EMU

EMU kan syfta på
Förkortning för Ekonomiska och monetära unionen
En fågel, australisk emu
Felaktig stavning av företaget E-MU
Engelsk förkortning för ''Electric Multiple Unit'' vilket betyder elmotorvagn
ICAO:s kod för East Asia Airlines, Macao
da:EMU
de:Emu
en:Emu (disambiguation)
es:Emu
eo:EMU
fa:EMU
fr:Emu (homonymie)
ko:EMU
it:EMU
nl:EMU
ja:EMU
pl:EMU
pt:Emu (desambiguação)
ro:Emu (dezambiguizare)
ru:EMU
fi:Emu (täsmennyssivu)

E-mu Systems

E-mu Systems är ett amerika företag som tillverkar synthesizer och sampler.
Företaget startades år 1971 av Dave Rossum och hade då namnet E-µ. År 1981 bytte det namn till det något mer lättskrivna E-mu Systems. År 1999 gick Ensoniq och E-mu ihop och köptes senare upp av Creative Technology Ltd.
E-mu var med under 90-talet att utveckla ljudkorten Soundblaster och filformatet åt Creative.
Andra kända produkter som har utvecklats av E-mu är:
Emulator 1 till 4 och emulator X
Emax 1 och 2

Se även


Ensoniq
Creative Technology Ltd

Externa länkar


http://www.emu.com E-mu
Kategori:Amerikanska tillverkningsföretag
Kategori:Elektroniktillverkare
Kategori:Instrumenttillverkare
Kategori:Företag bildade 1971
de:E-MU Systems
en:E-mu Systems
fr:E-mu
it:E-mu Systems

Ensoniq

Fil:Ensoniq esq m.jpgutförande]]
Ensoniq var ett amerikanskt företag som tillverkar synthesizer och ljudkort till persondator.
Företaget startades år 1981 av en grupp avhoppade ingenjör från Commodore som tidigare medverkad i utvecklandet av SID-kretsen. Namnet var inledningsvis Peripheral Visions. Ensoniq var det första företag som använde VLSI-chip i ett musikinstrument för konsumentbruk. Deras första produkt var sampler Ensoniq Mirage.
Apple Inc. använde ljudkretsar tillverkade av Ensoniq till sin Apple IIGS. På grund av ett avtal mellan ''Apple Computer'' och ''Apple Records'' blev detta den första och enda dator tillverkad av Apple Computer som använde dedikerade ljudkretsar.
Numera är Ensoniq ett varumärke ägt av Creative Technology Ltd tillsammans med ett varumärk för en annan samplerpionjär E-mu Systems.

Produkter i urval


ASR-10
ESQ-1

Källor


Kategori:Amerikanska tillverkningsföretag
Kategori:Instrumenttillverkare
Kategori:Företag bildade 1981
de:Ensoniq
en:Ensoniq
es:Ensoniq
fr:Ensoniq
it:Ensoniq
nl:Ensoniq
ru:Ensoniq

Ejnar Ask


Ejnar Ask, född 6 juni Sportåret 1909, död 23 januari Sportåret 1982, var en Sverige bandy.

I siffror


Klubbar: Forsbacka IK 1925-1930, IFK Uppsala 1931-1934, Sandvikens AIK Bandy 1935-1952
Position: centerforward, högerinner
SM-finalen i bandy: 7 + 2 omspel (1933, 1934, 1940, 1941, 1945, 1946, 1950) + (1933, 1946)
SM-guld: 3 (1933, 1945, 1946)
Allsvensk Skyttekung: 1934 och 1949
Sveriges herrlandslag i bandy: 16
Landskampsmål: 27
Stora grabbar i bandy: Nr 14
Ejnar Ask föddes i Harnäs, det vill säga det legendariska SK Tirfings hemort.
Familjen flyttade dock till Forsbacka när Einar var fyra år. Som 14-åring började han i Forsbackas juniorlag och Sportåret 1925 gjorde han debut i A-laget.

Externa länkar


http://www.emendor.se/eas/ Ejnar Ask-sällskapet
Kategori:Födda 1909
Kategori:Avlidna 1982
Kategori:Svenska bandyspelare
Kategori:Mottagare av Stora Grabbars och Tjejers Märke
Kategori:Män
Kategori:Spelare i Sandvikens AIK Bandy
fi:Einar Ask

Erik Wellanders språkvårdspris

Erik Wellanders språkvårdspris delas ut av Stiftelsen Erik Wellanders fond, som har till uppgift att främja svensk språkvetenskaplig forskning på språkvårdens område. Utdelningen sker genom Språkrådet (Sverige)s försorg.

Pristagare


2010 Inger Lindberg (språkvetare)
2009 Viggo Kann
2008 Jan Einarsson
2007 Benjamin Lyngfelt och Anna-Malin Karlsson
2006 Catharina Nyström Höög
2005 Sture Berg
2004 Philip Holmes och Ian Hinchcliffe
2003 Birgitta Garme
2002 Birgitta Hene
2001 Lars Melin (språkforskare) och Marika Tandefelt
2000 Kenneth Hyltenstam, Björn Melander, Marketta Sundman och Margareta Westman
1999 Ulla Börestam Uhlmann, Lars-Johan Ekerot och Mats Thelander
1998 Carin Sandqvist och Barbro Söderberg
1997 Bo Bergman (språkvetare), Barbro Ehrenberg-Sundin och Hans Nyman
1996 Bengt Nordberg
1995 Siv Strömquist och Jan Svensson
1994 Ebba Lindberg
1993 Lars-Gunnar Andersson, Åke Jonsson, Ulla Clausén, Claes Garlén, Birgitta Lindgren, Lena Moberg och Jan Svanlund
1992 Peter Cassirer, Martin Gellerstam och Ulla-Britt Kotsinas
1991 Tor Hultman
1990 Per Lundahl och Kenneth Larsson
1989 Olle Josephson och Sven-Göran Malmgren
1988 Gertrud Pettersson
1987 Staffan Hellberg
1986 Bertil Molde
1985 Claes-Christian Elert
1984 Stig Nilsson
1983 Britt-Louise Gunnarsson
1982 Bengt Loman och Mikael Reuter
1981 Olov Jonasson och Karl Vennberg
1980 Sture Allén
1979 Bengt Sigurd
1978 Ulf Teleman
1977 Sven B.F. Jansson
1976 Catharina Grünbaum
1975 Carl-Eric Thors och Margareta Westman
1974 Ture Johannisson
1973 Björn Collinder
1972 Karl-Hampus Dahlstedt
1971 Gösta Holm
1970 Gun Widmark
1969 Elias Wessén
1968 –
1967 Åke Åkermalm
1966 Ture Johannisson och K.G. Ljunggren
1965 Bengt Holmberg
1964 –
1963 Olof Gjerdman
1962 Gösta Bergman
1961 –
1960 –
1959 Olav Ahlbeck
1958 Bertil Molde

Externa länkar


http://www.sprakradet.se/4761 Tidigare mottagare av Wellanders pris
Kategori:Språkpriser

Edvin Öhrström

Fil:Edvin Öhrström.jpg
Karl ''Edvin'' Öhrström, född 22 augusti Konståret 1906 i Burlöv, död 2 december Konståret 1994, var en svensk skulptör och glaskonstnär.

Liv och verk


Edvin Öhrström växte upp i Halmstad, där hans far arbetade som hantverkare vid järnvägen. Efter att ha börjat som järnvägsarbetare utbildade Edvin Öhrström sig till teckningslärare på Konstfack i Stockholm 1925-28 och på Konsthögskolans skulpturlinje 1928-31 med Carl Milles och Nils Sjögren som lärare. År 1932 studerade han i Paris på Académie Colarossi för Charles Despiau på Maison Watteau och för Fernand Léger på Académie Moderne. Åren 1936-57 arbetade han efter förmedling av Edward Hald två månader per år för Orrefors. Där använde han sig ofta av Ariel (glasteknik), som uppfunnits tillsammans med mästaren Gustaf Bergkvist och konstnären Vicke Lindstrand. Senare arbetade han med Lindshammars glasbruk där han utvecklade sina skulpturer till Prisma (optik) i ädelstensfärger som spelade med ljusets reflexioner och brytningar i glaset.
Edvin Öhrström vann en tävling om utsmyckning av Sergels Torg i Stockholm med en 37,5 meter hög stålkonstruktion med med 80 000 glasprismor och upplyst inifrån. Juryns motivering var att "dess proportionering till platsen är övertygande och den utgör en accentuerad axel för hela cityområdet." Denna 130 ton tunga glasobelisk, ''Kristallvertikalaccent'', är tillverkad av stål beklädd med arkitekturglas från Lindshammars glasbruk och invigdes 1974. Enligt Edvin Öhrströms ursprungliga intentioner skulle obelisken belysas inifrån. En sådan belysning installerades först 1993. Ljuskällan är fyra inuti obelisken monterade strålkastare med metallhalogenlampor på vardera 1.800 Watt och med en färgtemperatur på 5600 Kelvingrader.

Bildgalleri

Offentliga konstverk i urval


''Thalias två ansikten'' (1944), armaturrelief, Stadsteatern i Malmö
''Vårflickan'' (1950), brons, i foajén till Halmstads rådhus och utanför Folkets Hus i Varberg
''Ungdom'' (1940), Tuna Backar i Uppsala
''Till arbetets ära'' (1943), relief i granit, fasaden till Hattmakargatan 12 i Gävle
''Vid sjukhusets grindar'' (1945), röd granit, Karolinska sjukhuset
''Lördagsflickan'' (1951), glasrelief, Folkets Hus i Eskilstuna
''Ungdom'' (1951), Vindelgatan 21-24 i Borås
''Offentlig konst i Halmstad#Kungamötet (1952), granit, Stora Torg i Halmstad
''Hantverksstenen'' (1952), granit, Glasbruksklippan, Sandbacksgatan i Stockholm
''Tjurhuvud'', (1953), glas, Biblioteket i Fagersta
''Den store hvide'' (1953), brons, Västertorps skulpturpark i Stockholm, Neglingeparken i Saltsjöbaden i Nacka och Arne Garborgs plass i Oslo
''Maria'' (1955), sydfasaden på Stadsbiblioteket i Västerås
''Engelsk bulldog'' (1959), Lorensbergsgatan 4 i Malmö
''Pajazzo'' (1959), Sjöboskolan i Borås
''Ljuset'' (1959), glasvägg i entréhallen till Västerås stadshus, en halv trappa upp
''Vägskälet'' (1964), granit, utanför Tingshuset i Eslöv
''Otto Torell'' (1970), granit, Galleriaträdgården i Varberg
''Kristallvertikalaccent'' (1974), Sergels torg i Stockholm
Altartavlan och dopfunten i Sankt Mikaels kyrka, Kulladal
''Rymdskeppet'' (1976), stål och glas, Norra Fäladen i Lund
''Rymdskeppet Aniara landar på Sallerupsskolans gård'' (1984), Sallerupsskolan i Eslöv
''Torellmonumentet'' (1970), Västra Vallgatan, Varberg, till minnet av geologen och polarforskaren Otto Torell (1828-1900)

Litteratur


Folke Holmér: ''Edvin Öhrström - skulpturer, teckningar och litografier under 50 år'', Nordiska bokhandeln, Stockholm 1979, ISBN 9151600153, 9789151600154
Märta Holkers och Folke Holmér: ''Edvin Öhrströms skulptur i glas, Carlssons i samarbete med Glasmuseet i Växjö, Stockholm 1991, ISBN 91-7798-461-7
Charlotte och Peter Fiell: ''Scandinavian design'', Köln 2002, ny utgåva Taschen, Köln 2005, ISBN 3-8228-4118-8
Hugo Palmskiöld: ''Glasskulptören Edvin Öhrström'', Signum, Lund 2006, ISBN 91-87896-81-8

Källor


Noter

Externa länkar


http://www.edvinohrstrom.com Edvin Öhrströms webbplats
http://www.skonahem.com/inredning/design/edvin-ohrstrom/ohrstrom.pdf Marit G Engstedt om EdvIn Öhström i Sköna Hem oktober 2007
Kategori:Födda 1906
Kategori:Svenska skulptörer
Kategori:Svenska glaskonstnärer
Kategori:Avlidna 1994
Kategori:Män
Kategori:Personer från Burlövs kommun
en:Edvin Öhrström
pl:Edvin Öhrström

Egentliga elefanter

#OMDIRIGERING Elefanter

Eiffeltornet


Eiffeltornet (franska: ''La Tour Eiffel''; ) är ett järntorn beläget på Champ de Mars, i 7:e arrondissementet, i Paris. Eiffeltornet är stadens förmodligen mest kända byggnad och ett av världens mest kända landmärken.
Torn uppfördes mellan 1887 och 1889 för att bli den pampiga entrén till världsutställningen ''Exposition Universelle 1889'' som anordnades 1889 för att fira hundraårsjubileet av franska revolutionen. Tornet konstruerades av Gustave Eiffel och hans medhjälpare, ingenjörerna Maurice Koechlin och Émile Nouguier, samt arkitekten Stéphen Sauvestre. Det invigdes 31 mars 1889, men allmänheten fick inte tillträde förrän den 6 maj samma år.
Tornet var vid invigningen 300 meter högt, men höjden ökades år 1959, när man placerade en 24 meter hög TV-mast på den absoluta toppen. Eiffeltornet var världens högsta konstruktion ända fram till 1930 då Chrysler Building invigdes. Eiffeltornet väger totalt cirka 10 100 ton, varav 7 300 ton utgörs av metallkonstruktionen, som består av ungefär 12 000 järnbalkar, som är sammanfogade med 2,5 miljoner nitar. Konstruktionen är så stabil, att motsvarande mängd solitt stål ryms i en kub med en sida på knappt tio meter. Det är 1 665 trappsteg (och inte 1 792 som många fransmän påstår för att få talet synonymt med året för den franska republikens införande) till toppen, men det finns också hiss, vilken man är tvungen att ta om man ska upp till tredje avsatsen, eftersom trappstegen från den andra avsatsen till toppen ej är tillgängliga för allmänheten. Upp till den andra avsatsen är det 668 trappsteg.
Kostnaden för att bygga tornet var 7,8 miljoner franc (1889 års penningvärde). Varje år besöker drygt sex miljoner personer Eiffeltornet (år 2007 var antalet besökare 6,9 miljoner). Den 31 december 2007 hade drygt 236 miljoner turister hunnit besöka tornet.
Enligt den officiella hemsidan för Eiffeltornet så målar man om konstruktionen vart sjunde år. För detta krävs 60 ton färg. Hittills har tornet målats om 18 gånger. I början var tornet mörkrött, sedan blekt ockragult (vid 1900-talets början). Numera är färgen ljust chokladbrun. Att måla om tornet tar 15 månader och det krävs 25 målare som enbart använder pensel. Den senaste ommålningen började i december 2001 och pågick till juni 2003. Intervallen för ommålning kommer fortsättningsvis att vara vart femte år från första avsatsen till toppen, och vart tionde år för hela tornet.

Restauranger


I Eiffeltornet finns två restauranger: ''Altitude 95'' på första våningen (namnet kommer av att den ligger 95 m över havsnivån), och Jules Verne, en dyr gastronomisk restaurang på andra våningen, med egen hiss. Jules Verne har en stjärna i Michelinguiden. I januari 2007 anställdes den nye kocken Alain Ducasse, med flera Michelinstjärnor.

Kritik


Eiffeltornet var redan innan det byggdes föremål för hetsig debatt i Frankrike. 1887, när bygget just påbörjats, publicerades i tidningen ''Le Temps'' en protest ställd till direktören för världsutställningen från några av Paris framstående konstnärer, författare och andra inflytelserika kulturarbetare. Utställarna försökte beveka kritikerna genom att lova att tornet skulle rivas efter tjugo år, men så blev det inte, då det visade sig att det var praktiskt att använda som mast för telekommunikation. Idag är det också en av Paris, och Frankrikes, största turistattraktioner.

Öppettider


Eiffeltornet håller öppet alla dagar på året. Juni till september är tornet öppet 09:00 till midnatt, övrig tid på året mellan 09:30 och 18:00. Då det är ett populärt besöksmål bör besökaren köpa biljetter till tornet på internet på förhand för att undvika långa köer och väntetider. Biljetterna avser då en bestämd tid, och bokas därför lämpligen någon vecka på förhand.

Tornet som reklampelare


Från 1925 till 1934 hade tornet lysande reklam för bilmärket Citroën på tre av sina fyra sidor. Det var den tidens största reklampelare. Citroëns grundare André Citroën hade själv drivit igenom att detta skulle vara möjligt. Reklamen utgjordes av 250 000 elektriska lampor i olika färger enligt tidens populära art déco-stil.

Händelser


Fil:Tour Eiffel Citroen.jpg. Bilden är från 1925.]]
4 februari 1912 Franz Reichelt dör efter ett hopp från första avsatsen (60 m) i sin egendesignade fallskärmskostym.
3 januari 1956 skadades tornets topp vid en brand.
År 1957 installerades den nuvarande radioantennen på toppen av tornet.
På 1980-talet avvecklades en gammal restaurang och dess byggnadsställning halvvägs upp i tornet. Den köptes upp och återuppfördes på St. Charles Avenue i New Orleans, Louisiana av entreprenörerna John Onorio och Daniel Bonnot. Restaurangen var ursprungligen känd som ''the Tour Eiffel Restaurant'' men är i senare tid mer känd som ''the Red Room''. Restaurangen återuppfördes av 11 000 delar som fördes över Atlanten i en 12-meters (40 feet) lastcontainer.
31 mars 1984 flög Robert Moriarty en Beechcraft Bonanza genom ett av tornets valv.
År 1985 jagar James Bond (Sir Roger Moore) i action/äventyrsfilmen ''Levande måltavla'' (1985) May Day (Grace Jones) uppför Eiffeltornet. Hon gör ett fallskärmshopp från tornet för att komma undan. Musikvideon för filmens ledmotiv, framförd av gruppen Duran Duran, innehåller också flera scener där bandet framträder på tornet blandat med klipp från filmen. I filmen ''Åskbollen (film)'' (1965) 20 år tidigare ingår ett klipp med tornet när skurken Largo (Adolfo Celi) parkerar utanför högkvarteret SPECTRE i Paris.
År 1987 utförde A.J. Hackett ett av sina första bungyjump från toppen av Eiffeltornet. Han använde en speciell kabel han varit med om att utveckla. Han arresterades omedelbart av Paris polis när han nådde marken.
14 juli 1995, Frankrikes nationaldag, framförde den franska synthesizer-musikern Jean Michel Jarre "Concert For Tolerance" i tornet för att stödja Unesco. Den fria konserten sågs av uppskattningsvis 1,5 miljoner människor som fyllde upp Champ de Mars. Under konserten skapades belysning och projektioner på tornet tillsammans med mycket fyrverkerier. Exakt tre år senare återvände musikern till samma ställe för att framföra en mer dance-music- inspirerad konsert, Electronic Night.
På nyårsafton 1999 agerar Eiffeltornet värd i Paris Millennium Celebration. Fyrverkerier avfyras från hela tornet vilket utgör en spektakulär scen. En utställning ovanför en cafeteria på andra våningen firar denna tilldragelse.
År 2000 installeras blinkande lampor och fyra högspänningssökljus på tornet. Sedan dess har ljusuppvisningen blivit en daglig/nattlig tilldragelse. Sökljuset på tornets topp har gjort tornet till en ljusfyr i Paris natthimmel.
Tornet tar emot gäst nummer totalt sett. Detta sker 2002.
Klockan 19.40, den 22 juli 2003, började det brinna i rummet högst upp, där sändningsutrustningen förvaras. Hela tornet evakuerades, och elden släcktes på 40 minuter. Man rapporterade att ingen människa hade skadats.
Sedan 2004 finns det varje vinter en isrink på tornets första våning, där man är välkommen att åka skridskor.
Vid början av det franska ordförandeskapet i EU andra halvan av 2008 monteras de tolv gyllene stjärnorna vid foten av Eiffeltornet. Hela tornet badar i blått ljus och vid varje klockslag ger 20 000 lampor tornet ett gnistrande utseende.

Bilder


<Gallery>
Bild:Eiffel Tower from north Avenue de New York, Aug 2010.jpg|Eiffeltornet med båttrafik på Seine i förgrunden
Fil:View_over_Eiffel_Tower_from_Sacré-Coeur.jpg|Eiffeltornet sett från Sacré-Cœur.
Fil:TourEiffel-Trocadero.JPG|Eiffeltornet sett från ''Place du Trocadero''.
Fil:DSC 0382EiffelTower.JPG|Eiffeltornet med ''Pont d'Iéna'' i förgrunden.
</Gallery>

Kommunikationer


Närmaste Paris metro till Eiffeltornet är station Bir-Hakeim (Paris metro) samt för Paris pendeltåg Champ de Mars – Tour Eiffel station.

Se även


Tokyo Tower

Referenser

Noter

Externa länkar


http://www.tour-eiffel.fr/ Eiffeltornets officiella webbplats
http://fr.wikipedia.org/wiki/Tour_Eiffel Eiffeltornet på franska Wikipedia
Kategori:Byggnader i Paris
Kategori:Torn i Frankrike
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
Kategori:Stålbyggnad
af:Eiffel-toring
als:Eiffelturm
ar:برج إيفل
an:Torre Eiffel
as:আইফেল টাৱাৰ
ast:Torre Eiffel
gn:Eiffel Óga tuicha
az:Eyfel qülləsi
bn:আইফেল টাওয়ার
zh-min-nan:Eiffel Thah
ba:Эйфель башняһы
be:Эйфелева вежа
be-x-old:Эйфэлева вежа
bcl:Torre Eiffel
bg:Айфелова кула
bs:Eiffelov toranj
br:Tour Eiffel
ca:Torre Eiffel
cv:Эйфел турулĕ
cs:Eiffelova věž
cy:Tŵr Eiffel
da:Eiffeltårnet
de:Eiffelturm
dsb:Eiffelowy torm
et:Eiffeli torn
el:Πύργος του Άιφελ
en:Eiffel Tower
es:Torre Eiffel
eo:Eiffel-Turo
eu:Eiffel dorrea
fa:برج ایفل
hif:Eiffel Tower
fo:Eiffeltornið
fr:Tour Eiffel
fy:Eiffeltoer
ga:Túr Eiffel
gl:Torre Eiffel
gu:ઍફીલ ટાવર
got:𐌴𐌹𐍆𐍆𐌴𐌻 𐍄𐍅𐍂𐍃
hak:Eiffel Thiet-thap
ko:에펠 탑
hy:Էյֆելյան աշտարակ
hi:एफिल टॉवर
hsb:Eiffelowa wěža
hr:Eiffelov toranj
io:Eiffel Turmo
id:Menara Eiffel
is:Eiffelturninn
it:Torre Eiffel
he:מגדל אייפל
jv:Menara Eiffel
kn:ಐಫೆಲ್ ಗೋಪುರ
ka:ეიფელის კოშკი
kk:Эйфел мұнарасы
sw:Mnara wa Eiffel
ku:Barûya Eyfelê
la:Turris Eiffelia
lv:Eifeļa tornis
lb:Eiffeltuerm
lt:Eifelio bokštas
lij:Töre Eiffel
li:Eiffeltaore
lmo:Tur Eifèl
hu:Eiffel-torony
mk:Ајфелова Кула
ml:ഈഫൽ ഗോപുരം
mt:Torri Eiffel
mr:आयफेल टॉवर
xmf:ეიფელიშ ჸორში
arz:برج ايفيل
mzn:ایفل برج
ms:Menara Eiffel
mwl:Torre Eiffel
mn:Эйфелийн цамхаг
my:အီဖယ်လ် မျှော်စင်
nah:Eiffel Huehcapan Calli
nl:Eiffeltoren
nds-nl:Eiffeltoorne
new:आइफेल टावर
ja:エッフェル塔
no:Eiffeltårnet
nn:Eiffeltårnet
oc:Torre Eiffel
uz:Eiffel minorasi
pnb:آئیفل ٹاور
pms:Tor Eiffel
nds:Eiffeltoorn
pl:Wieża Eiffla
pt:Torre Eiffel
ro:Turnul Eiffel
ru:Эйфелева башня
stq:Eiffeltouden
sq:Kulla Eiffel
scn:Turri Eiffel
si:අයිෆල් කුළුණ
simple:Eiffel Tower
sk:Eiffelova veža
sl:Eifflov stolp
sr:Ајфелова кула
sh:Eiffelov toranj
su:Munara Eiffel
fi:Eiffel-torni
tl:Toreng Eiffel
ta:ஈபெல் கோபுரம்
tt:Эйфель манарасы
te:ఈఫిల్ టవర్
th:หอไอเฟล
tr:Eyfel Kulesi
tw:La Tour Eiffel
uk:Ейфелева вежа
ur:ایفل ٹاور
vec:Tor Eiffel
vi:Tháp Eiffel
vls:Ieffeltôorn
war:Lantawan Eiffel
yi:אייפל טורעם
zh-yue:巴黎鐵塔
bat-smg:Eifelė buokšts
zh:艾菲爾鐵塔

Europas

#OMDIRIGERING Europa

Eric Krönmark

Eric Allan Krönmark, född 2 juni 1931 i Södra Vi, Vimmerby kommun, Kalmar län, Riksdagsledamot för moderaterna (m), statsråd (försvarsminister). Ansedd som en av de mer konservativ politikerna i moderaterna under sin tid i partitoppen (bl.a. 2:e vice partiordf.) på 1970-talet, han reserverade sig till exempel mot att skriva in "liberal" i det moderata idéprogrammet.
Krönmark var riksdagsledamot i andra kammaren 1965-1970 för Kalmar läns valkrets. Han var också ledamot i den nya enkammarriksdagen från 1971.
Krönmark var Landshövdingar i Sverige i Kalmar län 1981-1996, och under hans tid införlivades lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden i länsstyrelsen. Dessutom rustades järnvägen upp i länet.
Krönmark har varit civilbefälhavare i försvarsområdet Civo Syd.

Se även


Landshövdingar i Kalmar län
Kategori:Födda 1931
Kategori:Svenska moderater
Kategori:Sveriges försvarsministrar
Kategori:Landshövdingar i Kalmar län
Kategori:Ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare för högern
Kategori:Män
Kategori:Levande personer
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet

Evert Taube

:''För militären som var Gustav III:s gunstling, se Evert Taube (1737–1799).''
Axel ''Evert'' Taube, född 12 mars 1890 på Stora Badhusgatan 7 i Göteborg, död 31 januari 1976 i Stockholm, var en svenskar författare, kompositör, trubadur, svensk luta och konstnär. Taube var också argentinsk medborgare. Han tillhörde en Lågadel gren av adliga ätten Taube#Wolter_Ludvig_Taubes_gren.
Taubes bidrag till den svenska visa får honom att räknas som en av Sveriges nationalskalder. Hans rika produktion omfattar prosa och poesi samt teckningar, akvarell- och oljemålningar, men det är för visorna, sammanlagt över 200, han är mest känd. Hans prosa omfattar bland annat reseskildringar och romaner.
Taube gifte sig den 14 januari 1925 i Sankt Jakobs kyrka i Stockholm med konstnären Astri Taube. Makarna Taube vilar på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm, mitt emot Lasse Lucidors minnessten. År 1960 hade Astri Taube skulpterat en byst av Evert, som gjuten på en pelare blev hans gravsten. Han hade uttryckligen sagt att han ville ha det så.
Evert Taube kommer att finnas som motiv på den svenska 50-kronorssedeln från och med 2014.

Biografi


Fil:Evert Taube från nothäfte 1942.jpg, 1942.]]
När Evert Taube föddes, som fjärde barnet i en skara som blev tretton syskon, var familjen bosatt på ön Vinga utanför Göteborg. Föräldrarna hette Carl Gunnar Taube och Julia Sofia Jacobsdotter från Strömstad; fadern var sjökapten och fyrmästare på Vinga fyr. I syskonskaran ingick systrarna Märta Taube-Ivarsson och Karin Parrow. Farfadern var Otto Reinhold Taube (1816-1892), tullförvaltare samt styrelseledamot i Evangeliska missionsföreningen i Göteborg 1868–1872, och hans fru Fredrika Kjellerstedt kom från Skellefteå. Farfaderns föräldrar var majoren Arvid Joachim Taube och Jeanette Mesterson från Skottland.
Evert Taube föddes i ett hus vid foten av berget Otterhällan i Göteborg, med adress Stora Badhusgatan 7/Bryggaregatan, det så kallade ''Keillerska huset'' (rivet 1969), där hans farfar hade sitt hem. Han konstaterades först vara dödfödd och lades därför undan på ett bord, men när doktor Silfverskiöld kom för att skriva dödsattesten upptäckte han att det fanns liv i den lilla kroppen. Sin första sjöresa gjorde Evert Taube till Vinga - bara några dagar gammal - med bogserbåten ''Arthur'' från Röda Bolaget, under skeppare Gustafssons befäl.
Taube har beskrivit sin barndom som mycket lycklig, präglad av fiske, sjöfart och historier om främmande länder och livet till sjöss. På Vinga fanns då fyra andra familjer och öns tio barn hade egen skola, där Taube gick till sitt trettonde skolår. Men hans undervisning skedde inte bara i den lilla lotsskolan på Vinga, utan också i hög grad i hemmet genom fadern, vilken hade ett stort intresse för både litteratur och språk. Taube beskriver sin rörande känsla för skolan: "''"Långt före denna tid, när jag var endast fyra år gammal, höll skolan till i en liten lotsstuga som låg nära hamnen på östra sidan av ön. De två små rummen i stugan hade väggfasta kojer som i skansarna på fartyg. Där var fyra kojer i vart rum, två och två över varandra. I västra kammarns fönster kunde man se lanterninen på Vinga fyr (över den bergknalt där numera överlotsens stora hus ligger) och i östra kammarns fönster såg man Hättan, det vackra skäret i hamninloppet...''".
Familjen var mycket musikintresserad och enligt Taube spelade man och sjöng bland annat Gluntarne, Carl Michael Bellman och Birger Sjöbergs visor i föräldrahemmet.
Läsåret 1904–1905 bodde Taube hos sin farbror Axel Taube i Malmö, där han gick i Borgarskolan på Gamla Väster. De bodde i ''Villa Axeltorp'' på Fridhemsvägen 19. Hans betyg var medelmåttiga, och bästa ämnena (AB+) var välskrivning, sång och svenska. Sämst var matematiken med B minus. Under malmövistelsen fick där bland annat teckningslektioner av sin kusin Mathias, som var en etablerad konstnär och utbildad på Akademien i Köpenhamn. Taube avreste till Göteborg den 8 maj 1905.
Evert Taubes far befordrades till överlots och personalchef vid Kungliga Lotskontoret 1905 och familjen flyttade till Kustens varv i Göteborg. Planerna var att Evert Taube skulle börja i läroverk, men eftersom han inte klarade provet i matematik, gick han i lära hos teatermålaren Jens Christian Andrésen på Stora Teatern, Göteborg. Han tog även kvällslektioner på Konsthögskolan Valand i Göteborg.
I april 1906 flyttade familjen Traube in disponentbostaden vid Kustens varv i Majorna i Göteborg, det senare Taubehuset. Samma år rymde Evert Taube till Stockholm för att bli konstnär. Hans planer var att komma in på Kungliga Akademien för de fria konsterna för att studera måleri. Livet i Stockholm kom att präglas av bohemeri. Tidvis bodde han hos sin kusin, konstnären och skådespelaren Mathias Taube, men emellanåt tvingades han övernatta utomhus då kontanter saknades. Han fick några teckningar publicerade i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och knöt nyttiga kontakter med etablerade konstnärer. Slutligen beviljades han även inträde i Kungliga Akademien för de fria konsterna.

Evert Taube går till sjöss


Evert Taubes far oroade sig över sin sons bohemiska liv i Stockholm. År 1907 tog han tåget upp och träffade då sin son i ett tämligen eländigt skick. Evert Taube ställdes inför ett ultimatum av sin far: Antingen skulle han börja i en internatskola, eller också måste han gå till sjöss. Evert Taube valde det sistnämnda och mönstrade på som eldare på s/s Australic hemmahörande i Göteborg. Han seglade bland annat på Sydafrika, Ceylon och Röda havet, innan han 1909 återvände till Sverige. Under dessa år till sjöss samlade han många erfarenheter, som han senare skulle komma att använda som stoff i sina visor och annan diktning.

Evert Taube i Sydamerika


År 1910 arbetade sig Taube över till Argentina genom att ta hyra på den engelska hjulångaren ''Princess of Wales'' som sålts av Great Eastern Railway till Mihanovich y Compañia i Buenos Aires, dit fartyget skulle föras. Han kom att tillbringa fem år i Sydamerika. Där hade han en mängd olika arbeten, bland annat som förman vid kanalbyggen, adjutant hos den argentinske presidenten och gaucho (spanska för "cowboy"). Förutom engelska, som han kunde sedan tidigare, lärde han sig tala spanska och italienska, och att spela gitarr. Han återvände till Sverige år 1915 till följd av första världskrigets utbrott.

Konstnärskarriären tar fart


Fil:Maria Magdalena kyrka september 2011e.jpg i Stockholm.]]
Efter första världskriget fick Evert Taube erbjudande om att resa till Australien och skriva en reseskildring för Bonniers förlag. England vägrade dock författare och publicister visum, och Taube fick lämna tillbaka förskottet han fått samt reste till Stockholm istället. Åter i Stockholm gjorde han sin värnplikt i Flottan åren 1916-17 och inledde därpå sin karriär som författare, konstnär och visdiktare. Han fick bland annat en visa publicerad i Albert Engströms tidskrift Söndags-Nisse.
Den 1 februari 1918 debuterade han på Smögens godtemplareloge med egna och andras visor. Samma år publicerades hans första bok, novellsamlingen ''Inte precis om kvinnorna''.
Efter att 1919 ha gjort succé på Hotell Gillet, Stockholm - då han tog lutan från trubaduren Gunnar Bohman och sjöng visan "Karl Alfred och Ellinor" - och Cabaret Läderlappen i Stockholm, insjuknade Evert Taube i spanska sjukan och lades in på sjukhus. Under våren skriver han vissamlingen ''Sju sjömansvisor och Byssan lull''.
Till Hotell Continental i Stockholm - och en enkel inspelningsstudio - kom Evert Taube i januari 1921. Han gjorde denna vinterdag sina fyra första grammofonskivor, och "Karl Alfred", "Fritiof Andersson" och "Resan till Spanien" var de tre första han spelade in för Concert Record Grammophone. På skivetiketten stod det ""Sång till luta av cabaretångare Evert Taube". Taube gjorde elva inspelningar för His Master's Voice redan samma år, och gaget uppgick till 750 kronor om året.
Taube skriver i december 1921 till sin mor om sina intäkter: "''Grammofonbolaget His Masters Voice betalar mig nu årligen 750 kronor för rätten till mina visor, som korrespondent för Stockholms-Tidningen har jag en grundlön av 100 kronor i veckan och när jag uppträder har jag aldrig mer än hundra.''" Men redan på 1930-talet tillhörde Taube en av de högst betalda författarna i Sverige, och fick infört löpande serier av berättelser från Bohuslän och Göteborgstrakten på prosa och vers samt egna teckningar i både Svenska Dagbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med starkt stöd från redaktionerna.
På Gyldene Freden 1924 bildade Evert Taube sällskapet ''Pax Aurea'' eller ''Riddarna kring Gyldene Fredens Runda Bord under den Lysande Trumman'' (en gammal trumma från Svea garde utstrålade ett "gyllene sken" genom kalvskinnet). Det var i boken "Den Gyldene Fredens ballader" som sällskapet först figurerade.
Evert och Astri Taube hade sin första gemensamma konstutställning i november 1925 i Göteborg, då Astri ställde ut ett antal skulpturer i marmor, brons och sten.

Äktenskap och familj


Bild:Evert Taube-Gullers.jpg
Tidigt var Evert Taube under två år förlovad med Malin Engström, dotter till Albert Engström.
På våren 1920 träffade Evert Taube Astri Taube och hennes akademikamrat Lilly Åkerholm på ''Café à la Rotonde'' i Paris. Taube erbjöd kvinnorna att följa med honom till San Remo. Bergman och Taube blev då förälskade och förlovning sig efter ett par månader på trappan till domkyrkan i Florens. Hennes far konstgjutaren Herman Bergman blev mycket upprörd, kallade hem sin dotter och krävde att förlovningen skulle slås upp. Anledningen var att hon redan var förlovad samt att fadern inte ansåg att den bohemiske Evert Taube hade någon möjlighet att försörja en familj genom sitt diktande och målande.
År 1924 kom Evert Taube att lära känna Astri Bergmans far bättre, och då Taube nu stadgat sig, givit ut flera böcker, vissamlingar och grammofonskivor, gav fadern sitt samtycke till att förlovningen återupptogs. De förlovade sig på nytt i oktober 1924, och gifte sig den 14 januari 1925 i Jakobs kyrka i Stockholm. Vigselförrättare var pastor August Lindh. Bröllopsresan gick av stapeln med ''s/s Najaden'' från Göteborg till Ligurien i Italien den 10 april 1925. Där bodde de i Villa Evelina, sommarbostad för kejsarinnan av Ryssland. Under bröllopsresan diktade Evert Taube nya ballader, pastoraler och dansvisor. Vid juletid samma år utgavs "Bröllopsballader och rosenrim". Paret fick fyra barn tillsammans: arkitekt Per-Evert Taube (1926–2009), Rosemarie (född/död 1928; hon dog i februari efter drygt två veckor på sjukhuset av lunginflammation), Ellinor (1930–1998) och Sven-Bertil Taube (född 1934). Taube var även far till Kirsten Kruse (1920–1983), från en romans med danskan Ingeborg Østergaard (1886–1969).
Evert Taube tillhörde adliga ätten Taube (nr. 734), yngre grenen. Ätten har sitt ursprung i Livland och Estland (möjligen Danmark) på 1300-talet.
Taube led av en svår astma och hade dessutom lätt för att få både bronkit och lunginflammation.

Bostäder


På sensommaren 1927 flyttade familjen från Linnégatan, Stockholm till Bellmansgatan i Stockholm. Under många år bodde familjen Taube på Grev Turegatan i Stockholm, men i mitten av 1960-talet bestämde Stockholm stad att huset skulle rivas. Familjen krävde att staden skulle hitta en lämplig ersättningsbostad, något man inte lyckades med. Änkan efter Evert Taubes konstnärskollega Kurt Jungstedt erbjöd då sin våning på Södermalmstorg 4 - som även Anders Zorn hade bott i - vilket paret accepterade och flyttade in i 1966.
Per telegram 1928 uppmanade Evert Taube sin hustru Astri "Köp sjösalen", ett femton tunnland stort område med berg, ängar, sandstrand och skog. Namnet ''Sjösala'' fick det eftersom det såg ut som en sjösal. Egendomen låg mitt emot Astri Taubes föräldrars hus på Gammelboda i Värmdö skeppslag. År 1937 byggdes huset. Familjen Taube tillbringade här somrarna, på Hölö nära Fågelbrolandet, sydöst om Värmdö i Stockholms södra skärgård. År 1969 brändes Sjösala ned av den psykiskt sjuka Mona Wallén-Hjerpe. Taube var mycket fäst vid Sjösala och sa dagen efter branden att ''"Det känns som den största förlust jag någonsin gjort"''.

Evert Taube och miljön


Taube slog larm 1955 när det diskuterades om att fylla igen Riddarfjärden med sprängsten för att göra parkeringsplatser. År 1958 gällde det den planerade rivningen av Mosebacke teater på Söders höjder i Stockholm. Han instiftade då, tillsammans med Erik Asklund, ''Stockholms litterära Akademi'', med sitt säte på Mosebacke. Både Riddarfjärden och Mosebacke räddades. När Vindelälven hotades, skrev Taube 1967 ett förtvivlat telegram till statsminister Tage Erlander, vilket publicerades i tidningen Expressen. Taube hotade på fullt allvar med att fly från Sverige för att aldrig återkomma, om älven förstördes; "''... Då flyr jag från detta land för att aldrig hit återkomma vare sig levande eller död och det är inte i vredesmod men i djupaste sorg över att Sverige som jag älskat och besjungit och som ännu i min ungdom var en uppenbarelse av kristallklara floder kristallklara brusande vattenfall kristallklara sjöar och kristallklara kusthav ...''". Älven räddades så småningom.

Priser och utmärkelser


Fil:Taube Riddarholmen 2011.jpg på Evert Taubes terrass, Stockholms stadshus i bakgrunden.]]
litteraturåret 1950 Svenska Akademiens Bellmanpriset på Taubes 60-årsdag
litteraturåret 1959 De Nios stora pris
1960 Evert Taube-stipendiet
1960 Hedersmedlem i SKAP
1960 Illis Quorum
litteraturåret 1962 Gustaf Fröding-stipendiet
1966 Filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet. Doktorspromotion 22 oktober på Göteborgs konserthus.
musikåret 1970 Invald som ledamot nr. 743 av Kungliga Musikaliska Akademien den 15 oktober<ref></ref>
1970 Evert Taube-stipendiet instiftas
1973 Stockholms stads hederspris
musikåret 1990 SKAP:s stipendiefond till Evert Taubes minne instiftas

Visorna


Taubes visor har till viss del ett återkommande persongalleri. De två vanligaste figurerna är sjömannen och äventyraren Fritiof Andersson och Sjösalabon och barnafadern Rönnerdahl, vilka bägge ofta antas vara Taubes alter egon. Därutöver finns många andra personer i Taube-visor som baseras på människor han mött i verkliga livet. Utöver sina egna visor gjorde Taube en insats i visans tjänst när han 1936 grundade Samfundet Visans vänner tillsammans med skeppsredare Sven Salén och borgmästare Gunnar Fant (borgmästare).
Under krigsåren 1942-45 bodde Taube i perioder på Ängön i Bohuslän. Vistelsen hade rekommenderats av hans läkare, professor Ernst Salén - bror till Taubes gode vän Sven Salén - för att komma ifrån det "bohemiska livet" i staden. Han bodde hos familjen Hulda och Anders Johansson i ett gavelrum på vinden, och producerade här bland annat hela boken ''Ballader i Bohuslän'' med visor som ''Maj på Malö'' (om Maj Strömberg), ''Vals på Ängön'', ''Brudvals i Bohuslän'' samt ''Huldas Karin'' (1943), dottern i huset. På ön fanns även "Handelsman Flink", som egentligen hette Gustaf Johansson och som förekommer i flera visor och dikter.
Evert Taube bodde sommaren 1954 i "ett hönshus" på Otterö utanför Grebbestad i Tanums kommun. Under vistelsen på Otterö skrev Taube bland annat ''En solig morgon'' och ''Så länge skutan kan gå''. Vistelsen på Otterö avsatte även en brevväxling med öbon Siv Sjöstrand. Breven överlämnades sommaren 2007 till Evert Taubes arkiv vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Några av Taubes visor


''Balladen om briggen "Blue Bird" av Hull''
''Brevet från Lillan'' ("Pappa kom hem")
''Byssan lull''
''Calle Schewens vals''
''Dansen på Sunnanö''
''Den glade bagaren i San Remo''
''Sjuttonde balladen''
''Eldarevalsen''
''En solig morgon''
''Fiorella från Caramella''
''Flickan i Havanna''
''Fragancia''
''Fritiof Anderssons paradmarsch''
''Fritjof i Arkadien''
''Fritiof och Carmencita'' ("Samborombon")
''Havsörnsvals
''Himlajord''
''Huldas Karin''
''Här Rosemarie, syns blåa Nämdöfjärden''
''Här är den sköna sommar''
''Inbjudan till Bohuslän''
''Ingrid Dardels polska''
''Linnéa''
''Maj på Malö''
''Min älskling'' (du är som en ros)
''Muren och böckerna'' (egentligen en dikt, uppläst till musik)
''Möte i monsunen''
''Natt i Ligurien''
''Nocturne (Taube)'' ("Sov på min arm")
''Norr och Söder, Öst och Väst''
''Nudistpolka'' ("Den lycklige nudisten")
''När jag var en ung caballeiro''
''Oxdragarsång''
''Pierina'' ("Blå anemonerna")
''Rosa på bal''
''Sjösala vals'' ("Rönnerdahl han skuttar")
''Sololá''
''Som stjärnor små...''
''Sommarnatt'' ("Kom i min famn")
''Stockholmsmelodi'' ("Stockholm, i ditt sköte vill jag drömma")
''Så länge skutan kan gå''
''Så skimrande var aldrig havet''
''Vals i Furusund''
''Vals på Mysingen''
''Vals på Ängön''
''Västanvind''
''Älskliga blommor små...
''Änglamark'' ("Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill")

Bibliografi


Taubes böcker utkom i många upplagor och även i samlingsvolymer. Detta kronologiska avsnitt innehåller endast förstaupplagor och, i förekommande fall, omarbetade utgåvor.
;Prosa
;Pjäser
''Apollon ombord.'' Publicerad 1982 i
''Tillgång och efterfrågan.'' Publicerad 1986 i
;Prosasamlingar
;Visor och lyrik
;Samlingar av visor och lyrik

Taube-arrangemang


Evert Taubes Värld är ett upplevelsecentrum på Liseberg, Göteborg. Här blandas modern teknik med Evert Taubes verk. Upplevelsecentrumet invigdes 26 april 2008.
Varje år sedan 1995 har ''Taubespelen'' arrangerats på Ängön/Flatön i juli månad. Bland annat har följande artister deltagit: Gösta Taube, Sven-Bertil Taube, Jan Malmsjö, Peter Harryson, Christer Sjögren, The Real Group, Mikael Samuelson, Sanna Nielsen, Ewert Ljusberg och Lasse Kronér.

Skulpturgalleri


<Gallery widths=180px heights=130px>
File:Evert Taubestaty i Gamla stan.jpg|Evert Taube av Karl Göte Bejemark, rest 1985 på Järntorget, Stockholm framför Södra Bankohuset, Stockholm.
Fil:Hanski taube01.JPG|Evert Taube (staty, 1996) står skulptur i Göteborgs hamn. Utanför Operan. Skulpturen gjord av Eino Hanski.
Fil:Ewert Taube 2006.jpg|Evert Taube, skulptur av Willy Gordon på Riddarholmen i Stockholm.
</Gallery>
Det finns en staty av Evert Taube i Grebbestad, utförd av Willy Gordon och tillkommen på initiativ av http://prinsarna.grebbestad.com/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=3&Itemid=5&limitstart=10 GrebbestadsPrinsarna.

Se även


Taube, släkt

Referenser


Noter

Källor


''Kom i min famn : Evert Taube 1920-1971 : en bildbiografi'', Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1972 ISBN 91-0-037701-5

Läs vidare


Biografier


Externa länkar


http://www.everttaube.info/ Evert Taubes hemsida (inofficiell)
http://www.taubesallskapet.se/ Taubesällskapet
http://www.abc.se/~m8169/taube/taube-2.html Lista med Everts samtliga vistitlar
http://www.vinga.net/vi.htm Bilder och ljud från Vinga - Evert Taubes barndomsö
http://www.ub.gu.se/aktuellt/detaljvy.xml?id=1067 ''Otteröbreven'' överlämnade till Evert Taubes arkiv vid Göteborgs universitetsbibliotek
Kategori:Födda 1890
Kategori:Avlidna 1976
Kategori:Evert Taube
Kategori:Svenska viskompositörer
Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Svenska gitarrister
Kategori:Svenska lutspelare
Kategori:Svenska vissångare
Kategori:Svenskspråkiga författare
Kategori:Svenskspråkiga poeter
Kategori:Svenska sjömän
Kategori:Män
Kategori:Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet
Kategori:Södermalmsprofiler
Kategori:Ledamöter av Konstakademien
Kategori:Ledamöter av Kungliga Musikaliska Akademien
Kategori:Musiker från Göteborg
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
da:Evert Taube
de:Evert Taube
et:Evert Taube
en:Evert Taube
es:Evert Taube
fa:اورت توب
fr:Evert Taube
io:Evert Taube
nl:Evert Taube
no:Evert Taube
nn:Evert Taube
pl:Evert Taube
pt:Evert Axel Taube
fi:Evert Taube

Eubakterier

#OMDIRIGERING Bakterier

Erik Eriksson (kung)


Erik Eriksson, ibland oegentligt kallad ''Erik XI'' (han kallade sig själv ''Erik III'' som den tredje kungen av erikska ätten med detta namn), senare även kallad Erik läspe och halte (efter beskrivning i Erikskrönikan), född 1216, död 2 februari 1250, var svensk kung som omyndig 1222-1229, och sedan en andra period från 1234 fram till sin död. Han var den ende kände sonen till kung Erik Knutsson och föddes efter faderns död.

Biografi


Erik, som föddes efter sin fars bortgång, utsågs till kung år 1222, efter den unge Johan Sverkerssons död. Redan år 1216, när Johan Sverkersson valdes, ville påven ha den då nyfödde Erik som svensk monark; svenska stormän och adeln föredrog dock Johan, som vid tidpunkten var 15 år gammal, och därför myndig att fatta egna beslut.
Erik störtades efter slaget vid Olustra år 1229 efter att ha varit omyndig kung i sju år. Sverige hade under den tiden styrts av ett råd, och det var från detta råd som Knut Holmgersson (även kallad Knut Långe) tog makten. År 1234 dog Knut Långe och Erik blev återigen kung. Han regerade sedan oavbrutet fram till sin död, år 1250. Från Eriks tid som regent härstammar det första svenska kungliga vapnet, vilket är känt från 1224. Vapenbilden består av tre krönta leoparder.
Erik var gift med Katarina Sunesdotter av Bjälboätten, dotterdotter till Sverker den yngre. Hans jarlar var först Ulf Fase, och sedan, under de sista åren, Birger jarl (''Birger jarl''), som var gift med Eriks syster, Ingeborg Eriksdotter av Sverige och blev stamfar till folkungaätten. Erik Eriksson själv dog barnlös och är begravd i Varnhems klosterkyrka.
Fil:Erik11.jpg

"Läspe och halte"


Enligt följande citat ur Erikskrönikan var han halt och läspade, vilket lett till att han i senare litteratur kallats ''Erik läspe och halte''.
:''»Erik konunger var nokot swa läsper wid<br />''
:''haltan thz war ok hans sidh<br />''
:''Han storkte gerna skäll ok räth<br />''
:''ok älskade gerna sin eghin äät<br />''
:''han hiolt hwsära ok ädela sidh<br />''
:''ok bondom gaff han godhan friid<br />''
:''A alwora kunne han sik wel forsta<br />''
:''mz torney kunne han ey mykit vmga«''

Kuriosa


Enligt Grönköpings Veckoblad ska den fiktiva orten Grönköping ha grundlagts just av Erik läspe och halte. I tidningen spelar han rollen av ortens grundläggare och skyddspatron, och står staty på stadens torg. En skola i Grönköping, ''Läspeskolan'', och ett flertal andra platser och institutioner på orten är också namngivna efter Erik.
I Hjo stadspark står en träskulptur föreställande Erik Eriksson, i egenskap av stadens grundare, vilket är den enda staty av en svensk kung som är gjord i trä. En bronsskulptur av hans gemål Katarina Sunesdotter finns invid Hagatorget i Söderköping.

Litteratur och källor


Fil:Erik11Varnhem1.jpg
Agneta Conradi Mattsson: ''Riseberga kloster, Birger Brosa & Filipssönerna'', Vetenskapliga skrifter utgivna av Örebro läns museum 2, 1998, ISBN 91-85642-24-X
Dick Harrison: ''Jarlens sekel - En berättelse om 1200-talets Sverige, Ordfront, Stockholm, 2002, ISBN 91-7324-999-8

Se även


Erikska ätten
Grönköping
Kategori:Födda 1216
Kategori:Avlidna 1250
Kategori:Erikska ätten
Kategori:Män
Kategori:Sveriges regenter
Kategori:Avsatta regenter
Kategori:Personer i Sverige under 1200-talet
cs:Erik XI. Švédský
da:Erik Eriksson
de:Erik XI. (Schweden)
et:Erik Eriksson
en:Eric XI of Sweden
es:Erico XI Eriksson
fr:Éric XI de Suède
is:Eiríkur hinn smámælti og halti
it:Erik XI di Svezia
hu:XI. Erik svéd király
nl:Erik XI van Zweden
no:Erik Eriksson den lespete og halte
pl:Eryk XI Eriksson
pt:Érico XI da Suécia
ru:Эрик Шепелявый
simple:Erik Eriksson
fi:Eerik XI Eerikinpoika

E


E är den femte bokstaven i det Latinska alfabetet#Moderna latinska alfabetet.

Betydelser


Versalt E


Ett programspråk, se E (programspråk).
Symbol för talet 14 i det hexadecimala talsystemet.
Beteckning för den fysikaliska storheten energi.
Beteckning för den fysikaliska storheten elektromotorisk spänning.
Beteckning för elasticitetsmodul.
Beteckning för måttenhetsprefixet exa (10<sup>18</sup>).
Beteckning för vitaminet Alfatokoferol, se Vitamin E
E-nummer för livsmedelstillsatser.
Begynnelsebokstav för numrering av Europavägar.
Nationalitetsbeteckning för motorfordon från Spanien.
Länsbokstav för Östergötlands län.
Förkortning för enskild näringsidkare.
Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB beteckning för uppfostran och undervisning, se SAB:E.
E (lok), en typ av ånglok.
I mobiltelefoner, förkortning för kommunikationstekniken EDGE, som egentligen kallas Enhanced Data Rates for GSM Evolution.

Gement e


e (tal), ungefär 2,718281828.

Historia


Till det latinska alfabetet kom bokstaven E från den grekiska bokstaven epsilon, som i sin tur härstammade från den feniciska bokstaven "he". Den ska ursprungligen ha föreställt en människa, som jublar ("hillul" på gammal semitiska) och sträcker upp sina armar i luften, men senare förknippades den i stället med ordet för "fönster" ("he").

Datateknik


I datorer lagras E samt förkomponerade bokstäver med E som bas och vissa andra varianter av E med följande kodpunkter:
I ASCII-baserade kodningar lagras E med värdet 0x45 (hexadecimalt), e med värdet 0x65 (hexadecimalt) och & med värdet 0x26 (hexadecimalt).
I EBCDIC-baserade kodningar lagras E med värdet 0xC5 (hexadecimalt), e med värdet 0x85 (hexadecimalt) och & med värdet 0x50 (hexadecimalt).
Övriga varianter av E lagras med olika värden beroende på vilken kodning som används, om de alls kan representeras.

Se även


Tecknet ℮ (e-märke på förpackningar)
----
----
Kategori:Latinska alfabetet
ace:E
af:E
als:E
ar:E
an:E
arc:E
ast:E
az:E
zh-min-nan:E
be:E, літара
be-x-old:E (літара)
bg:E
bs:E
br:E (lizherenn)
ca:E
cs:E
co:E
cy:E
da:E
de:E
et:E
el:E
eml:E
en:E
es:E
eo:E
eu:E
fa:E
fr:E (lettre)
fy:E
fur:E
gv:Eboin
gd:E
gl:E
gan:E
xal:E үзг
ko:E
hr:E
io:E
ilo:E
id:E
is:E
it:E
he:E
ka:E
kw:E
sw:E
ht:E
ku:E (tîp)
la:E
lv:E
lb:E
lt:E
lmo:E
hu:E
mk:E (Латиница)
mg:E
mr:E
ms:E
my:အီး (အက္ခရာ)
nah:E
nl:E (letter)
ja:E
no:E
nn:E
nrm:E
mhr:E (латин тиште)
uz:E (harf)
pag:E
pms:É!
nds:E
pl:E
pt:E
crh:E
ro:E
qu:E
ru:E (латиница)
se:E
stq:E
simple:E
sk:E
sl:E
sr:E (слово латинице)
sh:E
su:E
fi:E
tl:E
th:E
tr:E
uk:E (латиниця)
vi:E
vo:E
war:E
yi:E
yo:E
zh-yue:E
diq:E
bat-smg:E
zh:E

Édith Piaf


Fil:Plaque naissance Edith Piaf.jpg
Édith Piaf, född Édith Giovanna Gassion Mosbah 19 december 1915 i Paris, död 11 oktober 1963 i Plascassier, var en fransmän sångerska. Hon är allmänt ansedd som Frankrikes största populärmusikartist. Piaf var arvtagerska till en stark tradition av parisisk chanson (visa och sång) och den logiska efterföljaren till 1920-talets ”chanteuses réalistes”, Yvonne George, Damia och Fréhel. Hon var också en av de sångare som var med och skapade en ny parisisk musiktradition av mer internationell och exportvänlig karaktär. Hennes tidiga sånger som Marguerite Monnots ''Mon légionnaire'' (1937) och Michel Emers ''L'Accordéoniste'' (1940) tillhör den gamla music hall-traditionen. Piafs dramatiska tolkning av de texter hon sjöng och hennes speciella röst stämde väl med hennes egna komplicerade livsförhållanden med sprit- och drogproblem. Hon fick stora framgångar bland annat med sånger som ''La vie en rose'' (1946; egen text), ''Milord'' (1959) och ''Non, je ne regrette rien'' (1960). Hon var den främsta representanten för den franska chanson-traditionen under 1950- och 1960-talen. Piaf medverkade även i filmer.

Biografi


Fil:Edith Piaf enfant.jpg
Trots att det givits ut ett stort antal biografier är en stor del av Piafs liv höljt i dunkel. Hon föddes i det invandrartäta området Belleville, Paris i Paris. Det sägs att hon föddes på trottoaren på ''Rue de Belleville 72'', men i födelseattesten står det Hôpital Tenon, sjukhuset i 20:e Paris arrondissement där Belleville ligger. Sitt namn Édith fick hon efter Edith Cavell, en brittisk sjuksköterska under första världskriget som avrättades då hon hjälpte franska soldater att fly ur den tyska fångenskapen. "Piaf" – ett parisiskt slangord för sparv – var ett smeknamn hon kom att få tjugo år senare.
Hennes mor, Annetta Giovanna Maillard (1895–1945), hade fransk-italienskt påbrå på sin fars sida och Marocko–berberiskt ursprung på sin mors.<ref>
</ref> Hon var född i Livorno på Toscanas västkust i Italien. Där arbetade hon som cafésångare under artistnamnet ''Line Marsa''.
Piafs far, Louis-Alphonse Gassion (1881–1944), var en Normandie gatuakrobat med ett förflutet inom teatern. Piaf övergavs av sina föräldrar och bodde en kort tid hos sin mormor, Emma (Aïcha) Saïd ben Mohammed (1876–1930). När hennes far blev inkallad i den franska armén 1916 tog han henne till sin mor, som drev en bordell i Normandie, där hon togs om hand av kvinnorna som arbetade där.
När hon var 14 år uppträdde hon tillsammans med sin far och sjöng offentligt för första gången. Hon lämnade sin far och bosatte sig på Grand Hôtel de Clermont på 18 rue Veron i Paris arrondissement i Paris. Hon försörjde sig på egen hand som gatusångare i Pigalle, Ménilmontant och i förorterna (jämför sången ''Elle fréquentait la Rue Pigalle''). Hon slog sig ihop med sin vän och halvsyster Simone Berteaut ("Mômone"), som senare kom att skriva en biografi över Piaf. Vid 16 års ålder blev hon förälskad i Louis Dupont och då hon var 17 år födde hon sitt enda barn, dottern Marcelle, som dog av hjärnhinneinflammation 1935 två år gammal. Liksom sin mor hade Piaf svårt att ta hand om ett barn, då hon levde sitt liv på gatorna, och Dupont var den som tog hand om flickan fram till hennes död.
Piafs nästa pojkvän var en hallick vid namn Albert. Denne tog en provision på Piafs inkomster i utbyte mot att han inte tvingade henne till prostitution. Då Piaf gjorde slut på relationen försökte han skjuta ihjäl henne, men lyckades inte.

Sångkarriären


Nattklubbsägaren Louis Leplée på klubben ''Le Gerny'' intill Champs-Élysées upptäckte Piaf i Pigalle-området. Han övertalade henne att sjunga och hennes nervositet och begränsade längd (1,47&nbsp;m) var det som fick honom att ge henne smeknamnet "Piaf", ett namn som kom att bli hennes artistnamn hela livet. ”La môme piaf” är parisiska och kan översättas med ”sparvungen”. Leplée lärde henne grunderna i att uppträda på en scen och bestämde att hon skulle ha en svart klänning på sig, en klädsel som kom att bli ett kännemärke vid hennes framtida uppträdanden. Han bedrev en intensiv marknadsföring inför hennes premiär, vilket resulterade i att många celebriteter var närvarande, bland andra Maurice Chevalier. Hon gjorde stor succé som ledde till de två första grammofoninspelningarna i januari 1936, då hon spelade in ''Les Momes de la Cloche'' och ''L'Étranger'' på Polydor. Den senare skrevs av Marguerite Monnot, som kom att bli en samarbetspartner under hela Piafs liv. Sångskapare som Marguerite Monnot, Michel Emer och Raymond Asso förstod hennes stil och behov och skrev sånger för henne. Den 6 april 1936 mördades Leplée och Piaf blev förhörd och anklagad för att ha varit inblandad i mordet, men hon frigavs. Leplée dödades av gangstrar med tidigare kopplingar till Piaf.
En uppsjö av negativ medieuppmärksamhet hotade då hennes karriär. För att bättra på sin image anställde hon Raymond Asso, som hon sedan också inledde ett förhållande med. Han ändrade hennes artistnamn till "Édith Piaf", hindrade henne från att träffa opassande vänner och gav Monnot i uppdrag att skriva sånger som beskrev eller alluderade på hennes tidigare liv på gatan.
1940 hade Piaf en biroll i Jean Cocteaus bejublade enaktare ''Le Bel Indifférent''. Hon skaffade sig vänner bland prominenta personer som Chevalier och poeten Jacques Borgeat. Hon skrev texter till många av sina sånger och samarbetade med kompositörer. 1944 upptäckte hon Yves Montand i Paris, uppträdde tillsammans med honom och blev hans mentor och älskarinna. Inom ett år hade han blivit en av de mest berömda sångarna i Frankrike och hon bröt upp från relationen då han blivit nästan lika populär som hon.
Fil:Popiersie Edith Piaf ssj 20060914.jpg, Polen.<br />(''Piosenkarka'' betyder 'sångerska'.)]]
Under den här tiden var hon mycket efterfrågad och hade stor framgång i Paris som Frankrikes populäraste underhållare. Efter kriget blev hon internationellt berömd och turnerade i Europa, USA och Sydamerika. I Paris samarbetade hon på scen med Atahualpa Yupanqui (Héctor Roberto Chavero) – Argentinas mest betydande folkmusiker – då han debuterade i juli 1950. Piaf besökte Sverige 1947 och 1958. Hon bidrog till att Charles Aznavours karriär tog fart då hon reste på turné med honom i Frankrike och i USA och hon spelade in några av hans sånger.
File:Edith Piaf.jpgTill en början hade hon ingen större framgång i USA, då publiken tyckte att hon var dyster. Men efter en recension av en av de mest betydande kritikerna i New York växte hennes popularitet tills hon så småningom uppträdde i ''Ed Sullivan Show'' åtta gånger och två gånger i Carnegie Hall (1956 och 1957).
Édith Piafs signaturmelodi ''La vie en rose'' skrevs 1945 och belönades med en plats i Grammy Hall of Fame Award 1998. På L'Olympia, en av Paris mest berömda scener, som drevs av Bruno Coquatrix, gav Piaf många konserter och befäste sin storhet mellan januari 1955 och oktober 1962. Från dessa konserter finns det material utgivet från 1955, 1956, 1961 och 1962 på vinyl och cd som ännu finns att tillgå i handeln. Konserten 1961 var ett försök att rädda Olympia från konkurs och det var då hon första gången framförde ''Non, je ne regrette rien''. I april 1963 spelade hon in sin sista sång, ''L'homme de Berlin''.

Andra världskriget


Under Andra världskriget framträdde hon regelbundet för de tyska trupperna i det ockuperade Frankrike och många betraktade henne som en förrädare, men efter kriget meddelade hon att hon arbetat för Franska motståndsrörelsen. För detta finns inga belägg, men det förefaller troligt att hon bidrog med att hjälpa ett antal personer att undkomma nazisternas förföljelse. Trots allt förblev hon populär både nationellt och internationellt.<ref>
</ref> Vid den här tiden umgicks Piaf med en judisk pianist och skrev tillsammans med Monnot en subtil protestsång. Enligt en berättelse fick hon, då hon sjöng för tyska högre officerare på ''One Two Two Club'', rätt att fotograferas tillsammans med franska krigsfånge för att höja deras moral. Fransmännen kunde sedan klippa ut bilderna och använda dem som förfalskade passfoton.

Privatliv


Édith Piafs livs stora kärlek, den gifte boxaren Marcel Cerdan, dog i en flygolycka i oktober 1949 då han flög från Paris för att träffa henne. Planet störtade i Azorerna och alla ombord omkom. Bland dessa fanns också violinisten Ginette Neveu.<ref>
</ref> Piafs och Cerdans affär blev mycket omskriven då Cerdan var världsmästare i mellanvikt och legendarisk fransk boxare.
Piaf skadades allvarligt i en bilolycka 1951 tillsammans med Charles Aznavour. Hon bröt en arm och två revben och fick efter det stora problem med att frigöra sig från beroende av alkohol och morfin. Ytterligare två bilolyckor som nästan kostade henne livet förvärrade situationen. Jacques Pills lät lägga in henne för rehabilitering vid tre olika tillfällen, men utan framgång.
Piaf gifte sig med sångaren Jacques Pills 1952 (hennes brudtärna var Marlene Dietrich) och skilde sig från honom 1956. 1962 gifte hon sig med Theophanis Lamboukas (Theophanis Lamboukas), en grekisk frisör som blivit sångare och skådespelare och som var tjugo år yngre. Paret sjöng tillsammans vid några av hennes sista framträdanden.

Död och eftermäle


Fil:Tombeau d'Edith Piaf.JPG
Piaf dog av levercancer vid 47 års ålder i Plascassier på franska Rivieran den 11 oktober 1963.<ref></ref> (Vissa källor hävdar den 10 oktober i Paris.)
Hon hade varit medvetslös till och från under flera månader. Hennes kropp fördes tillbaka till Paris i hemlighet så att hennes fans skulle tro att hon dog i sin hemstad. Hon ligger begravd på kyrkogården Père-Lachaise i Paris bredvid sin dotter Marcelle. Hennes grav är en av de mest besökta. Trots att ärkebiskopen i Paris förvägrade henne en dödsmässa på grund av hennes livsstil samlade begravningsprocessionen tiotusentals sörjande på Paris gator och ceremonin på kyrkogården samlade över 100&nbsp;000 personer. Charles Aznavour berättade att Piafs begravningsprocession var det enda som fått trafiken i Paris att stå fullkomligt stilla sedan andra världskriget.
I Paris finns ett litet museum med två rum tillägnade Piaf, Musée Édith Piaf på Rue Crespin du Gast nr 5.

Sångerskan Piaf


Piafs röst har en utpräglad altklang och omfånget i hennes sånger ligger oftast inom en dryg oktav, vanligen ungefär mellan och . Hennes röst har beskrivits i både samtida och senare recensioner. Mikael Katz skrev i Expressen vid ett av hennes Sverigebesök: ''”När hon börjar sjunga med sin hårda, lite hesa röst, rör hon händerna sparsamt, men oerhört uttrycksfullt, utstuderat sensuellt.”''
Ofta beskrivs hennes förmåga att fånga publiken och förmedla känslor. Rösten karaktäriseras ofta som rå men uttrycksfull. Sångerskan Christine Zufferey säger i en intervju: ''“Den är rå och kommer direkt ur hjärtat. Sången beskriver hennes liv. ‘Non, je ne regrette rien' uttrycker allt det Piaf stod för. Sången beskriver precis hur hennes liv såg ut och det hörs på hennes röst.”''<ref></ref>
Inför en konsert med Piaf-sånger i Vancouver 2008 beskrivs Piaf med orden: ''“Piafs råa, gutturala röst förstärker den laddade atmosfären. Hennes röst, fylld av kompakt dramatik, var ovanlig hos kvinnliga sångare på 30-talet. Hon hänförde publiken och vitaliserade sin tids musikstil.”''<ref></ref>

Piafs samtliga sånger


;1925
''''
;1933
''''
;1934
''''
;1935
''''
''''
''''
;1936
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (ur filmen ''La Garçonne (film)'')
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1937
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1938
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1939
''''
''''
''''
''''
''''
;1940
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1941
''''
''''
''''
'''' (ur filmen ''Montmartre-sur-Seine (film)'')
''''
''''
;1942
''''
'''' (ur filmen ''Montmartre-sur-Seine'')
''''
''''
;1943
'''' (ur filmen ''Montmartre-sur-Seine'')
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1944
''''
''''
''''
''''
;1945
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1946
''''
'''' (med Les Compagnons de la chanson)
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (med Les Compagnons de la chanson)
''''
'''' (med Les Compagnons de la chanson)
'''' (med Les Compagnons de la chanson)
''''
''''
''''
;1947
'''' (ur filmen ''Neuf Garçons, Un cœur'')
''''
'''' (ur filmen ''Neuf Garçons, Un cœur'')
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1948
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1949
''''
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (ur filmen ''L'Homme aux mains d'argile'')
;1950
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
'' Hymn to Love''
''The Three Bells''
''''
''''
''Simply a Waltz''
'''' (på engelska)
;1951
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (med Eddie Constantine)
''''
'''' (med Eddie Constantine)
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (med M.Jiteau)
''''
''''
''''
;1952
''''
''''
''''
''''
'''' (ur filmen ''Boum sur Paris'')
''''
'''' (med Jacques Pills) (ur filmen ''Boum sur Paris'')
;1953
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (med Jacques Pills) (ur filmen ''Boum sur Paris'')
''''
''''
''''
;1954
''''
''''
''''
''''
'''' (ur filmen ''Si Versailles m'était conté...'')
''''
''''
'''' (ur filmen ''French Cancan (film, 1954)'')
''''
;1955
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1956
''Heaven Have Mercy ''
''One Little Man ''
''Autumn Leaves''
'''Cause I Love You''
'''' (på engelska)
''Don't Cry''
''I Shouldn't Care''
''My Lost Melody''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1957
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1958
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1959
''''
''''
;1960
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1961
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (med Charles Dumont)
''No Regrets''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
;1962
''''
''''
'''' (med Theophanis Lamboukas)
''''
''''
''''
''''
'''' (med Mikis Theodorakis/Jacques Plante)
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (med Theophanis Lamboukas)
;1963
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
''''
'''' (hennes sista inspelning)

Filmografi


Filmer som Piaf medverkat i


''Les amants de demain'' (1959)
''Música de siempre'' (1958)
''French Cancan'' (1954)
''Si Versailles m'était conté'' (Om Versailles kunde berätta) (1954)
''Neuf garçons, un cœur'' (1948)
''Étoile sans lumière'' (1946)
''Montmartre-sur-Seine'' (1941)
''La garçonne'' (1936)

Filmer om Piaf


''La môme'' (La vie en rose - berättelsen om Edith Piaf) (2007)
''Édith et Marcel'' (1983)
''Piaf'' (Piaf - de unga åren) (1974)

Teater


Pjäser som Piaf medverkat i


''Le Bel Indifférent'' (1940), Jean Cocteau

Pjäser om Piaf


''Piaf (play)'' (1978), av Pam Gems
''Piaf Piaf'' (1988), av Juha Siltanen och Jorma Uotinen
''Pure Piaf'' (2006), av Alex Ryer
''No Regrets'' (2009), av Scotti Sween

Böcker om Édith Piaf


På svenska


På andra språk


''Édith Piaf'', av Édith Piaf och Simone Berteaut, utgiven i januari 1982; ISBN 2-904106-01-4
memoarer, skrivna av halvsystern.
''Piaf: A Passionate Life'', av David Bret, Robson Books, 1998, nyutgåva JR Books, 2007
"The Sparrow — Edith Piaf," kapitel i ''Singers & The Song'' (sid. 23-43), av Gene Lees, Oxford University Press, 1987, insiktsfull analys av Piafs liv och musik.
Ett kapitel i boken om Marlene Dietrich ägnas åt vänskapen med Piaf.
''Oh! Père Lachaise'', av Jim Yates, Édition d'Amèlie 2007, ISBN 978-0-9555836-0-5. Piaf och Oscar Wilde möts i ett rosaskimrande parisiskt inferno.

Referenser

Noter

Externa länkar


http://paroles.abazada.com/chansons,edith-piaf,1001.htm Sångtexer
http://edith-piaf.narod.ru/photo_Piaf.html Fotografier av Édith Piaf
http://www.little-sparrow.co.uk En fotohistorik över Édith Piaf
http://www.christielaume.com/video04.html Piaf och Théo Sarapo - A quoi ça sert l'amour, Paris 1962 - Video
http://www.purepiaf.com/ ''Pure Piaf: the life and music of Édith Piaf'' – En musikal om Édith Piafs musik och liv av Alex Ryer, 2006.
Kategori:Födda 1915
Kategori:Avlidna 1963
Kategori:Franska sångare
Kategori:Vissångare
Kategori:Kvinnor
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
Kategori:Personer från Paris
af:Édith Piaf
ab:Едит Пиаф
ar:إديث بياف
an:Édith Piaf
az:Edit Piaf
zh-min-nan:Édith Piaf
be:Эдзіт Піяф
be-x-old:Эдыт Піяф
bg:Едит Пиаф
bs:Edith Piaf
br:Édith Piaf
ca:Édith Piaf
cs:Édith Piaf
cy:Édith Piaf
da:Édith Piaf
de:Édith Piaf
et:Édith Piaf
el:Εντίθ Πιάφ
eml:Édith Piaf
en:Édith Piaf
es:Édith Piaf
eo:Édith Piaf
eu:Édith Piaf
fa:ادیت پیاف
hif:Edith Piaf
fr:Édith Piaf
fy:Edith Piaf
ga:Édith Piaf
gd:Édith Piaf
gl:Édith Piaf
ko:에디트 피아프
hy:Էդիթ Պիաֆ
hsb:Édith Piaf
hr:Edith Piaf
io:Édith Piaf
id:Édith Piaf
is:Édith Piaf
it:Édith Piaf
he:אדית פיאף
ka:ედიტ პიაფი
sw:Édith Piaf
la:Editha Piaf
lv:Edīte Piafa
lb:Édith Piaf
lt:Édith Piaf
hu:Édith Piaf
mk:Едит Пјаф
mg:Edith Piaf
ml:എഡിത് പിയാഫ്
mt:Édith Piaf
ms:Édith Piaf
nl:Édith Piaf
ja:エディット・ピアフ
no:Édith Piaf
nn:Édith Piaf
oc:Édith Piaf
pnb:ایڈتھ پیاف
nds:Édith Piaf
pl:Édith Piaf
pt:Édith Piaf
ro:Édith Piaf
rue:Едіт Піаф
ru:Пиаф, Эдит
sc:Édith Piaf
simple:Édith Piaf
sk:Édith Piaf
sl:Edith Piaf
sr:Едит Пјаф
sh:Édith Piaf
fi:Édith Piaf
tl:Édith Piaf
ta:எடித் பியாஃப்
kab:Edith Piaf
th:เอดิต ปียัฟ
tr:Édith Piaf
uk:Едіт Піаф
ur:ایڈتھ پیاف
vi:Édith Piaf
war:Édith Piaf
wuu:艾迪托 比娅呋
yi:עדיט פיאף
zh-yue:伊蒂琵雅芙
bat-smg:Edit Piaf
zh:艾迪特·皮雅芙

Erik Josephson

Fil:EJOSEPHS.jpg
Erik Semmy Josephson, född 7 mars 1864 i Stockholm, död 17 november 1929, var en svensk arkitekt. Han gjorde sig känd som industriarkitekt och specialist för bankbyggnader.

Liv och verk


Fil:Djurgardsbron 2008.jpg i Stockholm]]
Fil:Diplomatstaden 2008 Amb 2.jpg i Diplomatstaden]]
Fil:Norsborg vattenverk.JPG]]
File:Valhallavägen 70.jpg, Josephsons egen bostad]]
Erik Josephson avlade sin arkitektexamen vid KTH i Stockholm 1885
och examen vid Kungliga Konsthögskolan 1888.
Josephson var lite av doldisen bland Stockholms arkitekter, föga känd och uppskattad. Han kategoriserades som "byggmästararkitekt" av sin samtid, fast han blev en av våra skickligaste stilhistoriska arkitekter - även kallade eklektiker. Efter studierna arbetade han vid Överintendentsämbetet som var något av Fastighetsverkets föregångare, och fortifikationsdepartementet. Genom sina statliga uppdragsgivare kom han att rita ett fyrtiotal kasernanläggningar för regementen runt om i landet mellan åren 1891–1922. Vid sidan om detta uppdrag hade han även en privat arkitektrörelse.
Han var en av det förra sekelskiftets "bankspecialister". Han ritade dock bara banker i Stockholm. Till hans mest betydande verk brukar räknas Skandinaviska Bankens palats vid Gustaf Adolfs torg, Stockholm och Handelsbanken huvudkontor, Kungsträdgårdsgatan 4, vid Kungsträdgården i Stockholm.
Josephson arbetade även med industribyggnader och broar och räknas som specialist på Kasern samt kraftverk. Som sådan anlitades han av Stockholms vattenverk som arkitekt för Norsborgs vattenverk, Trekantsreservoaren och byggnaderna längs Huvudvattenledning Norsborg-Stockholm.

Verk (urval)


Milon 11 10-12 (fungerade fram till 2002 som postkontor )
KM Lundbergs varuhus Stureplan, Stockholm 3
Grand Hotel Saltsjöbaden, Saltsjöbaden
Villa Josephson, Diplomatstaden, Stockholm
Daneliuska huset, Stureplan 10, (här finns idag bl.a. Spy Bar)
Djurgårdsbron
Borås vattentorn
Trollhättans första kraftverk Olidan med flera tillhörande byggnader.
Älvkarleby kraftverk
Näsby slott
Strömkarlsbron i Trollhättan
Trollhättans vattentorn
Skandinaviska Bankens palats vid Gustav Adolfs torg, Stockholm, numera Dansmuseet
Skeppsbron 8, Skeppsbron, Stockholm 8, Stockholm (nu Angolas ambassad i Stockholm)
Livförsäkringsbolaget De förenade, Munkbron 17
Lantbruksmuseet (fd) numera restaurang, Stockholms universitet, Frescati, Stockholm
Norsborgs vattenverk, Botkyrka.
Nybohovs vattenreservoar
Porjus kraftverk
Kungsträdgårdsgatan 4
Serbiens ambassad i Stockholm, Stockholm
Kvibergs kasernetablissemang, Göteborg
Hovförvaltningens hus

Se även


:Kategori:Byggnader ritade av Erik Josephson
Josephson (släkt)

Referenser


http://130.242.34.243/webarkdok/detalj.asp?id=430 Arkitekturmuseum - Arkitektregistret
http://runeberg.org/vemardet/1925/0376.html Vem var det? 1925

Externa länkar


Kategori:Svenska arkitekter
Kategori:Födda 1864
Kategori:Avlidna 1929
Kategori:Män

Egentliga ödlor


Egentliga ödlor (Lacertidae) är en familj i ordningen fjällbärande kräldjur. Medlemmarna lever i Europa, Afrika och Asien. De föredrar soliga, varma och främst torra habitat. Födan utgörs oftast av mindre ryggradslösa djur och ibland även av frön och frukter.

Beskrivning


De flesta arterna vistas på marken och är små samt slanka. Kroppslängden varierar mellan 12 och 90 centimeter där mindre arter är vanligast. Dessa ödlor har fem tår vid varje fot och en tydlig svans. Tårna har ingen fästförmåga (som hos geckoödlor), vid strupen finns ingen säck, och även ryggkam saknas. Ögonens pupiller är runda och trumhinnan är tydligt synlig. Hannar har vid undersidan av låren körtel som under parningstiden avsöndrar ett ämne som påminner om vax. Vid svansen finns vanligen ett ställe där den bakre delen kan avlägsnas. Svansspetsen växer sedan på nytt.
Hos de flesta arterna förekommer könsdimorfism, hannar är oftast mera färgglada än honor. Nästan alla arter lägger ägg (ovipari), några föder levande ungar (ovovivipari, däribland skogsödlan) och hos ett fåtal arter finns partenogenes.

Systematik


Familjens och Fylogeni släktskapsförhållanden är inte helt utredda. Enligt klassisk systematik tillhör familjen underordningen Scincomorpha, men efter nyare molekylärbiologi undersökningar är de närmare släkt med underordningen masködlor (Amphisbaenia). I vissa avhandlingar bildar dessa grupper ett gemensamt taxon, Lacertibaenia.
För närvarande listas omkring 300 arter i cirka 40 släkten. Den följande listan är enligt online-databasen "Reptile Database". Dessutom listas en del utvalda arter.
Släkte ''Acanthodactylus''
Art ''Acanthodactylus erythrurus''
Släkte ''Adolfus''
Släkte ''Algyroides''
Art ''Algyroides fitzingeri''
Släkte ''Anatolacerta''
Släkte ''Apathya''
Släkte ''Archaeolacerta''
Art ''Archaeolacerta oxycephala''
Art ''Archaeolacerta mosorensis''
Släkte ''Atlantolacerta''
Släkteg ''Australolacerta''
Släkte ''Dalmatolacerta''
Släkte ''Darevskia''
Art ''Darevskia armeriaca''
Släkte ''Dinarolacerta''
Släkte ''Eremias''
Släkte ''Gallotia'' - kanarieödlor
Art ''Gallotia caesaris''
Art ''Gallotia galloti'' - blåkindad kanarieödla
Släkte ''Gastropholis''
Släkte ''Heliobolus''
Släkte ''Hellenolacerta''
Släkte ''Holaspis''
Släkte ''Iberolacerta''
Art ''Iberolacerta horvathi''
Släkte ''Ichnotropis''
Släkte ''Iranolacerta''
Släkte ''Lacerta'' - halsbandsödlor
Art ''Lacerta agilis'' - sandödla
Art ''Lacerta bilineata''
Art ''Lacerta schreiberi'' - iberisk smaragdödla
Art ''Lacerta trilineata''
Art ''Lacerta viridis''
Släkte ''Latastia''
Släkte ''Meroles''
Släkte ''Mesalina''
Släkte ''Nucras''
Släkte ''Omanosaura''
Släkte ''Ophisops''
Släkte ''Parvilacerta''
Släkte ''Pedioplanis''
Släkte ''Philochortus''
Släkte ''Phoenilacerta''
Släkte ''Podarcis''
Art ''Podarcis muralis'' - murödla
Art ''Podarcis melisellensis''
Art ''Podarcis tiliguerta''
Art ''Podarcis taurica''
Art ''Podarcis hispanica''
Art ''Podarcis pityusensis'' - pituysisk murödla
Art ''Podarcis sicula''
Släkte ''Poromera''
Släkte ''Psammodromus''
Släkte ''Pseuderemias''
Släkte ''Scapteira''
Släkte ''Scelarcis''
Släkte ''Takydromus''
Art ''Takydromus sexlineatus''
Släkte ''Teira''
Art ''Teira dugesii''
Släkte ''Timon (släkte)''
Art ''Timon lepidus''
Släkte ''Tropidosaura''
Släkte ''skogsödla''
Art ''Zootoca vivipara'' - skogsödla

Referenser

Externa länkar


Kategori:Ödlor
az:Əsl kərtənkələlər
be:Сапраўдныя яшчаркі
bg:Гущерови
bar:Oadaxl
ca:Lacèrtid
cs:Ještěrkovití
de:Echte Eidechsen
en:Lacertidae
es:Lacertidae
eo:Lacertedoj
fr:Lacertidae
gl:Lagarta
it:Lacertidae
he:לטאיים
kk:Нағыз кесірткелер
ku:Marmarok
la:Lacertidae
hu:Nyakörvösgyíkfélék
nl:Echte hagedissen
ja:カナヘビ科
frr:Haagedisjin
no:Firfisler
oc:Lacertidae
pl:Jaszczurkowate
pt:Lacertidae
ru:Настоящие ящерицы
sl:Kuščarice
th:วงศ์จิ้งเหลนน้อยหางยาว
tr:Kertenkele
uk:Ящіркові

Emacs


Emacs (ursprungligen en förkortning för ''Editor MACroS''), är ett samlingsnamn för ett antal olika textredigerare som har vissa gemensamma drag och är vanliga på Unix-liknande operativsystem.
Under 1980-talet började arbetet med att skriva en textredigerare för det nya operativsystemet GNU. Den kom att kallas för GNU Emacs och är tillsammans med XEmacs (som är en förgrening från GNU Emacs) de två vanligaste varianterna av Emacs som används idag. Richard Stallman skrev den första versionen och har varit huvudutvecklare ett antal gånger, senast fram till i februari 2008.<ref name="stallman"></ref> Anledningen till att han lämnade över ansvaret ska enligt en intervju med Network World ha varit att han inte har tid att ge GNU Emacs uppmärksamheten som det förtjänar. De två nya huvudutvecklarna blev i och med det Stefan Monnier och Chong Yidong.<ref name="stallman2"></ref>

Moduler och utvidgning


Egentligen är Emacs mycket mer än en textredigerare. Emacs innehåller en väldigt extensiv Lisp-tolk som främst används för att redigera text, men gör det möjligt att lätt modifiera systemet eller skriva helt nya moduler, nya ''modes''. Det finns en uppsjö av olika utökningar till Emacs, som exempelvis för World Wide Web, e-post och usenet, en mängd olika chattklienter, spel (till exempel Tetris) och t.o.m. en virtuell psykolog och stöd för kaffekokare styrda över Internet (enligt RFC 2324 av den Aprilskämt 1998).
Emacs bygger på användandet av kortkommandon snarare än menyer även om senare versioner innehåller ett system av rullgardinsmenyer liknande dem i vanliga ordbehandlare. Kommandona kan också skrivas ut i sin helhet (med tabulatorexpansion). Emacs har ett omfattande hjälpsystem med bland annat en interaktiv kurs för att lära nybörjare använda systemet.
Programmet har ett antal olika lägen (''modes'') för programmering i olika programspråk och redigering med märkspråk (TeX, HTML, m.fl.) och erbjuder för dessa en integrerad utvecklingsmiljö, med till exempel stöd för syntaxfärgning, versionshantering, kompilator och Avlusare.

Emacs och ''vi''


En annan populär textredigerare till Unix-system är vi (textredigerare). Det pågår än idag mer eller mindre seriösa ordkrig mellan Emacs-användare och ''vi''-användare, om vilken textredigerare som "är bäst".

Noter

Externa länkar


http://www.gnu.org/software/emacs/ GNU:s webbplats om Emacs
Kategori:Fria textredigerare
ar:إيماكس
az:Emacs
bg:Emacs
bs:Emacs
ca:Emacs
cs:Emacs
da:Emacs
de:Emacs
en:Emacs
eo:Emacs
es:Emacs
et:Emacs
eu:Emacs
fa:ایمکس
fi:Emacs
fr:Emacs
gl:Emacs
he:Emacs
hu:Emacs
ia:Emacs
id:Emacs
it:Emacs
ja:Emacs
ko:이맥스
ml:ഇമാക്സ്‌
nl:Emacs
no:Emacs
pl:Emacs
pt:Emacs
ro:Emacs
ru:Emacs
simple:GNU Emacs
sk:Emacs
th:Emacs
tl:GNU Emacs
tr:Emacs
uk:Emacs
vi:Emacs
zh:Emacs

Elsa Beskow


Elsa Beskow, född ''Maartman'' 11 februari Konståret 1874 i Stockholm, död 30 juni Konståret 1953 i Djursholm, Stockholms län, är en av Sveriges mest kända barnbokskonstnärer. Bland hennes verk finns en lång rad av klassiska Saga (skönlitteratur) som ''Sagan om den lilla lilla gumman'' och ''Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin''.

Familj


Beskow föddes som äldsta dotter till affärsmannen Bernt Maartman (1841–1889), vars släkt kom från Bergen i Norge, och lärarinnan Augusta Fahlstedt (1850–1915). Hon hade fyra systrar och en bror. När Elsa var 15 år gammal avled fadern. Familjen flyttade därefter till Elsas mammas ogifta syskon som bodde tillsammans.
Hon gifte sig 1897 med dåvarande predikanten och socialarbetaren, sedan teologie doktor Natanael Beskow. De fick sex söner, av vilka konstnär Bo Beskow och geologen och författaren Gunnar Beskow är mest kända.

Yrkesliv


Elsa Beskow utbildades på Konstfack och var sedan teckningslärare vid Whitlockska samskolan 1894–1897.
Genombrottet kom 1901 med boken ''Puttes äventyr i blåbärsskogen''. Total gav hon ut ett fyrtiotal egna böcker med text och bild, fram till ''Röda bussen och gröna bilen'' som utkom 1952, året före sin död. Hennes stil är lätt, med en skarp blick för detaljer i inte minst djur och växter, vilket blir särskilt tydligt i de sagor som innehåller ”förminskade” barn eller sagogestalter i miniatyr, som ''Solägget'', ''Tomtebobarnen'' eller den ovan nämnda ''Puttes äventyr i blåbärsskogen''. Boksidorna är ofta inramade av dekorativa ramverk i jugend-stil.
Elsa Beskow illustrerade flera av Alice Tegnérs sångböcker, och skapade de klassiska bilderna som vi förknippar med till exempel ''Mors lilla Olle''. Hon satte också bild till Jeanna Oterdahl texter i ''Blommornas bok''. Hon var också delaktig i utformningen av svenska skolans nya läsebok ''Vill du läsa?'' (tre delar, 1935–1937), och skolsångboken ''Nu ska vi sjunga'' (1943).
Sedan 1958 delar Sveriges allmänna biblioteksförening ut Elsa Beskow-plaketten till årets mest förtjänta barnboksillustratör.

Böcker


Sagan om den lilla, lilla gumman, 1897
Barnen från Solbacka, 1898
Puttes äventyr i blåbärsskogen, 1901
Mors lilla Olle och andra visor af Alice Tegnér med bilder av Elsa Beskow, 1903
Gnällmåns, 1905
Blommornas bok, 1905
Olles skidfärd, 1907
Tomtebobarnen, 1910
Pelles nya kläder, 1912
Blomsterfesten i täppan, 1914
Sagbok, 1915
Görans bok, 1916
Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, 1918
Muntergök, 1919
Lasse liten i trädgården, 1920
Bubbelemuck, 1921
Lillebrors segelfärd, 1921
Borgmästar Munthe visor av Alice Tegnér, bilder av Elsa Beskow, 1922
Farmors lapptäcke, 1922
Resan till landet Längesen, 1923
Sagan om den lilla hinden, 1924
Tant Bruns födelsedag, 1925
Kistan på herrgårdsvinden, 1926
Årets saga, 1927
Jan och alla hans vänner, 1928
Petter och Lotta på äventyr, 1929
Hattstugan, 1930
Farmor och Fjunlätt, 1930
Solägget, 1932
Landet Långthärifrån, 1932
Sagan om den nyfikna abborren, 1933
Sessalätts äventyr, 1934
Beskow-Siegwald: Vill du läsa?, 1935–1937
Ocke, Nutta och Pillerill, 1939
Duktiga Annika, 1941
Farbror Blås nya båt, 1942
Det hände en gång, 1944
ABC-resan, 1945
Petters och Lottas jul, 1947
Herr Peter, 1949
Herr Peters hus, 1949
Röda bussen gröna bilen, 1952
En serie målarböcker: ''Vill du måla?''

Illustrationer till andra sagor


Blommornas bok till Jeanna Oterdahls text
Lilla Rosa och Långa Leda
Prins Hatt under jorden
Småbarnens sagbok till Amalia Fahlstedts text
Tummelisa till H.C. Andersens text
Vallpojken och älvekungen

Övrigt


1958 utkom Stina Hammar med biografin ''Solägget – Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst''. 2002 utkom boken i ny upplaga, utökad bland annat med brevväxling mellan Elsa och Natanael Beskow.
1960 gav svenska Postverket ut en frimärksserie med temat Svenska sagor, där motivet till ett av märkena är hämtat ur Beskows ''Pelles nya kläder''.
Familjen Beskow var bosatt i Djursholm. Från 1900 bodde de i Villa Ekeliden, som år 1890 hade byggts som bostad åt författaren Viktor Rydberg. Elsa och Natanael Beskow var framträdande personligheter i kulturlivet i den unga villastaden, tillsammans med bland andra kompositören Alice Tegnér. Elsa Beskows Djursholmsanknytning hålls i minne genom ''Elsa Beskows torg'' i Djursholms centrum. På torget finns en liten bronsstaty som föreställer Elsa Beskow.

Referenser

Litteratur


Externa länkar


http://www.biblioteksforeningen.org/utmark/beskow/index.html Elsa Beskow-plaketten
http://kampanj.bonniercarlsen.se/beskow/sagovarld_tabell.htm Några av Elsa Beskows bilder, förlaget Bonnier Carlsen.
Kategori:Födda 1874
Kategori:Avlidna 1953
Kategori:Svenskspråkiga författare
Kategori:Svenska konstnärer
Kategori:Svenska författare av barn- och ungdomslitteratur
Kategori:Kvinnor
Kategori:Svenskspråkiga författare av barn- och ungdomslitteratur
Kategori:Personer i Sverige under 1800-talet
Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet
Kategori:Författare från Stockholm
da:Elsa Beskow
de:Elsa Beskow
en:Elsa Beskow
es:Elsa Beskow
fi:Elsa Beskow
mr:एल्सा बेस्को
nn:Elsa Beskow
no:Elsa Beskow
pt:Elsa Beskow
ru:Бесков, Эльза
tg:Елса Бескоу

EDSAC

EDSAC (''Electronic Delay Storage Automatic Computer'') var världens första dator med lagrade program i reguljär användning (Z3 var en experimentmaskin). Den designades och byggdes vid Cambridge i England. Sin första beräkning gjorde EDSAC 6 maj 1949.
Det gjorde också en kommersiell variant kallad LEO I.

Externa länkar


http://dmoz.org/Computers/Emulators/EDSAC/ Open Directory - Computers: Emulators: EDSAC
http://www.dcs.warwick.ac.uk/~edsac/ EDSAC Simulator
http://www.cl.cam.ac.uk/UoCCL/misc/EDSAC99/ EDSAC99
Kategori:Datorhistoria
ca:EDSAC
cs:EDSAC
de:Electronic Delay Storage Automatic Calculator
en:Electronic Delay Storage Automatic Calculator
es:EDSAC
fr:Electronic Delay Storage Automatic Calculator
ko:에드삭
it:EDSAC
he:EDSAC
ja:EDSAC
pl:EDSAC
pt:EDSAC
ro:EDSAC
ru:EDSAC
simple:Electronic Delay Storage Automatic Calculator
fi:EDSAC
tr:Electronic Delay Storage Automatic Calculator
uk:EDSAC
zh:延遲存儲電子自動計算器