Filipposevangeliet

Filipposevangeliet, skrift från 200-talets senare hälft, troligen av Syrien ursprung. Innehåller Jesusord och gärningar samt utläggningar om sakramenten i den valentinska Gnosticism traditionen. Skriften är kanske mest känd som en tidig källa för idén att Jesus skulle varit gift med Maria Magdalena. Även om detta inte uttryckligen anges i själva dokumentet, beskrivs hon som Jesu "älskarinna" i vissa översättningar.

Externa länkar


http://www.gnosis.org/naghamm/gop.html The Gospel of Philip - The Gnostic Society Library
Kategori:Apokryfer
Kategori:Gnosticism
af:Evangelie volgens Philippus
ar:إنجيل فيليبس
bg:Евангелие от Филип
ca:Evangeli de Felip
cs:Filipovo evangelium
de:Philippusevangelium
en:Gospel of Philip
es:Evangelio de Felipe
eo:Evangelio laŭ Filipo
fr:Évangile selon Philippe
id:Injil Filipus
it:Vangelo secondo Filippo
la:Evangelium Philippi
mk:Евангелие според Филип
nds-nl:Evangelie naar Filippus
nl:Evangelie naar Filippus
ja:フィリポによる福音書
no:Filipsevangeliet
pl:Ewangelia Filipa
pt:Evangelho de Filipe
ro:Evanghelia după Filip
ru:Евангелие от Филиппа
sr:Јеванђеље по Филипу
sh:Evanđelje po Filipu
fi:Filippuksen evankeliumi
te:ఆమోదింపబడని బైబిల్ గ్రంధములు

Fiskar


Fiskar (Pisces) är en orankad grupp vattenlevande ryggradsdjur med fena, som indelas i benfiskar, broskfiskar och käklösa fiskar. De flesta arter andas med gälar och är växelvarma. Undantaget är lungfiskar varur tetrapoda har uppstått. Eftersom landryggradsdjuren släktskapsmässigt är en typ av lungfiskar men inte klassificeras som fiskar så är begreppet "fisk" parafyletiskt.
Vetenskapen om fiskar kallas iktyologi.

Systematik


Fil:MC Rotfeuerfisch.jpg
Fiskar är en parafyletisk grupp, och som sådan har den inte någon naturlig plats i systematik baserad på utvecklingshistoria.
Fiskar är den största gruppen inom ryggradsdjuren och omfattar cirka 30 000 ''kända'' arter, och det finns säkert fler arter som vi inte känner till.
Till fiskar räknas de lägre kraniedjuren, pirålar, nejonögon, broskfiskar och benfiskar, bland de senare också tofsstjärtfiskar och lungfiskar som tillhör fyrfotadjurens utvecklingslinje.
Fiskar delas vanligen in i klasserna eller överklasser, som följer:
Understam Vertebrata – ryggradsdjur
Överklass Agnatha – käklösa fiskar
Klass Cyclostomata – rundmunnar
Underklass Myxini – pirålar
Underklass Hyperoartia - nejonögon
Överklass Gnathostomata – käkförsedda ryggradsdjur
Klass Chondrichthyes – broskfiskar
† Klass Placodermi - pansarhajar
Klass Osteichthyes – benfiskar
Underklass Sarcopterygii – lobfeniga fiskar
Underklass Actinopterygii – strålfeniga fiskar
Till de käklösa fiskarna (som idag innehåller nejonögon och pirålar) hör ett antal utvecklingshistoriskt viktiga fossila grupper:
† Konodonter (Conodonta)
† Anaspida
† Pteraspidomorphi
† Galeaspida
† Osteostraci
† Thelodonti
† Cephalaspidomorphi

Utbredning


Fiskarna finns i stort sett överallt där det finns mycket vatten och även i en del ganska små vattensamlingar. Lungfiskar, som lever i Afrika, Sydamerika och Australien, kan klara en hel torrperiod genom att gräva ner sig och andas med hjälp av så kallade Labyrint (organ), en form av lungor. När deras gölar vattenfylls igen återgår de till Gälar.
Djuphavsfiskar kallas de fiskar som lever på större djup än 100 meter. Man har hittat fiskar som lever ända nere på 5 000 meter, något som gjort stora evolutionära anpassningar för tryck, kyla och mörker nödvändiga.

Anatomi


Yttre anatomi


Fil:Lampanyctodes hectoris (Hector's lanternfish)2.png (''Lampanyctodes hectoris'')<br />(1) - gällock (2) - sidolinje (3) - ryggfena (4) - fettfena (5) - stjärtspole (6) - stjärtfena (7) - analfena (8) - ljusorgan (fotofor) (9) - bukfenor (parvis) (10) - bröstfenor (parvis).<br /><br />Många fiskar saknar ljusorgan, och hos de arter som har sådana varierar placeringen stort. Marulken, ''Lophius piscatorius'', har till exempel ett "metspö" med ett lysande "bete" (illicium) ovanpå huvudet.]]
Nästan alla fiskar har en strömlinjeformad kroppsbyggnad, som kan indelas i huvud, kropp och stjärt; dock är gränserna mellan dessa tre delar inte alltid tydligt markerade.

Fjäll


Många fiskars epidermis (hud) är täckt av fjäll (zoologi). Dessa är i huvudsak uppdelade i fyra typer.
Plakoidfjäll, hos broskfiskar, till exempel hajar.
Ganoidfjäll, hos strålfeniga fiskar, till exempel nilgädda och stör.
Cykloidfjäll, hos de flesta benfiskar, till exempel lax.
Kamfjäll, hos abborrfiskar, till exempel abborre.
Plakoid- och ganoidfjäll består av ben och emalj, medan cykloid- och ctenoidfjäll består av enbart ben. Utanpå fjällen har fiskarna ett skyddande slemlager, som produceras av körtlar i huden.

Färger


Fil:Cromileptes altivelis skansen 2006.jpg hos ''Cromileptes altivelis''.]]
Många fiskar har ett kamouflage för att undkomma rovdjur. Detta efterliknar oftast bottnens färg, eftersom faran brukar komma uppifrån. En del rovfiskar, till exempel gädda (''Esox lucius''), är dock kamouflerade för att lättare kunna fånga byten.
Hos fiskar som lever i stim, till exempel sill (''Clupea harengus''), är det vanligt med silverglittrande fjäll (zoologi) för att förstärka illusionen av att stimmet är en enhet, vilket dels kan skrämma ett rovdjur och dels göra det svårare att välja en enskild bytesfisk.
En del fiskar har skarpa färger för att visa att de är giftiga, så kallad ''aposematism'' och en del fiskar efterliknar denna utan att själva vara farliga, så kallad ''mimikry''.

Matsmältning


Uppkomsten av käkar gjorde det möjligt för fiskar att äta fler typer av föda som exempelvis växter och andra organismer. Fiskars föda tas in via munnen och bryts ner i matstrupen. I magsäcken fortsätter nedbrytningen, och hos laxfiskar fortsätter behandlingen i pyloric ceca, som är fingerliknande säckar. I pylorisbihangen utsöndras spjälka (kemi) enzymer och näringsämnen absorberas. Hos andra fiskar kommer dessa enzymer från levern och bukspottskörteln. Matsmältningsapparaten avslutas med tarmsystemet. Detta är, till skillnad mot till exempel däggdjur, inte uppdelat i Tunntarm och tjocktarm utan är lika tjock hela vägen till analöppningen.

Andningsorgan


De flesta fiskarter upptar och avsöndrar gaser via gälarna som sitter på varsin sida om svalget. Gälarna är uppbyggda av trådlika strukturer som kallas filament, som vart och ett innehåller ett nätverk av kapillärer, vilket ger en stor yta som kan uppta syre och avge koldioxid. Utbytet av dessa sker genom att fiskarna suger in syrerikt vatten i munnen och pumpar ut det över gälarnas filament. Blodet i kapillärerna flyter i motsatt riktning mot vattnet, vilket leder till större utbyte än om det flödat i samma riktning. Det syrefattiga vattnet släpps sedan ut genom gälöppningarna på sidorna av svalget. Vissa typer av fiskar, som hajar och nejonögon, har flera gälöppningar, men de flesta arter har en enda. Öppningen skyddas av en benig flik. Vissa fiskarter, som guramier, har utvecklat ett organ kallat labyrint (organ) som gör att de kan klaras sig i omgivningar fattiga på syre eller som ofta torkar ut. Ett rör leder syrerik luft till detta organ genom fiskens mun. Lungfiskar, bågfenor, fengäddor och bengäddor andas med lungor. Vissa arter är så beroende av denna lungandning att de drunknar om de inte kan gå upp till vattenytan.

Cirkulationssystem


Fiskar har ett slutet Kardiovaskulära systemet med ett hjärta som pumpar runt blodet i ett enkelt kretslopp genom kroppen; blodet går från hjärtat till gälarna och därifrån vidare till resten av kroppen och sedan tillbaka till hjärtat. De flesta fiskar har hjärtan med fyra delar: Sinus venosus, förmak, kammare och Bulbus arteriosus. Trots detta har hjärtat bara två rum, då Sinus venosus är en tunn säck som samlar blodet från fiskens vener innan det släpps in i förmaket, och bulbus arteriosus är ett tjockt rör som förbinder hjärtat med aortan. Förmaket är ett stort muskulöst rum, som ser till att blodet endast flödar en väg ur kammaren, vilket är ett rum med tjocka, muskulösa väggar som står för själva pumpandet av blodet.

Kroppsvärme


Även om de flesta fiskar är växelvarma finns det arter som inte följer detta mönster. Endoterma benfiskar tillhör alla underordningen Scombroidei, som till exempel svärdfisk, tonfisksläktet och en "primitiv" makrill. Alla hajar i familjen Lamnidae har möjlighet att höja sin kroppstemperatur, och det finns indicium på att även medlemmar av familjen Alopiidae har denna förmåga. Det finns också stora skillnader i vilka grader de olika arterna kan variera kroppstemperaturen; svärdfisken och besläktade arter kan bara värma Öga och hjärnan medan tonfisk och håbranden kan upprätthålla temperaturer mer än 20&nbsp;Celsius över vattnets. Även om endotermi kostar mycket energi tros den istället ge fördelar som starkare muskler, snabbare nervsystem och snabbare matsmältning.

Avsöndringssystem


Precis som många andra vattenlevande arter avsöndrar fiskar överflödigt kväve i form av ammoniak. En del av restprodukterna diffusion ut genom gälarna till det omgivande vattnet, medan andra utsöndras med hjälp av njure som filtrerar ut dem från blodet, och håller ammoniakhalten i blodet i schack. Saltvattenlevande fiskarter förlorar vatten genom osmos, vilket gör att salterna aktivt måste pumpas ut ur kroppen. Hajar och de flesta andra broskfiskar får ut salterna främst genom en körtel vid analöppningen, men också via njurar och tarmsystem. Benfiskar löser problemet genom att dricka mycket vatten och särskilda kloridceller i gälarna pumpar ut natriumklorid. Genom njure utsöndras magnesium-, kalcium- och sulfatjoner. Det omvända förhållandet gäller för sötvattensfisk, som tenderar att få in mer vatten än vad som är nyttigt, och därför har njurar som skapar så utspädd urin som möjligt, samtidigt som salter aktivt pumpas ''in'' av kloridcellerna vid gälarna, samt att fisken får i sig salter via födan. Vissa fiskarter har anpassningar i gälar och njurar som kan gör att de kan utföra båda dessa funktioner och har därmed möjlighet att överleva både i sött och salt vatten.

Sinnen


Fil:Plectorhinchus chaetodonoides.JPG
Nästan alla dagaktiva fiskar som lever på djup sådana att solljus kan tränga ned till dem har väl utvecklade Öga med färgseende som är minst lika goda som människans. Dessutom har många fiskarter specialiserade celler som är ansvariga för mycket fina Luktsinne- och smaksinnen. Trots att de har öron har många fiskar dålig hörsel. Flera fiskarter har dock känsliga receptorer som utgör Sidolinjeorganet, och låter dem upptäcka även svaga strömmar och vibrationer, och därigenom upptäcka andra fiskar och organismer. Vissa fiskarter, som malartade fiskar och hajar, har organ som låter dem upptäcka svaga elektrisk ström. Andra arter, som darrålen, kan också alstra elektricitet av sig själva.

Fortplantning


Fiskar kan ha antingen Yttre befruktning- eller inre befruktning. Vid yttre befruktning utsöndrar honan Rom (ägg), ofta på sjö- eller havsbotten, varefter hanen befruktar äggen med Mjölke (sädesvätska). Vid inre befruktning sprutas mjölke (sädesvätska) in i honan. Hos dessa fiskarter utvecklas vanligen ändå i form av ägg och får då näring från äggulan, men hos vissa arter, som vissa hajar, utvecklas inte embryona i ägg alls utan får näring direkt från moderns kropp. I båda fallen föds ungarna levande.
Hos sjöhästar lägger honan Rom (ägg) i en ficka på hanens buk, som han sedan befruktar och bär på.
Det finns många olika exempel på fortplantningsbeteenden hos fiskar. Ett är Storspigg och småspigghanens vana att bygga ett rede, som han sedan presenterar för en förbipasserande romstinn hona. Spigghanen får vid Lek (fortplantningsbeteende) även en kraftigt röd fläck på undersidan som visar hur stark och fertil han är. Etologi har visat att spigghanar reagerar mycket aggressivt mot röda föremål som närmar sig hans rede. När en hona har lagt sin rom i spigghanens bo vaktar han den och viftar med fenorna med jämna mellanrum för syresättning.
En del fiskarter Fiskvandring i samband med fortplantning, i en del fall mellan söt- och saltvatten.

Evolution


Fil:Antennarius striatus2.JPG, en fisk med stil.]]

Käkar


Enligt en av många forskare accepterad teori utvecklades käkar från två benpar mellan gälöppningarna, nära munnen. Detta skedde för ca 425–450 miljoner år sedan. Tidsepoken Devon (period) (400–360 miljoner år sedan) har kallats ''fiskarnas era''. Ben- och broskfiskarna var inte särskilt stora vid denna tid, utan de stora grupperna fiskar som främst utvecklades och spred sig i haven och sjöarna var de nu utdöda Placodermi och Acanthodii, exempelvis Acanthod.

Broskfiskar


Broskfiskar omfattar ca 750 idag levande arter och kallas så för att deras skelett i huvudsak består av brosk. Dock finns hos de flesta arter delar av skelettet som är mineraliserat, vidare är tänder och Fjäll (zoologi) av ben. Broskfiskarna härstammar, troligen, från en fisk med benskelett. En störning i utvecklingen gjorde att ett broskskelett istället utvecklades. Normalt har alla vertebrater ett broskskelett som embryo, som sedan ersätts av ett benskelett. Av de idag levande broskfiskarna finns dels Elasmobranchii, hajar och rockor och dels Holocephali, helhuvudfiskar (Havsmöss). Broskfiskar saknar simblåsa. Hajar får dock lite flythjälp av stora mängder olja som de förvarar i levern. Vissa hajar- och flera rockor kan ligga och vila på havsbotten, de använder då käke- och svalgmuskler för att pumpa vatten över gälarna.
Broskfiskar (Chondrichthyes) är en klass primitiva fiskar som saknar benbildning och därför har en mycket snabb regenerering av sitt endoskelett. De löser normalt också osmosproblem genom att hålla samma eller högre salthalt än omgivningen, varför de heller inte har någon simblåsa. Totalt rör det sig om cirka 800 arter av hajar och rockor.
Broskfiskarna indelas vanligen i tre underklasser; hajar och rockor, helhuvudfiskar och den utdöda gruppen pansarhajar.

Benfiskar


Benfiskar omfattar ca 29&nbsp;000 arter och delas in i strålfeniga fiskar (Actinopterygii) och lobfeniga fiskar (Sarcopterygii).
En viktig evolutionär anpassning hos vattenlevande benfiskar är simblåsan, som finns hos många arter. Med den kan fisken reglera sin flytförmåga och därmed spara energi och få lättare att manövrera. Simblåsan är samma struktur som de Lunga många andra vertebrater har, men forskarna är osäkra på vilket som kom först av lungorna eller simblåsan. En teori är att lungor utvecklades först, som kompement till gälar, hos fiskar som levde i pölar, träsk eller andra grunda vatten.

Framdrivning


De flesta fiskar tar sig fram genom att simma i vatten, antingen genom att röra muskler längs med kroppen och vifta med stjärtfenan, "paddla" sig framåt med sidfenorna, eller som åla sig fram i s-formiga banor. Ett fåtal har dock utvecklat andra sätt, som att krypa, Flygfisk eller gräva sig framåt under botten.

Krypande fisk


Slamkrypare (fisk) kan krypa runt på land och vara ifrån vatten i flera dagar. De kan även klättra upp i mangroveträd, om än inte så högt. Klättrande gurami kan också ta sig fram på land, men den ålar snarare än kryper. En del fiskar kryper på havs- eller sjöbotten istället för att simma.

Flygande fisk


Flygfisk kan Glidflygning upp till hundra meter. Det finns två typer av flygfisk; en med ett "vingpar" (egentligen fenor) och en med två "vingpar". De flyger inte så som fåglar och insekter gör, utan gör ett kraftigt hopp och spänner sedan ut sina omvandlade fenor. Fisken kan då glidfyga, cirka en meter över havsytan.

Föda


Majoriteten av fiskarna är rovdjur, resterande delar är växtätare eller en lite ovanligare typ som lever på rester av andra fiskar, till exempel fenor, fjäll och parasiter. I sötvatten utgör insekterna en viktig del av fiskarnas föda och i regnskogarna finns det fruktätande fiskar som utgör en viktig del av fröspridningen.
Bland rovfiskarna finns två huvudstrategier:
En strategi är att söka upp ett byte och sedan attackera. Så jagar bland annat hajar.
Den andra strategin är att vara stilla och vänta på att ett byte ska simma förbi tillräckligt nära och sedan göra ett snabbt anfall. Den strategin används av gäddor och andra mindre rovdjursfiskar.

Fiskar och människan


Fisk är en viktig råvara för människan. Vissa fiskar räknas som matfiskar och nyttjas som livsmedel, se Fisk (livsmedel).

Fiskar som husdjur


Fiskar finns som husdjur. De hålls då i akvarium, se vidare akvariefiskar. Många arter kan dessutom odlas i fångenskap. Man matar dem exempelvis med fiskmat som tillhandahålls av en zoo- eller livsmedelsbutik.
Det finns mycket akvarietillbehör att köpa, prydnadssaker som dykare, skattkistor, förlista skepp och dylikt.

Akvariet


I akvariet bör sitta en liten pump som renar vattnet och håller det cirkulerande. Annat alternativ är syrepiller som avger syre och bubblar lite smått i ungefär en vecka. Därefter måste nytt piller tillföras.
För att hålla akvariet rent en längre tid är det en bra idé att ha en eller flera slamsugare (fiskar som glider runt och äter avfall). Det kan förlänga renlighetsperioden med flera veckor i ett akvarium storlek medium-large.

Fiskar i kulturen


Genom människans historia har många kulturer haft fiskar i sina myter och legender, från "valfisken" som svalde profeten Jona till sjöjungfrur, vilka har gett upphov till mängder av böcker och filmer, som till exempel Den lilla sjöjungfrun (saga) och Splash (film).
I Polyteism religioner finns det gudar som kan ta formen av en fisk, såsom ''Ika-Roa'' hos Polynesien, ''Dagon'' hos olika Semiter folkslag och ''Matsya'' i hinduismen.
Stjärntecken Fiskarna (stjärntecken) är baserat på stjärnbilden med Fiskarna (stjärnbild). Det finns även en stjärnbild som heter södra fisken och en som heter flygfisken. Flygfisken introducerades dock först i slutet av 1500-talet.
Fisk har en symbolisk betydelse för många, bland annat symboliserar den fruktsamhet för bengalerna. kristendom använder fisken som symbol bland annat som en kvarleva från förföljelsetiden i Romarriket. När en person mötte någon som skulle kunna vara kristen ritade man upp en halv stiliserad fisk på marken. Var den andra personen också kristen förstod denne gesten och fyllde i den andra halvan vilket skapade symbolen ICHTHYS. Fisk förekommer på flera ställen i Bibeln och flera av Jesu lärjungar var fiskare. Vid ett tillfälle fick Jesus fem bröd och två fiskar att räcka till flera tusen personer.
Fisk är flitigt använt som inspirationskälla inom konst, litteratur och film, såsom Walt Disney Company ''Hitta Nemo'' och Ernest Hemingways ''Den gamle och havet''. Stora fiskar, främst hajar, finns ofta med i skräck- och rysarhistorier, som i romanen ''Hajen (bok)'' av Peter Benchley, vilken har gett upphov till en filmserie med Hajen. ''Hajen'' har i sin tur sedan inspirerat liknande filmer, eller parodier, till exempel ''Hajar som hajar'', ''Snakehead Terror'' och ''Piranha''.

Bevarandebiologi


Fil:Pseudorasbora parva.jpg.]]
Enligt IUCNs rödlista 2006 var 1173 fiskarter utrotningshotade. På denna lista finns bland annat torsk,asp (fisk), Europeisk ål, Kvastfeningar och vithaj. På grund av att fiskar lever under vatten är de betydligt svårare att studera än terrestra (marklevande) djur och växter och information saknas ofta om fiskpopulationer. Det verkar dock som att sötvattenfiskar är särskilt hotade, då de ofta lever i relativt små områden. Ett exempel är den USA arten ''Cyprinodon diabolis'' som lever i en enda, akvifär grotta i Death Valley, Nevada, där vattenytan endast mäter 3×6 meter. Grottans största uppmätta djup uppgår dock till 91 meter.

Överfiskning


För matfiskar, såsom torsk och tonfisk är det överhängande hotet överfiskning. I de områden där överfiskning pågår kommer population att kollapsa, på grund av att populationen inte kan fortplanta sig snabbare än de utfiskas. Ett välundersökt exempel är Sardin (''Sadinops sagax caerulues'') utanför Kalifornien, USA. 1937 fick man upp 790&nbsp;000 ton sardiner, en siffra som sedan sjönk till 24&nbsp;000 ton 1968, något som fick fiskeribranschen att sluta fånga fisken på grund av för dålig lönsamhet. Detta är ett exempel på en ''kommersiell utrotning'', något som inte betyder att fisken i sig blir helt utrotad, även om dessa två kan sammanfalla. Den stora spänningen mellan fiskebiologer och Fiske är balansen mellan artbevarande och arbetstillfällena för Fiskare. På vissa håll, bland annat Skottland, Newfoundland och Alaska är fiskeindustrin en väldigt stor arbetsgivare, så myndigheterna har ett enormt intresse av att hitta balansen mellan artbevarande och ett ekonomiskt hållbart yrkesfiskande. Å andra sidan varnar forskare och miljövänner för att många fiskpopulationer kan vara helt försvunna inom femtio år, om kraftigare fiskerestriktioner inte införs.
Se även: Rödlistning

Habitatförstöring


En stressfaktor för såväl sötvattens- som saltvattensekosystem är Habitatdegradering av en arts habitat (levnadsmiljö). Habitatförstöringen kan bestå av föroreningar, markavvattningar, övergödning, introduktion av Skydd mot främmande arter, vattendragsrensningar, Dammbyggnad som utgör vandringshinder. Exempel på fiskar som påverkats negativt av habitatförstöring är Asp (fisk), lax, havsöring och Nejonöga. En art som nästan utrotats är pallidstören (''Scaphirhynchus albus'') som lever i Mississippi-Missouris flodsystem.

Främmande arter


På många håll i världen har man av olika anledningar inplanterat främmande arter. Detta är ofta ett problem, då den befintliga floran och faunan inte är anpassat för så snabba förändringar. Ett av de mest studerade exemplen är införandet av nilabborre I Victoriasjön. Från 1960-talet har nilabborren successivt utrotat 500 ciklider ur sjön. Vissa av dessa ciklidarter har man kunnat rädda genom uppfödningsinsatser, men andra är troligen helt utdöda. Andra exempel på fiskar som orsakat problem när de introducerats i nya miljöer är karp, ''Tilapia'', abborre, öring och regnbågsöring.

Referenser


''Havsfisk och fiske''. Bent J. Muus och Preben Dahlström. 1965, 1977 P.A. Norstedt & Söners förlag.

Externa länkar


http://www.fiskbasen.se Allt om Fisk
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/Taxonomy/Browser/wwwtax.cgi?mode=Undef&id=7742&lvl=3&keep=1&srchmode=1&unlock Relevant avsnitt i NCBI Taxonomie (engelska)
http://www.fishbase.org/search.php?lang=Swedish Fishbase
http://hem.passagen.se/kent.andersson Fisk och fiske

Se även


Lista över auktorer inom fisktaxonomin
Fiskvandring
Fil:Pieni 2 0139.jpg
Kategori:Fiskar
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
ace:Eungkôt
af:Vis
als:Fische
am:ዓሣ
ang:Fisc
ab:Аҧсыӡ
ar:سمك
an:Pisces
ast:Pexe
gn:Pira
ay:Challwa
az:Balıqlar
bn:মাছ
bjn:Iwak
zh-min-nan:Hî
ba:Балыҡтар
be:Рыбы
be-x-old:Рыбы
bg:Риби
bo:ཉ།
bs:Ribe
br:Pesk
bxr:Загаhан
ca:Peix
cv:Пулă
ceb:Isda
cs:Rybovití obratlovci
sn:Hove
cy:Pysgodyn
da:Fisk
de:Fische
nv:Łóóʼ
dsb:Ryby
et:Kalad
el:Ψάρι
en:Fish
myv:Калт
es:Pisces
eo:Fiŝoj
eu:Arrain
fa:ماهی
hif:Machhri
fo:Fiskur
fr:Poisson
fy:Fisk
ga:Iasc
gv:Eeast
gd:Iasg
gl:Peixes
hak:Ǹg-è
xal:Заһсн
ko:물고기
ha:Kifi
hy:Ձկներ
hi:मछली
hsb:Ryby
hr:Ribe
io:Fisho
id:Ikan
iu:ᐃᖃᓗᒃ
ik:Iqaluk
is:Fiskur
it:Pesce
he:דג
jv:Iwak
pam:Asan
ka:თევზები
kk:Балықтар
kw:Pysk
sw:Samaki
kv:Чери
ht:Pwason
ku:Masî
lbe:Чавахъ
lez:Гъед (гьайванар)
la:Piscis
lv:Zivis
lb:Fësch
lt:Žuvys
li:Vèsse
ln:Mbísi
jbo:finpe
hu:Halak
mk:Риби
mg:Hazandrano
ml:മത്സ്യം
mr:मासा
xmf:ჩხომი
arz:سمك
ms:Ikan
my:ငါး
nah:Michin
na:Iy
fj:Ika
nl:Vissen (dieren)
nds-nl:Visk
cr:ᓇᒣᔅ
ne:माछा
new:न्या
ja:魚類
frr:Fasker
no:Fisk
nn:Fisk
nrm:Paîsson
oc:Peis
mhr:Кол
pa:ਮੱਛੀ
pnb:مچھی
pcd:Pichon
pl:Ryby
pt:Peixe
ksh:Fesch
ro:Pește
qu:Challwa
rue:Рыбы
ru:Рыбы
sah:Балык
sa:मत्स्याः
sq:Peshku
scn:Pisci
si:මාළු
simple:Fish
sk:Ryby (v najširšom zmysle)
sl:Ribe
szl:Ryby
so:Malaay
srn:Fisi
sr:Рибе
sh:Riba
su:Lauk
fi:Kala
tl:Isda
ta:மீன்
tt:Балыклар
te:చేప
th:ปลา
tg:Моҳӣ
chr:ᎠᏣᏗ
tr:Balık
udm:Чорыг
uk:Риби
ur:مچھلی
za:Duzbya
vi:Cá
fiu-vro:Kala
vls:Visschn
war:Isda
wuu:鱼
yi:פיש
zh-yue:魚
diq:Mase
bat-smg:Žovis
zh:鱼

Falu kommun


Fil:FaluBorlangeoldmun.png och Falu kommun. Socknars namn är skrivet i minst storlek, något större är kommunerna som fanns 1952, och allra störst skrivet är namnet på dagens kommuner. Rosa linje är de kommuner mellan 1950- till 1970-talet. Röd linje är den nutida kommungränsen.]]
Falu kommun är en Sveriges kommuner i Dalarnas län. Centralort är Falun.

Administrativ historik


Det stora sammanläggningsåret 1952 hände inte något i området utom att Aspeboda landskommun lades samman med Stora Kopparbergs landskommun. De andra fem landskommunerna och Falu stad förblev oförändrade. År 1967 inkorporerades Stora Kopparberg och Vika landskommun i Falu stad. Vid Kommunreformer i Sverige bildades Falu kommun genom att staden lades samman med landskommunerna Bjursås landskommun, Envikens landskommun, Sundborns landskommun och Svärdsjö landskommun.

Kommunvapnet


Blasonering: ''I fält av guld en uppskjutande från kant till kant gående krenelerad mur och däröver tre bjälkvis ordnade kopparsymboler, allt i rött.''
Det äldsta sigillet för staden Falun är från 1642 och innehåller bl a ett koppartecken. På 1900-talet skapades vapnet och det fastställdes av Kungl. Maj:t 1932. Efter kommunbildningen 1971 förenklades vapenbilden något och registrerades hos PRV år 1988. Eftersom det var i Dalarna hade även de andra kommuner, som bildade Falu kommun egna vapen, vars giltighet upphörde.
<gallery>
Fil:Enviken vapen.svg|Envikens landskommun<br>(1948–1970)
Fil:Sundborn vapen.svg|Sundborns landskommun<br>(1949–1970)
Fil:Svärdsjö vapen.svg|Svärdsjö landskommun<br>(1944–1970)
Fil:Vika vapen.svg|Vika landskommun<br>(1944–1967)
</gallery>

Befolkningsutveckling

Orter


|

Småorter


Det finns 37 småorter i Falu kommun.
I tabellen presenteras småorterna i storleksordning per den 31 december 2010.
|

Övriga orter


Svartnäs
Trumsveden
Hillersboda
Korså bruk
Lustebo
Ramsnäs
Stensarvet
|}

Socknar


Bjursås socken
Envikens socken
Svärdsjö socken
Sundborns socken
Vika socken
Stora Kopparbergs socken
Aspeboda socken

Församlingar


Aspeboda församling
Bjursås församling
Envikens församling
Falu Kristine församling
Grycksbo församling
Stora Kopparbergs församling
Sundborns församling
Svärdsjö församling
Vika-Hosjö församling

Högsta berg


Spjärshällen 506 m ö.h.

Djupaste sjö


Rogsjön 65 m

Politik


Efter valet 2002 styrdes kommunen av Socialdemokraterna (Sverige), Centerpartiet (Sverige) och Miljöpartiet. Ordförande i kommunstyrelsen var Jonny Gahnshag (s).
Efter valet 2006 styrdes kommunen av Moderaterna, Centerpartiet (Sverige), Kristdemokraterna (Sverige), Folkpartiet och Falupartiet. Ordförande i kommunstyrelsen var Mikael Rosén (m).

Valresultat


Avgivna giltiga röster i kommunfullmäktigval i Falu Kommun (källa: Valmyndigheten, http://www.val.se).
<small>
m = Moderaterna, c = Centerpartiet (Sverige), fp = Folkpartiet, kd = Kristdemokraterna (Sverige), s = Socialdemokraterna (Sverige), v = Vänsterpartiet, mp = Miljöpartiet de Gröna, fap = Falupartiet, spi = SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
</small>

Valdeltagande

Mandatfördelning i valen 1970–2010

Identifikationer


Falun förknippas med den numera nedlagda Falu koppargruva, det likaledes nedlagda Dalregementet, Melkers korvfabrik och mycket kultur. Sport och idrott är en annan av kommunens profilområden och idrottsanläggningen Lugnet utgör en anläggning med riksintresse.

Vänorter


Falun har fem vänorter och två samarbetsorter.
Fredrikshamn, Finland
Grudziądz, Polen
Gütersloh, Tyskland
Kimberley (Sydafrika), Sydafrika (samarbetsort)
Pskov, Ryssland (samarbetsort)
Røros kommun, Norge
Vordingborgs kommun, Danmark

Sevärdheter


Riksskidstadion Lugnet med anläggningar för backhoppning, inomhushall, simhall, skidspår, ishall, bandyarena m.m.
Sundborn med Carl Larssongården 15&nbsp;km från Faluns centrum
Världsarvet Falun inklusive Falu koppargruva med tillhörande museum.
Dalarnas Museum

Utbildning


Högskola:
Högskolan Dalarna
Gymnasieskolor:
Falu Frigymnasium
Faluns Praktiska Gymnasium
Haraldsbogymnasiet
Kristinegymnasiet
Lugnetgymnasiet
Musikkonservatoriet Falun
NTI-Gymnasiet
Högstadieskolor:
Bjursåsskolan
Britsarvsskolan
Gruvrisskolan
Hälsingårdsskolan
Svärdsjöskolan
Söderbaumska skolan
Västra skolan

Evenemang


Runndagarna
Stort sommar- respektive vinterevenemang på och runt sjön Runn.
Svenska skidspelen
Världscuptävlingar på längdskidor.
Falukalaset
Evenemang i början av juni varje år med artister, cruising, marknad, tivoli och Falukorvens dag
Rockstad: Falun
1-dagars rockfestival som hölls första gången år 2008 där Sabaton spelade.

Kuriosa


Tillverkning av färg:
Falu rödfärg
Tillverkning av korv:
Falukorv
Tillverkning av ättika:
Falu Ättika
Tillverkning av knäckebröd:
Falu råg-rut (tillverkas nu i Filipstad)
Grafik:
Falugrafikerna

Kända personer


Lars Ardelius, författare
Ferdinand Boberg, Isak Gustaf Clason och Mogens Mogensen, arkitekter
Mattias Ekström, racerförare
Mattias Flink, massmördare
Maria Hjort, golfspelare
Tomas Jonsson (ishockeyspelare), ishockeyspelare
Jenny Kallur och Susanna Kallur, friidrottare
Selma Lagerlöf, författare
Carl Larsson, konstnär
Marcus Ljungqvist, cyklist
Lars Moberg, tv-journalist
Pär Mårts, ishockeytränare
Einar Norelius, illustratör och sagoförfattare
Thomas Quick, seriemördare
Ernst Rolf, revykung
Lars Roos, pianist
Georg Stiernhielm, skald
Daniel Tynell, skidåkare (VasaloppetSegrare i Vasaloppet 2002, 2006, 2009)
Putte Wickman, klarinettist
Jan Åström, sångare

Noter

Se även


Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna
Falun och Kopparbergslagen
Falu BS
IBF Falun
Rällsjön

Externa länkar


http://www.falun.se Falu kommun
http://www.visitfalun.se Visitfalun.se
http://www.genealogi.se/dalarna/falubygd.htm Dalarötter - Falubygdens släktforskarförening
Kategori:Falu kommun
Kategori:Sveriges kommuner
bg:Фалю (община)
da:Falu kommun
de:Falun (Gemeinde)
et:Faluni vald
en:Falun Municipality
fo:Falu kommuna
fr:Falun (commune)
it:Falun (comune)
nl:Falun (gemeente)
ja:ファールン市
no:Falu kommune
nn:Falu kommun
nds:Kommun Falu
pl:Gmina Falun
pt:Falun (comuna)
se:Falu gielda
fi:Falunin kunta
vi:Falun (đô thị)
zh:法伦市

Falu rödfärg


Fil:Red latch.JPG
Fil:Falu rödfärg.JPG
Fil:Faluroedfaergaffaeren.jpg
Falu rödfärg (finlandssvenska även rödmylla eller rödmull) är en slamfärg som är mycket vanlig som fasadfärg på hus i Sverige och Finland. Målarfärgen har fått sitt namn ifrån det röda pigment från Falu koppargruva som ger slamfärgen dess kulör. Tack vare pigmentets sammansättning har den en viss konservering verkan på trä vid nordisk väderlek. Namnet till trots finns pigmentet i fler kulörer än rött, till exempel ljusrött, svart och grått. Tidigare har även ockra (ljusbrunt), brunt och grönt saluförts.

Historik


De äldsta spåren man funnit av Falu rödfärg härstammar från 1500-talet. Under 1600-talet var rödfärgade timmerhus ett tecken på rikedom och förebilden var röda tegelbyggnader på kontinenten. Det var på 1800-talet som rödfärgen slog igenom mer allmänt på landsbygden. Innan dess var husen i allmänhet omålade. Rödfärgen var samtidigt en klassmarkör genom att det var den billigaste färgen som fanns att tillgå. Rikare bönder målade sina hus med dyrare gul färg, som var vanligast på större gårdar och herrgårdar. När det gällde ekonomibyggnader däremot målades nästan undantagslöst alla i röd färg. Förutom att rödfärgen var billig och gav husen ett estetiskt värde innehöll rödfärgen flera olika sorters mineraler som bidrog till att konservera träet och gjorde därmed att träfasaderna höll längre, vilket troligen var det som avgjorde att rödfärgen slog igenom.

Pigmentet


Pigmentet i rödfärgen kommer från mineraliseringen som sker i Falu koppargruva. Kopparfattig malm får vittra under lång tid då det bildas vad som kallas för ''rödmull''. Denna rödmull innehåller förutom koppar även limonit eller järnockra, kiselsyra och zink och det är denna kombination som skapar de träkonserverande effekterna. Järnockra är från början gult, men blir rött efter upphettning. Det är alltså järnockra som ger den röda färgen. Sedan tvättas och siktas rödmullen som sedan bränns för att sist malas till ett finkornigt färgpigment.

Färgreceptet


Färgen tillverkas genom att koka bland annat vatten, vetemjöl / rågmjöl och linolja med rödfärgspigment från Falu koppargruva. Rödfärg handstrykningsfärg tillverkas förutom i egen regi endast av ett kokeri i Sverige; Falu Vapen Färg.
Endast en mycket liten del Falu rödfärg exporteras eftersom rödfärgspigmentet beräknas ta slut cirka år 2090.

Se även


Falun
Stiftelsen Stora Kopparberget

Referenser


Kategori:Målningsfärger
Kategori:Färgord
Kategori:Färgpigment
Kategori:Falu koppargruva
bar:Schwednrod
cs:Falunská červeň
de:Falunrot
en:Falu red
es:Rojo de Falun
eu:Falun gorria
fa:سرخ فالونی
fr:Rouge de Falun
it:Rosso Falun
lb:Falunrout
nl:Falurood
no:Falurødt
ru:Фалунская красная
fi:Keittomaali
tr:Falu kırmızısı

Förenta nationerna


</small>
|image=Emblem of the United Nations.svg
|size=140px
|imageborder=
|map=Flag of the United Nations.svg
|rubrik=
|msize=200px
|mrubrik=FN-flaggan
|map2=Fil:United Nations Members.svg
|m2rubrik=Karta över Förenta nationernas medlemsstater (blåmarkerade)
|förkortning
|motto=
|bildande=24 oktober 1945
|nedläggning=
|typ=
|status=
|syfte=
|koordinater=
|huvudkvarter=Internationellt territorium på Manhattan i New York<br />Fil:Nyc-un-building.jpg<br /><small>FN-högkvarteret</small>
|region=
|plats=
|medlemskap=Förenta nationernas medlemsstater
|språk=arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska, spanska
|general= Ban Ki-moon
|ledartitel=
|ledarnamn=
|ledartitel2=
|ledarnamn2=
|ledartitel3=
|ledarnamn3=
|ledartitel4=
|ledarnamn4=
|viktiga personer=
|huvudorgan=
|moderorganisation=
|anslutningar=
|budget=
|anställda=
|antal frivilliga=
|hemsida=www.un.org/
|anmärkningar=
|tidigare namn=
}}
Förenta nationerna (FN) är en sammanslutning av 193 stater, grundad 24 oktober 1945. Nästan Lista över länder är medlemmar i FN. Medlemskap är öppet ”för alla stater som vill arbeta för fred” och som accepterar de åligganden som FN-stadgan föreskriver och som, enligt organisationens sätt att se på saken, är villiga och kapabla att uppfylla dessa åtaganden. FN:s generalförsamling beslutar om medlemskap enligt säkerhetsrådets rekommendationer. I juli 2011 hade organisationen FN:s medlemsstater. Förenta nationernas högkvarter ligger i New York.
Namnet myntades av Franklin Delano Roosevelt under andra världskriget och var tänkt att anknyta till De allierade. Organisationens första formella nytta var den deklaration, Atlantdeklarationen, som 1 januari 1942 förband alla allierade stater att inte ingå en separatfred med Axelmakterna. Namnet övertogs av det FN andra världskrigets segermakter grundade som en naturlig fortsättning på Atlantdeklarationen och andra överenskommelser från kriget.
Man kan säg att FN är som den svenska riksdagen fast den har hand om hela världen och består av representanter från olika länder.

Organisation


Förenta nationernas organisation är uppbyggt av flera organ, fonder, program och andra underorganisationer som tillsammans kallas FN-systemet. Organisationens arbete övervakas av sex huvudorgan:
FN:s generalförsamling
FN:s säkerhetsråd
FN:s ekonomiska och sociala råd
FN:s förvaltarskapsråd
FN-sekretariatet
Internationella domstolen i Haag
Huvudorganen har operativa program, underorgan, fackorgan, självständiga organisationer, kommissioner, utskott och tillfälliga organ knutna till sig.

Säkerhetsrådet


Säkerhetsrådet har mycket stor makt. De fem permanenta medlemmarna har vetorätt i alla beslut i säkerhetsrådet. Dessa fem är Kina, USA, Frankrike, Storbritannien och Ryska federationen (före detta Sovjetunionen).
Från 1945 till 1971 var det Republiken Kina (Taiwan) som hade Kinas plats. Från 1971 är det Folkrepubliken Kina (Fastlandskina) som har platsen.
Det land som flitigast använt sin vetorätt var fram till 1984 Sovjetunionen. Efter 1984 är det USA.

Organ


För att genomföra FN:s arbete finns ett antal underorganisationer. Några av de mest kända är:
FAO, ''Food and Agriculture Organization of the United Nations''
UNCHR, ''United Nations Council of Human Rights''
UNECE, ''United Nations Economic Commission for Europe''
Unesco, ''United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation''
UNFPA, ''United Nations Population Fund''
UNHCR, ''United Nations High Commissioner for Refugees''
UNMIK, ''United Nations Interim Administration Mission in Kosovo''
Unicef, ''United Nations International Children's Emergency Fund''
WHO, ''World Health Organisation''
WFP, ''World Food Programme''
IAEA, ''International Atomic Energy Agency''
ILO, ''International Labour Organization''
Internationella valutafonden, ''International Monetary Fund''
International Maritime Organization, ''International Maritime Organization''
ITU, ''International Telecommunication Union''
United Nations Environment Programme, ''United Nations Environment Programme''
Därtill kommer flera operativa organ; till Säkerhetsrådet är ett flertal fredsbevarande operationer knutna.

Språk


Förenta nationernas officiella språk är de språk på vilka alla dokument som utges av organisationen måste utges, förutsatt att dokumenten är av tillräckligt officiell karaktär. Dessa språk är arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska. Fem av de officiella språken blev valda då FN grundades, eftersom de användes av de permanenta medlemmarna av Säkerhetsrådet samt spanska. Arabiska lades till 1973. Från 1945 till 1971 användes traditionella kinesiska tecken men efter 1972 började man använda förenklade kinesiska tecken. FN-standarden for engelskspråkiga dokument (''United Nations Editorial Manual'') följer brittisk engelska praxis och Oxford-standard.

Medlemsstater


:''Huvudartikel: FN:s medlemsstater''
FN har idag 193 medlemsländer sedan Sydsudan den 14 juli 2011 blev upptaget som den senaste medlemmen. Av världens 194 självständiga stater är det endast Vatikanstaten som inte är medlem av FN. Territorier som Abchazien, Cooköarna, Färöarna, Grönland, Niue, Palestinska myndigheten, Somaliland, Sydossetien, Taiwan, Transnistrien, Åland och Kosovo räknas i detta sammanhang inte som självständiga stater. Den 17 februari 2008 förklarade Kosovos parlament Kosovo som självständigt från Serbien. Serbiens parlament, likväl som FN:s säkerhetsråd, har inte erkänt Kosovos självständighet. Totalt har 75 länder erkänt Kosovo. En majoritet av världens länder har dock inte erkänt Kosovo, varav många har deklarerat att man inte heller har för avsikt att göra detta. Detta gör det därför svårt för Kosovo att kunna bli medlem i FN.

Historia


: ''Huvudartikel: Förenta nationernas historia''
FN grundades efter andra världskriget som en efterträdare till Nationernas förbund. 1945 samlades representanter för 50 stater i San Francisco till den konferens som instiftade sammanslutningen. FN räknar sitt grundande till den 24 oktober 1945, när Taiwan, Frankrike, Sovjetunionen, Storbritannien och en majoritet av de övriga länderna hade ratificerat fördraget. FN-dagen firas därför den 24 oktober.
Idén bakom FN utarbetades i deklarationer som undertecknades vid De allierades konferenser i Moskva och Teheran 1943. Organisationens namn var ett förslag från den USA USA:s presidenter Franklin Delano Roosevelt. Namnet användes första gången 1 januari 1942 i De förenade nationernas deklaration. Under andra världskriget använde de allierade namnet avseende deras gemensamma allianser. Under perioden augusti–oktober 1944 möttes representanter från Frankrike, Republiken Kina, Storbritannien, USA och Sovjetunionen i Washington D.C. vid det som kommit att kallas konferensen i Dumbarton Oak. Förutom organisationens syften, kraven för medlemskap och olika utformningar av olika organ, diskuterades vid konferensen och senare möten, också olika metoder att upprätthålla internationell fred och säkerhet samt internationellt ekonomiskt och socialt samarbete. Förslagen diskuterades av olika regeringar och enskilda medborgare över hela världen.
Den 25 april 1945 inleddes Förenta nationernas konferens om internationella organisationer i San Francisco. Förutom de olika staternas regeringar var även flera icke-statlig organisation som Lions Clubs International inbjudna att delta i diskussionerna kring FN:s stadgar. De 50 nationerna som fanns representerade på konferensen undertecknade FN-stadgan två månader senare den 26 juni 1945. Polen var inte representerat vid konferensen, men fick en plats reserverat bland de stater som grundade FN. Antalet ursprungliga medlemmar i organisationen är därför 51. FN skapades 24 oktober 1945 efter att FN:s stadgar ratificerats av de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet – Republiken Kina, Frankrike, Sovjetunionen, Storbritannien och USA – och av en majoritet av de övriga 46 nationerna.
De som grundade FN hade högt ställda förhoppningar att organisationen skulle förhindra konflikter mellan världens nationer och göra krig omöjliga i framtiden genom att främja kollektiv säkerhet. Dessa förhoppningar har inte uppfyllts men världen har hittills inte fått uppleva ett nytt världskrig. Mellan 1947 och 1991 gjorde världens uppdelning i två ideologiska block under det kalla kriget alla överenskommelser och fredsinsatser mycket komplicerade. Efter det kalla krigets slut väcktes nya förhoppningar om att FN skulle bli en organisation som förverkligade världsomfattande samarbete och fred. Åtminstone ett dussintal konflikter har dock sedan dess plågat världen och sedan Sovjetunionens fall har USA intagit en så dominerande ställning att det skapat nya problem för FN.
Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs den 10 december 1948.

Lokaler


Fil:Nyc-un-building.jpg i New York.]]
Förenta nationernas högkvarter uppfördes i New York 1949–1950 på en tomt vid East River som köptes genom en donation från John D. Rockefeller, Jr. på 8,5 miljoner dollar. FN-högkvarteret öppnade officiellt 9 januari 1951. FN:s viktigaste säte är det i New York, men organisationen har även viktiga organ förlagda till Genève, Haag, Wien, Nairobi, Rom, Addis Abeba, Montréal, Köpenhamn, Bonn och på flera andra orter.

FN-dagen


:''Huvudartikel: FN-dagen
FN-dagen firas den 24 oktober sedan 1948 med möten, diskussioner och utställningar till minne av att FN-stadgan ratificerades detta datum 1945.

FN-temaperioder


FN utfärdar och koordinerar internationella temaperioder för att observera frågor som är av internationellt intresse. Med FN:s symbolism, en speciellt framtagen logotyp för temat, och FN:s infrastruktur så har Förenta nationernas internationella dagar, FN:s internationella veckor, FN:s internationella år och FN:s internationella årtionden fått speciell status och blivit internationellt uppmärksammade. Till exempel Jordens dag, Internationella astronomiåret, FN:s årtionde 1997–2006 för utrotande av fattigdom och internationella året 2006 för öken och ökenutbredning.

Litteratur


''The Economist''. 1947, s. 699-700
''Fackföreningsrörelsen''. 1945:1, s. 384-90

Referenser

Se även


FN:s konvention om barnets rättigheter
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
FN:s generalsekreterare
FN:s Kvinnokonvention
FN:s medlemsstater
FN:s säkerhetsråd
FN-stadgan
FN-flaggan
Genèvekonventionerna
Lista över FN-förkortningar
Svenska FN-förbundet
Världsarv
G77

Externa länkar


http://www.un.org/ Officiell webbplats
Kategori:Förenta nationerna
Kategori:Sacharovpriset
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
kbd:Лъэпкъ Зэгуэтхэр, ЛъЗ
af:Verenigde Nasies
als:Vereinte Nationen
am:የተባበሩት መንግስታት
ab:Еидгылоу Амилаҭқәа Рорганизациа
ar:الأمم المتحدة
an:Organización d'as Nacions Unitas
roa-rup:Natsiile Unite
frp:Organisacion des Nacions unies
as:ৰাষ্ট্ৰসংঘ
ast:Organización de les Naciones Xuníes
gn:Tetãnguéra Joaju
az:Birləşmiş Millətlər Təşkilatı
bn:জাতিসংঘ
zh-min-nan:Liân-ha̍p-kok
map-bms:Perserikatan Bangsa-Bangsa
be:Арганізацыя Аб'яднаных Нацый
be-x-old:Арганізацыя Аб’яднаных Нацыяў
bcl:Nagkakasararong Nacion
bi:Yunaeted Nesen
bg:Организация на обединените нации
bar:UNO
bo:མཉམ་འབྲེལ་རྒྱལ་ཚོགས།
bs:Ujedinjeni narodi
br:Aozadur ar Broadoù Unanet
ca:Organització de les Nacions Unides
cv:Пĕрлешнĕ Нацисен Организацийĕ
ceb:Hiniusang mga Nasod
cs:Organizace spojených národů
cy:Y Cenhedloedd Unedig
da:Forenede Nationer
de:Vereinte Nationen
dv:އެކުވެރި ދައުލަތްތައް
nv:Nahasdzáán Bikáaʼgi Kéyah Naaznilgo Ałhidadiidzooígíí
dsb:Zjadnośone narody
et:Ühinenud Rahvaste Organisatsioon
el:Οργανισμός Ηνωμένων Εθνών
en:United Nations
es:Organización de las Naciones Unidas
eo:Unuiĝintaj Nacioj
ext:Nacionis Unias
eu:Nazio Batuen Erakundea
fa:سازمان ملل متحد
hif:United Nations
fo:ST
fr:Organisation des Nations unies
fy:Feriene Naasjes
fur:Organizazion des Nazions Unidis
ga:Náisiúin Aontaithe
gv:Ny h-Ashoonyn Unnaneysit
gl:ONU
gan:聯合國
gu:યુનાઈટેડ નેશન્સ
hak:Lièn-ha̍p-koet
ko:국제 연합
ha:Majalisar Ɗinkin Duniya
hy:Միավորված Ազգերի Կազմակերպություն
hi:संयुक्त राष्ट्र
hsb:Zjednoćene narody
hr:Ujedinjeni narodi
io:Unioninta Nacioni
ilo:Dagiti Nagkaykaysa a Pagilian
bpy:জাতিসংঘ
id:Perserikatan Bangsa-Bangsa
ia:Organisation del Nationes Unite
os:Иугонд Нациты Организаци
zu:Amazwe Ohlangeneyo
is:Sameinuðu þjóðirnar
it:Organizzazione delle Nazioni Unite
he:האומות המאוחדות
jv:Perserikatan Bangsa-Bangsa
kl:FN
kn:ಸಂಯುಕ್ತ ರಾಷ್ಟ್ರ ಸಂಸ್ಥೆ
krc:Бирлешген Миллетлени Организациясы
ka:გაერთიანებული ერების ორგანიზაცია
kk:Біріккен Ұлттар Ұйымы
kw:Kenedhlow Unys
rw:Umuryango w’Abibumye
sw:Umoja wa Mataifa
kv:Ӧтувтчӧм Войтыръяслӧн Котыр
ht:ONI
ku:Neteweyên Yekbûyî
ky:Бириккен Улуттар Уюму
lad:Nasyones Unidas
lez:Садхьанвай миллетрин тешкилат
la:Consociatio Nationum
lv:Apvienoto Nāciju Organizācija
lb:Vereent Natiounen
lt:Jungtinių Tautų Organizacija
lij:Organizzaçion de Naçioin Unïe
li:Verenigde Naties
ln:Lisangá lya Bikólo bya Molɔ́ngɔ́
jbo:gunma natmi
lmo:Urganizaziun di Naziun Ünii
hu:Egyesült Nemzetek Szervezete
mk:Обединети Нации
mg:Firenena Mikambana
ml:ഐക്യരാഷ്ട്രസഭ
mt:Ġnus Magħquda
mr:संयुक्त राष्ट्रे
arz:الأمم المتحده
ms:Pertubuhan Bangsa-Bangsa Bersatu
mwl:Naciones Ounidas
mn:Нэгдсэн Үндэстний Байгууллага
my:ကုလသမဂ္ဂ
nah:Tlacetilīlli Tlācatiyān
nl:Verenigde Naties
ne:संयुक्त राष्ट्र संघ
new:संयुक्त राष्ट्र संघ
ja:国際連合
no:De forente nasjoner
nn:Dei sameinte nasjonane
nov:Unionati Nationes
oc:Organizacion de las Nacions Unidas
mhr:Иктыш ушнышо Наций-влак Организаций
uz:Birlashgan Millatlar Tashkiloti
pfl:Verainde Nadsione
pnb:یونائیٹڈ نیشنز
pap:Nashonan Uni
ps:ملګري ملتونه
km:អង្គការសហប្រជាជាតិ
pms:Organisassion dle Nassion Unìe
nds:Vereente Natschonen
pl:Organizacja Narodów Zjednoczonych
pt:Organização das Nações Unidas
crh:Birleşken Milletler Teşkilâtı
ro:Organizația Națiunilor Unite
rm:Organisaziun da las Naziuns unidas
qu:Huñusqa Nasyunkuna
rue:Орґанізація Зъєдноченых Націй
ru:Организация Объединённых Наций
sah:Холбоһуктаах Нациялар Тэрилтэлэрэ
se:Ovttastuvvan našuvnnat
sc:ONU
sco:Unitit Naitions
stq:Fereende Natione
sq:Organizata e Kombeve të Bashkuara
scn:Nazziuni Uniti
si:එක්සත් ජාතීන්ගේ සංවිධානය
simple:United Nations
ss:Mhlabuhlangene
sk:Organizácia Spojených národov
sl:Organizacija združenih narodov
so:Qaramada Midoobay
ckb:نەتەوە یەکگرتووەکان
sr:Организација уједињених нација
sh:Ujedinjeni narodi
fi:Yhdistyneet kansakunnat
tl:United Nations
ta:ஐக்கிய நாடுகள்
tt:Берләшкән Милләтләр Оешмасы
te:ఐక్యరాజ్య సమితి
th:สหประชาชาติ
tg:Созмони Милали Муттаҳид
tr:Birleşmiş Milletler
tk:Birleşen Milletler Guramasy
uk:Організація Об'єднаних Націй
ur:اقوام متحدہ
ug:بىرلەشكەن دۆلەتلەر تەشكىلاتى
vec:ONU
vi:Liên Hiệp Quốc
fiu-vro:Ütistünüq Rahvaq
wa:Organizåcion des Nåcions uneyes
zh-classical:聯合國
war:Nagkaurusa nga mga Nasod
wo:Kureelu Mbootayu Xeet yi
wuu:联合国
yi:פאראייניגטע פעלקער
yo:Àgbájọ àwọn Orílẹ̀-èdè Aṣòkan
zh-yue:聯合國
diq:Mıletê Yewbiyayey
bat-smg:Jongtėniu Tautū Uorganėzacėjė
zh:联合国

Front

En front är den främre gränsen av någonting.
Front kan även syfta på:
Fronten på en bil.
Frontlinje, i krig det ställe där två motståndarsidor möts och själva slag (krig) utspelar sig.
Front (Röda armén), i sovjetisk/rysk militär termninologi en större militär enhet, motsvaras av armégrupp i väst.
Väderfront, i meteorologin, en skarp gräns mellan två luftmassor.
Front, Italien, kommun i Italien.
Front (nattklubb), känd före detta nattklubb i Hamburg.
Front (designbyrå), svensk designbyrå.
an:Frent
br:Talbenn
ca:Front
cs:Fronta
da:Front
de:Front
en:Front
es:Frente
eu:Fronte (argipena)
fr:Front
gl:Fronte
io:Fronto
it:Fronte
he:חזית
lv:Fronte
lt:Frontas
mn:Фронт
nl:Front
ja:フロント
no:Front
pl:Front
pt:Front (desambiguação)
ru:Фронт (значения)
sk:Front

Femtekolonnare

Femtekolonnare är en nedsättande benämning på underjordisk motståndsrörelse eller enskilda med snarlik verksamhet - både i organiserad och oorganiserad form - särskilt när de lierar sig med en invaderande armé. Begreppet används oftast av dessas motståndare som en synonym till förrädare, svikare eller infiltratör. Ett exempel är att en motståndare skickar en av "de sina" att förstöra så mycket som möjligt inifrån i den andra organisationen, till exempel i avsikt att förhindra att denna organisation växer till en kraftfull aktör. Sedermera har begreppet även blivit benämning på sabotör och landsförrädare i allmänhet.
Begreppet myntades under spanska inbördeskriget. Då general Francisco Franco och hans Falangistpartiet i november 1936 närmade sig Madrid i fyra Kolonn (militär) sades fascister inne i Madrid utgöra en "femte kolonn" som var redo att ansluta sig till dem. Beroende på källa tillskrivs uttrycket någon av de två nationalistiska generalerna Gonzalo Queipo de Llano och Emilio Mola.
Begreppet användes bland annat av Karl Gerhard i kupletten Den ökända hästen från Troja, en satir över Nazityskland och dess anhängare.

Källor


http://www.rosekamp.dk/Nordstedts_All/nordstedt_F_Text.pdf Norstedts uppslagsbok 1948

Se även


Quisling
Kategori:Politiska termer
ar:الطابور الخامس
az:Beşinci kolonna
bn:পঞ্চম বাহিনী
bg:Пета колона
ca:Cinquena columna
cs:Pátá kolona
da:Femte kolonne
de:Fünfte Kolonne
el:Πέμπτη φάλαγγα
en:Fifth column
es:Quinta columna
eo:Kvina kolono
fa:ستون پنجم
fr:Cinquième colonne
hr:Peta kolona
it:Quinta colonna
he:גיס חמישי
ka:მეხუთე კოლონა
lv:Piektā kolonna
lt:Penktoji kolona
hu:Ötödik hadoszlop
ml:അഞ്ചാംപത്തി
arz:طابور خامس
nl:Vijfde colonne
ja:第五列
no:Femtekolonnist
pl:Piąta kolumna
pt:Quinta coluna
ro:Coloana a cincea
ru:Пятая колонна
sl:Peta kolona
sr:Пета колона
sh:Peta kolona
fi:Viides kolonna
tr:Beşinci Kol
uk:П'ята колона
ur:پانچواں کالم
zh:第五縱隊

Fascism

Fil:Fasces lictoriae.svg, användes tidigt som symbol för Nationella fascistpartiet]]
Fascism är en nationalistisk och auktoritär politisk ideologi som har sitt ursprung i Benito Mussolinis Nationella fascistpartiet (från 1921 ''Partito Nazionale Fascista'') i Italien, grundad efter första världskriget och med rötter i den italienska nationalsyndikalismen. Fascismen förknippas ofta med en massrörelse, teknokrati och meningen är att individen är underställd statens behov. Fascismen vill vidare ofta skapa en stark nationell identitet. Olika forskare framhåller olika karakteristiska egenskaper hos fascismen, men en vanligt förekommande modell sammanfattar den med ett motstånd mot kommunism, konservatism och liberalism (politisk och ekonomisk) med som mål att upprätta en nationalistisk och auktoritär, ej traditionsbunden stat. Fascismen föredrar en reglerad, klassöverskridande ekonomi, benämnd korporativ, nationalsyndikalistisk eller nationalsocialistisk och en idealistisk, sekulär och imperialistisk kultur, ofta uttryckt i massmöten, nationalromantiska och mytiska symboler, massmobilisering och ett militäriserat politiskt liv, ofta imbegripande en paramilitär. Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet, inbegripande heroism och manschauvinism. Den fascistiska kulturen syftar vidare till upphöjande av ungdomen och nationell rening och återfödelse lett av ett auktoritärt, karismatiskt och ofta personligt (ofta inbegripande personkult) politiskt ledarskap. Fascismen motsätter sig alla "sektionsbaserade" intressen till förmån för samhället som en organisk helhet, och motsätter sig därför oberoende fackföreningar och såväl strejker och lockouter, samt frihandel och fri företagsamhet. Då den fascistiska staten förväntas representera såväl gångna som framtida generationer och avvisar förnuftsresonemang och diskussioner förnekas demokratins kvaliteter som styrelseskick, särskilt en sådan grundad på parlamentarism eller maktdelning. Folkets intressen ska istället tillvaratas genom en "auktoritär" demokrati med allmänviljan i centrum.</blockquote><ref>Roger Eatwell. 1996. ''Fascism: A History.'' New York: Allen Lane.
</ref><ref>Roger Griffin. 1991. ''The Nature of Fascism''. New York: St. Martin’s Press.
</ref><ref>Ernst Nolte ''The Three Faces Of Fascism : Action Française, Italian Fascism, National Socialism'', translated from the German by Leila Vennewitz, London : Weidenfeld and Nicolson, 1965.
</ref>
Enligt en marxistisk doktrin anses fascismen vara kapitalismens yttersta motreaktion, alternativt verktyg mot strävanden att upprätta ett socialistiskt samhälle. Inom det gamla Östblocket användes uttrycket "fascist" synonymt med nazistiska och övriga högerradikala, konservatisma och auktoritära ideologier, samt en rad militärjunta vilket skapat en stor förvirring inom vilken ideologi som ska betraktas som fascistisk. Rörelsen hade sitt ursprung i de socialister som förespråkat Italiens inträde i första världskriget i syfte att vinna de områden som var italienskspråkiga men som ej Italiens enande, vilket skett genom väpnad kamp mot de franska och österrikiska imperierna. Sedan förhoppningar om försoning med den "pacifistiska" socialismen grusats genom fascistiskt våld (bl a anlagd mordbrand på partitidningen Avanti!) blev rörelsen snart en samlingsblock för ultranationalister och antisocialister. Med obetydligt parlamentariskt stöd kom partiet till makten i oktober 1922 i samförstånd med Viktor Emanuel III och etablerade under återstoden av årtiondet en totalitär enpartistat i samförstånd med den katolska kyrkan, bl a genom Lateranfördraget 1929, som skapade Vatikanstaten.
Synen på traditionella höger- och vänsterblock (liksom feminism och partipolitik) som representanter för olika av samhällets organ i kamp med helheten var avgörande för fascismens utveckling och världsåskådning. En rad forskare har därför, särskilt i modern tid betraktat den som en radikal form av centerpolitik, med influenser från båda sidorna av den traditionella höger-vänsterskalan, alternativt som ett mellanting mellan dessa. Mussolini hävdade 1919 att hans rörelse skulle slå mot "politisk höger bakåtsträvanden och politisk vänster destruktivitet". I den så kallade Salorepubliken radikaliserades den då marginaliserade rörelsen på nytt efter att ha upprätthållit en moderat, promonarkisk och prokatolsk fasad under tiden vid makten, vilket orsakat splittring bland senare nyfascister om hur det fascistiska visionen egentligen skulle ha sett ut.

Fascismens ursprung


Fascismen hade sitt ursprung i den italienska nationalismen under första världskriget och grundades av nationalisten Benito Mussolini, tidigare en av de ledande i Italiens socialistparti. I mars 1919 startades de första kampgrupperna, de så kallade Fasci di Combattimento, som främst utgjordes av krigsveteraner. Partiet hade som symbol ett spöknippe, fasces (''fasces'' i plural) av den typ som bars av liktorerna i antikens Rom, vilket kom att ge rörelsen dess namn. De svarta uniformerna som medlemmarna bar var närmast inspirerade efter anarkistiskt mönster.
Mussolini och fascisterna agiterade mot kommunismen och den "pacifistiska", krigsfientliga socialismen och genom de så kallade stormavdelningarna, ''squadre d'azione'', terroriserade man sina politiska fiender; mordet på socialistledaren Giacomo Matteotti 1924 kan ses som klimax på denna utveckling. De sociala och ekonomiska oroligheterna i början 1920-talet och den så kallade marschen mot Rom 1922 förde fascisterna till regeringsmakten, till en början i koalition med borgerliga partier, för att därefter vinna absolut kontroll, dock i samexistens med kungahuset och katolska kyrkan.
Fascismen hämtade bland annat inspiration från den revolutionära syndikalismen som förespråkade att samhället skulle styras genom fackföreningarna, men i motsättning till syndikalismens principer förespråkade fascisterna framför allt statsmakt. Genom detta anknöt man också till den organiska samhällssynen och korporativismen (av latinets ''corporo'' 'göra till kropp'), företrädd av konservativa politiska teoretiker som Adam Müller och Friedrich Hegel (se ''Korporativism''). Den fascistiska rörelsen betonade polismakt och ordning på bekostnad av demokrati och frihet, och en korporativism (dock icke-demokratisk) ekonomisk politik. Den italienska fascismen visade till en början inga tecken på antisemitism till skillnad från den tyska nazismen. Enligt militären och historikern Eddy Bauer saknades antisemitismen i den fascistiska ideologin. I stormavdelningarna fanns det, även om de var få till antalet, judiska så kallade "squadrista", det vill säga judiska fascistiska svartskjortor som deltog i gatustriderna mot kommunister och socialister.
Syndikalisten Georges Sorels revolutionära teorier med en stark tro på våldet och dennes, liksom Friedrich Nietzches, idé om "övermänniskan", om våldets legitimitet och "farlig levnad" som enda väg mot utveckling, kom att spela en stor roll vid skapandet av den fascistiska läran. Med sin betoning av myten och med sin antiintellektualism skapade Sorel en av fascismens grundvalar.
Den förre syndikalisten Michele Bianchi och futurismens skapare Filippo Tommaso Marinetti brukar räknas till stiftarna av fascismen. , liksom nationalisten och diktaren Gabriele D'Annunzio. Som framträdande uttolkare av fascismens idéer bör även filosofiprofessorn och nyhegelianen Giovanni Gentile nämnas. Fascisterna stödde elitteorin och hänvisade bland annat till den franske syndikalisten Georges Sorel och den tyske sociologen Robert Michels. Michels som tidigare varit socialist blev senare medlem i det italienska fascistpartiet.

Definition


Det finns många olika uppfattningar i den historiska och samhällsvetenskapliga litteraturen om hur termen fascism ska definieras, vad som är fascism, och vad som inte är det.
I överförd bemärkelse har icke-demokratiska styrelseformer som betonar våldets rätt över demokratin och friheten kallats fascistiska. Beteckningen ”fascist” har sedan 1920-talet använts som mer eller mindre definierat skällsord om politiska motståndare. Forskare inom området har något olika definitioner av vad fascism är. Samlande är dock nationalismen, totalitarismen och den antidemokratiska inställningen som utmynnar i ledarprincipen (i Tyskland ''führerprincipen'') där man enligt den fascistiska teorin väljer den bäst lämpade mannen att oinskränkt styra staten. Vissa lägger även till konservatismen; ett exempel på detta är sociologiprofessor Göran Dahl (sociolog) vid Lunds universitet, som forskat inom radikalkonservatism och fascism, och som enligt honom står nära varandra rent ideologiskt. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman menar att fascismen delar synen på statens överordning med den klassiska 1800-talskonservatismen, men att fascismen ser staten som ett verktyg för nationen (rasen i fallet nazismen) medan den inom t ex Hegels konservatism är ett högre, närmast andligt väsen. Det ska framhållas att Mussolini avvisade de nazistiska tankarna på ”herrefolket” och den ”ariska rasen”, och som den norske historikern Karsten Alnaes formulerat det: ''”I detta sammanhang håller sig Mussolini till Hegel: 'Individen är intet, staten allt'”''. För den italienska fascismen var folket först och främst en historisk enhet medan den för nazismen var en biologisk. Då fascismen till sitt väsen var revolutionär har även benämningen ”högerradikalism” använts.
En mer stringent definition av den utomitalienska fascismen, kallad ''generisk fascism'', har presenterats av den brittiske statsvetaren Roger Griffin. Griffin betecknar i sin definition fascismen som varande "palingenetisk (återfödelsebetonad) och populism ultra-nationalism".
Den USA historikern Robert O. Paxton ger en arbetsdefinition av fascism som ''"en form av politiskt beteende som markeras av en besatthet med samhällets förfall, förnedring eller förföljelse och av en kompenserande dyrkan av enhet, energi och renhet, i vilket ett massbaserat parti av hängivna militanta nationalister som arbetar i ett olustigt men effektivt samarbete med traditionella eliter överger demokratiska friheter och eftersträvar sina mål av intern rensning och extern expansion med våld och utan etiska och lagliga begränsningar"''.
Den svenskar historikern Carl Grimberg (1875-1944) definierar det fascistiska systemet så här: ''"Systemet var auktoritärt: makten utgick från ledaren och fortplantade sig ner genom det fascistiska partiets leder. Systemet var likaledes Totalitarism: staten inskränkte sig inte till att leda förvaltningen utan ville även behärska andra områden, som organisationslivet, barnuppfostran, kulturlivet och så vidare..."''. Grimberg säger vidare att "den lära som inpräntades i medborgarna var hoprafsad från många håll, lite Machiavelli och lite Nietzsche, lite syndikalism och mycket nationalism".
Den amerikanska historikern Stanley G. Payne definierar fascismens ekonomiska doktrin som "''ett nationallt ekonomiskt system som är starkt reglerat, integrerat och omfattar olika samhällsklasser, vare sig systemet kallas korporativt, nationalsocialistiskt eller nationalsyndikalistiskt''". Han anser också att motstånd och fientlighet mot liberalism, kommunism och konservatism ("högern") är ett centralt inslag i fascismen.
I artikeln om fascismens lära (''Doctrine'') i den av Giovanni Gentile grundade ''Enciclopedia Italiana'' beskrev Mussolini fascismen 1932 som ”negationen av socialism, demokrati och liberalism”, och som ett tillbakavisande av de "demo-liberala" idéer som hade sitt ursprung i franska revolutionen 1789 (jfr. ”frihet, jämlikhet, broderskap”); ''”Politiska doktriner passerar, nationen består.”'' Det tjugonde seklet skulle bli ”auktoritetens” och "högerns" århundrade, ”ett fascistiskt sekel”.

Den fascistiska staten


''Partito Nazionale Fascista'' bildades 1921 och Mussolinis fasci italiani di combattimento (kampförbund), ursprungligen bestående av "krigssocialister", nationalsyndikalism, futurism och krigsveteraner (främst ''Arditi'') formerades då till ett parti. Samma år vann man som del av en valkartell ett trettiotal mandat i deputeradekammaren (av 535) men inga representanter i senaten. 1922 proklamerades revolutionen och en kommitté skapades med Michele Bianchi, Emilio De Bono, Italo Balbo och Cesare De Vecchi i ledningen. I oktober 1922, efter "marschen mot Rom" gav kungen Mussolini i uppdrag att bilda ny regering. Det italienska parlamentet gav i november 1922 Mussolini extraordinära fullmakter fram till 1924. Med en Acerbolagen och 65% av rösterna i parlamentsvalet i Italien 1924 gav fascisterna fria händer; detta val betecknas dock inte som fritt, anklagelser om valfusk fördes fram. Samma år mördades den ledande socialistledaren Giacomo Matteotti av fascistiska aktivister, och den kris som utbröt utnyttjade Mussolini för att krossa oppositionen och ge sig själv lagstiftande fullmakter 1925. Efter ett mordförsök på Mussolini i oktober 1926 tvångsupplöstes de sista politiska partierna utom PNF, yttrandefriheten försvann liksom organisationsfriheten och regionalt och lokalt självstyre. Dödsstraff återinfördes 1926 för ett antal brott (bl a mordförsök på kungafamiljen och förräderi) men till skillnad från det nazityska rättsväsendet användes det sparsamt; endast 26 dödsdomar verkställdes fram till Mussolinis fall, varav 17 under kriget och ingen för attentat mot hans egen person.
De fascistiska fackföreningarna kom från 1926 att vara de enda tillåtna med fascister som förtroendemän. Genom den nya grundlagens, ''Carta del Lavoro'', antagen 1927, bestämmelser rörande arbets- och näringslivet sammanfogades arbetsgivare och arbetstagare i syndikat, därefter i korporationer, ett för varje näringsgren. 1928 förklarade Mussolini, med anledning av det nya systemet, att den fascistiska staten nu hade växlat över från 1800-talets kapitalism till 1900-talets korporation. Vidare hävdade han att problemen emellan arbetstagare och arbetsgivare nu var borta och därmed hade grunden för marxismen (jfr. begreppet "klasskampen") försvunnit. 1939 tillkom en ändring i grundlag där den korporativa staten fullt ut kom att genomföras också på lagstiftande nivå; deputeradekammaren försvann och ersattes av korporationskammaren. Den korporativa staten gav aldrig vare sig ekonomisk framgång eller frihet. Korporationerna kom att bli en del av det totalitära staten där all makt kom från toppen och spred sig neråt i systemet.
Salórepubliken, den italienska fascismens sista epok, har haft en högst polariserande effekt på fascismforskare och neofascism.Mussolini avnjöt tidvis starkt folkligt stöd, något som inte anses gällande för den synnerligen mer brutala Saló-regimen med bland annat förföljelser av judar och utrensningar av antityska fascister, något som vissa menar har förvrängt eftervärldens bild av fascismen och dess ideal.

Fascismen i praktiken


I Italien avvisade fascismen tanken på en socialistisk omgestaltning av den sociala ordningen men i likhet med kommunistiska och socialistiska diktaturer använde man sig av planhushållning, det vill säga ett tillstånd när alla sociala och ekonomiska organisationer befinner sig under statlig ledning eller kontroll. Industrier fortsatte dock att ägas av företag till skillnad från till exempel ekonomin i Sovjetunionen. Traditionella samhällsinstitutioner som katolska kyrkan och kungahuset, som under fascismens tidiga period utsatts för svidande kritik fick behålla sina rättigheter inom regimens ramar, vilket visades genom bl a Lateranfördraget.
Ytligt sett var den italienska fascismen organiserad enligt principen om klassgemenskap där korporativa fackföreningar i samarbete med arbetsgivarna skötte ekonomin under ledning av staten. Dock var fackföreningarna totalt maktlösa i praktiken och direktstyrdes av staten.
Den korporativa staten grundade, genom sammanslutningar (korporationer) för jordbruk, industri, handel och så vidare, en utveckling som skenbart sammanföll med syndikalismens idéer. Då ledande fascister hade bakgrund i såväl syndikalistiska kretsar som i det gamla nationalistpartiet talades i analogi med de korporativa strävandena om ”nationell syndikalism”. Korporativismen skiljde sig dock starkt från syndikalismen ur flera aspekter; till exempel med den samförståndsanda som uppmuntrades och främjades mellan arbetsgivare och arbetare.
Den fascism med ledarkult vilken grundades i Italien kom att bli förebild för fascistiska organisationer över hela världen, den kom dock aldrig att kopieras rakt av. Nationer vilka har haft fascistoida och auktoritära organisationer i ledning för staten är Spanien (Falangistpartiet), Portugal (''Estado Novo (Portugal)''), Österrike (austrofascismen), Ungern (Pilkorsrörelsen m fl) och Rumänien (Järngardet). I samtliga fem fall förtrycktes eller demonterades de fascistoida rörelserna ideologiskt (nazisterna i fallet Österrike) av en högerbetonad regim också benämnd fascistisk i vissa fall, i fallen Österrike och Rumänien med mycket hårda metoder, bl a koncentrationsläger och avrättningar (Corneliu Codreanu m fl).
Fascismen i Italien understödde general Francisco Franco i spanska inbördeskriget och var under andra världskriget allierade med Nazityskland. Nazism betraktas av somliga som en form av fascism och har konsekvent kallats så inom kommunismen, men denna vidare definition av begreppet delas inte av alla.
Efter andra världskriget kom fascismen att förlora det mesta av sin politiska makt, dock styrdes Spanien och Portugal auktoritärt ytterligare några decennier.

Nationsbegreppet i jämförelse med nazismen


Nationalsocialismens ''definition'' av folket som "det gemensamma blodet" saknas helt och hållet inom den italienska fascismen, som istället använde ''den historiska nationen'' (främst romarriket, med det parlamentariska, "svaga" Italien i den romerska republikens roll) som inspiration för sin agenda, vilket också inspirerade Francoregimens dyrkan av forna dagars imperievälde inom den spanska diktaturen. Det bör tilläggas att den italienska fascismens anspråk på land främst gällade vissa österrikisk-italienska gränsområden; förvärven av Albanien och Abessinien syftade inte till ökat italienskt ''"livsrum"'', utan var snarare en form av klassisk kolonisering, som inte skiljde ut sig från brittisk och fransk kolonisation mer än gällande dess sena tidpunkt. Abessinien hade det tidigare parlamentariska Italien försökt erövra utan men stoppats i slaget vid Adua 1896.
Vidare hånade Mussolini öppet Hitlers antisemitiska rasidéer och judarna i Italien var assimilerade, många stödde eller var medlemmar i PNF, bl a Alberto de Stefani, Mussolinis finansminister under 1920-talet, tidningsredaktören Ettore Ovazza, som drev en judisk-fascistisk tidning och senare mördades av SS-trupper, och Mussolinis älskarinna Margherita Sarfatti. Av Italiens omkring 40 000 judar var omkring en fjärdedel medlemmar i fascistpartiet under 1930-talet (1/4) mot som mest sex miljoner medlemmar av över 40 miljoner italienare sammanlagt (<1/6). Av de europeiska länder som berördes direkt av kriget hade endast Albanien (som under större delen av kriget var ockuperat av italienska styrkor) en högre andel överlevande judar än Italien.
Enligt vissa forskare och historiker menar man att Mussolini efter den avsky Italien utsattes för i samband med Abessinienkrisen närmade sig Hitlers Tyskland av rent taktiska skäl för att stärka banden mellan Italien och Tyskland, en beroendeställning till en inte glömd fiende som motsattes av en majoritet av det fascistiska partiet och ledarskapet. Innan det sena 1930-talet fanns det ingen stark antisemitism i Italien eller hos fascisterna; Mussolini själv ansåg att judarna var en del av italiensk historia sedan romarnas tid och borde få leva ostört i landet. Abba Ahimeir var en judisk fascistisk aktivist som senare hämtade stor inspiration ifrån Mussolini och ville se ett fascistiskt styrt Israel.
Den italienska fascismen är också lättare att applicera i andra länder än där den uppstod, främst latinsktalande länder har historiskt visat sig påverkbara. Det var också fascisterna själva som avsatte "Il Duce" i en omröstning i "Fascismens stora råd" (''Il Gran Consiglio Nazionale del Fascismo'') Med röstsiffrorna 19-8 och en nedlagd rekommenderade rådet Mussolinis avsättning som landets ledare och 25 juli valde kung Viktor Emmanuel att arrestera honom. Händelserna ägde rum i svallvågorna efter den västallierade landstigningen på Sicilien i juli 1943. Nationalsocialismen i sin historiska helhet definitivt är däremot ett specifikt tyskt fenomen, som blott kan "exportera" små bitar av sin ideologi till andra länder. Denna möjlighet förnekades emellertid av ett flertal ledande nazister, bl a Joseph Goebbels.

Fascism utanför Italien


Såväl Spanien, Portugal, Grekland och Chile hade regimer som utpekades som fascistiska under tidigt 1970-tal - samtliga utom juntan i Chile föll dock samman under första halvan av 1970-talet. Det som främst präglade dessa regimer var att militären hade stor eller all makt, snarare än att länderna följde en vissa ideologiska riktlinjer, och om några konservativa och i vissa fall ekonomiskt liberala. I Sydamerika har de flesta länder åtminstone under någon period efter andra världskriget styrts av renodlade ''militärjuntor'' - vilka med ett visst subjektivt språkbruk betraktades som fascistiska. Mest omtalade är militärkupperna 1973 i Chile och 1976 i Argentina, men Paraguay torde vara det land som styrdes längst tid av en militärdiktator, Alfredo Stroessner. Här tycktes fruktan för socialism som enda alternativ varit en starkt bidragande orsak till militärens maktövertagande; någon särskild ideologi och närmare band till den radikala fascismen än antikommunism är svår att skönja.
Juan Peron, Argentinas president 1946-55 och 1973-74 tillbringade en del av sin ungdom i Italien och baserade delvis sin peronism ideologi på den italienska fascismens korporativism. Även Getulio Vargas' styre i Brasilien från 1930-50-talet grundade sig på korporativistiska idéer och dessa kom i ekonomiskt avseende att stå den italienska fascismen närmast.

Fascismen i Sverige


Mest känd i Sverige för sina fascistiska tankar var Per Engdahl. Han var en av Sveriges fascistiska pionjärer; redan efter sin studentexamen i slutet av 1920-talet gick han med i Sveriges Fascistiska Kamporganisation. Engdahls ideologi fick från början inspiration från det då fascistiska Italien men med tiden blev det den tyska nazismen som blev den främsta förebilden, både för Engdahl själv och för den svenska nationella antiparlamentariska rörelsen.

Fascismen i film


Filmen Starship Troopers av Paul Verhoeven har av Verhoeven beskrivits som en skildring av ett fascistiskt samhälle.
Filmen V for Vendetta handlar om ett facistiskt Storbritannien.
Filmen Salò, eller Sodoms 120 dagar.

Se även


Fascismen i Italien
Nyfascism
Gabriele D'Annunzio
Francisco Franco
Oswald Mosley
Ungturkarna
Georges Sorel
Austrofascism
Pilkorsrörelsen
Ustaša
Socialfascism
Grå vargarna
Benito Mussolini
Falangistpartiet

Externa länkar


http://www.econlib.org/library/Enc/Fascism.html Fascism by Sheldon Richman
Umberto Eco, http://www.themodernword.com/eco/eco_blackshirt.html Eternal Fascism: Fourteen Ways of Looking at a Blackshirt, New York Review of Books, 22 juni 1995, s. 12-15.

Källor


Noter

Litteratur


# Rabén Prisma: "Prismas nya Uppslagsbok". Trettonde aktualiserade upplagan 1995. ISBN 91-518-2823-5
# Bauer, Eddy: "Andra världskriget - Axelmakterna". 1982. ISBN 91-7024-040-X
# Bokia: "Illustrerad Världshistoria". Svenska utgåvan 2006. ISBN 1-40548-220-6/ISBN 978-1-40548-220-2
# Poulsen, Henning: "Bra böckers världshistoria". band 13, Från krig till krig. 1982. ISBN 91-86102-95-8
# Kinder H, Hilgemann W: "Tidens Världshistoria". Stockholm 1987. ISBN 91-550-3319-9
# Magnusson Thomas, Jörgen Weibull: "Bonniers Världshistoria - Tragedins andra del" 1986. ISBN 91-34-50108-8
# Almqvist & Wiksell Förlag AB: "Lilla Focus". Stockholm.
# Carl Grimberg med flera: "Världshistoria - Folkens liv och kultur". Stockholm.
# Herbert Tingsten med flera: "Tidens lexikon - Koncentrerad uppslagsbok". Tidens förlag Stockholm.
Kategori:Fascism
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
af:Fascisme
als:Faschismus
ab:Афашизм
ar:فاشية
an:Faixismo
ast:Fascismu
az:Faşizm
zh-min-nan:Fasci-chú-gī
be:Фашызм
be-x-old:Фашызм
bg:Фашизъм
bo:ཧྥ་ཤི་སིའི་རིང་ལུགས།
bs:Fašizam
br:Faskouriezh
ca:Feixisme
cs:Fašismus
cy:Ffasgiaeth
da:Fascisme
de:Faschismus
et:Fašism
el:Φασισμός
en:Fascism
es:Fascismo
eo:Faŝismo
eu:Faxismo
fa:فاشیسم
hif:Tanasahi
fr:Fascisme
fy:Faksisme
fur:Fassisim
ga:Faisisteachas
gl:Fascismo
ko:파시즘
hy:Ֆաշիզմ
hi:फासीवाद
hr:Fašizam
ilo:Pasismo
io:Fashismo
id:Fasisme
is:Fasismi
it:Fascismo
he:פשיזם
krc:Фашизм
ka:ფაშიზმი
kk:Фашизм
sw:Ufashisti
ku:Faşîzm
ky:Фашизм
la:Fascismus
lv:Fašisms
lb:Faschismus
lt:Fašizmas
jbo:viltrusi'o
hu:Fasizmus
mk:Фашизам
ml:ഫാസിസം
mt:Faxxiżmu
arz:فاشيه
ms:Fasisme
mwl:Fascismo
mdf:Фашизма
mn:Фашизм
nl:Fascisme
new:फासीवादी
ja:ファシズム
nap:Fascismo
no:Fascisme
nn:Fascisme
oc:Faissisme
pnb:فاشزم
pl:Faszyzm
pt:Fascismo
ro:Fascism
rue:Фашізм
ru:Фашизм
sah:Фашизм
sco:Fascism
sq:Fashizmi
scn:Fascismu
simple:Fascism
sk:Fašizmus
sl:Fašizem
ckb:فاشیزم
sr:Фашизам
sh:Fašizam
fi:Fasismi
tl:Pasismo
ta:பாசிசம்
th:ฟาสซิสต์
tg:Фашизм
tr:Faşizm
uk:Фашизм
ur:فسطائیت
ug:فاشىسىت
vec:Fasismo
vi:Chủ nghĩa phát xít
fiu-vro:Fassism
war:Pasismo
yi:פאשיזם
zh-yue:法西斯主義
bat-smg:Fašėzmos
zh:法西斯主义

Fordon

Ett fordon är ett hjälpmedel för frakt och transport till lands eller över is, eller på räls. Rent etymologiskt räknas även fartyg som fordon, liksom omvänt (källa SAOB).
Se transportmedel för en mer heltäckande beskrivning.
Skor, skida, skridskor, rullskridskor och hästsadel räknas inte som fordon, trots att de är hjälpmedel för transport till lands eller frusen sjö. häst jämställs med fordon, när den används för att rida på.

Lagstiftning


Sverige


Den lagstadgade definitionen av flertalet fordonstyper finns i lagen om vägtrafikdefinitioner och förordningen om vägtrafikdefinitioner.
Enligt svensk lag delas fordon in i motordrivna fordon, släpfordon, terrängsläp, efterfordon, cyklar, sidvagnar, hästfordon och övriga fordon.
Fordon enligt är ''transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.''

Fordonstyper


Fordon som vanligtvis är motordrivet fordon


Inklusive fordon med motor för framdrivning, som inte är avsedd för allmänna vägar.

Fordon som vanligtvis inte är motordrivet fordon

Övriga fordon


Fordon som kan vara antingen Motordrivet fordon eller ej Motordrivet fordon.
trehjuling

Se även


Entreprenadmaskin
Jordbruksmaskin
Lyftkran
Järnvägsfordon
Farkost
Kategori:Fordon
af:Voertuig
ar:مركبة
bn:যানবাহন
be:Транспартны сродак
bg:Превозно средство
bs:Vozilo
br:Karbed
ca:Vehicle
cs:Vozidlo
sn:Muchovha
cy:Cerbyd
da:Køretøj
de:Fahrzeug
et:Sõiduk
el:Όχημα
en:Vehicle
es:Vehículo
eo:Vehiklo
eu:Ibilgailu
fa:وسیله نقلیه
fr:Véhicule
gl:Vehículo
gan:車
ko:차량
hi:वाहन
hr:Vozilo
id:Kendaraan
is:Farartæki
he:כלי תחבורה
kn:ವಾಹನ
kg:Kumbi
la:Vehiculum
lv:Transportlīdzeklis
lt:Transporto priemonė
ln:Ekúmbi
ml:വാഹനം
mr:वाहन
ja:乗り物
no:Kjøretøy
nn:Fargreie
pl:Pojazd
pt:Veículo
ro:Vehicul
ru:Транспортное средство
sa:वाहनम्
sg:Otoo
simple:Vehicle
sk:Vozidlo
sl:Vozilo
sr:Vozilo
fi:Ajoneuvo
ta:வண்டி
te:వాహనము
th:ยานพาหนะ
tg:Воситаҳои нақлиёт
tr:Taşıt
uk:Транспортний засіб
ur:ناقل
vi:Xe
fiu-vro:Sõidoriist
yi:פארמיטל
zh-yue:車
zh:载具

Frikyrka

En frikyrka är i ordets ursprungliga betydelse ett kristendom trossamfund där medlemskapet bygger på frivillighet. Termen används som motsats till statskyrka. Ordet används vanligen även som motsats till folkkyrka, vilket kan förklara att exempelvis de ortodoxa kyrkan och den romersk-katolska kyrkan inte brukar kallas frikyrkor i protestantiska länder. Det förklarar också att Svenska kyrkan inte betraktas som frikyrka, trots att den förlorade status som statskyrka år 2000, och dess juridiska ställning idag i många avseenden är jämförbar med frikyrkor.
Frikyrkorna är framvuxna ur väckelserörelser och är demokratiska folkrörelser som kännetecknas av lågkyrklighet inslag, med betoning på personlig omvändelse och lekmannaengagemang. I många frikyrkor är församlingarna självstyrande och oberoende (kongregationalism), eventuellt i samverkan inom en distriktsorganisation och en samfundsorganisation, medan folkkyrkornas församlingar är underställda en biskop och ett stift (episkopalism). Frikyrkor har likheter med, men skall inte sammanblandas med, inomkyrkliga lågkyrkliga missionsföreningar och väckelserörelser.
I en ännu snävare betydelse åsyftar ordet "frikyrklig" ibland den karismatisk kristendom och evangelikala teologiska tradition som är vanligt förekommande i frikyrkor. I denna mening faller även bland annat lutherska nyevangeliska frikyrkor bort.

Frikyrkosamfund i Sverige


Följande samfund är medlemmar i Sveriges Frikyrkosamråd.
Adventistsamfundet
Evangeliska Frikyrkan (EFK)
Frälsningsarmén
Metodistkyrkan
Pingströrelsen i Sverige
Svenska Alliansmissionen
Svenska Baptistsamfundet
Svenska Missionskyrkan
Vineyard
Dessutom finns ett stort antal mindre frikyrkosamfund.

Svensk historia


Frikyrkorörelsen är en stor svensk folkrörelse. Den har sina rötter i pietismen på 1700-talet och det oorganiserade "läsare" under tidigt 1800-tal. Influenser hämtades också från anglosaxiska väckelserörelser, såsom metodismen och väckelseevangelister som Moody. Organiserade rörelser började framträda i mitten av 1800-talet (den så kallade Väckelserörelsen): Delar av denna rörelse, däribland Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), behöll sina organisatoriska band till Svenska kyrkan och räknas därför inte som frikyrkor men som missionsrörelser. Andra, såsom Svenska Missionskyrkan, klippte banden och bildade egna trossamfund, frikyrkor.

Utbredning


Frikyrkornas ställning har stor betydelse beroende på var i Sverige man befinner sig. Jönköpings län brukar i allmänhet ses som "frikyrkolänet" med en stor andel frikyrkor. I kommunerna Sävsjö kommun och Gnosjö kommun är denna tradition särskilt stark men även andra kommuner i området såsom Vetlanda kommun, Mullsjö kommun och Jönköpings kommun har en mycket stark frikyrklig tradition. Motsatsen går att se inte speciellt långt ifrån Jönköpings län, i Kalmar län och Kronobergs län, län som i allmänhet brukar betecknas som gammalkyrklig- och högkyrkliga, och där Svenska kyrkan har en stark ställning.

Särdrag


Enligt vad som presenteras i den teologiska tidskriften Tro & Liv, nummer 1, 2008, utmärker sig frikyrko­rörelsen av:
Delvis gemensamt ursprung
Frivillighet i medlemskap
Inga territorialprinciper för medlemskap
Platt beslutsstruktur, långt ifrån hierarkiska strukturer som kan finnas i andra kyrkotraditioner
Frivilliga arbetsinsatser, där få personer erhåller ersättning för sin insats
Frihet kan också röra gudstjänstformen
Bibelns auktoritet framhävs
En stark missionsverksamhet anses viktig
Predikokultur betecknas som intensiv och syftar till personligt fördjupat lärjungaskap

Källor


Gustafsson, Berndt: Svensk kyrkohistoria. Plus Ultra, Vänersborg 1983
Walan, Bror: Året 1878. Gummessons 1978
http://www.dagen.se/opinion/debatt/begreppet-frikyrka-lever-och-mar-bra/ Begreppet frikyrka lever och mår bra, debattartikel i Dagen, 7 februari 2008. Länk kontrollerad 22 februari 2008.

Referenser

Se även


Väckelserörelsen
Kanaans tungomål
Svenska kyrkan
Lista över frikyrkor i Sverige
Kategori:Kristendom
Kategori:Folkrörelser
Kategori:Listor med anknytning till Sverige
Kategori:Svensk frikyrkorörelse
da:Frikirke
de:Freikirche
en:Free church
ko:자유 교회
it:Libera Chiesa
lt:Laisvųjų krikščionių bažnyčia
hu:Szabadegyházak
ja:自由教会
no:Frikirker
nn:Frikyrkje
nds:Freekark
pl:Kościół wolny
fi:Vapaakirkko

Gudföräldrar

#OMDIRIGERING Fadder

Familj (olika betydelser)

Familj, av latinets ''familia'', kan vara:
En familj är i socialantropologi (ibland även kulturantropologi) de människan som har en nära släktskapsrelation till varandra.
En kärnfamilj för en familj som består av två föräldrar och deras barn.
Inom biologin är en familj en grupp inom Ordning (biologi)arna. Se familj (biologi).
Inom Mängdteori (matematik) är en familj mängder en speciell sorts mängd, se familj (matematik).
Familjen kan syfta på:
Den nyandliga rörelsen Familjen (samfund), tidigare känd som ''Children of God''.
En svensk musikgrupp, se Familjen (musikgrupp).
Fiktiv dokusåpa i det svenska tv-programmet ''Hey Baberiba''.
En svensk TV-serie från 2002, se ''Familjen (TV-serie)''
als:Familie
ar:عائلة (توضيح)
an:Familia (desambigación)
bg:Семейство (пояснение)
bs:Porodica (čvor)
br:Familh
cy:Teulu (gwahaniaethu)
da:Familie
de:Familie (Begriffsklärung)
en:Family (disambiguation)
es:Familia (desambiguación)
eo:Familio (apartigilo)
fr:Famille (homonymie)
gl:Familia
ko:패밀리
io:Familio (homonimo)
ia:Familia (disambiguation)
is:Fjölskylda (aðgreining)
it:Famiglia (disambigua)
he:משפחה (פירושונים)
lb:Famill (Homonymie)
li:Familie
lmo:Famèa
hu:Család (egyértelműsítő lap)
nl:Familie
nds-nl:Femilie
ja:ファミリー
no:Familie#Andre betydninger
oc:Familha
pl:Rodzina
pt:Família (desambiguação)
ru:Семья (значения)
sk:Rodina (rozlišovacia stránka)
uk:Родина

Fröväxter


Fröväxter (division (biologi) Spermatophyta / klass (biologi) Spermatopsida) är växter som har frön. Växtriket delades historiskt in i sporväxter (kryptogamer) och blomväxter (fanerogamer). Den indelningen är dock inte naturlig (monofyletisk) men termerna används fortfarande. Ett frö består av ett embryo i ett skal, med eller utan näringsvävnad. Se artikeln om frö.

Indelning


Fröväxter är en naturlig grupp som kan delas in i gruppen vars frön är gömda i en frukt och grupperna vars frön är nakna. Den förra gruppen är de gömfröiga (angiospermer) och de övriga är nakenfröiga (gymnospermer). Gömfröiga växter är den största divisionen och innehåller alla blomväxter. Som jämförelse kan nämnas att alla de nakenfröiga grupperna tillsammans omfattar 840 arter, medan gömfröiga växter omfattar ca 300 000 arter (kända).
Fröväxter verkar ha uppstått under yngre Devon och de första kända fossilen är fröormbunkar.
Fröväxter innefattar divisionerna (eller underphyla):
# Ginkgoer Ginkgophytina
# Kottepalmer Cycadophytina
# Gnetumväxter Gnetophytina
# Barrväxter Pinophytina
# Gömfröväxter Angiospermer/Angiophytina

Fotnoter


Kategori:Växter
Kategori:Fr Växtindex
ar:بذريات
az:Toxumlu bitkilər
zh-min-nan:Chéng-chí si̍t-bu̍t
bg:Семенни растения
ca:Espermatofití
cs:Semenné rostliny
da:Frøplanter
de:Samenpflanzen
et:Seemnetaimed
en:Spermatophyte
es:Spermatophyta
eo:Semplantoj
eu:Fanerogamo
fa:پیدازادان
fr:Spermatophyta
ga:Spermatophyta
gl:Espermatófita
ko:종자식물
hr:Sjemenjače
io:Fanerogamo
id:Tumbuhan berbiji
it:Spermatophyta
he:צמחי זרע
jv:Tetanduran wewiji
ka:თესლოვანი მცენარეები
ku:Riwekên tovdar
lv:Sēklaugi
lb:Somplanzen
hu:Virágos növények
mk:Семени растенија
ms:Spermatofit
nah:Xinachtlanelhuayōtl
nl:Zaadplanten
nds-nl:Zaodplaanten
ja:種子植物
frr:Siadplaanten
no:Blomsterplanter
nn:Frøplantar
pl:Rośliny nasienne
pt:Espermatófita
qu:Muruyuq
ru:Семенные растения
simple:Seed plants
sk:Semenné rastliny
sl:Semenke
fi:Siemenkasvit
tl:Spermatophyta
ta:வித்துத் தாவரங்கள்
te:విత్తనపు మొక్క
tr:Tohumlu bitkiler
uk:Насінні
vec:Piante da fior
vi:Thực vật có hạt
vls:Spermatophyta
zh:种子植物

Fåglar


Fåglar (''Aves'') är en klass (biologi) tvåbenta, varmblodiga ryggradsdjur med näbb, vingar och fjädrar som lägger ägg. De flesta fåglar kan flyga, men inte alla. Det finns idag mellan 9&nbsp;000 och 10&nbsp;000 olika fågelarter i världen, beroende på hur man räknar, vilket gör dem till de mest skiftande tetrapoda. De bebor ekosystem över hela jordklotet, från Arktis till Antarktis. Fåglar varierar i storlek från den 5 centimeter stora bikolibrin till den 2,7 meter stora strutsen. Fossilfynd tyder på att fåglarna evolution från dinosaurier under juraperioden, för omkring 150-200 miljoner år sedan, och den tidigaste kända fågeln är ''Archaeopteryx'' från yngre jura, för cirka 155–150 miljoner år sedan. De flesta paleontologer betraktar fåglarna som den enda kladen av dinosaurier som överlevde Krita/Tertiär-gränsen för ungefär 65,5 miljoner år sedan.
Det som särskiljer fåglar från alla andra djur är deras fjäder (biologi).
Karakteristiskt för nutida fåglar är dessutom att de har en näbb utan tänder, att de lägger ägg med hårda skal, har hög metabolism, ett hjärta med fyra kamrar, spolformade kroppar, och ett lättviktigt men starkt skelett. Alla fåglar har främre extremiteter som utvecklats till vingar och de flesta kan flyga, med några undantag, däribland strutsfåglar, pingviner, och ett antal olika endemiska arter på öar. Fåglarna har också unika matspjälknings- och respirationssystem som är mycket anpassade till flygning. Vissa fåglar, särskilt kråkfåglar och papegojor, är bland de mest intelligenta av djurarter. Ett antal fågelarter har observerats tillverka och använda verktyg, och många sociala arter uppvisar kulturell förmedling av kunskap över generationer.
Många arter genomför långdistansflyttfågel, och många utför kortare oregelbundna rörelser. I normalfall räknar man med att en vuxen fågel energimässigt har tre årliga huvudposter: häckning, ruggning (biologi) och flyttning. För stannfåglar är övervintring i kallt eller extremt torrt klimat en av huvudposterna istället för flyttningen.Fåglar är sociala; de kommunicerar med användning av visuella signaler och genom fågelläte, och deltar i sociala beteenden som kooperativ häckning och jakt, flockbildning, och Mobbning (djurbeteende) mot predatorer. Det stora flertalet fågelarter är socialt monogama, vanligen för en häckningssäsong åt gången, ibland i åratal, men sällan för livet. Andra arter har häckningssystem som är polygyni ("många honor") eller, sällsynt, polyandriska ("många hanar"). Ägg läggs vanligen i ett rede och ruvning av föräldrarna. De flesta fåglar har en lång period efter kläckningen då föräldrarna tar hand om ungarna.
Många arter har ekonomisk betydelse, mestadels som källor till mat som utvinns genom jakt eller lantbruk. Vissa arter, särskilt sångfåglar och papegojor, är populära som sällskapsdjur. En annan användning är skörd av guano (spillning) för användning som gödsel. Fåglar har framträdande roller i alla aspekter av mänsklig kultur från religion till poesi till populärmusik. Omkring 120-130 arter har utdöende som en följd av mänsklig aktivitet sedan 1600-talet, och ytterligare hundratals innan dess. För närvarande är ungefär 1&nbsp;200 fågelarter hotade av utrotning av mänsklig aktivitet, fastän det görs insatser för att skydda dem.

Systematik


Fil:Vegavistree.png
Fil:SArchaeopteryxBerlin2.jpg'']]
Fåglar (Aves) är en monofyletisk grupp vars huvudlinjer utvecklades under den geologiska perioden jura, vilket innebär att de var samtida med dinosaurierna.
Den första biologisk klassificering av fåglar utvecklades av Francis Willughby och John Ray i deras verk ''Ornithologiae'' från 1676.<ref> </ref>
Carl von Linné modifierade det verket 1758 för att upprätta det taxonomiska klassificeringssystem som för närvarande används.<ref> (latin) </ref>
Fåglar kategoriseras som den klass (biologi) Aves i Linnés taxonomi. Inom fylogenetisk taxonomi placeras Aves i dinosauriekladen Theropoda.<ref name="Theropoda"> </ref>
Aves och systergruppen krokodildjur (krokodildjur), är tillsammans de enda levande medlemmarna av reptilkladen härskarödlor (härskarödlor). Fylogenetiskt definieras Aves vanligen som alla efterkommande till de senaste gemensamma förfadern till de nutida fåglarna.<ref> </ref>
Andra har definierat Aves så att gruppen enbart innehåller de moderna fågelgrupperna, och utesluter merparten av de grupper som endast är kända från fossil. Enligt denna klassificeraing förs dessa fossiler istället till gruppen Avialae<ref> </ref>
Alla nutida fåglar ingår i underklass (biologi) Neornithes, som har två underindelningar. Paleognata fåglar (Paleognathae), som mestadels omfattar fåglar utan flygförmåga, exempelvis strutsarna. Den andra gruppen är de kraftigt skiftande neognata fåglarna (Neognathae), som omfattar alla andra fåglar. Dessa två underindelningar ges ofta taxonomisk rang av överordningar.<ref> </ref>
Beroende på Systematik (biologi) synsätt varierar antalet kända levande fågelarter från 9&nbsp;800<ref> </ref>
till 10&nbsp;050.<ref> </ref>

Överlevande dinosaurier


Fil:Guardabarranco.JPG (''Baryphthengus martii''). Nicaraguas nationalfågel.]]
Fil:Confuchisornis sanctus.JPG'', en fågel från kritperioden från Kina.]]
Fossilfynd och intensiva biologiska analyser har lett till att nästan alla paleontologer idag är överens om att fåglar härstammar från köttätande dinosaurier, även om avgörande bevis tills vidare saknas. Fåglarna tillhör enligt dessa teorier en grupp coelurosaurier (en ordning köttätande dinosaurier) som kallas maniraptorer. Maniraptorer är en grupp theropoder som bland annat omfattar dromeosaurider och oviraptoider.<ref> </ref>
I Kina har man under 1990-talet och framåt funnit fossil av befjädrade dinosaurier. Med dessa fynd blir gränsen mellan dinosaurie och fågel allt mer otydlig. Fossila fynd i Liaoning-provinsen i nordöstra Kina, visar att många små befjädrade dinosaurier vilket bidrar till denna tvetydighet.<ref> </ref>
2003 publicerades även en artikel om en trädlevande dinosaurie med fyra vingar som man funnit fossil av i Kina.<ref> Xu, X., Zhou., Wang, X., Kuang, X., Zhang, F. & Du,X. 2003. ''Four-winged dinosaurs from China.'' - Nature 421:335-340.</ref>
Den allmänna uppfattningen i samtida paleontologi är att fåglarna, Aves, är de närmaste släktingarna till deinonychosaurierna, som inbegriper dromeosaurider och troodontider. Tillsammans bildar dessa en grupp som kallas Paraves. Den basal (biologi) dromeosauriden ''Microraptor'' har drag som kan ha gjort det möjligt för den att främst glidflyga. De mest basala deinonychosaurierna är mycket små och trädlevande. Detta indikerar möjligheten att förfadern till alla Paraves kan ha varit trädlevande, och/eller haft förmåga att glidflyga.<ref name=AHTetal07> </ref><ref name="xuetal2003"> </ref>
Den närmaste mellanform mellan dessa dinosaurier och fåglar som man hittills funnit fossil av är ''Archaeopteryx'' från yngre jura, som är välkänd som en av de första felande länkar som dokumenterades och som gav stöd till evolutionsteorin i slutet av 1800-talet. ''Archaeopteryx'' har tydligt reptillika drag: tänder, fingrar med klor, och en lång ödlelik svans, men den har fint bevarade vingar med flygfjädrar, mycket lika dem hos nutida fåglar. Den anses inte vara en direkt förfader till dagens fåglar, men är den äldsta och mest primitiva medlemmen av Aves eller Avialae, och den är troligen närbesläktad med den verkliga förfadern. Det har till och med föreslagits att ''Archaeopteryx'' var en dinosaurie som inte var närmare besläktad med fåglar än andra dinosauriegrupper var,<ref name="Thulborn1984"> </ref>
och att det är mer troligt att ''Avimimus'' är förfader till alla fåglar än att ''Archaeopteryx'' är det.<ref name="Kurzanov1987"> </ref>
Om nämnda teorier om fåglarnas ursprung stämmer så är de i praktiken överlevande dinosaurier. Enligt det stora flertalet paleontologer som stödjer teorin att fåglarna utvecklats från köttätande dinosaurier är fåglarna (Aves) "avian dinosaurs", det vill säga "fågeldinosaurier" medan resten av deras utdöda släktingar är "non avian dinosaurs", det vill säga "icke fågeldinosaurier". Om det kommer ett slutgiltigt bevis på att fåglarna är något modifierade coelurosaurier så tycks de till skillnad från de andra dinosaurierna ha klarat Krita/Tertiär-gränsen utan större problem när en stor del av livet på jorden utplånades, inklusive alla "icke fågeldinosaurier".

Alternativa teorier och kontroverser


Det har varit många kontroverser i studiet av fåglarnas ursprung. Tidiga skiljaktigheter var bland annat om fåglar utvecklades från dinosaurier eller mer primitiva arkosaurier. Inom dinosaurielägret fanns åsiktsskillnader om huruvida ornithischier eller theropoder var de troligaste förfäderna bland dinosaurierna.<ref name="Heilmann1927"> Heilmann, Gerhard. "The origin of birds" (1927) "Dover Publications", New York.</ref>
Fastän ornithischier (fågelhöftade dinosaurier) delar höftstrukturen med dagens fåglar, anses fåglar ha utvecklats från saurischier (ödlehöftade dinosaurier), och utvecklade därmed sin höftstruktur självständigt.<ref> </ref>
En fågelliknande höftstruktur utvecklades faktiskt en tredje gång bland en säregen grupp theropoder som kallas Therizinosauridae.
Vetenskapsmännen Larry Martin och Alan Feduccia anser att fåglar inte är dinosaurier, utan att fåglar utvecklades från tidiga arkosaurier som ''Longisquama''. Merparten av deras publikationer hävdade att likheterna mellan fåglar och maniraptorer berodde på konvergent evolution och att de två är obesläktade. I slutet av 1990-talet blev bevisningen för att fåglar var maniraptorer nästan oemotsäglig, så Martin och Feduccia antog en modifierad version av en hypotes av dinosauriekonstnären Gregory S. Paul, där maniraptorer är sekundärt flygoförmögna fåglar men,<ref> </ref>
enligt deras version, utvecklades fåglar direkt från ''Longisquama''. Därmed är fåglar fortfarande inte dinosaurier, och inte heller de arter som för närvarande klassificeras som theropoddinosaurier. Maniraptorer är istället flygoförmögna arkosauriska fåglar.<ref> </ref>
Denna teori bestrids av de flesta paleontologer.<ref> </ref>
De morfologiska drag som anförs som bevis för oförmåga att flyga tolkas av konventionella paleontologer som exaptationer, eller "för-anpassningar", som maniraptorer ärvde från sin och fåglarnas gemensamma förfader.
Protoavis, beskrevs 1991 som en fågel äldre än ''Archaeopteryx''. Kritiker har visat att fossilet är dåligt bevarat, i stor utsträckning rekonstruerat, och kan vara ett fantasidjur (tillverkat av en mycket tidig coelurosaurie).<ref> </ref>

Fåglarnas tidiga evolution

}}
}}
}}
}}
<center><small>Grundläggande fågelfylogeni förenklad efter Chiappe, 2007</small></center>
Fåglarna diversifierades till en stor mångfald former under kritperioden. Många grupper behöll primitiva kännetecken, såsom kloförsedda vingar och tänder, även om de senare försvann oberoende av varandra i ett antal fågelgrupper, däribland Neornithes. Medan de tidigaste formerna, som ''Archaeopteryx'' och ''Jeholornis'', behöll sina förfäders långa beniga stjärtar, blev de mer framskridna fåglarnas stjärtar kortare när pygostylbenet framträdde i kladen Pygostylia.
Den första stora, mångfaldiga härstamning av kortstjärtade fåglar som utvecklades var Enantiornithes, eller "motsatta fåglar", som fått sitt namn eftersom uppbyggnaden av deras skulderben var tvärtemot den hos nutida fåglar. Enantiornithes intog en stor uppsättning ekologiska nischer, från sand-letande kustfåglar och fiskätare till trädlevande former och fröätare. Mer framskridna härstamningar specialiserade sig också på att äta fisk, som den ytligt sett måsar och trutar underklassen Ichthyornithes ("fiskfåglar").<ref> </ref>
En ordning av mesozoiska havsfåglar, Hesperornithiformes, blev så väl anpassade till att jaga fisk i havsmiljöer att de förlorade flygförmågan och blev primärt vattenlevande. Trots deras extrema specialiseringar utgör Hesperornithiformes några av de närmaste släktingarna till nutida fåglar.

De nutida fåglarnas radiation


Alla nutida fåglar tillhör underklassen Neornithes och flera av de grundläggande utvecklingslinjerna iom denna grupp härstammar från slutet av Krita (geologi)<ref> http://www.nature.com/nature/journal/v433/n7023/suppinfo/nature03150.html Supporting information</ref>
och dessa delas upp i de två överordningarna: paleognata fåglar och neognata fåglar.
Paleognathae innehåller stubbstjärthönsen i Centralamerika och Sydamerika och strutsfåglarna. De flygoförmögna strutsfåglarna (Struthioniformes) är den äldsta och därmed mest basala ordningen bland nu existerande fåglar. Denna klad separerade från övriga fåglar för över 100 miljoner år sedan. Nästa klad bland nu existerande fåglar att separera var Galloanserae, den överordning som innehåller hönsfåglarna och andfåglarna, vilket skedde för ungefär 95 miljoner år sedan. För cirka 75 miljoner år sedan började den tredje huvudgruppen, Neoaves utvecklas. Den omfattar i dag runt 95 procent av världens alla fågelarter. I och med massutdöendet av dinosaurier för omkring 65 miljoner år sedan så började fåglarna evolutionärt utvecklas åt olika håll och en stor mängd familjer och släkten uppstod på kort tid. DNA-analyser visar hur Neoaves splittrades i fyra klader där den första bland annat omfattar duvfåglar (Columbiformes), flamingoer (Phoenicopteriformes) och doppingfåglar. Nästa klad omfattar bland annat seglarfåglar (Apodiformes) och skärrfåglar (Caprimulgiformes). Den tredje kladen omfattar vadarfåglar (Charadriiformes), Pelikanfåglar, (Pelecaniformes), Stormfåglar (Procellariidae), lomfåglar (Gaviiformes) och pingvinfåglar (Sphenisciformes). Den fjärde kladen omfattar fåglar som återfinns på land och som ofta är trädlevande, exempelvis tättingar (Passeriformes), papegojfåglar (Psittaciformes) och falkartade rovfåglar (Falconiformes).
Tidpunkterna för uppdelningen är mycket omdiskuterade bland forskare. Det råder enighet om att Neornithes utvecklades under kritperioden, och att uppdelningen mellan Galloanseri och de andra neognata fåglarna skedde före krita/Tertiär-gränsen, men det råder delade meningar om huruvida Evolutionär radiation av de återstående neognata fåglarna skedde före eller efter de andra dinosauriernas utdöende.<ref name="Ericson"> </ref>
Denna oenighet orsakas delvis av avvikelser i olika data. Molekylär datering tyder på att radiationen skedde under krita, medan fossilfynd stöder en radiation under tertiär. Försök att sammanföra resultaten ifrån de molekylära och de fossila studierna har visat sig vara kontroversiella.<ref> </ref>

Taxonomi


Fil:Kestrel444.jpg (''Falco cenchroides'').]]
Fåglar (Aves) delas precis som alla andra organismer in i grupper som kallas Ordning (biologi). Ordningarna bland fåglar har ändelsen ''iformes'' i sitt vetenskapliga namn. Dessa ordningar delas sedan in i familj (biologi) som har ändelsen ''idae'' i sitt vetenskapliga namn. Familjen delas sedan upp i släkten som delas upp i arter som ibland delas upp i underarter. Underart är för vissa taxonomer synonymt med ras medan andra taxonomer bara använder begreppet ras om domesticerade djur, som tamhöns och dylikt. ''Läs mer om artbegreppet''
Indelningarna av fåglar har tidigare baserats på anatomisk likhet. Med utgångspunkt i hur man ansett att ordningar varit släkt, och därmed hur de har bildats genom evolution, har man skapat ett klassificeringssystem - en taxonomi. Den listning av ordningar som ses till höger kallas för James Clements-taxonomi. Med nya kunskaper om DNA har den klassiska taxonomin för fåglar ifrågasatts och det pågår världen över forskning på hur fåglar egentligen är släkt med varandra.
Klassificeringen av fåglarna är en tvistefråga. Ett mer modernt klassificeringssystem är exempelvis Sibley-Ahlquists taxonomi. Charles Sibley och Jon Ahlquist ''Phylogeny and Classification of Birds'' (1990) är en milstolpe i klassificeringen av fåglar,<ref> </ref>
fastän det ofta debatteras och ständigt revideras. Studier av fågelanatomi, fossil och DNA ger ständigt ny information och förtydligar relationen mellan olika grupper av arter. I både klassisk systematik såväl som i sentida så placeras ordningen strutsfåglar (Struthioniformes) först eftersom det utgör den äldsta utvecklingslinjen bland fåglarna.
Merparten av alla Europas fåglararter tillhör den största ordningen i världen, Passeriformes, det vill säga tättingar. Denna ordning utvecklades sent och är en av de sista ordningarna i både klassisk och modern taxonomi.

Kladogram över den evolutionära utvecklingen av fåglar

.-------------- <small>Strutsfåglar (Struthioniformes) & stubbstjärthöns (Tinamiformes)</small> —| | .----------- <small>Andfåglar (Anseriformes) & hönsfåglar ((Galliformes)</small> '--| | .-- <small>Duvfåglar (Columbiformes), flamingoer (Phoenicopteriformes), doppingfåglar (Podicipediformes), m.fl</small> | .-----| | | '-- <small>Seglarfåglar (Apodiformes), skärrfåglar (Caprimulgiformes), m.fl</small> '--| | .----- <small>Vadarfåglar (Charadriiformes)</small> | | | | .-- <small>Gökfåglar (Cuculiformes)</small> | |--| | | '-- <small>Lomfåglar (Gaviiformes), pingvinfåglar (Sphenisciformes), m.fl</small> '--| | .-- <small>Tättingar (Passeriformes), papegojfåglar (Psittaciformes), rovfåglar (Falconiformes)</small> '--| '-- <small>Övriga träd-, marklevande fåglar</small>

Den globala fågelfaunans sammansättning och utbredning


Fil:House sparrow04.jpgens utbredningsområde har expanderat dramatiskt på grund av mänsklig aktivitet. ]]
Det finns idag ungefär 9&nbsp;000 till 10&nbsp;000 olika fågelarter i världen beroende på hur man kategoriserar en art (''se artbegreppet''). Fåglar lever och häckar i de flesta miljöer på jorden, på alla sju kontinenter och når sin allra sydligaste punkt, vad gäller häckningsutbredning, i ispetrellens kolonier som finns upp till 440 km inåt land i Antarktis.<ref> </ref>
Flera fågelfamiljer har också anpassat sig till ett liv på och i världshaven. Vissa havsfågelarter befinner sig på land enbart vid häckningstid<ref name = "Burger"> </ref>
och vissa pingviner har observerats dyka upp till 300 meter.<ref> </ref>
Många fågelarter har etablerat häckande populationer i områden dit de har introducerad art av människor. Några av dessa introduktioner har varit avsiktliga. Exempelvis har fasan introducerats runtom i världen som viltfågel.<ref> </ref>
Andra har varit oavsiktliga, som etablerandet av vilda munkparakiter i flera nordamerikanska städer efter deras flykt från fångenskap.<ref> </ref>
Vissa arter, däribland kohäger<ref> </ref>
och rosenkakadua,<ref> </ref>
har spridit sig naturligt långt bortom sina ursprungliga utbredningsområden då jordbruksmetoder skapade lämpliga nya habitat.
Under ett längre tidsperspektiv minskar den totala mängden individer och även artantalet. Under de senaste årtusenden räknar man med att cirka en fjärdedel av det totala antal arter som existerade vid tidsrymdens början har försvunnit.<ref> Ian Newton, ''The Speciation and Biogeography of birds'', Academic Press, London, 2003.</ref> De områden i världen som har störst Biologisk mångfald i fråga om fåglar är tropikerna med länder som Colombia, Brasilien, Kamerun, Uganda, Indonesien och Nya Guinea medan exempelvis Nordamerika och Europa i jämförelse är artfattiga.<ref> </ref>
I ett globalt perspektiv har den absoluta merparten av fågelarter små utbredningsområden och är få till antalet. I tropikerna är arter med små utbredningsområden och mindre populationer vanligare än norr om 40 eller 50 graders bredd där arternas genomsnittliga utbredningsområde ökar markant, samtidigt som artrikedomen minskar.

Anatomi och fysiologi


Fil:birdtopography.jpg
Fåglars anatomi och fysiologi uppvisar flera unika anpassningar, främst för att underlätta flygning. Fåglar har lätta skelett och lätt men kraftfull muskulatur som, tillsammans med hjärt-kärlsystemet och Respirationssystemet möjliggör en mycket hög metabolism och syreupptagningsförmåga, vilket gör att fåglar kan flyga. Utvecklingen av en näbb har lett till evolutionära anpassningar vad gäller matsmältningssystemet. Alla dessa anatomiska specialiseringar gör att fåglar, bland ryggradsdjuren, placeras i en egen Klass (biologi) inom Systematik (biologi).
Bland nu levande djur är det lätt att särskilja fåglar rent anatomiskt och det är inte flygförmågan utan fjäder (biologi) som är deras mest typiska drag. Inga andra djur har fjädrar vilket alla fåglar har. Däremot kan inte alla fåglar flyga vilket många andra djur kan. Om man däremot ser till paleontologiska fynd av fossil så blir det genast svårare att särskilja fåglar från befjädrade dinosaurier. Dock har man inte funnit någon dinosaurie som har en fot konstruerad som fåglarnas, det vill säga med en bakåtriktad "stortå" som gör det möjligt för fågeln att gripa om trädgrenar och liknande. En annan anatomisk egenskap är fåglarnas sammanväxta svanskotor som bildar deras enda svansben.
Fåglar är för övrigt jämnvarma äggläggare med vinge som är omvandlade framben. De har en näbb utan tänder och spolformade kroppar.
Några arter har förmåga att använda kemiska försvar mot predatorer; vissa Procellariiformes kan utstöta en obehaglig olja mot en angripare,<ref> </ref>
och några arter av pitohui från Nya Guinea utsöndrar ett kraftfullt neurotoxin i huden och fjädrarna.<ref> </ref>
Fåglar har två kön: hane och hona. Fåglars kön bestäms av ZW-systemet, istället för X- och Y-kromosomer som hos däggdjur. Hanarna bär två Z-kromosomer (ZZ), och honorna bär en W-kromosom och en Z-kromosom (WZ). Hos nästan alla arter bestäms en individs kön vid befruktningen. Dock har en studie av buskhöna (''Alectura lathami'') visat på temperaturberoende könsbestämning hos denna art, där högre temperaturer under ruvningen medför en högre andel honor än hanar.<ref> </ref>

Skelett


Fil:Vogelskelett.jpg
Fåglars kroppar är lätta i förhållande till deras storlek och den största orsaken till detta är deras lätta skelett som ofta bara utgör cirka 10 procent av kroppsvikten. Bland annat har flera av benen och kraniet stora luftfyllda håligheter som har förbindelse med respirationssystemet.<ref> Baserad på The Birder's Handbook (Paul Ehrlich, David Dobkin och Darryl Wheye. 1988. Simon and Schuster, New York.)</ref>
Skallbenen är sammansmälta och kraniet har inga suturer.<ref name = "Gill"> </ref>
Ögonhåla är stora och åtskilda av en benvägg. Ryggraden har halsdel, bröstdel, länddel, bäckendel och bakparti. Antalet halskotor är mycket skiftande och särskilt flexibelt, men rörelsen är reducerad i de övre bröstkotorna och saknas i de senare ryggkotorna.<ref> </ref>
Till skillnad från de allra flesta ryggradsdjur har fåglar ett varierande antal halskotor. Det största antalet, tjugofem stycken, har svanar medan somliga papegojfåglar enbart har elva.<ref>
</ref> De sista ryggkotorna är sammanvuxna med bäckenet och bildar synsacrum. Revbenen är tillplattade och bröstbenet är anpassat för att fästa flygmuskler, utom hos de flygoförmögna grupperna. Frambenen är modifierade till vingar.<ref> </ref>
Hos duvor utgör skelettet endast 4,5 procent av kroppsvikten. Stabilitet skapas till exempel genom att flera av fågelns ben, bland annat några av ryggkotorna, samt nyckelben och höftben sammanvuxit och bildar något som kan liknas vid en inre rustning.

Matspjälkning


Hos fåglar, liksom hos reptiler, skiljer njure ut restprodukter från blodomloppet och utsöndrar det som urinsyra istället för urea eller ammoniak. Urinsyra utsöndras tillsammans med fekalier som halvfast spillning eftersom fåglar inte har separat urinblåsa eller urinrör.<ref> </ref><ref> </ref>
Vissa fåglar, som kolibrier, kan dock utsöndra det mesta av de kvävehaltiga restprodukterna som ammoniak.<ref> </ref>
De utsöndrar också kreatin, snarare än kreatinin som däggdjur. Detta material, liksom tarmarnas utsöndringar, kommer ut ur fågelns kloaköppning.<ref> </ref><ref> </ref>
Kloaköppningen är en öppning som används till mycket: restprodukter lämnar kroppen genom den, fåglar parar sig genom att förena sina kloaköppningar, och honor lägger ägg genom den. Dessutom spyr många fågelarter upp spybollar.<ref> </ref> Fåglarnas matspjälkningssystem är unikt, med en kräva för förvaring och en muskelmage som innehåller svalda stenar som används till att mala föda för att kompensera för frånvaron av tänder.<ref> </ref>
De flesta fåglar är mycket anpassade till snabb matspjälkning för att underlätta flygning.<ref name = Attenborough"> </ref>
Vissa flyttfåglar har dessutom förmåga att minska delar av inälvorna före flyttningen.<ref name = "Battley"> (Erratum i ''Proceedings of the Royal Society B'' 267(1461):2567.)</ref>

Respirationssystem


Fåglarna har ett av de mest komplexa respirationssystemen av alla djurgrupper. Efter inandning går 75% av den friska luften förbi lungorna och flödar direkt in i en lägre luftsäck som sträcker sig från lungorna och har förbindelse med luftfickor i benen, som fylls med luft. De övriga 25% av luften går direkt in i lungorna. När fågeln andas ut flödar den använda luften ut ur lungan och den sparade friska luften från den lägre luftsäcken tvingas samtidigt in i lungorna. Därmed får en fågels lungor ständigt tillgång till frisk luft under både inandning och utandning.<ref> </ref>
Fåglar framställer ljud genom användning av Fågelläte#Anatomi, en muskelkammare med flera trumhinnor som är belägen vid nedre änden av luftstrupen, varifrån den avskiljer sig.<ref name = "Suthers"> PMID 15313772</ref>
Fågelns hjärta har fyra kammare och den högra aortabågen ger upphov till systemisk cirkulation (till skillnad från hos däggdjuren där den vänstra bågen är inblandad). Undre hålvenen mottar blod från extremiteterna via renala portasystemet. Till skillnad från hos däggdjuren har de Röd blodkropp hos fåglarna en cellkärna.<ref> </ref>

Reglering av kroppstemperatur


Alla fåglar har en kroppstemperatur på 40&nbsp;°C plus/minus 2&nbsp;°C. Precis som däggdjur har de en normal daglig fluktuation av sin kroppstemperatur på 1-2&nbsp;°C. Dagaktiva fåglar har sin temperaturtopp på dagen medan de nattaktiva har den på natten. Dessa cykler styrs av ljustillgången.
De flesta fåglar är endoterma, homeoterma och termoreglerande. Det vill säga de producerar sin egen värme, deras kroppar försöker hålla en jämn temperatur och deras kroppar reglerar den egna kroppstemperaturen. Däremot är många mindre fåglar heteroterma då de är endoterma, homeoterma och termoreglerande på dagen men poikiloterma och bradymetabolism när de sover. Detta innebär att de under natten har en varierande temperatur och en mycket låg ämnesomsättning. Andra fåglar, exempelvis pingviner, är regionalt heteroterma då de har olika temperaturer i ben och vingar än i resten av kroppen. Blodkärl i ben och vingar fungerar som värmeväxlare som håller kvar värmen i kroppen och därmed blir benen och vingarna kalla. Fotens hudtemperatur hos en pingvin som står på isen kan vara 0&nbsp;°C.

Flygförmåga


Fil:Restless flycatcher04.jpg (''Myiagra inquieta'') i flykten.]]
De flesta fåglar kan flygning, vilket skiljer dem från nästan alla andra ryggradsdjur. Flygning är det främsta sättet att förflytta sig för de flesta fågelarter och används för häckning, födosök, för att undkomma predatorer och, hos många arter, för att förflytta sig mellan häckningsområde och övervintringsområde. Fåglarna har på olika sätt anpassat sig till flygning, bland annat med ett lättviktigt skelett, två stora flygmuskler och modifierade framben (vinge). Vingens form och storlek bestämmer i allmänhet fågelns flygningstyp. Många fåglar kombinerar driven, flaxande flykt med mindre energiintensiv svävande flykt. Omkring 60 befintliga fågelarter saknar flygförmåga, liksom många utdöda fåglar.<ref> </ref>
Flygoförmåga uppstår ofta hos fåglar på isolerade öar, troligen på grund av begränsade resurser och frånvaro av landrovdjur.<ref> </ref>
Fastän de saknar flygförmåga använder pingviner liknande muskulatur och rörelser för att "flyga" genom vattnet, liksom alkor, liror och strömstarar.<ref> </ref>
De flesta fåglars fysionomi är anpassade för flygning och de är därmed aerodynamik idealiska. Lyftkraften får fåglar genom en kombination av vingens form, precis som på ett flygplan, och genom att flaxa med vingarna. Fågelns vingrörelser alstrar en kraft som för den framåt men de alstrar också virvelströmmar, vorticitet, som lyfter fågeln. Vid låga hastigheter är det framför allt vingens rörelse nedåt som alstrar lyftkraft men ju högre hastighet fågeln har desto större lyftkraft alstras även vid den uppåtgående vingrörelsen. De fjädrar som driver fågeln framåt i flykten är vingpennorna. De kraftigaste musklerna hos fåglar är de som svarar för vingrörelserna och dessa muskler är fästade vid den stora bröstbenskammen. Till skillnad från hos exempelvis människor och hästar förekommer det inte någon fysiologisk förändring i rörelsemekanik när fågeln växlar från långsam till snabb rörelse, utan skeendet är kontinuerligt och utan någon abrupt förändring av muskelrörelser eller vingslagsmönster.

Nervsystem och sinnen


Nervsystemet är stort i förhållande till fågelns storlek. Den mest utvecklade delen av hjärnan är den som styr de funktioner som har anknytning till flygning, medan lillhjärnan koordinerar rörelse och storhjärnan styr beteendemönster, navigation, parning och bobygge. De flesta fåglar har dåligt luktsinne, med nämnvärda undantag som kivier,<ref> </ref>
Nya världens gamar<ref name="Avian Sense of Smell"> </ref>
och Procellariiformes.<ref> </ref>
Fåglars öron saknar ytteröra men är täckta av fjädrar, men hos vissa fåglar, såsom ugglor i släktena ''Asio'', ''Bubo'' och ''Otus'', bildar fjädrarna tofsar som ser ut som öron. Innerörat har en hörselsnäckan, men den är inte spiralformad som hos däggdjuren.<ref> </ref>

Synsinne


Fåglarnas synsinne är väl utvecklat. Jämfört med däggdjuren har de proportionellt sett en betydligt större ögonglob och oftast en bättre synskärpa och ett mer utvecklat färgseende. Synen hos de flesta fåglar omfattar ett brett färgspektrum som sträcker sig från kortvågigt ultraviolett ljus till långvågigt rött ljus. Deras ögon verkar även ha en förmåga att uppfatta såväl polariserat ljus som jordens magnetfält. Sitt välutvecklade synsinne utnyttjar de för att söka föda, navigera, välja partner och upptäcka rovdjur.

Sömn


:''Se Sömn hos djur#Sömn hos fåglar''
Det finns stora likheter mellan sömn hos fåglar och sömn hos däggdjur,<ref> Rattenborg NC (2006): Evolution of slow-wave sleep and palliopallial connectivity in mammals and birds: a hypothesis; Brain Res Bull 69(1):20-29</ref>
vilket är en av anledningarna till att man tänker sig att sömnen hos högre djur med dess uppdelning i REM-sömn och icke-REM-sömn, har utvecklats evolutionärt tillsammans med varmblodighet.<ref> Kavanau JL (2002): REM and NREM sleep as natural accompaniments of the evolution of warm-bloodedness; Neuroscience and Biobehavioral Reviews 26(8):889-906</ref>
En egenhet som dock skiljer dem från landlevande däggdjur men som de delar med exempelvis vattenlevande däggdjur är förmågan till så kallad unihemisfärisk sömn, det vill säga förmågan att sova med en hjärnhalva i taget medan den andra är vaken.<ref> Rattenborg NC, Amlaner CJ, Lima SL (2000): Behavioral, neurophysiological and evolutionary perspectives on unihemispheric sleep; Neurosci Biobehav Rev 24(8):817-42</ref>

Fjädrar och fjäderdräkt


Fil:African Scops owl.jpg har en fjäderdräkt som gör att den kan smälta in i omgivningen.]]
Fjäder (biologi) är ett drag som är unikt för fåglar. De underlättar flygning, ger isolering som hjälper till vid termoreglering, och används för uppvisning, kamouflage och signalering. Det finns flera typer av fjädrar, som var och en tjänar sin egen uppsättning syften. Fjädrar är utväxter från överhuden som sitter fast i huden och endast uppstår i specifika hudområden. Mönstret för dessa fjäderområdens fördelning används i taxonomi och systematik. Fjädrarnas ordning och utseende på kroppen, fjäderdräkten, kan variera inom arter efter ålder, social status<ref> </ref>
och könsdimorfism.<ref> </ref>
Fjäderdräkten ruggning (biologi) regelbundet. De flesta arter ruggar årligen, men vissa kan ha två ruggningar om året, och stora rovfåglar kan rugga bara en gång på flera år. Ruggningens mönster varierar mellan arter. Vissa tappar och återväxer vingens flygfjädrar, börjar i sekvens från de yttersta fjädrarna och fortsätter inåt (centripetalt), medan andra ersätter fjädrar med början från de innersta (centrifugalt). Ett litet antal arter, såsom änder och gäss, tappar alla flygfjädrar på en gång och blir tillfälligt utan flygförmåga.<ref name=debeeretal> de Beer SJ, Lockwood GM, Raijmakers JHFS, Raijmakers JMH, Scott WA, Oschadleus HD, Underhill LG (2001). http://web.uct.ac.za/depts/stats/adu/ringmanual.htm SAFRING Bird Ringing Manual. SAFRING.</ref>
Centripetala ruggningar av stjärtfjädrar ses exempelvis hos fälthöns.<ref> </ref>
Centrifugal ruggning förekommer, exempelvis, i stjärtfjädrarna hos hackspettar och trädkrypare (familj), fastän det börjar med det näst innersta paret stjärtfjädrar och slutar med det centrala fjäderparet så att fågeln behåller en funktionell stjärt för klättring. Det allmänna mönstret hos tättingar är att fjäder (biologi)#Vingen ersätts utåt, armpennorna inåt, och stjärten utåt från mitten. Innan de bygger bo får honorna i de flesta arter en naken ruvfläck genom att de förlorar fjädrar nära buken. Huden där är väl utrustad med blodkärl och hjälper fågeln under ruvningen.
Fjädrar kräver underhåll och fåglar putsar eller ansar dem dagligen. De ägnar i genomsnitt 9% av dagen åt detta. Näbben används för att borsta bort främmande partiklar och applicera vaxutsöndringar från uropygialkörteln. Dessa utsöndringar skyddar fjädrarnas flexibilitet och hämmar tillväxten av bakterier som bryter ned fjädrarna. Detta kan kompletteras med utsöndringar av myrsyra från myror, vilket fåglar upptar genom ett beteende som kallas myrning, för att få bort fjäderparasiter.

Fjäll


Fåglars Fjäll (zoologi) består av samma keratin som näbbar, klor och sporrar. De återfinns främst på tårna och mellanfoten, men kan befinna sig högre upp på vristen hos vissa fåglar. De flesta fågelfjäll överlappar inte påtagligt, utom hos Alcedines och hackspettar.
Fågelembryon börjar sin utveckling med len hud. På fötterna kan hudens yttersta lager, Överhuden#hornlagret, keratiniseras, tjockna och bilda fjäll.
Fjädrar kan blandas med fjäll på vissa fåglars fötter. Fjädersäckar kan ligga mellan fjäll eller till och med direkt under dem, i det djupare hudlagret läderhuden. I detta sista fall kan fjädrar framträda direkt genom fjäll och omringas helt av fjällets keratin.

Ekologi


De flesta fåglar är dagaktiva, men vissa fåglar, som många ugglor och nattskärror, är nattaktiva eller skymnings- och gryningsaktiva, och många kustvadare födosöker när tidvatten är lämpligt, på dagen eller natten.

Föda och födosök


Fil:BirdBeaksA sv.svg
Bland fågelarterna finns många olika födoämnesspecialiseringar representerade. De kan till exempel äta nektar, frukt, hela växter, frön, as, och små djur (även andra fåglar). Eftersom fåglar inte har tänder är deras matsmältningssystem anpassat för att bearbeta otuggad föda som svalts hel.
Fåglar som har många olika sätt att skaffa sig mat och äter många olika sorters mat kallas generalister. Andra koncentrerar sina födosökningsansträngningar på speciella födoämnen och har speciella metoder att få tag i dessa. De kallas specialister.Många arter samlar små munsbitar, till exempel insekter, ryggradslösa djur, frön eller frukter. En del jagar insekter genom att plötsligt attackera dem från en trädgren.
Nektarätare såsom kolibrier, solfåglar, loripapegojor bland andra har särskilt anpassade borstiga tungor och i många fall näbbar utformade för att passa medanpassade blommor. Kivier och vadare med långa näbbar söker efter ryggradslösa djur; vadares varierande näbblängder och födosöksmetoder får följden att ekologisk nisch åtskiljs. Lommar, dykänder, pingviner och alkor jagar sitt byte under vattnet med vingar eller fötter som hjälp för att ta sig fram, medan luftburna predatorer såsom sulor, Alcedines och tärnor störtdyker efter sitt byte. Flamingoer, tre arter av valfåglar och vissa änder är filtrerare. Gäss och änder är i första hand gräsätare. Vissa arter, däribland fregattfåglar, måsar och trutar och labbar, ägnar sig åt kleptoparasitism, stjäl föda från andra fåglar. Kleptoparasitism tros vara ett supplement till föda som fås genom jakt, snarare än en betydande del av någon arts föda; en studie av Större fregattfågel som stal från Masksula uppskattade att fregattfåglarna stal högst 40% av sin föda och i genomsnitt stal bara 5%. Andra fåglar är asätare; vissa av dessa, som gamar, är specialiserade på att äta as, medan andra, som måsar och trutar, kråkfåglar, eller andra rovfåglar, är opportunister.

Flyttning


Många fågelarter flyttar för att dra fördel av globala skillnader i årstidstemperaturer och få så god tillgång till födokällor och häckningsområden som möjligt. Flyttningarna varierar bland de olika grupperna. Många landfåglar, kustfåglar och vattenfåglar genomför årliga långdistansflyttningar, som vanligen utlöses av dagsljusets längd samt väderförhållanden. Dessa fåglar kännetecknas av att de tillbringar häckningssäsongen i de tempererade eller arktiska-antarktiska områdena och en icke-häckningssäsong i de tropiska områdena eller motsatta halvklotet. Före flyttningen ökar fåglarna kroppsfetter och reserver betydligt och minskar storleken på en del av sina organ. Flyttningen kräver stora mängder energi, särskilt då fåglar behöver korsa öknar och hav utan att tanka. Landfåglar kan flyga runt 2500 km och kustfåglar kan flyga upp till 4000 km, men myrspoven kan flyga utan uppehåll upp till 10&nbsp;200 km. Havsfåglar genomför också långa flyttningar. Den längsta årliga flyttningen är grålirans. Gråliror bygger bo i Nya Zeeland och Chile och tillbringar den nordliga sommaren på födosök i norra Stilla havet utanför Japan, Alaska och Kalifornien, en årlig rundtur på 64&nbsp;000 km. Andra havsfåglar skingras efter häckning, färdas långt men har ingen bestämd flyttningsrutt. Albatrosser som bygger bo i Antarktiska oceanen genomför ofta cirkumpolära resor mellan häckningssäsonger.
Fil:Bar-tailed Godwit migration.jpgar som flyttar norrut från Nya Zeeland. Denna art har den längsta kända flyttningen utan uppehåll av alla arter, upp till 10200 km.]]
Vissa fågelarter genomför kortare flyttningar, där de bara färdas så långt som krävs för att undvika dåligt väder eller skaffa mat. Invasionsarter såsom de nordliga finkarna är en sådan grupp och kan vanligen hittas på en plats ett år och saknas nästa år. Denna typ av flyttning förknippas vanligen med tillgång på mat. Arter kan också förflytta sig kortare distanser över delar av sitt utbredningsområde, då individer från högre latituder flyttar in i artfrändernas etablerade utbredningsområde. Andra genomför partiella flyttningar, där bara en liten del av populationen, vanligen honor och underdominanta hanar, flyttar. Partiell flyttning kan bilda en stor andel av flyttningsbeteendet för fåglar i vissa regioner. I Australien visade undersökningar att 44% av icke-tättingar och 32% av tättingar var partiella flyttfåglar. Altitudinell flyttning är en form av kortdistansflyttning där fåglar tillbringar häckningssäsongen på högre höjder och flyttar till lägre höjder under suboptimala förhållanden. Det utlöses oftast av temperaturförändringar och sker vanligen när de normala reviren också blir ogästvänliga på grund av brist på föda. Vissa arter kan också vara nomadiska. De har då inget bestämt revir och flyttar efter väder och tillgång på föda. Äkta papegojor som familj (biologi) är varken flyttfåglar eller stannfåglar utan anses antingen vara spridningsflyttare, invasionsflyttare, nomadiska eller genomföra små och oregelbundna flyttningar.
Fåglars förmåga att återvända till exakta platser över stora avstånd har varit känd en längre tid. I ett experiment som utfördes på 1950-talet återvände en mindre lira som släppts i Boston till sin koloni i Skomer i Wales inom 13 dagar över ett avstånd på 5&nbsp;150 km. Fåglar navigerar under flyttningen med hjälp av en mångfald metoder. För dagaktiva flyttfåglar används solen för att flytta på dagen, och en stjärnkompass på natten. Fåglar som använder solen kompenserar för solens föränderliga position genom att använda en kronobiologi. Orientering med stjärnkompass beror på hur stjärnbilderna runt Polstjärnan står. Dessa backas upp hos några arter av deras förmåga att förnimma jordens magnetfält genom specialiserade fotoreceptorer.

Vila och sömn


Fåglarnas höga nivåer av metabolism under dygnets aktiva timmar kompletteras av vila vid andra tidpunkter. Sovande fåglar använder ofta en sorts sömn som kallas vaksam sömn, där perioder av vila omväxlar med snabba "tittar" då fågeln snabbt öppnar ögonen, vilket gör det möjligt för dem att vara känsliga för störningar och tillåter snabb flykt från hot. Det har i stor utsträckning ansetts att seglare kan sova medan de flyger, men detta har inte bekräftats experimentellt. Det kan dock finnas vissa former av sömn som är möjliga även under flygning. Vissa fåglar har också demonstrerat förmåga att falla i djupsömn med hjärnhalva åt gången. Fåglarna tenderar att utöva denna förmåga beroende på position i förhållanden till utsidan av flocken. Detta kan tillåta ögat som är motsatt den sovande hjärnhalvan att fortsätta att hålla utkik efter predatorer genom att betrakta flockens yttre delar. Denna adaption har också observerats hos marina däggdjur. Gemensam sömn är vanlig eftersom den sänker förlusten av kroppsvärme och minskar de risker som förknippas med predatorer. Sovplatserna väljs ofta ut med tanke på termoreglering och säkerhet.
Många sovande fåglar böjer huvudet över ryggen och stoppar in näbben i ryggfjädrarna, men andra placerar näbben bland bröstfjädrarna. Många fåglar vilar på ett ben, medan andra kan dra upp benen i fjädrarna, särskilt vid kallt väder. Fåglar som sitter på grenar har en senlåsande mekanism som hjälper dem att hålla sig kvar på grenen när de sover. Många marklevande fåglar, som vaktlar och fasaner, sover i träd. Några få papegojor av släktet ''Loriculus'' sover hängande upp och ned. Vissa kolibrier faller i dvala på natten och nivåerna för deras ämnesomsättning sjunker. Denna Adaption (biologisk) finns även hos nästan hundra andra arter, däribland uggleskärror och nattskärror. En art, dvalnattskärran, faller till och med i vinterdvala. Fåglar har inga svettkörtlar, men de kan kyla ned sig genom att flytta till skuggan, ställa sig i vatten, flämta, förstora sin yta, fladdra med halsen eller använda andra särskilda beteenden.

Kommunikation


Fil:Stavenn Eurypiga helias 00.jpgens slående uppvisning härmar ett stort rovdjur.]]
Fåglar kommunikation med främst synliga och hörbara signaler. Signalerna kan användas mellan arter eller inom arter.
Fåglar använder ibland fjäderdräkten för att avgöra och hävda social dominans, för att visa upp häckningskondition i arter med sexuellt urval, eller för att göra hotande uppvisningar, som solrallens härmning av ett stort rovdjur för att avvärja hökar och skydda ungfåglar. Variationen i fjäderdräkt tillåter också identifiering av fåglar, särskilt urskillning av olika arter. Den visuella kommunikationen bland fåglar kan också inbegripa ritualiserade uppvisningar, som har utvecklats från icke-signalerande handlingar som putsning, justering av fjäderposition, hackande och andra beteenden. Dessa uppvisningar kan signalera aggression eller undergivenhet eller kan bidra till att bilda parband. De mest utarbetade uppvisningarna sker under parningsleken, där "danser" ofta bildas av komplexa kombinationer av många möjliga ingående rörelser. Hanarnas häckningsframgång kan bero på kvaliteten i sådana uppvisningar.

Fågelläten


Fåglar kan åstadkomma en mängd olika ljud, för en mängd olika syften, däribland att locka till sig en partner, utvärdera potentiella partner,<ref> </ref>
bilda samhörighetsband, göra anspråk på och behålla revir,
identifiera andra individer (såsom när föräldrar letar efter ungar i kolonier eller när partner återförenas vid början av häckningssäsongen),<ref> </ref>
varna andra fåglar för potentiella predatorer, ibland med specifik information om hotets natur,<ref> </ref>
och ge respons på individer av samma art.
Det är framför allt de sjungande och visslande läten som fåglar, främst tättingar, åstadkommer som vi brukar förknippa med fågelläten. Dessa läten bildas i syrinx (biologi) och är den främsta metoden med vilken fåglar kommunicerar med ljud. Lätena delas in i olika kategorier som sång, lockläte, varningsläte, skuggsång och tiggläte. De olika lätena används av fågeln vid olika tillfällen och i olika perioder i fågelns liv. Många arter har en stor repertoar av läten medan andra arter är i det närmaste stumma.
Denna kommunikation kan vara mycket komplex. Vissa arter kan hålla igång båda sidorna av syrinx oberoende av varandra, vilket tillåter att två olika sånger framförs samtidigt.
Vissa fåglar använder även mekaniska ljud för att kommunicera. ''Coenocorypha''-beckasinerna i Nya Zeeland framdriver luft genom sina fjädrar,<ref name = "Miskelly"> </ref> hackspettar trummar för att hävda revir, palmkakadua använder verktyg för att trumma,<ref> </ref>
storken klapprar med näbben och enkelbeckasinen åstadkommer ett vinande läte med hjälp av sina stjärtfjädrar när den störtdyker vid spelflykt.

Flockbildning och andra sammanslutningar


Fil:Red-billed quelea flocking at waterhole.jpg, världens mest talrika fågelart, bildar enorma flockar – ibland med tiotusentals individer.]]
Medan vissa fåglar i huvudsak är revirbundna eller lever i små familjegrupper, kan andra fåglar bilda stora flockar. De främsta fördelarna med flockbildning är säkerheten i större antal och ökad effektivitet vid födosök. Försvar mot predatorer är särskilt viktigt i slutna miljöer som skogar, där överfallspredation är vanligt och många ögon kan ge ett värdefullt system för tidig varning. Detta har lett till utvecklingen av många flockar med olika arter som födosöker tillsammans. Dessa består vanligen av många arter i små antal och ger säkerhet i större antal samtidigt som det minskar potentiell konkurrens om resurser. Bland nackdelarna med flockbildning finns att socialt underordnade fåglar utsätts för mobbning av mer dominanta fåglar och i vissa fall minskad effektivitet vid födosök.
Fåglar bildar ibland också sammanslutningar med icke-fåglar. Störtdykande havsfåglar samarbetar med delfiner och tonfisk, som driver stimmande fiskar mot ytan. Näshornsfåglar har en mutualism med ''Helogale''-manguster, där de födosöker tillsammans och varnar varandra för rovfåglar och andra predatorer i närheten.

Häckningsprocess


Fåglarnas reproduktionsperiod, från parningsspel och parning till dess att ungarna kan lämna boet, kallas häckning. De flesta arter skapar ett revir som de försvarar på olika vis. Vissa fåglar häckar i fågelkoloni och andra enskilt. Många fåglar bygger ett rede som kan vara allt ifrån en grund urgröpning i marken till enorma risbon. Parningen sker oftast på en gren eller på marken. Dock parar sig de flesta andfåglar i vattnet och seglare parar sig i luften. Parningen sker oftast genom att hanen och honans kloak möts för att sperma ska överföras. Vissa fåglar har så kallad omvänd könsordning och andra arter har ett polyandriskt parningssystem. Hos de flesta arter tar båda föräldrarna hand om ruvningen. Vissa arter, exempelvis göken, är så kallade häckningsparasitism, vilket innebär att arten lägger sitt ägg i någon annan arts bo och överlåter ruvning och uppfödning helt åt en annan fågel. De flesta fåglar lägger flera ägg, vanligtvis ett om dagen. Ruvningstiden tar allt från tättingarnas 10 dagar till albatrossens 80 dagar. Kläckningsprocessen tar allt från några minuter till de stora albatrossarna som kan ta uppemot fyra timmar att kläckas. Fåglar brukar grovt delas in i grupperna Häckning#Borymmare och bostannare, Häckning#Borymmare och bostannare och Häckning#Borymmare och bostannare.

Sociala system


Fil:Phalaropus lobatus.jpg har ett ovanligt polyandriskt häckningssystem där hanar tar hand om äggen och ungarna och bjärt färgade honor konkurrerar om hanar. ]]
Nittiofem procent av världens fågelarter är monogami, det vill säga lever socialt som par om än inte sexuellt. Dessa arter bildar par för åtminstone hela häckningssäsongen eller - i vissa fall - i flera år eller tills en av partnerna dör. Monogami möjliggör omvårdnad från båda föräldrar, vilket är särskilt viktigt för arter där honor behöver hanars hjälp för att framgångsrikt föda upp ungarna. Bland många socialt monogama arter är kopulation utanför paret (otrohet) vanligt. Sådant beteende sker vanligen mellan dominanta hanar och honor i par med underordnade hanar, men kan också vara en följd av tvångskopulation hos änder och andra egentliga andfåglar. För honor är möjliga fördelar av kopulation utanför paret att få bättre gener till sin avkomma och att försäkra sig mot möjlig infertilitet hos partnern. Hanar av arter som ägnar sig åt kopulationer utanför parbildningen bevakar sina partner närgånget för att försäkra sig om föräldraskapet till den avkomma som de föder upp.
Andra häckningssystem, däribland polygyni, polyandri, polygami, polygynandri och promiskuitet, förekommer också. Polygama häckningssystem uppstår när honor kan uppföda ungar utan hjälp från hanar. Vissa arter kan använda mer än ett system beroende på omständigheterna.
Häckningen inbegriper vanligtvis någon sorts parningslek, som oftast utförs av hanen. De flesta uppvisningar är ganska enkla och innehåller någon sorts fågelläte. Vissa uppvisningar är dock ganska utarbetade. Beroende på art kan dessa omfatta trumning med vinge eller stjärt, dans, flyguppvisningar eller gemensam Lek (fortplantningsbeteende). Honorna är vanligen de som driver partnervalet, men hos de polyandriska simsnäpporna är detta omvänt: mer enkelt färgade hanar väljer bjärt färgade honor. Partnerna genomför vanligen matning, näbbkontakt och putsning med varandra, i allmänhet efter att fåglarna har bildat par och kopulerat.

Revir, bobygge och ruvning


Många fåglar försvarar aktivt ett revir från andra av samma art under häckningssäsongen. Att upprätthålla reviret försvarar födokällan för deras ungar. Arter som saknar förmåga att försvara födorevir såsom havsfåglar och seglare, häckar ofta i kolonihäckning istället. Detta anses erbjuda skydd från predatorer. Kolonihäckare försvarar små boplatser och konkurrensen mellan och inom arter för boplatser kan vara intensiv.
Fil:Webervogelnst Auoblodge.JPG'' häckningskolonier är bland de största strukturer som skapas av fåglar.]]
Alla fåglar lägger amnioter med hårda skal som mestadels består av kalciumkarbonat. Arter som häckar i hålor tenderar att lägga vita eller bleka ägg, medan arter med öppna bon lägger kamouflage ägg. Det finns dock många undantag från detta mönster; de markhäckande nattskärrorna har bleka ägg, och ger istället kamouflage med sin fjäderdräkt. Arter som är offer för häckningsparasiter har varierande äggfärger för att förbättra chanserna att upptäcka en parasits ägg, vilket tvingar honor av parasiter att anpassa sina ägg till värddjurens.
Fågelägg läggs vanligen i ett rede. De flesta arter skapar ganska utarbetade reden, som kan vara skålformiga, kupolformiga, platta, gropar, högar eller hålor. Vissa fågelbon är dock extremt primitiva; albatrossbon är inte mer än en grund fördjupning i marken. De flesta fåglar bygger bon i skyddade, gömda områden för att undvika predation, men stora eller kolonihäckande fåglar - som har större försvarsförmåga - kan bygga mer öppna bon. Under bobygget letar vissa arter upp växtmaterial från växter med parasitbegränsande gifter för att förbättra ungarnas överlevnad, och fjädrar används ofta för att isolera boet. Vissa fågelarter har inga bon: den klipphäckande sillgrisslan lägger sina ägg på bar klippa, och kejsarpingvinhanar håller ägg mellan kroppen och fötterna. Frånvaro av bon är särskilt vanligt hos markhäckande arter där de nykläckta ungarna är borymmare.
Ruvningen, som optimerar temperaturen för ungarnas utveckling, börjar vanligen efter att det sista ägget har lagts. Hos monogama arter delas ofta ruvningen mellan föräldrarna, medan ofta en förälder är helt ansvarig för ruvningen hos polygama arter. Värmen från föräldrarna passerar till äggen genom ruvfläckar, områden med naken hud på buken eller bröstet på de ruvande fåglarna. Ruvning kan vara en energikrävande process. Adulta albatrosser, till exempel, förlorar så mycket som 83 gram av sin kroppsvikt per dag under ruvningen. Värmen för ruvningen av ägg hos storfothöns kommer från solen, ruttnande vegetation eller vulkaniska källor. Ruvningsperioderna varierar från 10 dagar (hos hackspettar, gökar och tättingar) till över 80 dagar (hos albatrosser och kivier).

Föräldrarnas omvårdnad


Fil:Nectarinia dussumieri feeding young.jpg (''Cinnyris dussumieri'') med spindlar som byte vid redet.]]
Vid tiden för kläckningen varierar ungarna i utveckling från hjälplös till självständig, beroende på art. Hjälplösa ungar kallas "Häckning#Borymmare och bostannare", och tenderar att födas små, blinda, orörliga och nakna. Ungar som föds rörliga och befjädrade kallas "Häckning#Borymmare och bostannare". Bostannare behöver hjälp med termoreglering och måste ruvas längre tid än borymmare. Ungar som ligger mellan dessa ytterligheter kallas intermediära.
Längden och karaktären av föräldrarnas omvårdnad varierar kraftigt mellan olika ordningar och arter. En ytterlighet är storfothöns, där föräldrarnas omvårdnad upphör när äggen kläcks. Den nykläckta ungen gräver ut sig själv från boet utan hjälp från föräldrarna och kan klara sig själv omedelbart.<ref> Elliot A (1994). "Family Megapodiidae (Megapodes)" i ''Handbook of the Birds of the World. Volume 2; New World Vultures to Guineafowl'' (eds del Hoyo J, Elliott A, Sargatal J) Lynx Edicions:Barcelona. ISBN 84-87334-15-6</ref>
Andra ytterligheten representeras av många havsfåglar som har långa perioder av omvårdnad från föräldrarna. Den längsta omvårdnadsperioden förekommer hos större fregattfågel, vars ungar tar upp till sex månader för att bli flygga och uppföds av föräldrarna i ytterligare upp till 14 månader.<ref> Metz VG, Schreiber EA (2002). "Great Frigatebird (''Fregata minor'')" I ''The Birds of North America, No 681'', (Poole, A. & Gill, F., red.) The Birds of North America Inc: Philadelphia </ref>
Fil:Ardea herodias at the nest 11.jpg vid boet.|miniatyr]]
Hos vissa arter tar båda föräldrar hand om boungar och flygga ungar, medan detta sköts av bara ena föräldern hos andra arter. Hos vissa arter hjälper andra medlemmar av samma art – vanligen nära släktingar till det häckande paret, såsom avkomma från tidigare kullar – till med att föda upp ungarna.<ref> Ekman J (2006). "Family living amongst birds." ''Journal of Avian Biology'' 37 (4): 289–98. </ref>
Detta beteende är särskilt vanligt bland kråkfåglar<ref> </ref> men har observerats hos så olika arter som klättersmyg (''Acanthisitta chloris'') och röd glada. Bland de flesta grupper av djur är det ovanligt att hanen sköter om ungarna. Hos fåglar är det däremot ganska vanligt – mer än hos någon annan klass av ryggradsdjur. Fastän försvaret av revir och boplats, ruvning och uppfödning av ungar ofta är delade uppgifter, finns det ibland en arbetsdelning där ena partnern utför allt eller det mesta av en viss uppgift.<ref> </ref>
Tidpunkten då ungarna blir flygga varierar dramatiskt. Ungarna hos ''Synthliboramphus'', såsom kragalka, lämnar boet natten efter att de kläckts och följer sina föräldrar ut till havs, där de föds upp utom räckhåll för landlevande predatorer.<ref> Gaston AJ (1994). Ancient Murrelet (''Synthliboramphus antiquus''). I ''The Birds of North America, No. 132'' (A. Poole and F. Gill, red.). Philadelphia: The Academy of Natural Sciences; Washington, D.C.: The American Ornithologists' Union.</ref>
Vissa andra arter, såsom änder, flyttar sina ungar bort från boet vid tidig ålder. Hos de flesta arter lämnar ungarna boet precis innan, eller strax efter, de har fått flygförmåga. Mängden omvårdnad från föräldrarna efter att ungarna blivit flygfärdiga varierar. Albatrossungar lämnar boet på egen hand och får ingen ytterligare hjälp, medan andra arter fortsätter att ge kompletterande utfodring efter att ungarna blivit flygga.<ref> Schaefer HC, Eshiamwata GW, Munyekenye FB, Bohning-Gaese K (2004). "Life-history of two African ''Sylvia'' warblers: low annual fecundity and long post-fledging care." ''Ibis (journal)'' 146 (3): 427–37. </ref> Hos viss arter åtföljer årsungarna sina föräldrar under den första flyttningen.<ref> Alonso JC, Bautista LM, Alonso JA (2004). "Family-based territoriality vs flocking in wintering common cranes ''Grus grus''." ''Journal of Avian Biology'' 35 (5): 434–44. </ref>

Häckningsparasiter


Fil:Reed warbler cuckoo.jpg som föder upp en gökunge vilken är en häckningsparasit.]]
Häckningsparasitism, där en äggläggare lämnar sina ägg i en annan individs kull, är vanligare bland fåglar än hos någon annan sorts organism.<ref name = "brood"> Davies N (2000). ''Cuckoos, Cowbirds and other Cheats''. T. & A. D. Poyser: London ISBN 0-85661-135-2</ref>
Efter att en parasitisk fågel lagt sina ägg i en annan fågels rede accepteras dessa ofta och föds upp av värddjuret på bekostnad av värdens egen kull. Häckningsparasiter kan vara antingen ''obligata häckningsparasiter'', som måste lägga sina ägg i andra arters reden eftersom de är oförmögna att föda upp sina egna ungar, eller ''icke-obligata häckningsparasiter'', som ibland lägger ägg i artfränders bon för att öka mängden avkomma fastän de kunde ha fött upp sina egna ungar. Ungefär etthundra fågelarter, däribland arter av honungsgökar, trupialer, astrilder och andfåglar, är obligata parasiter, men de mest kända är gökarna. Vissa häckningsparasiter är anpassade för att kläckas före värdfågelns ungar, vilket låter dem förstöra värdens ägg genom att knuffa ut dem från boet eller döda värdens ungar. Detta försäkrar att all föda som tas till boet kommer att ges till parasitungarna.

Ekologisk position


Fil:Skua and penguin.jpeg (vänster) är en generalistisk predator, som tar andra fåglars ägg, fisk, as och andra djur. Denna labb försöker knuffa en adeliepingvin (höger) från dess bo.]]
Fåglar intar en stor uppsättning ekologiska positioner. Vissa fåglar är generalister, medan andra är högt specialiserade i sitt habitat eller krav på föda. Även inom en enskild miljö, såsom en skog, varierar de ekologisk nisch som intas av olika fågelarter. Vissa arter födosöker i skogens tak, andra under taket och ytterligare andra på skogens golv. Skogsfåglar kan vara insektsätare, fruktätare och nektarätare. Vattenlevande fåglar livnär sig vanligen av fisk, växter och kleptoparasitism. Rovfåglar specialiserar sig på att jaga däggdjur eller andra fåglar, medan gamar är specialiserade asätare.
Vissa nektarätande fåglar är viktiga som pollinerare, och många fruktätare spelar en nyckelroll i att sprida frön.<ref name = "Clout"> Clout M, Hay J (1989). "The importance of birds as browsers, pollinators and seed dispersers in New Zealand forests." ''New Zealand Journal of Ecology'' 12 27–33 http://www.newzealandecology.org/nzje/free_issues/NZJEcol12_s_27.pdf PDF</ref>
Växter och pollinerande fåglar samevolution,<ref>
Stiles F (1981). "Geographical Aspects of Bird–Flower Coevolution, with Particular Reference to Central America." ''Annals of the Missouri Botanical Garden'' 68 (2) 323–51. </ref>
och i vissa fall är en blommas primära pollinerare den enda art som förmår nå dess nektar.<ref> Temeles E, Linhart Y, Masonjones M, Masonjones H (2002). "The Role of Flower Width in Hummingbird Bill Length–Flower Length Relationships." ''Biotropica'' 34 (1): 68–80. http://www.amherst.edu/~ejtemeles/Temeles%20et%20al%202002%20biotropica.pdf PDF</ref>
Fåglar är ofta viktiga för öars ekologi. Fåglar har många gånger nått öar som däggdjur inte har nått. På dessa öar kan fåglarna uppfylla ekologiska roller som vanligen spelas av större djur. Exempelvis var moafåglarna viktiga växtätare på Nya Zeeland, liksom kereru och blå vårtkråka är idag. Idag behåller växterna på Nya Zeeland de försvarsanpassningar som utvecklats för att skydda dem från de utdöda moafåglarna.<ref> Bond W, Lee W, Craine J (2004). "Plant structural defences against browsing birds: a legacy of New Zealand's extinct moas." ''Oikos (journal)'' 104 (3), 500–08. </ref>
Häckande havsfåglar kan också påverka öars och omgivande havs ekologi, främst genom koncentration av stora mängder guano, som kan berika den lokala jorden<ref> Wainright S, Haney J, Kerr C, Golovkin A, Flint M (1998). "Utilization of nitrogen derived from seabird guano by terrestrial and marine plants at St. Paul, Pribilof Islands, Bering Sea, Alaska." ''Marine Ecology'' 131 (1) 63–71. http://www.springerlink.com/index/DN8D70RYM7TUF42P.pdf PDF</ref>
och de omgivande haven.<ref>
Bosman A, Hockey A (1986). "Seabird guano as a determinant of rocky intertidal community structure." ''Marine Ecology Progress Series'' 32: 247–57 http://www.int-res.com/articles/meps/32/m032p247.pdf PDF</ref>

Livslängd och faror


Havsfåglar lever generellt längre än landlevande fåglar. Hos småfåglar som exempelvis sångare, trastar och mesar dör 50 till 70 procent av beståndet varje år, vilket innebär att en blåmes som är fem år gammal hör till ovanligheten.
Fåglar möter ständigt faror som exempelvis rovdjur, födobrist, kyla, värme och sjukdomar. Under fåglarnas årliga flyttningar utgör stora hav och dålig väderlek som regn och motvind en livshotande fara och man beräknar att många hundratals miljoner fåglar drunknar årligen. Hur stort antal fåglar som totalt dör under sin flyttning är det ingen som vet. Dessa faktorer utgör alla förutsättningen för det Charles Darwin beskrev i sin teori om evolution.
Utöver detta "naturliga" bortfall har människans påverkan på naturen skapat nya hot med habitatförändringar, skövling, jakt, miljögifter, fåglar som dödas i trafiken och fågelpopulationer som trängs undan eller dödas av djur som introduceras av människan. Statistik visar till exempel att Sveriges cirka 1 miljoner katter varje år tar cirka 6 miljoner fåglar och är därmed de djur, utöver fåglar själva, som dödar flest fåglar i Sverige. Under modern tid känner man till mellan 90 till 120 arter (beroende på hur man ser på arter och underarter) som har utrotats.
För ålder- och dräktbeteckningar ''se ruggning (biologi)#Benämningar på utvecklingsstadier''.

Fåglar och människor


Fil:Industrial-Chicken-Coop.JPG
Eftersom fåglar är mycket synliga och vanliga djur har människor haft ett förhållande till dem i alla tider. Ibland är dessa relationer Mutualism, som den kooperativa honungsinsamlingen bland honungsgökar och afrikanska folk som borana. De kan också vara kommensalism, som när arter som gråsparven har gynnats av mänsklig verksamhet. Flera fågelarter har blivit ekonomiskt betydande skadedjur i jordbruket, och vissa utgör en fara för flygtrafiken. Mänsklig påverkan på miljön har också resulterat i att många fågelarter är hotade eller har dött ut.
Fåglar kan sprida sjukdomar som papegojsjuka, salmonella, kampylobakterios, mykobakterios, fågelinfluensa, giardiasis och kryptosporidios över långa avstånd. Några av dessa är zoonoser som också kan överföras till människor.

Ekonomisk betydelse


Många arter av fåglar hålls i fångenskap av människor, som nyttodjur för kött, ägg och fjäder (biologi), samt som sällskapsdjur för deras skönhet, sällskaplighet, fågelläte eller förmåga att härma tal och andra ljud.
När man beskriver fåglar brukar man dela upp dem i å ena sidan de vilda fåglarna och å andra sidan de domesticering. I jakt- och avelsammanhang benämner man ofta fåglarna i singularis trots att det kan röra sig om ett större släkte eller om olika raser. Några vanliga exempel på termer för fågel som jaktbyte, föremål för fjäderfäavel och mat är anka, broiler, höna, kramsfågel, kyckling, tamgås och viltfågel.
Domesticerade fåglar som föds upp för deras kött och ägg, så kallat fjäderfä, är den största källan till animaliskt protein som äts av människor. År 2003 producerades 76 miljoner ton fjäderfä och 61 miljoner ton ägg i världen.<ref> http://www.earth-policy.org/Books/Out/Ote3_3.htm Shifting protein sources: Chapter 3: Moving Up the Food Chain Efficiently. Earth Policy Institute. Hämtad 18 december 2007.</ref>
Höns står för en stor del av människors konsumtion av fjäderfä, men kalkon, anka och gås är också relativt vanliga. Många fågelarter jagas också för köttets skull. Idag är fågeljakt främst en fritidssysselsättning men på vissa håll utövas det för inkomst eller föda. De fåglarna som främst jagas i Nord- och Sydamerika är vattenfågel. Andra fåglar som jagas i stor utsträckning är fasan, kalkon, vaktlar, duvor, rapphöna, skogshöns, beckasiner och morkullor.<ref>
Simeone A, Navarro X (2002). http://www.scielo.cl/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0716-078X2002000200012&lng=es&nrm=iso&tlng=en "Human exploitation of seabirds in coastal southern Chile during the mid-Holocene." ''Rev. chil. hist. nat'' 75 (2): 423–31 </ref>
Så kallad "''Stormfåglar#Exploatering''" förekommer också i Australien och Nya Zeeland vilket innebär att man fångar fågelungar av olika arter av stormfåglar, främst för att utvinna fjädrar och olja.<ref>
Hamilton S (2000). "How precise and accurate are data obtained using. an infra-red scope on burrow-nesting sooty shearwaters ''Puffinus griseus''?" ''Marine Ornithology'' 28 (1): 1–6 http://www.marineornithology.org/PDF/28_1/28_1_1.pdf PDF</ref>
Även om viss fågeljakt kan vara ekologiskt hållbar, har jakt också gjort att dussintals fågelarter utrotats och flera hotas av utrotning.<ref>
Keane A, Brooke MD, Mcgowan PJK (2005). "Correlates of extinction risk and hunting pressure in gamebirds (Galliformes)." ''Biological Conservation'' 126 (2): 216–33. </ref>
Andra ekonomiskt värdefulla produkter från fåglar är bland annat fjädrar (särskilt dun från gäss och änder), som används som isolering i kläder och sängkläder, och spillning från havsfåglar (guano), som är en värdefull källa till fosfor och kväve. Stillahavskrigen utkämpades delvis för att få kontroll över guanotillgångar.
Fil:FishingCormorants.jpg
Fåglar har domesticerats av människor både som sällskapsdjur och för praktiska syften. Färgstarka fåglar, som papegojor och majnor, avlas i fångenskap eller hålls som sällskapsdjur, vilket har lett till olaglig handel med vissa hotade arter.<ref> Cooney R, Jepson P (2006). "The international wild bird trade: what's wrong with blanket bans?" ''Oryx'' 40 (1): 18–23. http://journals.cambridge.org/production/action/cjoGetFulltext?fulltextid=409231 PDF</ref>
Egentliga falkar och skarvar har länge använts för jakt respektive fiske. Brevduva, som använts åtminstone sedan år 1 e.Kr., var viktiga så nyligen som under andra världskriget. Idag är sådana verksamheter vanligare som hobby, underhållning, turistattraktion,<ref> Manzi M (2002). http://findarticles.com/p/articles/mi_go1895/is_200210/ai_n8674873 "Cormorant fishing in Southwestern China: a Traditional Fishery under Siege. (Geographical Field Note)." ''Geographic Review'' 92 (4): 597–603.</ref>
eller sporter som duvsport.
Det finns miljontals fågelentusiaster, så kallade fågelskådare, i världen.<ref> Pullis La Rouche, G. (2006). Birding in the United States: a demographic and economic analysis. ''Waterbirds around the world.'' Eds. G.C. Boere, C.A. Galbraith & D.A. Stroud. The Stationery Office, Edinburgh, UK. pp. 841–46. http://www.jncc.gov.uk/PDF/pub07_waterbirds_part6.2.5.pdf PDF</ref>
Många husägare sätter upp fågelbord nära sina hem för att dra till sig olika arter. Utfodring av fåglar har vuxit till en mångmiljonindustri. Exempelvis ger uppskattningsvis 75% av hushållen i Storbritannien någon gång mat till fåglar på vintern.<ref> Chamberlain DE, Vickery JA, Glue DE, Robinson RA, Conway GJ, Woodburn RJW, Cannon AR (2005). "Annual and seasonal trends in the use of garden feeders by birds in winter." ''Ibis (journal)'' 147 (3): 563–75. http://www.blackwell-synergy.com/doi/pdf/10.1111/j.1474-919x.2005.00430.x PDF</ref>

Ornitologi


Studiet av fåglar heter ornitologi. Ända sedan Aristoteles har människan studerat och skrivit ned information angående fåglar och deras beteende. Till en början var mycket av detta informationssamlande kopplat till jakt, men upplysningstiden, vetenskapsmän som Linné och senare den naturromantiska vågen på 1800-talet kom att popularisera ornitologin till att bli det vi idag allmänt kallar fågelskådning. I slutet av 1800-talet började enstaka personer experimentera med att individmärka fåglar för olika studier. Ganska snart ledde dessa experiment till den form av ringmärkning som har varit en källa till stor kunskap om fåglars förflyttningar och dylikt. Rent vetenskapligt är det framförallt det senaste femtio åren som forskningen av fåglar har inneburit att många hemligheter och egenheter med fåglars liv och leverne har avslöjats. Ornitologin har spelat ett viktigt roll inom vetenskapsgrenar som Systematik (biologi), genetik, zoogeografi, zooekologi och beteendevetenskap.
Fåglar fungerar mycket bra som indikatorer på det allmänna miljötillståndet. Detta beror på att de befinner sig högt i näringskedjan och därmed snabbt svarar på förändringar. De täcker upp ett brett spektrum av olika ekologiska nischer och kunskapen om olika fågelarters ekologi är dessutom generellt sett högre än hos andra djurgrupper eller växter. Dessutom är fåglar relativt enkla att identifiera till art och det finns många kvalificerade ornitologer som är möjliga att anlita för fältarbete.
Fil:Vogel Drei (Meister der Spielkarten).jpg, 1500-talets Tyskland.]]

Religion, folklore och kultur


Fåglar spelar framträdande och skiftande roller i folklore, religion och populärkultur. Inom olika religioner fungera fåglar som budbärare eller präster, och ledare för en gudom, som i Makemake (mytologi) där Tangata manu på Påskön fungerade som hövdingar,<ref> Routledge S, Routledge K (1917). "The Bird Cult of Easter Island." ''Folklore'' 28 (4): 337–55.</ref>
eller som tjänare, som i fallet Hugin och Munin, två korpar som viskade nyheter i öronen på den nordisk mytologi Oden.<ref> Chappell J (2006). http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=1326277 "Living with the Trickster: Crows, Ravens, and Human Culture." ''PLoS Biol'' 4 (1):e14. </ref>
De kan också fungera som religiösa symboler, som när Jona (hebreiska: יוֹנָה, duva) förkroppsligade skräcken, passiviteten, sörjandet och skönheten som traditionellt förknippas med duvor.<ref> Hauser A (1985). "Jonah: In Pursuit of the Dove." ''Journal of Biblical Literature'' 104 (1): 21–37. </ref>
Fåglar har upphöjts till gudar, som påfågeln, som uppfattades som Moder Jord av dravidfolk i Indien.<ref> Nair P (1974). "The Peacock Cult in Asia." ''Asian Folklore Studies'' 33 (2): 93–170. </ref>
Vissa fåglar har också uppfattats som vidunder, däribland den mytologiska Fågel Rock och maoriernas legendariska ''Pouākai'', en jättefågel som kunde fånga människor.
Fåglar har förekommit i kultur och konst sedan förhistorisk tid, då de framställdes på tidiga grottmålningar.<ref> Meighan C (1966). "Prehistoric Rock Paintings in Baja California." ''American Antiquity'' 31 (3): 372–92. </ref>
Fåglar användes senare i religiös eller symbolisk konst och konsthantverk, såsom den Mogulriket- och perserriket magnifika Påfågelstronen.<ref> Clarke CP (1908). "A Pedestal of the Platform of the Peacock Throne." ''The Metropolitan Museum of Art Bulletin'' 3 (10): 182–83. </ref>
när det vetenskapliga intresset för fåglar vaknade beställdes många målningar av fåglar till böcker. Ett exempel på en av de mer välkända av dessa fågelmålare var John James Audubon, vars målningar av nordamerikanska fåglar blev en stor kommersiell framgång i Europa,<ref>
Boime A (1999). "John James Audubon, a birdwatcher's fanciful flights." ''Art History'' 22 (5) 728–55. </ref> och i Norden gjorde bröderna von Wrights fågelillustrationer stor succé. Fåglar är också viktiga i poesi. Exempelvis införlivade Homeros sydnäktergal i sin ''Odyssén'' och Catullus använde en sparvfinkar som erotisk symbol i en dikt.<ref> Chandler A (1934). "The Nightingale in Greek and Latin Poetry." ''The Classical Journal'' 30 (2): 78–84. </ref>
Relationen mellan en albatross och en sjöman är det centrala temat i Samuel Taylor Coleridges The Rime of the Ancient Mariner.<ref> Lasky E (1992). "A Modern Day Albatross: The Valdez and Some of Life's Other Spills." ''The English Journal'', 81 (3): 44–46. </ref>
Uppfattningar om olika fågelarter varierar ofta mellan olika kulturer. Ugglor förknippas med otur, häxeri och död i delar av Afrika,<ref> Enriquez PL, Mikkola H (1997). "Comparative study of general public owl knowledge in Costa Rica, Central America and Malawi, Africa." Pp. 160–66 In: J.R. Duncan, D.H. Johnson, T.H. Nicholls, (Eds). ''Biology and conservation of owls of the Northern Hemisphere. General Technical Report NC-190'', USDA Forest Service, St. Paul, Minnesota. 635 ss.</ref>
men symboliserar vishet i stora delar av Europa.<ref> Lewis DP (2005). http://www.owlpages.com/articles.php?section=Owl+Mythology&title=Myth+and+Culture Owls in Mythology and Culture. The Owl Pages. Hämtad 15 september 2007.</ref>
Härfågeln ansågs helig i Antikens Egypten, men betraktades som tjuvar i stora delar av Europa och som förebud om krig i Skandinavien.<ref> Dupree N (1974). "An Interpretation of the Role of the Hoopoe in Afghan Folklore and Magic." ''Folklore'' 85 (3): 173–93.</ref>

Människans påverkan på fågelfaunan


Fil:Albatross hook.jpg har fastnat i en långrev. Denna typ av fiske hotar 19 av de 21 arterna av albatross, varav tre Akut hotad.]]
Fastän mänsklig aktivitet har tillåtit några arter att expandera, såsom ladusvala och stare, har människan orsakat populationsminskning eller utrotning bland många arter. Över hundra fågelarter har dött ut i historisk tid.<ref> Fuller E (2000). ''Extinct Birds'' (2:a upplagan). Oxford University Press, Oxford, New York. ISBN 0-19-850837-9</ref>
De mest dramatiska förändringarna i fågelfaunan, orsakade av människor, skedde dock långt tidigare, under koloniseringen av öar i Melanesien, Polynesien och Mikronesien då uppskattningsvis 750-1800 arter dog ut.<ref> Steadman D (2006). ''Extinction and Biogeography in Tropical Pacific Birds'', University of Chicago Press. ISBN 978-0-226-77142-7</ref>
Många fågelpopulationer minskar över hela världen, och 1&nbsp;221 arter listades som hotad art av Birdlife International och IUCN år 2007.<ref> Birdlife International (2007). http://www.birdlife.org/news/news/2007/05/2007_red_list_update.html 1,221 and counting: More birds than ever face extinction. Hämtad 3 juni 2007.</ref>
Det hot som ofta anses som det mest allvarliga är fåglarnas habitatförluster på grund av människan vilket också leder till att fåglarnas födotillgång minskar.<ref> Norris K, Pain D (red.) (2002). ''Conserving Bird Biodiversity: General Principles and their Application'' Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-78949-3</ref>
Andra hot är jakt, att de blir bifångst vid fiske, miljöförstöring (däribland oljeläckage och användning av bekämpningsmedel),<ref> Wurster D, Wurster C, Strickland W (1965). "Bird Mortality Following DDT Spray for Dutch Elm Disease." ''Ecology'' 46 (4): 488–99. </ref> konkurrens och predation från introducerade arter,<ref> Blackburn T, Cassey P, Duncan R, Evans K, Gaston K (2004). "Avian Extinction and Mammalian Introductions on Oceanic Islands." ''Science'' 305: 1955–58. </ref>
och klimatförändring. Stater och naturskyddsgrupper arbetar för att skydda fåglar, antingen genom att anta lagar som bevarar och ekologisk restaurering fågelhabitat eller genom att upprätta populationer i fångenskap för återinföranden. Sådana projekt har lett till vissa framgångar. En studie uppskattade att bevarande åtgärder hade räddat 16 fågelarter som annars skulle ha dött ut mellan 1994 och 2004, däribland kalifornisk kondor.<ref> Butchart S, Stattersfield A, Collar N (2006). "How many bird extinctions have we prevented?" ''Oryx'' 40 (3): 266–79 http://www.birdlife.org/news/news/2006/08/butchart_et_al_2006.pdf PDF</ref>

Se även


http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Special%3APrefixindex&from=f%C3%A5gel&namespace=0 Alla artiklar på svenska wikipedia som har förledet "fågel"
Fågelrekord
Sveriges fågelfauna
Alfabetisk lista över fåglar i Sverige
Lista över auktorer inom fågeltaxonomin
Sveriges ornitologiska förening
Aberratiodontus, ett släkte utdöda fåglar

Referenser

Noter

Tryckta källor


Jacques Perrin & Jean-François Mongibeaux (2003) ''Flyttfåglar'', ISBN 91-7054-968-0
Rudolf Schreiber, Anthony W. Diamond, Sven G. Nilsson, Staffan Ulfstrand (1987) ''Skydda fåglarna'', ISBN 91-7886-029-6
Roy Brown, John Ferguson, Michel Lawrence & David Lees (2003) ''Tracks & Signs'', ISBN 0-7136-5382-5
Per Ericson <small>(i intervju)</small> (2006-09-19) ''Fåglarnas evolutionära historia kartlagd'', Tidningarnas Telegrambyrå
Stafan Ulfstrand (2004) ''Jordens fågelfauna - ett Newtonskt försök till överblick'', Vår Fågelvärld, nr.2

Externa länkar


http://www.globaltwitcher.com/taxa_order.asp?classid=1 GlobalTwitcher.com - Alla världens fågelarter och raser med bilder och utbredning
http://www.zoonomen.net/avtax/frame.html Fåglars taxonomi
http://www.pheromone.ekol.lu.se/familjelistan2.html Familjennamn på svenska - EuroBirdNet Sweden
Sveriges ornitologiska förening (2008) ''http://www.sofnet.org/file/SOFNamnlista.pdf?Path=2&ID=4112&File=SOFNamnlista.pdf Förslag till fullständig förteckning över svenska namn på all världens fågelarter. (pdf)'', <http://www.sofnet.org www.sofnet.org>
http://artportalen.se/birds/ Rapporteringssystemet för fåglar, kallat Svalan
Kategori:Ryggradsdjur
Kategori:Fåglar
Kategori:Ornitologi
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
ace:Cicém
kbd:Къуалэбзухэр
af:Voël
als:Vögel
am:ወፍ
ang:Fugol
ar:طائر
an:Aves
arc:ܛܝܪܐ
roa-rup:Aves
frp:Usél
as:চৰাই
ast:Páxaru
gn:Guyra
av:ХӀинчӀ
ay:Jamach'i
az:Quşlar
bn:পাখি
bjn:Burung
zh-min-nan:Chiáu
ba:Ҡоштар
be:Птушкі
be-x-old:Птушкі
bg:Птици
bar:Fegl
bo:བྱ།
bs:Ptice
br:Evn
bxr:Шубуун
ca:Ocell
cv:Кайăксем
ceb:Langgam
cs:Ptáci
sn:Shiri
tum:Viyuni
cy:Aderyn
da:Fugle
pdc:Voggel
de:Vögel
nv:Tsídii
dsb:Ptaški
et:Linnud
el:Πτηνά
en:Bird
myv:Нармунть
es:Aves
eo:Birdoj
eu:Hegazti
fa:پرنده
hif:Chirriya
fo:Fuglur
fr:Oiseau
fy:Fûgels
ga:Éan
gv:Ushag
gd:Eun
gl:Aves
gu:પક્ષી
xal:Шовуд
ko:새
ha:Tsuntsu
hy:Թռչուններ
hi:पक्षी
hsb:Ptaki
hr:Ptice
io:Ucelo
ilo:Billít
id:Burung
ia:Ave
is:Fugl
it:Aves
he:עופות
jv:Manuk
kn:ಪಕ್ಷಿ
ka:ფრინველები
kk:Құстар
kw:Edhen
sw:Ndege (mnyama)
ht:Zwazo
ku:Çûk
ky:Канаттуулар
lbe:Лелуххи
lez:НуькӀ
ltg:Putni
la:Aves
lv:Putni
lb:Vullen
lt:Paukščiai
lij:Aves
li:Veugel
ln:Ndɛkɛ
jbo:cipni
hu:Madarak
mk:Птици
mg:Vorona
ml:പക്ഷി
mt:Għasfur
mr:पक्षी
arz:طير
ms:Burung
mdf:Нармонь
mn:Шувуу
my:ငှက်
nah:Tōtōtl
fj:Manumanu vuka
nl:Vogels
nds-nl:Voegel
ne:चरा
ja:鳥類
nap:Auciello
ce:Olhazarş
frr:Fögler
no:Fugler
nn:Fuglar
nrm:Ouaîsé
oc:Ausèl
or:ପକ୍ଷୀ
pnb:پنچھی
ps:مرغه
koi:Кайез
pcd:Oizo
nds:Vagels
pl:Ptaki
pt:Aves
ro:Pasăre
rm:Utschè
qu:Pisqu
rue:Птахы
ru:Птицы
sah:Көтөрдөр
sa:पक्षिणः
sc:Aves
sco:Bird
stq:Fuugele
scn:Aceddu
simple:Bird
ss:Tinyoni
sk:Vtáky
sl:Ptiči
szl:Ptoki
so:Shimbir
sr:Птице
sh:Ptica
su:Manuk
fi:Linnut
tl:Ibon
ta:பறவை
tt:Кошлар
te:పక్షి
th:สัตว์ปีก
tg:Парранда
chr:ᏥᏍᏆ
chy:Ve'kese
tr:Kuşlar
udm:Тылобурдо
uk:Птахи
ur:پرندہ
za:Duzroeg
vec:Oxei
vi:Chim
fiu-vro:Tsirk
wa:Oujhea
war:Tamsi
yi:פויגל
yo:Ẹyẹ
zh-yue:雀
zea:Veugels
bat-smg:Paukštē
zh:鸟

Födelsedag

Fil:birthday.jpg
Födelsedag är den dag under året som en person är född. Födelsedagen anses numera viktig för många människor (åtminstone i västerlandet) och firas ofta med fest, särskilt för barn och gamla samt vid myndighetsåldern och jämna tio- eller 25-tal år. Den som fyller år kallas ofta ''födelsedagsbarn'', även om han eller hon är vuxen. Anhängare av vissa religioner och religiösa samfund firar inte födelsedagar, däribland Jehovas Vittnen och Wahabiter.
De olika seder som människor i vår tid följer i samband med att de firar sina födelsedagar har en lång historia. Ursprunget ligger inom magins område. Sederna att gratulera, ge presenter och fira födelsedagen - med levande ljus och allt - avsåg i forna tider att skydda födelsedagsbarnet mot demonerna och garantera dess trygghet under det kommande året. Fram till 300-talet förkastade kristendomen födelsedagsfirandet som en hedendom sedvänja.

Officiella födelsedagar


Vissa kända personers födelsedagar firas som särskilda helgdagar.
Koninginnedag firas i Nederländerna på drottningens födelsedag. Även sedan Beatrix av Nederländerna blev drottning 1980 firas den dock fortfarande på Juliana av Nederländerna födelsedag den 30 april.
I USA är Presidents' Day en helgdag tillägnad presidenten, som ursprungligen firades på George Washingtons födelsedag. Den infaller numera tredje måndagen i februari.
Juldagen firas som Jesus påstådda födelsedag.
I Sverige är kungafamiljens medlemmars födelsedagar Flaggdagar i Sverige.
I Nordkorea firas Kim Il Sungs födelsedag den 15 april och Kim Jong-ils födelsedag den 16 februari som helgdagar.

Traditioner i Sverige


Förr var det vanligare att man firade namnsdagar än födelsedagar i Sverige, eftersom många inte kände till vilket datum de var födda.
I modern tid firar de flesta födelsedagar. På senare tid förekommer det dock ibland att vissa som fyller år undanber all uppvakning. Ett skäl kan vara att personen känner sig gammal och ser det som något negativt som inte bör firas.
Inom familjen är det vanligt att födelsedagsbarnet väcks med frukost och ibland tårta på sängen av den övriga familjen som samtidigt sjunger en födelsedagssång och ger födelsedagsbarnet presenter. Vanliga födelsedagssånger är "Ja, må han leva!", "Med en enkel tulipan", "Vi gratulerar" och den engelska sången "Happy Birthday to You". Eftersom dessa är hyllningssånger deltar födelsedagsbarnet inte i sången.
Födelsedagstårta kan förekomma både under morgongratulationen och under ''födelsedagsfesten''. Man brukar tända levande ljus i tårtan, oftast lika många som den firade fyller år. Innan tårtan skärs upp brukar födelsedagsbarnet försöka blåsa ut alla ljus i ett andetag. Lyckas det anses det innebära tur eller så får födelsedagsbarnet önska sig något. Det är födelsedagsbarnet som skär upp tårtan och tar den första tårtbiten.
Födelsedagsfesten kan (särskilt för barn) också kallas födelsedagskalas. Namnet till trots är det inte ovanligt att födelsedagen firas i för- eller efterskott. Vanligen är det födelsedagsbarnet eller födelsedagsbarnets familj som bjuder in till festen, men för vuxna födelsedagsbarn förekommer också överraskningsfester. Under födelsedagsfesten är det födelsedagsbarnet som är centralpunkten och går före gästerna i den vanliga etikettregler. På födelsedagskalas för barn, så kallade barnkalas, är det vanligt med särskilda lekar som "Hela havet stormar" och "Skeppsbrott (lek)".

Se även


Hundraåring

Källor

Externa länkar


Kategori:Liv
Kategori:Dagar
af:Verjaarsdag
ang:Byrddæȝ
ar:عيد ميلاد
arc:ܒܝܬ ܝܠܕܐ
as:জন্মদিন
az:Ad günü
bn:জন্মদিন
bo:འཁྲུངས་སྐར།
ca:Natalici
cs:Narozeniny
da:Fødselsdag
de:Geburtstag
et:Sünnipäev
en:Birthday
es:Cumpleaños
eo:Naskiĝtago
eu:Urtebetetze
fa:جشن تولد
fr:Anniversaire
fy:Jierdei
gl:Aniversario
ko:생일
hr:Rođendan
id:Ulang tahun
is:Afmæli
it:Compleanno
he:יום הולדת
jv:Ambal warsa
la:Natalis
lv:Dzimšanas diena
hu:Születésnap
mk:Роденден
mr:वाढदिवस
ms:Hari lahir
mn:Төрсөн өдөр
nl:Verjaardag
nds-nl:Verjaordag
ja:誕生日
no:Fødselsdag
nn:Fødselsdag
or:ଜନ୍ମଦିନ
pl:Urodziny
pt:Aniversário
ro:Zi de naștere
qu:Wata hunt'ay
ru:День рождения
si:උපන් දිනය
simple:Birthday
sk:Narodeniny
sl:Rojstni dan
sr:Рођендан
sh:Rođendan
fi:Syntymäpäivä
tl:Kaarawan
ta:பிறந்தநாள்
te:పుట్టిన రోజు
th:วันเกิด
tg:Рӯзи таваллуд
tr:Doğum günü
uk:День народження
yi:געבורטס טאג
yo:Ọjọ́ọ̀bí
zh-yue:生日
zh:生日

Ferdinand Boberg

Fil:Boberg 1903.jpg" på Djurgården.]]
Gustaf Ferdinand Boberg, född 11 april 1860 i Falun, död 7 maj 1946 i Stockholm, var en svensk arkitekt.
Boberg genomgick, efter studier vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Konstakademiens arkitekturskola 1882-84 och erhöll vid avgåendet den kungliga medaljen. Därefter följde 1885-86 den första studieresan, till Italien och Frankrike, vilken sedan följdes av flera andra (bland annat England, Frankrike, Spanien 1888 och Tyskland, Frankrike 1889). År 1897 blev han ledamot av Konstakademien. Han var sedan 1888 gift med Anna Scholander som var en känd konstnär.

Arkitekten


Fil:Boberg 1914.jpg

Första åren


Redan 1890 framträdde han med en massiv och borgliknande brandstation i Gävle, därpå följde 1892 Stockholms första elektricitetsverk, Brunkebergsverket, vid Regeringsgatan, Stockholm/Smålandsgatan, vars fyndigt komponerade portal väckte stor uppmärksamhet (rivet 1960, portalen flyttad till Tulestationen på Tulegatan) och 1893 Värtagasverket i Hjorthagen, Stockholm, där ritade han mer eller mindre en hel stad med ett 20-tal röda tegelbyggnader. År 1896 följde Skagerhults kyrka, 1897 Mosebacke vattentorn i Stockholm och Munktells verkstäder i Eskilstuna. Tillsammans med Gustaf Wickman och Georg Ringström utarbetade han de fyndiga och originella ritningarna till ett nytt riksdagshus på Riddarholmen och till riksbanksbyggnad på Helgeandsholmen. 1903 byggde han till sig och hustrun Anna hemmet "Vintra" på Djurgården, där de levde till sin emigration till Paris 1925.

Liv och verk


Fil:Rosenbad 2006.jpg i Stockholm 1902]]
Fil:Varuhuset_NK.jpg-varuhuset i Stockholm]]
Fil:Malmö, Sweden, old postal house.jpg
Fil:Oakhill_1.jpg på Djurgården]]
Fil:Waldemarsudde April 2006.JPG på Djurgården]]
Boberg var en av sin tids främsta svenska arkitekter, även om hans sökande efter nya former blev olika bedömt. Oavsett om han upptog gamla historiska stilar och använde dem för moderna behov eller skapade nya, så var hans behandling fri från schablon, personlig och alltid intresseväckande. I sina tidigare arbeten, till exempel Stockholms olika elektricitetsverk (Brunkebergsverket, Värtaverket, Tulestationen) eller Gävle brandstation, betonade han starkt byggnadernas och deras olika delars ändamål och sambandet mellan deras yttre och inre. I sina senare byggen synes han huvudsakligen ha sökt stora samlade massor, kraftfulla och verksamma silhuetter. Detaljer, såsom ornament eller kapitäler, kan vara både fyndiga och smakfulla, festliga i sin fantasistyrka och i sin lekande omväxling.
Boberg ritade även möbler, skåp, pianinon, kakelugnar, vaser, och fat m.m. Bjertorp slott är ett exempel där han både ritade byggnaden, inredningen och många av möblerna. Efter första världskriget blev han allt mindre anlitad – hans stil ansågs föråldrad. Han ägnade en stor del av 1920-talet åt att resa runt i Sverige och dokumentera äldre byggnader. Särskilt intressant är hans stora antal teckningar av vanliga bondgårdar, ekonomibyggnader med mera, som genom tiderna har dokumentats i mycket mindre omfattning än adelns och kyrkans byggnader. Han utförde även etsningar, oftast med arkitekturmotiv (domkyrkorna i Uppsala, Chartres, Toledo m.fl.), men även stämningar (snöväder, ljusskenseffekter).

Utställningar och andra senare verk


Till Stockholmsutställningen 1897 utförde han tillsammans med Fredrik Lilljekvist industrihallen och ensam den smakfulla konsthallen, vidare Kopparbergs bergslags byggnad, maskinhallen, skogsutställningens byggnad och flera småpaviljonger. Därefter ritade han Sveriges paviljong på världsutställningen i Paris 1900, LO-borgen i fonden av Vasagatan i Stockholm, nybyggnaden vid Rosenbad (fullbordad 1903) och Centralposthuset, Stockholm (färdigt 1904). Parkudden på Djurgården åt prins Carl byggdes om efter hans planer, han ritade prins Eugens nya utställningshall på Waldemarsudde, sin egen villa på Djurgården och svenska huset på världsutställningen i Saint Louis 1904. I Norberg invigdes 1904 Östra kyrkogårdens gravkapell som Norbergs församling betällt två år tidigare i samband med att en ny kyrkogård anlagts.
År 1906 uppfördes NKs paviljong på Konst- och industriutställningen i Norrköping 1906 i Norrköping samt posthuset i Malmö (1906). På Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm höll Boberg i hela konceptet, från utställningskatalogen till utställningsbyggnaderna. År 1914 anlitades han att än en gång utforma de svenska byggnaderna vid Baltiska utställningen i Malmö. Slutligen kan även nämnas Uppenbarelsekyrkan, Saltsjöbaden i Saltsjöbaden 1913 och Nordiska Kompaniets stora nybygge på Hamngatan, Stockholm i Stockholm (ritningar 1913).

Arbeten (urval, i kronologisk ordning)


Rosenborgshuset, Stockholm (1883-1884)
Bergööska huset, Hallsberg (1887-1889)
Villa Ugglebo, Stockholm (1890-tal)
Gävle brandstation, Gävle (1890-1891)
Brunkebergsverket, Stockholm (1892)
Grünewaldvillan, Saltsjöbaden (1893)
Värtagasverket, Hjorthagen, Stockholm. Gasklockor, huvudbyggnad mm. (1893)
Villa Tallbacken, Djursholm (1896), uppförd åt konstnären Robert Thegerström
Mosebacke vattentorn, Stockholm (1896-97)
Cedergrenska tornet, Stocksund, Stockholm
Centralposthuset, Stockholm (1898-1903)
LO-borgen (ursprungligen ''Carlbergska huset'') vid Norra Bantorget, Stockholm (1899)
Parkudden, Stockholm (1899)
Sveriges paviljong på världsutställningen i Paris 1900
Centralposthuset, Malmö (1900-1906)
Rosenbad, Stockholm (1902)
Tulestationen, Stockholm (1902-1906)
Katarinastationen, Stockholm (1902-1905)
Värtaverket, Hjorthagen, Stockholm. Turbinhallar, kontor. (1903)
:en:Swedish Pavilion
Östra kyrkogårdens gravkapell, Norberg (1904)
Byströms villa, Djurgården (1905)
Thielska galleriet, Djurgården (1905)
Masmo villa, Huddinge kommun (1907)
Villa Arneborg, Trosa (1907)
Nobelpalatset, Stockholm (1906-1911)
Prins Eugens Waldemarsudde, "Slottet" och utställningshall, Djurgården (1905-1913)
Stora Tullhuset, Stockholm (1906-1910)
NK-villan, uppförd för Industriutställningen i Norrköping 1906, flyttad till Nyköping 1907
Oakhill, Djurgården (1910)
Uppenbarelsekyrkan, Saltsjöbaden, Saltsjöbaden (1913)
Bjertorp slott Sveriges yngsta jugendslott. Varaslätten (1914)
Nordiska Kompaniet, Stockholm (1915)
Vintra, det egna hemmet på Djurgården mellan 1903 och 1925

Se även


Jägarhyddan

Litteratur


''Bobergiana: anteckningar av och om Ferdinand Boberg'' (red. John Nihlén & Ragnar Josephson), Stockholm 1958
Ulf Sörenson: ''Ferdinand Boberg: arkitekten som konstnär'', Höganäs 1992, ISBN 91-7024-721-8

Källor


Externa länkar


http://www.ferdinandboberg.se/ Inventering av Ferdinand Bobergs 1920-talsteckningar och byggnadernas tillstånd idag
http://www.sbk.stockholm.se/Vartan/histo.htm Värtans historia
http://www.thielska-galleriet.se/ Thielska Galleriet (se länk "Museet" för presentation av byggnaden)
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=642564 Östra kyrkogårdens gravkapell i Norberg
Kategori:Ferdinand Boberg
Kategori:Svenska arkitekter
Kategori:Födda 1860
Kategori:Avlidna 1946
Kategori:Män
Kategori:Alumner från Arkitekturskolan KTH
Kategori:Personer från Falun
Kategori:Jugendkonstnärer
Kategori:Hedersledamöter vid Västmanlands-Dala nation
da:Ferdinand Boberg
de:Ferdinand Boberg
en:Ferdinand Boberg
nl:Ferdinand Boberg
no:Ferdinand Boberg
pl:Ferdynand Boberg
pt:Ferdinand Boberg
fi:Ferdinand Boberg

Flèche d'or Café

Flèche d'or Café ("Guldpilen"), ''102 bis rue de Bagnolet, 75020 Paris'' (20:e arrondissement), är ett lite udda inslag i det Paris nöjeslivet. Här bjuds det på musik av olika genrer, teater, musik mm.
Lokalen var från början en stationsbyggnad som tillhörde en numera nerlagd järnväg, ''la Petite Ceinture''. Efter det var det en mekanisk verkstad - detta märks om man tittar på inredningen. Man har återanvänt mycket både från järnvägs- och verkstadsepoken.

Se även


Lapin Agile

Externa länkar


Kategori:Paris

Fusion

:''Denna artikel handlar om fusion mellan atomkärnor. För andra betydelser av fusion, se fusion (olika betydelser)''.
Fil:Deuterium-tritium_fusion.svg
Kärnfusion är den process då atomkärna smälter samman och bildar större och tyngre kärnor. På grund av de små atomkärnornas låga bindningsenergi per nukleon kan man tjäna energi om man slår ihop två små kärnor till en tyngre. I stjärnor förekommer kärnfusion i mitten av stjärnan, och det är detta som är deras energikälla. På jorden förekommer fusion i större omfattning endast i vätebomber, men mycket pengar och forskning har lagts ner på att kunna använda fusion som praktisk användbar energikälla precis som skett med fission (kärnklyvning), men endast små framsteg har gjorts. För att fusion ska kunna ske måste först extrema temperaturer och tryck uppnås, vilket den planerade reaktorn ITER ska försöka åstadkomma. Att kunna genomföra fusion under mindre extrema förhållanden och skala vore en upptäckt med ännu längre gående konsekvenser för världens energiförsörjning, se vidare kall fusion.
Ur fusionsprocessen kommer energi framförallt ut som kinetisk energi för kärnor, neutroner och andra partiklar. Dessutom frigörs en del gammastrålning. Namnet ''Fusion'' förekommer i svensk media från 1952.<ref>, s. 95</ref>

Fusion i stjärnor


Fil:CNO Cycle.svg + väte → Kväve + ''gammastrålning''<br />
Kväve → Kol + positron + ''neutrino''<br /> Kol + väte → Kväve + ''gammastrålning''<br /> Kväve + väte → Syre + ''gammastrålning''<br /> Syre → Kväve + positron + ''neutrino''<br /> Kväve + väte → Kol + Helium
]]
Fusionen i stjärnorna fortsätter så länge det blir energi över efter sammanslagningen, och det tryck utåt som den frigjorda energin åstadkommer kan hålla gravitationens tryck inåt i jämvikt. När för lite väte återstår i stjärnans centrala delar, så kommer gravitationen att komprimera stjärnan. Det högre tryck, och högre temperaturer som då uppstår, kan få igång en ny omgång reaktioner där helium reagerar till tyngre ämnen, varvid ett nytt jämviktstillstånd uppstår. Så småningom är heliumkoncentrationen även den för låg, varvid stjärnan komprimeras än mer och nya reaktioner tar fart. Kedjan kan ta slut på två sätt: antingen är stjärnan för liten för att initiera någon av de senare reaktionerna, eller också (om stjärnan är mycket tung från början) så innehåller centrum alltför mycket järn.
Grundämnena järn och nickel har de isotoper som har mest bindningsenergi per nukleon, vilket gör att den energivinnande fusionen har dem som absolut sista steg. Tryck och energi från omkringvarande fusion kan dock tvinga ihop kärnor till ännu tyngre grundämnen, men större delen av de tyngre ämnen som förekommer i universum (det vill säga ämnen tyngre än järn) anses ha bildats i supernova.
En stjärna som är i den första fasen, där vätekärnor slås ihop, är oftast en huvudserien. När vätet tar slut går stjärnan in i en kortare fas där helium och allt tyngre element slås ihop. Stjärnans öde avgörs till största delen av hur mycket massa den har; från att vara huvudseriestjärna kan den bli en vit dvärg, neutronstjärna eller annat. Se vidare på stjärna.

Fusion i kärnvapen


De kraftfullaste kärnvapnen, vätebomberna, får en stor del av sin energi från fusionsprocesser av liknande slag som i vätestjärnor. För att under en mycket kort tidsrymd uppnå ett tillräckligt högt tryck, så att fusionen kommer igång, använder man som en "tändanordning" tunga isotoper, som fås att klyvas som i en "vanlig" atombomb; se fission. Vätebomber är alltså egentligen både fusions- och fissionsbomber samtidigt.

Fusion som energikälla på jorden


Fusion har länge setts som en en önskvärd energikälla, främst då fusion inte leder till några utsläpp av växthusgaser, det finns oerhörda mängder potentiellt bränsle, anläggningarna kan byggas utan att påverka den omgivande miljön alltför mycket och avfallet är betydligt mer lätthanterligt än det från fissionsbaserad kärnkraft.
Havets tillgång på deuterium och litium, som tritium görs av, räcker i flera miljoner år. 25 gram bränsle räcker till en genomsnittseuropés livsförbrukning av energi, vilket innebär att bränslet har högre energidensitet än något annat naturligt förekommande alternativ.
Säkerheten är också stor: fel skulle leda till att hela processen avbryts, dessutom finns bara bränsle för några minuter åt gången i reaktorn. Därmed slipper man risken för skenande reaktion som finns i fissionsreaktorer på grund av att man laddar den med bränsle för ett eller flera år.
Hittills har man dock inte kunnat visa att man praktiskt kan utvinna mer energi genom fusion än vad som tillförs. Det är dyrt att bedriva forskning inom fusion, bara reaktorn ITER kommer preliminärt att kosta drygt 100 miljarder kr att bygga. En kommersiellt gångbar reaktor som drivs på deuterium och tritium (det troligaste alternativet) kommer producera betydligt mer högenergetiska neutroner än vad man sedan tidigare har erfarenhet av. Det kommer orsaka aktivering och slitage i omgivande strukturer. För att klara det behövs utveckling på den materialvetenskapliga sidan. Ett annat problem är bränslets inneslutning då det brinner. De partiklar som är resultatet av en fusionsreaktion har betydligt högre kinetisk energi än de omgivande bränslepartiklarna, vilket ger instabilitet.

Framtidsplaner


Den största nu fungerande fusionsmaskinen är experimentreaktorn JET (Joint European Torus) i England. Nästa steg är ITER (International Thermonuclear Experimental Reactor), som ska byggas i Cadarache i Frankrike. ITER är precis som JET en reaktor av Tokamak-typ, men är ca 20 gånger större. ITER är tänkt att fungera som försöksanläggning på vägen mot en riktig fusionskraftanläggning. Den ska kunna ”tända” och brinna i mer än tusen sekunder och den skall testa moduler för tillverkning av eget tritiumbränsle. Steget efter ITER är att ca år 2030 bygga en demonstrationsreaktor (DEMO) som skall kunna producera elektricitet. Först därefter, kanske på 2040-talet, kommer kanske den första kommersiella fusionsanläggningen startas.

Magnetisk fusion


Den mest lovande metoden att få kontrollerad fusion är genom magnetisk inneslutning. Det är metoden som används i de största testreaktorerna som JET och den planerade ITER. Fusionsbränslet som är väldigt hett är i aggregationstillståndet plasma. Det vill säga bränslet är i formen av en joniserad gas. Positiva joner och negativa elektroner har lämnat varandra och far fritt. Elektriskt laddade partiklar i ett magnetfält följer fältlinjerna. Om magnetfältet är arrangerat som en toroid (en ring) så kan det innesluta ett plasma. Upphettningen sker i flera steg; ohmsk upphettning, radiofrekvensupphettning och neutral partikel-strålning. Ohmsk upphettning sker genom att man lägger på spänning med hjälp av induktion, radiofrekvensupphettning liknar det som används i en vanlig mikrovågsugn. Neutral partikel-strålning är bränsleatomer som skjuts in i plasmat med hög fart. Eftersom neutrala partiklar inte känner av magnetfält kan de passera inneslutningen, väl inne kommer en del partiklar kollidera med bränslet och överföra sin energi och joniseras.
Magnetisk inneslutning har många fördelar som metod att framställa fusionsenergi. Den är än så länge närmast målet och den har bara fredliga tillämpningar.

Laserinnesluten fusion


En annan metod att innesluta fusionen är att från alla håll beskjuta bränslepreparatet med högenergilaser. Därvid uppstår så extrem kompression och temperatur att vätet övergår i plasmatillstånd. Med hjälp av att man tillför ytterligare en koncentrerad laserpuls direkt i hjärtat av preparatet, tänds fusionen. Experimentanläggningar är under byggnad både i USA; ''National ignition Facility'' eller NIF, som mest koncentrerar sig på att utarbeta metoder att desarmera vätebomber, och i Frankrike ''Laser Megajoule'', eller LMJ. I ett tidigt stadium av planering är också projektet HiPER, ''High Power Laser Energy Research Facility'', ett helt kommersiellt projekt inom EU. Byggandet planeras påbörjas någon gång efter 2015 och framåt 2020 hoppas konsortiet bakom projektet ha anläggningen startklar. De räknar med att för första gången uppnå "break even", det vill säga kunna producera lika stor mängd energi som det går åt för att uppehålla processen.

Kall fusion


Kall fusion är hypotetiska processer där kärnorna smälter ihop utan att de har hög kinetisk energi.
Mars 1989 hävdade två amerikanska forskare vid namn Martin Fleischmann och Stanley Pons att de lyckats med kall fusion. Historien blev enormt uppmärksammad eftersom det skulle ha varit en historisk upptäckt. Dock blev det klarlagt att värmeutvecklingen i deras uppställning inte orsakades av kärnfusion. En annan väg till fusion utan höga energier är myon-katalyserad fusion. Man använder deuterium och tritium precis som förut men byter ut elektronen i tritiumatomen mot en myon som är en elementarpartikel omkring 200 gånger tyngre än elektronen. Problemet är att myonen är instabil, och överlever bara tillräckligt länge för att katalysera i genomsnitt 200 reaktioner, medan en kontinuerlig reaktion kräver ett genomsnitt på 900 reaktioner per myon.

Se även


Fission
Fusionsenergi
ITER

Källor


Noter


Kategori:Energiteknik
Kategori:Kärnteknik
Kategori:Kärnvapen
af:Kernfusie
ar:اندماج نووي
an:Fusión nucleyar
ast:Fusión nuclear
bn:কেন্দ্রীণ সংযোজন
zh-min-nan:Hu̍t-chú iông-ha̍p
bg:Термоядрен синтез
bs:Fuzija
ca:Fusió nuclear
cs:Termonukleární fúze
cy:Ymasiad niwclear
da:Kernefusion
de:Kernfusion
et:Tuumaühinemine
el:Πυρηνική σύντηξη
en:Nuclear fusion
es:Fusión nuclear
eo:Fuzio
eu:Fusio nuklear
fa:همجوشی هسته‌ای
fr:Fusion nucléaire
fy:Kearnfúzje
gl:Fusión nuclear
ko:핵융합
hy:Ջերմամիջուկային ռեակցիա
hi:नाभिकीय संलयन
hr:Nuklearna fuzija
id:Fusi nuklir
is:Kjarnasamruni
it:Fusione nucleare
he:היתוך גרעיני
kk:Термоядролық реакциялар
ht:Fizyon
la:Fusio nuclearis
lv:Kodolsintēze
lt:Branduolių sąlaja
hu:Magfúzió
mk:Нуклеарна фузија
ml:അണുസംയോജനം
ms:Lakuran nuklear
nl:Kernfusie
ne:नाभिकीय संलयन
ja:原子核融合
no:Kjernefysisk fusjon
oc:Fusion nucleara
uz:Termoyadroviy reaksiya
pnb:ایٹمی فیوژن
pl:Reakcja termojądrowa
pt:Fusão nuclear
ro:Fuziune nucleară
ru:Термоядерная реакция
scn:Fusioni nucliari
si:න්‍යෂ්ටික විලයනය
simple:Nuclear fusion
sk:Jadrová syntéza
sl:Jedrsko zlivanje
sr:Nuklearna fuzija
sh:Fuzija
su:Fusi nuklir
fi:Fuusioreaktio
ta:அணுக்கரு இணைவு
th:นิวเคลียร์ฟิวชั่น
tr:Füzyon
uk:Ядерний синтез
vi:Phản ứng tổng hợp hạt nhân
war:Fusyon nuclear
zh-yue:原子核融合
zh:核聚变

Folkets Bio

Folkets Bio är en ideell, socialistisk kulturförening som importerar, distribuerar och visar film från hela världen. Man anordnar också festivaler och aktiviteter som fokuserar på att sätta filmerna i ett sammanhang.
Folkets Bio grundades år Filmåret 1973 av Stefan Jarl och Ulf Berggren för att skapa visningsmöjligheter för den svenska filmen producerad utanför de stora bolagen och dess motsvarighet i världen. I början hade man stora ekonomiska problem och dessutom fick man inte annonsera som en biograf i Dagens Nyheter. Numera är organisationen mer förankrad.
Föreningen består av en Riksförening som äger distributionsbolaget samt olika lokalavdelningar som driver biograferna. De fysiska medlemmarna är alla med i Riksföreningen och en lokalavdelning. Varje lokalavdelning är en egen ideell förening
Huvudkontoret är beläget på Bergsunds strand 39 i Stockholm.

Folkets Bios egna biografer


Bild:Biografen Zita.JPG
Gerlesborg, Folkets Bio, http://www.folketsbiogerlesborg.just.nu
Göteborg, Hagabion, http://www.hagabion.nu
Jönköping, Folkets Bio, http://www.folketsbio.com
Luleå, Bio Kronan, http://www.folketsbiolulea.se
Lund, Kino, Kyrkogatan 3, Folkets Bio i Lund, http://www.kino.nu www.kino.nu
Lund, Södran, Stora Södergatan 64, Folkets Bio i Lund, http://www.kino.nu www.kino.nu
Stockholm, Zita, http://www.zita.se/
Umeå, Folkets Bio, http://www.film.umea.com/folketsbio/
Visby, Folkets Bio, http://www.flamingo.se/folketsbio
Västerås, Elektra, http://elektrabio.se
Växjö, Folkets Bio, http://www.folketsbio.org
Östersund, Regina, http://www.regina.nu
Några biografer som visar mycket filmer distribuerade av Folkets Bio
Uppsala, Fyrisbiografen, http://www.fyrisbiografen.com
Örebro, Bio Roxy, http://www2.orebro.se/bioroxy/
Norrköping, Harlekinen

Se även


Biograf
Biografer i Stockholm
Biografen i Örsundsbro

Externa länkar


http://www.folketsbio.se Folkets Bio
http://www.folketsbio.se/folketsbio/folketsbio_hist.htm Folkets Bios historia, berättad av Stefan Jarl
Kategori:Filmföreningar
Kategori:Svenska filmbolag
Kategori:Företag i Stockholms kommun
Kategori:Företag bildade 1973
fr:Folkets Bio

Färg och form

#OMDIRIGERING Färg och Form