandberg
Sportåret 1955 - Gösta Löfgren
Sportåret 1954 - Sven-Ove Svensson
Sportåret 1953 - Bengt Gustavsson
Sportåret 1952 - Kalle Svensson
Sportåret 1951 - Olle Åhlund
Sportåret 1950 - Erik Nilsson (fotbollsspelare)

1940-talet


Sportåret 1949 - Knut Nordahl
Sportåret 1948 - Bertil Nordahl
Sportåret 1947 - Gunnar Nordahl
Sportåret 1946 - Gunnar Gren

Tidernas Guldboll


Vid Fotbollsgalan 2005 utsågs Henrik Larsson till vinnare av Tidernas Guldboll efter att Aftonbladet och Fotbollsförbundet hade anordnat en öppen omröstning.

Se även


Diamantbollen
Ballon d'Or
FIFA World Player of the Year

Referenser

Externa länkar


Kategori:Svenska fotbollspriser
Kategori:Priser och utmärkelser instiftade 1946
de:Guldbollen
en:Guldbollen
es:Guldbollen
fr:Guldbollen
it:Guldbollen
hu:Az év svéd labdarúgója
nl:Guldbollen
no:Guldbollen
pl:Guldbollen
ru:Футболист года в Швеции
fi:Guldbollen
uk:Золотий м'яч (Швеція)

Gunnar Gren


Johan ''Gunnar'' Gren, född 31 oktober 1920 i Oscar Fredriks församling i Göteborg, död 10 november 1991 i Annedal, Göteborg i Göteborg, svenskar fotbollsspelare, högerinner, svensk mästare för IFK Göteborg 1942, Lista över allsvenska skyttekungar 1947 och 57 gånger landslagsman med 32 gjorda mål för Sverige under åren 1939-1958.
Gren blev proffs i AC Milan 1949 och Serie A 1950/1951. I Milan bildade han tillsammans med Gunnar Nordahl och Nils Liedholm den legendariska innertrion Gre-No-Li. Gunnar Grens utomordentliga bollbehandling och taktiska skicklighet gav honom i Italien smeknamnet ''Il Professore''. 1948 blev han OS i London 1948 och i VM i fotboll 1958 silvermedaljör.

Biografi


Fil:Gre-No-Li.jpg med Gunnar Gren (v) i AC Milan på 1950-talet.]]
Fil:Gamla ullevi goteborg gren.jpg.]]

Uppväxten


Gren växte upp i Majorna i Göteborg. Hans talanger uppmärksammades första gången den 7 oktober 1934, då Göteborgs Fotbollförbunds ordförande Carl "Ceve" Linde anordnade en öppen tävling i bolljonglering i Svenska mässan. Gren som tävlade för BK Strix vann med 126 tillslag, vilket var nära nog dubbelt så många som tvåan - Yngve "Knappen" Lindegren från Örgrytes allsvenska lag klarade av. Han hade därmed vunnit sitt första idrottspris - en bronsplakett. Göteborgska "Idrottsbladet" skrev dagen därpå:
''"Det var en upplevelse att se särskilt de mindre grabbarna leka med bollen i skallning och jonglering. Fenomenala saker presterades, och de stora pojkarna i de nationella serierna blevo skändligen slagna över hela linjen av 'kryddorna' från pojklagen. 13-åringen Gunnar Gren från Bollklubben Strix gjorde så fina tricks, att han som en annan Rastelli mycket väl skulle kunna ta engagemang vid en cirkus eller varieté.''" Segern gav honom hans första kommersiella engagemang. Han fick underhålla publiken i pausen på en handbollsmatch, mellan Majorna och Redbergslid, och hans gage var då fem kronor.

Allsvenska tiden


Gunnar Gren var en av Sveriges största fotbollsspelare och spelade sin första fotbollsallsvenskan match med Gårda BK den 1 maj 1938 på Gamla Ullevi då man mötte Malmö FF (resultatet blev 0–0). I augusti 1940 debuterade Gren officiellt i A-landslaget vid en bortalandskamp mot Finland.
Efter 54 allsvenska matcher och 16 mål för Gårda BK lämnade Gren klubben på våren 1941, då han engagerades i IFK Göteborg, i vilken klubb han blev både svensk mästare och vann skytteligan. Debuten i IFK blev mot Gårda BK i augusti 1941 (vinst med 6–1, där Gunnar Gren gjorde första målet). Sin sista match för IFK spelade Gren den 6 juni 1949 mot IFK Norrköping på Gamla Ullevi (förlust 0–1). Han hade då spelat 164 matcher för "Blåvitt" och gjort 78 mål.
I maj 1947 deltog Gren i det europeiska landslaget (FIFA) som spelade mot det engelska på Hampden Park i Glasgow. Gren spelade fyra matcher i det Sveriges herrlandslag i fotboll, som blev olympiska guldmedaljörer Olympiska sommarspelen 1948.

Proffs i Italien


År 1949 blev det dags för tiden som proffs i Italien. Han spelade under tre säsonger i AC Milan därefter två säsonger i AC Fiorentina och slutligen en säsong i Genova AC. I Milan bildade han tillsammans med Gunnar Nordahl och Nils Liedholm den omskrivna trion Gre-No-Li, vilka debuterade på ''Stadio Marassi'' i Genua, i matchen AC Milan-Sampdoria 11 september 1949. Namnet uppfanns av fotbollskrönikören Signore Conju i tidningen ''Corriere Lombardo''. I Italien blev han oerhört populär och den italienska publiken gav honom namnet ''Il Professore'' redan under den första säsongen. Själv ansåg Gren att "Nacka Skoglund var den största, svenska bollbegåvningen i Italien. Han sa bland annat; "''Fast vi tre var inte de största svenskarna i Italien, det var "Nacka" Skoglund. Folk älskade hans sätt att spela och hans sätt att leva. Och det var förstås innan han tittade för djupt i flaskan. Ingen blir någonsin större än Nacka. Tänk bara när vi i Milan föll mot Inter med 3–2 och nykomlingen Nacka gjorde 2 mål.''"

Tillbaka i Sverige


Efter sejouren i Italien flyttade han hem till Göteborg 1956, där han blev spelande tränare i Örgryte IS (debutmatchen i division II mot Jönköpings Södra, vinst för Örgryte) till och med 1959 och senare i GAIS från hösten 1963.
Efter hemkomsten gav fotbollens ledare Gren amatörstatus och den 21 oktober 1956 blev han, tillsammans med det före detta Roma-proffset Stig "Vittjärv" Sundqvist, den förste spelare att få landslagsstatus på nytt. Visserligen bara en B-landskamp mot Danmark i Viborg. Men Sverige vann med 4–0 och Gunnar Gren svarade för en fullt godkänd insats.
Vid nästan 38 års ålder spelade Gren högerinner i det svenska landslag som tog VM-silver i VM i fotboll 1958 i Sverige. Han gjorde det svenska ledningsmålet i semifinalen mot Västtyskland. Han hade då sedan debuten i landslaget 29 augusti 1940 och fram till sista matchen den 16 oktober 1958, spelat 57 A-landskamper.
Som ett tillfälligt återinhopp i den italienska fotbollsvärlden fick Gren 1960 anställning som teknisk direktör för ligaklubben Juventus i Turin. Detta var då den högsta befattning inom italiensk fotboll någon svensk innehaft.
Sin sista allsvenska match spelade han för GAIS den 1 oktober 1964, 27 år efter den första. Gunnar Gren var egentligen tränare i GAIS, men eftersom det gick dåligt för laget fick han göra comeback, som Allsvenskans genom tiderna äldsta spelare, i ett desperat försök att rädda kvar laget i serien. Tyvärr hjälpte det inte. GAIS slutade sist i tabellen.
Gunnar Gren avslutade sin aktiva karriär 1976 som tränare för Uddevallalaget IK Oddevold. Han förde vid 56 års ålder IK Oddevold till en överlägsen serieseger i Division 4 Bohuslän-Dal. Gren hoppade själv in som spelare i sista seriematchen hemma mot Bengtsfors där Oddevold vann med hela 7–1.

Utmärkelser


Gunnar Gren blev 1946 den förste att få Guldbollen som landets bäste fotbollsspelare; detta var året innan han vann skytteligan. Av facktidningen "Gazetta dello Sport" utnämndes Gren två gånger till ligans främste utländske spelare. År 1970 blev han av en expertjury i Hylands hörna utsedd till "Alla tiders störste svenske fotbollsspelare".
Gunnar Grens stod staty utanför Gamla Ullevi (1916) i Göteborg. När arenan revs senhösten 2006, plockades statyn undan men är nu tillbaka på samma plats vid den nya arenan med Gamla Ullevi. Populära namnförslag i Göteborgstrakten på den nya arenan var "Gunnar Grens Fotbollsstadion" eller "Gunnar Gren Arena".

Övrigt


Den 3 september 1958 godkändes släktnamnet Gren för Gunnars familj, som tidigare hetat Olsson officiellt. Gren var farfaderns soldatnamn, men hade inte registrerats i folkbokföringen för hans efterkommande. Gunnar Grens OS-guld 1948 och VM-silver 29 juni 1958 erövrades alltså medan han ännu var folkbokförd som Olsson.
Gren var en bra tennisspelare och blev i veterandubbel svensk mästare tillsammans med Torsten Johansson.
Gunnar Gren är begravd i familjegraven på Västra kyrkogården, Göteborg i Göteborg.

Tränaruppdrag


Örgryte IS
GAIS
IK Oddevold
IFK Göteborg
IFK Värnamo
Norrby IF

Källor


''Idrottsarvet 1991 : årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg'', redaktion: Roland Jerneryd & Allan T Nilsson, Idrottens Tryckeri, Göteborg 1991 ISSN 0283-1791 s. 18–37
''Tidernas elva : Sveriges största fotbollshjältar'', redaktörer: Åke Persson och Måns Gahrton, Semic, Sundbyberg 1999 ISBN 91-552-2873-9 s. 55ff

Vidare läsning


Eva af Geijerstam: ''Grenoli - ett fotbollsäventyr''
Gunnar Nordahl: ''Guld och gröna planer'' (1954)
Gunnar Gren: ''Från Gröna Vallen till Wembley'' (1949)
Gunnar Gren: ''Med GreNoLi i Italien'' (1951)
Gunnar Gren: ''Professor i fotboll'' (1958)
Gunnar Gren/Bert Gren: '' Fotboll är en skön konst'' (1993)

Externa länkar


http://www.aftonbladet.se/sport/guldbollen/1946.html Aftonbladet - Guldbollen år 1946
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=327&a=505525 Från Olsson till Gren
Kategori:Födda 1920
Kategori:Svenska fotbollsspelare
Kategori:Svenska fotbollstränare
Kategori:Spelare i Örgryte IS Fotboll
Kategori:Spelare i AC Milan
Kategori:Spelare i IFK Göteborg
Kategori:Spelare i ACF Fiorentina
Kategori:Spelare i Genoa CFC
Kategori:Svenska olympiska guldmedaljörer
Kategori:Tävlande vid olympiska sommarspelen 1948 från Sverige
Kategori:Tävlande i fotboll vid olympiska sommarspelen 1948
Kategori:Olympiska guldmedaljörer 1948
Kategori:Spelare i VM i fotboll 1958
Kategori:Mottagare av Stora Grabbars och Tjejers Märke
Kategori:Svenska mästare i fotboll
Kategori:Män
Kategori:Avlidna 1991
Kategori:Idrottare från Göteborg
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
ar:غونار غرين
bg:Гунар Грен
ca:Gunnar Gren
da:Gunnar Gren
de:Gunnar Gren
en:Gunnar Gren
es:Gunnar Gren
fr:Gunnar Gren
id:Gunnar Gren
it:Gunnar Gren
he:גונאר גרן
nl:Gunnar Gren
ja:グンナー・グレン
no:Gunnar Gren
pl:Gunnar Gren
pt:Gunnar Gren
ro:Gunnar Gren
ru:Грен, Гуннар
fi:Gunnar Gren
uk:Гуннар Грен

Gunnar Nordahl


Nils ''Gunnar'' Nordahl, född 19 oktober 1921 i Hörnefors i Västerbottens län, död 15 september 1995 i Alghero i Italien, var en svensk fotbollsspelare, centerforward, fyrfaldig svensk mästare för IFK Norrköping, Lista över skyttekungar i fotbollsallsvenskan fyra gånger och 43 gånger landslagsman. Han spelade i det svenska landslag som tog guld vid Olympiska sommarspelen 1948 och blev Sveriges första fotbollsproffs när han 1949 värvades till AC Milan. Gunnar Nordahl var en av tidernas främsta målskyttar i italienska Serie A i fotboll, vars skytteliga han vann fem gånger mellan 1950 och 1956.

Biografi


Tidiga år


Nordahl började sin fotbollsbana tillsammans med bröderna Bertil Nordahl, Knut Nordahl, Gösta Nordahl och Göran Nordahl i västerbottniska Hörnefors IF. Med en ytterligt stark fysik och ett tungt välriktat skytte förenade han spelintelligens, egenskaper vilka tidigt formade honom till en veritabel målgörare. På 41 matcher i division III, sköt han inte mindre än 68 mål under åren 1937–40.

Allsvensk debut och skyttekung


Gunnar Nordahl fick tidigt möjligheten att spela allsvenskt i Degerfors IF, där han fortsatte sitt målskytte. Med 58 mål på 77 matcher och skytteligaseger 1943 fick flera klubbar upp ögonen för den hårdskjutande norrlänningen. IFK Norrköping blev klubben som vann dragkampen och i denna skulle Nordahl komma att utvecklas snabbt. Med i snitt mer än 1 mål per match i Fotbollsallsvenskan, skytteligaseger ytterligare 4 gånger, Guldbollenvinnare 1947 och SM-guld 4 år i rad visade han, att han var mogen för en större utmaning. Den 12 november 1944 i matchen IFK Norrköping-Landskrona BoIS (9–1), gjorde Nordahl 7 mål, dessutom i svit.
När han sedan var med i det svenska landslag som i Olympiska sommarspelen 1948 besegrade Jugoslaviens herrlandslag i fotboll i finalen (3–1, 1 mål av Nordahl) och dessutom vann turneringens skytteliga med 7 mål, nådde ryktet om svensken med det enastående målsinnet ända till Italien. Prestationen var stor då OS och VM under denna tid betraktades som likvärdiga turneringar då inte alla länder tillät proffs i VM förrän i VM i fotboll 1958.

Sveriges första proffs


1949 värvades så Nordahl, och blev därmed förste svenske professionella fotbollsspelare någonsin, till Italien och AC Milan. Övergångssumman var 75000 kr och Gunnar själv fick en månadslön på 1500 kr. Redan första säsongen (en halv säsong) gjorde han 16 mål på 15 matcher och succén var given. Den hårdföre och (trots sin vikt) snabbe svensken skaffade sig snabbt ett rykte som en pålitlig målskytt och en av Serie A i fotboll stora stjärnor.
Med de hårda regler som Svenska Fotbollförbundet hade vid denna tid hade Nordahl - genom sitt proffsspel - avsagt sig rätten till att spela för det svenska landslaget. Endast amatörer fick spela för Sverige.

En sällan skådad målskytt


Fil:Gre-No-Li.jpg i AC Milan, 1954.]]
Under sin första hela säsong i Italien vann Nordahl skytteligan med 35 gjorda mål - ett rekord som står sig än idag (2012). Samtidigt hade han i klubben fått sällskap av två andra svenskar, Gunnar Gren och Nils Liedholm, och de skulle de närmsta åren skapa sig ett internationellt rykte som en fruktad trio - Gre-No-Li.
Under sin proffskarriär i Italien 1949–1958, vann Nordahl skytteligan 5 gånger (rekord i Serie A i fotboll) och blev oerhört populär i hela det fotbollstokiga landet. Sammanlagt blev det 225 mål på 291 matcher i Italien och förutom Silvio Piola, som ståtar med 274 ligamål, har ingen gjort lika många mål i den italienska förstadivisionen. Svensken har dock ett vida bättre målsnitt än italienaren (0,77 mot 0,51 mål/match) som spelade hela 24 säsonger i Serie A i fotboll. De sista åren i Italien spelade Nordahl i AS Roma (1956–58) där han mot slutet också tog rollen som spelande tränare. Han gjorde även där en del mål, trots att krutet i dojan inte var lika torrt som förr.

Spelarkarriärens slut - och början på en ny


Nordahl avslutade sin spelarkarriär i Karlstad BIK, först som spelande tränare, sedan enbart tränare, åren 1959–1961. Målet var att ta upp klubben i Fotbollsallsvenskan men närmare än en 3e plats i div 2 kom man inte.
Nordahls plan var sedan att återvända till Italien och där fortsätta tränarkarriären. Men ett "importstopp" för utländska tränare gjorde att han istället blev kvar i Sverige. Degerfors IF, IFK Norrköping (största framgången som tränare med ett Cup-guld 1969) IF Saab och Östers IF drog nytta av den gamla skyttekungens tjänster innan han i AIK 1977–1978 avslutade sin tränarkarriär på nationell nivå.

Privatliv


Gunnar Nordahl var gift med Irma Nordahl, född Berg. Han är far till fotbollsspelaren Thomas Nordahl.

Meriter


I klubblag


; IFK Norrköping
SM-guld (4): 1944/45, 1945/46, 1946/47, 1947/48
Svenska Cupen (1): 1945
; AC Milan
Italiensk mästare (2): 1950/51, 1954/55
Italienskt Cup-guld (4):

I landslag


; Sveriges herrlandslag i fotboll
33 A-landskamper, 43 mål
Olympiskt Guld 1948

Individuellt


Stor Grabb i Svensk fotboll 1945
Lista över skyttekungar i fotbollsallsvenskan (4): 1942/43 (14 mål), 1944/45 (27), 1945/46 (25), 1947/48 (18)
Olympiska fotbollsturneringens skyttekung (1): 1948 (7 mål)
Italiensk skyttekung i Serie A (5): 1949/50 (35 mål), 1950/51 (34), 1952/53 (26), 1953/54 (23), 1954/55 (27)
Guldbollen som Sveriges bäste fotbollsspelare (1): 1947
Näst bäste målskytt i Serie A genom alla tider med 225 mål på 291 matcher
2 matcher för Europalaget (som mötte Englands herrlandslag i fotboll) 1947 och 1953

Arvet efter Nordahl


Gunnar Nordahl, som avled 15 september 1995, står i dag staty såväl i sin födelseort Hörnefors som utanför Idrottsparken i Norrköping.
Gunnar Nordahls Minnesfond grundades 1995 av familjen Nordahl, Svenska Fotbollförbundet och IFK Norrköping, och delar årligen ut stipendier till personer eller föreningar som "främjat ungdomsfotbollen i Sverige".

Referenser


Webbsidor


http://www.gunnar-nordahl.com www.gunnar-nordahl.com

Tryckta källor


Noter

Läs vidare


Gunnar Nordahl: ''Guld och gröna planer'' (1954)
Eva af Geijerstam: ''Grenoli - ett fotbollsäventyr''
Kategori:Födda 1921
Kategori:Hörnefors
Kategori:Svenska fotbollsspelare
Kategori:Svenska fotbollstränare
Kategori:Spelare i Degerfors IF
Kategori:Spelare i IFK Norrköping
Kategori:Spelare i AS Roma
Kategori:Avlidna 1995
Kategori:Spelare i AC Milan
Kategori:Svenska olympiska guldmedaljörer
Kategori:Tävlande vid olympiska sommarspelen 1948 från Sverige
Kategori:Tävlande i fotboll vid olympiska sommarspelen 1948
Kategori:Olympiska guldmedaljörer 1948
Kategori:Mottagare av Stora Grabbars och Tjejers Märke
Kategori:Män
Kategori:Spelare i Karlstad BK
Kategori:Tränare i AIK Fotboll
Kategori:Svenska mästare i fotboll
Kategori:Personer från Umeå kommun
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
ar:غونار نوردال
bg:Гунар Нордал
ca:Gunnar Nordahl
cs:Gunnar Nordahl
da:Gunnar Nordahl
de:Gunnar Nordahl
en:Gunnar Nordahl
es:Gunnar Nordahl
fa:گونار نوردال
fr:Gunnar Nordahl
id:Gunnar Nordahl
it:Gunnar Nordahl
he:גונאר נורדאהל
la:Gunnar Nordahl
mn:Гуннар Нордаль
nl:Gunnar Nordahl
ja:グンナー・ノルダール
no:Gunnar Nordahl
nds:Gunnar Nordahl
pl:Gunnar Nordahl
pt:Gunnar Nordahl
ro:Gunnar Nordahl
ru:Нордаль, Гуннар
sq:Gunnar Nordahl
simple:Gunnar Nordahl
fi:Gunnar Nordahl
tr:Gunnar Nordahl
uk:Гуннар Нордаль
vi:Gunnar Nordahl

Gais


Gais ''(Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap)'' är en fotbollsklubb från Göteborg. Klubben bildades 11 mars Sportåret 1894 och tog upp fotboll Sportåret 1897. Gais har blivit svenska mästare i fotboll fyra gånger. Vid två tillfällen har man också vunnit Allsvenskan utan att tilldelas SM-tecknet. Klubben går under smeknamnet "''Makrillarna''" på grund av att deras grönsvartrandiga tröjor samt vita byxor och strumpor påminner om makrillens randiga rygg och vita buk. Under 1950-talet spelade laget dock i grönvitt, gröna tröjor med vita ärmar och vita byxor (på grund av mönstret kallades tröjan för Arsenal FC-tröjan).

Historik

Grundande och tidiga år


Göteborgs Atlet- och Idrotts-sällskap grundades den 11 mars 1894 på Edlunds konditori och café på Storgatan 7 i Vasastaden, Göteborg i Göteborg. Bland grundarna fanns styrkelyftaren Carl "Våran" Gustafsson, stadens största idrottsstjärna på 1890-talet. Till att börja med anordnade klubben tävlingar och övningar i allmän idrott, brottning och tyngdlyftning. Gustafsson tog över ordförandeskapet 1895, och han var en synnerligen aktiv ordförande som även instruerade ungdomarna och deltog i träningarna.
1897 tog klubben upp fotboll, och i sin första match förlorade klubben mot Örgryte IS med 2–0. Man mötte året därpå ÖIS i sex entimmesmatcher, och förlorade med sammanlagt 26–0. Vissa av medlemmarna uppskattade inte att ”det brutala spelet” togs upp i klubben, och det blev inre slitningar. År 1900 diskuterades till och med en nedläggning av klubben, men i stället uppgick man åren 1901–1903 successivt i Gårda SK, som övertog namnet Gais. De följande åren var resultaten bleka för klubben. Örgryte IS var helt dominerande i Göteborgsfotbollen, och Gais största framgång var en oavgjord match, 2–2, mot ÖIS I 1904. Åren 1907–1908 hade klubben ingen bokförd verksamhet.

1909–1950: En storklubb byggs upp


Mellan 1909 och 1923 utvecklades klubben från en liten kvartersklubb till en storklubb med nationella framgångar. Ordförandeskapet i klubben togs 1909 över av Axel Svensson, som tog kommandot i klubben och sakta men målmedvetet byggde upp fotbollssektionen. Svensson satt kvar som ordförande ända fram till 1923. Gais fotbollslag anfördes av Joel Björkman, som var en verklig strateg på planen och utsågs till både lagkapten och styrelseledamot. Säsongen 1915/1916 blev ett genombrott för klubben. Representationslaget blev inbjudet att möta Djurgårdens IF Fotboll i Stockholm den 16 augusti 1915, och trots att stockholmarna vann med 4–2 ledde matchen till att Gais bjöds in att spela i Svenska serien. I detta Gais spelade profiler som Joel Björkman, Fridolf Jonsson, Victor Björkman och Fritiof Hillén, som 1917 blev lagets förste landslagsman. 1915 debuterade också Albert "Abben" Olsson i Gais, och året därpå Nils Karlsson (fotbollsspelare). Trots en mittenplacering i Svenska serien 1915/1916 tilläts inte Gais fortsätta i serien eftersom Fotbollförbundet ville ha en större geografisk spridning på lagen, och under det hårda krigsåren 1918 låg all serieverksamhet nere.
Efter kriget kunde man åter mönstra ordinarie lag, och fick dessutom tillgång till Gamla Ullevi (1916). 1919 blev Gais för första gången svenska mästare i fotboll genom att vinna Svenska mästerskapet i fotboll. I finalen besegrades favoriten Djurgården med 4–1. Man vann på nytt Svenska mästerskapet 1922. Gais vann den första Fotbollsallsvenskan säsongen Fotbollsallsvenskan 1924/1925, men då korades inte vinnarna av Allsvenskan till svenska mästare. Klubben vann även säsongen Fotbollsallsvenskan 1926/1927, men inte heller denna gång utnämndes man till svenska mästare. Fotbollsallsvenskan 1930/1931 och Fotbollsallsvenskan 1953/1954 fick laget dock SM-tecknet.

1950–2000


Sedan 1950-talet har Gais varit ett lag som ofta rört sig fram och tillbaka mellan allsvenskan och lägre serier. Efter att ha vunnit allsvenskan året innan hamnade laget säsongen Fotbollsallsvenskan 1954/1955 på tredje sista plats, vilket innebar nedflyttning. Regeln om att tre lag flyttades ned gällde endast under två säsonger, 1953/1954 och 1954/1955. Därefter återgick man till den hävdvunna regeln med två degraderade lag. Tre gånger, säsongerna 1982-1983, 1997-1998 och 2002-2003, har laget rent av tvingats till spel i tredjedivisionen. Spelåret 1980 var Gais på väg upp i allsvenskan, men blev i slutstriden passerat av Örgryte IS. Året efter slutade laget sist i dåvarande division II.
Harvandet i lägre divisioner har varvats med några fina allsvenska placeringar som en fjärdeplats 1974 och en tredjeplats 1989. Under tränaren Bo Falk nådde Gais, med ett spelsystem präglat av långbollar, framgångar i slutet av 1980-talet. Den stora profilen var Samir Bakaou.
Vid derbyt mellan Gais och IFK Göteborg 20 maj 1976 kom 50&nbsp;690&nbsp;åskådare till Ullevi, vilket var publikrekord för dåvarande Division II, motsvarande dagens Superettan.

2000-talet


Gais spelade i Fotbollsallsvenskan Fotbollsallsvenskan 2000 där laget kom näst sist och därför flyttades ner till Superettan Superettan 2001. Man kom trea från slutet och flyttades ner till Division 2 i fotboll (som nu har ersatts av division 1 i fotboll). Gais kom tvåa efter FC Trollhättan, vilket inte räckte för att kvalificera sig till Superettan. 2003 kvalificerade man sig dock för Superettan igen efter att ha vunnit division 2 Västra Götaland före Ljungskile SK. De båda lagen hamnade på samma poäng men Ljungskile SK hade betydligt sämre målskillnad och därmed vann Gais. Efter vinsten i divisionen var det dags för kval, där man mötte Mjällby AIF. Gais vann med 4–2 totalt i matcher och hade en publiksiffra på 11&nbsp;989 i den sista kvalmatchen hemma på Gamla Ullevi (1916).
Den första säsongen i Superettan efter vistelsen i division 2 slutade man på sjätte plats, inte långt från kvalplats (det var endast fem poäng upp till Assyriska Föreningen).
Genom framgångsrikt spel i Superettan 2005 kvalificerade sig Gais på nytt för Allsvenskan. Efter att Gais lett serien till en början gick både AIK Fotboll och Östers IF förbi och Gais slutade på kvalplats, 3 poäng efter Östers IF och 2 poäng före Ljungskile SK, som var nykomlingar detta år. Detta innebar att man fick kvala om en plats i Allsvenskan mot tolvan i Fotbollsallsvenskan 2005 Landskrona BoIS. Gais vann hemma med 2-1 och spelade 0-0 borta och gick därmed upp.
I Fotbollsallsvenskan 2006 lyckades laget, efter en tiondeplacering, hålla sig kvar samtidigt som lokalkonkurrenterna Örgryte IS och BK Häcken åkte ur tillsammans med det andra före detta superettanlaget Östers IF. Samma år genomgick klubbens träningsanläggning GAIS-gården i Delsjöområdet en omfattande utbyggnad och renovering. Man lade också konstgräs på anläggningen.
2007 slutade Gais på elfte plats och var aldrig riktigt nära bottenstriden. Efter säsongen gick tränarduon Roland Nilsson och Hans Gren till Malmö FF. 2008 slutade Gais åter på elfte plats i Allsvenskan, med Magnus Pehrsson som huvudtränare. Man vann detta år ett derby mot IFK Göteborg, för första gången sedan 1992.
Inför Fotbollsallsvenskan 2009 efterträddes Magnus Pehrsson av Alexander Axén som huvudtränare, sedan Pehrsson gått till den danska klubben Aalborg Boldspilklub. Axéns första säsong i klubben började inte bra, trots en storseger mot Örgryte IS i premiären. Gais låg på nedflyttningsplats inför sommaruppehållet men lyfte sig under hösten med hjälp av den tillfälliga assisterande tränaren Benny Lennartsson. Wanderson do Carmo vann den allsvenska skytteligan (delat med Tobias Hysén) och Gais slutade för tredje året i rad på en elfteplats.
Säsongen 2010 bröts Gais svit med elfteplatser i tabellen, då klubben slutade på trettonde plats. Under sommaren lämnade Wanderson do Carmo Gais för den Saudiarabien klubben Al Ahli Sports Club. Redan i mars året efter, dagar före den Allsvenska premiären 2011, återvände dock Wanderson till Gais på lån. Inför 2011 värvades också Álvaro Santos och 2007 års allsvenska skyttekung Razak Omotoyossi till Gais. Wanderson köptes under sommaren 2011 tillbaka från Al Ahli Sports Club, Razak Omotoyossi fick inget nytt kontrakt när det löpte ut under sommaren och Alvaro Santos gick till Helsingborgs IF. 2011 blev den mest framgångsrika säsongen för klubben på många år, då man slutade på femte plats i Allsvenskan och blev det högsta placerade laget från Göteborg i serien.

Supportrar


Fil:GAIS den 8 sept 2006, bild 23.JPG
Gais har, precis som många andra fotbollsklubbar, ett antal olika supporterklubbar. De mest kända är Gårdakvarnen, Makrillarna, Spirrklubben och Grönsvart Göteborg. Gais är kända för att ha en trogen supporterskara, trots att laget flera gånger åkt ur både Allsvenskan och Superettan.
Gais har, och har haft, ett flertal kända supportrar genom åren. Några av dessa är Jan Eliasson (före detta utrikesminister), Bo Ralph (ledamot av Svenska Akademien), Sten-Åke Cederhök (skådespelare), Håkan Hellström (artist), Magnus Rosén (musiker), Ebbot Lundberg (artist och låtskrivare, The Soundtrack of Our Lives), Peter Apelgren (komiker och konstnär), Emrik Larsson (artist), Claes Malmberg (skådespelare och ståuppkomiker), Mats Jönsson (sångare, Attentat (musikgrupp)), Hagge Geigert (revyförfattare, teaterdirektör, tv-underhållare och debattör), Bengt Anderberg (författare och översättare), Bo Gentzel (TV-kommentator), Ingemar Johansson (boxare, professionell världsmästare i tungvikt), Per Andersson (komiker) och Björn Gelotte (gitarrist, In Flames). Rocklegenden Frank Zappa spelade också med en Gais T-Shirt på sig under en konsert i Konserthuset i Göteborg hösten 1974.

Gaisambassadörer


Gais började 2010 med att utse en "ambassadör" som symboliskt representerar Gais under ett år, men främst väljer en organisation som jobbar för utsatta personer. Denna organisation får sedan ett ekonomiskt stöd från Gais. Den första ambassadören att utses var Jan Eliasson, som följdes av Håkan Hellström (''2011'') och av Per Andersson (''2012'').

Spelare


Spelartruppen 2012


''För säsongsövergångar, se Lista över fotbollsövergångar i Sverige vintern 2011/2012.''

Noterbara spelare

Gais i media


Klubb-TV


Under några år hade Gais ett eget TV-program, Klubb-TV Gais. Programmet sändes i Kanal Lokal Göteborg en dag i veckan från 1 september 2006 till 19 januari 2009 då Kanal Lokal gick i konkurs. Programledare var Joakim Geigert och varje vecka gästades studion av tränare eller spelare från Gais A-lag. Matcher diskuterades och man visade olika reportage om Gais.

Film


Den 17 februari 2012 hade filmen Det enda laget världspremiär på Royal, Göteborg. Filmen är en dokumentär om Gais historia, spelare och trogna supportrar, regisserad av Folke Johansson.

Övriga sektioner


I klubbens ungdom ägnade sig Gais åt en mångfald idrotter, inte minst brottning, tyngdlyftning och friidrott. Dessa fick dock ge vika för lagidrotterna. Mellan 1954 och 1968 hade Gais en ishockeysektion, som säsongerna 1957/58 och 1960/61 spelade i högsta serien. Gais handbollslag spelade som bäst i näst högsta divisionen. Från 1970-talets början hade Gais ett framgångsrikt damlag i fotboll, vilket deltog i damallsvenskan från seriens bildande 1988 tills dess att laget inför säsongen 1993 fusionerades med Jitex BK.
I 26 år existerade det också en handbollssektion, från 1939 till 1964. Ambitionen var inte så hög från början då sektionen startades upp mer för att fotbollsspelarna skulle ha något att göra på vintern, men med tiden etablerade man sig i Göteborgshandbollen.
Gais har en framgångsrik bandy som säsongen 2011/2012 spelar i Elitserien i bandy. Sektionen bildades 2005 efter att Gais och SK Höjden gått ihop i syfte att bilda ett elitlag i bandy i Göteborg.

Övrigt


Publikrekord: 50 690 mot IFK Göteborg 20/5 1976
Största seger i Allsvenskan: 7-0 mot IF Elfsborg 25/8 1926
Största förlust i Allsvenskan: 0-9 mot Östers IF 12/7 1992
Flest Allsvenska matcher: Folke Lind, 265 matcher säsongerna 1932-1938,1941-1948
Gais mesta spelare: Sören Järelöv, 323 matcher 1982-1995
Meste målgörare genom tiderna: Karl-Alfred Jacobsson, 145 mål på 197 matcher
Flest mål på en säsong: John "Long-John" Nilsson, 26 mål 1930/31
Flest landskamper: Rune Wenzel 30 landskamper
Antal säsonger i Div 3 (sedan 1987 div 2): 6
Sämsta året någonsin: 1997, trea i div 2

Noter

Externa länkar


http://www.gais.se/ Officiell webbplats
Kategori:Gais
Kategori:Brottningsklubbar i Sverige
Kategori:Upplösta friidrottsklubbar i Sverige
Kategori:Upplösta handbollsklubbar i Sverige
Kategori:Tyngdlyftningsklubbar i Sverige
Kategori:Fotbollsklubbar i Göteborg
Kategori:Akronymer
Kategori:Sport i Göteborg
Kategori:Sportklubbar bildade 1894
af:GAIS
bg:ГАИС
ca:GAIS Göteborg
da:GAIS
de:GAIS Göteborg
en:GAIS
es:GAIS
fr:GAIS
ko:GAIS
is:GAIS
it:Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap
he:גאיס
lt:GAIS Göteborg
hu:GAIS
nl:GAIS Göteborg
ja:GAIS
no:GAIS
pl:GAIS
pt:GAIS
ro:GAIS
ru:ГАИС (футбольный клуб)
simple:G.A.I.S. Göteborg
fi:GAIS
tr:GAIS
uk:ГАІС
zh:加爾斯

Gränsvärde


File:Arctangent.svg
Ett gränsvärde (''limes'') för en funktion beskriver funktionens värde när dess argument kommer tillräckligt nära en viss punkt eller växer sig oändligt (eller tillräckligt) stora. Gränsvärden används i matematisk analys, bland annat för att definiera de viktiga koncepten kontinuerlig funktion och derivata.
Gränsvärdet betecknas med notationen:
:<math>\lim_{x \rightarrow a} f(x) = A</math>
alternativt ''f''(''x'') → A då ''x'' → a.
Båda utläses som ”gränsvärdet av ''f''(''x'') då ''x'' går mot a är lika med ''A''” eller ”limes av ''f''(''x'') …”, alternativt ”''f''(''x'') går mot ''A'' då ''x'' går mot ''a''”, och innebär att när ''x'' är "nästan" a kommer ''f''(''x'') att "nästan" vara ''A''. Viktigt att notera är att ''f''(''a'') inte behöver vara definierad, och om ''f''(''a'') är det, behöver det inte nödvändigtvis vara lika med ''A''.
Exempel:
Låt ''f''(''x'') = ''x''<sup>3</sup> + 2. Vi är intresserade av gränsvärdet då ''x''&nbsp;→&nbsp;0. Ett sätt att ta reda på detta som egentligen inte är helt matematiskt korrekt men som är en bra illustration är att göra en värdetabell:
Eftersom funktionen tycks närma sig värdet 2 (tal) från både höger och vänster så är detta tydligen gränsvärdet. Att ''f''(0) faktiskt ''är'' 2 har inget med saken att göra (men det innebär att funktionen är kontinuerlig funktion i 0). Nedanstående funktion har faktiskt precis samma gränsvärde när ''x'' går mot 0:
:<math>g(x)=\left\{\begin{matrix} x^3+2 & \mbox{om }x\ne 0 \\ \\ 7 & \mbox{om }x=0 \end{matrix}\right.</math>
En sådan numerisk beräkning fungerar i allmänhet om funktionen har en begränsad derivata nära ''a'' men inte nödvändigtvis i ''a''.
Gränsvärdet i en punkt kan skilja sig från värdet i punkten och det senare kan vara odefinierat. Man kan få uttryck på en obestämd form om man försöker sätta in funktionsvärden direkt, som till exempel 0/0 (se division med noll), ∞&nbsp;-&nbsp;∞ eller 1<sup>∞</sup>.
Exempel: Funktionen ''f''(''x'') = sin(''x'')/''x'' är inte definierad för ''x''&nbsp;=&nbsp;0 eftersom division med noll inte är definierat. Däremot är gränsvärdet av ''f''(''x'') då ''x''&nbsp;→&nbsp;0 lika med 1 (tal).
Det är inte alltid ett gränsvärde existerar; till exempel existerar inte gränsvärdet av 1/|''x''| då ''x''&nbsp;→&nbsp;0 eftersom värdet går mot oändligheten. Detta skrivs ibland något oegentligt som att gränsvärdet är oändligheten. Inte heller gränsvärdet av sin(''x'') då ''x''&nbsp;→&nbsp;∞ existerar eftersom funktionen oscillerar kring noll utan någon tendens att plana ut. Ett annat exempel är {0 om ''x'' < 0, 1 om ''x'' ≥ 0}}}, som inte har något gränsvärde för ''x''&nbsp;=&nbsp;0. Gränsvärdena från vänster och höger finns dock, med värdena 0 och 1.

Strikt definition


Ett reellt tal ''A'' är ett gränsvärde för funktionen ''f''(''x'') då funktionens argument ''x'' närmar sig det reella talet ''a'', om och endast om man kan få det reella talet ''f''(''x'') att ligga hur nära talet ''A'' som helst genom att se till att talet ''x'' ligger tillräckligt nära talet ''a''.
Säg att vi vill att ''f''(''x'') skall befinna sig inom avståndet ''ε'' från talet ''A'', det vill säga att absolutbeloppet |''f''(''x'')&nbsp;-&nbsp;''A''|&nbsp;<&nbsp;''ε''. Då måste vi se till att talet ''x'' ligger tillräckligt nära talet ''a''. Hur nära ''x'' behöver vara beror på hur litet vi kräver att avståndet ''ε'' skall vara, varför vi kan beteckna avståndet för ''x'' (kallat δ) som en funktion av avståndet för ''f''(''x'') (kallat ε): δ(''ε'').
Formellt skriver man detta på följande sätt.
:<math>(\forall \, \varepsilon > 0, \, \exists \,\delta(\varepsilon)>0) \, \Big( 0 < \vert x - a \vert < \delta(\varepsilon) \quad \Rightarrow \quad \vert f(x) - A \vert < \varepsilon\Big)</math>
Vi skall nu hitta ett sådant δ(''ε'') att funktionsvärdet ''f''(''x'') skiljer sig från ''A'' med mindre än ''ε'' så länge ''x'' skiljer från a med mindre än δ. Om man klarar att hitta en funktion som uppfyller villkoret för varje ''ε'' har man bevisat att gränsvärdet existerar och är ''A''.

Alternativ definition


Det finns även en alternativ definition av gränsvärde där man i ovanstående ersätter 0&nbsp;<&nbsp;|''x''-''a''|&nbsp;<&nbsp;δ med |''x''-''a''|&nbsp;<&nbsp;δ. Denna definition förekommer i boken "Analys i en variabel" av Arne Persson och Lars-Christer Böiers. Man bör dock vara medveten om att denna alternativa definition inte är allmänt accepterad.
Om funktionen inte är definierad i ''a'' finns ingen skillnad mellan de två definitionerna, men om funktionen är definierad i ''a'' skärper den alternativa definitionen kraven på ''A'' och ''f'' så att det även krävs att funktionsvärdet ''f''(''a'') ska sammanfalla med gränsvärdet ''A'', det vill säga att ''f'' ska vara kontinuerlig i ''a''.

Se även


L'Hôpitals regel
Kategori:Matematisk analys
am:ጥግ
ar:نهاية (رياضيات)
az:Limit (riyaziyyat)
bg:Граница (математика)
bs:Granična vrijednost
ca:Límit
cs:Limita
cy:Terfyn (mathemateg)
da:Grænseværdi (matematik)
el:Όριο (μαθηματικά)
en:Limit (mathematics)
es:Límite matemático
eo:Limeso
eu:Limite
fa:حد (ریاضی)
fr:Limite (mathématiques)
gl:Límite matemático
gan:極限
ko:극한
hi:सीमा (गणित)
io:Limito
id:Limit
is:Markgildi
it:Limite (matematica)
he:גבול (מתמטיקה)
la:Limes (mathematica)
lt:Riba (matematika)
lmo:Límit (matemàtega)
hu:Határérték
mr:सीमा (गणित)
ms:Had (matematik)
nl:Limiet
ja:極限
no:Grenseverdi
nn:Grense i matematikk
km:លីមីត
pl:Granica (matematyka)
pt:Limite
ro:Limită (matematică)
ru:Предел (математика)
sq:Limiti
sk:Limita
sr:Гранична вредност
fi:Raja-arvo
tr:Limit
uk:Границя
ur:حد (ریاضی)
vi:Giới hạn (toán học)
zh:极限 (数学)

Gunder Hägg


Nils ''Gunder'' Hägg, född 31 december 1918 i Albacken i Hällesjö socken i Jämtland, död 27 november 2004 i Löderup i Skåne, var en svensk friidrottare, löpare och långdistanslöpare.

Biografi


Fil:SvenJerring&GunderHagg.jpg (mitten) och Gunder Hägg (höger) kontrollerar tiderna efter Häggs världsrekordlopp på distansen två engelska mil den 3 juli 1942.]]
Fil:ArneAndersson&GunderHagg1942.jpg i Göteborg 1 juli 1942. Den nya världsrekordtiden är 4.06,2. Till vänster i bild syns tvåan Arne Andersson (idrottare).]]
Fil:Sveriges Radio 2008d.jpgs staty "Sven Jerring intervjuar Gunder Hägg" som finns utanför radiohuset i Stockholm. Foto: Holger Ellgaard]]
Gunder Hägg föddes i Albacken utanför Bräcke i Jämtland som son till Nils Henrik Hägg. Hägg var helt inställd på att bli längdåkare fram till 13-årsåldern. Direkt efter folkskolan började han arbeta som bonddräng. Från 17 års ålder satsade han på sin löpning och genombrottet kom vid en tävling i Östersund, där han helt otippad vann på distansen 1&nbsp;500 m i hård konkurrens.
Under 1941-1943 rankades han som världens bäste löpare på alla distanser från 1&nbsp;500 m till 5&nbsp;000 m. 10 augusti 1941 satte han sitt första världsrekord (av totalt 15), då han med tiden 3.47,6 vann 1&nbsp;500 meter på Svenska mästerskapen i friidrott, sekunden före hårdaste konkurrenten Arne Andersson (idrottare). Hägg stod på höjden av sin karriär under andra världskriget, vilket har innebar att han aldrig fick chansen att deltaga i de stora mästerskapen. Han vann dock den mycket prestigefyllda titeln "Athlete of the Year" 1943, som utfärdas av Associated Press i USA. Gunder Hägg och Ingemar Johansson (1959) är de enda svenska manliga idrottare som vunnit titeln, och på den svenska damidrottssidan har endast Annika Sörenstam vunnit samma titel (2003, 2004 och 2005). Det bör nämnas att ytterst få icke-amerikaner har vunnit titeln, vilken i USA, tillsammans med Sports Illustrateds "Sportsman of the Year" (vilken titel för övrigt Ingemar Johansson vunnit som ende svensk) ungefärligen motsvarar Svenska Dagbladets guldmedalj och Jerringpriset. Sportåret 1942 fick han Svenska Dagbladets guldmedalj och blev "Under-Gunder" med hela svenska folket.
År Sportåret 1946 avstängdes Hägg och löparkollegan Arne Andersson av Svenska Friidrottsförbundet "för evigt" för brott mot amatörreglerna, eftersom de upprepade gånger sprungit mot betalning. Avstängningen, som trädde i kraft den 17 mars Sportåret 1946, skapade stor debatt inom den svenska idrottsrörelsen och många ansåg avstängningen orättvis. Under krigsåren hade förbundet sett genom fingrarna, men efter kriget tvingade internationella friidrottsförbundet det att hålla på reglerna. Tidsgränsen(?) "för evigt" väckte löje och har senare ändrats till "på livstid". Vid tiden för avstängningen innehade Hägg världsrekorden på 1500, 2000, 3000 och 5000 meter samt på distanserna 1, 2 och 3 engelska mil.
Statyn av en naken Gunder Hägg kan beskådas utanför den anrika arenan Strömvallen i Gävle, en arena där Gunder Hägg ofta tävlade under sin storhetstid. Även vid idrottsplatsen i Bräcke och vid Stockholms Stadion, där Hägg slog många världsrekord, finns statyer. Gunder Hägg utsågs 1942 till stor grabb nummer 102 i friidrott. Han tävlade för Albackens IF, Kälarne IK, Gefle IF och MAI. Han blev 2009 invald i Malmöidrottens Walk of Fame, för sina insatser för Malmö AI.

Idrottsprestationer


1943 gjorde han en omtalad USA-turné där han sprang åtta uppvisningslopp och vann samtliga:
20 juni - i New York, 5&nbsp;000 meter på 14.48,5. Han slog här den i 65 löpningar obesegrade amerikanske mästaren Gregory Rice (tid:14.53,9). Platsen var Randall Island Stadium med 12&nbsp;000 åskådare (enligt Henry Eidmark).
2 juli - i Chicago, 2 engelska mil på 9.02,4
10 juli - i Los Angeles, 2 engelska mil på 8.53,9
17 juli - i San Francisco, 1 engelsk mil 4.12,3
24 juli - i Boston, 1 engelsk mil på 4.05,3
31 juli - i Cleveland, 1 engelsk mil på 4.05,4
7 augusti - i Cincinnati, 2 engelska mil på 8.51,3
11 augusti - i New York, 1 engelsk mil på 4.06,9
Gunder Hägg satte under åren 1941-1945 16 Friidrottsrekord – 15 individuella och ett i lag:
tre rekord på 1 500 m (som bäst 3.43,0)
tre på 1 engelsk mil (som bäst 4.01,4)
tre på 2 engelska mil (som bäst 8.42,8)
två på 3 engelska mil (som bäst 13.32,4)
två på 2 000 m (som bäst 5.11,8)
ett på 3 000 m (8.01,2)
ett på 5 000 m (13.58,2)
ett på 4 &times; 1 500 m (15.38,6)
Dessutom vann han tre SM-guld.

Bibliografi


''Mitt livs lopp'' (1987) ISBN 91-1-873002-7.
''Från Albacken till USA" (1943)'', Mede'ns
''Gunder häggs dagbok - en världsmästares erfarenheter och träningsråd'' (1952), Tidens förlag

Källor


http://runeberg.org/vemardet/1993/0521.html Gunder Hägg i ''Vem är det'', sid 521, 1993
Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
Under-Gunder i Amerika av Henry Eidmark (1943) Åhlén & Åkerlunds Förlag.
Nationalencyklopedin, 2007
http://home.swipnet.se/~w-92028/ Swedish Athletic Page
http://www.storagrabbar.se/grabbar_3.html Stora grabbar

Referenser


Fotnoter

Externa länkar


http://bildarkivet.jamtli.com/sok.aspx?page=1&vemnamn=H%c3%a4gg+Gunder&rader=3&Kolumner=5 Bilder från Jamtli bildarkiv
http://en.wikipedia.org/wiki/Associated_Press_Athlete_of_the_Year. Från engelska Wikipedia.
Kategori:Födda 1918
Kategori:Avlidna 2004
Kategori:Svenska medeldistanslöpare
Kategori:Världsrekordhållare på 3 000 meter löpning
Kategori:Världsrekordhållare på 1 500 meter löpning
Kategori:Världsrekordhållare på engelska milen
Kategori:Världsrekordhållare på 2 000 meter löpning
Kategori:Världsrekordhållare på 5 000 meter löpning
Kategori:Jämtar
Kategori:Män
Kategori:Svenska mästare i långdistanslöpning
Kategori:Svenska mästare i medeldistanslöpning
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
de:Gunder Hägg
et:Gunder Hägg
en:Gunder Hägg
eu:Gunder Hägg
fr:Gunder Hägg
it:Gunder Hägg
nl:Gunder Hägg
no:Gunder Hägg
pl:Gunder Hägg
fi:Gunder Hägg

Gustav Vasa

''Se även Gustav av Sverige.''
Gustav Vasa – eller mer korrekt Gustav I, troligen född 12 maj 1496 på Lindholmens gård i Orkesta socken (Seminghundra härad), död 29 september 1560 på Stockholms slott, var kung av Sverige 1523–1560 och riksföreståndare 1521–1523, under det pågående Befrielsekriget. Hans makttillträde, inlett som ett uppror mot unionskungen Kristian Tyrann efter Stockholms blodbad (i vilket Gustavs far avrättades) innebar slutet för Kalmarunionen och valkungadöme, då arvmonarki infördes i Sverige. Gustav tillhörde Vasaätten, som genom honom blev den första monarkiska dynastin som regerade ett enat svenskt kungadöme som ett arvrike. Hans regering kännetecknas av införandet av ett starkt Centralstyrning i hela riket med en effektiv byråkrati och en protestantisk statskyrka grundad på Martin Luther lära.
Gustavs roll i införandet av en svensk arvmonarki ses i dag som grundandet av den moderna nationalstaten Sverige, och det är den 6 juni – datumet då han valdes till kung av Sveriges riksdag 1523 – som är Sveriges nationaldag. Han har senare, särskilt från det sena 1800-talet, upphöjts till landsfader och har därmed blivit en viktig nationell symbol. I modern historiesyn har Gustav&nbsp;I utsatts för en mer kritisk analys där man poängterat hur han med brutala metoder och intensiv propaganda befäste sin makt och röjde motståndare ur vägen. Historikern Lars-Olof Larsson har pekat på att Gustav med sin hänsynslöshet och maktlystenhet kombinerat med politisk skicklighet i mycket uppträdde i enlighet med statsvetenskap Niccolò Machiavellis principer för en furstes befästande av sin makt, något som den svenska historieskrivningen ofta uteslutit.

Släktförhållanden


Gustav var son till riddaren och riksrådet Erik Johansson (Vasa) (död 1520) till Rydboholms slott och Cecilia Månsdotter (Ekaätten). Fadern tillhörde på fädernet en riksrådssläkt som av eftervärlden benämnts Vasaätten. Släkten kan ledas tillbaka till 1300-talets uppländska lågfrälse och det var förhållandevis sent som släkten vann insteg i högfrälset med Gustavs farfars far, drotsen Cristiern Nilsson (död 1442), och dennes bror. I beskrivningen av Erik Johansson i olika 1500-talskällor med varierande tendens framstår han med ett löjets skimmer över sig. Sin upphöjda samhällsställning till trots visar de bevarade beläggen ”att han måste ha varit ett ovanligt svagt nummer inom sin lysande ätt”, som personhistorikern Hans Gillingstam uttrycker det. Till och med Erik Johanssons egen brorsdotter Birgitta Kristiernsdotter karakteriserade denne som ”en simpel och enfaldig man”. Erik Johanssons släktförbindelser inom högfrälset var däremot för sin tid optimala med riksföreståndaren Sten Sture den äldre som morbror och med mormodern som halvsyster till kung Karl Knutsson (Bonde). Dessutom blev Erik Johansson genom sitt giftermål med Cecilia Månsdotter, dotter till riksrådet Måns Karlsson (Eka), svåger med riksföreståndaren Sten Sture den yngre; denne var gift med Cecilias halvsyster Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna). Denna släktförbindelse var sannolikt vägledande för utstakandet av den unge Gustavs ämbetsbana.
Av Gustavs sju syskon dog fyra i ung ålder och två dog i dansk fångenskap. Systern Margareta Eriksdotter gifte sig 1516 med med Joakim Brahe, som avrättades vid Stockholms blodbad den 8 november 1520. I detta äktenskap föddes sonen Per Brahe d.ä. (1520–1590), sedermera riksråd och greve. Margareta gifte sedan om sig 1525 med greven Johan av Hoya (död 1535).

De första åren


En del av sin uppväxt tillbringade han på Rydboholms slott, där man fortfarande kan bese hans studerkammare.
Enligt Peder Svarts krönika (som skrevs på uppdrag av Gustav) skickades Gustav vid tretton års ålder till Uppsala universitet för att studera, bland annat latin och tyska. Han tros ha stannat där i knappt två år. Gustav lämnade skolan för gott, i vredesmod efter en upptuktelse av sin danske lärare, ”magister Ivar”. Han skall ha drivit sin dolk genom läroboken och yttrat: ”Jag tör giva dig och din skola tusende djävlar.”
Eftersom andra källor tyder på att han hade dåliga kunskaper i latin, är det oklart i vilken utsträckning han verkligen bedrev universitetsstudier (undervisningsspråket vid Uppsala universitet var latin). Efter vistelsen i Uppsala skickades han till sin släkting riksföreståndaren Sten Sture den yngres hov för utbildning i praktiska ting som hovseder, etikett och fäktning. Han fick också ett slags officersutbildning.
Enligt traditionell historieskrivning skulle Gustav tidigt ha börjat ta del i tidens politiska händelser och visat mandomsprov i slaget vid Vädla (vid nuvarande Djurgårdsbron i Stockholm) 1517 och slaget vid Brännkyrka 1518. En vanlig uppgift att Gustav kulle ha burit Sveriges riksbaner i slaget vid Brännkyrka är mycket osäker. Den kommer nämligen från en mening i Peder Svarts krönika som författaren hade strukit. Att föra riksbaneret var normalt ett hedersuppdrag för en väl meriterad riddare, inte för en oerfaren väpnare som Gustav. Mer trovärdig är skildringen av efterspelet till slaget. Kung Kristian II av Danmark föreslog att om Sten Sture skickade en gisslan bestående av sina fem viktigaste män, skulle Kristian komma i land och förhandla vid Västerhaninge kyrka på Södertörn. När Kristian väl fått gisslan seglade han dock hem med den till Danmark, det vill säga med Olof Ryning, Hemming Gadh, Göran Siggesson (Sparre), Lars Siggesson (Sparre), Bengt Nilsson (Färla) och Gustav Eriksson (Vasa), som var yngst, och vid tillfället 22 år.
Efter att på detta sätt ha förts till Danmark av Kristian II, hölls Gustav i fångenskap på Kalø slott nordöst om Århus på östra Jylland. Slottet ägdes av Erik Banner. Under fångenskapen försökte Kristian locka över gisslan på sin sida. Det lyckades med Olof Ryning, Hemming Gadd och Göran Siggesson (Sparre), medan de övriga vägrade. I september 1519 lyckades Gustav fly till Lübeck, men först efter åtta månader i denna stad fick han tillfälle att återvända till Sverige. Under tiden hade Kristian besegrat Sten Sture i slaget på Åsundens is den 19 januari 1520. Efter riksföreståndarens död den 3 februari 1520 saknade den svenska oppositionen mot den danska kungamakten ledare.

Gustav som motståndskämpe


Fil:Stockholm Bloodbath.jpg på två scener från Blodbadsplanschen. Till vänster skildras hur de två biskoparna halshuggs, och till höger hur kistan med Sten Sture d.y:s kropp grävs upp för att föras till kättarbålet.]]
När Gustav Vasa landsteg vid Stensö udde söder om Kalmar den 31 maj 1520 var Kristian II ännu inte obestridd herre över Sverige. Rikets båda huvudfästningar, Stockholm och Kalmar, tillhörde ännu motståndarna till Kristian och Gustav blev väl mottagen av befälhavaren på Kalmar slott, Anna Eriksdotter (Bielke). Enligt Peder Svarts krönika, det vill säga Gustavs egen propaganda, var knektarna i Kalmar defaitistiska och hotade att ta livet av Gustav när han manade till fortsatt motstånd. Gustav skulle därför inom kort ha flytt från Kalmar och utan framgång fortsatt att försöka uppvigla bönderna till motståndskamp. Denna beskrivning är dock inte trovärdig, eftersom Kalmar kapitulerade först tre månader efter hans flykt.
Gustav försökte uppenbarligen inte heller ta kontakt med de andra slotten som gjorde motstånd mot Kristian II (utöver Stockholm även Nyköping och Stegeborg). Vad han gjorde under sommaren 1520 är oklart. Kanske valde han att gömma sig i Småland i väntan på den nära förestående freden. När han fick kännedom om den befann han sig i Eksjötrakten.
Den 3 juni sammankallade Kristian II ett riksmöte i sitt läger utanför Stockholms murar för att förhandla med svenskarna. Den 5 september kom man överens, allting skulle vara glömt, alla fångar och upprorsmän skulle släppas och få amnesti. Sten Sture den yngres änka, Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna), som hade lett försvaret av Stockholm mot danskarna, skulle få Hörningsholms slott och hela Muskö i förläning. Hon lovades dessutom Tavastehus slott i Finland. Den 7 september höll kung Kristian II sitt intåg i Stockholm, där alla kyrkklockor ringde för att hylla stadens nye härskare. Det skulle dock snart visa sig att hans avsikter var allt annat än vänskapliga.
Fil:Gustav Vasa i Mora.jpeg i Vasakoret, Uppsala domkyrka.]]
Efter sin ankomst till Södermanland, där han i september besökte sin svåger Joakim Brahe och fick bo på Tärnö slott nordväst om Nyköping, fick Gustav veta att även Stockholm hade givit sig åt Kristian. Joakim Brahe var kallad till kung Kristians kröning i Stockholm. Förgäves varnade Gustav honom för att resa dit. Den 4 november kröntes Kristian II till Sveriges kung av den återinsatte ärkebiskopen Gustav Trolle och 8–9 november avrättades Joakim Brahe, Gustavs far Erik Johansson (Vasa) och ett åttiotal andra i Stockholms blodbad.
Gustav Eriksson hade begett sig vidare till sin fädernegård Räfsnäs kungsgård i närheten av Mariefred, där han nu en tid höll sig stilla. I Mariefred besökte han den gamle ärkebiskopen Jakob Ulvsson för att be om råd. Ärkebiskopen lovade att skriva till riksrådet och utverka ”en fast försäkring” till Gustav. Då, i mitten av november, nåddes Gustav på Räfsnäs av underrättelsen om Stockholms blodbad. Hans far, två av hans morbröder och flera andra släktingar hade avrättats; tre av hans systrar, hans mor och hans mormor hade kastats i fängelse i Blåtårn (Köpenhamns slott) i Köpenhamn. Alla hans gods och gårdar har dragits in. Danskarna sökte honom i hela landet.
Gustav beslöt sig genast för att söka stöd i Dalarna för motstånd mot det danska väldet. I Dalarna hade nästan alla vapen. Där hade man lärt sig att uppror lönar sig. Gustav Vasas släkting Kettil Karlsson (Vasa) hade jagat den gamle kung Kristian I ur landet 1463 med hjälp av ett uppbåd dalkarlar. Den 25 november reste Gustav mot Bergslagen och efter några dagar var han i Dalarna.
Under de följande veckorna inträffade de närmast mytomspunna händelser som förknippas med ortnamnen Rankhyttan, Ornäs, Svärdsjö, Isala, Marnäs, Rättvik, Mora, Utmeland och Sälen. Han sägs ha jagats av fiendens utskickade och flera gånger varit nära att falla i deras händer, men alltid räddats av uppoffrande, trogna män och kvinnor, samtidigt som han länge förgäves manat till uppror (se Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna).
Nya underrättelser om händelserna i Stockholm fick slutligen Morakarlarna på andra tankar. På den östgötske fogden Lasse Olssons uppmaning skickade de två skidlöpare efter Gustav, som var på väg till Norge. De kom ikapp Gustav vid Sälen och fick honom med sig tillbaka till Mora. Till minnet av denna händelse åks varje år Vasaloppet mellan Sälen och Mora. I Mora utsåg Morakarlarna och sändebud från närliggande socknar Gustav, endast 24 år gammal, till ”hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike” (januari 1521). Så inleddes upproret mot Kristian II som kom att utkämpas med Lasse Olsson som hövitsman över Gustav Erikssons här.
Gustav fick 16 livvakter som han kunde styra över, men han hade ingen flotta, inga kanoner, inga slott eller borgar. Upproret rörde sig dock söderut och hären bestod snart av mer än tusen man. Såväl Falu koppargruva som Västerås erövrades och plundrades och Gustav Trolle och hans 200 ryttare tvingades fly. Den upprorsrörelse, som på detta sätt utgick från Siljanssocknarna och som snart engagerade det övriga Dalarna, utbredde sig med stor hastighet till de andra landskapen. I slutet av april 1521 var Gustav Eriksson herre över Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Närke, dock med undantag av slotten, och hälsingarna anslöt sig strax därefter. Han avböjde ett erbjudande om uppgörelse och fri lejd till Stockholm. Vid midsommartiden stod han utanför Stockholm, men hans bondehär kunde dock inte storma staden. Lars Siggesson (Sparre), som också varit gisslan hos Kristian II men som gått över till danskarnas sida, gick nu tillbaka till den svenska sidan och Gustav Eriksson, liksom även Hans Brask och Ture Jönsson (Tre Rosor).
Fil:The Entry of King Gustav Vasa of Sweden into Stockholm - color.jpg'', av Carl Larsson (1908).]]
På en herredag i Vadstena i slutet av augusti erkändes Gustav Eriksson av Götalandskapen som Sveriges rikes hövitsman och riksföreståndare. Samtidigt lämnade den regering som tillsatts av Kristian II Sverige, på flykt undan armén som slog läger i Rotebro och Botkyrka. På vintern gick befälhavaren på Stegeborg, Berend von Melen, över till den nye riksföreståndarens sida och slottet Stegeborg föll i händerna på upprorsarmén. Emellertid dröjde det ännu till 1523 innan riket fullständigt var i Gustavs händer. Brist på belägringsmateriel och krigsövat manskap gjorde att det var svårt att inta de fasta slotten. Enda sättet var att svälta ut de försvarande, en metod som kunde användas effektivt mot fästningar vid havet först när Gustav i mitten av 1522 fick understöd av fartyg från Lübeck. Ett år därefter intogs Stockholm (17 juni 1523, Gustav Eriksson gjorde sitt intåg i staden på midsommardagen den 24 juni och Kalmar (7 juli samma år). 10 oktober 1523 föll de sista fästena i Finland. Gustav Eriksson hade lett största delen av kriget – om än på bekvämt avstånd från själva stridigheterna – som riksföreståndare och avslutade det som kung.

Gustav som kung


Gustav Eriksson blev utsedd till kung på Sveriges riksdag i Strängnäs 6 juni 1523. Två år tidigare, 1521, blev han riksråd precis som fadern. Bland annat till minne av detta firar Sverige sin nationaldag den 6 juni. Först 12 januari 1528 blev han krönt i Uppsala domkyrka. Genom att Gustav utsågs till kung, hade den provisoriska nationella styrelse som upprättats då Sten Sture den äldre ett halvt århundrade tidigare utsetts till riksföreståndare, övergått till att bli helt stadigvarande.

Reformationen


Fil:Gustav Vasa triumphs 2.jpg
Gustav Vasa försökte nu göra denna förändring till något annat än enbart ett namnbyte. Reformationen gav honom möjlighet till detta. Genom den kunde han undanröja kyrkan som en makt som dittills varit ett hinder för att utveckla en stark statsmakt i Sverige, bland annat genom kyrkans starka ekonomiska ställning som jordägare etc., som den fått genom alla gåvor och donationer liksom genom den rättighet kyrkan hade att få ta ut skatt från församlingarnas invånare (tionde som det beskrivs i Bibeln).
Han uppträdde dock inte som en agitator för de reformatoriska åsikterna, eller som en förtryckare av de motsatta: han lät reformationens läror fritt spridas, tog deras förkunnare i beskydd och använde våld endast mot de försök, som gjordes att med väpnad makt upprätthålla katolicismens välde. Att han redan under sin regerings första år intog denna ställning berodde troligen på att han insåg att det endast var inom den gamla kyrkan som man kunde finna de ekonomiska medel som krävdes för att stadga och ordna det nya styrelseskicket.

Reduktionen


Gustav Vasas första direkta slag mot kyrkan bestod i att genomdriva de beslut som fattades på Västerås riksdag 1527. Dessa beslut avsåg huvudsakligen att ställa en del av det högre prästerskapets inkomster till kungens förfogande. De tillämpades sedan så att en stor del av de gods, från vilka dessa inkomster kom, indrogs till kronan. Denna åtgärd utsträcktes under senare delen av kung Gustavs regering även till annat som tillhörde kyrkan. Genom besluten i Västerås erkändes även kungen som kyrkans överhuvud i stället för påven, och åtgärder från Gustavs senare tid syftade till att ordna den kyrkliga styrelsen efter samma grunder som den världsliga. Med avseende på kyrkans lära gällde den 1527 stadgade grundsatsen, att Guds ord skulle rent predikas, och för kunskap om Guds ord hänvisades vid kyrkomötet i Örebro 1529 endast till Bibeln. Någon närmare bestämmelse gavs inte. Första helsvenska bibeln, Gustav Vasas bibel, utkom 1541. I kyrkobruken gjordes först 1544 ändringar i protestantisk riktning.
Fil:Västeråsörtug slagen för Gustav Vasa.png slagen för Gustav Vasa.]]
En anledning till att Gustav ställde krav på att få kyrkans egendom var att Sverige hade blivit beroende av Lübeck, som hade gett stöd till landet under befrielsekriget och därmed hade stora fordringar på den svenska kronan. Dessutom hade Lübeck lyckats få privilegier som gav kontroll över Sveriges handel. Sedan skulden till Lübeck blivit betald omintetgjorde kung Gustav det inflytande som grundade sig på handelsprivilegierna genom sitt deltagande i Grevefejden, vilken för alltid gjorde slut på den tyska Hansans välde över Sveriges handel och gav möjlighet till en självständig utveckling av denna. I denna strid samarbetade Gustav med Kristian III av Danmark. Med anledning av de faror som hotade dem från deras gemensamme fiende, Karl V (tysk-romersk kejsare) (svåger till den sedan 1532 fångne Kristian II), slöt de båda kungarna senare, 1541, ett formellt förbund. Men sedan faran från det hållet var över, framträdde gammal misstro mellan Sverige och Danmark med ny styrka (efter 1544), och Gustav befarade under sina senare år till och med att ett krig med Danmark skulle bryta ut. Med Sveriges östra granne, Ryssland, fördes under hans sista tid verkligen Stora ryska kriget (1554–1557), utan att det dock ledde till någon ändring i gränserna emellan de båda rikena.
Fil:Gustav Vasa triumphs 4.jpg
Liksom kung Gustav beredde Sverige möjligheten till en självständig utrikespolitik, så öppnade hans regering ett nytt skede även i dess inrikespolitiska utveckling, främst genom stadgandet och utvecklandet av statens och kungens rätt och makt gentemot de enskilda intressena. Av de hinder som förut mött utvecklandet av en stark kungamakt, undanröjdes ett, då hierarkin krossades genom reformationen. Adeln, som hade försvagats av Kristian II:s handlingar, gjordes av Gustav I till bundsförvant och tjänare åt kungamakten. Han tog kontroll över allmogen, särskilt genom att kraftigt slå ned deras uppror 1524–1525, 1527–1528, 1531–1533 och 1542–1543 (se Nils Dacke, Dackefejden, Daljunkern och Daluppror).
Reduktionen av de kyrkliga godsen och inkomsterna ställde tillgångar till kronans förfogande, som gav Gustav möjlighet att ge kungamakten en fast finansiell grund. Denna stärkte han genom att tillämpa delvis nya principer för villkoren för att ge bort län och för att bestämma skatter. Han skapade inga nya former för utövandet av kungamakten, utan utövade ett större inflytande främst genom sin personlighet att kontrollera detaljer. Trots att kungamakten under hans regering genomgick en så genomgripande förändring medförde den bara en enda förändring i lagens statsrättsliga bestämmelser, men en mycket viktig sådan: stadgandet om ett införande av arvrike (1540, 1544).
I samband med införandet av ärftlig kungamakt inom Vasaätten bestämde han även att hertigdömen inom riket skulle ges åt hans yngre söner.
Gustav I dog den 29 september 1560 på Tre kronor (slott). Han blev förmodligen 64 år gammal. Den officiella dödsorsaken var kolera men det kan eventuellt ha varit dysenteri eller tyfus; alla dessa sjukdomar orsakas av bakterier som infekterar tarmarna. Gustav ligger jämte sina två första gemåler begraven i Vasakoret i Uppsala domkyrka, där Johan Gustaf Sandberg i väggmålningar framställt scener ur hans liv.

Minnesmärken


Fil:Gustav Vasa-Memorial-Kalmar.jpg
Statyer över Gustav Vasa har blivit resta vid
Riddarhuset i Stockholm (1773, avtäckt midsommaraftonen 1774, modellerad av Pierre Hubert L'Archevêque)
På Mora strand (1903, av Anders Zorn).
I kvarnparken i Gävle (av Ida Matton. Statyn tillkom för att minna om att Gävle som en av Sveriges första städer, anslöt sig till Gustav Vasas frihetsrörelse 1521. Den avtäcktes 1924. På granitsockeln finns inristat i guld ”Gustaf Eriksson Vasa 1521. Då trädde där fram gullhårig en yngling knappt tjugoårig.” Under finns Vasakärven och de tre svenska regaliekronorna.)
Byster av honom finns uppställda på:
Uppsala slotts borggård (modellerad av Bengt Erland Fogelberg)
Västerås (modellerad av Carl Gustaf Qvarnström).
Stensö (1851, modellerad efter Johan Tobias Sergel; numera flyttad till stadsparken intill Kalmar slott
En minnessten restes på Lindholmen, Vallentuna kommun sätesgård 1866. Utmelandsmonumentet är en byggnad i Mora till 300-årsminnet av Gustav I:s död, monumentet invigdes den 29 september 1860.
I Nordiska museet finns en kolossalstod av målat trä skapad av Carl Milles. I en väggmålning i Nationalmuseum har Carl Larsson skildrat hans intåg i Stockholm 1523.
Gustav Vasa är avbildad på den svenska Svenska sedlar#Sedlar.

Personen


Gustav I:s sätt att styra var genom personlig maktutövning. Han var kraftfull i sin maktutövning och inte sällan hänsynslös, och lät ibland högre intressen stå tillbaka för det omedelbart praktiskt nyttiga. Gustav var en god talare, själv inte lärd men värderade bildning och såg till att ge sina söner god utbildning.
Gustavs systerson Per Brahe d.ä. beskriver honom (vid 30–40 års ålder) så här:
Fil:GustavEriksson.jpg
Medicinskt finns osteologiska uppgifter om att han var cirka 173 centimeter, hade en svår tandinfektion och eventuellt någon form av benröta.
Beskrivningarna av Gustav I har fortsatt att variera igenom tiderna. Under nationalismens 1800-tal togs Gustav Vasa som symbol för Sveriges enande och sågs som en stor nationalhjälte, och det var under denna nationalistiska yra som man bestämde sig för att hålla Vasaloppet i början av 1920-talet och som ett knäckebrödsfabrikat fick namnet Wasabröd. Efter andra världskriget har historieskrivningen istället varit mer till hans nackdel, särskild kritik mot forna tiders historieskrivare gavs av Vilhelm Moberg som menade att kungen var en vanlig furste som styrde riket efter Machiavelli principer, en urusel regent som i kölen av att högadeln dödats under unionsstriderna och att en ny kyrka införts, ensam kunde förskansa sig makt och rikedomar.
Enligt Lilla Uppslagsboken tryckt 1974 var Gustav ”ej bokligt lärd men en sällsynt praktisk begåvning, god stilist och talare samt kraftfull men hänsynslös, häftig och sjukligt misstänksam”.

Kungen och bönderna


Alla uppskattningar av Sveriges befolkning före mitten av 1700-talet är mycket osäkra, men man tror sig veta att det svenska riket hade ungefär en halv miljon invånare i den västra rikshalvan och 200&nbsp;000 i Finland baserat på den jordabok över gårdar och egendomar som Gustav I lät upprätta. Det var bara drygt fem procent av dessa som levde i städerna. Sverige var alltså ett rike bestående av huvuddelen bönder, ett faktum som Gustav var mycket väl rustad att nyttja. En hel del korrespondens finns bevarad från kungen, som tycks, på ett mycket personligt sätt, ha engagerat sig i bönders produktion och jordbrukets effektivisering i Sverige. Gustav utfärdade bland annat ett mandat till bönderna på Öland om hur de skulle sköta sina gårdar. Till exempel skulle allt hö vara inne vid Olav den helige dag den 29 juli och all säd bärgad senast vid Bartolomaios dag den 24 augusti. Följdes inte detta påbud kunde man vänta sig stränga böter.

Kritiker


Berend von Melen, tysk legotruppsanförare som flydde från Sverige 1525, beskrev kungen som en svekfull skurk som ständigt var redo att stöta dolken i ryggen på sina gamla anhängare.
Wulf Gyler, sekreterare, som också tvingades att fly ur landet för att rädda livhanken, karakteriserade Gustav I som en blodtörstig och hämndgirig tyrann som regelmässigt lät lönnmörda oppositionella och personligen misshandlade sina fogde och skrivare för minsta misstanke om korruption och inkompetens. (Se Krutkonspirationen 1536!)

Familjefadern


Fil:Gustav_Vasa_tomb.jpg.]]
Den 24 september 1531 gifte sig Gustav Vasa i Stockholm med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg, som emellertid avled redan fyra år senare, den 23 september 1535, efter att den 13 december 1533 ha fött den blivande Erik XIV. Rykten påstod att Gustav själv slog ihjäl henne med en yxhammare, men dessa uppgifter kommer enbart från hans fiender, och motsägs av uppgifter från Kristian III av Danmark som sett henne falla omkull under en dans kort tid innan hon avled. En undersökning av hennes kranium visade heller inga spår av våld, även om slutsatsen var något osäker på grund av delvis långt skriden förmultning.
Redan den 1 oktober 1536, på årsdagen av drottning Katarinas jordfästning, gifte Gustav om sig på Uppsala slott med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). En inbjudan till bröllopet finns bevarad: ställd till slottsloven på Läckö slott, Lars Kafle: ”Hälsning med Gud, min käre Lars Kafle, att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dig glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat.”
Efter att Margareta, som framfött tio barn, avlidit den 26 augusti 1551 gifte Gustav 1552 om sig med den 40 år yngre Katarina Stenbock (systerdotter till Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud)). Äktenskapet med drottning Katarina blev barnlöst. Av Gustavs elva barn nådde nio vuxen ålder.

Barn


Barn med Katarina av Sachsen-Lauenburg:
# Erik XIV (1533–1577), Monarkin i Sverige 1560–1568
Barn med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud):
# Johan III (1537–1592), kung av Sverige 1568–1592
# Katarina Gustavsdotter Vasa (1539–1610), g.m. greve Edzard II av Ostfriesland
# Cecilia Vasa (1540–1627), g.m. markgreve Kristoffer II av Baden-Rodemachern
# Magnus Vasa (1542–1595), hertig av Östergötland
# Karl Gustavsson (född och död 1544)
# Anna Maria Vasa (1545–1610), g.m. greve Georg Johan I av Pfalz-Veldenz
# Sten Gustavsson (1546–1547)
# Sofia Vasa (1547–1611), g.m. hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg
# Elisabet Vasa (1549–1597), g.m. hertig Kristofer av Mecklenburg
# Karl IX (1550–1611), riksföreståndare 1599–1604 och kung av Sverige 1604–1611

Antavla

Se även


Dalupproren
Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna
''Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523'', målning av Carl Larsson
Äldre vasatiden
Vasaslott
Vasaloppet
Vasaätten
Vendes konung

Referenser

Noter


<references>
<ref name="GI">Namnformen Gustav Vasa för Gustav I är en anakronism. Kungen och dennes släkt förde en figur i sin vapensköld som på 1500-talet uppfattades som en ”stormvase” (en risknippa). Detta förhållande liksom det faktum att vissa medeltida släktmedlemmar ägt jord i byn Vasa i Skepptuna socken ligger bakom beteckningen Vasa. (Se ingressen till släktartikeln ”Vasa” i ''Äldre svenska frälsesläkter'', Gillingstam 2001, sid. 102.) Varken Gustav, hans förfäder eller ättlingar kallade sig dock Vasa. Namnformen Gustav Vasa är belagd i Sverige tidigast 1739 och fick antagligen sitt egentliga genombrott med Gustav III:s opera ''Gustaf Wasa (opera)'', uruppförd 1786; se Gillingstam 1952, sid. 123. Före trontillträdet benämns han såväl av sig själv som av sin samtid enbart Gustav Eriksson, där Eriksson är ett patronymikon och inte ett släktnamn.</REF>
<ref name="Datum">Ivan Svalenius personartikel ''Gustav I'' i ''Svenskt biografiskt lexikon'', bd 17, sid. 433; Gillingstam 2001, sid. 113 (med litteraturreferenser). – Gustav I anges ha fötts omkring Kristi himmelsfärds dag, men inte ens hans efterlevande ger entydiga uppgifter om hans födelseår och -datum. </REF>
<ref name="HGm">Fil. dr Hans Gillingstam har i sin ovan anförda doktorsavhandling ingående behandlat ätten Vasa under medeltiden.</REF>
<ref name="Löje">Gillingstam a.a., sid. 722–724.</REF>
<ref name="Sture">Ringmar 2002, sid. 22, 25.</REF>
<ref name="ÄSF">För ett sammandrag av det aktuella forskningsläget rörande Vasaätten och Gustav I:s närmare släktförhållanden, se Gillingstam 2001, sid. 102–114. Om Gustavs far, Erik Johansson, se sid. 112 f; om syskonen, se sid. 113.</REF>
</references>

Tryckta källor


.
.

Vidare läsning


Externa länkar


Kategori:Män
Kategori:Sveriges riksföreståndare
Kategori:Födda 1496
Kategori:Avlidna 1560
Kategori:Sveriges regenter
Kategori:Personer under äldre vasatiden
Kategori:Personer i Sverige under 1500-talet
ar:غوستاف الأول
be:Густаў I Васа
bg:Густав I (Швеция)
br:Gustav Iañ Vasa
ca:Gustau I de Suècia
cs:Gustav I. Vasa
da:Gustav Vasa
de:Gustav I. Wasa
et:Gustav I Vasa
el:Γουσταύος Α΄ της Σουηδίας
en:Gustav I of Sweden
es:Gustavo I de Suecia
eo:Gustavo Vasa
fr:Gustave Ier Vasa
gl:Gustavo I de Suecia
ko:구스타브 1세 바사
hr:Gustav I. Vasa
io:Gustaf 1ma Vasa
ia:Gustav Vasa
is:Gústaf Vasa
it:Gustavo I di Svezia
he:גוסטב ואסה, מלך שבדיה
ka:გუსტავ ერიქსონ ვაზა
sw:Gustav Vasa
la:Gustavus I (rex Sueciae)
lt:Gustavas I Vaza
hu:I. Gusztáv svéd király
mr:गुस्ताव पहिला, स्वीडन
nl:Gustaaf I van Zweden
ja:グスタフ1世 (スウェーデン王)
no:Gustav Vasa
nn:Gustav I av Sverige
pl:Gustaw I Waza
pt:Gustavo I da Suécia
ro:Gustav I al Suediei
ru:Густав I Васа
sl:Gustav Vasa
eu:Gustavo I.a Vasa
fi:Kustaa Vaasa
tl:Gustav I ng Suwesya
th:พระเจ้ากุสตาฟที่ 1 แห่งสวีเดน
uk:Густав I Ваза
vi:Gustav I của Thụy Điển
zh:古斯塔夫一世