Amager

Fil:Denmark location amager.svg
Fil:Amager.jpg
Amager är en ö (landområde) i Öresund. Ön tillhör Danmark och östra delen av Köpenhamn ligger på ön. Övriga delar upptas av Tårnby kommun och Dragør kommun.
Amager har en yta på 96,29 km² stor och befolkningen uppgår till 174 179 personer (1/1-2011).
Amager är delvis en konstgjord ö, delvis en naturlig sådan. Ön är mycket låg och vissa delar ligger under havsytan, framförallt Vestamager. Ön började uppodlas i större skala under 1500-talets första hälft då kung Kristian II bjöd in nederländska bönder till att odla upp ön för kronans räkning. Flertalet slog sig ned i fiskeläget Dragör där många än idag har nederländska namn som Neels och Tønnes.
Den stora utvecklingsfasen började på 1800-talet då flera fabriker, bostadsområden och militär verksamhet utvecklade sig på ön. Ön, som är förbunden med övriga Köpenhamn genom flera broar, järnväg och Köpenhamns tunnelbana, har alltid varit ett arbetarklassfäste med undantag för Dragör och vissa andra områden. Ön har aldrig ansetts vara riktigt "fin" i många köpenhamnsbors ögon, men inställningen håller på att ändras i takt med stigande huspriser.
Under 1900-talet började militären att utveckla stora övningsområden på ön vilket resulterade i Vestamager som idag innefattar ett stort naturområde ett par kilometer från Köpenhamns centrum. Under senare delen av 1900-talet har flygplatsen Kastrup som ligger på ön expanderat kraftigt och i samband med byggandet av Öresundsförbindelsen började även ett stort område byggas som kallas för Öresundsregionen.
Ön återfick i samband med bron även en järnvägsförbindelse vilket tidigare inte funnits sedan 1960-talet. En motorväg byggdes samtidigt som går rakt igenom flera tidigare bostadsområden. Köpenhamns metro går ut till Kastrup och flera andra stora byggprojekt är på gång. Många "amagerkanare" ama'rkänare ser dock denna utveckling med stor skepsis eftersom de menar att denna gentrifiering håller på att förstöra deras ö med nyrika och "trendsättare" som flyttar in där arbetarklassen och fabrikerna tidigare huserade .
På Amager finns bl.a Danmarks Radios nya TV-hus (DR-byen), kongresscentret och mässhallarna Bella Center (där f.ö. det internationella klimatmöptet COP 15 avhölls i december 2009). Kring metro och regionaltågstationen Ørestad har ett betydande lyxartat bostadskomplex uppförts under 00-talet. Detta sträcker sig från Bella Center i norr till Sundbyvester i söder. Även om detta inte ligge vid kusten har ''Ørestad City'' delvis fått karaktären av en sjöstad genom anläggandet av konstgjorda kanaler och dammar. Vid Islands Brygge finns en "äkta" sjöstad.
Före Öresundsförbindelsens uppförande hade Dragør en färjeförbindelse med Limhamn i södra Malmö. På grund av denna denna fanns tidigare en en betydande gränshandel. Denna har under 2000-talet helt upphört liksom den genomgående trafiken. Dragør är förvandlad till en stilla idyll.
Öns västra del, som utvanns från Öresund under 1920- och 30-talen, är med undantag för Bella Center, Ørestad City samt ett koloniområde inte bara obebyggt utan i princip ett helt oanvänt område. Marken är inte ens odlad (odlad mark finns dock på den naturliga delen av öns södra del) utan består av ängsmark.
Längst i söder finns den flerhundraåriga skogen ''Kongelunden''.
På öns östra del, vid Öresundskusten invigdes 2007 den heta sommardagar mycket populära sandstranden Amager strandpark.
Amager är den tätast befolkade ön i Danmark. Den näst mest tätbefolkade är Thurø.

Se även


Amagerbroderi
Kategori:Öresundsregionen
Kategori:Danmarks öar
Kategori:Danska öar i Östersjön
Kategori:Områden i Köpenhamn
Kategori:Förorter till Köpenhamn
be:Востраў Амагер
ca:Amager
cs:Amager
da:Amager
de:Amager
et:Amager
en:Amager
es:Amager
eu:Amager
fr:Amager
gl:Amager
ko:아마게르 섬
id:Amager
is:Amager
it:Amager
ka:ამაგერი
lt:Amageris
hu:Amager
nl:Amager
ja:アマー島
no:Amager
nn:Amager
pl:Amager
pt:Amager
ru:Амагер
sr:Амагер
fi:Amager
vi:Amager
zh:阿邁厄島

Afrika


Afrika är jordens näst största kontinent efter Eurasien och även jordens näst största världsdel efter Asien, både vad gäller area och folkmängd. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km² vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa eller cirka 6 % av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. I Afrika bor det ungefär 1 miljard människor i 55 länder – en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.

Etymologi


Ordet "Afrika":s etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker.
I äldre tider kallades allt land väster om Egypten för "Libyen". Enligt den grekiska historieskrivaren Herodotos berättelse seglade feniciska sjömän på uppdrag av den egyptiska kungen Neko runt Libyen, det vill säga kontinenten Afrika redan omkring 600 f.Kr.
När Romerska riket först använde termen ''Africa terra'' avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Karthago, det vill säga motsvarande ungefär dagens Tunisien där själva staden Karthago låg samt stora delar av Libyen och Algeriet. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Klaudios Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom ''Africa'' att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna har upptäckt mer och mer av kontinenten har termen avsett ett allt större område. Namnet ska ha avsett "landet där ''afri''" (singularis: ''afer'') bodde. ''Afer'' avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Vikingarna under 800- och 900-talen kallade norra Afrika för 'Stora Särkland'.

Geografi


Geologiskt är Afrika en mycket gammal kontinent, i huvudsak uppbyggd av urberg. Under jordens forntid var den en del av jättekontinenten Gondwanaland. Denna gled isär under jura (period) och krita (period) för 100-150 miljoner år sedan, och så fick Afrika sin nuvarande form.
Inom sina regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km² inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Tunisien, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligaste punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 28 000 km (1 km kust på 1 057 km²) varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km, och avsaknaden av djupare bukter och betydande halvöar blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km² som omgärdas av 32 000 km kust (1 km kust på 278 km² land), eller för det fjordrika Norge, där motsvarande siffra 385 000 km² land och en kuststräcka på 20 000 km (1 km kust per 19 km² land).
Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 m ö.h. upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergskedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden:
# Slättlanden vid kusterna – ofta med mangroveträsk insprängda – når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna.
# Atlasbergen i norr som ligger isolerat av Saharaöknen som bitvis ligger under havsnivån.
# De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600-1 000 m ö.h.
# De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högra landområden, men i allmänhet håller sig under 600 m ö.h.
Skog täcker cirka en femtedel av Afrikas yta.
Hela Afrika har ett tropiskt klimat eller subtropiskt klimat.

Fauna


Afrika är huvudsakligen känt för den öppna savannen med väldiga hjordar av hovdjur som afrikansk buffel, gnuer, antiloper, giraffer och zebror. Dessa jagas av stora rovdjur som lejon, hyenor och geparder. Den afrikanska djungeln befolkas av ormar och primater samt av vattenlevande djur som krokodiler och groddjur. Afrika har även det största antalet arter som kan räknas till megafaunan, bland annat afrikanska elefanter, trubbnoshörning och flodhäst, på grund av att kontinenten bara i mindre utsträckning var påverkad av det massutdöende som skedde under pleistocen.

Historia


Den första mänskliga migrationen, från kontinenten men även inom Afrikas kuster, kan spåras lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetik material. Någonstans i Östafrika tror dagens forskare att de första hominider uppkom. I Etiopien har man hittat ett två miljoner år gammalt skelett som uppkallades Australopithecus afarensis, den första kända mänskliga primater.

Tidigare civilisationer och handel


Fil:African-civilizations-map-pre-colonial.svgLingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kallades bushmän och hottentotter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bland annat kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropik Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större folkmängd än de undanträngde jägare eller samlare. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de Tempererat klimat i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni (språk)- och bantuspråk som till exempel xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen.
Afrika söder om Sahara har bestått olika stater och riken, mindre stadsstater samt stam (samhällsvetenskap) och klaner. Det forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbabwe.
Nordafrika kom från och med 600-talet under arabiskt inflytande – en tid av kulturell blomstring – och med kamelens hjälp spreds Islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten parallellt med en omfattande svart slavhandel. Detta östafrikanska handelsutbyte med araber och perser sträckte sig ända bort till Java, därmed den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på Östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna.

Arabvärlden och Europa utforskar kontinenten


Det arabiska intresset för Afrika går långt tillbaka, men handel med slavar från centra som Lamu och Zanzibar vid östkusten har pågått åtminstone sedan senare delen av 1000-talet e Kr. De miljoner slavar som exporterades till arabvärlden och österut finns dock inte kvar idag som etnisk grupp där, till skillnad från Västindien och Amerika. Vart de tog vägen är ett mysterium än idag. Slavhandel med svarta pågår fortfarande i vissa arabländer, till exempel Sudan.
Under 1300-talet började vissa europeiska handelsexpeditioner få kontakt med Nord- och Västafrika.
Från 1500-talets mitt fram till förbudet mot slavhandel i Storbritanniens parlament 1807, som kom att få full kraft först något årtionde senare, handlades slavar från lokala stamledare i främst Väst- och Centralafrika. Flera miljoner afrikaner såldes på detta vis som slavar till främst de Europeiska kolonierna i Amerika.
Tidiga kolonisatörer var araber, Portugal och Spanien. Därefter kom kolonialiserades kontinenten av framförallt av Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, Nederländerna, Tyskland och Portugal.

Koloniseringen


Fil:Map_of_Africa_from_Encyclopaedia_Britannica_1890.jpgFrån slutet av 1000-talet koloniserade Arabiska köpmän den afrikanska östkusten. Holländarna koloniserade på 1600-talet den då relativt folktomma södra udden av Afrika. Portugiserna grundade flera kolonier i västra Afrika och vid nuvarande Moçambique. I mitten av 1800-talet leddes flera expeditioner in i de centrala delarna av Afrika, bland annat av Livingstone och Speke, men också den svenske upptäcktsresanden Andersson. Denna kolonisering förändrade i grunden det ekonomiska livet på kontinenten, och innebar i flera fall ensidig export av naturresurser. Leopold II av Belgien rovdrift på sin privata koloni Kongostaten är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv. Flertalet kolonier erhöll självständighet under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Avkoloniseringen resulterade i flertalet fall med katastrof, där diktatur och etnisk rensning vanligen blev följden, till exempel i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), Rwanda, Uganda, Nigeria m.fl. stater.

Politik


Fil:Electoral Democracies in Africa, Freedom House 2007.gif
Det postkoloniala Afrikas politik har i hög grad präglats av diktatur, statskupper och brist på mänskliga rättigheter.
Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och dikatur. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mord på presidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika, och tillsammans med länder som Frankrike och Kuba, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Enligt en spridd uppfattning beror många militära konflikter om territorium och gränser under Afrikas moderna historia på de gränser från kolonial tid som huvudsakligen drogs upp efter Kongokonferensen, men detta kan inte visas eftersom något jämförelseområde inte finns. Konflikter i Afrika har ofta drivits av tillgången till kontinentens rika råvara – diamanter och metaller som guld, platina, uran och koppar.
Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alltjämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bland annat HIV-viruset som leder till sjukdomen AIDS.
Trots nöd och umbäranden finns vissa positiva tecken – demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från till exempel Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver.
De afrikanska ledarna har i olika omgångar sökt former för samarbete sinsemellan. Hittills har dock detta inte lyckats särskilt väl. Under inbördeskriget i Kongo-Kinshasa var det grannstaterna som spädde på konflikten snarare än utomafrikanska stater, och motivet var främst att skaffa kortsiktiga vinster genom att utvinna diamanter och andra mineraler. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3,5 miljoner under en femårsperiod.
De politiska samarbetsorganisationer man skapat har inte kunnat leva upp till förväntningarna. Organisationen för afrikansk enighet (OAU 1963-2002) kallades till exempel diktatorsklubben för dess tendens att alltid stödja de sittande politiska ledarna och ägna väldigt lite energi åt att främja den vanlige afrikanens mänskliga rättigheter. 2002 skapades i stället ''Afrikanska unionen'', som är tänkt att underlätta ett framtida samarbete mellan kontinentens stater. Hittills har denna organisation inte klarat att hantera till exempel utrotningskriget i Darfur-provinsen i Sudan, där en arabisk statsledning tillåtit slakt på hundratusentals av bantubefolkningen i sydväst. En avgörande skillnad mellan såväl OAU som AU å ena sidan och EU å den andra, är att EU startades av en grupp länder som satte demokrati och mänskliga rättigheter i fokus för den egna politiken, och som krävt detta av tillkommande medlemsstater. OAU och AU har från början i stället varit territoriellt inriktade, och visserligen haft demokrati och mänskliga rättigheter som skrivelser i sina stadgar, men ytterst sällan satt kraft bakom dessa ord. På så sätt liknar AU mer FN än EU.

Ekonomi


Fil:Bakweri cocoyam farmer from Cameroon.jpg
Afrikas ekonomi omfattar ungefär 887 miljoner människor i 54 olika stater (Juli 2005). Afrika är världens fattigaste kontinent, och den är, i medeltal, fattigare än den var för 25 år sedan. På FN:s Human Development Report från 2003 (som rankade världens 175 länder enligt en rad kriterier) var plats mellan 151 och 175 intagna av länder i Afrika.
Det finns dock länder som lyckas bra ekonomiskt, bland andra Botswana, Ghana och Sydafrika. Etiopien har också en relativ bra ekonomi på grund av den höga tillväxten i landet på cirka 11-15% per år. Sydafrika har en väl fungerande inhemsk aktiehandel och har stora naturtillgångar i bland annat guld och diamanter och ett väl fungerande rättsväsen. Det finns i Sydafrika även tillgång till investeringskapital, stora marknader och utbildad arbetskraft. Det finns även andra afrikanska länder, exempelvis Egypten, som länge haft en väl fungerande handelssektor och ekonomi.
Kontinentens kust mot Atlanten återfinns stora fyndigheter av Petroleum. I Nigeria finns en av världens mest betydande oljereserver och landets ekonomi är bland de snabbast växande i världen.
Afrikas jordbruk sysselsätter drygt hälften av Afrikas befolkning och är den viktigaste näringen. Cirka 6 % (ungefär 1 814 600 km²) av världsdelens yta är uppodlad, mest i savannområdena. I stora delar av de brukningsbara områdena är jordens bördighet ganska låg. De bästa jordarna återfinns i begränsade höglandsområden som i till exempel Kamerun och Östafrika.

Demografi


Människan, ''Homo sapiens'', antas härstamma från Afrika och spred sig sen härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat i Afrika.
Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavet och inte minst s.v. Asien både befolkning, språk och kultur.
På ön Madagaskar, som var obebott under lång tid, härstammar majoriteten av befolkning från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper.
Afrikas befolkning uppvisar många av de för utvecklingsregioner typiska drag såsom höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45 % är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner, Afrika är generellt en glestbefolkad kontinent med i genomsnitt 27,8 invånare per km².
Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.

Språk


Fil:African languages SV.png
Uppskattningsvis finns det ungefär 1800 talade språk i Afrika idag. Vissa av dessa, till exempel Swahili, Hausa, och Yoruba (språk), talas av många miljoner människor, medan det finns andra som bara talas av några hundra eller ännu färre. Afrika har även många olika teckenspråk. De flesta afrikaner talar som modersmål ett språk tillhörande någon av de fyra språkfamiljerna afroasiatiska språk, nilo-sahariska språk, Niger-Kongospråk eller khoisanspråk.
Med några få nämnvärda undantag i östra Afrika, har nästan alla afrikanska länder språk som har sitt ursprung utanför världsdelen som officiellt språk, på grund av kolonialismen och mänsklig migration. Till exempel används i ett stort antal afrikanska länder franska eller engelska som administrativt språk för stat, handel, utbildning och media. Arabiska, portugisiska, afrikaans och malagassiska är andra exempel på språk med ursprung utanför Afrika som idag används av miljoner afrikaner, både i offentliga och privata sammanhang.

Kultur


Afrika har ett stort antal överlappande kulturer, och flera tusen olika etniska grupper. Den mest konventionella distinktionen är den mellan området söder om Sahara och området norr om öknen. De nordliga länderna associerar sig främst med arabkulturen, medan de sydliga länderna består av i sin tur många olika kulturella områden. En av de största kulturella identiteterna är den som innefattar alla folk som talar något bantuspråk.
Det går också att göra en indelning i gamla franska Västafrika å ena sidan, och resten av Afrika (mer specifikt de brittiska eller portugisiska kolonierna i södra och östra Afrika) å andra sidan. En annan kulturell linje går mellan de afrikaner som håller kvar vid sina gamla traditionella livsstilar, och de som har anpassat sig till en mer modern livsstil. Det går även att dela upp traditionalisterna i sådana som ägnar sig åt uppfödning av boskap, och sådana som ägnar sig åt jordbruk.
Afrikansk konst och afrikansk arkitektur reflekterar de afrikanska kulturernas diversitet. De äldsta exemplen på afrikansk konst är 75 000 år gamla pärlsmycken gjorda av nassariusskal, dessa hittades i Blombosgrottan. Pyramiderna i Giza var världens högsta byggnader under 4 000 år. Klippkyrkorna i Lalibela i Etiopien, bland vilka ''Bete Giyorgis'' ("St. Göranskyrkan") är mest välkänd, är också kända exempel på afrikansk arkitektur.

Religion


Kristendom och islam är de största religionerna i Afrika, 46,3 % av alla afrikaner är kristna och 40,5 % är muslimer. Resten 11,8 % tillhör olika lokala afrikanska religioner som funnits före den europeiska kolonisationen. Ett mindre antal afrikaner är Hinduism, eller har tro från Judendom tradition. Exempel på Afrikanska judar är Beta Israel, Lembafolk och Abayudaya i östra Uganda. Sydafrika och Angola har över 55% kristna katoliker.

Afrika i läroböckerna


I svenska läroböcker har under 1800-talet och största delen av 1900-talet dominerats av en enahanda syn på Afrika.

Gamla fördomar i Europa


Fördomarna som frodades i äldre uppslags- och skolböcker kan man indela i åtminstone sex typer:
# Afrikanerna beskrivs som biologiskt och socialt underlägsna, ofta som barn.
# Afrikanerna beskrivs som "vildar", ständigt benägna att råka i strid med varandra.
# Afrika beskrivs i avsaknad av egen historia. Vad vi får oss till livs är européernas historia i Afrika.
# Européernas insats beskrivs som lyckobringande; de beskrivs som de som för civilisationen till den mörka kontinenten.
# Afrika beskrivs som exotiskt. Ibland verkar djuren vara intressantare än människan. Ofta beskrivs människorna som en del av faunan.
# Framställningen genomsyras av utvecklingssyn, där det västeuropeiska samhället antas stå högst och de afrikanska samhällena lågt på utvecklingsstegen.
I S Almquists "geografi för folkskolan" från 1886 står att läsa följande stycke:
''"Nästan hela Mellanafrika bebos av negrer, hvilka utgöra en egen människoras, utmärkt av svart hudfärg, ulligt hår samt utstående mun med tjocka läppar. I odling hafva de hunnit mindre långt än de förr nämnda människostammarna. Dock lefva de alla i samhällen, hafva en religion så kallad fetisjdyrkan, ega boskap och drifva något åkerbruk samt kunna tillverka kläder, vapen och husgeråd af allehanda slag..
''Negrerna hafva ej så dåliga själsanlag, det hafva de visat, där de hafva bott bland européer, till exempel i Amerika; men för sig själva komma de ej långt. De äro mycket som barn; de älska att styra ut sig med grannlåt, äro häftiga i alla sina självrörelser, så att de i glädje hoppa, dansa och sjunga, i sorg åter skrika och tjuta, rifva av sig håret och rulla sig på marken; de råka lätt i vrede och äro då grymma och blodtörstiga. Annars äro de i allmänhet godsinta, men i hög grad opålitliga och lögnaktiga samt oförskämda tiggare, äfven furstarne och kungarne. Att arbeta strängt är något som negrerna ej gärna göra, ehuru de äro rätt starka, i synnerhet i armarna; och börja de ett företag, så hålla de ej längre ut därmed; men det är ej heller lätt att i Afrikas heta klimat göra ett uthålligt arbete. - Till sin afgud eller fetisj tager en neger hvad föremål som hälst, ett träd, en sten eller dylikt, som synes honom ovanligt och märkvärdigt; han tror, att däri bor någon ande, och offrar till honom för att få hans hjälp. Men går det honom illa, förlorar han tron på fetisjen, kastar bort eller bränner upp den och skaffar sig en annan"''
Den utvecklingssyn som finns inbäddad i den koloniala ideologin bygger på fyra grundföreställningar:
Den är unilineär, det vill säga den förutsätter att alla samhällen går igenom samma utvecklingsstadier, från lägre till högre.
Den är genomsyrad av framstegstro, enligt vilken alla förändringar är förbättringar.
Den är normativ, det vill säga bygger på värderingen att de samhällen som antas vara på en lägre utvecklingsnivå också är sämre medan de samhällen som anses vara högst på utvecklingsstegen är bättre.
Den är etnocentrisk och betraktar det västerländska samhället som det högst utvecklade samhället och därmed som en modell för andra samhällen.
Se vidare ädel vilde.

Regioner och territorier


Fil:Africa-regions.png

Se även


Nordafrika
Västafrika
Östafrika
Centralafrika
Södra Afrika
Afrikas klimat

Referenser

Noter

Källor


http://www.courses.psu.edu/aaa_s/aaa_s110_tah/AFIM/Main_HTML/M_EG.html Pennsylvania State University – ''African Ethnic Groups'' och andra kartor
http://www.pygmies.info/ Pygméerna i Afrika Kultur och musik av de första urinvånarna i Afrika
Afrika i skolböckerna, M. Palmberg 1987
Vi i femman - Regionsfinal - Kalmar, Östergötland, Gotland

Externa länkar


Kategori:Afrika
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
ace:Afrika
kbd:Африкэ
af:Afrika
ak:Afrika
als:Afrika
am:አፍሪቃ
ang:Affrica
ar:أفريقيا
an:Africa
arc:ܐܦܪܝܩܐ
roa-rup:Africa
frp:Africa
as:আফ্ৰিকা
ast:África
gn:Afrika
ay:Aphrika
az:Afrika
bm:Afrika
bn:আফ্রিকা
bjn:Aprika
zh-min-nan:Hui-chiu
map-bms:Afrika
ba:Африка
be:Афрыка
be-x-old:Афрыка
bcl:Aprika
bg:Африка
bar:Afrika
bo:ཨ་ཧྥེ་རི་ཁ།
bs:Afrika
br:Afrika
ca:Àfrica
cv:Африка
ceb:Aprika
cs:Afrika
ny:Africa
sn:Africa
co:Africa
cy:Affrica
da:Afrika
pdc:Afrikaa
de:Afrika
nv:Naakaii Łizhiní Bikéyah
dsb:Afrika
dz:ཨཕ་རི་ཀ་
et:Aafrika
el:Αφρική
en:Africa
es:África
eo:Afriko
ext:África
eu:Afrika
fa:آفریقا
hif:Africa
fo:Afrika
fr:Afrique
fy:Afrika
ff:Afirik
fur:Afriche
ga:An Afraic
gv:Yn Affrick
gag:Afrika
gd:Afraga
gl:África
gan:非洲
ki:Abĩrika
glk:آفریقا
gu:આફ્રિકા
got:𐌰𐍆𐌰𐍂𐌻𐌰𐌽𐌳
hak:Fî-chû
xal:Априк
ko:아프리카
ha:Afirka
haw:ʻApelika
hy:Աֆրիկա
hi:अफ़्रीका
hsb:Afrika
hr:Afrika
io:Afrika
ig:Afrịka
ilo:Áprika
id:Afrika
ia:Africa
ie:Africa
iu:ᐊᑉᕆᖄ
os:Африкæ
zu:IAfrika
is:Afríka
it:Africa
he:אפריקה
jv:Afrika
kl:Afrika
kn:ಆಫ್ರಿಕಾ
pam:Aprika
krc:Африка
ka:აფრიკა
ks:اَفریٖقہ
csb:Afrika
kk:Африка
kw:Afrika
rw:Afurika
sw:Afrika
kv:Африка
kg:Afelika
ht:Afrik
ku:Afrîka
ky:Африка
mrj:Африка
lad:Afrika
lez:Африка
lo:ອາຟຣິກກາ
ltg:Afrika
la:Africa
lv:Āfrika
lb:Afrika
lt:Afrika
lij:Africa
li:Afrika
ln:Afríka
jbo:frikytu'a
lmo:Africa
hu:Afrika
mk:Африка
mg:Afrika
ml:ആഫ്രിക്ക
mt:Afrika
mi:Āwherika
mr:आफ्रिका
xmf:აფრიკა
arz:افريقيا
mzn:آفریخا
ms:Afrika
cdo:Hĭ-ciŭ
mwl:África
mdf:Африкань
mn:Африк
my:အာဖရိက
nah:Africa
nl:Afrika
nds-nl:Afrika
ne:अफ्रीका
new:अफ्रिका
ja:アフリカ
nap:Africa
frr:Afrikoo
pih:Afreka
no:Afrika
nn:Afrika
nrm:Afrique
nov:Afrika
oc:Africa
mhr:Африка
or:ଆଫ୍ରିକା
om:Afrikaa
uz:Afrika
pa:ਅਫ਼ਰੀਕਾ
pag:Afrika
pnb:افریقہ
pap:Afrika
ps:افريقا
koi:Африка
km:អាហ្វ្រិក
pcd:Afrike
pms:Àfrica
tpi:Aprika
nds:Afrika
pl:Afryka
pnt:Αφρικήν
pt:África
kaa:Afrika
crh:Afrika
ro:Africa
rm:Africa
qu:Aphrika
rue:Африка
ru:Африка
sah:Африка
se:Afrihkká
sm:Aferika
sa:आफ्रिकाखण्डः
sg:Afrîka
sc:Àfrica
sco:Africae
stq:Afrikoa
st:Afrika
nso:Afrika
tn:Aferika
sq:Afrika
scn:Àfrica
si:අප්‍රිකාව
simple:Africa
ss:Í-Afríka
sk:Afrika
sl:Afrika
cu:Афрїка
szl:Afrika
so:Afrika
ckb:ئەفریقا
srn:Afrka
sr:Африка
sh:Afrika
su:Afrika
fi:Afrikka
tl:Aprika
ta:ஆப்பிரிக்கா
kab:Tafriqt
roa-tara:Afriche
tt:Африка
te:ఆఫ్రికా
tet:Áfrika
th:ทวีปแอฟริกา
tg:Африқо
to:ʻAfelika
chr:ᎬᎿᎦᏍᏛ
chy:Mo'hetaneho'e
ve:Afurika
tr:Afrika
tk:Afrika
uk:Африка
ur:افریقہ
ug:ئافرىقا
vec:Àfrica
vep:Afrik
vi:Châu Phi
fiu-vro:Afriga
wa:Afrike
zh-classical:阿非利加洲
vls:Afrika
war:Aprika
wo:Afrig
wuu:非洲
ts:Afrika
yi:אפריקע
yo:Áfríkà
zh-yue:非洲
diq:Afrika
zea:Afrika
bat-smg:Afrėka
zh:非洲

Amerika

:''För andra betydelser av Amerika, se Amerika (olika betydelser).''
Fil:Americas (orthographic projection).svg
Amerika är en världsdelar och kontinenter på västra halvklotet som består av två kontinenter mellan Atlanten och Stilla havet, namngiven efter den italienske upptäcktsresanden Amerigo Vespucci. Områdets totala landyta är ungefär 42 miljoner kvadratkilometer och är således något mindre än Asiens. Amerika indelas vanligtvis i Nordamerika (med Centralamerika) och Sydamerika.
I folkmun används ''Amerika'' även ofta (oegentligt) som benämning för enbart USA.

Namnet


Amerika namngavs efter Amerigo Vespucci, som var den första som insåg att Amerika var en nyupptäckt kontinent och inte Östindien. Namnet används 1507 för första gången i en världskarta som skapades av den tyske geografen Martin Waldseemüller och beskriver där Sydamerika. 1511 omnämnes det i ett engelskt skådespel och 1516 används det av Leonardo da Vinci på hans världskarta och vann alltså snabb utbredning. Spanjorerna brukade i början ha andra namn. De kallade landet för "Den nya världen" eller ''las Indias occidentales'' (västra Indien). För Sydamerika behöll de under hela 1500-talet namnen ''Peruana'' och ''Brasilia''. Först på 1600-talet blev namnet Amerika allmänt antaget.

Historia


se Amerikas historia

Källor


Kategori:Amerika
Kategori:Kontinenter
ace:Amirika
af:Amerikas
ak:Amerika
als:Amerika (Doppelkontinent)
am:አሜሪካዎች
ar:أمريكيتان
an:America
frp:Amèrica
as:আমেৰিকা (মহাদেশ)
ast:América
gn:Amérika
ay:Awya Yala
az:Amerika
bn:আমেরিকা অঞ্চল
bjn:Amirika
zh-min-nan:Bí-chiu
map-bms:Bawana Amerika
be:Амерыка
be-x-old:Амэрыка
bcl:Amerika
bg:Америка
bar:Amerika
bo:ཨ་མེ་རི་ཁ་གླིང་ཆེན།
bs:Amerika
br:Amerika
ca:Amèrica
cs:Amerika
sn:America (dzose)
cy:Yr Amerig
da:Amerika
de:Amerika
dv:އެމެރިކާބައްރު
nv:Kéyah dah siʼánígíí
dsb:Amerika
et:Ameerika
el:Αμερική
en:Americas
es:América
eo:Ameriko
ext:América
eu:Amerika
fa:قاره آمریکا
hif:The Americas
fr:Amérique
fy:Amearika (kontinint)
ff:Aameerik
fur:Americhis
gag:Amerika
gd:Na h-Aimearagan
gl:América
gan:美洲
glk:آمریکا قاره
gu:અમેરિકા
ko:아메리카
hy:Ամերիկա
hi:महाअमेरिका
hsb:Amerika
hr:Amerika
io:Amerika
ig:Amerikas
ilo:Kaamerikaan
id:Benua Amerika
ia:America
ie:America
os:Америкæ
is:Ameríka
it:America
he:אמריקה
jv:Bawana Amérika
kl:Amerika
kn:ಅಮೆರಿಕ
ka:ამერიკა
kk:Америка
kw:Amerika
rw:Amerika
sw:Amerika
kv:Америка
kg:Amelika
ht:Amerik
ku:Amerîka (parzemîn)
mrj:Америка
lad:Amerika
lez:Америка
lo:ອະເມລິກາ (ທະວີບ)
la:America
lv:Amerika
lb:Amerika (Kontinent)
lt:Amerika
lij:Americhe
ln:Ameríka
lmo:America
hu:Amerika (szuperkontinens)
mk:Америка
mg:Amerika
mr:अमेरिका (खंड)
mzn:آمریکا
ms:Benua Amerika
mwl:América
mdf:Америка
mn:Америк
nah:Ixachitlān
nl:Amerika (continent)
ja:アメリカ州
no:Amerika
nn:Amerika
nov:Amerikas
oc:America
mhr:Америка
pa:ਅਮਰੀਕਾ (ਮਹਾ-ਮਹਾਂਦੀਪ)
ps:امريکا لويه وچه
koi:Америка
km:ទ្វីបអាមេរិក
pcd:Anmérikes
pms:América
tpi:Amerika (Kontinen)
nds:Amerika
pl:Ameryka
pnt:Αμερικήν
pt:América
kaa:Amerika
ro:America
qu:Awya Yala
rue:Америка
ru:Америка
sah:Америка
sm:Amerika
sc:Amèrica
sco:Americae (continent)
stq:Amerikoa
st:Amerika
nso:Amerika
sq:Amerika (kontinent)
si:අ'මෙරිකා මහාද්වීප
simple:Americas
ss:IMelika
sk:Amerika (svetadiel)
szl:Amerika
so:Ameerika
ckb:ئەمەریکاکان
srn:Amrika
sr:Америке
sh:Amerike
fi:Amerikan manner
tl:Kaamerikahan
ta:அமெரிக்காக்கள்
kab:Tamrikt
tt:Америка (дөнья кисәге)
tet:Amérika
th:ทวีปอเมริกา
tg:Амрико
to:ʻAmelika
chy:Amérika
tr:Amerika
tk:Amerika
uk:Америка
ur:امریکین
ug:ئامېرىكا قىتئەسى
vec:Mèrica
vep:Amerik
vi:Châu Mỹ
fiu-vro:Ameeriga
zh-classical:亞美利加洲
wo:Aamerig
yi:אמעריקע
yo:Amẹ́ríkà
zh-yue:美洲
diq:Amerika
bat-smg:Amerėka
zh:美洲

Abba (olika betydelser)

Abba kan avse:
Namnet på en tidigare svensk popgrupp, se Abba och ett album av gruppen, se ABBA (musikalbum).
Ett fiskkonservföretag, se Abba Seafood.
Arameiska för ''fader'', se Abba (teologi).
En hederstitel för en eremit eller munk som verkade som andlig ledare, se abba (hederstitel).
de:Abba (Begriffsklärung)
en:Abba (disambiguation)
fr:Abba (homonymie)
ko:아바 (동음이의)
id:Abba (disambiguasi)
it:Abba
nl:Abba
ja:アバ (曖昧さ回避)
pl:Abba (ujednoznacznienie)
pt:Abba (desambiguação)
ru:Абба (значения)
scn:Abba
sk:Abba
sl:Abba (razločitev)
tr:ABBA (anlam ayrımı)
vec:Abba

Abbekås


Abbekås är en tätort i Skivarps socken på Söderslätt i Skurups kommun.
Samhället tillhör Skivarps församling. Abbekås hamn består av en yttre och en inre hamnbassäng, där den inre används av fiskarna och den yttre är till för fritidsseglare och gästbåtar. Här finns såväl hamnkrog och hotell som ett modernt tvätt/dusch/toaletthus för besökare. Längre upp i byn finns ytterligare en restaurang och en livsmedelsaffär, ett konstgalleri och två Bed&Breakfast-ställen. Strax öster om byn ligger Abbekås GK.
Abbekås är omsjunget av Edvard Persson i sången ''Abbekåsagåsen Joakim''.

Historia


Abbekås var från början ett fiskeläge på Skånes sydkust mellan Ystad och Trelleborg, omtalad redan på medeltiden. Onsdagen den 13 november 1872 förstördes stora delar av byn av en stormflod kallad Backafloden, framkallad av en orkan som drog in över sydkusten från nordost. 34 hus förstördes, alla fiskeredskap, båtar och befolkningens vinterförråd. Vattenståndet ökade till 3,6 meter över det normala, vilket fortfarande är svenskt rekord. Redan året därpå inleddes med hjälp av statsbidrag arbetet med en riktig hamn, och fisket och kusthandeln kunde åter komma igång. En ny storhetstid för fisket inträffade under andra världskriget.
Idag har byn sju registrerade fiskebåtar. 2011 renoverades pirar och kajer, och inloppet gjordes om för att öka säkerheten i yttre hamnbassängen.

Kända profiler


Lorens Brolin, spelman

Befolkningsutveckling

Omgivande orter

Noter

Externa länkar


http://www.abbekas.org Abbekås Byalag
Kategori:Orter i Skurups kommun
Kategori:Fiskelägen
Kategori:Tätorter i Sverige
da:Abbekås
en:Abbekås
it:Abbekås
nl:Abbekås
no:Abbekås
nn:Abbekås

April 30

#OMDIRIGERING 30 april

Alingsås


:''För den historiska stadskommunen, se Alingsås stad''
Alingsås () är en tätort i Västergötland i Västra Götalands län med cirka 24 000 invånare (2010), (12 572 år 1950) och är centralort i Alingsås kommun. Hela kommunen har drygt 38 000 invånare.
Orten ligger vid sjöarna Mjörn (sjö) och Gerdsken och genomskärs av Säveån och Gerdska ström (''Lillån'') och (Färgen) som ligger vid Hjälmared. Alingsås genomkorsas av E20 (Sverige), Länsväg 180 och västra stambanan.
Alingsås är känt för sina kaféer (23 stycken 2009) och Jonas Alströmer som sägs ha infört och populariserat potatisen i Sverige.
Alingsås kallas ibland för "Potatisstaden", och varje år firas det med en potatisfestival.

Historia


Fil:Suecia Alingsås.jpg, och därmed troligen inte helt tillförlitlig.]]
Ortens namn, belagt sedan 1382, kommer möjligen från att en person från Ale härad, kallad ''aling'', bosatt sig på platsen. Efterleden -ås kommer troligen av att personen bosatte sig på åsen som idag ligger vid stadsdelen Nolby. Alltså kallades platsen för Alings ås.
Alingsås fick stadsprivilegium 21 september år 1619 av Gustav II Adolf, vilket gör Alingsås till en av de äldsta städerna i regionen, sedan den utgjort rekommenderad inflyttningsort för borgare som inte tilläts återuppbygga det i krig brända Nya Lödöse.
1639 erhöll man privilegier och stadsvapen. Staden förde dock under de första åren en tynande tillvaro och hade i början av 1720-talet omkring 150 innevånare, men fick ett uppsving från 1720-talet och framåt i samband med etableringen av Jonas Alströmers manufakturverk. Verksamheten var dock beroende av statsstöd och drabbades hårt av manufakturkrisen i slutet av 1700-talet. Alingsås hade då omkring 1000 innevånare.
1724 och 1779 drabbades Alingsås av stadsbränder som förstörde större delen av staden.
Manufakturverkets fortsatta tillbakagång och slutliga avveckling 1847 medförde en långsam utveckling för Alingsås. Efter att Alingsås anslutits till Västra stambanan 1859 och Alingsås bomullsväveri anlagts 1862 följde en period av uppgång och Alingsås utvecklades till ett viktigt textilindustricentrum. Tekokrisen på 1960- och 1970-talen slog hårt mot Alingsås.
I samband med kommunreformen 1971 upphörde Alingsås stad existera och ombildades till Alingsås kommun.

Stadsdelar

Nedlagda industrier


Alströmers manufakturverk
Alingsås bomullsväveri
AB Alingsås keramik
Alingsås bryggeri
AB Karamellpojkarna

Medier


Alingsås har två lokaltidningar, morgontidningen ''Alingsås Tidning'' som utkommer tre gånger i veckan, och gratistidningen ''Alingsås kuriren'' som utkommer två gånger i veckan.

Kultur


Alingsås museum var ett museum som var inrymt i Alingsås äldsta profana byggnad, det så kallade Alströmerska magasinet. Museet stängde den 30 januari 2010.

Utbildning


I Alingsås finns den kommunala gymnasieskolan Alströmergymnasiet.

Sport


Potatiscupen spelas årligen i många av Alingsås inomhushallar. Det är en av Sveriges största inomhuscuper för handboll och ungdomslag främst från Sverige men även från resten av världen deltar. Finalspelet går i Nolhagahallen där Alingsås handbollsklubb spelar sina hemmamatcher. Klubben spelar i högsta divisionen i Sverige, Elitserien i handboll och blev svenska mästare för första gången 2009.
Ishockeyklubban Alingsås Hockey spelade säsongen 2010/2011 i Division 2 i ishockey.
Fotboll är en stor sport för de unga i Alingsås. Där har de fyra lag för både tjejer och killar; Holmalunds IF (tjejer och killar) som spelar i division 3, Alingsås Idrotts Förening "AIF" (bara killar) som spelar i division 3, Gerdskens IF (bara killar) som spelar i division 5 och Alingsås Kvinnliga Idrottsklubb "KIK" (bara tjejer), Utanför staden finns klubben "Hemsjö IF" (killar och tjejer) som spelar i division 5. Åldersgrupperna sträcker sig från 5 år till seniorlag.

Föreningar


Scoutkåren Alströmer grundades 1923 som "Alingsås Flickscoutkår". Efter bildandet av Svenska Scoutförbundet 1960 bytte kåren namn till "Scoutkåren Alströmer". Samtidigt integrerades pojkar i kårens verksamhet. Den har nu cirka 50 medlemmar. Kåren tillhör Älvsborgs Södra Scoutdistrikt av Svenska Scoutförbundet.
Friluftsfrämjandet har en livaktig lokalavdelning i Alingsås. De arrangerar ledarledda friluftsaktiviteter året runt för både barn (knytte, mulle, strövare, lufsare) och vuxna (vandring, långfärdsskridskor, paddling, m.m.) Föreningen har sitt klubbhus i nya naturreservatet Hjortmarka.

Evenemang


Varje höst anordnas Lights in Alingsås, ett evenemang där kommunen tillsammans med de kommunala bolagen och Sparbanken Alingsås bjuder in ljusdesigners från hela världen för att tillsammans med studenter ljussätta offentliga miljöer i staden. Lights in Alingsås lockar cirka 50 000 besökare och har fått ett internationellt rykte bland ljusdesigners.
Under många år anordnades evenemanget ''Potatisfestivalen'' på sommaren vilket lockade många människor till Alingsås. Bland annat bjöds det på sill och potatis.
Varje år anordnar Alingsås Motorveteraner sitt Chicken Race. På långfredagen samlas hundratals klassiska mopeder på ABB Kabeldons parkeringsplats för att sedan ge sig ut på en cirka 6 mil lång runda. År 2009 blev det rekord med hela 713 startande. Alingsås Chicken Race är förmodligen det största i Sverige av sitt slag.

Kända personer med anknytning till Alingsås


Fil:Bysten av Jonas Alströmer på Stora torget i Alingsås, den 8 maj 2006. Den uppfördes av Aron Sandberg och invigdes den 2 juni 1905.JPG på Stora Torget i Alingsås, utförd av Aron Sandberg]]
Födda och/eller uppvuxna/bosatta i Alingsås med omnejd:

Befolkningsutveckling

Kommunikationer


Alingsås station trafikeras av Göteborgs pendeltåg, regionaltåg samt fjärrtåg. Stationen öppnade redan år 1857.
Det finns också bussar till olika delar av staden, samt bussar till Borås, Sollebrunn, Ingared och Stora Lyngö

Referenser

Källor


Händelser man minns - en bokfilm, Harald Schiller 1970

Externa länkar


http://www.alingsas.se Alingsås kommuns webbplats
Kategori:Alingsås
Kategori:Orter i Alingsås kommun
Kategori:Sveriges centralorter
Kategori:Tätorter i Sverige
bg:Алингсос
cy:Alingsås
da:Alingsås
de:Alingsås
en:Alingsås
fa:الینساوس
fr:Alingsås
hr:Alingsås
id:Alingsås
it:Alingsås
kl:Alingsås
ka:ალინგსოსი
sw:Alingsås
la:Alingsosia
lt:Alingsosas
nl:Alingsås (stad)
no:Alingsås
nn:Alingsås
pl:Alingsås
pt:Alingsås (cidade)
ro:Alingsås
ru:Алингсос
sq:Alingsås
sr:Алингсос
tr:Alingsås
vi:Alingsås
vo:Alingsås
zh:阿灵索斯

Stockholm Arlanda Airport


<small>Flygplatsens läge i Sverige</small></center>
|ort=Stockholm
|kommun=Sigtuna kommun
|flygplatstyp=Internationell flygplats
|IATA-kod=Arlanda
|ICAO-kod=Arlanda
|driftbolag=Swedavia
|öppningsår=1959
|höjd_över_havet=37 meter (124 Fot (måttenhet))
|koordinater=
|terminalyta=
|antal_sysselsatta=15&nbsp;000
|övrigt=Sveriges största flygplats
|restid_centrum=30 minuter med bil, 20&nbsp;minuter med tåg (Arlanda Express)
|flygbuss=Flygbussarna & Swebus
|parkering=20&nbsp;400 parkeringsplatser fördelade på parkeringshus, långtids- och korttidsparkering
|flygbolag=85 (2008)
|charter=16 (april 2006)
|bana1_riktning=01L/19R
|bana1_längd=3 301
|bana1_bredd=45
|bana1_beläggning=Asfalt
|bana2_riktning=01R/19L
|bana2_längd=2 500
|bana2_bredd=45
|bana2_beläggning=Asfalt
|bana3_riktning=08/26
|bana3_längd=2 500
|bana3_bredd=63
|bana3_beläggning=Asfalt
|år_passagerare=2011
|antal_passagerare=19 068 812 (+12%)
|år_utrikes=2011
|utrikes_passagerare=14 330 992 (+11%)
|år_inrikes=2011
|inrikes_passagerare=4 737 820 (+18%)
|år_landningar=2011
|antal_landningar=105 401 (-11%)
}}
Fil:Arlanda Tower at night.jpg
Stockholm Arlanda Airport är belägen i Sigtuna kommun i Stockholms län och är Sveriges största internationell flygplats.
Med 19 miljoner passagerare och drygt 230&nbsp;000 starter och landningar per år är Arlanda Sveriges största flygplats, Nordens tredje (efter Kastrups flygplats och Oslo flygplats, Gardermoen). Flygplatsen klarar maximalt av 80 starter/landningar per timme. Markområdet, 2&nbsp;600 hektar, omfattar ett bansystem med tre banor, fyra terminaler, driftbyggnader med mera men även jordbruksmark, skogsområden, vattendrag samt en sjö, Halmsjön. Arlanda är en statlig flygplats som ägs och drivs av Swedavia (tidigare LFV fram till 1 april 2010 då driften av de statliga flygplatserna flyttades över till det nybildade statligt ägda bolaget Swedavia). Inrikespassagerarna utgör en väsentlig del av passagerarna.
Arlanda utgör en del av Sweden Solar System, då Jupiter representeras av en blomsterrabatt på flygplatsen.

Historia


Arlandas tillkomst


Byggandet av Arlanda föregicks av många års utredningar där många olika förslag till placering figurerade. Redan 1943 tillsattes en utredning för att undersöka möjligheten att komplettera Bromma flygplats, som hade invigts 1936. Anledningen till detta var planer på att inrätta flyglinjer till Nordamerika. Brommas banor var nämligen för korta för de nya långdistansflygplanen. Utredningen - som kom att kallas ''1944 års flygplatsutredning'' - skulle undersöka alternativa lägen för ett "Atlantflygfält". Utredningens förslag var Grillby i Enköpings kommun, Uppsala län, uppåt 80&nbsp;km väster om Stockholm. Utredningen avrådde från de alternativa placeringarna Skå-Edeby och Upplands-Väsby kommun. Stockholms kommun föredrog dock att flygplatsen placerades i Väsby, och efter kompletterande utredning föreslog utredningen i januari 1946 att flygplatsen skulle placeras vid Halmsjön, 42&nbsp;km norr om Stockholm, en bit bortom Väsby. Samma år fattade Sveriges riksdag beslut om att anlägga en storflygplats i enlighet med utredningens förslag. Byggandet vid Halmsjön startade 1952 men på grund av ansträngd ekonomi blev resultatet först en enkel betongbana som gick under namnet ''Halmsjöbanan''. Invigningsflygningen genomfördes den 26 november 1954 på sträckan Bromma - Halmsjön. Med öknamnet ''puckelbanan'' blev banan föga använd. Halmsjöbanan kom efter ombyggnad senare att ingå i det som idag är bana 2:s taxibana på Arlanda.
Fil:SASa330atgateonpierF Publish.jpg
Eftersom Halmsjöbanan med denna utformning inte löste storflygplatsfrågan lade Luftfartsstyrelsen i januari 1956 fram en skrivelse till regeringen med två alternativa lägen för en storflygplats, dels Halmsjön, och dels Jordbro, som man rekommenderade på grund av att avståndet till Stockholm endast var 24&nbsp;km. Snabbt visade det sig dock att både Västerhaninge landskommun, länsstyrelsen och försvaret var negativa till en flygplats i Jordbro, bland annat på grund av närheten till flygflottiljen F 18 Tullinge och marinbasen i Haninge garnison. I april 1956 tillsatte regeringen därför en ny utredning - ''storflygplatsutredningen'' - under ledning av statssekreterare Grafström. Denna utredning föreslog en fortsatt utbyggnad vid Halmsjön. LFV och flygbolagen var dock negativa eftersom de ansåg att Halmsjön låg för långt bort från Stockholm, och redan i oktober 1956 tillsattes en ny utredning för att utreda alternativ till Halmsjön. Denna utredning gick igenom ett 15-tal alternativ och rekommenderade i januari 1957 Skå-Edeby som den överlägset bästa placeringen för en storflygplats. En ytterligare utredning tillsattes i april 1957 för att undersöka markförhållandena i Skå-Edeby och vid Halmsjön, och kom fram att markförhållandena i Skå-Edeby (tjocka lager av lera) var olämpliga för flygplatsen. De många och långdragna turerna gjorde att man under 1957 började fundera på provisoriska lösningar, såsom en utbyggnad av Bromma, eller utbyggnad av de militära flygplatserna Tullinge eller Barkarby. Anledningen till detta var att SAS från slutet av 1959 skulle börja få leveranser av flygplanstypen DC-8, och att en ny flygplats behövde kunna tas i bruk 1960. För att slippa att ordna en sådan lösning bytte Luftfartsverket uppfattning i oktober 1957 och förordade nu Halmsjön som plats för flygplatsen. Riksdagsbeslutet kom i december 1957, och man anslog 153 miljoner kronor till byggandet av storflygplatsen, som skulle byggas med med två banor, den 3,3&nbsp;km långa bana 1 (huvudbana), som går i nord-sydlig riktning och den 2,5&nbsp;km långa bana 2 som går i öst-västlig riktning.
För att hitta ett passande namn till flygplatsen utlyses en namntävling 1958 i tidningen Året Runt men istället för att föreslå något av de inlämnade förslagen framförde juryn förslaget ''Arlanda'' som var en modifiering av ortnamnsforskaren Lars Hellbergs ursprungliga förslag ''Arland''. Namnet kommer sig av det existerande Ärlinghundra härad, där flygplatsen är belägen. I ett dokument från 1316 omtalades detta som ''provincia Aarland'', = "åkerlandets område". Mot denna historiska bakgrund fastställde riksdagen 1958 namnet ''Stockholm-Arlanda flygplats''.
Flygplatsen började användas den 14 december 1959 och då endast för skolflygning. Klockan 13.59 landade det första flygplanet på bana 1, en Sud Aviation Caravelle från Scandinavian Airlines som hade startat från Stockholm-Bromma flygplats med flygkapten Axel Oldne vid spakarna. Med på flygresan var kommunikationsminister Gösta Skoglund som samma dag förklarade flygfältet öppnat.
Den 5 januari 1960 öppnades Arlanda för trafik och den 26 juni 1960 lyfte en DC-8 från SAS på den första reguljära flygningen till New York. Inledningsvis användes mycket primitiva byggnader på Arlanda som terminalbyggnad för denna trafik.
Den 1 april 1962 invigde kung Gustaf VI Adolf officiellt ''Stockholm-Arlanda Flygplats'' som då hade fått en särskild utrikeshall och utrikestrafiken från Stockholm flyttade i och med detta från Bromma till Arlanda. Den första "kändisen" som flög från Arlanda var Greta Garbo, som klockan 0.15 på invigningsdagen den 1 april, startade mot USA.

Utbyggnader på Arlanda


Den ökande svenska charterturismen till varmare länder ledde till att en särskild charterhall togs i bruk 1972. 1976 invigdes utrikesterminalen ''Arlanda International'', den nuvarande terminal 5, av kung Carl XVI Gustaf och all utrikestrafik, både reguljär och charter, flyttade hit.
Den 1 oktober 1983 invigdes ''Inrikes 1'', som idag är terminal 4, av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia. Den 1 januari 1984 flyttade Scandinavian Airlines inrikesflyg och Linjeflyg till terminalen, delvis från Bromma som skulle tömmas på jetflyg. Terminalen var underdimensionerad redan när den invigdes då inrikesflyget hade vuxit långt mer än de prognoser som låg till grunden för bygget. 1990 invigdes därför ''Inrikes 2'', som idag är terminal 2, av prins Bertil. SAS inrikesflyg flyttade in i terminalen men en kraftig lågkonjunktur ledde till sjunkande antal passagerare och redan 1992 lämnade SAS den, vilket ledde till en långdragen juridisk tvist om kostnaderna för byggandet av "Inrikes 2". Tvisten gällde huruvida Luftfartsverket och SAS hade ett avtal som stipulerade villkoren för användandet av terminalen. Tvisten vanns sedermera av SAS (jfr pir F nedan). Terminalen byggdes därefter om till en kombinerad in- och utrikesterminal, vilket ledde till att terminalerna döptes om till nummer 2-5 istället för de tidigare inrikes- och utrikesbeteckningar. Uppgifter gör gällande att siffran 1 reserverades för en eventuell framtida terminal bredvid terminal 2 (se nedan). Terminal 3 invigdes ungefär samtidigt som terminal 2, avsedd att flytta mindre bolags rutter med propellerplan från Bromma. Det blev till nytta särskilt för de många som använder dessa linjer med byte till/från annat större plan.
Efter byggandet av en särskild järnväg (Arlandabanan) med underjordiska stationer började snabbtåget Arlanda Express i november 1999 att trafikera sträckan Stockholms centralstation-Arlanda.
I mitten av 1990-talet gick konjunkturen upp igen och flygresandet ökade till nya rekordsiffror, vilket ledde till att det blev trångt på Arlanda. Den 10 november 1998 gick därför det officiella startskottet för byggandet av bana 3, som ligger parallellt med bana 1. I samband med byggandet av den tredje banan påbörjades byggandet av ett nytt Arlandatornet (83 m högt) som togs i drift den 23 december 2001. Nybyggnaderna omfattade även en ny brandstation och en ny terminal, som kom att utgöra den tredje piren (pir F) på terminal 5, och togs i bruk i januari 2002. I samband med Sveriges inträde i Schengensamarbetet 2001 skedde ombyggnader för att kunna separera utrikespassagerare från icke-Schengen-länder från övriga passagerare. För att möjliggöra detta blev terminal 2 en ren utrikesterminal och terminal 5 fick en fjärde våning. Invigningen av det nya tornet, pir F och bana 3, förrättades den 29 maj 2002 av kronprinsessan Victoria. Invigningsflygningen på bana 3 skedde dock först klockan 11.00 den 17 april 2003.
En ny lågkonjunktur i början av 2000-talet minskade åter resandet under några år. Efter ett antal år med kraftig tillväxt i passagerarantalet och en topp i resandet 2000 (18 264&nbsp;000 passagerare), var passagerarantalet 2003 nere på 15&nbsp;113&nbsp;000, vilket bara är aningen över 1997 års nivå. Under några år var det därför ingen större trängsel i de utbyggda terminalbyggnaderna eller på den nya banan, och Arlanda Express gick ekonomiskt dåligt på grund av lågt passagerarantal. En intressant händelse är att SAS och Luftfartsverket återigen hamnade i en juridisk tvist om betalning och utnyttjande av en nybyggd terminal på Arlanda. Inte heller denna gång förelåg ett skriftligt avtal med LFV och SAS, endast några år efter att den långdragna tvisten om Inrikes 2 bilagts (se ovan). Passagerarantalet ökade sedermera och efter att under 2006 ha uppgått till 17&nbsp;539&nbsp;000 (vilket var mer än 1999 men mindre än 2000 och 2001), räknade Luftfartsverket med att siffrorna för 2007 skulle överträffa de för 2000. Fraktvolymerna har under senare år ökat procentuellt snabbare än passagerarflyget, och redan år 2005 överträffade fraktmängderna siffrorna från den förra högkonjunkturen. Antalet flygplanrörelser har dock inte ökat i samma utsträckning, utan istället flyger genomsnittligt större flygplan på Arlanda. 2000 genomfördes 275&nbsp;000 starter och landningar, 2003 var siffran nere på 228&nbsp;000, och prognosen för 2007 var 231&nbsp;000, trots att passagerarantalet förutsätts slå nytt rekord. Det beror på att mindre linjer minskat av olika skäl. Arlandas utbyggnader har inte alltid följt konjunktursvängningar bra men de är å andra sidan avsedda att användas i många årtionden.

Skrinlagda planer och framtida utbyggnader


Fil:ArlandaTerminalsFuture s.png
En omfattande ombyggnad av Arlanda började planeras 1998 under namnet ''Projekt Arlanda 2002'', utöver de genomförda åtgärderna med att bygga bana 3, nytt torn och pir F, var tanken att ombyggnaden skulle innefatta att Terminal 3 revs och återuppstod som en helt ny terminal mellan dagens Terminal 2 och Terminal 4, vilka tillsammans skulle bilda Terminal Syd med pir A, pir B och pir C. Terminal 5 med dess två existerande pirer skulle också byggas om och tillsammans med en nybyggd pir bilda Terminal Nord med pir D, pir E och pir F. Båda terminalerna skulle ha avgångshall på övre plan och ankomsthall i nedre plan. Dessa utbyggnader sköts på framtiden. Projektet var först planerat att färdigställas 2002 men senare besked från LFV hade först 2004 som tidpunkt för färdigställandet. Den 17 december 2003 invigde statsrådet Ulrica Messing det "Nya Arlanda" och därigenom verkar resterande utbyggnader ha inställts eller skjutits upp till en obestämd framtid.
Även Arlanda börjar drabbas av samma hämmande av utbyggnad som Stockholm-Bromma flygplats, eftersom de omkringliggande tätorterna, främst Upplands Väsby, Rosersberg och Märsta har växt sig allt närmare flygplatsen. Man har undvikit bygga bostäder rakt under bana 1 och 2:s flygleder men det är problem med bana 3:s leder, där bostäder byggts trots att de ligger bara 2&nbsp;km vid sidan av bana 1.
Arlanda har egentligen aldrig designats som en transferflygplats, i varje fall inte transfer mellan utrikesplan, utan är byggd för att vara start och mål för resenärer. Planlösningen för Arlanda med flera separata terminaler är därför mindre lyckad för transfer, och det finns heller inga hotell och andra faciliteter i den utsträckning som är vanlig utomlands (terminalhotell både innanför och utanför säkerhetskontrollen, förströelser etc.). Behovet av sådant är inte så stort av följande skäl: De flesta byten sker mellan två inrikeslinjer eller inrikes-utrikes. Vissa byten finns mellan Finland och länder söderut men få byter mellan utom-Schengenflygningar. Så hotell innanför säkerhetskontrollen behövs knappt. Arlanda har också få långdistanslinjer, för vilka lång bytestid behövs (för att minska risken för missade plan). Flygplatsen anses ganska bra för transfer ändå, enligt flygplatsens egen utsago bättre än en del stora transferflygplatser som London och Paris, där terminalbyten är besvärligare.

Kommunikationer


Järnväg


Fil:ArlandaExpress perongen arlanda flygplats.jpg‎-perrong]]
Fil:Arlanda Central.JPG
Ett av de snabbaste och mest populära sätten att ta sig mellan Stockholm Central och Arlanda är med snabbtåget Arlanda Express som tar cirka 20 minuter. Arlanda Express har två stationer, Arlanda S under terminal 2, 3 och 4, och Arlanda N under terminal 5.
Den tredje stationen betecknad Arlanda C som finns under servicekomplexet SkyCity trafikeras ej av Arlanda Express utan endast av fjärrtåg varifrån man kan nå platser som exempelvis Sundsvall, Falun, Mora, Östersund och Åre utan att byta tåg.
Även Upptåget, Uppsala läns lokaltågsnät, som går sträckan Upplands Väsby - Uppsala - Tierp (1/2) - Gävle (1/4) och SJ:s regionaltågslinje Linköping - Gävle trafikerar numera stationen. Det sistnämnda är, tillsammans med Arlanda Express, det snabbaste sättet att ta sig mellan Stockholms centralstation och Arlanda (18 minuter enl. tidtabell), och betydligt billigare, som billigast 95 kr för en andraklassbiljett och 115 kr för en förstaklassbiljett (se http://www.sj.se för priser för specifika avgångar). Det skall jämföras med det klasslösa Arlanda Express som kostar 260 kr (130 för ungdomar samt pensionärer). Vid åkande med tåg till eller från Arlanda finns en extra avgift, som ingår i enkelbiljetter. För att säkerställa att denna avgift faktiskt betalats infördes i december 2006 en spärr i SkyCity där biljetterna kontrolleras. Avgiftsintäkterna används för att betala lånen som togs för att bygga Arlandabanan.
Det finns också enstaka regionaltåg på sträckan Uppsala Central - Hallsberg (3 tåg mot Hallsberg och 1 mot Uppsala dagligen). Tidvis har det funnits många fler. Numera krävs oftast byte till Arlanda Express på Stockholm C eller till regionaltåg Linköping - Gävle på Stockholm C, Flemingsberg eller Södertälje Syd. Man kan även åka med lokaltransport från Stockholm C, Flemingsberg eller Södertälje syd (det sista kräver dock byte i Södertälje hamn) om man föredrar det alternativet.
Biljetter säljs ej för fjärrtåg mellan Arlanda C och Stockholm C. Man kan åka med lokaltåg (Upptåget) (kräver byte i Upplands Väsby) eller med regionaltåg Linköping - Gävle (direkttåg).

Flygbussarna och Swebus


Flygbussarna (Airport Coaches) är ett kollektivt resalternativ som erbjuds mellan Stockholm och Arlanda. Bussarna har, beroende på linje, ett flertal hållplatser längs vägen alternativt direkttrafik mellan Stockholms innerstad och Arlanda. Flygbussarna avgår var tionde minut från Cityterminalen vid Stockholm central med en restid på ca 40 minuter för det snabbaste alternativet utan stopp på vägen.
Swebus driver sedan den 24 maj 2010 en konkurrerande direktlinje mellan Arlanda och Stockholm central (Cityterminalen) med stopp precis bredvid Flygbussarna. Restid Arlanda-Stockholm C är cirka 35 minuter. Swebus linje lanserades som snabbare linje, med direkttrafik till och från Arlanda -Stockholm central (Cityterminalen), och med ett lägre pris. Vidare erbjuds fri internet och eluttag ombord och fyra barn upp till 16 år reser gratis tillsammans med fullt betalande vuxen. Flygbussarna svarade genast genom att ta bort flera stopp på vägen på vissa av sina avgångar och därigenom korta restiden. Swebus driver även sedan tidigare även trafik på linjerna Örebro – Köping – Västerås – Enköping – Arlanda.
Swebus och Flygbussarna är bland de billigaste sättet att transportera sig mellan flygplatsen och Stockholms innerstad om man inte räknar med kollektivtrafiken som visserligen kostar mindre men kräver byten och därför är mer omständligt. Båda företagen erbjuder under perioder kampanjpriser på sina resor till flygplatsen varför ett besök på respektive företags hemsida innan resan kan innebära sparade pengar.

SL


Kombinationen Stockholms pendeltåg, Märsta station och buss 583 (totalt ca 65 min) är det billigaste alternativet till och från flygplatsen. Bussen passerar terminalerna 2, 4 och 5, Sky City och många andra ställen på Arlanda.
Det finns planer på att från år 2012 köra SL pendeltåg via Arlanda till Uppsala med stopp i Upplands Väsby och på alla de vanliga stationerna söder därom och en bit söder om Stockholm. Troligen kommer inte Upptåget gå till Arlanda längre då, eftersom Arlanda ligger i Stockholms län och SL därför borde köra dit.

UL


Förutom tåg (Upptåget) går det även att med Upplands Lokaltrafik ta länsbuss 801 till Uppsala, 803 till Bålsta och Enköping och 806 till Almunge.

Bil - Taxi


Flygplatsen har direktanslutning till motorvägen Arlandaleden som i sin tur ansluter till E4 mot Stockholm och Uppsala/Sundsvall. Vägavstånd från Stockholm är 41&nbsp;km och från Uppsala 32&nbsp;km.
Om slutdestinationen inte ligger i direkt närhet av Stockholms centralstation (och inte söder om Mälaren) är det snabbaste alternativet till slutdestinationen ofta taxi hela vägen som har fasta priser, 400-500 kr till Stockholms centrala delar. Man kan med fördel resa med tåg och taxi i kombination, särskilt fördelaktigt för målpunkter söder om Stockholms innerstad, då det är ofta är köer på E4.

Spårtaxi


Ett spårtaxisystem planeras att uppföras som testprojekt i Märsta-Arlanda-området. Detta är endast planerat i form av en förstudie, det finns ingen finansiering och ingen tidsplan för närvarande. Sigtuna kommun intresserar sig men kan inte finansiera det.

Cykel


Det finns cykelbana från Märsta (strax söder om stationen), varifrån det är cirka 6&nbsp;km till terminalerna.

Myndigheter och säkerhet


Arlanda är ett civilt skyddsobjekt och riksgräns. Därför arbetar dessa enheter dygnet runt på flygplatsen:

Polisen


Gränspolisen på Arlanda har bland annat i uppgift att sköta passkontrollen på terminal 5 för flyg utanför Schengensamarbetet, Passkundtjänst och allmänt polisarbete. Bombrobot finns placerad av säkerhetsskäl. Det är Gränspolisen som undersöker farligt bagage efter en bedömning av skyddsvakt. Polisstationen som hjälper till med anmälan och provisoriskt pass ligger i Tullgränd.

Tullen


Tullverket på Arlanda har i uppgift att ta hand om tullavgifter och stoppa illegalt varuinflöde till Sverige. Gränsskyddsgrupper genomför tullkontroll på resenärer och frakt. Klareringsexpedition finns på ankomsthall i terminal 2 (beroende på flyg), 5 och även i Tullgränd.

Airport Security


Säkerhetskontroll och skyddsvaktsbevakning sköts sedan 2007 av Securitas. Vakthavande säkerhetschef ''Duty officer'' är Swedavias ansvar medan Räddningstjänsten sköts av Falck.

Terminaler


För närvarande består Arlanda av fyra terminaler:
Terminal 2 för utrikestrafik med i första hand lågprisbolag
Terminal 3 för inrikestrafik (regionaltrafik)
Terminal 4 för inrikestrafik
Terminal 5 för utrikestrafik, den klart största terminalen, med tre separata pirar. De tre pirarna på terminal 5 heter från söder till norr pir B, pir A och pir F.
Mellan terminalerna är det gångavstånd, om än ganska långt mellan terminal 2 och 5 (cirka 700 m, och 1100 m till pir F). Hela sträckan är dock inomhus. Det finns dessutom transferbussar mellan terminalerna samt långtidsparkering.
Det finns ingen Terminal 1. Det finns olika uppgifter om varför det blivit så. En uppgift gör gällande att siffran har reserverats för en eventuell framtida terminalbyggnad bredvid terminal 2, för att terminalerna även efter en sådan utbyggnad skall ligga i nummerordning. Det har också historiska skäl eftersom terminal 2 och 3 hette Inrikes 2 och Inrikes 3 när de var nya. En annan gör gällande att Bromma innehar terminal 1 i LFV:s egen förteckning över flygplatsterminaler i Stockholm.

Sky City


Mitt i Arlandas terminalbyggnad finns ''Sky City'', som hyser Radisson SAS SkyCity Hotel, http://www.restandfly.com/ Rest and fly en del butiker och restauranger och även valutaväxling. I Sky City finns ett fönster av väl tilltagna proportioner, varigenom man bland annat kan beskåda flygplanstrafiken vid terminalerna fyra och fem. En av arkitekterna till Sky City är den svenska arkitekten Tommy Sundberg.

Flygledartornet


Fil:Arlanda Flightower.jpg
Bygget av det nya kontrolltornet, Arlandatornet, började juli 1999 och blev klart maj 2001 till en byggkostnad av 24 miljoner svensk krona. Driftstarten för tornet blev den 23 december 2001. Tornet är 83 meter högt (90 meter inklusive radiomast) men det sträcker sig också 11 meter ner under markytan. Vid klart väder är det möjligt att se Globen i Stockholm och Uppsala domkyrka från tornet.
Flygledare arbetar högst upp i tornet, i en driftcentral på 90 kvadratmeter. På våningen under finns ''rampkontrollen'', de som fördelar flygplanen på terminaler och olika gater.

Start- och landningsbanor


Fil:ARN.jpg
Arlanda har tre start- och landningsbanor.
Bana 1 (01L,19R), är Arlandas huvudbana som har varit med sedan starten. Drygt 70% av starterna sker på denna bana som är 3&nbsp;300 m lång.
Bana 2 (26,08), har också varit med sedan starten. Ungefär 40% av landningarna sker på denna bana.
Bana 3 (01R,19L), öppnades 2003. Används vid landningar vid högtrafik men även vid starter under hela dagen.
Bansystemet 01R/19L och 01L/19R (bana 1 och bana 3) är ett exempel på parallellbanesystem, där en bana används till starter och den andra för landning. Detta underlättar trafikledningen. Bana 08/26 (bana 2) används då nästan enbart vid speciella väderförhållanden. Man strävar alltid efter att starta och landa ''mot'' vinden.

Flightspotting


Arlanda erbjuder många bra ställen att se flygplan som startar, landar och taxar, så kallad Flight Spotting.
Andelen passagerare som passerar Arlanda är som lägst på lördagar och som högst på torsdagar tätt följt av fredagar.
Flest starter och landningar är det kl 7–10 samt kl 16–21. Klockan 7–9.30 är det upp till 40 landningar och 40 starter i timmen, vilket är den teoretiska maxkapaciteten för Arlanda.

Fraktflyg


2006 transporterades totalt 184&nbsp;000&nbsp;ton gods och post via Arlanda. Fraktflygen har ökat på senare tid, +7 % 2005–2006. Andelen post har minskat med 4,1 % till 26&nbsp;000 ton medan övrigt gods har ökat med 9 % till totalt 158&nbsp;000&nbsp;ton (alla siffror avser jämförelse 2005/2006).
Korean Air, Cathay Pacific, China Airlines och Jade Cargo har 8 flygningar i veckan med Boeing 747. Andra operatörer är FedEx, UPS (transportföretag), DHL, JETPAK m fl.

Destinationer och flygbolag


De vanligaste destinationerna mätt i passagerarantal 2010


<small>''Källa: http://swedavia.se/sv/Swedavia/press/Trafikstatistik/Destinationsstatistik/ Swedavia - destinationsstatistik''</small>

Reguljära destinationer


Terminal 2

Terminal 3

Terminal 4

Terminal 5


<small>''Källa: http://www.arlanda.se/sv/Information--tjanster-till/Resenar/AnkomsterAvgangar/Destinationsguiden/ Swedavia - destinationsguiden samt flygbolagens respektive webbplatser.''</small>

Charterdestinationer


I listan anges researrangör (som säljer biljetter), med flygbolaget i mindre stil.
<br />Namnen på flygbolagen Thomas Cook Airlines Scandinavia och TUIfly Nordic är förkortade.
<br /><small>''Listan avser 2009 års flygningar</small><small>, komplett förutom några mindre operatörer. Källa: http://www.airtours.se Airtours http://www.apollo.se Apollo http://www.ving.se Ving http://www.fritidsresor.se Fritidsresor http://www.detur.se/pdf/cfml/flygprogram.cfm Detur http://www.solresor.se Solresor http://www.langley.eu Langley http://www.alpresor.se/pdf/flyginfo_winter.pdf Alpresor ''</small>

Internationella flygbolag med trafikkontor på Arlanda


Det finns inga internationella flygbolag som har trafikkontor på Arlanda men Scandinavian Airlines har sitt huvudkontor på Arlanda som sköter strategi, inköp, personalfrågor m.m. Scandinavian Airlines trafikkontor finns på Kastrup.

Trafikstoppet 2010


Efter att vulkanen vid glaciären Eyjafjallajökull på Island fick ett utbrott i april 2010 stängdes i stort sett all flygtrafik i hela Europa in den 15 april 2010. Eurocontrol, som övervakar den europeiska flygtrafiken, meddelande att trafiken kan vara inställd i uppåt två dygn.
Måndagen den 19 april öppnades åter luftrummet runt flygplatsen för trafik men antalet destinationer blev begränsat då askmolnet från Eyjafjallajökulls utbrott fortfarande täckte stora delar av Europa. Bland annat kunde flyg från USA trafikera Arlanda. Under onsdagen kunde man dock se en ljusning i läget då vindarna börjar vridas mot väst och bort från Europa.

Arlanda på film och TV


Filmer som utspelas på flygplatsen:
''Sällskapsresan'' (1980)
''Varning för Jönssonligan'' (1981)
''Jönssonligan får guldfeber'' (1984)
''Hundtricket'' (2002)
''Cockpit (film)'' (2012)
TV från flygplatsen:
''Stockholm-Arlanda (TV-program)'' (2009), TV3

Se även


Arlandatornet
Stockholm-Bromma flygplats
Stockholm-Skavsta flygplats
Västerås flygplats
Lista över flygplatser i Sverige
Lista över Nordens största flygplatser
Stockholm-Arlanda (TV-program)
Jumbo Hostel

Referenser


Källor


''Nationalencyklopedin'' (2007)
fil dr Harald Schiller, ''Händelser man minns – en krönika 1920–1969'', (1970)
http://www.lfv.se/upload/Flygplatser/Arlanda/PDF/FACTS.pdf Luftfartsverket, ''Arlanda Facts 2006''
http://www.lfv.se/templates/LFV_InfoSida_70_30____39631.aspx Luftfartsverket, historik
http://www.lfv.se/templates/LFV_ListArticle____17961.aspx Luftfartsverket, Arlandatornet får europeisk utmärkelse

Noter


<references>

Vidare läsning


Externa länkar


http://www.arlanda.se/ Stockholm-Arlanda Airport Officiell webbplats
http://www.arlanda.net/Default.aspx?id=123 arlanda.net Webbplats för flygplatsens anställda
http://www.sigtuna.se/main/index.asp Sigtuna kommun
http://maps.google.com/?t=k&om=1&ll=59.64554,17.942905&spn=0.052223,0.144539 Flygbild av Arlanda i Google Maps
http://www.g-kraft.com/spotting.php Flight Spotting
http://www.flygbuller.nu Föreningen Väsbybor mot flygbuller
http://tagtider.net/arlanda-c/ Tågtider för Arlanda C
Kategori:Flygplatser i Stockholms län
Kategori:Byggnader i Sigtuna kommun
Kategori:Flygplatser invigda 1959
cs:Stockholm-Arlanda
da:Stockholm-Arlanda Airport
de:Flughafen Stockholm-Arlanda
et:Stockholmi Arlanda lennujaam
el:Διεθνές Αεροδρόμιο Αρλάντα
en:Stockholm-Arlanda Airport
es:Aeropuerto de Estocolmo-Arlanda
fa:فرودگاه استکهلم-آرلاندا
fr:Aéroport de Stockholm-Arlanda
ko:스톡홀름 알란다 공항
id:Bandar Udara Internasional Arlanda
it:Aeroporto di Stoccolma-Arlanda
he:נמל התעופה סטוקהולם ארלנדה
hu:Stockholm-Arlanda repülőtér
ms:Lapangan Terbang Arlanda
nl:Luchthaven Stockholm-Arlanda
ja:ストックホルム・アーランダ空港
no:Arlanda lufthavn
pl:Port lotniczy Sztokholm-Arlanda
pt:Aeroporto de Arlanda
ro:Aeroportul Stockholm-Arlanda
ru:Стокгольм-Арланда (аэропорт)
sk:Letisko Štokholm-Arlanda
sr:Аеродром Арланда
su:Bandara Internasional Arlanda
fi:Arlandan kansainvälinen lentoasema
th:ท่าอากาศยานสตอกโฮล์ม-อาร์ลันดา
tr:Stockholm-Arlanda Havalimanı
vi:Sân bay Stockholm-Arlanda
zh:斯德哥爾摩-阿蘭達機場

Ares

Fil:Tivoli-villaadriana02.jpg.]]
:''Den här artikeln handlar om guden Ares. För andra betydelser, se Ares (olika betydelser).''
Ares (grek. ΄Άρης) var krigets, ursinnets och det besinningslösa våldets gud i grekisk mytologi. Han var son till guden Zeus och gudinnan Hera. Hans motsvarighet i romersk mytologi var Mars (mytologi) och han identifieras med den förgrekiske krigsguden Enyalios. Ares deltog ofta i stora krig och hans vapen var ett spjut och en brinnande fackla. Gamen var hans kännetecken. Det sägs att Ares bäddade sin säng med huden från människor han dödat.
Ares var vacker men brutal, därför uteslöts han ofta från de andra gudarnas krets. Han var ökänd för sin blodtörst, och det föreföll som att han stred för stridens egen skull, och struntade i om han stod på den goda eller den onda sidan i krig. Hans syster Athena, som representerar de listiga, skickliga och strategiska i krigen, gillade inte att Ares var så blodtörstig och stridslysten så de hamnade ibland i krig mot varandra. Ett av de krigen var mellan Akajerna, ledda av Agamemnon som var konung i Mykene och Trojanerna där Troja (Ares) förlorade.

Barn och älskarinnor


Myterna om Ares är mycket få och vid sidan om hans stridsberättelser, är det i olika kärleksaffärer som man stöter på honom mest. Han hade många älskarinnor och många barn men ingen känd fru. Några av älskarinnorna var Afrodite, Aglauros, Eos, Pelopia, Harpina och Tirine.
Ares barn
(Modern står kursivt).
''Afrodite'': Anteros, Deimos (mytologi), Eros (gud), Harmonia och Phobos (mytologi).
''Aglauros'': Alkippe.
''Astyokhe'': Askalaphos.
''Atalanta (atlet)'': Parthenopeus.
''Khryse'': Phlegyas.
''Erytheia'': Eurytion.
''Kyrene'': Diomedes.
''Otrera'': Hippolyte och Penthesilea.
''Sterope'' el. ''Harpina'': Oenomaus.
''Tereine'': Thrassa.
Ares hade dessutom ett antal barn som var utan eller hade okända mödrar. Några av dessa barn hette: Antiope, Bisto, Kyknos, Enyo, Tereus och Melanippe.

Ares och Afrodites kärleksaffär


De mest kända myterna om Ares handlar om hans kärleksförbindelser med kärleksgudinnan Afrodite något som bland annat Homeros återger i sin berättelse ''Odyssén''.
Afrodite var redan gift med en annan gud, Hefaistos men det var inget som det älskande paret bekymrade sig om. Hantverkarguden Hefaistos var väl medveten om sin hustrus otrohet och han beslutade sig för att avslöja dem inför de andra gudarna. Han smidde ett vackert nät som var lika tunt och lätt som spindelväv men lika starkt som diamanttrådar. När paret låg i bädden ovetande om att Hefaistos närmade sig, blev de fångade av nätet som han kastade över dem. Triumferande över att ha lyckats ertappa dem på bar gärning kallade han till sig de andra gudarna för att de skulle bevittna brottet. Men istället för att fördöma det generade paret skrattade de bara åt honom. Hermes och Apollon retades också med honom att det vore värt skammen att bli ertappad om man fick älska med Afrodite. Ares släpptes först när han lovade att betala skadestånd till Hefaistos.

Referenser


Kategori:Gudar i grekisk mytologi
Kategori:Krigsgudar
af:Ares
ar:آريز
an:Ares
az:Ares
bn:আরেস
be-x-old:Арэс
bg:Арес
bar:Ares
bs:Ares
br:Ares
ca:Ares
cs:Arés
cy:Ares
da:Ares
de:Ares
et:Ares
el:Άρης (μυθολογία)
en:Ares
es:Ares
eo:Areso
eu:Ares (mitologia)
fa:آرس
fr:Arès
gl:Ares (deus)
ko:아레스
hy:Արես
hi:एरीस
hr:Ares
id:Ares
ia:Ares
is:Ares
it:Ares
he:ארס (מיתולוגיה)
ka:არესი
kk:Арес
sw:Ares
la:Ares
lv:Arejs
lb:Ares
lt:Arėjas
hu:Arész
mk:Арес
ml:അറീസ്
mr:ॲरीज
arz:اريس
ms:Ares
nl:Ares (mythologie)
ja:アレース
no:Ares
nn:Ares
oc:Arès
pa:ਏਰੀਸ
nds:Ares
pl:Ares (mitologia)
pt:Ares
ro:Ares
ru:Арес
sq:Aresi
simple:Ares
sk:Ares (boh)
sl:Ares
sr:Ареј
sh:Ares
fi:Ares
tl:Ares
ta:ஏரிஸ்
th:แอรีส
tr:Ares
uk:Арес
vi:Ares
war:Ares
zh:阿瑞斯

Artemis


Fil:Diane de Versailles Leochares.jpg)]]
Artemis är en gudinna i grekisk mytologi, jaktens gudinna, kyskhetens gudinna samt beskyddare av gravida kvinnor. Hon slår hårt vakt om sin kyskhet, en av sagorna om henne är när Orion försöker våldta henne. Då frammanar hon skorpioner som sticker ihjäl Orion och hans hund. Orion far då upp till himmelen tillsammans med sin hund och blir en stjärnbild. Hunden blir hundstjärnan, Sirius.
Artemis skyddade de gravida kvinnorna genom att omvandla sig själv till en säker livmoder. På så sätt kunde fler kvinnor behålla sina barn.
Artemis hade ett fruktansvärt temperament och om en gravid kvinna grät under graviditeten avvisade hon barnet och åt upp det.
Den romerska motsvarigheten heter Diana.
Namnet 'Artemis' kommer troligen från en stenåldersgudinna vid namn Artemis. Hon var jaktens gudinna. Hon var även modern till allt levande, människor och djur. Hon avbildades som en höggravid kvinna men hon var inte bara moder, hon var också hämndlysten och blodtörstig.
I den grekiska mytologin är Artemis Apollons tvillingsyster.

Se även


Lista över mytologiska gestalter i tematisk ordning#Jakten
Artemistemplet i Efesos
Operation Artemis

Externa länkar


Kategori:Gudar i grekisk mytologi
Kategori:Mångudar
af:Artemis
als:Artemis (Mythologie)
ar:أرتميس
an:Artemisa
ast:Artemisa
az:Artemida
bar:Artemis
bn:আর্টেমিস
be:Артэміда
be-x-old:Артэміда
bg:Артемида
bs:Artemida
br:Artemis
ca:Àrtemis
cs:Artemis
cy:Artemis
da:Artemis
de:Artemis
et:Artemis
el:Άρτεμις
en:Artemis
es:Artemisa
eo:Artemiso
eu:Artemisa
fa:آرتمیس (اسطوره)
fr:Artémis
gl:Ártemis
ko:아르테미스
hi:आर्टेमिस
hr:Artemida
id:Artemis
ia:Artemis
is:Artemis
it:Artemide
he:ארטמיס
ka:არტემიდა
sw:Artemi
la:Artemis
lv:Artemīda
lb:Artemis
lt:Artemidė
hu:Artemisz
mk:Артемида
ml:ആർട്ടിമിസ്
mr:आर्टेमिस
arz:ارتميس
nl:Artemis (mythologie)
ja:アルテミス
no:Artemis
nn:Artemis
oc:Artèmis
pa:ਆਰਟੇਮਿਸ
pnb:آرتیمس
nds:Artemis (Mythologie)
pl:Artemida
pt:Ártemis
ro:Artemis
ru:Артемида
sq:Artemis
simple:Artemis
sk:Artemis (bohyňa)
sl:Artemida (mitologija)
sr:Артемида
sh:Artemida
fi:Artemis
tl:Artemis
ta:ஆர்ட்டெமிஸ்
th:อาร์เทอมีส
tr:Artemis
uk:Артеміда
vi:Artemis
war:Artemis
wo:Artemis
zh:阿耳忒弥斯

1 april


1 april är den 91:a dagen på året i den gregorianska kalendern (92:a under skottår). Det återstår 274 dagar av året.

Återkommande bemärkelsedagar


Nationaldagar


Iran (till minne av utropandet av Iran som islamisk republik 1979)

Övriga


Dagen för aprilskämt

Namnsdagar


I den svenska almanackan


Nuvarande – Harald och Hervor
Föregående i bokstavsordning
Hadar (namn) – Namnet infördes på dagens datum 1986 men flyttades 1993 till 10 oktober och utgick 2001.
Halvar – Namnet infördes 1986 på 14 maj. 1993 flyttades det till dagens datum men 2001 flyttades det tillbaka till 14 maj.
Harald – Namnet fanns tidigare på 20 oktober men flyttades 1747 till dagens datum, då det ersatte Hugo, och har funnits där sedan dess.
Hardy – Namnet infördes på dagens datum 1986 men utgick 1993.
Hervor – Namnet infördes 1986 på 16 mars. 1993 flyttades det till 16 januari och 2001 till dagens datum.
Hugo – Namnet fanns, till minne av en fransk abbot från 1100-talet, på dagens datum före 1747, då det utgick till förmån för Harald.
Föregående i kronologisk ordning
Före 1747 – Hugo
1747–1900 – Harald
1901–1985 – Harald
1986–1992 – Harald, Hadar och Hardy
1993–2000 – Harald och Halvar
Från 2001 – Harald och Hervor
Källor
Brylla, Eva (red.): ''Namnlängdsboken'', Norstedts ordbok, Stockholm, 2000. ISBN 91-7227-204-X
af Klintberg, Bengt: ''Namnen i almanackan'', Norstedts ordbok, Stockholm, 2001. ISBN 91-7227-292-9

Händelser


1605 – Sedan Clemens VIII har avlidit den 5 mars väljs Alessandro Ottaviano de' Medici till påve och tar namnet Leo XI. Han avlider dock själv redan den 27 april.
1643 – Den dalsländska orten Åmordh får stadsprivilegium av drottning Kristinas förmyndarregering och blir under namnet Åmål landskapets enda stad (numera finns ett antal kommuner i Dalsland, men Åmål är den enda ort i landskapet, som tilldelas stadsprivilegier innan utdelandet av dessa upphör i och med Kommunreformer i Sverige#1952). Åmåls upphöjelse till stad är ett försök av myndigheterna att få bättre kontroll över och i viss mån helt stoppa gränshandeln med Norge. Dock lyckas man inte hindra den smuggling, som tar vid, när den officiella handeln stoppas.
1807 – Under det pågående Svensk-franska kriget 1805–1810 har fransmännen ockuperat större delen av Svenska Pommern och sedan 30 januari belägrar de centralorten Stralsund. Denna dag genomför svenskarna ett framgångsrikt utfall, som bryter belägringen, varpå de snart kan återta öarna Usedom och Wollin. Redan två veckor senare blir svenskarna dock besegrade av fransmännen i slaget vid Ueckermünde och tvingas till sommaren helt lämna Svenska Pommern i franska händer och retirera över till Skåne.
1826 – Den amerikanske uppfinnaren Samuel Morey tar patent på en tidig förbränningsmotor. Det dröjer dock ytterligare 60 år, innan bensindrivna motorer börjar få någon praktisk användning, när de första bilarna konstrueras.
1867 – Den sydostasiatiska ön Singapore, som har varit en brittisk handelsstation sedan 1819 och som sedan 1824 helt har varit i brittiska händer, blir kronkoloni inom det brittiska imperiet. Kolonin förblir brittisk till 1963 (med undantag för 1942–1945, då den ockuperas av Japan), då den övertas av Malaysia, för att 1965 bli en självständig republik.
1876 – De tyska entreprenörerna Benno Orenstein och Arthur Koppel grundar företaget Orenstein & Koppel, som tillverkar maskiner och lok. Företaget finns än idag (), men har sedan 1981 slutat tillverka lok och är nu inriktade på anläggningsmaskiner, såsom grävmaskiner, bulldozrar och vägvältar.
1905 – I Tyskland införs en lag, genom vilken bokstavskombinationen SOS införs som allmän nödsignal vid telegrafering med morsealfabetet. Året därpå antas den som internationell konvention, vilket träder i kraft 1908. Den tidigare nödsignalen CQD, som har föreslagits av the Marconi Company 1904, men aldrig officiellt antagits som internationell standard, försvinner därmed snart (exempelvis skickas vid Titanics förlisning 1912 både CQD och SOS, men det är en myt att det skulle ha varit första gången SOS användes – däremot var det troligtvis sista gången CQD användes).
1918 – Den brittiska Royal Flying Corps och Royal Naval Air Service, som båda har bildats 1912, slås samman och bildar Royal Air Force, som blir grunden till det brittiska flygvapnet.
1924 – Den tyske nazistledaren Adolf Hitler döms till fem års för sin delaktighet i Ölkällarkuppen i november året innan. Han blir frigiven efter endast nio månader, men under fängelsetiden skriver han första delen av sitt politiska manifest ''Mein Kampf''.
1953 – Sveriges första manliga sjuksköterska utexamineras i Stockholm.
1976 – De amerikanska datorentreprenörerna Steve Jobs, Steve Wozniak och Ronald Wayne grundar företaget Apple Inc., som blir bland de första i världen att tillverka persondatorer. Det är idag () ett av de ledande företagen inom datorutveckling och världens dyraste och högst värderade företag.
1979 – Sedan den persiske shahen Mohammad Reza Pahlavi under den iranska revolutionen har gått i landsflykt i mitten av januari kan revolutionsledaren Ruhollah Khomeini denna dag utropa Iran till islamsk republik, med sig själv som Irans högste ledare.
2009 – Den starkt kritiserade svenska lagen ''Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område'' (i folkmun kallad Ipred-lagen, efter EU-direktivet Direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, som den bygger på) träder i kraft efter att ha röstats igenom i riksdagen den 25 februari. Den ger den som innehar upphovsrätten till ett visst verk rätt att göra egna efterforskningar i vem som olovligt har kopierat verket, om sådan så kallad piratkopiering har inträffat.

Födda


1220 – Go-Saga, kejsare av Japan 1242–1246 (död 1272)
1578 – William Harvey, engelsk vetenskapsman (död 1657)
1743 – William Hindman, amerikansk politiker, senator för Maryland 1800–1801 (död 1822)
1776 – Sophie Germain, fransk matematiker och filosof (död 1831)
1789 – John Hopkins Clarke, amerikansk whigpolitiker, senator för Rhode Island 1847–1853 (död 1870)
1815
Henry B. Anthony, amerikansk politiker, guvernör i Rhode Island 1849–1851, senator för samma delstat från 1859 (död 1884)
Otto von Bismarck, preussisk-tysk politiker, känd som "Järnkanslern", Tysklands rikskansler 1871–1890 (död 1898)
Edward Clark, amerikansk militär och politiker, viceguvernör i Texas 1859–1861 och guvernör i samma delstat 1861 (död 1880)
1818 – Omar D. Conger, amerikansk republikansk politiker, senator för Michigan 1881–1887 (död 1898)
1820 – Henrik Gahn den yngre, svensk kemist och industriman (död 1874)
1841 – Knut Michaelson, svensk författare och teaterchef (död 1915)
1860 – Carl Ericsson, svensk jurist och liberal politiker (död 1944)
1863 – Harald Jacobson, svensk poet (död 1913)
1865 – Richard Zsigmondy, österrikisk kemist, mottagare av Nobelpriset i kemi 1925 (död 1929)
1868 – Edmond Rostand, fransk författare och poet (död 1918)
1873
Bibb Graves, amerikansk politiker, guvernör i Alabama 1927–1931 och 1935–1939 (död 1942)
Sergej Rachmaninov, rysk pianist och kompositör (död 1943)
1883 – Lon Chaney, amerikansk skådespelare (död 1930)
1884 – George A. Wilson, amerikansk republikansk politiker, guvernör i Iowa 1939–1943, senator för samma delstat 1943-1949 (död 1953)
1885
Wallace Beery, amerikansk skådespelare (död 1949)
Gunhild Robertson, svensk skådespelare (död 1947)
1895 – Gustaf Edgren, svensk regissör, manusförfattare och producent (död 1954)
1898 – William James Sidis, amerikanskt underbarn med en uppskattad IQ på mellan 250 och 300 (den högsta uppmätta någonsin) (död 1944)
1900 – Folke Algotsson (skådespelare), svensk tecknare och skådespelare (död 1966)
1904 – Holger Löwenadler, svensk skådespelare (död 1977)
1908 – Richard Barstow, amerikansk filmregissör och koreograf (död 1981)
1910 – Erik Jansson (politiker), svensk ombudsman och socialdemokratisk politiker (död 1983)
1912 – Sven-Otto Lindqvist, svensk skådespelare (död 1964)
1914 – Ragnar Edenman, svensk socialdemokratisk politiker, Sveriges ecklesiastikminister 1957–1967, landshövding i Uppsala län 1967–1980 (död 1998)
1919 – Joseph E. Murray, amerikansk kirurg, mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1990
1920
Liane Linden, svensk skådespelare
Toshiro Mifune, japansk skådespelare (död 1997)
Susanna Ramel, svensk skådespelare och sångare
1923 – Ingrid Östergren, svensk skådespelare
1924 – Birgitta Pramm-Johansson, svensk fotograf och tv-producent (död 1991)
1927 – Jacques Mayol, fransk fridykare (död 2001)
1929
Milan Kundera, tjeckisk författare
Jane Powell, amerikansk skådespelare
1932 – Debbie Reynolds, amerikansk skådespelare och sångare
1933
Claude Cohen-Tannoudji, fransk fysiker, mottagare av Nobelpriset i fysik 1997
Dan Flavin, amerikansk konstnär och skulptör (död 1996)
1937 – Ewonne Winblad, svensk journalist, tv-reporter och tv-chef
1938 – Ali MacGraw, amerikansk skådespelare
1940 – Wangari Maathai, kenyansk miljöaktivist, Kenyas vice miljöminister 2003–2005, mottagare av Nobels fredspris 2004 (död 2011)
1942 – Samuel R. Delany, amerikansk författare och litteraturkritiker
1943
Mario Botta, schweizisk arkitekt
Herman Lindqvist, svensk journalist och författare
1945 – Totta Näslund, svensk musiker (död 2005)
1954 – Mats Ronander, svensk musiker
1961 – Anders Forsbrand, svensk golfspelare
1962 – Trond Korsmoe, svensk musiker, medlem i gruppen Larz-Kristerz
1965
Tomas Alfredson, svensk regissör
Tiggy Legge-Bourke, brittisk barnflicka, anställd vid brittiska hovet 1993–1999
1968
Lasse Karlsson (ståuppkomiker), svensk ståuppkomiker
Mårten Klingberg, svensk skådespelare, manusförfattare och regissör
1971 – Method Man, amerikansk hiphopartist och skådespelare med artistnamnet Method Man
1973
Martin Axén, svensk musiker, gitarrist i gruppen The Ark
Anna Carin Zidek, svensk längdskidåkare, skidskytt och sjukgymnast
1980 – Bijou Phillips, amerikansk skådespelare
1981
Hannah Spearritt, brittisk skådespelare och sångare
Alx Danielsson, svensk racerförare och -instruktör
1982
Sam Huntington, amerikansk skådespelare
Andreas Thorkildsen, norsk friidrottare
Gunnar Heidar Thorvaldsson, isländsk fotbollsspelare
Zhang Xiaoping, kinesisk amatörboxare
1983 – Sean Taylor, amerikansk utövare av amerikansk fotboll (död 2007)

Avlidna


996 – Johannes XV, påve sedan 985
1204 – Eleonora av Akvitanien, 80 eller 82, drottning av Frankrike 1137–1152 (gift med Ludvig VII av Frankrike) och av England 1154–1189 (gift med Henrik II av England) (född 1122 eller 1124)
1221 – Berengaria av Portugal, 26, drottning av Danmark sedan 1214 (gift med Valdemar Sejr) (död denna dag eller 27 mars) (född 1194)
1412 – Albrekt av Mecklenburg, omkring 72 eller 74, kung av Sverige 1364–1389 och hertig av Mecklenburg sedan 1379 (död denna eller föregående dag) (född 1338 eller 1340)
1835 – Bartolomeo Pinelli, 53, italiensk illustratör och gravör (född 1781)
1843 – Adolph Ribbing, 78, svensk greve, inblandad i komplotten mot och mordet på Gustav III (född 1765)
1863 – Jakob Steiner, 67, schweizisk matematiker (född 1796)
1865
John Milton (politiker), 57, amerikansk politiker, guvernör i Florida sedan 1861 (självmord) (född 1807)
Giuditta Pasta, 67, italiensk operasångare (född 1797)
1884 – Edvard Carleson, 63, svensk riksdagsman 1850–1865 och 1873–1884, Sveriges justitiestatsminister 1874–1875 (född 1820)
1902 – Joseph S. Fowler, 81, amerikansk republikansk politiker, senator för Tennessee 1866–1871 (född 1820)
1910 – Michail Vrubel, 54, rysk konstnär (född 1856)
1913 – Otto March, 67, tysk arkitekt (född 1845)
1917 – Scott Joplin, omkring 49 eller 50, amerikansk musiker och kompositör (född omkring 1867 eller 1868)
1922 – Karl I av Österrike, 34, kejsare av Österrike och kung av Ungern 1916–1918 (född 1887)
1923 – Thomas Mitchell Campbell, 66, amerikansk demokratisk politiker, guvernör i Texas 1907–1911 (född 1856)
1927 – James Smith, Jr., 75, amerikansk demokratisk politiker, senator för New Jersey 1893–1899 (född 1851)
1928 – Nils Aréhn, 50, svensk skådespelare (född 1877)
1930 – Cosima Wagner, 92, tysk kvinna, dotter till kompositören Franz Liszt, ledare för festspelen i Bayreuth sedan 1906 (född 1837)
1947
Georg II av Grekland, 56, kung av Grekland 1922–1924 och sedan 1935 (född 1890)
Franz Seldte, 64, tysk nazistisk politiker (född 1882)
1952 – Ferenc Molnár, 74, ungersk dramatiker (född 1878)
1962 – Michel de Ghelderode, 64, belgisk författare och journalist (född 1898)
1966 – Flann O'Brien, 54, irländsk författare (född 1911)
1967 – Sixten Sason, 55, svensk industriformgivare (född 1912)
1968
Lev Landau, 60, sovjetisk teoretisk fysiker, mottagare av Nobelpriset i fysik 1962 (född 1908)
Ernst Nygren, 78, svensk medeltidshistoriker och arkivarie (född 1889)
1976 – Max Ernst, 85, tysk konstnär (född 1891)
1984 – Marvin Gaye, 45, amerikansk soul-, blues- och R&B-sångare (född 1939)
1991 – Detlev Karsten Rohwedder, 58, tysk företagsledare och politiker (född 1932)
2001 – Jean Anderson, 93, brittisk skådespelare (född 1907)
2003 – Sven Holmberg, 84, svensk skådespelare och sångare (född 1918)
2005 – Jack Keller, 68, amerikansk låtskrivare och skivproducent (född 1936)
2009 – Arne Andersson (idrottare), 91, svensk löpare och folkskollärare (född 1917)
2010
Anders "Lillen" Eklund, 52, svensk tungviktsboxare (född 1957)
John Forsythe, 92, amerikansk skådespelare (född 1918)
2012
Miguel de la Madrid, 77, mexikansk politiker, Mexikos president 1982–1988 (född 1934)
Leila Denmark, 114, amerikansk barnläkare (född 1898)
Giorgio Chinaglia, 65, italiensk fotbollsspelare (född 1947)
Ekrem Bora, 78, turkisk skådespelare (född 1934)

Externa länkar


af:1 April
ar:ملحق:1 أبريل
an:1 d'abril
frp:1ér avril
ast:1 d'abril
gn:1 jasyrundy
az:1 aprel
bn:এপ্রিল ১
zh-min-nan:4 goe̍h 1 ji̍t
ba:1 апрель
be:1 красавіка
be-x-old:1 красавіка
bcl:Abril 1
bg:1 април
bs:1. april
br:1añ Ebrel
ca:1 d'abril
cv:Ака, 1
ceb:Abril 1
cs:1. duben
co:1u d'aprile
cy:1 Ebrill
da:1. april
de:1. April
dv:އެޕްރީލް 1
et:1. aprill
el:1 Απριλίου
en:April 1
myv:Чадыковонь 1 чи
es:1 de abril
eo:1-a de aprilo
ext:1 abril
eu:Apirilaren 1
fa:۱ آوریل
hif:1 April
fo:1. apríl
fr:1er avril
fy:1 april
fur:1 di Avrîl
ga:1 Aibreán
gv:1 Averil
gd:1 an Giblean
gl:1 de abril
gan:4月1號
gu:એપ્રિલ ૧
xal:Мөрн сарин 1
ko:4월 1일
hy:Ապրիլի 1
hi:१ अप्रैल
hr:1. travnja
io:1 di aprilo
ig:April 1
ilo:Abril 1
bpy:এপ্রিল ১
id:1 April
ia:1 de april
ie:1 april
os:1 апрелы
is:1. apríl
it:1º aprile
he:1 באפריל
jv:1 April
kl:Apriili 1
kn:ಏಪ್ರಿಲ್ ೧
pam:Abril 1
ka:1 აპრილი
csb:1 łżëkwiôta
kk:1 сәуір
sw:1 Aprili
kv:1 кос му
ht:1e avril
ku:1'ê avrêlê
la:1 Aprilis
lv:1. aprīlis
lb:1. Abrëll
lt:Balandžio 1
li:1 april
jbo:vonma'i 1moi
lmo:01 04
hu:Április 1.
mk:1 април
ml:ഏപ്രിൽ 1
mr:एप्रिल १
xmf:1 პირელი
arz:1 ابريل
ms:1 April
mn:4 сарын 1
my:1 April
nah:Tlanāuhti 1
nl:1 april
nds-nl:1 april
ne:१ अप्रिल
new:अप्रिल १
ja:4月1日
nap:1 'e abbrile
no:1. april
nn:1. april
nrm:1 Avri
nov:1 de aprile
oc:1èr d'abril
mhr:1 Вӱдшор
uz:1-aprel
pa:੧ ਅਪ੍ਰੈਲ
koi:Апрель 1’ лун
nds:1. April
pl:1 kwietnia
pnt:1 Απρίλτ
pt:1 de abril
ksh:1. Apprill
ro:1 aprilie
qu:1 ñiqin ayriway killapi
rue:1. апріль
ru:1 апреля
sah:Муус устар 1
se:Cuoŋománu 1.
sco:1 Aprile
sq:1 Prill
scn:Primu di aprili
simple:April 1
sk:1. apríl
sl:1. april
ckb:١ی نیسان
sr:1. април
sh:1. 4.
su:1 April
fi:1. huhtikuuta
tl:Abril 1
ta:ஏப்ரல் 1
tt:1 апрель
te:ఏప్రిల్ 1
th:1 เมษายน
tg:1 апрел
tr:1 Nisan
tk:1 aprel
uk:1 квітня
ur:1 اپریل
vec:1° de apriłe
vi:1 tháng 4
vo:Prilul 1
fiu-vro:1. mahlakuu päiv
wa:1î d' avri
vls:1 april
war:Abril 1
yi:1טן אפריל
yo:1 April
zh-yue:4月1號
diq:1 Nisane
zea:1 april
bat-smg:Balondė 1
zh:4月1日

Arkeologi

Fil:Sheffield_Midland_Station_-_Archeological_site_05-04.jpg, England.]]Arkeologi (av grek. ''archaiologia'' "fornkunskap", av ''archaios'' "urgammal", "forntida"), kunskapen om människans förhistoria, alltså den tid där det inte finns skriven text att tillgå. Arkeologi är studiet av människans materiella kultur, alltså studiet av hennes lämningar eller artefakter. Numera finns även historisk arkeologi eller medeltiden som är studiet av materiell kultur under historisk tid. Vanligtvis delas området upp i följande underdiscipliner; historisk arkeologi (efter skrivkonsten), förhistorisk arkeologi (före skrivkonsten), klassisk arkeologi (Grekland och Rom), egyptologi (Egypten), assyriologi (Främre Orienten före Islam), islamisk arkeologi (Främre Orienten efter Islam) och historisk osteologi. Indelningen av området i dessa discipliner har dock föga betydelse för den yrkesverksamme arkeologen som inte arbetar på ett universitet.
Som universitetsämne blir arkeologin ett eget ämne under 1800-talet. Som den första arkeologiska avhandlingen i Sverige brukar Hans Hildebrands från 1866 räknas. Oscar Montelius lade fram sin 1869. 1914 inrättas den första professuren i arkeologi vid Uppsala universitet, där Oscar Almgren (arkeolog) blev den förste innehavaren av professuren. Den följdes snart av en professur vid Lunds universitet 1919, med Otto Rydbeck som dess förste innehavare.

Arkeologisk teori


Fil:Riksgropen_1978.jpg i Stockholm 1978.]]
Den arkeologiska teorin var från början i stor utsträckning underordnad skrifthistoriska perspektiv (i Skandinavien ofta sagohistoria). Den uppvisar inga tydliga självständiga skolbildningar före mitten av 1800-talet då den kulturhistorisk arkeologi formulerades. Denna förblev det rådande perspektivet fram till 1960-talet.
I slutet av 1960-talet kom ett antal yngre, framför allt amerikanska arkeologer, som till exempel Lewis Binford att opponera mot den kulturhistoriska arkeologin. De menade att arkeologin skulle använda sig av mer ''naturvetenskapliga'' och ''antropologiska'' metoder med hypotestestning. De kallade detta för "New Archaeology" och blev allmänt känd som processuell arkeologi.
Under 1980-talet växte det fram en ny inriktning, postprocessuell arkeologi, vilken bland annat företräds av de brittiska arkeologerna Ian Hodder, Michael Shanks (arkeolog) och Christopher Tilley. De ifrågasatte den processuella arkeologins fokus på naturvetenskap och objektivitet. De framhöll i stället vikten av relativism och humanistiska perspektiv. Enkelt uttryckt hade New Archaeology velat ta reda på vad folk åt förr medan den postprocessuella koncentrerade sig på kokkärlens sociala symbolik. Den senare har i sin tur kritiserats av processuella arkeologer för brist på vetenskaplig stringens. Debatten pågår fortfarande. Postprocessuell arkeologi är enhetlig i ännu mindre utsträckning än andra teoribildningar och kan sägas vara tämligen disparat.
Postkolonial arkeologi sysslar främst med de problem som kolonialismen skapat där västerländska arkeologer hävdade tolkningsföreträde gentemot de koloniserade folkgrupperna.
Arkeologisk teori lånar numera från ett vitt fält inkluderande evolutionsteori, fenomenologi, postmodernism, agentteori, kognitiv vetenskap, funktionalism (sociologi), genderteori, hermeneutik, feminism och systemteori.
Dessa olika inriktningar influerar kontinuerligt varandra och den enskilde arkeologen kan var svår, för att inte säga omöjlig, att snävt bestämma som tillhörig den ena eller andra inriktningen.

Arkeologisk praktik


Fil:Freilegung_eines_Hauses_in_Pompeji.jpg i slutet av 1800-talet.]]
Fältarkeologi kan sägas bedrivas i två former: arkeologisk inventering och utgrävning.
Ända sedan 1600-talet har man utfört utgrävningar i syfte att studera forntiden. En modern utgrävning är dock ofta tämligen högteknologisk och man använder sig idag ofta av digital inmätningsutrustning. Stora grävmaskiner är också vanliga hjälpmedel vid sidan av spadar, skärslevar och svampknivar.
Många av fältarkeologins begrepp och metoder har hämtats från närliggande discipliner, till exempel geologi, även om man också har en livaktig och självständig metodutveckling.
I Sverige beslutar länsstyrelserna eller Riksantikvarieämbetet om en utgrävning skall företas, detta enligt kulturminneslagen, som förbjuder att en fast fornlämning rubbas eller förstörs utan tillstånd.

Betydelse och bakgrund


Den största delen av människans historia finns inte nedtecknad. Skrivkonsten utvecklades för ca 5000 år sedan i Mesopotamien i form av kilskrift. Homo Sapiens däremot har funnits i minst 200 000 år, och andra arter av hominider i miljoner år ( se den mänskliga evolutionen). Varje kunskap om den tidiga mänskliga utvecklingen måste alltså komma från arkeologin. Arkeologin kan även vara ett viktigt komplement till studier av historiska källskrifter som ofta är partiska. I många samhällen var nämligen skrivkunnigheten begränsad till dess elit, som prästerskap eller byråkrater. Även bland aristokratin har många gånger läskunnigheten varit begränsad. Ofta blir då de materiella lämningarna mer representativa för ett samhälle. Även materiella lämningar har dock sina egen problem, så som representativitet och tafonomi.
Vid sidan av dess vetenskapliga karaktär har arkeologin även använts i politiska syften. Som argumentation vem som har rätt till till exempel mark. Arkeologin har även använt som ett politiskt medel för att stärka eliters ställning som eller för skapandet av etnicitet.

Se även


Arkeolog
Stenålder
Bronsålder
Järnålder
marinarkeologi
gravskick
stensträng
boplats
arkeologisk teori
historisk osteologi
FMIS Fornsök
förhistorisk indelning
paleoantropologi

Noter

Externa länkar


http://www.fokusark.se Fokus Arkeologi - Arkeologisk nyhetsportal och nättidskrift
http://www.arkeologiforum.se Arkeologiforum - Diskussionsforum
http://www.kms.raa.se/cocoon/fmis-public/index.info FMIS Fornsök - Fornminnesregistret på nätet
Kategori:Arkeologi
af:Argeologie
als:Archäologie
am:ሥነ ቅርስ
ar:علم الآثار
an:Arqueolochía
ast:Arqueoloxía
az:Arxeologiya
bn:প্রত্নতত্ত্ব
be:Археалогія
be-x-old:Археалёгія
bg:Археология
bar:Archäologie
bs:Arheologija
br:Arkeologiezh
ca:Arqueologia
ceb:Arkeyolohiya
cs:Archeologie
co:Archiulugia
cy:Archaeoleg
da:Arkæologi
de:Archäologie
et:Arheoloogia
el:Αρχαιολογία
eml:Archeologî
en:Archaeology
es:Arqueología
eo:Arkeologio
ext:Arqueologia
eu:Arkeologia
fa:باستان‌شناسی
fr:Archéologie
fy:Argeology
fur:Archeologjie
ga:Seandálaíocht
gv:Shenndaaleeaght
gd:Àrsaidheachd
gl:Arqueoloxía
hak:Kháu-kú-ho̍k
ko:고고학
hy:Հնագիտություն
hi:पुरातत्त्वशास्त्र
hr:Arheologija
io:Arkeologio
id:Arkeologi
ia:Archeologia
ie:Archeologia
is:Fornleifafræði
it:Archeologia
he:ארכאולוגיה
jv:Arkéologi
kl:Ittarnisarsiorneq
kn:ಪುರಾತತ್ತ್ವ ಶಾಸ್ತ್ರ
ka:არქეოლოგია
csb:Archeòlogijô
kk:Археология
sw:Akiolojia
ht:Akeyoloji
ku:Arkeolojî
ky:Археология
lad:Arkeolojiya
lo:ບູຮານວິທະຍາ
la:Archaeologia
lv:Arheoloģija
lb:Archeologie
lt:Archeologija
lij:Archeòlogia
li:Archeologie
hu:Régészet
mk:Археологија
ml:പുരാവസ്തുശാസ്ത്രം
mr:पुरातत्त्वशास्त्र
ms:Arkeologi
mwl:Arqueologie
my:ရှေးဟောင်းသုတေသနပညာ
nl:Archeologie
nds-nl:Ooldheaidkeunde
ne:पुरातत्त्वशास्त्र
ja:考古学
nap:Archeologgia
no:Arkeologi
nn:Arkeologi
nrm:Archéologie
oc:Arqueologia
uz:Arxeologiya
ps:لرغونپوهنه
tpi:Akiolosi
nds:Archäologie
pl:Archeologia
pt:Arqueologia
ro:Arheologie
rue:Археолоґія
ru:Археология
sah:Археология
sa:पुरातत्त्व
sc:Archeologia
sco:Airchaeology
sq:Arkeologjia
scn:Archioluggìa
si:පුරා විද්‍යාව
simple:Archaeology
sk:Archeológia
sl:Arheologija
sr:Археологија
sh:Arheologija
su:Arkéologi
fi:Arkeologia
tl:Arkeolohiya
ta:தொல்பொருளியல்
te:పురావస్తు శాస్త్రం
tet:Akarolojia
th:โบราณคดี
tr:Arkeoloji
tk:Arheologiýa
uk:Археологія
ur:علم الآثار
vec:Archiołogia
vi:Khảo cổ học
vo:Vönotav
fiu-vro:Arkeoloogia
wa:Arkeyolodjeye
war:Arkeyolohiya
yi:ארכעאלאגיע
yo:Ọ̀rọ̀ayéijọ́un
zh-yue:考古
bat-smg:Arkeuoluogėjė
zh:考古学

Artificiell intelligens

: ''AI hänvisar hit. Se även AI (olika betydelser).''
Fil:HONDA ASIMO.jpgar, som här ASIMO.]]
Artificiell intelligens, AI, är skapad intelligens och även namnet på den gren av huvudsakligen datavetenskapen som strävar efter att förstå och dessutom, utöver exempelvis filosofi och psykologi, bygga intelligenta system.
Exakt vad begreppet artificiell intelligens omfattar råder det delade meningar om. Stuart Russell och Peter Norvig presenterar de olika perspektiven inom kunskapsområdet genom att ordna dem utifrån de två dimensionerna ''tankeprocesser'' och ''beteende'', där fyra alternativa målsättningar följer utifrån vilka man kan försöka att skapa intelligenta system. De fyra alternativen är: system som tänker som människor, system som tänker rationellt, system som beter sig som människor, och slutligen system som beter sig rationellt.

AI:s historia


AI har sina rötter inom ett flertal olika vetenskaper som alla har bidragit med idéer och metoder. Filosofin har bidragit med teorier om resonerande och lärande, matematiken med formella teorier om: logik, sannolikhet, beslutstagande och beräkningsbarhet; psykologin med verktyg för att undersöka den mänskliga hjärnan; lingvistiken med teorier om struktur och innebörd av språk; och slutligen datavetenskapen med verktyg lämpade att skapa AI.
Det första arbete som generellt betraktas som AI utfördes av Warren Sturgis McCulloch och Walter Pitts (1943) men vetenskapen artificiell intelligens grundades inte formellt eller fick sitt namn förrän på en ''workshop'' i Dartmouth 1956. På denna workshop presenterade Allen Newell och Herbert Simon, forskare från Carnegie Tech, ett resonerande program vid namn the Logic Theorist.
Den allmänna misstron mot datorernas förmåga gjorde att de tidiga forskarna hade en mängd framgångar där de lyckades få en dator att göra än det ena och än det andra som ingen tidigare trott varit möjligt. The Logic Theorist följdes av the General Problem Solver och the Geometry Theorem Prover.

AI i datorspel


AI i datorspel används bland annat för att autonoma spelare själva skall kunna röra sig realistiskt och även lära sig och förändra sitt beteende, och därmed agera på ett mer intelligent sätt.
Inom datorspelsgenren "first person shooters" används bland annat följande tekniker för att göra botar (autonoma spelare) mer realistiska:
Sökning - för att autonoma spelare själva skall kunna navigera.
Beslutsalgoritmer - för att autonoma spelare enskilt skall agera på ett intelligent sätt.
Taktiska tekniker - för att grupper av autonoma spelare kan samarbeta och interagera på ett intelligent sätt.
Maskininlärning - för att autonoma spelare kan lära sig och förändra sitt beteende, och därmed agera på ett mer intelligent sätt än tidigare.

Två perspektiv


AI som ingenjörskonst.
AI som (kognitiv) vetenskap, kognitiv modellering.

Se även


Maskininlärning
Statistik
Programspråk Lisp, Prolog
Evolutionär robotik
Talteknologi - TTS, ASR
Datorseende
Spelteori
Turingtest
Svenska AI Sällskapet, SAIS

Referenser

Externa länkar


http://www.sais.Se/ SAIS, Swedish Artificial Intelligence Society
Kategori:Artificiell intelligens
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
Kategori:Kognitionsvetenskap
ar:ذكاء اصطناعي
an:Intelichencia artificial
az:Süni intellekt
bn:কৃত্রিম বুদ্ধিমত্তা
zh-min-nan:Jîn-kang tì-lêng
be:Штучны інтэлект
be-x-old:Штучны інтэлект
bg:Изкуствен интелект
bs:Vještačka inteligencija
ca:Intel·ligència artificial
cs:Umělá inteligence
da:Kunstig intelligens
de:Künstliche Intelligenz
et:Tehisintellekt
el:Τεχνητή νοημοσύνη
en:Artificial intelligence
es:Inteligencia artificial
eo:Artefarita inteligenteco
eu:Adimen artifizial
fa:هوش مصنوعی
fr:Intelligence artificielle
fur:Inteligjence artificiâl
gl:Intelixencia artificial
gan:人工智能
ko:인공지능
hi:कृत्रिम बुद्धिमत्ता
hr:Umjetna inteligencija
io:Artifical inteligenteso
id:Kecerdasan buatan
ia:Intelligentia artificial
is:Gervigreind
it:Intelligenza artificiale
he:בינה מלאכותית
jv:Kacerdhasan gawéyan
kn:ಕೃತಕ ಬುದ್ಧಿಮತ್ತೆ
ka:ხელოვნური ინტელექტი
ky:Жасалма интеллект
la:Intellegentia artificialis
lv:Mākslīgais intelekts
lt:Dirbtinis intelektas
jbo:rutni menli
hu:Mesterséges intelligencia
ml:കൃത്രിമബുദ്ധി
mr:कृत्रिम बुद्धिमत्ता
arz:ذكاء صناعى
ms:Kecerdasan buatan
mn:Хиймэл оюун ухаан
my:ဉာဏ်တု
nl:Kunstmatige intelligentie
new:आर्टिफिसियल इन्टेलिजेन्स
ja:人工知能
no:Kunstig intelligens
nn:Kunstig intelligens
oc:Intelligéncia artificiala
pnb:بنائی گئی ذہانت
pl:Sztuczna inteligencja
pt:Inteligência artificial
ksh:Artificial Intelligence
ro:Inteligență artificială
ru:Искусственный интеллект
sah:Оҥоһуу интеллект
sq:Inteligjenca artificiale
simple:Artificial intelligence
sk:Umelá inteligencia
sl:Umetna inteligenca
ckb:ژیریی دەستکرد
sr:Вјештачка интелигенција
sh:Umjetna inteligencija
fi:Tekoäly
tl:Intelihensiyang artipisyal
ta:செயற்கை அறிவுத்திறன்
tt:Ясалма интеллект
te:కృత్రిమ మేధస్సు
th:ปัญญาประดิษฐ์
tr:Yapay zekâ
tk:Ýasama akyl
uk:Штучний інтелект
ur:مصنوعی ذہانت
vec:Inteligensa artificial
vi:Trí tuệ nhân tạo
fiu-vro:Kunstmõistus
war:Artipisyal nga intelihensya
yi:קינסטלעכע אינטעליגענץ
zh-yue:人工智能
bat-smg:Dėrbtėns intelekts
zh:人工智能

Antropologi


Antropologi, läran om människan, av grekiskans ''antropos'' - "man" eller "människa" och ''logos'' - "lära"; vetenskapen om människan eller människosläktet.
Antropologin försöker ge en förståelse av sammanhang mellan de olika sidorna av den mänskliga tillvaron och hennes natur eller en avsaknad av en sådan egentlig natur. Centralt inom antropologin står studiet av kulturen (socialantropologi). Stor vikt läggs inom antropologin vid att människan i alla samhällen skapar symboler för att kommunicera med andra eller för att beskriva, tolka och förstå sig själv och sin omvärld.

Indelning


Vad som innefattas i begreppet antropologi har varierat mycket genom tiderna, och området har i hög grad påverkats av samtida värderingar och föreställningar. I Sverige är antropologi i princip synonymt med socialantropologi men i USA delas antropologi in i olika delområden som
kategoriseras under någon (eller några) av följande inriktningar:
Fil:Hw-darwin.jpg
Filosofisk och teologisk antropologi - omfattar teorier om människan ur filosofisk, religion och moralisk synpunkt, om människan som en tänkande, besjälad varelse. Området har behandlats sedan antiken av filosofer som Platon och senare René Descartes men har idag fått ge vika för mer biologiskt orienterade teorier om människosläktet och mänskligt beteende.
Fysisk antropologi - omfattar studiet av människan ur biologisk och fysiologisk synvinkel, kartläggning av likheter och variationer mellan olika raser och grupper och av människosläktet. Området växte fram som ett huvudområde i samband med antropologins utveckling till en självständig vetenskap under 1800-talet. Fokus kom att ligga dels på fysiologiska jämförelser mellan olika folkslag och sociala grupperingar, och i och med Charles Darwin teorier även på jämförelser med andra arter och studier av människoartens utveckling (paleoantropologi). Antropometriska metoder utvecklades av Francis Galton och Paul Broca och kom under första halvan av 1900-talet att brukas inom delämnen såsom rasbiologi och kriminalantropologi. Idag utgör genetik den vetenskapliga grunden för jämförande antropologi, och vår kunskap om människans utveckling har vidgats genom de senaste decenniernas arkeologiska skelettfynd i Östafrika.
Kultur- och socialantropologi - omfattar studiet av olika kultur- och samhällstyper och av människan som en samhällsvarelse. Parallellt med den fysiska antropologin växte detta område fram under 1800-talet och beteckningen etnologi skapades. Här präglades i början området av idéer om det västerländska samhällets högre utvecklingsnivå och andra främmande kulturer som mer primitiva. Etnografi blev senare beteckningen på en mer neutral jämförelse och beskrivning av olika kulturer och samhällstyper. De senaste decennierna har en ändrad inriktning, från rent beskrivande mot analys av sociala och kulturella förhållanden, lett till att området numera kallas social- eller kulturantropologi.
Sammanfattningsvis så stöder sig antropologin på åtskilliga vetenskaper, såsom etnografi, anatomi, fysiologi, geografi, geologi, embryologi, paleontologi, arkeologi, historia, sociologi, demografi, komparativ mytologi, lingvistik med mera.

Historia

Antiken


I forntiden kallades ibland de grekiska filosoferna "antropologer", eftersom de avhandlade "människans natur". I denna inbegrep somliga hennes själ, andra åter hennes kropp. Även i fortsättningen fick begreppet antropologi olika betydelse, allteftersom den ena eller den andra sidan av människans väsen framhölls.

1700-talet


Fil:Linne.jpg
Fil:Frans_Hals_-_Portret_van_René_Descartes.jpg
Genom bl.a. Linnés arbeten i början på 1700-talet började uppfattningen om människans ställning inom naturen att ändras. I Systema naturae (1735) samordnades människan med de människolika Primater såsom högsta ordningen bland däggdjuren. Camper (d. 1789) påvisade, att ansiktsvinkeln växlar med rasen.

1800-talet


Edward Evan Evans-Pritchard i England fulländade 1843 sitt stora antropologiska arbete, vari han förenade naturhistoria, etnologi, lingvistik och kulturhistoria.
Efterhand växte kunskapen om människans fornhistoria bl.a. genom paleontologiska fynd. Intresset
för människans ursprung och utveckling ledde till olika teorier om raser (Johann Friedrich Blumenbach) och metoder för rasbestäming, till exempel genom mätning av kranier etc (A. Retzius).
Charles Darwin och Wallaces arbeten om arternas föränderlighet gav nya impulser till antropologins utveckling. De stora frågorna om människans uppkomst, släktets ålder, dess enhetlighet eller härstamning från flera skilda grupper dryftades nitiskt (Thomas Henry Huxley, Latham, Tylor).

Institutioner


I Paris, där Paul Broca, utbildaren av den moderna antropologiska metoden, 1859 stiftat ett antropologiskt samfund, inrättades 1876 "École d'anthropologie" (numera med 10 lärostolar).
Redan 1855 hade i Paris upprättats en antropologisk professur, vid naturhistoriska museet;
andra professurer i ämnet finnas i Florens, Budapest, München och Rom, och i Amerika lämna mer än trettio högskolor undervisning däri.
I Sverige ges undervisning i antropologi vid flera universitet och högskolor men bara vid Stockholms universitet finns en egen, från andra ämnen fristående, institution (i socialantropologi, se länk nedan).
1870 stiftades ett stort tyskt vandringssamfund för antropologi, etnologi och urhistoria (med många lokala föreningar), 1871 i London "Anthropological institute". Dylika sällskap finnas nu i många länder;
Sverige har ett sådant i "Svenska sällskapet för antropologi och geografi". Mellanfolkliga antropologkongresser har likaledes föranstaltats (jfr ''Arkeologiska kongresser'').

Tidskrifter


Bland antropologiska tidskrifter märkas:
''L'antropologie'' (i Paris, sedan 1890),
''Archiv für Anthropologie'' (i Braunschweig, sedan 1861; red. af J. Ranke),
''Zeitschrift für Ethnologie'' (i Berlin, sedan 1869),
''Man'' (i London),
''The American Anthropologist'' (sedan 1888),
''A Journal of American Ethnology and Archæology'' (sedan 1892) och
''Reports of the Government Bureau of Ethnology'' (i Washington),
''Archivio per l'antropologia e la etnologia'' (i Florens, sedan 1871) samt i övrigt de brittiska och franska samfundens publikationer.
Svenska Sällskapet för Antropologi och geografi startade utgivningen av tidskriften ''Ymer'' 1880.

1900-talet


Ända fram till 1950-talet hade funktionalism förklaringar dominerat den sociologiska vetenskapen och antropologin. Det innebar att sociologer och antropologer försökte förklara vad olika fenomen (sociala akter eller institutioner) var till för. Förekomsten av ett fenomen förklarades om den troddes fylla en funktion. Det enda alternativet till denna teori hade varit att förklara fenomen historiskt, genom att förklara hur de blivit till.

Efter andra världskriget


Under senare delen av 1900-talet kom Claude Lévi-Strauss teorier att bli de mest inflytelserika. Hans bidrag kom att förändra antropologin i grunden.
''Följande text är hämtad från Wikipedia-sidan om honom och den av hans verk inspirerade strukturella antropologin.''
Lévi-Struss teorier presenteras i ''Anthropologie structurale''. De kan kortfattat sammanfattas som att han uppfattar kulturer som system av symbolisk kommunikation, vilka bör undersökas med metoder som andra före honom använt i liten omfattning för att studera tal, berättelser, sport och film. Han resonemang förstås bäst mot bakgrund av den tidigare sociologiska teorin. I årtionden skrev han om denna relation.
Dock uppstod två differenta idéer om sociala funktioner. Den engelska antropologen Alfred Reginald Radcliffe-Brown, som beundrade Émile Durkheim, proponerade att syftet med antropologin var att finna den kollektiva funktionen, vad en religiös föreställning eller äktenskapslagar hade för funktion för samhället som sådant. I grunden till detta förhållningssätt fanns uppfattningen att kulturer utvecklas från en primitiv fas till allt mera civiliserade och moderna faser, som alltid var desamma överallt. Alla händelser i ett samhälle uppträdde enligt deras mening på ett likartat sätt genom att någon slags allmängiltig logik drev fram utvecklingen i samma riktning. Sett på detta sätt kan kulturer uppfattas som organismer, där dess delar fungerar tillsammans som organ i en kropp.
Än mer inflytelserik funktionalist var Bronisław Malinowski, som beskrev vilken funktion ett fenomen fyllde för individen, och vad de enskilda personerna i en kultur fick ut av att upprätthålla en tradition.
I USA, där antropologin skapades efter tysk modell av Franz Boas, hade den historiska modellen ett klart företräde framför funktionalismen. Denna modell hade uppenbara svårigheter, vilka Lévi-Strauss berömde Boas för att ha lyckats blottlägga.
Historiska förklaringar är knappast möjligt när det är fråga om folk som saknar skriftspråk, insåg Lévi-Strauss. Antropologen fyller i med jämförelser med andra kulturer, och är hänvisad till teorier som saknar bevis: den gamla uppfattningen om evolution eller påståendet att kulturella likheter beror på någon av vetenskapen okänd förbindelse av personlig art mellan grupper. Boas kom till slutsatsen att ingen allmängiltig förklaring till likheter mellan olika kulturer kunde bevisas; för honom fanns ingen historia, bara historier.
Det är tre övergripande frågeställningar som hänger samman med dessa skolors skillnader. Båda måste välja vilken slags bevis de använde, huruvida man borde fokusera det enskilda eller det gemensamma för kulturerna, samt definiera den mänskliga naturen.
Socialvetenskaperna överlag förlitade sig på mellankulturella studier. Det var alltid ofrånkomligt att belysa ett samhälle genom ett annat. Så en idé om en gemensam mänsklig natur var underförstådd i varje studie.
Men en kritisk punkt kunde forskarna inte undkomma: existerade sociologiska fakta för att de var funktionella för den sociala ordningen eller för att de var funktionella för en person? Beror likheter mellan kulturer på att de erbjuder organisatoriska lösningar som är gemensamma för kulturerna, eller på att de uppfyller behov som är gemensamma för samtliga människor?
Lévi-Strauss var benägen att se det som att de var funktionella för den sociala ordningen. När Malinowski framhärdat att magi fyllde ett behov av trygghet när utgången av en viktig händelse var oviss, hade han bevisat detta med en rit där vävning spelade en avgörande roll. Men han kunde inte förklara varför vävning i samma kultur oftast inte hade något med magi att göra alls, eller varför andra moment med oviss utgång inte ingick i magi. Men inte heller de kollektivistiska eller historiska förklaringssätten var tillfredsställande. Olika samhällen kan ha institutioner som tydligt liknar varandra men som ändå fyller andra funktioner som är olika. Många stammar var i Sydamerika till exempel delade i två grupper och reglerna för hur dessa grupper skulle förhålla sig till varandra var mycket strikta men exakt vad som var tillåtet och inte skilde sig åt, och därför frångick man med dåtidens förklaringsmodeller att peka på den strukturella likheten.
Det var genom lingvistiken som Lévi-Strauss kom fram till en lösning. Han byggde sina analogier främst på fonologin. Senare studier har även influerats av musik, matematik, kaosteori, cybernetik med mera. ”En sann vetenskaplig analys måste vara verklighetsförankrad, förenklad och förklarande” skriver han i ''Anthropologie structurale''. Fonologiska studier avslöjar samband som alla kan känna igen och förhålla sig till. Samtidigt är fonem en abstraktion av ett språk, inte ljud, utan kategorier av ljud som definieras genom hur det skiljer sig från andra ljud. Summan av alla ljudstrukturer i ett språk kan menar Lévi-Strauss, frambringas från ett mycket litet antal regler. Det var detta system han tog efter och överförde till antropologin.
I sitt studium av likartade system var hans första uppgift att finna en förklaring, vilket han fann i fonologin, och därefter kunde han skapa en omfattande organisation av data (mönster) som delvis hade ordnats av andra forskare. Det övergripande målet var att finna svaret på varför familj (släkt) skilde sig åt för olika kulturer i Sydamerika. I vissa kulturer kunde fadern ha en uttalat överordnad roll över sin son med förankring i tabun. I andra kulturer var det i stället sonens morbror som hade denna roll. Lévi-Strauss beskrev fenomenet genom att utreda de strukturella likheterna i sådana relationer, och fann att den underliggande strukturen var en cirkulation av kvinnor genom vilket olika klaner behöll fredliga förbindelser. De viktiga relationerna var i hans studier ett kluster av broder, syster, fader, son. Andra kluster, som syster, systers broder, broders hustru, dotter, fanns inga verkliga exempel på att de någonsin spelade någon roll.
Syftet med strukturalistisk förklaring är att organisera data från verkligheten på det enklaste och mest effektiva sättet. All vetenskap menar Lévi-Strauss, är antingen strukturalistisk eller reduktionistisk. Genom att ställas inför sådana fenomen som incesttabu, ställs man inför en objektiv gräns för vad det mänskliga intellektet hittills kunnat acceptera. Det är möjligt att spekulera om de underliggande biologiska orsakerna till dessa slags tabun men för socialvetenskapen är det fakta som inte kan reduceras. I stället måste de studera de uttryck som emanerar ur sådana axiom.
Senare verk är mer kontroversiella eftersom han utgick från att de strukturer han funnit bland de sydamerikanska indianernas kulturer kunde överföras på andra vetenskaper. Han var av uppfattningen att all historia och det moderna samhället byggde på desamma kategorier och transformationer. Han jämför därför i till exempel ''Mythologiques'' antropologi med musikaliska serier och försvarar sin filosofiska ståndpunkt. Vidare har han kritiserat tidigare forskning för att förneka de skriftlösa folken en historia. I vissa avseenden påminner hans senare teorier om Fernand Braudel.

Se även


Rasbiologi
Affärsantropologi

Källor


Externa länkar


http://www.socant.su.se/ Socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet
http://www.socialantropologi.lu.se Socialantropologiska institutionen vid Lunds universitet
http://www.antropologi.info Antropologi.info
http://www.humangeo.su.se/ssag/ SSAG
http://homepage.uibk.ac.at/~c720126/humanethologie/ws/medicus/block1/tvaervetenskaplighet.pdf Tvärvetenskaplighet inom humanvetenskaperna (pdf)
http://homepage.uibk.ac.at/~c720126/humanethologie/ws/medicus/block1/MappingISBN1-59454-212-0.pdf Mapping Transdisciplinarity in Human Sciences pdf
http://homepage.uibk.ac.at/~c720126/humanethologie/ws/medicus/block1/TheoryHumanSci.ppt Fundamental Theory of Anthropology ppt
Kategori:Antropologi
af:Antropologie
am:የሰው ልጅ ጥናት
ar:علم الإنسان
an:Antropolochía
frp:Antropologia
ast:Antropoloxía
gn:Avakuaaty
az:Antropologiya
bm:Antropoloji
bn:নৃবিজ্ঞান
zh-min-nan:Jîn-lūi-ha̍k
be:Антрапалогія
be-x-old:Антрапалёгія
bo:མིའི་རིགས་དཔྱད་པའི་རིག་པ།
bs:Antropologija
br:Antropologiezh
bg:Антропология
ca:Antropologia
cv:Антропологи
ceb:Antropolohiya
cs:Antropologie
co:Antropologia
cy:Anthropoleg
da:Antropologi
de:Anthropologie
et:Antropoloogia
el:Ανθρωπολογία
en:Anthropology
es:Antropología
eo:Antropologio
eu:Antropologia
fa:مردم‌شناسی
fr:Anthropologie
fy:Antropology
fur:Antropologjie
ga:Antraipeolaíocht
gv:Antrapoaylleeaght
gd:Corp-eòlas
gl:Antropoloxía
ko:인류학
hi:मानवशास्त्र
hr:Antropologija
io:Antropologio
id:Antropologi
ia:Anthropologia
ie:Antropologie
os:Антропологи
is:Mannfræði
it:Antropologia
he:אנתרופולוגיה
jv:Antropologi
kl:Inuup ineriartorneranik ilisimatusarneq
ka:ანთროპოლოგია
csb:Antropòlogijô
kk:Антропология
ky:Антропология
ht:Antropoloji
ku:Antropolojî
lad:Antropolojiya
lo:ມະນຸດສາດ
la:Anthropologia
lv:Antropoloģija
lb:Anthropologie
lt:Antropologija
lij:Antropologia
li:Antropologie
jbo:remske
hu:Antropológia
mk:Антропологија
ml:നരവംശശാസ്ത്രം
mt:Antropoloġija
mr:मानववंशशास्त्र
arz:انثروبولوجيا
ms:Antropologi
mwl:Antropologie
mn:Хүн судлал
my:မနုဿဗေဒ
nl:Antropologie
nds-nl:Antropologie
ja:人類学
no:Antropologi
nn:Antropologi
nrm:Anthropologie
nov:Antropologia
oc:Antropologia
ps:وګړپوهنه
tpi:Antropolosi
pl:Antropologia
pt:Antropologia
ro:Antropologie
ru:Антропология
rue:Антрополоґія
sah:Антропология
sa:मानवविज्ञानं
sc:Antropologia
sco:Antropologie
sq:Antropologjia
scn:Antropoluggìa
simple:Anthropology
sk:Antropológia
sl:Antropologija
sr:Антропологија
sh:Antropologija
su:Antropologi
fi:Antropologia
tl:Agham-tao
ta:மானிடவியல்
tt:Антропология
th:มานุษยวิทยา
tg:Мардумшиносӣ
tr:Antropoloji
uk:Антропологія
ur:انسانیات
vec:Studio de l'omo
vi:Nhân chủng học
fiu-vro:Antropoloogia
war:Antropolohiya
yi:אנטראפאלאגיע
diq:Antropolociye
zea:Antropolohie
bat-smg:Antropoluogėjė
zh:人类学

Användbarhet


Användbarhet definieras enligt ISO-normen 9241-11 som följande:
:''Den grad i vilken användare i ett givet sammanhang kan bruka en produkt för att uppnå specifika mål på ett ändamålsenligt, effektivt och för användaren tillfredsställande sätt.''
Användbarhet är alltså, i sträng bemärkelse, ett samlat kvalitetsmått för en produkt (eller tjänst), och kan således vara hög eller låg.
I en bredare bemärkelse används begreppet också för de metoder och tekniker som tas i bruk för att nå en hög grad av användbarhet (''"Jag har pluggat användbarhet"''). I denna mening överlappar användbarhet i hög grad begrepp som människa-datorinteraktion, ergonomi eller interaktionsdesign.
En tredje bred betydelse är som beteckning på en bransch eller yrkesroll (''"Jag jobbar inom användbarhet"'').
Under alla betydelser ligger en allmän grundtanke om att produkter eller tjänster kan och borde göras så enkla och behagliga att använda som möjligt, och en strävan efter att nå dit.

Ett omtvistat begrepp


Innebörden av användbarhet är, ISO-normen till trots, inte okomplicerad eller ens allmänt accepterad. Här ges några snabba skisser av delar av de diskussioner som förts kring begreppet.

Användbarhet och IT


Även om användbarhet i princip gäller vilken produkt som helst, har begreppet till stor del kommit att förknippas med digitala system och produkter, till exempel webbtjänster eller datorprogram.
I synnerhet inom it är den tredje betydelsen av ordet vanlig. Inom andra områden, till exempel framställning av hus eller möbler, finns sällan någon specifik "användbarhets-specialist"; att eftersträva hög användbarhet ligger normalt i arkitektens eller designerns yrkesroll.

Vad ingår i kvalitetsmåttet "användbarhet"?


En del forskare har velat väga in andra kvaliteter i användbarhets-begreppet än de tre i ISO-definitionen. Utöver ändamålsenlighet och den personliga tillfredsställelsen har Jakob Nielsen och Shneidermann föreslagit ytterligare tre:
Hur lätt det är att lära sig använda (eng. ''learnability'') för en nybörjare
Hur lätt det är att minnas hur man gjorde (eng. ''memorability''): om man gör ett uppehåll och därefter börjar använda produkten igen, är det då lätt att komma man ihåg hur man gjorde?
Hur många eller få fel som användarna gör.
Särskilt när det gäller webbplatser och informationssystem har en del velat lyfta fram "hittbarhet" (eng ''findability'') - det vill säga hur lätt eller svårt det är att hitta information - som en väsentlig del i användbarhet, eller som ett komplement.

Användbarhet och användarvänlighet


Tidigare var begreppet ''användarvänlighet'' vanligt. Många verksamma inom fältet har dock velat ta avstånd från begreppet. Man har associerat det med att göra kosmetiska förändringar på ytan, utan att se till att produkten är verkligt nyttig.

Användbarhet och nytta


En annan distinktion som komplicerar användbarhetsbegreppet är den mellan användbar och nyttig. På engelska uttrycks denna distinktion i de båda termerna ''usability'' och ''usefulness''.
En produkt kan vara både enkel och behaglig att hantera, och arbeta effektivt eller ändamålsenligt; men ändå inte skapa något användaren har nytta eller intresse av.
På engelska karakteriserar man ofta användbarhets-kvaliteterna som svar på frågan ''"Could I use it?"''. Verklig användbarhet (''usefulness'') uppstår först om användaren också svarar ja på frågan ''"Would I use it?"''.
För att samla båda dessa aspekter på produkten används på engelska begreppet ''user experience'' . I Sverige har användningskvalitet föreslagits som motsvarande samlade kvalitetsmått. Norsk språkråds rekommendation för det engelska usability är :no:Brukskvalitet, men även i Norge förekommer termerna ''brukbarhet'' och ''brukervennlighet''.

Användbarheten och målgrupper


I ISO-definitionen ligger implicit att användbarheten inte är densamma för alla användare, i alla situationer.
Till exempel bör ett datorprogram erbjuda gott om hjälp för en ny användare. En expert vill å andra sidan effektivt kunna utföra avancerade operationer utan onödiga störningar. Men de allra flesta användare befinner sig någonstans mellan dessa poler, och behöver ett program som är tillräckligt kraftfullt och ändå lagom hjälpsamt.
Användbarheten bör alltså höra samman med någon typ av målgruppsanalys. I detta ligger normalt en prioritering: vilka användare är viktigast. Detta bör i sin tur höra samman med vilka effekter man förväntar sig av produkten eller systemet. Här överlappar användbarhet med metoder inom effektstyrning.

Användbarhetens metoder


En rad metoder och tekniker är associerade med begreppet användbarhet.
En del av dessa rör design och utveckling av produkter eller tjänster. Här används till exempel tekniker och metoder som ''personor, scenarios, contextual inquiry, interaktionsdesign'', med flera. Dessa och många andra tekniker kan sammanfattas under rubriken användarcentrerad design.
En annan grupp tekniker rör tester eller utvärderingar, där det gäller att se hur användbart ett system eller en produkt är. Här finns metoder som ''think-aloud protocol, expertgranskning'', med flera. Dessa beskrivs under uppslagsordet användningstest.

Utbildningar inom användbarhet


Utbildningar inom användbarhet finns vid svenska universitet och högskolor både inom humaniora, inom design och inom tekniska utbildningar. En vanlig utbildningsväg är kognitionsvetenskap, program i ämnet återfinns på Linköpings- Skövdes- och Umeås universitet. "Multimedia pedagogik - teknik" programmet vid Stockholms Universitet, där läser man användbarhet från grunden. Vid Uppsala universitet finns ''Nationellt IT-användarcentrum'', och vid KTH finns ''Human-Computer Interaction Group''. I många utbildningar i systemvetenskap ingår enstaka kurser i användbarhet. Vid Umeå universitet finns även en civilingenjörsutbildning vid namn "Interaktion och design" där man främst fokuserar på användbarhet.

Professionella organisationer


Många som arbetar med området användbarhet samlas i STIMDI, Sveriges Tvärvetenskapliga Intresseförening för Människa-Datorinteraktion.

Världsanvändbarhetsdagen


Sedan några år firas Världsanvändbarhetsdagen, World Usability Day, den andra torsdagen i november. Internationellt arrangeras den av Usability Professionals Association. I Sverige står ett informellt nätverk av institutioner och enskilda för arrangemanget. Under dagen försöker man genom öppna föreläsningar, seminarier och andra arrangemang öka intresset för användbarhet hos företag, myndigheter och allmänhet.

Se även


Användbarhetstestning
Användarcentrerad design

Externa länkar


http://www.santai.nu/artiklar/iso.htm ISO 9241-11, Standarden för användbarhet
http://wud.se/ Världsanvändbarhetsdagens svenska webbplats
http://www.nita.uu.se/ Nationellt IT-användarcentrum vid Uppsala Universitet
http://hci.csc.kth.se/ Human-Computer Interaction Group vid KTH
http://www.stimdi.se/ STIMDI, Sveriges Tvärvetenskapliga Intresseförening för Människa-Datorinteraktion
http://www.findabilityblog.se Blogg om Findability
Boken http://anvandbarhet.se/start Användbarhet i praktiken i wiki-format
Kategori:Standarder och konventioner
Kategori:Människa-datorinteraktion
ar:صلاحية
bg:Ползваемост
ca:Usabilitat
cs:Použitelnost
da:Brugervenlighed
de:Benutzerfreundlichkeit
el:Ευχρηστία
en:Usability
es:Usabilidad
eu:Erabilgarritasun
fa:کاربردپذیری
fr:Utilisabilité
ko:사용성
id:Kebergunaan
it:Usabilità
he:שמישות
lv:Lietojamība
lt:Tinkamumas
hu:Weblap-használhatóság
mk:Употребливост
ms:Kebolehgunaan
nl:Gebruiksvriendelijkheid
ja:ユーザビリティ
no:Brukskvalitet
pl:Użyteczność (informatyka)
pt:Usabilidade
ro:Uzabilitate
ru:Юзабилити
simple:Usability
fi:Käytettävyys
uk:Використовність
zh:易用性

Användarvänlig

#OMDIRIGERING användbarhet
he:שימושיות
pl:Użyteczność (web-usability)
zh:優使性

Aristoteles

Fil:Aristotle Altemps Inv8575.jpg
Aristoteles (grekiska: Ἀριστοτέλης, ''Aristotélēs''), född 384 f.Kr. i Stageira på halvön Chalkidike, Grekland, död 322 f.Kr. i Chalkis, var en grekisk filosofi, student hos Platon och lärare till Alexander den store. Han myntade många ämnen, inklusive fysik, metafysik, poesi, teater, musik, logik, retorik, politik, etik, biologi och zoologi.
Tillsammans med Platon och Sokrates (Platons lärare) är Aristoteles en av de viktigaste figurerna inom västerländsk filosofi. Aristoteles syn på fysik sträckte sig långt in på renässansen och övergavs först på 1600-talet. Inom biologin rättades hans observationer först på 1800-talet. Hans verk innehåller den tidigast kända formella studien av logik, vilket inkorporerades under sent 1800-tal inom formell logik. Inom metafysik har aristotelism haft ett stort inflytande på filosofi inom islam och judendom under medeltiden, och fortsätter att påverka kristen teologi, särskilt östortodox teologi och den skolastiska traditionen inom Katolska kyrkan. Alla aspekter av Aristoteles filosofi fortsätter att studeras i den akademiska världen än idag.
Även om Aristoteles skrev många eleganta dialoger och annat (Cicero beskrev hans litterära stil som en "flod av guld"), tros majoriteten av hans verk vara förlorade och bara ungefär en tredjedel av de ursprungliga verken har överlevt. Dessa var avsedda att användas i undervisningen vid Aristoteles akademi Lyceum, varför de också anses sakna den eleganta stil som utmärkte hans övriga produktion.

Biografi


Fil:Sanzio 01 Plato Aristotle.jpg och Aristoteles.]]
Aristoteles föddes i Stageira på halvön Chalkidike år 384 f.Kr., cirka 55&nbsp;km öster om dagens Thessaloniki. Hans far, Nikomachos var livläkare till Amyntas III av Makedonien. Aristoteles tränades och utbildades som en medlem av aristokratin. Runt arton års ålder reste han till Aten för att fortsätta sin utbildning vid Platons akademi. Aristoteles blev kvar vid akademin i nästan tjugo år, och lämnade den inte förrän vid Platons död år 347 f.Kr.. Han reste då med Xenokrates till sin vän Hermias av Atarneus i Mindre Asien. Under sin tid i Asien reste Aristoteles med sin vän Teofrastos till ön Lesbos där de tillsammans forskade i botanik och zoologi på ön. Aristoteles gifte sig med Hermias adoptivdotter Pythias, som gav honom en dotter, vilken de döpte till Pythias. Strax efter Hermias död bjöds Aristoteles in av Filip II av Makedonien för att bli lärare till Alexander den store.
Efter att ha ägnat flera år åt att vara lärare åt den unge Alexander återvände Aristoteles till Aten. År 335 f.Kr. etablerade han sin egen skola där, känd som Lyceum, där han undervisade i tjugo år. Medan han var i Aten dog hans fru Pythias, och Aristoteles blev involverad med Herpyllis från Stageira, som gav honom en son som han döpte efter sin far, till Nikomachos. Enligt Suda hade han också en eromenos, Palaefatos från Abydus.
Det är under sin period i Aten som Aristoteles tros ha skrivit många av sina verk. Aristoteles skrev många dialoger, av vilka bara fragment finns kvar. Verken som har överlevt var oftast i avhandlingsformat och var inte, till den största delen, tänkta för spridning utan som hjälp till hans studenter.
Aristoteles studerade inte bara nästan varje möjligt ämne under denna tid, utan gjorde också stora bidrag till de flesta. Inom de fysiska vetenskaperna studerade Aristoteles anatomi, astronomi, ekonomi, embryologi, geografi, geologi, meteorologi, fysik och zoologi. Inom filosofin skrev han om estetik, etik, metafysik, politik, psykologi, retorik och teologi. Han studerade också utbildning, främmande seder, litteratur och poesi. Hans kombinerade verk uppvisar en hel encyklopedi av grekiskt vetande. Det har sagts att Aristoteles antagligen var den sista personen att veta allt som kunde vetas i sin egen tid.
Efter Alexanders död flammade antimakedonska rörelser upp än en gång i Aten. Eurymedon avvisade Aristoteles för att inte ära gudarna. Aristoteles flydde till sin mors familjebostad i Chalkidike, förklarande: "Jag tänker inte låta atenarna synda två gånger mot filosofin". Detta uttalandet syftar Atens tidigare avrättning av Sokrates, läraren till Platon. Han dog dock av naturliga orsaker inom ett år (322 f.Kr.). Aristoteles lämnade ett testamente till sin student Antipater, i vilket han bad om att bli begravd bredvid sin fru. Det har också föreslagits att Aristoteles bannlysning och död resulterade från möjligheten att han var involverad i Alexanders död.

Aristoteles idéer


Logik


Aristoteles studium av korrekta respektive inkorrekta slutledningar brukar ses som logikens ursprung, som vetenskap betraktat. Se syllogismer. Aristoteles tankar kom i hög grad att påverka den lärda medeltida världen.

Filosofi


Aristoteles ansåg att människor av naturen är politiska varelser, av ordet "polis", stad. Det betydde att människor är sociala varelser och att varje förståelse av mänskligt beteende och behov måste inkludera sociala överväganden. Han analyserade också värdet av olika politiska system, beskrev deras för- och nackdelar och klassificerade dem som monarki, oligarki, tyranni, demokrati och republik. Aristoteles tankar ligger till grunden för maktfördelningsläran.<ref>
http://www.idehist.uu.se/distans/ilmh/Ren/idehist-konstit01.htm Uppsala universitet: Antikens konstitutionella teorier
</ref> som finns en central betydelse på 1700-talet med Charles-Louis de Secondat Montesquieu klassiska verk "Om lagarnas anda" från 1748 som var en viktig källa till inspiration för de amerikanska grundlagsfäderna.

Naturvetenskap


Aristoteles fysik var för sin tid mycket nyskapande och är ett vidare begrepp än det vi idag kallar fysik. Aristoteles definition av rörelse innefattar till exempel nästan alla former av förändring, alltså även tillväxt, åldrande m.m. Världsalltet sades bestå av fem element och var indelat i åtta sfärer. Fyra av elementen finns i den innersta sfären, det vill säga på, runt och i jorden. Dessa element är Jord (mark), jordens atmosfär, eld och vatten. Längst ut låg fixstjärnesfären följt av tomrummet, ''primum mobile'' (visas ej i bild).
Fil:Himlakroppar-pre-Copernicus.jpg
Jorden är tyngst och har en naturlig rörelse som strävar nedåt. Elden är lätt och har en naturlig rörelse som strävar uppåt. Vatten är "ganska tungt" och luft är "ganska lätt". Dessa båda rör sig normalt i sidled (som floder, havsvågor och vindar), utom i förhållande till varandra. Den innersta sfären är uppbyggd av de fyra elementen, enligt Empedokles lära. De fyra elementen i den inre sfären sades ha en naturligt rätlinjig rörelse. Samtliga dessa element strävar efter att uppnå ett viloläge efter att de satts i rörelse. Vila är alltså enligt Aristoteles det naturliga tillståndet för all materia på jorden - en åsikt som hölls för sann i nästan 2000 år, tills Galileo Galilei, René Descartes och Isaac Newton formulerade den moderna teorin om trögheten.
Himlakropparna antogs bestå av ett femte element, vars rörelse av naturen är cirkulär och som inte strävar efter att uppnå viloläge. Himlasfärerna är de skikt i vilka himlakropparna rör sig. I den innersta ligger månen, sedan följer solen och de på den tiden kända planeterna. I den yttersta sfären finns stjärnorna. Aristoteles trodde att jorden var ett klot, detta kom han fram till genom att han visste att månförmörkelser berodde på att jorden skymde månen för solljuset. Oavsett i vilken vinkel månen stod på himlen var skuggan av jorden alltid rund. Hade jorden varit en platt skiva eller haft någon annan form skulle denna form ha påverkat skuggans form vid vissa vinklar.
För att förklara oregelbundenheterna i planeternas synbara rörelser vidareutvecklade Aristoteles Eudoxos modell med 27 koncentriska fiktiva sfärer. Aristoteles kunde inte godta sfärerna enbart som matematiska konstruktioner. För honom måste de vara verkliga och då kom pythagoréernas genomskinliga kristallsfärer väl till pass. Påtagliga sfärer komplicerade dock modellen, som redan förfinats av Kallippos till 33 sfärer. Sfärerna var innästlade i varandra med inre sfärers axlar lagrade på yttre i olika vinklar. För att kompensera för de yttre sfärernas rörelser blev Aristoteles tvungen att arbeta med totalt 55 sfärer. Otympligt och komplicerat menade Hipparchos som skulle ta nästa steg i denna kedja med sin epicykelteori.
I ett berömt experiment lät Aristoteles 20 ägg ruvas av hönor. Sedan öppnade han ett ägg varje dag och följde utvecklingen från blodfläck i äggulan till färdig kyckling.

Teaterkonstens poesi


Aristoteles poetik "Om diktkonsten" har varit av mycket stor betydelse för litteraturvetenskapen och för förståelsen för den dramatiska tragedins funktion. Begreppet katarsis, en sorts själslig eller känslomässig rening genom gråt och sorg, härstammar från hans tankar kring den offentliga teaterkonstens gestaltning av människors hybris (mytologi) i förhållande till gudar.

Etik


Den nikomachiska etiken (eller ''Ta Ethika'') är ett känt verk om dygd och etik. Boken har en prominent roll i definitionen av aristotelisk etik och ses som ett av de viktigaste och mest inflytelserika filosofiska verken som någonsin skrivits.

Retorik


Aristoteles anses vara den viktigaste tänkaren inom den retoriska traditionen och ville göra retoriken till en vetenskap. Han menade att retoriken är en konst, ''techne'', i betydelsen hantverksmässigt/konstnärligt kunnande och att dess principer kunde studeras och läras ut. Begreppet konst skall dock inte blandas ihop med det filosofiska begreppet av ordet där man avser målningar, skulpturer etc. Aristoteles funderade mycket över vad det är som gör att människor övertygas och började hålla föreläsningar i ämnet. Han kritiserade sofisterna som han ansåg använde retoriken till att övertala och manipulera andra genom att använda känslor och osakliga argument. Retorik för Aristoteles var istället ''konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga''. Han ansåg att publiken själva ville ha ett ansvar för vad som sker i mötet med en annans ord, att talaren måste vara lyhörd för publikens känslor och att man måste rätta sitt tal efter dem. På så sätt arbetar talaren med sin publik istället för mot dem.
Aristoteles började systematisera retoriken och kom fram till att människor fattar beslut utifrån tre grunder: ethos, pathos och logos. Dessa brukar kallas för retoriska bevismedel ''(pisteis entechnoi)'' och spelar en central roll i den klassiska retoriken. Ethos är talarens karaktär vilken ska övertyga genom att skapa förtroende, pathos är de känslor talet väcker hos lyssnarna och logos är orden, de sakskäl talaren framhåller. Aristoteles skiljer mellan retoriska och icke-retoriska bevismedel. De icke-retoriska bevismedlen ''(pisteis atechnoi)'' är vittnen, bevismedel, lagar, kontrakt och tortyr, alltså sådana pisteis som talaren inte finner med hjälp av retoriken.
En annan viktig del i Aristoteles retorik är topikläran. Ordet topik, som kommer av det grekiska ordet topos (plural ''topoi''), betyder plats eller sökställen och syftar på de ställen, synpunkter och intellektuella utsiktsplatser man kan söka upp för att finna stoff till sitt tal.
Aristoteles delade in talen i tre olika genrer. Den första genren är genus judiciale (γένος δικανικόν), det juridiska talet. Det är tal som framförs i domstol, alltså anklagelsetal eller försvarstal, och handlar om vad som skett i det förflutna. Den andra genren kallas genus deliberativum (γένος συμβουλευτικόν), det politiska talet, vilken innebär tal om t ex vilka lagar som borde stiftas. De politiska talen handlar om framtiden, om sådant som bör eller inte bör göras, och det huvudsakliga syftet är att avråda eller tillråda. Den tredje genren är genus demonstrativum (γένος ἐπιδεικτικόν) och där hör det hyllande eller klandrande talet hemma. Oftast innebär det ceremoniella tal till t ex bröllop eller begravning men det kan också vara rena smädelsetal. Dessa tal handlar i regel om nuet men tidsaspekten är inte lika framträdande som hos de andra två genrerna.
Enligt Aristoteles kan retoriska argumentationer se ut på två olika sätt. Antingen är de entymemiska och utgår från generella påståenden eller paradigmatiska vilka utgår från enskilda exempel. Paradigmatiska resonemang kan vara svaga i sin logik men har stark känslomässig effekt. Entymemiska är istället starkt logiska men svagare känslomässigt. Det mest effektiva är att kombinera de båda argumentationssorterna.
Aristoteles främsta verk inom retoriken är boken ''Retorik''. Boken är dock inte skriven med Aristoteles egna ord, utan består av nedtecknade skrifter från hans lärjungar. Första delen utvecklades mellan 376 f Kr och 347 f Kr när han var elev hos Platon och den andra mellan 335 f Kr och 322 f Kr när han drev sin egen skola, Lyceum.

Aristoteles inflytande

Historiskt inflytande


Delar av Aristoteles skrifter, bland annat ''Metafysiken'', översattes till arabiska vid Al Mansurs hov i Bagdad. I det spanska kalifatet Cordoba stod dessa översättningar i centrum för framstående judiska och arabiska lärdes arbete, bland dem Maimonides, Avicenna och Averroës. Den ökande kunskapen om Aristoteles ledde till att ledande skolastiker under 1100- och 1200-talet förband hans spekulativa etik och logik med den kristna teologin. Thomas av Aquino, Albertus Magnus och Johannes Duns Scotus utnyttjade alla Aristoteles filosofi men omvandlade den ibland, delvis under platonskt inflytande. Även Ayn Rand inspirerades av Aristoteles.

Aristoteles aktualitet idag


Hela det moderna tänkandet bygger i hög grad på den aristoteliska indelningen av vetandet (fysik, metafysik, logik och etik) och de frågeställningar och sätt att närma sig verkligheten som ligger i denna. Lika grundläggande för vårt sätt att tänka är den aristoteliska logiken. I språken fortlever de aristoteliska begreppen, uttryck som primus motor, kvintessens, sjunde himlen, eter (fysik), substans och energi kan liksom aktualitet och potentialitet härledas till Aristoteles. Aristoteles naturvetenskapliga syn får regelbundet en renässans och hans etik är aktuellare än någonsin i den samtida politiska, filosofiska debatten.

Se även


Den nikomachiska etiken
Aristoteles fysik
Aeropagrådet

Noter

Käll- och litteraturförteckning


Andersen, Öivind, (2009): ''I retorikkens hage.'' Oslo: Universitetsforlaget.
Hellspong, Lennart, 2004: ''Konsten att tala''. Lund: Studentlitteratur.

Externa länkar


Kategori:Födda 384 f.Kr.
Kategori:Avlidna 322 f.Kr.
Kategori:Antikens grekiska filosofer
Kategori:Antikens vetenskapsmän
Kategori:Män
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
Kategori:Retoriker
Kategori:Teaterteoretiker
af:Aristoteles
als:Aristoteles
am:አሪስጣጣሊስ
ang:Aristoteles
ar:أرسطو
an:Aristótil
ast:Aristóteles
az:Aristotel
bn:এরিস্টটল
zh-min-nan:Aristotélēs
map-bms:Aristoteles
ba:Аристотель
be:Арыстоцель
be-x-old:Арыстотэль
bg:Аристотел
bs:Aristotel
br:Aristoteles
ca:Aristòtil
cv:Аристотель
ceb:Aristóteles
cs:Aristotelés
co:Aristotele
cy:Aristoteles
da:Aristoteles
de:Aristoteles
et:Aristoteles
el:Αριστοτέλης
en:Aristotle
es:Aristóteles
eo:Aristotelo
ext:Aristóteli
eu:Aristoteles
fa:ارسطو
hif:Aristotle
fo:Aristoteles
fr:Aristote
fy:Aristoteles
ga:Arastotail
gd:Aristoteles
gl:Aristóteles
gan:亞里斯多德
gu:એરિસ્ટોટલ
ko:아리스토텔레스
hy:Արիստոտել
hi:अरस्तु
hr:Aristotel
io:Aristoteles
ilo:Aristoteles
id:Aristoteles
ia:Aristotele
ie:Aristoteles
os:Аристотель
is:Aristóteles
it:Aristotele
he:אריסטו
jv:Aristoteles
kn:ಅರಿಸ್ಟಾಟಲ್‌
ka:არისტოტელე
kk:Аристотель
sw:Aristoteli
ht:Aristotle
ku:Arîstoteles
ky:Аристотель
mrj:Аристотель
lad:Aristoteles
la:Aristoteles
lv:Aristotelis
lb:Aristoteles
lt:Aristotelis
lij:Aristotele
jbo:aristoteles
lmo:Aristotel
hu:Arisztotelész
mk:Аристотел
ml:അരിസ്റ്റോട്ടിൽ
mt:Aristotile
mr:ॲरिस्टॉटल
xmf:არისტოტელე
arz:اريسطو
mzn:ارسطو
ms:Aristotle
cdo:Ā-lī-sê̤ṳ-dŏ̤-dáik
mwl:Aristóteles
mn:Аристотель
my:အရစ္စတိုတယ်
nah:Aristotelēs
nl:Aristoteles
nds-nl:Aristoteles
ne:अरस्तू
new:एरिस्टोटल
ja:アリストテレス
no:Aristoteles
nn:Aristoteles
nov:Aristotéles
oc:Aristòtel
or:ଆରିଷ୍ଟୋଟଲ
uz:Arastu
pag:Aristotle
pnb:ارسطو
ps:ارستو
km:អារីស្តូត
pms:Aristòtil
nds:Aristoteles
pl:Arystoteles
pt:Aristóteles
kaa:Aristotel
ro:Aristotel
qu:Aristotelis
rue:Арістотель
ru:Аристотель
sah:Аристотель
sa:अरिस्टाटल्
sc:Aristotele
sco:Aristotle
sq:Aristoteli
scn:Aristòtili
si:ඇරිස්ටෝටල්
simple:Aristotle
sk:Aristoteles
sl:Aristotel
szl:Arystoteles
ckb:ئەرەستوو
sr:Аристотел
sh:Aristotel
su:Aristoteles
fi:Aristoteles
tl:Aristoteles
ta:அரிசுட்டாட்டில்
kab:Aristot
tt:Аристотель
te:అరిస్టాటిల్
th:อาริสโตเติล
tg:Арасту
tr:Aristoteles
uk:Аристотель
ur:ارسطو
vec:Aristotele
vep:Aristotel'
vi:Aristoteles
vo:Aristoteles
fiu-vro:Aristoteles
war:Aristóteles
yi:אריסטו
yo:Aristotulu
zh-yue:阿里士多德
diq:Aristoteles
bat-smg:Aristuotelis
zh:亚里士多德

Astronomi

Fil:Omega Nebula.jpgn M17, bild från rymdteleskopet Hubble.]]
Fil:Summer Solstice Sunrise over Stonehenge 2005.jpg i nuvarande England och flera andra tidiga byggnadsverk runt om på jorden anses sannolikt ha haft någon astronomisk användning.]]
Fil:Galileo moon phases.jpg
Astronomi är vetenskapen om himlakropparna och universum. Den innefattar kosmologin, som försöker utveckla en helhetsbeskrivning av kosmos, det vill säga universum. Vidare är astronomin ett av de absolut äldsta vetenskapsfälten och kan spåras ända tillbaka till de tidigaste kända civilisationerna. Det var dock först när teleskopet uppfanns i början av 1600-talet som ämnet utvecklades till en modern vetenskap. Trots sin ålder utvecklas astronomin idag snabbt och ny kunskap kommer fram i snabb takt.
Astronomi bör inte blandas ihop med astrologi, även om tidiga astronomer ofta även var vad vi idag skulle kalla astrologer. Ämnena är dock numera strikt skilda från varandra. Däremot är astrofysik nära relaterat och termen används ibland synonymt med modern astronomi.
Sedan 1900-talet har astronomin i praktiken delats upp i två huvudsakliga fält, observationell astronomi och teoretisk astronomi. Observationell astronomi fokuserar på att hämta och analysera data medan teoretisk astronomi försöker förklara företeelser och göra förutsägelser om olika fenomen i universum. De båda fälten kompletterar varandra väl då teoretisk astronomi försöker förklara observationer medan observationer i sin tur används för att bekräfta teoretiska modeller. Astronomi är ett av få vetenskapliga fält där amatörer fortfarande spelar en aktiv roll, framför allt inom upptäckt och observation av tillfälliga fenomen som kometer och supernova. Samtidigt förekommer inom astronomi utrustning som är bland de mest kostsamma och avancerade som över huvud taget förekommer inom vetenskap.

Lexikologi


Ordet ''astronomi'' betyder ordagrant "stjärnornas lag" (eller "stjärnornas kultur" beroende på översättning) och härleds från det grekiska αστρονομία, ''astronomia'' från orden άστρον (''astron'', "stjärna") och νόμος (''nomos'', "lagar eller kulturer")

Termerna "astronomi" - "astrofysik"


Generellt sett kan antingen termen "astronomi" eller "astrofysik" användas för att beskriva ämnet, men mer specifikt är astrofysik en omfattande gren av astronomin. "Astronomi" kan sägas avse "studien av objekt och materia utanför jordens atmosfär samt deras fysikaliska och kemiska egenskaper" medan "astrofysik" behandlar "beteendet, fysikaliska egenskaper och Dynamik (mekanik) processer hos astronomiska objekt och fenomen". I vissa fall används "astronomi" för att beskriva de kvalitativa studierna av ämnet medan "astrofysik" används för att beskriva den fysik-orienterade delen av ämnet. Men eftersom en stor del av modern astronomisk forskning idag behandlar ämnen relaterade till fysik används astrofysik ofta som en generell benämning för astronomi.

Astronomins historia

Forntiden


Tidigt i historien bestod astronomin enbart av observationer och förutsägelser om rörelser av de objekt som är synliga för det mänskliga ögat. På vissa platser, som Stonehenge, har tidiga kulturer rest stora monument som sannolikt hade någon astronomisk användning. Förutom deras ceremoniella studier kunde dessa primitiva observatorier användas för att bestämma årstiderna, något som är viktigt för att veta när man ska plantera grödor, såväl som att förstå betydelsen och längden av ett år.
Allt eftersom de tidiga civilisationerna utvecklades, framförallt i Mesopotamien, antikens Grekland, forntida Egypten, Persiska riket, Mayakulturen, Indien och Kina, byggdes tidiga observatorier och universum började utforskas. Den största delen av den tidiga astronomin bestod i att kartlägga positionerna hos stjärnorna och planeterna, en vetenskap som nu kallas astrometri. Från dessa observationer skapades tidiga teorier om vad planeternas rörelser berodde på, vad solen, månen och jorden var i förhållande till universum. Jorden ansågs vara centrum i universum med solen, månen och stjärnorna roterande runt den. Detta är känt som den geocentrisk världsbild av universum.
Ett par anmärkningsvärda astronomiska upptäckter gjordes före teleskopens tid. Till exempel vinkeln på jordens axellutning, vilken är orsaken till årstiderna, uppskattades av kineserna så tidigt som omkring år 1000 f.Kr.. Kaldéerna i Mesopotamien upptäckte att månförmörkelser uppträdde i en återkommande cykel kallad saroscykeln. Under 100-talet f.Kr. uppskattades månens storlek och avstånd av Hipparchus.

Medeltiden


Under medeltiden hände inte mycket inom astronomin i Europa, åtminstone fram till 1200-talet då de "Alfonsinska tabellerna" framtogs. Men astronomin blomstrade i den islamisk astronomi och andra delar av världen. Vissa av de framstående muslimska astronomerna som gjorde viktiga bidrag till vetenskapen var Biruni, Al-Battani och Thebit. Astronomer under den tiden införde många arabiska namn på stjärnor som i flertalet fall används än idag, till exempel Altair och Aldebaran, vars namn kan härledas till de arabiska orden för ''flygaren'' respektive ''följeslagaren''.
Under 900-talets senare del byggdes ett enormt observatorium nära Teheran av astronomen Al-Khujandi, som också beräknade axellutning i förhållande till solen. I Persiska riket sammanställde Omar Khayyám en rad tabeller och kalenderreform, vilket gjorde den mer exakt än den julianska kalendern och snarlik den gregorianska kalendern. Hans beräkning av årets längd till 365,24219858156 dagar var anmärkningsvärt korrekt, det stora antalet decimaler anses ha visat på stort självförtroende i beräkningarna. Idag vet man att värdet ändras på sjätte decimalen under en människas livslängd, vid slutet på 1800-talet var värdet 365,242196 medan det nu går 365,242190 dagar på ett år.

Den vetenskapliga revolutionen


Under renässansen föreslog Nicolaus Copernicus i sin bok "''De revolutionibus orbium coelestium''" en heliocentrisk världsbild av solsystemet, där solen istället för jorden ansågs vara i centrum. Hans arbete försvarades, utvecklades och korrigerades av Johannes Kepler och Galileo Galilei. Galileo revolutionerade astronomin genom att använda teleskop för att förbättra sina observationer. Han upptäckte med hjälp av detta bland annat Jupiters fyra största månar, som idag kallas Galileiska månarna i hans ära, och såg att planeten Venus uppvisade Månfas precis som jordens måne. Båda dessa observationer stärkte bevisningen för den heliocentriska teorin.
Kepler var den första att utveckla ett system som korrekt beskriver detaljerna hos planeternas rörelser med solen som dess centrum, något han gjorde med hjälp av Tycho Brahes minutiöst noggranna observationer. Men Kepler lyckades inte formulera en teori bakom de Keplers lagar han skrev ner. Detta gjorde istället Isaac Newton med sin upptäckt av Newtons rörelselagar och gravitationslagen för att slutligen förklara planeternas rörelser. Newton utvecklade också Teleskop.
Vidare upptäckter följde i takt med att storleken och kvaliteten på teleskopen utvecklades. Mer omfattande kataloger över stjärnor skapades av Nicolas Louis de Lacaille. Astronomen William Herschel å sin sida skapade en detaljerad tabell över nebulosa och stjärnhopar, och upptäckte även planeten Uranus. Avståndet till en annan stjärna beräknades första gången år 1838 när Friedrich Wilhelm Bessel mätte upp den skenbara förflyttningen av 61 Cygni mot avlägsna bakgrundsstjärnor när jorden rör sig runt solen. Det vill säga, när jorden rör sig runt solen ser vi mätstjärnan i något olika vinklar mot bakgrunden, denna vinkel kallas parallax och är direkt relaterad till avståndet till stjärnan.
Under 1800-talet lades möda också ner på trekropparsproblemet av Leonhard Euler, Alexis Claude Clairault och Jean le Rond d'Alembert vilket ledde till mer noggranna förutsägelser om månens och planeternas rörelser. Detta arbete förfinades ytterligare av Joseph Louis Lagrange och Pierre Simon de Laplace som bestämde planeternas och månarnas massor med hjälp av Perturbation (astronomi), störningar i deras banrörelser.

Modern astronomi


Stora framsteg inom astronomin kom i samband med introduktionen av ny teknologi, inte minst spektroskopet och fotografin. Vid studier av solens spektrum upptäckte Joseph von Fraunhofer ungefär 600 emissionslinjer under åren 1814-1815. Dessa upptäckte Gustav Kirchhoff 1859 härstammade från närvaron av olika ämnen. Stjärnorna kunde med denna information bevisas vara liknande vår egen sol, men med en stor variation av temperatur, massa och storlek.
Att den galax som jorden tillhör, Vintergatan, är en separat samling stjärnor bevisades inte förrän under 1900-talet. Samtidigt bevisades existensen av andra galaxer och snart därefter kom man fram till att universum expanderade eftersom samtliga avlägsna galaxer var på väg bort från oss, ju längre bort de var desto snabbare rörde de sig bort. Modern astronomi har också upptäckt många exotiska objekt som kvasarer, pulsarer, blazarer och radiogalaxer. Dessa observationer har använts för att utveckla teorier för att beskriva vissa av dessa objekt i termer av lika exotiska objekt som svarta hål och neutronstjärna. Kosmologin har gjort enorma framsteg under 1900-talet, med modellen av big bang väl understödd av bevis från astronomin och fysiken, till exempel kosmisk bakgrundsstrålning, Hubbles lag och big bang-nukleosyntes.

Observationell astronomi


Fil:USA.NM.VeryLargeArray.02.jpg i New Mexico är ett exempel på ett radioteleskop.]]
Inom astronomin samlas information främst in genom mottagning och analys av synligt ljus och andra typer av elektromagnetisk strålning. Observationell astronomi kan delas in i olika delar av det elektromagnetiska spektrumet. Vissa delar av spektrumet kan observeras från jordens yta, medan andra bara kan observeras antingen från höga altituder eller ännu hellre från rymden. Specifik information om en del underfält följer nedan.

Radioastronomi


''Radioastronomi'' studerar strålning från rymden med våglängder större än ungefär en millimeter. Radioastronomi skiljer sig från de flesta andra områdena av observationell astronomi genom att de observerade radiovågorna kan behandlas som vågor snarare än enskilda fotoner. Det är därför relativt lätt att mäta både amplituden och fas (matematik) hos radiovågor, något som inte görs lika enkelt för kortare våglängder.
Även om vissa radiovågor skapas av astronomiska objekt i form av termisk strålning så är den största delen av de observerade radiovågorna i form av synkrotronstrålning. Denna bildas av elektroner som acceleration till extremt höga (relativitetsteori) hastigheter och färdas genom magnetfält som böjer deras bana. Därutöver skapas ett antal spektrallinjer från interstellär gas, framförallt väte-linjen vid 21&nbsp;cm, som är synlig vid radiovåglängder.
En stor mängd astronomiska objekt är observerbara vid radiovåglängder, inklusive supernova, interstellär gas, pulsarer och aktiv galaxkärna.

Infraröd astronomi


''Infraröd astronomi'' behandlar strålning från rymden inom det infraröda spektrumet (våglängder längre än rött ljus). Förutom vid våglängder nära synligt ljus absorberas den infraröda strålningen avsevärt av jordens atmosfär och denna skapar också i sin tur betydande mängder infraröd strålning. Som en följd av detta placeras observatorier för infraröd astronomi på höga och torra platser eller om möjligt i rymden. Infraröd astronomi är särskilt användbart för observationer av galaktiska regioner som är dolda av rymdstoft, samt för studier av molekylära gaser.
Fil:The Keck Subaru and Infrared obervatories.JPG (vänster) och Keck-observatoriet (mitten) på Mauna Kea ses. Båda är exempel på observatorier som använder sig av nära infrarött och synligt ljus. På samma bild syns NASA Infrared Telescope Facility (höger) som är ett exempel på ett observatorium som uteslutande använder sig av nära infrarött ljus.]]

Visuell astronomi


''Visuell astronomi'', även kallat ''optisk astronomi'', är den äldsta formen av astronomi och behandlar observationer och analyser av synligt ljus. Optiska bilder ritades ursprungligen för hand. Under slutet av 1800-talet började man efterhand istället använda fotografisk utrustning allt eftersom teknologin utvecklades. Moderna bilder tas med hjälp av digitala sensorer, speciellt sådana som använder CCD. Medan synligt ljus har våglängder mellan ungefär 4000 Ångström och 7000 Å (400 nanometer till 700&nbsp;nm) så kan utrustning för optiskt ljus även användas för att observera vissa extrema våglängder av ultraviolett och infrarött ljus.

Ultraviolett astronomi


''Ultraviolett astronomi'' avser observationer gjorda vid ultravioletta våglängder, mellan ungefär 100 och 3200 Ångström. Ljus vid dessa våglängder absorberas mycket starkt av jordens atmosfär, observationer av ultraviolett strålning måste därför göras från den övre atmosfären eller från rymden. Dessa observationer är framförallt användbara för att studera termisk strålning och spektrallinjer från heta blå stjärna (O-stjärnor och B-stjärnor, se spektraltyp) som är väldigt ljusa vid dessa våglängder. Detta inkluderar blå stjärnor i andra galaxer som har varit målet för flera ultravioletta studier. Andra objekt som ofta studeras i ultraviolett ljus är planetarisk nebulosa, supernovarester och aktiv galaxkärna. Men ultraviolett strålning absorberas lätt av interstellär materia och mätningar i ultraviolett ljus måste korrigeras för denna så kallade extinktion (astronomi), eller utsläckning, av ljuset.

Röntgenastronomi


''Röntgenastronomin'' studerar astronomiska objekt vid röntgenvåglängder. Vanligen sänder objekt ut röntgenstrålning som synkrotronstrålning, det vill säga termisk strålning från tunna gaser (bromsstrålning) som är upphettade till över 10 miljoner Kelvin, samt termisk strålning från täta gaser (svartkroppsstrålning) med samma temperatur. Eftersom röntgenstrålning absorberas av jordens atmosfär görs alla observationer vid dessa våglängder från den övre atmosfären eller från rymden. Betydande källor till röntgenstrålning i rymden är Röntgenbinär, pulsarer, supernovarester, elliptisk galax, galaxhopar och aktiv galaxkärna.

Gammaastronomi


''Gammaastronomin'' behandlar studier av astronomiska objekt vid de kortaste våglängderna av det elektromagnetiska spektrumet, gammastrålning. Dessa kan observeras direkt av satelliter som Compton Gamma Ray Observatory eller med hjälp av specialiserade teleskop kallade atmosfäriska Cherenkovteleskop. Cherenkovteleskop detekterar egentligen inte gammastrålning direkt utan istället de blixtar av synligt ljus som skapas när gammastrålar absorberas av jordens atmosfär.
De kraftigaste kända källorna till gammastrålning i rymden, så kallade gammablixtar, sänder ut gammastrålning under en kort period på mellan ett par millisekunder till ett par tusen sekunder innan de försvinner. Endast 10% av källorna till gammastrålning är konstanta. Till dessa källor hör pulsarer, neutronstjärna och omgivningen till troliga svarta hål.

Andra observationskällor


Förutom via fotoner finns några ytterligare sätt att hämta information om avlägsna astronomiska objekt.
Inom neutrinoastronomin som kräver störningsfri miljö har man använt sig av underjordiska anläggningar, som SAGE och GALLEX. Där är Neutrinoastronomi#Super-KamiokaNDE och IceCube de nu mest avancerade för att detektera det fåtal neutrino som kan fångas in. Dessa kommer främst från solen, men neutriner är även supernova främsta yttring.
Kosmisk strålning består av partiklar med väldigt hög energi. De färdas med nära ljusets hastighet och har i många fall oförklarligt hög kinetisk energi (upp över 10<sup>20</sup> eV), betydligt högre än vad som kan åstadkommas i partikelacceleratorer (omkring 10<sup>12</sup> till 10<sup>13</sup> eV). Framtida neutrinodetektorer beräknas kunna hitta neutriner som skapas när kosmiska partiklar träffar jordens atmosfär.
Gravitonastronomi är ett tentativt nytt fönster med gravitationsvågor som budbärare. Ett fåtal gravitationsvågsdetektorer har byggts för att registrera dessa pyttesmå störningar i rumtiden. Dessa är dock oerhört svåra att upptäcka och den största anläggningens LIGO internationella samarbete LSC sysslar än så länge med indirekta observationer.
För objekt inom solsystemet har direkt undersökning av utomjordiskt material som transporterats till jorden kunnat genomföras. Materialet har antingen förts till jorden med hjälp av rymdfarkoster som de stenar Apolloprogrammet hämtade från månen, eller i form av meteoriter som har slagit ner på jorden. Man har även genomfört undersökningar på plats med hjälp av robotar, till exempel MER-A, MER-B och Phoenix (rymdsond) på Mars (planet).
Fil:Orbit3.gif används.]]

Astrometri och celest mekanik


Ett av de äldsta fälten inom astronomi, och inom vetenskap över huvud taget, är mätningar av positionerna hos objekt på himlen. Genom historien har tillförlitlig kunskap om positionerna hos solen, månen, planeterna och stjärnorna varit avgörande för astronomisk navigation.
Noggranna mätningar av planeternas positioner och rörelser har lett till en gedigen förståelse för gravitationella perturbationer (störningar av planeters och andra objekts omloppsbanor) och en förmåga att förutspå gångna och framtida positioner hos planeterna med stor precision, ett underfält som kallas celest mekanik. I modern tid görs sådana beräkningar ofta för att förutspå eventuella kollisioner mellan jorden och så kallade jordnära objekt, det vill säga asteroider, kometer och stora meteoroider vars bana för objektet farligt nära jorden.
Uppmätningar av parallax, en metod där man observerar ett föremål från olika vinklar för att beräkna avståndet till föremålet, hos närliggande stjärnor har skapat en god grund för att förstå de kosmiska avstånden i universum. Genom dessa mätningar av närliggande stjärnor kan man sedan avgöra avstånden även till mer avlägsna stjärnor eftersom deras egenskaper kan jämföras. Mätningar av radialhastighet och egenrörelse visar Rörelse (fysik) hos dessa stjärnsystem i Vintergatan. Astrometriska resultat används också för att studera hur mörk materia, den mystiska form av materia som dominerar massan i universum, är fördelad i galaxen.
Med början under 1990-talet användes astrometriska tekniker för att upptäcka exoplaneter runt närliggande stjärnor. Idag har flera hundra sådana planeter upptäckts med hjälp av astrometrin.

Teoretisk astronomi


Den teoretiska astronomin har sina egna verktyg som används i forskningen, bland annat matematisk modell och beräkningsvetenskap, för att till exempel skapa en modell över hur en stjärna utvecklas. Var och en har sina fördelar. Analytiska modeller av en process är generellt sett bättre för att få insikt i kärnan av vad som händer. Numeriska modeller kan avslöja existensen av fenomen och effekter som annars inte skulle ha setts.
Teoretiker inom astronomin strävar efter att skapa teoretiska modeller och förutse de observationella konsekvenserna av dessa. Detta hjälper observatörerna inom den observationella astronomin att leta efter data som kan stödja eller avfärda de olika modellerna. Teoretikerna försöker också modifiera modeller för att ta hänsyn till ny data. I de fall de upptäcker en avvikelse försöker man generellt sett göra så små ändringar som möjligt på modellen för att få den att passa de nya data man har fått. I vissa fall kan en större mängd avvikande data leda till att en modell helt avfärdas och överges.
Ämnen som studeras av teoretiska astronomer inkluderar olika aspekter av astrofysik och plasmafysik: stellär dynamik och stjärnutveckling; hur galaxer skapas och utvecklas; universums storskaliga struktur (fördelningen av materia i universum); ursprunget till kosmisk strålning; allmän relativitetsteori och kosmologi, inklusive strängteorin och astropartikelfysik.
Till väl accepterade och studerade teorier inom astronomin hör big bang, Inflation (kosmologi), mörk materia och grundläggande teorier inom fysiken (se även Lambda-CDM-modellen).

Underavdelningar - olika objektområden


Fil:Uvsun trace big.jpg bild av solens aktiva fotosfär sedd från rymdteleskopet TRACE.]]

Solfysik


Solfysiken behandlar solen som av förklarliga skäl är den mest välstuderade stjärnan. Den är en typisk huvudserien av spektraltyp G2V med en ålder av ungefär 4,6 miljarder år. Solen anses inte vara en variabel stjärna, men den uppvisar ändå ett visst periodiskt beteende, den tydligaste av dessa är solfläckscykeln som är en 11-årig variation av antalet solfläckar. Solfläckar är regioner med en lägre än genomsnittlig temperatur och hör samman med intensiv magnetisk aktivitet.
Solen har kontinuerligt ökat sin luminositet under dess livstid, totalt sett med ungefär 40% sedan den bildades som en huvudsekvensstjärna. Solen genomgår också periodiska förändringar i luminositet som kan ha stor betydelse för jorden. Maunders minimum till exempel, en period mellan ungefär 1645 och 1715 med nästan inga solfläckar, anses vara en trolig orsak till den lilla istiden.
Den synliga ytregionen av solen kallas fotosfären. Över detta lager finns en tunn region kallad kromosfären. Utanför denna finns en övergångsregion av snabbt ökande temperatur ut till den extremt varma koronan.
I solens mitt finns kärnregionen, ett område med tillräckligt hög temperatur och tryck för att fusion ska ske. Utanför kärnan befinner sig strålningszonen, där plasma transporterar energin ut mot ytan med hjälp av strålning. De yttersta lagren bildar en konvektionszon där gasliknande material transporterar energin främst genom fysisk förflyttning av gasen. Det anses att denna konvektion orsakar den starka magnetiska aktiviteten som ligger bakom solfläckarna.
En solvind av plasmapartiklar strömmar konstant ut från solen och fortsätter ut i rymden tills att den når heliopausen. Denna solvind samverkar med jordens magnetosfär och skapar Van Allen-bältena och även polarsken där linjerna hos jordens magnetfält färdas ner genom atmosfären.
Fil:Huygens surface color.jpg måne Titan (måne), ett av de många objekt som studeras av den planetära astronomin.]]

Planetär astronomi


Det astronomiska fältet planetär astronomi undersöker planeter, måne, dvärgplaneter, kometer, asteroider och andra objekt som befinner sig i en bana runt solen, såväl som exoplaneter. Solsystemet har undersökts relativt väl, först med hjälp av allt mer avancerade teleskop och sedan främst med hjälp av rymdsonder. Detta har gett oss en tämligen god förståelse för hur solsystemet skapades och utvecklades, men många nya upptäckter görs stadigt och det finns stora frågetecken kvar.
Solsystemet delas ofta upp i de inre planeterna, asteroidbältet och de yttre planeterna. De inre stenplanet består av Merkurius, Venus, jorden och Mars (planet). De yttre gasjätte är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Bortom Neptunus ligger Kuiperbältet och slutligen Oorts moln, vilket misstänks sträcka sig så långt ut som ett ljusår från solen.
Planeterna skapades ur en protoplanetär skiva som omringade den tidiga solen. Genom en process som inkluderade gravitation, kollisioner och ackretion bildade disken klumpar av materia som, efterhand, utvecklades vidare till protoplaneter. Strålningstrycket från solvinden tryckte sedan bort större delen av den materia som ännu inte samlats upp och bara de största planeterna lyckades behålla sina stora gasatmosfärer som de samlat på sig. Planeterna fortsatte att samla upp, eller kasta iväg, kvarvarande materia under en mycket intensiv period med talrika kollisioner, vilket man än idag kan se spår av i form av nedslagskrater på vissa objekt i solsystemet. Under denna period kolliderade en del av protoplaneterna med varandra vilket bland annat tros ha skapat månen i en kollision mellan jorden och den hypotetiska planeten Theia (planet).
När en planet har uppnått tillräckligt stor massa påbörjas en process i dess inre som segregerar material beroende på densitet, något som kallas planetär differentiering. Denna process kan bilda en sten- eller metallrik kärna omringad av en mantel och en yttre yta. Kärnan kan innehålla både fasta och flytande regioner och vissa planetkärnor, till exempel jordens, orsakar ett eget magnetfält som skyddar dess atmosfär från solvinden.
En planets eller månes interna värme skapades från de kollisioner som bildade himlakroppen, radioaktiva ämnen som uran och torium samt genom tidvattenkrafter. Vissa planeter och månar har tillräckligt hög inre temperatur för att driva geologiska processer som vulkanism och tektonik. De som bildar eller behåller en atmosfär kan också genomgå erosion på dess yta från vind eller vatten. Mindre himlakroppar, utan tidvattenkrafter, kyls ner relativt snabbt och deras geologiska aktiviteter begränsas till nedslag av andra objekt.
Fil:NGC 3132.jpg, även kallad ''Burst-Eight''-nebulosan då den i vissa våglängder ser ut som en åtta. Materian färdas från den döende stjärnan i mitten med en hastighet av 14,5 kilometer per sekund.]]

Stjärnfysik


Studier av stjärna och dess utveckling är grundläggande för att vi ska förstå universum. Astrofysiken hos stjärnorna har kartlagts genom observationer och teoretiska modeller, samt datorsimuleringar av dess inre. Solfysiken (se ovan) kan anses vara en del av stjärnfysiken.
Stjärnor bildas i områden med förhållandevis stora tätheter av gas och rymdstoft, kallade mörk nebulosa. När dessa moln av ett eller annat skäl störs kan delar av molnen förlora sin stabilitet och kollapsa på grund av gravitationen och bilda en protostjärna. I den täta och varma kärnregionen påbörjas fusion och på så sätt har en huvudserien bildats.
Det som avgör typen av stjärna är främst dess massa. En stjärna med hög massa har motsvarande högre luminositet (ljusstyrka) och snabbare förbrukning av vätet i kärnan vilket får den att åldras snabbare. Efterhand har allt väte i kärnan omvandlats till helium och stjärnan övergår till nästa fas, fusion av helium. Detta kräver en högre temperatur och får stjärnan att öka i storlek och kärnan i densitet. Stjärnan kallas nu en röd jätte som endast överlever en kort period innan även heliumet är slut. Väldigt massiva stjärnor kan fortsätta fusionera allt tyngre ämnen ända fram till att en massiv järnkärna har bildats. Vidare fusion är Endoterma reaktioner vilket innebär att den kräver energi istället för att frigöra energi och processen kan därmed inte fortsätta.
Det slutgiltiga ödet hos stjärnan beror även det på dess massa. Mindre stjärnor bildar planetär nebulosa och utvecklas till vit dvärg. För stjärnor med större än ungefär åtta gånger solens massa kommer dess kärna att kollapsa när bränslet är slut vilket orsakar en supernovaexplosion. Restprodukten av en sådan explosion är en neutronstjärna, eller om stjärnan hade en massa på över omkring 20 solmassor, ett svart hål. I dessa explosioner bildas även de ämnen som är tyngre än järn.
Närliggande dubbelstjärna kan följa ett mer komplicerat utvecklingsmönster, som överföring av materia till en vit dvärg vilket ibland kan orsaka en supernova typ Ia. Planetära nebulosor och supernovor är nödvändiga för skapandet och spridningen av metaller och andra tyngre ämnen till den interstellära rymden. Utan denna process skulle alla nya stjärnor, och deras planetsystem, helt bestå av väte och helium (samt mindre mängder litium), de ämnen som funnits sedan big bang.
Fil:Milky Way 2005.jpg skulle se ut för en observatör i en annan galax. Bilden är alltså ingen ''äkta'' bild men baseras på de observationer som har gjorts.]]

Galaktisk astronomi


Galaktisk astronomi handlar om Vintergatan, den galax som solsystemet befinner sig i. Vintergatan är en stavgalax och en av de framträdande medlemmarna av den Lokala galaxhopen. En galax är en enorm roterande massa av gas, Rymdstoft, stjärnor och andra objekt som hålls samman av en gemensam gravitationskraft. Eftersom jorden befinner sig i de stoftrika yttre armarna är stora delar av Vintergatan dold för observationer.
I Vintergatans centrum finns en kärna, en stavformad bula som tros ha ett supermassivt svart hål i mitten. Denna kärna omges av fyra stora armar som går ut som en spiral från detta centrum. I dessa regioner bildas stora mängder stjärnor och de innehåller många yngre Population (astronomi) I-stjärnor. Disken omges av en halo (astronomi) med äldre population II-stjärnor såväl som större mängder av relativt täta koncentrationer av stjärnor, så kallade klotformig stjärnhop.
Mellan stjärnorna finns det interstellära mediet, en region med sparsamma mängder materia. I de tätaste regionerna kan molekylmoln av väte och andra ämnen bilda områden där nya stjärnor kan bildas. Dessa börjar som en oregelbunden mörk nebulosa som koncentreras och kollapsar (i volymer som avgörs av ''Jeans-längden'') och bildar kompakta protostjärnor.
Allt eftersom fler massiva stjärnor bildas omvandlar de molnet till en H II-region av glödande gas och plasma. Solvind och supernovaexplosioner från dessa stjärnor kommer till slut att skingra molnet vilket lämnar bakom sig en eller flera unga öppen stjärnhop av stjärnor. Dessa hopar skingrar sig med tiden och stjärnorna sprids ut bland alla andra stjärnor i Vintergatan.
Kinematiska studier av materian i Vintergatan och andra galaxer har visat att det finns mer massa än vad den synliga materian kan stå för. En halo med mörk materia tycks dominera massan, men vad denna massa består av är ännu okänt.

Utomgalaktisk astronomi


Fil:Hubble ultra deep field.jpg. Bilden, kallad ''Hubble ultra deep field'', visar mängder med galaxer av alla sorter, många lika stora eller större än Vintergatan.]]
Studier av objekt utanför vår egen galax är en gren av astronomin som behandlar hur galaxer bildas, deras morfologi och klassificering, undersökningar av aktiv galaxkärna samt galaxhopar. Detta är viktigt för att förstå universums storskaliga struktur.
De flesta galaxerna delas in efter distinkta former i ett klassifikationssystem. De vanligaste är spiralgalax, elliptisk galax och irreguljär galax galaxer.
Som namnet antyder har en elliptisk galax formen av en ellips. Stjärnorna rör sig längs med slumpmässiga banor utan någon dominerande riktning. Dessa galaxer innehåller förhållandevis lite interstellärt stoft, få regioner där stjärnor fortfarande bildas och generellt sett mest äldre stjärnor. Elliptiska galaxer finns oftast i kärnan av galaxhopar och tros bildas genom sammanslagningar av andra galaxer.
En spiralgalax är en galax med en platt roterande disk, vanligen med en bula eller stav i mitten, och eftersläpande spiralarmar utåt. Dessa armar är stoftrika regioner där stora unga stjärnor ger området en blåaktig ton. Spiralgalaxer är vanligen omgivna av en halo med äldre stjärnor. Såväl Vintergatan som Andromedagalaxen är spiralgalaxer.
Oregelbundna galaxer har ett kaotiskt utseende och är vare sig spiralformade eller elliptiska. Ungefär en fjärdedel av alla galaxer är oregelbundna och dessa former kan vara orsakade av gravitationell påverkan mellan olika galaxer.
En aktiv galax sänder ut en betydande andel av sin energi från andra källor än stjärnor, stoft och gas. De drivs av en kompakt Aktiv galaxkärna, vanligen ansedd centrerad kring ett supermassivt svart hål som sänder ut strålning från infallande material.

Kosmologi


Kosmologi (från grekiskans ''κοσμος'' "värld, universum" och ''λογος'' "ord, studie") kan anses vara studien av universum som en helhet.
Observationer av storskaliga strukturer hos universum har lett till att man tror sig veta ungefär hur universum har utvecklats och hur det kan ha skapats. Grundläggande i modern kosmologi är den väl accepterade teorin om big bang, där universum uppstod från en enskild punkt i tiden och därefter metrisk expansion av universum över 13,7 miljarder år till det universum vi ser idag. Tanken bakom big bang härstammar från upptäckten av den kosmisk bakgrundsstrålning 1965.
Under denna expansion anser man sig kunna identifiera flera evolutionära steg. I dess tidigaste ögonblick tros universum ha expanderat extremt snabbt genom en inflation (kosmologi), vilket homogeniserade startförhållandena. Därefter skapade Big bang-nukleosyntes ämnesfördelningen hos det tidiga universumet. När de första atomerna skapades, blev rymden genomskinligt för strålning, vilket släppte energin som idag kan ses som bakgrundsstrålning. Det expanderande universumet genomgick nu en ''Mörk tid'' på grund av avsaknaden av stjärnor.
Från extremt små skillnader i tätheter av materia samlades massa efterhand ihop och bildade moln av gas, ur vilka de population III-stjärnor bildades. Dessa supertunga stjärnor orsakade en återjoniseringsprocess och tros ha bildat många av de tyngre ämnena i det tidiga universumet. Efterhand samlades dessa materiahopar i filament, med tom rymd emellan. Gradvis organiserades gas och stoft och bildade de första primitiva galaxerna. Genom historien har dessa samlat på sig mer materia och ofta i sin tur förts ihop till galaxhopar som samlas i storskaliga superkluster.
Grundläggande hos strukturen av universum är existensen av mörk materia och mörk energi. Dessa anses numera vara de dominerande komponenterna i universum och stå för 96% av all densitet. Av den anledningen läggs mycket möda ner på att förstå fysiken hos dessa komponenter, än så länge med få avgörande resultat. Denna och andra oklarheter i standardmodellen gör att ett fåtal forskare fortfarande söker utveckla alternativa modeller, en av de mer berömda kallas MOND (MOdified Newtonian Dynamics) som istället menar att naturlagarna inte fungerar som vi förväntar oss i vissa situationer.

Rymdfart


Fil:Gagarin cropped.jpg, den första människan i rymden.]]
''Rymdfart'' är tillämpandet av astronomi och rymdteknologi för att utforska rymden.<ref>
</ref> Fysisk utforskning av rymden genomförs både med bemannade rymdfärder och av obemannade rymdsonder.
Observationer av objekt i rymden har pågått längre än den nedskriven historia. Det var dock först under 1900-talet då stora raketmotorer utvecklades som det blev möjligt att skicka objekt och människor utanför jordens atmosfär. Motiveringen till att nå ut i rymden har varit utvecklandet av vetenskapen, enande av olika länder, att försäkra människans överlevnad och att utveckla militära fördelar över andra länder. Vanlig kritik mot rymdfarten är att kostnaderna är höga och säkerheten låg.
Rymdfarten användes under kalla kriget som en arena för USA och Sovjetunionen att visa upp sin styrka och tekniska kunnande. Denna period anses har börjat med uppskjutningen av den sovjetiska satelliten Sputnik 1 den 4 oktober 1957, och slutat med den första månlandningen av amerikanska Apollo 11 den 20 juli 1969. Det sovjetiska rymdprogrammet nådde många av dess stora triumfer under ledning av Sergej Koroljov och Kerim Kerimov, inklusive uppskjutningen av den första människan i rymden (Jurij Gagarin ombord Vostok 1) år 1961, den första rymdpromenaden (av Aleksej Leonov) år 1965 och konstruktionen av den första rymdstationen (Saljut 1) år 1971. De första föremålen konstruerade av människan att nå rymden var dock Nazitysklands V2-raketer, vilket de gjorde redan under andra världskriget. Efter kalla krigets slut har rymdfarten varit mera inriktad på samarbete mellan länder, till exempel med den internationella rymdstationen, men på senare tid har länder som Indien och Kina visat en ökad vilja att själva demonstrera sitt tekniska kunnande genom att utföra uppdrag i rymden.
Vetenskapligt sett har de obemannade rymdsonderna, robotarna och satelliterna gett astronomin ovärderliga data, vilket snabbt utvecklat kunskaperna om universum och framförallt solsystemet. Samtliga planeter i solsystemet har fått besök av rymdsonder. Kända uppdrag ut i solsystemet är till exempel de sovjetiska Veneraprogrammet som kartlade Venus, de amerikanska tvillingrobotarna MER-A och MER-B som har undersökt Mars yta längre än någon trodde att de skulle överleva, europeiska Cassini-Huygens som gett oss omfattande kunskap om Saturnus och dess månar, samt inte minst de berömda Voyagerprogrammet som har tagit bilder på de yttre planeterna och nu är på väg att lämna solsystemet. Satelliter som har placerats i en bana runt jorden har även dessa bidragit mycket, inte minst har så kallade jordresurssatelliter gett oss stora kunskaper om själva jorden, men även de mest avlägsna delarna av universum kartläggs från jordbundna satelliter, den mest kända är förstås Rymdteleskopet Hubble.

Interdisciplinära ämnen


Astronomi och astrofysik har utvecklat flera betydande interdisciplinära studier som sammankopplar astronomi med andra stora vetenskapliga fält. Till dessa hör:
Astrobiologi: Läran om uppkomsten och utvecklingen av biologiska system i universum.
Arkeoastronomi: Läran om historisk eller traditionell astronomi i dess kulturella sammanhang, vilken använder sig av arkeologiska och antropologiska bevis.
Astrokemi: Läran om de kemiska ämnena som finns i rymden, vanligen i molekylmoln, och dess skapelse, samverkan och förstörelse.
Kosmokemi: Läran om de kemiska ämnena som finns inom solsystemet, inkluderande dess ursprung och variationer av mängden hos olika isotoper.

Amatörastronomi


Fil:Astronomy Amateur 3.jpg
Amatörastronomer observerar en stor mängd objekt och fenomen på himlen, ibland med konstruktion av amatörteleskop. Vanliga mål för amatörastronomer är månen, planeter, kometer, meteorskurar, stjärnor, stjärnhopar, galaxer och nebulosor. En gren av amatörastronomin, amatörastrofotografi, handlar om att ta bilder av natthimlen. Många amatörer tycker om att specialisera sig på specifika objekt, typer av objekt eller typer av händelser som intresserar dem.
De flesta amatörer arbetar med synliga våglängder, men ett mindre antal experimenterar med våglängder utanför det synliga spektrumet. Det kan till exempel handla om infraröda filter på vanliga teleskop och även bruket av radioteleskop. Pionjären bland amatörradioastronomerna var Karl Guthe Jansky som började observera himlen vid radiovåglängder under 1930-talet. Amatörastronomer använder antingen hemmagjorda radioteleskop eller sådana som ursprungligen konstruerades för forskning, men som nu är tillgängliga för allmänheten (till exempel One-Mile Telescope).
Amatörastronomerna fortsätter än idag att göra viktiga vetenskapliga bidrag till astronomin. Det är en av få vetenskapliga discipliner där amatörer fortfarande kan bidra i större omfattning. En vanlig uppgift som amatörastronomer tar på sig är att spana efter okända kometer och asteroider samt att genomföra regelbundna studier av variabel stjärna.

Astronomins olösta frågor


Även om astronomin har gjort enorma framsteg med förståelsen av universum och dess innehåll så kvarstår vissa viktiga olösta frågor. För att svara på dessa kan det krävas konstruktion av nya mark- eller rymdbaserade instrument och nya framsteg inom teoretisk och experimentell fysik.
Hur uppstod universum? Vilka processer var det som gav upphov till Big Bang?
Vilken är orsaken till stjärnornas masspektrum? Det vill säga, varför observeras samma fördelning av stjärnors massa var man än observerar, till synes oavsett startförhållandena? En djupare förståelse för hur stjärnor och planeter bildas behövs.
Finns det utomjordiskt liv i universum? Framförallt, finns det annat intelligent liv? Existensen av liv utanför jorden är av avgörande vetenskaplig och filosofisk betydelse.<ref></ref><ref></ref>
Vad är egentligen mörk materia och mörk energi? Dessa dominerar universums utveckling och öde, men vi vet fortfarande inte vad det är.<ref name="physics questions"></ref>
Varför har de fysikalisk konstant de värden de har? Finns det oändligt många universum med oändligt många uppsättningar konstanter och vi bara råkar finnas i ett som tillåter liv och därför kan fundera på frågan? Vad orsakade den kosmisk inflation som skapade vårt homogena universum?<ref></ref>
Vad är universums slutgiltiga öde?<ref></ref>

Se även

Referenser


:Oldid: http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Astronomy&oldid=179346812 Kapitel: Observationell astronomi, teoretisk astronomi, underfält av astronomin för specifika astronomiska objekt, interdisciplinära studier, amatörastronomi, http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Astronomy&oldid=181439007 Kapitel: Astronomins historia http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Astronomy&oldid=250116834 Kapitel: Lexikologi, astronomins olösta frågor
:Oldid: http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Space_exploration&oldid=250950055 Kapitel: Rymdfart

Noter

Vidare läsning


Externa länkar


http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/astropix.html Astronomy Picture of the Day
http://www.astro.su.se/utbildning/astronom_termer.html Stockholms Observatorium - Astronomiska termer
http://directory.google.com/Top/Science/Astronomy/ Google: Astronomy
http://directory.google.com/Top/Kids_and_Teens/School_Time/Science/Astronomy_and_Space/ Google: School time: Astronomy and Space
http://www.astro.uu.se/ Uppsala Astronomical Observatory
http://www.astronomynotes.com/ Astronomy Notes
Kategori:Astronomi
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
af:Sterrekunde
als:Astronomie
am:ሥነ ፈለክ
ang:Tungolcræft
ar:علم الفلك
an:Astronomía
arc:ܡܡܠܠܘܬ ܟܘܟܒܐ
frp:Astronomia
ast:Astronomía
gn:Mbyjakuaa
av:Астрономия
ay:Alaxpacha yänakata
az:Astronomiya
bm:Dolokalan
bn:জ্যোতির্বিজ্ঞান
zh-min-nan:Thian-bûn-ha̍k
map-bms:Astronomi
ba:Астрономия
be:Астраномія
be-x-old:Астраномія
bg:Астрономия
bar:Astronomie
bs:Astronomija
br:Steredoniezh
ca:Astronomia
cv:Астрономи
ceb:Astronomiya
cs:Astronomie
sn:Zvechadenga
co:Astronomia
cy:Seryddiaeth
da:Astronomi
de:Astronomie
dv:ފަލަކީ އިލްމު
dsb:Astronomija
et:Astronoomia
el:Αστρονομία
eml:Astronomî
en:Astronomy
es:Astronomía
eo:Astronomio
ext:Astronomia
eu:Astronomia
fa:اخترشناسی
hif:Taara vigyan
fo:Stjørnufrøði
fr:Astronomie
fy:Stjerrekunde
fur:Astronomie
ga:Réalteolaíocht
gv:Rollageydys
gd:Reul-eòlas
gl:Astronomía
gan:天文學
gu:ખગોળશાસ્ત્ર
hak:Thiên-vùn-ho̍k
ko:천문학
haw:Kilo hōkū
hy:Աստղագիտություն
hi:खगोल शास्त्र
hr:Astronomija
io:Astronomio
ilo:Astronomia
id:Astronomi
ia:Astronomia
ie:Astronomie
iu:ᓯᓚᓯᐅᕐᓂᖅ
xh:IAstronomi
is:Stjörnufræði
it:Astronomia
he:אסטרונומיה
jv:Astronomi
kl:Ulloriarsiorneq
kn:ಖಗೋಳಶಾಸ್ತ್ರ
pam:Astronomia
krc:Астрономия
ka:ასტრონომია
csb:Astronomijô
kk:Астрономия
kw:Astronymyl
sw:Astronomia
ht:Astwonomi
ku:Stêrnasî
ky:Астрономия
lad:Astronomiya
lbe:ЦIурттал элму
lez:Астрономия
lo:ດາຣາສາດ
la:Astronomia
lv:Astronomija
lb:Astronomie
lt:Astronomija
li:Starekunde
ln:Mambí ma nzɔ́tɔ
jbo:kesyske
lmo:Astronomia
hu:Csillagászat
mk:Астрономија
mg:Hainkintana
ml:ജ്യോതിഃശാസ്ത്രം
mt:Astronomija
mr:खगोलशास्त्र
xmf:ასტრონომია
arz:فلك
ms:Astronomi
mwl:Astronomie
mn:Одон орон
my:နက္ခတ္တဗေဒ
nah:Ilhuicamatiliztli
nl:Astronomie
nds-nl:Steernskunde
ne:ज्योतिष
new:खगोलशास्त्र
ja:天文学
nap:Astronumia
frr:Stäärkunde
no:Astronomi
nn:Astronomi
nrm:Astrononmie
nov:Astronomia
oc:Astronomia
uz:Astronomiya
pa:ਤਾਰਾ ਵਿਗਿਆਨ
pnb:فلکیات
ps:ستورپوهنه
pcd:Astrononmie
tpi:Estronomi
nds:Astronomie
pl:Astronomia
pt:Astronomia
ro:Astronomie
rmy:Chexanipen
rm:Astronomia
qu:Quyllur yachay
rue:Астрономія
ru:Астрономия
sah:Астрономия
sm:Astronomy
sa:ज्योतिश्शास्त्रम्
sg:Sêndâtongo
sc:Astronomia
sco:Astronomy
stq:Stiernkunde af Astronomie
nso:Thutanaledi
sq:Astronomia
scn:Astronumìa
si:තාරකා විද්‍යාව
simple:Astronomy
sk:Astronómia
sl:Astronomija
szl:Astrůnůmijo
so:Xiddigis
ckb:گەردوونناسی
sr:Астрономија
sh:Astronomija
su:Astronomi
fi:Tähtitiede
tl:Astronomiya
ta:வானியல்
tt:Астрономия
te:ఖగోళ శాస్త్రము
tet:Astronomia
th:ดาราศาสตร์
ti:አስትሮኖሚ
tg:Астрономия
tr:Astronomi
tk:Astronomiýa
uk:Астрономія
ur:فلکیات
ug:ئاسترونومىيە
vec:Astronomia
vi:Thiên văn học
vo:Stelav
fiu-vro:Tähetiidüs
wa:Astronomeye
vls:Astronomie
war:Astronomiya
wo:Saytubiddiw
yi:אסטראנאמיע
yo:Ìtòràwọ̀
zh-yue:天文
diq:Asmênşınasiye
zea:Staerrekunde
bat-smg:Astruonuomėjė
zh:天文學

Asien


Asien är jordens största och folkrikaste världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå genom Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna. Gränsen mellan Asien och Afrika anses normalt vara Sueznäset och Röda havet. Omkring 60% av världens befolkning bor i Asien, varav enbart kring 2% bor i norra och innersta delen, det vill säga Sibirien, Mongoliet, Kazakstan, Xinjiang, Tibet, Qinghai, västra Uzbekistan och Turkmenistan.
Då världsdelar delvis definieras genom kulturgeografi, det vill säga på grundval av kulturell samhörighet, och inte genom geologi, råder det en skillnad mellan Asien som världsdel och som geografisk kontinent. Den kontinent som Asien befinner sig på delas med Europa och heter Eurasien. Idén om att den gamla världen har tre kontinenter går tillbaka till antiken, och namnet Asien härleds från de uråldriga civilisationerna i Mellanöstern.

Etymologi


Ordet ''Asien'' kommer via latin från antik grekiska Ασία, ett namn som för första gången nedtecknades cirka 440 f.Kr. av Herodotus. Under Antiken refererade Asien till Mindre Asien (varav en del utgjorde den romerska provinsen Asia) eller för att beskriva Persiska riket. Även tidigare kände Homeros till en trojansk allierad vid namn Asios Hyrtakides, som var son till Hyrtacus, som var en regent över flera städer. Homeros beskriver även ett träsk vid namn ασιος i Iliaden. Den grekiska termen är möjligen tagen från Assuwa, som var en konfederation av stater i västra Anatolien under 1300-talet f.Kr. Det hettitiska prefixet ''assu-'' (bra) spelade förmodligen in där.
En annan teori är att ordet kommer från det akkadiska ordet ''(w)aṣû(m)'', besläktat med hebreiska יצא, som betyder "att gå ut", eller "att stiga", som refererar till solens riktning vid soluppgång, vilket kan kontrasteras till den liknande etymologin för Europa, där det semitiska ordet ''erēbu'', som innebär solens nedgång. Dessa etymologier förutsätter ett Mellanöstern-perspektiv.
En tredje teori är det feniciska ordet "asa", som betyder öst, till skillnad från det feniciska ordet "ereb" för Europa.
Först från omkring 1800 kom ordet att användas för hela kontinenten, inklusive Kina och Sibirien - det var också först från mitten av 1700-talet som européerna fått en klarare uppfattning om de viktigaste dragen i världsdelens geografi, till exempel kusterna i norr, de större floderna och klimatet på olika håll. Före denna tid användes "Indien" som en allmän beteckning på hela området från Indus till Filippinerna, och länderna norr därom - Kina, Japan, Tibet och Mongoliet - var i praktiken helt stängda för vita män.

Geografi


Norra Asien


Denna term är ovanlig hos geografer men refererar oftast till Rysslands asiatiska del, som är mer känd som Sibirien. Ibland inkluderas även norra delar av andra asiatiska länder, såsom Kazakstan, i norra Asien.

Natur


Asien är till ytan världens största världsdel, och upptar två tredjedelar av superkontinenten Eurasien, som förutom Asien även består av Europa. Gränsen mellan världsdelarna går från Uralbergen och utmed Kaspiska havets kust, förbi Kaukasusbergen och genom Bosporensundet i Turkiet.
Asien inrymmer en stor geografisk mångfald. De norra delarna, främst Sibirien, visar flera såväl geografiska som geologiska likheter med Nordamerika och norra Europa, och utgörs av tundra, myrar, barrskogar (taigan), sjöar och bergskedjor, och den långa kusten mot Ishavet i norr är starkt påverkad av den arktiska inlandsisen, som bildat trånga vikar, fjordar, skärgårdar och myrmarker.

Centralasien


Det finns ingen absolut definition på hur denna term ska användas. Generellt syftar Centralasien på:
de forna sovjetiska centralasiatiska staterna, det vill säga Kazakstan (förutom delen av landet som ligger i Europa), Uzbekistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Kirgizistan.
Mongoliet, Inre Mongoliet, Xinjiang och Tibet i västra Kina.
Afghanistan inkluderas ibland.
före detta Sovjetunionen i asiatiska Kaukasien (inkluderas sällan).
Iran inkluderas ibland.
Pakistan inkluderas sällan.

Östasien (även Ostasien eller, numera sällan, Fjärran östern)


Detta område inkluderar:
Öarna Taiwan och Japan i Stilla havet.
Nordkorea och Sydkorea på Koreahalvön.
Kina men ibland enbart dess östra delar (se ovan).
Ibland inkluderas även Mongoliet och Vietnam i Östasien. I mer informella sammanhang inkluderas även ibland Sydostasien i begreppet Östasien.

Sydostasien


Denna region inkluderar Malackahalvön, Indokina samt öar i Indiska oceanen och Stilla havet. Staterna regionen inkluderar är:
I Indokina; Burma, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam.
Malaysia, Brunei, Filippinerna, Singapore, Indonesien och Östtimor. Staten Malaysia delas i två av Sydkinesiska havet, och har därmed både en del på fastlandet och en ödel (på Borneo).

Sydasien (eller Indiska halvön)


Sydasien kallas ibland Indiska halvön. Regionen inkluderar:
staterna runt Himalaya, nämligen Indien, Pakistan, Nepal, Bhutan och Bangladesh.
östaterna i Indiska oceanen, Sri Lanka och Maldiverna.

Sydvästasien (eller Västra asien)


Denna region kallas även ''Mellanöstern'', som är en vanligare term i Europa och Amerika. Sydvästasien inkluderar:
Anatolien (Mindre Asien), som utgörs av Turkiet.
Irak.
Levanten, som inkluderar Syrien, Libanon, Israel, Palestinska myndigheten och Jordanien.
Östaten Cypern i Medelhavet.
Den asiatiska delen av Egypten.
Arabiska halvön, som inkluderar Saudiarabien, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Qatar, Oman och Jemen.
Kaukasusregionen, som inkluderar Armenien, en liten bit av Ryssland, och nästan hela Georgien och Azerbajdzjan.
Iranska platån, som inkluderar Iran och delar av andra stater.

Historia


Asien var den andra kontinent som nåddes av människan, som hade sitt ursprung i Afrika. Det var också i Asien de första stadskulturerna uppstod - i Mesopotamien, Indusdalen, Persien och Kina.

Ekonomi


Räknat efter köpkraftsbaserad Bruttonationalprodukt är Asiens största ekonomi Japan. Efter år 2000 har Japans, Kinas och Indiens ekonomier varit stada i kraftig tillväxt, och alla tre har ofta noterat en årlig tillväxt på över 6%. Kina är efter USA världens största ekonomi, följt av Japan och Indien som världens tredje och fjärde största ekonomier. Räknat efter nominell BNP är Kina Asiens största nationella ekonomi och världens näst största.
Ekonomisk tillväxt i Asien mellan slutet av andra världskriget och 1990-talet var koncentrerad till länderna kring Stilla havet samt oljeländerna i sydväst, och det är först på senare år stark tillväxt spridits även till andra regioner. Under slutet av 1980-talet och det tidiga 1990-talet var Japans ekonomi nästan lika stor som resten av kontinentens tillsammans. 1995 var Japans ekonomi (dvs dess inhemska omsättning av pengar och dess produktion) nästan i nivå med USA:s, efter att den japanska valutan stigit till sitt högsta värde någonsin. Sedan dess har dock Japans valuta stabiliserats och Kina har vuxit till att bli Asiens största ekonomi, följt av Japan och sedan antingen Sydkorea eller Indien på tredje plats, beroende av vilken källa som används.

Asiens självständiga stater i alfabetisk ordning


Enligt Förenta Nationernas indelning tillhör följande stater Asien:
(huvudstad: Kabul)
(huvudstad: Jerevan)
(huvudstad: Baku)
(huvudstad: Manama)
(huvudstad: Dhaka)
(huvudstad: Thimphu)
(huvudstad: Bandar Seri Begawan)
Burma (huvudstad: Naypyidaw)
(huvudstad: Nicosia)
(huvudstad: Manila)
(huvudstad: Abu Dhabi)
(huvudstad: Tbilisi)
(huvudstad: New Delhi)
(huvudstad: Jakarta)
(huvudstad: Bagdad)
(huvudstad: Teheran)
(huvudstad: Jerusalem)
(huvudstad: Tokyo)
(huvudstad: Sana)
(huvudstad: Amman)
(huvudstad: Phnom Penh)
(huvudstad: Astana)
(huvudstad: Peking)
(huvudstad: Bisjkek)
(huvudstad: Kuwait City)
(huvudstad: Vientiane)
(huvudstad: Beirut)
(huvudstäder: Kuala Lumpur, Putrajaya)
(huvudstad: Malé)
(huvudstad: Ulaanbaatar)
(huvudstad: Kathmandu)
(huvudstad: Pyongyang)
(huvudstad: Muskat)
(huvudstad: Islamabad)
(huvudstad: Doha)
(huvudstad: Moskva)
(huvudstad: Riyadh)
(huvudstad: Singapore)
(huvudstäder: Colombo, Sri Jayawardenapura)
(huvudstad: Seoul)
(huvudstad: Damaskus)
(huvudstad: Dusjanbe)
(huvudstad: Taipei)
(huvudstad: Bangkok)
(huvudstad: Ankara)
(huvudstad: Asjchabad)
(huvudstad: Tasjkent)
(huvudstad: Hanoi)
(huvudstad: Dili)

Särskilda områden


KRG - Kurdistans regionala regering i södra Kurdistan (Norra Irak)
British Indian Ocean Territory
Hongkong
Mangalu
Palestinska myndigheten

Stater tillhörande vissa europeiska politiska organisationer


Armenien: medlem av Europarådet
Azerbajdzjan: medlem av Europarådet
Cypern: medlem av EU
Georgien: medlem av Europarådet
Turkiet: medlem av Europarådet

Europeiska stater med yta i Asien


Frankrike:ö (landområde) Mayotte, Crozetöarna, Amsterdamön och Saint Paul (TAAF)
Ryssland: asiatiska Ryssland
Storbritannien: Akrotiri och Dhekelia och Brittiska territoriet i Indiska oceanen inklusive ön Diego Garcia

Se även


Mindre Asien
Eurasien

Externa länkar

Referenser


Kategori:Asien
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
ace:Asia
kbd:Азиэ
af:Asië
ak:Ehyia
als:Asien
am:እስያ
ang:Asia
ar:آسيا
an:Asia
arc:ܐܣܝܐ (ܝܒܫܬܐ)
roa-rup:Asia
frp:Asia
as:এছিয়া
ast:Asia
gn:Asia
ay:Asya
az:Asiya
bm:Asia
bn:এশিয়া
bjn:Asia
zh-min-nan:A-chiu
map-bms:Asia
be:Азія
be-x-old:Азія
bcl:Asya
bi:Asia
bg:Азия
bar:Asien
bo:ཨེ་ཤེ་ཡ།
bs:Azija
br:Azia
bxr:Аази
ca:Àsia
cv:Ази
ceb:Asya
cs:Asie
cbk-zam:Asia
ny:Asia
sn:Asia
co:Asia
cy:Asia
da:Asien
pdc:Asie
de:Asien
nv:(*"asia")
dsb:Azija
et:Aasia
el:Ασία
en:Asia
es:Asia
eo:Azio
ext:Ásia
eu:Asia
fa:آسیا
hif:Asia
fo:Asia
fr:Asie
fy:Aazje
ff:Aasiya
fur:Asie
ga:An Áise
gv:Yn Aishey
gag:Aziya
gd:Àisia
gl:Asia
gan:亞洲
glk:آسیا
gu:એશિયા
got:𐌰𐍃𐌹𐌰
hak:Â-chû
xal:Азия
ko:아시아
ha:Asiya
haw:‘Ākia
hy:Ասիա
hi:एशिया
hsb:Azija
hr:Azija
io:Azia
ig:Asia
ilo:Asia
bpy:এশিয়া
id:Asia
ia:Asia
ie:Asia
iu:ᐊᓰᐊ
os:Ази
zu:I-Eshiya
is:Asía
it:Asia
he:אסיה
jv:Asia
kl:Asia
kn:ಏಷ್ಯಾ
pam:Asia
krc:Азия
ka:აზია
ks:ایشیا
csb:Azëjô
kk:Азия
kw:Asi
rw:Aziya
sw:Asia
kv:Азия
kg:Azia
ht:Azi
ku:Asya
ky:Азия
mrj:Ази
lad:Asya
lez:Азия
lo:ອາຊີ
ltg:Azeja
la:Asia
lv:Āzija
lb:Asien
lt:Azija
lij:Asia
li:Azië
ln:Azía
jbo:zdotu'a
lmo:Asia
hu:Ázsia
mk:Азија
mg:Azia
ml:ഏഷ്യ
mt:Asja
mi:Āhia
mr:आशिया
xmf:აზია
arz:اسيا
mzn:آسیا
ms:Asia
cdo:Ā-ciŭ
mwl:Ásia
mdf:Азия
mn:Ази
my:အာရှ
nah:Asia
na:Eija
nl:Azië
nds-nl:Azie
ne:एशिया
new:एसिया
ja:アジア
nap:Asia
frr:Aasien
pih:Asya
no:Asia
nn:Asia
nrm:Âsie
nov:Asia
oc:Asia
mhr:Азий
or:ଏସିଆ
om:Eshiyaa
uz:Osiyo
pa:ਏਸ਼ੀਆ
pfl:Asie
pag:Asia
pnb:ایشیاء
pap:Asia
ps:آسيا
koi:Азия
km:អាស៊ី
pcd:Asie
pms:Asia
tpi:Esia
nds:Asien
pl:Azja
pnt:Ασίαν
pt:Ásia
kaa:Aziya
crh:Asiya
ro:Asia
rm:Asia
qu:Asya
rue:Азія
ru:Азия
sah:Азия
se:Ásia
sm:Asia
sa:जम्बूद्वीपः
sc:Asia
sco:Asie
stq:Asien
st:Asia
nso:Asia
sq:Azia
scn:Asia
si:ආසියාව
simple:Asia
sk:Ázia
sl:Azija
cu:Асїꙗ
szl:Azyjo
so:Aasiya
ckb:ئاسیا
srn:Asi (doti)
sr:Азија
sh:Azija
su:Asia
fi:Aasia
tl:Asya
ta:ஆசியா
kab:Asya
roa-tara:Asie
tt:Aziə
te:ఆసియా
tet:Ázia
th:ทวีปเอเชีย
tg:Осиё
chr:ᎡᏏᏱ
tr:Asya
tk:Aziýa
udm:Азия
uk:Азія
ur:ایشیاء
ug:ئاسىيا
za:Yacouh
vec:Axia
vep:Azii
vi:Châu Á
vo:Siyop
fiu-vro:Aasia
zh-classical:亞細亞洲
war:Asya
wo:Asi
wuu:亚洲
ts:Asia
yi:אזיע
yo:Ásíà
zh-yue:亞洲
diq:Asya
zea:Azië
bat-smg:Azėjė
zh:亚洲

Agnosticism


Agnosticism, (grekiska ''α-γνωστικισμός'', a, som betyder "utan", och ''gnosticism'' eller ''gnosis'', "kunskap, vetande"). Agnosticismen brukar numera ofta användas som beteckning för uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma. I Thomas Henry Huxley ursprungliga definition betydde det dock att man förnekade kunskap om tillvarons yttersta grunder.

Historia


Ordet agnosticism myntades ursprungligen av Thomas Henry Huxley kring 1868 men anses vanligen ha börjat användas av andra år 1889 då Huxley publicerade en enorm artikel med samma namn. Därför anger en del uppslagsverk 1888 som året då ordet myntades.
Huxleys ursprungliga definition skiljer sig från den som står i inledningen av denna artikel. Vad Huxley avsåg med sin definition var att man inte kunde uttala sig om det ovetbara eller tillvarons yttersta grunder. Han kom senare att ta avstånd från begreppet "det ovetbara", och menade att vad andra vet eller inte vet också är något som låg utanför hans egen horisont:
Fil:Robert G. Ingersoll - Brady-Handy.jpg (foto taget någon gång mellan 1865 och 1880) var en amerikansk politisk ledare och talare som förespråkade och försvarade agnosticism.]]
Översättning: ''Den okända regionens utsträckning, antalet problem vars undersökning slutar i domen icke bevisad, varierar i enlighet med kunskapen och de intellektuella förmågorna hos den enskilde agnostikern. Jag tycker inte mycket om att omtala någonting som 'ovetbart' Jag medger att jag för länge sedan en eller ett par gånger begick detta misstag; och till och med kostade på det ett stort 'O'. Vad jag är säker på är att det finns många ämnen som jag inte vet någonting om; och som, så vitt jag kan se, ligger utanför min förmåga. Men huruvida dessa saker är vetbara för någon annan är precis en av dessa frågor som ligger bortom min kunskap, även om jag kan ha en tämligen stark åsikt vad gäller fallets sannolikhet.''

Betydelser


Det finns många betydelser av ordet agnosticism. Populärt menar man oftast att man inte är säker på om det finns en gud eller inte, eller att man inte har tagit ställning. Andra menar att man inte tror på gud men att man inte är säker. Andra avser ett förhållningssätt som ligger nära positivismen, i det att man inte antar något som inte kan bevisas. Ett alternativt agnostiskt förhållningssätt ligger nära skepticismen, att tvivla på allt utom det absolut säkra, om man ens tror att någonting är säkert - "Det enda jag med säkerhet vet är att jag ingenting med säkerhet vet".
Somliga agnostiker kallar sig både agnostiker och ateister. De tror inte att gud finns men de kan inte bevisa att det inte finns några gudar. Andra agnostiker menar att man inte kan vara ateist och agnostiker samtidigt, eftersom de menar att ateism innebär att man kan bevisa att det inte finns någon gud. Detta är dock felaktigt då ordet ateism endast innebär avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar och högre makter. Inom religionssociologin pratar man även om agnostisk teism, det vill säga en gudstro som säger att gud är så stor att denne ligger utanför det mänskliga förståndet, eller att gud lever i en övernaturlig värld som vi inte kan förstå.
Nationalencyklopedins Ordbok (NEO) definierar agnosticism som en "filosofisk riktning som förnekar att kunskap om tillvarons yttersta grunder är möjlig".

Se även


Ateism
Apateism
Ignosticism
Liberalteologi
Religion
Teologi

Vidare läsning


http://www.infidels.org/library/modern/reason/agnosticism/agnostic.html Bill Young, The Origin of the Word ''Agnostic''
http://aleph0.clarku.edu/huxley/ The Huxley File
http://aleph0.clarku.edu/huxley/CE5/Agn.html Agnosticism (1889)
http://aleph0.clarku.edu/huxley/CE5/Agn-X.html Agnosticism and Christianity (1889)
T.H. Huxley, Agnosticism and Christianity and other essays (ISBN 0-87975-749-3)
http://atheism.about.com/library/FAQs/ath/blag_index.htm?terms=agnosticism Agnosticism 101
http://www.infidels.org/library/modern/reason/agnosticism/index.shtml Agnosticism (Internet Infidels)

Referenser


Kategori:Rörelser inom kunskapsteori
Kategori:Gudsuppfattningar
af:Agnostisisme
ar:لاأدرية
an:Agnosticismo
ast:Agnosticismu
az:Aqnostisizm
bn:অজ্ঞেয়বাদ
be:Агнастыцызм
be-x-old:Агнастыцызм
bg:Агностицизъм
bs:Agnosticizam
ca:Agnosticisme
cs:Agnosticismus
cy:Agnosticiaeth
da:Agnosticisme
de:Agnostizismus
et:Agnostitsism
el:Αγνωστικισμός
en:Agnosticism
es:Agnosticismo
eo:Agnostikismo
eu:Agnostizismo
fa:ندانم‌گرایی
fr:Agnosticisme
fy:Agnostisisme
ga:Agnóisí
gd:Adhbharachas
gl:Agnosticismo
ko:불가지론
hy:Ագնոստիցիզմ
hi:अज्ञेयवाद
hr:Agnosticizam
id:Agnostisisme
ia:Agnosticismo
is:Guðleysi
it:Agnosticismo
he:אגנוסטיות
jv:Agnostisisme
ka:აგნოსტიციზმი
kk:Агностицизм
la:Agnosticismus
lv:Agnosticisms
lb:Agnostizismus
lt:Agnosticizmas
hu:Agnoszticizmus
mk:Агностицизам
ml:അജ്ഞേയതാവാദം
arz:لاادريه
ms:Agnostisisme
mwl:Agnosticismo
nl:Agnosticisme
ne:अज्ञेयवाद
ja:不可知論
no:Agnostisisme
nn:Agnostisisme
uz:Agnostitsizm
nds:Agnostizismus
pl:Agnostycyzm
pt:Agnosticismo
ro:Agnosticism
ru:Агностицизм
sco:Agnosticism
sq:Agnosticizmi
scn:Agnosticismu
simple:Agnosticism
sk:Agnosticizmus
sl:Agnosticizem
sr:Агностицизам
sh:Agnosticizam
fi:Agnostisismi
tl:Agnostisismo
ta:அறியவியலாமைக் கொள்கை
tr:Agnostisizm
uk:Агностицизм
ur:لامعرفت
vi:Thuyết bất khả tri
fiu-vro:Agnostitsism
yi:אגנאסטיציזם
zh-yue:不可知論
zh:不可知论